Sten Skansjö

Hur gammal är skogsbygden?

Några reflexioner utifrån Norra Skåne under äldre historisk tid On the colonization of the woodland-district of northern Scania The article deals with the question of dating the establishment of agrarian settlements in the woodland area of North-western Scania, more precisely in the parishes of Örkelljunga and (Skånes) Fagerhult. The investigation area is situated just south of the border between Småland and Scania, which was the borderline between Denmark and Sweden during the Middle Ages and parts of the Early Modern Period (up to 1658). Archaeological data and paleoecological analyses show that this area had no permanent settlements prior to the Viking Period (c. 1000 A.D.). Written records are very rare for the period before 1500, but in the earliest cadastre of the royal fief of Helsingborg from c. 1523 we can, from the varying structure of tax items and fees, distinguish different chronological layers in the agrarian settlements, mainly consisting of single farms and very few and small villages. The place name structure reveals three distinctive types of settlement names: torp, hult and bygget. This structure could possibly also be discussed in the perspective of layers of expansion in the area. To explain the colonization in the area, not only the general European expansion or regression periods in High Medieval or Late Medieval Periods seem to be of importance. In a local context emphasis must also be placed on two specific phenomena. Firstly, the two parishes are important parts of a Medieval and Early modern production area in northern Scania and southern Halland. Secondly, a royal castle was established in Örkel-ljunga, possibly c. 1300; this castle had a very short duration, but most of the farms in the area were Crown pos-sessions throughout the Medieval and Early Modern period. Maybe their origin to some extent was connected with their function as a resource, or fief, for the castle.

Skogsbygden i de nordliga delarna av Skåne erbjuder helt andra betingelser för odling och annat markutnyttjande i äldre historisk tid än den slättbygd som vi har t.ex. på den fruktbara lerslätten, Söderslätt, i sydvästra Skåne. Jag deltar som historiker i ett tvärvetenskapligt pro-jekt som har undersökt ett område i nordvästra Skånes skogsbygd, närmast omfattande Örkel-ljunga och (Skånes) Fagerhults socknar. Pro-jektet leds av Riksantikvarieämbetet UV Syd och har samband med en större utbyggnad av delar av Europaväg 4 (från Helsingborg till Stockholm). Både Örkelljunga och Fagerhult är

två utpräglade skogsbygdssocknar intill den gamla riksgränsen mellan Danmark och Sve-rige. Med min ämnesbakgrund i bebyggelse- och agrarhistoria har jag i första hand sökt de äldsta skriftliga källbeläggen för att om möjligt få grepp om områdets bebyggelseutveckling, bebyggelsemönster, produktionsinriktning och ägarförhållanden m.m. från medeltiden fram till senare delen av 1600-talet. En av frågorna i fo-kus har därför varit den agrara bebyggelsens ålder i denna del av den skånska skogsbygden. Som ensamt verkande historiker står man sig

Sten Skansjö

2

oftast slätt i landskapshistoriska sammanhang på grund av bristfälligt källmaterial för den äld-sta historiska tiden. Det blev snart uppenbart även i det här fallet, eftersom det användbara skriftliga källmaterialet för detta område visade sig vara synnerligen magert för perioden före ca 1500. En viss kompensation kan man utvinna av det faktum att det från början av 1500-talet och framöver finns ett rikligt material, speciellt det kamerala materialet från den danska kro-nans länsadministration. Den rådande källsitua-tionen hänger samman med att den största delen av området har bestått av krongods, och den äldsta användbara källan är en jordebok över Helsingborgs län från cirka 1523 (ofta kal-lad ”Krabbes jordebok” efter länsmannen m.m. Tyge Krabbe; citeras här ”Krabbes jb.”). Däri finns bl.a. vissa uppgifter som kan diskuteras som utgångspunkt för en retrospektiv analys av den medeltida bebyggelseutvecklingen i under-sökningsområdet. Likväl är det uppenbart att man för att bedöma bebyggelseutvecklingens kronologi behöver söka samverkan med grann-disciplinerna. Och i det här fallet har det främst varit arkeologi, kulturgeografi och paleoekologi som man måste luta sig mot för att närma sig ett svar på min fråga: Hur gammal är skogs-bygden? Hittills har vi i alltför ringa grad haft diskussioner med ortnamnforskare. Undersökningsområdet under medeltiden

Innan jag kommer in på de skriftliga beläggen bör jag nämna att området i allt väsentligt sak-nar fornlämningar från järnåldern. Enligt en tolkning av arkeologen Johan Callmer, som bl.a. bygger på kända arkeologiska fakta 1991 och ortnamnskronologiska bedömningar, tycks inte den kontinuerliga bebyggelsen i skogsbyg-den ha varit etablerad förrän efter vikingatiden (Callmer 1991: 271 ff.). Enligt den senaste tidens arkeologiska undersökningar i samband med E4-projektet tycks det här aktuella områ-

det ha varit livligt frekventerat under jägarsten-åldern, och det finns också spår av jägargrup-per från bondestenålderns tid, men ingen fast bebyggelse kan beläggas under yngre sten-ålder, bronsålder eller järnålder (Andersson et al. 2004: 49 ff.). När det gäller fysiska kvarlevor från hi-storisk tid av äldre bygder brukar kyrkorna er-bjuda en utgångspunkt för att grovt datera den omgivande bygden, enligt principen att ingen sockenkyrka kan existera utan en omgivande agrar bebyggelse, som svarar för tionde m.fl. kyrkliga avgifter. Men i detta sammanhang vi-sar det sig att kyrkorna i Örkelljunga respektive Fagerhult är svårdaterade. Kyrkan i Örkelljunga är kraftigt ombyggd, men med tanke på vissa byggnadsdetaljer såsom ursprunglig absid kan man rimligen datera den till någon gång under 1200-talet eller strax före 1300 (Bringéus 1997: 22 ff.). Fagerhults gamla kyrka revs och ersat-tes med en helt ny kyrka kring 1900. Ett par av-bildningar finns, men likväl framstår den äldsta kyrkan på platsen som svårdaterad. Det är t.o.m. osäkert om Fagerhult fanns som egen socken under medeltiden. Möjligen är kyrkan ett resultat av en 1500-talsutveckling – det finns sådana paralleller på andra sidan av den gamla riksgränsen, i Smålands gränstrakter mot söder (Skansjö 1997: 68 ff.; 2007: 9 med not 28). De äldsta skriftliga beläggen

Om vi ser närmare på de skriftliga beläggen för områdets medeltida bebyggelser kan vi notera att endast en bebyggelse är säkert belagd före 1500. Det gäller själva sockencentrum Örkel-ljunga. I övrigt börjar beläggsserierna i Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund (DAL) för ett stort antal gårdar mellan ca 1500 och 1525 (se Tabell 1). De gårdar som redovisas 1514 var i är-kesätets ägo och omnämns i den s.k. Paltebo-ken från cirka 1514. Ytterligare ett antal gårdar kan förmodas ha ett medeltida ursprung. Det

Hur gammal är skogsbygden?

3

Örkelljunga socken: Fagerhults socken: Örkelljunga (1307) Fagerhult (1508; 1523) Lärka (1504) Bjärabygget (1523) Kyrkolycke (ca 1514) Björnholm (1523) Mattarp (ca 1514) Fedingshult (1523) Åsljunga (ca 1514) Healt (1523) Attarp (1523) Järingsholm (1523) Bjälkabygget (1523) Killhult (1523) Bjärabygget (1523) Koneholm (senare Stjärneholm) (1523) Björnamossa (1523) Onsena (1523) Boalt (1523) Porkenahult (1523) Bosjöholm (1523) Skinningeholm (1523) Ekholm (1523) Smedhult (1523) Fasalt (1523) Sällerås (1523) Florshult (1523) Sönderössjö (1523) Höjaholm (1523) Örnalt (1523) Krångelbygget (1523) Lemmeshult (1523) Långalt (1523) Ringarp (1523) Spång (1523) Totalt 20 bebyggelseenheter

Totalt 15 bebyggelseenheter

Tabell 1. Skriftliga belägg före 1530. Ingen samtida sockenindelning förekommer, utan fördelningen av gårdarna på Örkelljunga respektive Fagerhults socken görs utifrån 1600-talskällor.

gäller dels de gårdar som genom eftermedel-tida källor kan hänföras till Herrevadsklosters tidigare ägor, nämligen Flinka, Järnbläst och Vemmentorp, dels Harbäckshults by, som av allt att döma var i det världsliga frälsets ägo. Det framgår av Tabell 1 att de flesta beläggen knyter sig till året 1523, vilket som ovan nämnts är den ungefärliga tidpunkten för kronans äld-sta kända jordebok över Helsingborgs län (Krabbes jb.). Jag bedömer att dessa gårdar sammantagna ger en god bild över vilka gårdar som över huvud taget fanns i denna skogs- och gränsbygd kring 1500, ett fyrtiotal bebyggelse-enheter, varav de flesta ensamgårdar. När det gäller bebyggelsemönster m.m. i Skåne får man gå fram ända till cirka 1650 in-

nan man kan få en helhetsbild av antalet går-dar och fördelningen mellan byar och ensam-gårdar eller ”torp”; under den danska tiden an-vändes termen torp som appellativ med bety-delsen ’ensamgård’, till skillnad från byarna. Skåne var vid denna tid dominerat av byar: 86 procent av alla gårdar låg i byar kring 1650, medan 14 procent var spridd bebyggelse (en-samgårdar eller dubbelgårdar). I det här aktuel-la nordvästskånska området var det 1650 fråga om utpräglad ”torpbebyggelse” (eller ensam-gårdsbebyggelse) med undantag av någon en-staka småby (Dahl 1942: 6 ff.). Det bebyggel-semönstret har enligt de äldsta beläggen up-penbarligen präglat området senast från sen-medeltiden.

Sten Skansjö

4

Fig. 1. Kartan visar olika kronologiska steg i den agrara kolonisationen av den nordskånska skogsbygden, enligt en tolkning av Per Lagerås baserad på daterade röjningsrösen och pollendiagram. Örkelljunga kyrka er marke-rat med ett kors. (Ur Lagerås 2007).

Och då tangerar vi åter frågan om skogs-bygdens ålder: Hur gamla var dessa bebyggel-ser vid mätpunkten i början av 1500-talet, dvs. hur länge hade gårdarna då funnits på plats? När skedde kolonisationen, bebyggelsernas etablering, i denna del av den skånska skogs-bygden? Tidpunkten för första belägg ger natur-ligtvis endast en grov terminus ante quem för bebyggelsens etablering, och av dessa agrara bebyggelser kan vissa enligt rimliga tolknings-ramar förmodas ha en kontinuitet ner i varje fall till högmedeltid, andra kan kanske nå ner i vi-kingatid, medan någon möjligen kan vara pre-cis nyupptagen i början av 1500-talet. Möjlighe-ten att området har drabbats av senmedeltida ödeläggelse med permanent nedlagda hög-medeltida gårdar bör givetvis också beaktas,

även om det bristfälliga skriftliga materialet inte uttryckligen ger några sådana indikationer. Eftersom vi diskuterar en skogs- och gränsbygd, som har karaktär av marginell odlingsbygd – i varje fall som spannmåls- och åkerbruksområde – finns det skäl att hypote-tiskt räkna med att allmänt kända expansions- och regressperioder i bebyggelseutvecklingen på nordeuropeisk makronivå har fått tydliga genomslag här. Sådana bebyggelseförändrin-gar brukar i sin tur främst kunna förklaras med expansiva eller regressiva befolkningsförän-dringar (jfr Larsson 2000: 64 f.; Benedictow 2003: 246 ff.; Orrman 2003: 250 ff.). Det är ju ett tolkningsperspektiv som verkar vara allmänt omfattat, att en tidigmedeltida och högmedelti-da expansionsfas i befolkningen har lett till en omfattande kolonisation, uppkomst av nya byar

Hur gammal är skogsbygden?

5

och gårdar, varav för övrigt flera har burit torp-namn. I runda tal är denna expansionsfas i Sydskandinavien daterbar till perioden 1000–1300. Paleoekologiska och arkeologiska tolkningar

Paleoekologen Per Lagerås har studerat det här aktuella området i nordvästra Skånes skogsbygd utifrån sitt källmaterial och sin vege-tationshistoriska metodik. Hans studie, som bl.a. omfattar fyra lokaler för pollenanalys och C14-dateringar av röjningsrösen, visar att om-rådet tycks ha genomgått såväl en högmedel-tida expansionsfas som en senmedeltida re-gressfas. Trots avsaknaden av äldre skriftliga källbelägg och säkert daterbara kyrkobyggna-der ger alltså de paleoekologiska tolkningarna en grund för påståendet att bebyggelsen tycks nå skogsbygden vid slutet av vikingatiden, och kolonisationen fortlöper in i 1200-talet (Lagerås 2007: 19 ff.). Ett fenomen som speciellt knyter sig till norra Skånes skogsbygder och som har en självklar betydelse för bedömningen av bebyg-gelseutvecklingen gäller järnhanteringen i om-rådet: här har funnits möjligheter att utvinna järn utifrån sjö- och myrmalm, och detta kan ha varit en speciell drivkraft för kolonisationen just i norra Skånes skogsbygd. En för området ty-pisk fornlämning är de hundratals slaggvarp, högar med slaggrester som utmärker just des-sa båda socknar, liksom i angränsande delar av Halland och Göinge (Ödman 2001: 81 ff.). Arkeologiskt har man även påvisat lämningar av blästugnar i trakten norr om Örkelljunga från perioden 1100-tal genom hela medeltiden (da-terade genom träkolsrester). Detta visar på en tidvis relativt storskalig järnframställning, som endast lämnat en del spår i eftermedeltida skriftliga källor. Om paleoekologi visar på odling och be-byggelse från 1000-talet i de stydliga delarna av området tyder arkeologin kring slagghögar

och järnugnar på fast bosättning och aktiviteter från 1100-tal eller tidigt 1200-tal och framöver under hela medeltiden, liksom för övrigt under 1500-tal och delar av 1600-tal (Andersson et al. 2004: 77 ff.; Lagerås 2007: 110 ff.). Hur stämmer detta då med t.ex. ort-namnsbilden? Det är främst en fråga för namn-forskningen, givetvis, och här vill jag bara ställa frågan och lägga fram en del av det relevanta materialet. Kring områdets ortnamn

Om vi betraktar namntyperna, sådana vi kän-ner dem från medeltidens slut, kan vi bl.a. ur-skilja ett antal ‐torp-namn: Mattarp (Matherup 1514), Attarp (Atterop 1523), Ringarp (Rinde-rop 1523) och Vemmentorp (Wementorp 1584); härtill kommer ett par andra sent belagda går-dar som likaså kan vara medeltida: Sonnarp (Samerup 1541, Sønnerup 1574) och Tockarp (Thockerup 1553). Vi kan konstatera att alla gårdar med ‐torp-namn återfinns i Örkelljunga, den sydligaste av de båda socknarna. Gården Ringarp nämns alltså 1523 (med två landbo-namn), men senast från 1584 finns det både ett Östra Ringarp och ett Västra Ringarp (med var-dera en landbo och tre s.k. gårdmän). En upp-delning på två gårdar kan mycket väl ha skett i samband med en eftermedeltida bebyggelse-expansion, som också är tydligt märkbar på andra håll inom området (Skansjö 1997: 61; Skansjö 2003: 29 ff.). Avståndet är cirka 2 km mellan de båda Ringarpsgårdarna. Namn-gemenskapen antyder ju ett samband, men det är inte lätt att utifrån de skriftliga källorna av-göra vilken av gårdarna som är den ursprung-liga. Men eftersom Lagerås resultat tyder på att Östra Ringarp har kontinuitet från vikingatid (Lagerås 2007: 36 ff.) är det sannolikt Östra Ringarp som är den ursprungliga namnbäraren, det ursprungliga Ringarp, omnämnt cirka 1523. I övrigt kan vi notera flera ‐hult-namn i enlighet med vad som kan förväntas i en skogsbygd, jämnt fördelade mellan de båda socknarna. I

Sten Skansjö

6

Örkelljunga socken har vi Boalt (Booltt 1523), Fasalt (Ffassoltt 1523), Florshult (Fflorssholtt 1523), Harbäckshult (Harbecholdt 1584), Lem-meshult (Lÿmesholtt 1523, Lemidtzholdt 1584) och Långalt (Longoltt 1523). I Fagerhults soc-ken har vi Fagerhult (Faurolt 1508, Farolt 1523), Fedingshult (Ffedingsholtz 1523), Healt (Heoltt 1523), Killhult (Kÿlloltt 1523), Porkena-hult (Porttkoneholtt 1523), Smedhult (Smøoltt 1523, Smæaholtt 1555, Smeoldt 1584) och Örnalt (Ørnoltt 1523). Det innebär att hälften av den belagda senmedeltida bebyggelsen i Fa-gerhults socken bär ‐hult-namn. Dessa gårdar är annars spridda över hela området från Har-bäckshult i söder till Örnalt längst i norr. Däre-mot ser vi inga ‐ryd-namn på denna sida riks-gränsen, även om det inte är många kilometer till Markaryd i Småland. Primära bebyggelsenamn, som klart indi-kerar nybyggaraktivitet och skogsbygdskoloni-sation, är namnen med efterleden ‐bygget: Bjälkabygget (Bÿelckebÿggt 1523), Bjärabygget (varav det finns ett exempel i varje socken: Boÿerbød 1523, Bierrebøge 1584 (Örkelljunga sn) och Bÿerbøge 1523, Bierrebøge 1584 (Fa-gerhults socken) och Krångelbygget (Krangel-bøge 1523). Enligt en undersökning av denna namntyp i Sverige av Marta Kucerova Johnson visar det sig att sådana gårdsnamn är dater-bara till perioden 1500–1750 och att de har en koncentrerad utbredning, med cirka 170 namn, till just norra Skånes och södra Hallands skogs-områden. De markerar sannolikt ett relativt ungt kolonisationsskede, som har genererat flera nybyggen med namn av denna typ under 1500- och 1600-talet. De fyra ovan nämnda gårdarna i Örkelljunga-Fagerhultsområdet är de enda skånska exemplen på namn av denna typ belagda före 1550, medan den stora mäng-den av namn är kända genom belägg från 1600-talet (Johnson 1982: 10 ff., 167 ff.). Möjli-gen är de fyra gårdarna i Örkelljunga-Fager-hultsområdet relativt unga bebyggelser vid mät-punkten kring 1523, en signal om en påbörjad nykolonisation. Att yngre källor från 1500- och

1600-talen visar att namntypen framöver var produktiv är ett av flera tecken på en fortsatt kolonisationsprocess i den nordvästskånska skogsbygden under denna period (Johnson 1982: 79 ff.; Skansjö 2003: 27 ff.). Min fråga till namnforskningen blir här i vad mån man kan använda områdets totala namnbild för att på oberoende språkliga grun-der tolka den bebyggelsehistoriska utvecklin-gen. Och i så fall blir nästa fråga om denna namnbild talar i samma riktning som de arkeo-logiska och paleoekologiska tolkningar som ovan berörts, dvs. om man i namnbilden kan ana eller se olika kolonisations- och bebyggel-seskikt, kanske ett från sen vikingatid, ett från högmedeltid och ett från tidigt 1500-tal. Den kungliga borgen i Örkelljunga

Vem ägde dessa gårdar som är belagda i om-rådet vid medeltidens slut? Det visar sig att det har funnits ett mindre antal självägande bönder (8) i området, ett fåtal har tillhört det världsliga frälset (högst 5), några gårdar har ägts av kyrk-liga institutioner såsom ärkesätet (4) och Herre-vadskloster (uppskattningsvis 3). Till allra stör-sta delen har gårdarna i området dock varit landbogårdar under danska kronan (cirka 30 gårdar). Det blir då av intresse att uppmärksam-ma att det har funnits en kunglig borg i Örkel-ljunga under högmedeltiden, en dansk riksborg, som framstår som en kortvarig företeelse och därför även är relativt okänd. Likväl står denna borg i Örkelljunga en kort tid i början av 1300-talet i blickpunkten i nordisk politik under den dynastiska kamp som då ägde rum inom den svenska s.k. Folkungaätten (även kallad Bjäl-boätten). Dessa brödrastrider hade även stor-politiska, främst internordiska implikationer, eftersom de svenska hertigarna Erik och Valde-mar Magnusson i striden mot brodern, den svenske kungen Birger Magnusson, tidvis knöt an till den danske hertigen Kristoffer (den sena-re Kristoffer II). Denne konspirerade i sin tur vid

Hur gammal är skogsbygden?

7

upprepade tillfällen mot sin bror, den danske kungen Erik Menved, som stödde sin svåger, kung Birger Magnusson av Sverige. Denne svenska kung hade tillfångatagits av sina brö-der i den s.k. Håtunaleken 1306. Jag kan inte här gå närmare in på det politiska intrigspelet (se närmare härom i Skan-sjö 2007: 1 ff.). Men själva existensen av en kunglig borg, omtalad flera gånger i perioden 1307–16, är givetvis av intresse när vi diskute-rar kolonisationsrörelser i denna gränsbygd. Kung Erik Menved befann sig i början av

september 1307 i Örkelljunga, omgiven av de-lar av rådet, och från Örkelljunga utfärdade kungen den 15 september ett brev: ”Datum Øthknælyung anno domini mcccvii...". Andra uppgifter tyder på att det då, i september 1307, skett förhandlingar mellan de stridande parter-na just i Örkelljunga, i närvaro av flera danska biskopar och lybska sändebud. Enligt Erikskrö-nikans detaljerade skildring har de svenska hertigarna vid juletid 1307 dragit till Örkelljunga med stora styrkor, bl.a. värvade tyska ryttare. Här befann sig kung Erik och hertig Kristoffer.

Fig. 2. Utdrag av topografisk karta från 1858 över Örkelljungatrakten. I de omfattande sankmarkerna löper landsvägarna på moränryggar förbi Örkelljunga. Sydöst om kyrkan syns en markant kulle (inom cirkeln), som är platsen för det förmodade försvarstornet i Örkelljungaborgen, som för övrigt måste ha omfattat även en förborg med byggnader i anslutning till kyrkan. Topografiska kåren, Krigsarkivet, Stockholm.

Sten Skansjö

8

Hertigarna hade förmodligen tänkt sig att tillfån-gata Erik Menved (enligt modell av ”Håtuna-leken”), men denne lyckades sätta sig i säker-het i tid och ta sig över Öresund. Den tilltänkta ”Örkelljungaleken" misslyckades alltså. Så småningom bestämdes att ett fredsmöte skulle hållas i slutet av augusti 1308. Då skulle kung Erik residera i Örkelljunga, hertigarna i Marka-ryd ("Konning Erich vil møde til Ørckneliung/ de [dvs. hertigarna] til Marckerud"). En fred slöts i Helsingborg 1310, och efter det har det inom den danska kungafamiljen härskat en re-lativ sämja mellan kung Erik och hertig Kristof-fer. En brytning inträffade dock mot slutet av år 1315, då hertig Kristoffer avföll från kung Erik. Under år 1316 härjades norra Skåne av en Kri-stoffers hövitsman i Halland, Eskil Krag. Under detta härjningståg brändes borgen i Örkel-ljunga. Själlandskrönikan noterar under år 1316: "Eschyllus Krage, prefectus Hallandie, incendit ['satte eld på'] castrum Øchkneljunge" (i en an-nan handskrift av krönikan skrivs "castrum in Øchknelgunge"). Vi observerar här att det ut-tryckligen talas om borgen i Örkelljunga, och av de tidigare anförda källorna har vi belägg för ett antal andra funktioner för Örkelljungaborgens: som plats för förhandlingar, för utfärdande av kungliga brev, för residens åt kungen vid för-handlingar vid riksgränsen m.m. Att det verkli-gen rört sig om en kunglig borg och inte någon privat anläggning eller ärkebiskopsborg fram-går också av benämningen "castrum regis in Øthkenliyng", när händelsen 1316 omtalas i den s.k. Årboken 1098–1325. Varför anlade kungamakten en borg här? De funktioner som här har berörts tyder på att riksgränsen har varit en lokaliseringsfaktor, i alla fall indirekt, eftersom borgens läge är drygt 20 kilometer söder om riksgränsen. Dess hu-vudsakliga funktion bör annars ha varit att invid en viktig landsväg bevaka den närbelägna riks-gränsen, dvs. att bevaka en tänkbar infallsväg för fientliga trupper från norr. Längs den långa inlandsgränsen mellan Danmark och Sverige,

från norra Halland över Norra Åsbo och Göinge i Skåne till östra Blekinge har Örkelljunga-borgen tillsammans med det likaså kortvariga Brömsehus varit de enda anläggningarna som har haft en funktion av gränsborg. Frågan kan också ställas om Örkelljungaborgen har haft något samband med kolonisationen av områ-det, som orsak till eller följdföreteelse. Jag åter-kommer till denna fråga. Om vi med rimligt stor säkerhet kan veta när borgen i Örkelljunga har förstörts kan vi uti-från det kortvariga källflödet under ett decenni-um i början av 1300-talet inte veta hur länge den kungliga borgen hade funnits på platsen före denna tid. Just Erik Menveds regeringspe-riod är känd för flera kungliga borganläggnin-gar, i Skåne de storslagna tegelmurade torn-borgarna Kärnan, Lindholmen och Falsterbo-hus. Någon motsvarighet till dessa kan inte gärna ha funnits i Örkelljunga utan att lämna tydligare spår. Här blir hypotesen snarare att det varit ett enklare, träbyggt fäste på den höga kullen men att ett större komplex av byggnader, en förborg, har funnits på den långsträckta kul-len vid Örkelljunga kyrka (Skansjö 2007: 8 f.). Kronolänet

Till de viktigaste medeltida kungliga borgarna hörde från 1200-talet ett resursområde, som i samtiden kallas län, slottslän, kronans län e.dyl. Till de stora riksfästena hörde ofta slotts-län innefattande flera härader; så hade t.ex. Helsingborgs slott tidvis hade fem, ibland ända upp till nio underliggande härader i vad som kallades ”Helsingborgs län” (Ingvar Andersson 1974: 311; Jexlev 1978: 584 ff.; Lerdam 1996: 91 f.). Ordkombinationen ”kronens slot och lehn” är välbelagd, och mot den bakgrunden blir det av stort intresse att se att det i trakten av Örkelljungaborgen har funnits ett särskilt område som kallas Kronolänet. Under slutet av medeltiden och in i 1500-/1600-tal ingick Norra Åsbo m.fl. härader i Hel-singborgs län. Redan i den äldsta bevarade

Hur gammal är skogsbygden?

9

kronans jordebok över Helsingborgs län, den ovan nämnda ”Krabbes jordebok” från cirka 1523, under huvudrubriken "Nørre Assbo her-ret" redovisas ett särskilt område, som ligger utanför de övriga delarna av häradet, som var

indelat i tredjedelar, tredingar. Utanför häradets tredingsidelning redovisas nämligen ett antal gårdar under rubriken "Krune lænid", dvs. 'Kro-nolänet'. Det har bestått av ett 30-tal gårdar i främst Örkelljunga och Fagerhults socknar, och

Fig. 3. Karta över den senmedeltida bebyggelsen i Örkelljunga–Fagerhultsområdet, i huvudsak enligt jordeböc-ker från början av 1500-talet. Kronolänets gårdar (1) ses här tillsammans med områdets självägargårdar (2) samt landbogårdar tillhöriga ärkesätet (3), Herrevadskloster (4) och det världsliga frälset (5). Sydöst om Örkel-ljunga kyrka (6) har läget för den tidigare borgen markerats med en tornsymbol (7). Karta av Henrik Svensson.

Sten Skansjö

10

Gård/by Bönder Stud: Korn skpr

Spannmål skpr

R./K./H. Smör Pund

Peng.grot Ko Lamm Höns Gäss Hö

lass Ved lass

Skrivar- skäppa

Övre treding: Ekholm (Ö.) Å.B. 3 1,5/12/10 4 ½ ½ 2 1 2 7 1

Ringarp (Ö.) K.B. 3 1,5/12/10 4 ½ ½ 2 1 2 7 1

– ” – (Ö.) S.P. 3 5 1

Spång (Ö.) J.P. 3 1,5/12/10 4 ½ ½ 2 1 2 7 1

Sönderössjö (F.) C. 3 8 1

– " – (F.) J.L. 3 8 1

Smedhult (F.) L.N. 3 8 1

– " – (F.) M. 3 5 1

Tabell 2. Gårdar ur Norra Åsbos Övre treding med skattepersedlar enligt Tyge Krabbes jordebok från ca 1523. Tabellen omfattar inte hela Norra Åsbos Övre treding utan tar endast med de gårdar som senare inräknas i Örkelljunga (Ö.) eller Fagerhults (F.) socknar. Åborna, som är noterade med initialer, är alla jordegna, dvs. själv-ägare, och avgifterna är att betrakta som skatt till kronan. Dessa gårdar (med undantag av Sven Persens gård i Ringarp) hade alltså att erlägga vardera 3 skäppor (skpr) korn som studskatt, vidare antingen ett antal skäppor spannmål (råg, korn eller havre) eller en smörskatt, vidare en penningavgift för vissa (4 grot), en animalieavgift (omfattande hela eller delar av kor, lamm, höns och gäss), vidare ved och hö och slutligen en avgift till skrivaren (skrivarskäppa).

detta kronolän omtalas även i flera senare käl-lor under loppet av 1500-talet. Även om vi inte har explicita samtida belägg på Örekelljunga slottslän eller känner namnet på någon slotts-hövitsman eller länsman till detta nordliga riks-fäste är mitt förslag till tolkning att benämnin-gen på detta område, Kronolänet, kan vara ett minne av ett tidigare slottslän, kanske en kärndomän till den närbelägna kronans borg i Örkelljunga (Skansjö 2007: 9 ff.). Åldersskikt i den medeltida bebyggelsen?

Då kommer jag tillbaka till frågan i vad mån man kan bedöma eller urskilja olika åldersskikt i den bebyggelse som redovisas i jordeboken 1523. Redan en hastig blick på avgiftsstruktu-ren avslöjar vissa skillnader mellan gårdarna

inom området. Det framstår som rimligt att be-döma exempelvis de sydligt belägna själv-ägargårdarna i längden, Ekholm, Ringarp och Spång, som mera väletablerade än t.ex. de bå-da Bjärabyggena. En hypotes kan uppställas att de förra gårdarna är äldre än de senare. En faktor som även utifrån tidigare forskning måste tillmätas betydelse gäller förekomsten av en speciell skatt, nämligen den s.k. studen (även benämnd stöd). Denna stud-skatt erlades av samtliga tredingsgårdar (se Tabell 2). Stud var en medeltida dansk skatt, som omnämns först 1204 och som senare erlades till kronan av självägande bönder. Historisk forskning har satt denna skatt i samband med den tidiga statsmaktens avlösning av den gam-la ledungsplikten med ett begynnande skatte-väsen (närmare i Skansjö 1997).

Hur gammal är skogsbygden?

11

Gård/by Landbor Pengar sterling

Bord tylt Lamm Smör

skpr Järn

stycke Fogde- skäppa

Stud: Korn skpr

Kronolänet: Bosjöholm (Ö.) J.A. 10 1 1 ½ 6 Lemmeshult (Ö.) O.J. 10 1 1 1 3 Björnamossa (Ö.) O.P. 10 1 1 Fasalt (Ö.) P. 10 1 1 Bjärabygget (Ö.) T. 10 1 1 Florshult (Ö.) J. 10 1 1 ½ – " – (Ö.) P.H. 10 1 1 ½ – " – (Ö.) J.G. 10 1 1 Attarp (Ö.) J. 10 1 1 Bjälkabygget (Ö.) B. 10 1 1 Boalt (Ö.) N. 10 1 1 – " – (Ö.) E. 10 1 1 Långalt (Ö.) B. 10 1 1 Höjaholm (Ö.) L. 10 1 1 Krångelbygget (Ö.) T. 10 1 1 6 Porkenahult (F.) H. 10 1 1 Onsena (F.) J.S. 10 1 1 Björnholm (F.) P.L. 10 1 1 Örnalt (F.) A. 10 1 1 Healt (F.) P.G. 10 1 1 Fedingshult (F.) L. 10 1 1 Killhult (F.) N. 10 1 1 Fagerhult (F.) K.T. 10 1 1 – " – (F.) P.V. 10 1 1 Sällerås (F.) G. 10 1 1 Koneholm (F.) J. 10 1 1 Bjärabygget (F.) J. 10 1 1 Järingsholm (F.) J.J. 10 1 1 Skinningeholm (F.) J. 10 1 1 Spång (Ö.) M.P. 10 1 1 Totalt i Kronolänet 31

Tabell 3. Kronolänets gårdar och avgifter enligt jordeboken ca 1523. I jämförelse med Tabell 2 ser man i Tabell 3 att Kronolänets landbor hade att erlägga andra avgifter: en penningavgift (10 sterling) samt 1 lamm och 12 plankor (1 tylt bord), för ett par av gårdarna även järn (6 stycken vardera). Gården Lemmeshult skiljer ut sig, med en avgiftsstruktur som mera liknar tredingsgårdarnas. (En gård i Perstorps socken och två som troligen avser gårdar i Färingtofta socken redovisas också under denna rubrik i Krabbes jb., men de medtas inte i tabellen ovan.)

Utan att fördjupa mig i detaljer är jag benägen att formulera hypotesen att vi genom avgifts-strukturen och stud-skatten kan ana områdets äldsta historiska bebyggelse, ett skikt av gårdar som i varje fall kan vara etablerad under tidig medeltid (före 1200) men möjligen har rötter i vikingatid. Sådana gårdar bör rimligen i främsta

rummet finnas där vi har de självägargårdar som ingick i häradets tredingsindelning och som erlade skatt i form av stud, kanske främst de som även erlade andra spannmålsavgifter 1523. En lämplig uppgift för en geolog och/eller kulturgeograf vore att undersöka om dessa går-dar är belägna i något för området speciellt

Sten Skansjö

12

agrogeologiskt sammanhang (såsom i Pinnåns dalgång, på den bästa odlingsjorden e.dyl.). Mot ett sådant äldre skikt av gårdar kan ställas den förmodligen yngre bebyggelsen i Kronolänet, med en betydligt enklare avgifts-struktur (se Tabell 3). Dessa gårdar kan i de flesta fall ha eta-blerats ett stycke in på 1200-talet, kanske när-mare 1300, då vi säkert känner existensen av

länets centrum, den kungliga borgen. I så fall kan en kolonisation av nya gårdar i de sam-manhängande gränsskogarna här tolkas inte bara som ett lokalt nedslag av den allmäneuro-peiska befolknings- och bebyggelseexpansion som ägde rum under högmedeltiden, utan byg-dens etablering kan även sättas i samband dels med borgens upprättande, dels med ut-vecklandet av järnproduktionen i området.

Otryckta källor Danske Kancelli: ”Krabbes jb.”: Registratur 108 A pakke 36 (tidigare 69): Jordebok över Helsingborgs län (oda-

terad., kring 1523). Rigsarkivet, Köpenhamn.

Litteratur Andersson, Ingvar (1974): Skånes historia. Senmedeltiden. Stockholm. Andersson, Thomas et al. (2004): Spåren i landskapet. Den skånska skogens kulturarv. Stockholm. Benedictow, Ole Jørgen (2003): Demographic conditions. I: The Cambridge History of Scandinavia 1 (‘Prehisto-

ry to 1520’). Red. av Knut Helle. Cambridge. Bringéus, Nils-Arvid (1997): Örkelljunga kyrka. Örkelljunga. Callmer, Johan (1991): Territory and Dominion in the Late Iron Age in Southern Scandinavia, I: Regions and

Reflections in Honour of Märta Strömberg. Red. av Kristina Jennbert et al. Lund. Dahl, Sven (1942): Torna och Bara. Studier i Skånes bebyggelse- och näringsgeografi före 1860. Lund. Jexlev, Thelma (1978): Lensregnskaberne – en oversigt. Köpenhamn. Johnson, Marta Kucerova (1982): Swedish placenames in ‐bygget: their structure, distribution and relative chro-

nology. The University of Michigan. Lagerås, Per (2007): The Ecology of Expansion and Abandonment. Medieval and Post-Medieval Land-use and

Settlement Dynamics in a Landscape Perspective. Stockholm. Larsson, Lars-Olof (2000): Från blästbruk till bruksdöd. Studier kring järnhanteringen i södra Småland fram till

det industriella genombrottet. I: Från blästbruk till bruksdöd. Småländsk järnhantering under 1000 år 2. Red. af Lars-Olof Larsson & Leif Rubensson. Stockholm.

Lerdam, Henrik (1996): Danske len og lensmænd 1370–1443. Köpenhamn. Orrman, Eljas (2003): Rural conditions. I: The Cambridge History of Scandinavia 1. Red. av Knut Helle. Cam-

bridge. Skansjö, Sten (1997): Örkelljunga – Fagerhult under medeltid och 1600-tal. I: Arkeologisk utredning från Örkel-

ljunga till länsgränsen. UV Syd Rapport 1997:58. Red. av Lasse Wallin m.fl. Lund. Skansjö, Sten (2003): Örkelljunga – Fagerhult under senare delen av 1500-talet. I: Kartering och omlandsstu-

dier utmed E4:an i norra Skåne. Riksantikvarieämbetet UV Syd, Rapport 2003:19. Red. av Margareta Olsson. Lund.

Skansjö, Sten (2007): Örkelljunga 1307 – borg, bygd och brödrastrider. I: Ale. Historisk tidskrift för Skåne, Hal-land och Blekinge 2007:3.

Ödman, Anders (2001): Vittsjö. En socken i dansk järnbruksbygd. I: Norra Skånes medeltid 2.