Musik och språkutveckling

Hur pedagogerna på en förskola upplever att musik påverkar det språkliga uttalet.

Music and Language Development

How the teachers at a preschool experience that music affects the pronunciation.

pronunciation

Marie Högberg

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap

Lärarprogrammet

Grund nivå, 15hp

Handledare: Adrian Velicu

Examinator: Eva Zetterman

2013-10-30

Abstract

This essay is about the music and the song's impact on language development and especially

the pronunciation of preschoolers. I examine the different areas of the brain that deals with

music and speech and their relation to each other. I also examine how the music and the

melody and rhythm can facilitate language learning and pronunciation. I also discuss the

importance of repetition, and that songs can repeat and practice the speech sounds that some

children may find it difficult to pronounce, in a fun way and with a joyful approach.

I did interviews at a preschool where it turned out that the staff's own theories in a number of

cases, to a certain extent agreed with the earlier research that I write about in the essay.

Keywords: Music, Language Development, Pronunciation, Preschool

Sammanfattning

Denna uppsats handlar om musikens och sångens påverkan på språkutvecklingen, och då

speciellt uttalet hos förskolebarn. Jag undersöker de olika områden i hjärnan som behandlar

musik och tal och deras samband med varandra. Jag undersöker även hur musikens och

språkets melodi och rytm kan underlätta språkinlärningen och uttalet. Jag tar även upp vikten

av upprepning och att man genom sång kan upprepa och träna på de språkljud som vissa barn

kan ha svårt att uttala, på ett roligt och lustfyllt sätt.

Jag gjorde intervjuer på en förskola där det visade sig att personalens egna teorier i flera fall

till viss del överensstämde med den tidigare forskning som jag skriver om i uppsatsen.

Nyckelord: Musik, Språkutveckling, Uttal, Förskola

Innehållsförteckning

1. Introduktion .............................................................................................................. 1

1.1 Syfte och frågeställningar ............................................................................................... 2

1.2 Disposition .................................................................................................................... 2

2. Tidigare forskning ..................................................................................................... 4

2.1 Hjärnans delar ............................................................................................................... 4

2.2 Prosodi .......................................................................................................................... 5

2.3 Projekt, undersökningar och studier ............................................................................... 8

2.4 Sociala betydelsen och betydelsen av upprepning .......................................................... 9

2.5 Spontansång ................................................................................................................ 10

3. Metod ..................................................................................................................... 12

3.1 Urval ........................................................................................................................... 12

3.2 Genomförande ............................................................................................................ 12

3.3 Metod kritik ................................................................................................................ 13

4. Resultat och analys.................................................................................................. 14

4.1 Analys av resultat ........................................................................................................ 16

5. Diskussion ............................................................................................................... 17

5.1 Generaliserbarhet, reliabilitet och validitet ................................................................... 20

5.2 Vidare forsking ............................................................................................................ 20

Referenser ...................................................................................................................... 21

Bilaga 1

Bilaga 2

1

1. Introduktion

Jag har alltid varit intresserad av musik. Jag har fått berättat för mig att när jag skulle döpas så

var jag bara tyst när det spelades musik i kyrkan. En annan familjehistoria vad gäller mig och

musik inträffade vid ett av de få tillfällena då jag inte skrek (jag var kolikbarn). Då skulle min

pappa sjunga för mig, men detta var tydligen inte uppskattat från min sida utan jag skrek ändå

tills han slutade sjunga. Därefter sjöng han aldrig igen, varken för mig eller för min bror.

När jag blev äldre var jag mycket förtjust i att stå på stenen framför öppna spisen i mina

”klackskor” (det var egentigen lackskor, men de ”klackade” mot stenen alltså var de

”klackskor”) och speglade mig i den svarta TV- rutan och dansade till radion eller någon LP-

skiva som mina föräldrar lyssnade på. Jag gick också på musiklekis och jag lärde min yngre

bror sångerna som jag hade lärt mig där.

När jag började skolan tog mamma med mig till den kommunala musikskolans prova-på-dag.

Jag hade redan bestämt mig för vilket instrument jag skulle spela och ville bara prova det.

Vilket instrument det var kommer jag inte ihåg längre. Men mamma, som tyckte tvärflöjt var

vackert och tyckte om att lyssna på Dana Dragomir, övertalade mig att prova tvärflöjt och

eftersom kön dit var kortast så började vi med tvärflöjten. Jag fastnade direkt för tvärflöjten

och vägrade prova några andra instrument efter det. Nu har jag spelat tvärflöjt i 21 år, och jag

tar inte längre lektioner men jag spelar i en musikkår.

Sedan jag börjat vikariera på olika förskolor har jag ibland stött på barn som sjunger med

bättre uttal än de har när de pratar. Det vill säga att man förstår dem bättre när de sjunger än

då man försöker prata med dem. Detta har jag observerat på svensktalande barn, både när de

sjunger svenska texter och när de sjunger engelska texter. Speciellt under de två åren då Eric

Saade sjöng i melodifestivalen med ”Manboy” och ”Popular”. Vissa barn lyssnade och sjöng

dessa låtar om och om igen, och man kunde förstå många av de engelska ord som de sjöng.

Bland några av de allra yngsta barnen som precis blivit nyinskolade och nyss börjat prata så

2

var ”Manboy” ett av de första ord de kunde säga, eftersom de hade äldre syskon som lyssnade

och sjöng på den låten hemma.

Då jag själv tänkt arbeta inom förskolan så riktar jag undersökningen mot förskolan och har

intervjuat personal i förskolan. Med musik så menar jag i detta arbete främst sång, men även

takt, rytm och melodi och rörelse till viss del.

1.1 Syfte och frågeställningar

Jag vill undersöka musikens betydelse i barns språkutveckling och få en fördjupad förståelse

för hur musik kan bidra till språkutvecklingen hos yngre barn. Med yngre barn menar jag barn

i åldrarna 1-5 år. Syftet med mitt examensarbete är att undersöka om fler bland personalen i

förskolan har observerat det jag lagt märke till, nämligen att vissa barn sjunger med bättre

uttal än de har då de talar. Samt visa på musikens och sångens betydelse för barns

språkutveckling.

Frågeställningar:

Hur påverkar musik yngre barns språkutveckling?

Hur upplever pedagogerna på en förskola att musik påverkar det språkliga uttalet hos barnen?

1.2 Disposition

3

Den första delen av mitt arbete behandlar tidigare forskning, där jag går igenom befintlig

forskning och de undersökningar och studier som har genomförts. Därefter kommer

metoddelen, där jag utförligt beskriver hur jag har gått tillväga med min egen undersökning. I

resultat- och analysdelen sammanställer jag resultaten av undersökningen, kopplat till tidigare

forskning. I diskussionen skriver jag om resultatet på undersökningen i relation till

forskningen.

4

2. Tidigare forskning

2.1 Hjärnans delar

Jederlund (2011) skriver om de olika områdena i hjärnan som har med språk och musik att

göra, brocas område och wernickes område. Han nämner också de nyare undersökningarna av

hjärnan som visar att det finns ett större samband mellan de olika områden än vad man

tidigare har trott. Man har förut trott att det ena området sköter sång och musik, medan det

andra området sköter tal. Det visar sig nu att dessa båda områden är starkt sammankopplade

med varandra, och att brocas område är aktivt när man lär sig en sångtext, men även då man

sjunger. Aktiviteten vid högläsning i brocas område är liknande den aktivitet som uppstår vid

sång. Och i wernickes område som man tidigare ansåg bara vara förknippat med språket, är

även till viss del är aktivt vid sång (Jederlund, 2011 sid 63-73).

Spegelneuronerna finns i stor utsträckning i brocas område. Det har också visat sig att

personer med hög grad empati har en hög aktivitet i sina spegelneuroner, och att kvinnor i

allmänhet har högre aktivitet i sina spegelneuroner. Lindblad skriver också att man tror att

spädbarn i förstahand härmar rörelserna runt mun och läppar, och inte ljudet i förstahand.

Forskarna menar då att språket är grundat i motoriken och musklernas rörelse, och att detta i

sin tur kan leda till språkinlärning. Forskare tror att spegelneuronerna påverkar vår förmåga

att tala, att känna empati och att de kopplar samman handlingar, känslor, sinnesintryck och

språk i ett enda system i hjärnan (Lindblad, 2007).

Uddén (refererad till i Dahlbäck, 2011) menar att det melodiska och det rytmiska tas emot av

den högra hjärnhalvan, medan språkljuden tas in i den vänstra hjärnhalvan. I hjärnbalken

förbinds de båda hjärnhalvorna med nervbanor, desto fler nervbanor det finns desto bättre blir

den totala hjärnfunktionen (Dahlbäck, 2011 sid 56). Diana Deutsch (2011) skriver precis som

Jederlund (2011) om undersökningar med magnetkamera som har visat att tal aktiverar flera

delar av samma områden i hjärnan som sång gör. Resultatet blev att man kunde dra slutsatsen

att de nätverk som används vid tal och sång överlappar varandra (Deutsch, 2011, Jederlund,

2011 sid 73). Jederlund (2011) tar även upp Isabelle Peretz (och hennes kollegor vid

5

international laboratory for brain, music and sound research) undersökning om huruvida

prosodin i språk och melodin i musik tolkas av samma områden i hjärnan, eller om de tolkas

helt enskilt. En av slutsatserna de kom fram till är att det finns belägg för att talspråkets

prosodi och musikens melodi tolkas av gemensamma områden i hjärnan (Jederlund, 2011 sid

66-67). Dahlbäck refererar till Patel och menar då att Patel anser att hjärnan tolkar språk och

musik på olika sätt på grund av att forskare kunnat visa att det språkliga området finns i

vänsterhjärnhalva och det musikaliska området i den högrahjärnhalvan. Patel anser ändå att

själva processen att analysera ljud är lika, produkterna av dessa processer kan bli både tal eller

musik (Dahlbäck, 2011 sid 45-46). Patel använder sig av en metafor för att beskriva hur han

menar Dahlbäck beskriver den så här:

Patel beskriver med en metafor hur det skulle kunna fungera och jämför hjärnan med en

fabrik som gör bilar och motorcyklar och sedan förvarar de olika fordonen i olika rum. En

skada på en del av fabriken kan förstöra alla bilar (jfr en hjärnskada) medan motorcyklarna

är intakta, men det säger inget om de gemen- samma verktyg eller processer som använts

för att tillverka de olika fordonen. (Dahlbäck, 2011 sid 45-46).

2.2 Prosodi

Jederlund menar att talspråkutvecklingen har två huvudlinjer, den prosodiska nivån och den

segmentalla nivån. Den segmentalla nivån handlar om olika språkljud, om vokaler och

konsonanter och hur dessa tillsammans bildar ord. Den prosodiska nivån handlar om

intonation, rytm, betoning, och fraslängder, som räknas som det mer musikaliska i språket.

Denna uppdelning används även inom lingvistisk analys, och även hjärnforskning visar stöd

för att det prosodiska och det segmentella styrs till största del av olika hjärnhalvor. Han menar

att den prosodiska utvecklingen, musiken i språket, är mycket viktig för att man ska kunna

förstå, lyssna till, och själv kunna åstadkomma ett sammanhängande tal som i sin tur blir

lyssnat till och förstått. Prosodisk förmåga är förmågan att uppfatta och tolka språkets klang,

melodi och rytm. (Jederlund, 2011 sid 31-231). Uddholm (2003) skriver att språk kräver en

mycket stor musikalisk förmåga, mycket större än vad som krävs för att spela ett instrument.

Han menar att alla språk kräver en stor erfarenhet av att uttrycka och uppfatta små nyanser av

vokala och konsonant ljud, den segmentella nivån. Jag uppfattar detta som att det inte bara är

den prosodiska nivån som använder sig av de musikaliska egenskaperna i språket, utan även

6

den segmentella nivån. Sång flödar mer än talspråket skriver Uddholm (2003), jag tolkar det

som att han menar att sången har en tydligare melodi i sin struktur än vad talspråket har. Om

barn har problem med sitt uttal, så anser Uddholm att man ska uppmuntra de barnen att sjunga

så mycket som möjligt för att stimulera språkets rytm och prosodin (Uddholm, 2003 sid 56-

58). Olle Kjellin (2002) menar att för att kunna lära sig ett språk så måste man först få

möjlighet att lyssna på det, och sedan att imitera och repetera det man har hört genom att

imitera, och repetera med så bra uttal som man kan. Då anser Kjellin att uttalet fastnar i

hörselminnet, Uddholm anser att det fastnar i talorgansens muskelminne. Med talorgan menar

jag musklerna i mun och strupe som gör att vi kan forma de olika ljud som krävs för att

sjunga och tala (Kjellin, 2002 sid 133-140). Jag anser att både hörselminnet som Kjelin

skriver om och muskelminnet som Uddholm skriver om samverkar till ett bra uttal har man

hört ett ord uttalas på ett visst sätt många gånger och man själv inte uttalar det på det visset så

hör man att något i uttalet inte riktigt är rätt det låter inte som man förväntar sig. När man har

uttalat ett ord på ett visst sätt många gånger så sätter det sig också i muskelminnet har man då

övat in fel uttal så kan det bli väldigt svårt att ändra detta uttal då det är så starkt förankrat i

muskelminnet och man måste då aktivt tänka på hur ordet ska uttalsas korrekt för att

muskelminnet ska lära om. Uddholm (2003) menar att man måste öva på vart i munnen de

olika ljuden ligger och hur man ska göra för att få fram ett visst ljud. Desto mer man övar på

det, desto bättre sätter det sig i muskelminnet tills man inte längre behöver tänka på hur

musklerna ska röra sig för att åstadkomma vissa ljud, utan det blir då automatiserat

(Uddholm, 2003 sid 56-58).

Även Kjellin (2002) skriver om prosodin och hur viktigt prosodin är för att lära sig språk. Han

menar också att upprepningar är viktiga (Kjellin, 2002 sid 133-140). Louise Bjar och Caroline

Liberg (2003) skriver om ett sätt att ta sig in i ett nytt språk, och de menar att detta är

imitation. De anser att man till en början när man ska lära sig ett språk, endast är en

återgivare. De menar då att man återger sånger, ramsor och berättelser som man lärt sig och

hört många gånger (Bjar, & Liberg, 2003 sid 21). Kjellin (2002) skriver också att nynna

talfraser hjälper till att göra prosodin tydligare. Han använder sig av tal i kör i sin

andraspråksundervisning för vuxna. Att han använder sig av tal i kör beror på att prosodin

7

övas speciellt i en sådan övning. Då alla talar tillsammans och säger samma saker så förstärks

prosodin och gör den ännu tydligare och man känner sig inte så utsatt om man skulle tala

själv, menar Kjellin (2002 sid 133-140). ”Att genom rimmade ramsor och sång lära in

helfraser på ett främmande språk är avsevärt lättare än att lära dem segment för segment, det

vet alla som sjungit ryska, latinska eller afrikanska sångtexter i kören. Orsaken är, återigen att

man tar de prosodiska dragen till hjälp” (Jederlund, 2011 sid 149). Även Uddén (refererad till

i Dahlbäck, 2011) skriver om det barninriktade talet som innehåller vokalljud och har en stark

prosodi (Dahlbäck, 2011 sid 55-56).

Elisabeth Frykhammar, som är universitetsadjunkt och utbildad förskollärare, talpedagog och

jobbar nu som lärarutbildare på lärarhögskolan i Stockholm, talar i programmet Barnet och

orden. Hon säger att språk är musik, och då särskilt det svenska språket på grund av melodin

och rytmen som visar temperament, känslor och attityd. Hon menar då att barnen läser av

melodin, rytmen, känslor och attityd i språket och att detta även finns i musiken. Det

barnanpassade språk som vi använder till små barn är ofta mer melodiskt än det som vi

använder till större barn och vuxna (Ljungström, Barbro, 2006). Eva Wedin lektor i rytmik på

Kungliga Musikhögskolan, menar att både musik och språk är kommunikation, vilka båda

kommer ur ljud, samt att språket bygger på samma beståndsdelar som musiken såsom ton,

tempo, rytm, betoningar, dynamik och klang. Hon säger också att en stavelse är en ton när

man sjunger, och stavelser i språket är språkets rytm (Sifvert, 2010). Ann-Katrin Svensson sa

så här om att använda sång i språkträning: ”Sången spelar en stor roll vid språkinlärningen.

Rytmer ger en positiv känsla och om man sjunger flera tillsammans ger det gemenskap. Visor

kan användas till att skratta åt och att upptäcka vitsar och andra finurligheter. Man kan även

sjunga tokiga sånger som övar språkljud och språklig medvetenhet.” (Svensson, 1995 sid

163). Niki Levmark, använder sig av musik i sin spanskundervisning i form av ”veckans

sång” som hon lägger ut på klassens blogg, så att eleverna alltid har tillgång till den. På

bloggen står all information eleverna behöver för att göra sina läxor och vad de ska ha prov på

och när provet är. För Niki Levmark är det obligatoriskt att lyssna på ”veckans sång”, för där

hör eleverna rytmen i språket de lär sig om kulturen, hur orden ska uttalas och grammatiken

8

som de går igenom på lektionerna. Dessutom tycker både hon och eleverna att detta är ett

roligt sätt att lära sig på (Sifvert, 2010).

2.3 Projekt, undersökningar och studier

Jederlund (2011) skriver om ett projekt i Karlskoga som kallades för ”Språksnurran”.

”Språksnurran” var ett språkutvecklings program för barn i årskurs 1. Målet var att genom att

använda sig av upplevelser som drama, teater, läsning, sagolyssning, rytm, rörelse och sång,

och föräldraengagemang, föräldrarna fick utbildning i hur barnen lär sig att läsa skriva och

hur de läs sig språk. Mångkulturella arrangemang anordnades också med musik och mat och

dans från barnens olika hemländer. Jederlund citerar projektredovisningen där det framgår att

de anser sång vara ett bra sätt att lära in ett språk. De anser att man får intonationen och uttalet

på köpet genom sången. De märkte också att barn med talsvårigheter lärde sig uttala ord som

de annars inte kunde uttala i sitt vardagliga talspråk. I sin bok Musik och språk skriver

Jederlund (2011) att när ett barn hittar pulsen i musiken och sången så tar barnet också oftast

ett stort kliv i sin utveckling av sitt talspråk. Han menar att barn med språksvårigheter därför

bör få använda sig av musikspråk och bildspråk, för att på så vis utveckla sitt talspråk. Han

anser att man ska möta barnen i det språkliga uttryck de känner sig trygga i, för då kommer

andra språk som t.ex. talspråket som en naturlig reaktion. Han skriver även om en studie

genomförd i Italien där två grupper förskolebarn gick igenom tre standardiserade tester om sin

fonologiska medvetenhet. De fick därefter genomgå ett 45 minuters långt musiklekprogram

eller allmänt lekprogram i 20 veckor. Efter dessa veckor testades barnen igen och de barn som

hade gått i musiklekprogramet hade då utvecklats mer i sin fonologiska medvetenhet än de

barn som hade gått det allmänna lekprogrammet (Jederlund, 2011 sid 21-23, 160- 166).

Fonologisk utveckling är kopplad till barns uttalsutveckling, som delar in i två delar, fonetik

och fonologi. Fonetik är språkljudets fysiska karaktär, hur de uppfattas och produceras rent

fysiskt och hur musklerna arbetar för att frambringa rätt ljud. Fonologi är språkljudens

språkliga funktioner och reglerna som språkljuden följer (Arnqvist, 1993 sid 39).

9

Sundin (1995) skriver även han om olika talutvecklingsundersökningar. Han skriver att några

undersökningar visar att flickors talutveckling utvecklas tidigare än pojkars, och att skillnaden

ökar till flickornas fördel i de lägre samhällsklasserna. Hans egna undersökningar visade att

flickorna i den förskola som tillhörde en lägre samhällsklass sjöng mer än pojkarna, och att de

inte lekte tillsammans pojkar och flickor utan flickorna lekte med flickor och pojkarna lekte

med pojkar. Han menar då att flickor stimuleras mer än pojkar att tala och att tala bra. Han

skriver också att barnen i femårsåldern blir mer könsmedveta om vad som är ”lämpligt” att

göra om man är flicka eller om man är pojke. Att sjunga verkar vara något som flickor gör,

medan pojkar inte gör det på denna förskola. Detta kan ha att göra med flickors övertag vad

gäller talspråket, att de sjunger och pojkarna inte gör det (Sundin, 1995 sid 114).

2.4 Sociala betydelsen och betydelsen av upprepning

Den bästa utvecklingen av språket sker i en social miljö, eftersom det måste kännas lustfyllt

att uttrycka sig, man måste få en positiv reaktion från sin omgivning menar Jederlund (2011).

Han skriver också om upprepningar, att upprepningar ger trygghet när man introduserar en ny

sång och att de välbekanta sångerna fortfarande är med. Han har observerat att barn både

klarar av att sätta samman längre uttalanden och har rikare vokabulär när de sjunger än då de

talar. Han säger också att schema och planering i förskolan/skolan gör att man ofta missar

eller inte har möjlighet att reflektera efter musik tillfället (Jederlund, 2011 sid. 202-203, 230).

Monica Centerheim-Jogeroth (1988) menar att för att utveckla språket krävs det en god miljö.

Barnet måste stimuleras och uppmuntras i sin språkutveckling. Barn kan behöva träning för

att få ett rent uttal. Hörseln är också viktig, eftersom barnet utvecklar sitt språk genom att

härma de vuxna. Centerheim-Jogeroth skriver att man bland annat bör sjunga med barnen och

att” Rörelse och sånger ger skjuts och rytm till orden” (Centerheim-Jogeroth, 1988 sid 11-16).

Dahlbäck refererar till Uddén angående imitation. Dahlbäck menar då att Uddén anser att för

att kunna imitera andra och kunna förstå det talade språket, så är rytmen och tonen viktig. Och

att förmågan att imitera är medfödd och nödvändig för att lära sig kommunicera. Barnen

10

använder sång för att utveckla sitt talspråk. Dahlbäck anser också att Uddén menar att barn

som får uppleva mycket sång och musik ofta börjar sjunga innan de kan tala (Dahlbäck, 2011

sid 30-56). Evenshaug och Hallen (2001) skriver att redan spädbarn kan urskilja rytm och

melodi ur musik, och att detta är viktigt för fraseringar och ljudmönster som lägger grunden

för det talade språket (Evenshaug & Hallen, 2001 sid 151). De nyfödda rör sig i takt med

språkets rytm och melodi, de omvandlar det de hör och visar det med kroppen. Detta kallar

Stern amodal perception eller intermodal perception enligt Brodin och Hylander i Att bli sig

själv (Jederlund, 2011 sid 106-110, Brodin & Hylander, 1998 sid 39).

Antal-Lundström (1996) anser att man inte kan tala och skriva utan en utvecklad

ljuduppfattning. Hon skriver också att musikaliska färdigheter har stor betydelse för barns

kommunikativa förmåga. Att barnen måste ha en god ljudförståelse för att kunna tyda de

ljudeffekter som de möter i musiken och i språket, och att det är viktigt att kunna härma det

man hör (Antal-Lundström, 1996 sid 108). Diana Deutsch (Språk Tidningen 2011) skriver att

språk och musik har mycket gemensamt. Som tex att språket är ord som bildar fraser som

bildar meningar. Och musik är toner som bildar fraser som bildas stycken. Diana Deutsch

skriver att musiker och filosofer länge hävdat att tal och melodi är nära besläktade med

varandra (Deutsch, 2011).

2.5 Spontansång

”Sången uttrycker i rytm och melodi det som gungan ger kroppen i fysisk pendling,”

(Bjørkvold, 1991 sid 37).

BjØrkvold (1991) menar att man lär sig mest och bäst genom att lära med alla sinnen. Han

skriver om ordet ”Sikia” som är ett afrikanskt ord och betyder att man känner med hela sitt

väsen. Med det menas att musikupplevelsen innebär att man hör den, lyssnar till den, man ser

11

den och reagerar fysiskt på den. BjØrkvold anser att barnen upplever musiken på samma sätt,

som en total upplevelse med alla sinnen och känslor är närvarande (Bjørkvold, 1991 Sid 58-

59). BjØrkvold (1991) skriver om primalskrik. Han menar då de tillfällen då det bubblar av

känslor, lycka, glädje, förväntan, frustration, skräck, ilska, nervositet och man inte kan

uttrycka dem på något annat sätt än att skrika ut dem. Han använder Ronja Rövardotter som

exempel, då hon skriker sitt vårskrik. Primalskrik är en form av spontansång, vilket innebär

att barn sjunger vad de gör eller byter text till färdiga sånger (Bjørkvold, 1991 sid 51-52).

Sundin skriver ”Många barnvisetexter har på samma sätt en normbildande effekt. Språk- och

sångrytmer och andra musikaliska element kan också underlätta språkutvecklingen och

begreppsbildning.” (Sundin, 1995 sid 44). Han menar att sjungande tal och talande sång går i

varandra under förskoleåldern och att sången används i andra aktiviteter. De sjunger om sina

upplevelser i sin lek eller vad de gör i sin lek (Sundin, 1995 sid 78).

BjØrkvold berättar om en pojke som hade problem med sitt språk men sången hjälpte honom

att kommunicera med andra som hade svårt att förstå hans talspråk. Hans ord fick hjälp av

melodin sången (Bjørkvold, 1991 sid 85). I Bertil Sundins (1995) bok Barns musikaliska

utveckling beskriver Sundin (1995) en liknande iakttagelse gjord av det aktuella barnets

mamma. Mamman talar om sin sjuåriga dotter och hennes fascination av rockgruppen Roxette

sedan dottern var endast fyra år gammal. Flickan hade vid flera tillfällen under dessa år

sjungit och även bett sin mamma översätta meningar och fraser, vilket mamman då gjorde.

Mamman uppmärksammade vid senare tillfälle att flickan genom detta utvecklat sitt engelska

språk så bra att hon enligt mamman kunde kommunisera på det engelska språket och bli

förstådd (Sundin, 1995 sid 21).

12

3. Metod

I min metod redovisning så kommer jag att gå igenom hur urvalet och genomförandet har gått

till. Jag tar även upp vad jag kunde ha gjort annorlunda i metodkritiken.

3.1 Urval

Jag vände mig till en förskola i en kommun i Värmland, dels för att jag hade kontakter bland

personalen eftersom jag tidigare vikarierat där, och dels för att det är en stor förskola med

flera avdelningar och därmed också mer personal. Då min undersökning bestod av att

intervjua personalen i förskolan, ansåg jag att denna förskola kunde ge mig ett större utbud av

personal. Jag valde att intervjua både förskollärare och barnskötare. Nio stycken ur personalen

blev intervjuade under de två dagar som jag befann mig på förskolan. Detta var inte hela

personalstyrkan, utan cirka två tredjedelar av personalen på förskolan. Några i personalen

berättade för mig att de gärna ville bli intervjuade men att det inte fanns tid och möjlighet för

dem att kunna lämna verksamheten under de ca tio minuter som intervjun tog. Ytterligare

några kände sig stressade och svarade snabbt på frågorna utan att ge sig själva någon

betänktetid.

3.2 Genomförande

Jag genomförde nio individuella intervjuer. Alla som jag intervjuade var kvinnor, för på denna

förskola arbetade inga män. Jag gick dit personligen några månader innan jag skulle påbörja

mitt examensarbete och frågade om de skulle kunna tänka sig att ställa upp på en

enkätundersökning, som var min första tanke angående vilken undersökningsform jag skulle

välja. Detta ändrade sig dock då jag läst på lite mer om de olika undersökningsmetoderna.

Enligt Johansson och Svedner så är risken med en enkät att man inte får ut det man har tänkt

sig när man skrev frågorna och eftersom man inte själv är närvarande så kan man inte förklara

frågorna eller följa upp med följdfrågor för att kunna vara säker på att man har förstått svaren

13

(Johansson & Svedner, 2001 sid. 24-28). När jag läste detta så ändrade jag alltså från

enkätundersökning till intervju undersökning då jag ansåg att det skulle passa min

undersökning bättre om jag kunde ställa följdfrågor på mina frågor om något var otydligt med

svar eller frågor. När jag hade frågorna färdiga besökte jag förskolan, där jag gick runt till de

olika avdelningarna och förklarade mitt ärende. Jag förklarade även att jag skulle använda

mig av intervjuer istället för enkäter. Jag satte mig i de gemensamma utrymmena på

förskolan, och de som ville bli intervjuade kunde komma och sätta sig hos mig när det

passade dem och verksamheten. Jag fanns på plats i två dagar, första dagen från kl. 9-15 och

den andra dagen från kl. 10- 13. Jag spelade in alla intervjuer. Jag informerade varje person

som blev intervjuad, enligt de forskningsetiska punkter som Johansson och Svedner räknar

upp i Examensarbetet i lärarutbildningen (Johansson & Svedner, 2001 sid 23).

Jag informerade om varför jag intervjuade dem. Att de fick ställa frågor under intervjuns

gång, att de fick avbryta intervjun om de ville, jag informerade även att de skulle vara

anonyma och att jag skulle spela in intervjun. Men då bara för min egen skull ingen annan

skulle höra dem.

3.3 Metod kritik

Jag valde att göra intervjuer efter att ha läst om de olika undersökningsmetoderna och ansåg

att det passade mina frågeställningar bättre med intervjuer än med enkät, som var min första

tanke. Det jag hade kunnat göra annorlunda när jag gjorde min undersökning var att i förväg

lämnat ut frågorna till avdelningarna på förskolan så att de kunnat tänka igenom sina svar i

förväg. Jag kunde även ha bokat tid med de som ville bli intervjuade för att då kanske hittat

tider som passade dem bättre.

14

4. Resultat och analys

Två barnskötare och sju förskollärare intervjuades. Jag har inte markerat vilka som är

barnskötare och vilka som är förskolärare i tabellen, utan behandlar deras svar som en helhet

då det inte var några större skillnader mellan hur barnskötare svarade och hur förskolärare

svarade. Inte heller såg jag någon större skillnad i hur de hade svarat beroende på hur länge de

hade arbetat inom förskolan, men detta är ändå i stort markerat i tabellen i tioårs perioder.

Fem (A, B, C, F och I) i personalen har inte sett eller inte tänkt på om barn har bättre uttal när

de sjunger än när de talar. Fyra i personalen (D, E, G och H) säger att de har lagt märke till att

vissa barn sjunger med bättre uttal än då de talar. Tre (D, E och H) av de fyra (D, E, G och H)

anser att det har med melodin att göra att barnen sjunger med bättre uttal än då de talar. En

svarar (G) att det är för att sången tränar uttalet genom upprepning. Detta styrks av Jederlund

(2011), Uddholm (2003), Kjellin (2002), Bjar & Liberg (2003) och Dahlbäck (2011) som alla

talar om prosodin i språket. Alla nio svarade att de sjunger varje dag med barnen både

strukturerat i samlingar på förmiddagen och i vissa fall då de väntar på maten och har en liten

kort samling men även spontanat, i lek, i sandlådan, vid gungorna, vid toalettsituationer, som

tröst eller i stort sett vilka tidpunkter som helst. Alla de jag intervjuade upplevde att de ofta

sjunger för och med barnen.

Fyra i personalen (A, B, F och I) av de fem personalen (A, B, C, F och I) som svarat att de

inte tänkt på om vissa barn sjunger med bättre uttal än då de talar eller att de inte sett det,

svarade ändå på frågan ”Om du mött barn med bättre uttal när de sjunger än då de talar, vad

tror du det beror på?” De svarade bland annat att det kunde bero på att det var annat flyt i

sången, att barnen slappnar av, eller kanske att vi vuxna är mer tydliga genom att vi upprepar

oss i sången på ett sätt som vi inte gör i talet och att det är lättare att uttala orden i sången. Tre

(B, E och G) svarade att det är upprepningen som hjälper språket, av dessa tre var det en (E)

som trodde att melodin var av betydelse och två (B och E) som trodde att vi vuxna kanske är

tydligare när vi sjunger. En (I) menade att barnen kanske slappnar av när de sjunger och att

15

detta kanske är anledningen till att barnen då eventuellt har bättre uttal när de sjunger än då de

talar. Fyra (D, E, F och H) av de intervjuade nämner att de tror melodin spelar roll i barnens

uttalsutveckling. Av dessa fyra (D, E, F och H) svarade tre av personalen (D, E och H) att de

upplevt att vissa barn sjunger med bättre uttal än då de talar. En i personelen (F) svarade nej.

Att upprepningar hjälper språkutvecklingen talar Uddholm (2003) och Kjellin (2002) om.

På frågan om varför de sjunger med barnen svarade sex personer (A, B, D, F, G och H) att de

själva tycker det är roligt. Tre (B, C och F) svarade att barnen tycker om det, och två (B och

F) av dessa var med i de sex (A, B, D, F, G och H) som själva tyckte det var kul. Tre ur

personalen (E, F och G) svarade att det är bra för språket. Två ur personelen (G och I) pratade

om det sociala samspel som tränas genom att sjunga tillsammans. Det handlar om glädje. Det

är roligt att sjunga för både personal och barn, några tyckte att det höjde stämningen och att

det väcker intresse hos barnen. Har man börjat sjunga med några få barn så kommer det snart

fler som vill vara med.

På frågan om de har någon speciell metod för hur de introducerar nya sånger för barnen

svarade fyra personer (D, F, G och H) att de först berättar texten som en saga eller läser texten

för barnen. De går igenom texten, förklarar ord som kanske inte används i dagligt tal och

förklarar vad sången handlar om innan de sjunger den. Sedan upprepar de sången om och om

igen under en längre tid. Några nämnde att det är viktigt att barnen känner att de kan

sångerna. Personalen tycker då det är viktigt att barnen känner sig trygga med sångerna så att

de vågar stå framför föräldrarna och att detta bygger upp barnens självförtroende att känna att

de kan. Två personer (E och A) svarade att de använder tecken som stöd i sångerna och även

då de talar och en person (I) att hon använder rytm och rörelse för att lära in nya sånger.

Enligt Dahlbäck (2011) styrker Uddén (refererad till i Dahlbäck, 2011) det som personalen

säger, att rytmen förstärker sångens puls och ord rytm och att rörelse förtydligar ordens

innebörd (Dahlbäck, 2011 sid 59).

Några svarade att de inte tänkt på om vissa barn sjunger med bättre uttal än då de talar. Men

hade ändå tankar om varför sång skulle ha en positiv inverkan på språket. Det är möjligt att de

anser att det har en positiv inverkan på någon annan del av språket och inte just

16

uttalsutvecklingen. Eller är det ett inlärt svar, sång och musik påverkar språkutvecklingen men

de har inte själva sett prov på det eller vet på vilket sätt det skulle påverka en av de många

”sanningar som sitter i väggarna”? Dahlbäck (2011) menar att man behöver studera

kopplingen mellan musik och språk, att många lärare verkar anse att sånger och ramsor är bra

för språkutvecklingen men att det saknas begrepp, metoder och redskap för att använda

musiken som ett verktyg i språkundervisningen. Hon menar att det finns risk för att

kunskapen blir något som lärarna tyst går och tänker på, men som det inte talas om utan att

det bli mer som lärarnas privata teori eftersom det finns så lite forskat om det och begreppen

saknas (Dahlbäck, 2011 sid 12).

4.1 Analys av resultat

Hur påverkar musik yngre barns språkutveckling?

Jag har kommit fram till, genom att gå igenom tidigare forskning och genom intervjuerna och

genom vad jag själv observerat då jag har vikarierat, att musik har en stor påverkan på barns

språkutveckling. Detta beror på att de områden i hjärnan som hanterar språket även hanterar

musik och sång, och de områden som hanterar musik och sång också hanterar språk. Jag anser

också att spegelneuronerna har en roll i språkutvecklingen, då det har visat sig att

spegelneuronerna reagerar som om vi själva utför en handling som vi ser. Även då vi hör

språkljud så reagerar spegelneuronerna och hjärnan uppvisar samma aktivitet som om vi

själva har åstadkommit dessa ljud (Lindblad, 2007).

Upprepning anser jag är viktigt, om man skulle upprepa/öva på de språkljud som barnen har

svårt för, är kanske inte det allra roligaste. Men om man däremot sjunger sånger som

innehåller dessa språkljud, så blir det ett mer lustfyllt lärande. Och man kan sjunga samma

sånger flera gånger utan att det blir tråkigt och man kan då få barnen till att öva mer på dessa

språkljud. Ju fler upprepningar desto bättre sätter sig språkljuden i muskelminnet. Melodin i

sången hjälper barnen att uppfatta stavelserna i orden och rytmen i orden. Talspråkets melodi

blir tydligare (prosodi). Alla kan vara med och träna språkljud, även de som inte har problem

med att uttala de specifika ljuden. Om detta sker i grupp så undviker man att barn med

uttalssvårigheter känner sig utpekade om de blir utplockade för extra träning.

17

Hur upplever pedagogerna på en förskola att musik påverkar det språkliga uttalet hos

barnen?

Av de nio pedagoger jag intervjuade, så svarade fyra att de upplevde att musik påverkade

uttalet positivt. Fyra svarade att de inte hade tänkt på det och en svarade att hon inte trodde

det påverkade alls. Men hon sa att hon trodde att musik hade en positiv inverkan på barnens

språkutveckling, men att hon då inte anser att det är uttalsutvecklingen som påverkas.

Personalen på förskolan som jag intervjuade, tror att musikens eventuella påverkan av uttalet

kan beror på melodin i musiken/sången, upprepning, att vi vuxna är tydligare i vårt uttal när vi

sjunger och att barnen kanske slappnar av då de sjunger och att de därför kanske har bättre

uttal.

Vad kan uppsatsen bidra med inom förskolan och dess personal?

Mycket av det som framkommit i mitt examensarbete tycker jag personalen, i alla fall på de

förskolor som jag har varit på som vikarie eller på verksamhetsförlagd utbildning (VFU),

redan använder sig av. Jag upplever att det sjungs mycket på förskolorna, men detta arbete

kanske kan ge mer insikt i varför vi bör sjunga. Det vill säga inte bara för att det är roligt för

både barn och vuxna. Det är inget negativt med att ha roligt, jag tycker det är mycket viktigt

att ha roligt. Men uppsatsen kanske kan ge en synlig kunskap så att man bättre kan förklara

inför sig själv eller inför någon annan varför vi bör sjunga mycket i förskolan.

5. Diskussion

Det verkar som en del av personalen som jag intervjuade, liksom jag själv anser att musikens

melodi hjälper barnen med deras talmelodi och att det på så vis får språket att flyta på bättre.

18

Alltså att talets prosodi hjälper till och görs tydligare för barnet av sångens melodi. Vi härmar

ringklockans melodi ”pling, plong” med vårat ”kom in!” med vår tonhöjning och rytm (vår

prosodi). Amodal perception eller spegelneuronerna är begreppen som beskriver t.ex. att

hörselintrycket processeras och ger upphov till aktivitet i hjärnan som om man själv utför

handlingen t.ex. om man hör någon tala eller sjung så aktiveras vår hjärna som om vi själva

använder samma muskler för att kunna åstadkomma samma ljud i talorganen. Det är

spegelneuronerna som åstadkommer det, forskare tror även att det är spegelneuronerna som är

orsaken till att vi människor kan tala. Spegelneuronerna är anledningen till att vi blir rädda

och reagerar som rollfigurerna i skräckfilmen vi ser, och även anledningen till att man säger

att gäspningar smittar (Lindblad, 2007, Brodin & Hylander, 1998). Så för att aktivera

spegelneuronerna hos förskolebarnen bör barnen både se och höra oss tala och sjunga, för då

övar de sig på sitt uttal och sitt språk även om de själva inte sjunger eller talar.

”Förskolan ska sträva efter att varje barn, utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp

samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och

kommunicera med andra.” (Skolverket, 2010). Eftersom barngrupperna är så stora och bara

verkar blir större, kanske vi måste låta musik och sång få ta ännu större plats i verksamheten.

Så att barnen ska få möjlighet att kunna utveckla ett nyanserat talspråk, ordförråd och

begrepps uppfattning som det står i läroplanens strävans mål. För tid till samtal med enskilda

barn finns nästan inte, som det ser ut idag.

Personalen pratar också om förstärkt självförtroende, att barnen kanske vågar mer då de får ett

förstärkt självförtroende, genom att de kan texten till sångerna. De har hört dem många

gånger förut och de kan melodin och alla sjunger den tillsammans det blir inte så utpekande

och utsatt som att prata sina egna ord alldeles själv. Och på så vis övar de upp prosodin och

sin munmotorik och får ett ökat självförtroende i och med att man vet att man kan. Speciellt

om det är så att det är tid för lucia och luciatåg eller sommarfest då en del barngrupper brukar

sjunga för sina föräldrar de sånger de sjungit under året i förskolan. En barngrupp sjöng, som

startsång på samlingen, ”jag säger god morgon till dej” på både svenska och engelska. Jag

lärde dem också en avslutningssång på engelska. På sommaravslutningen så avslutade vi med

den engelska avslutningssången, det visade sig senare att vi faktiskt hade en engelsktalande

19

person i publiken. Han tyckte det var mycket underhållande och imponerande eftersom detta

var det enda han förstod av vad barnen sjöng. Detta kan vara till stor hjälp när man ska börja

våga prata med sina egna ord.

I samma barngrupp var det två flickor i treårsåldern som tycker mycket om att sjunga. Jag

hade sjungit med barnen på samlingen på förmiddagen och den kortare samlingen innan

maten. Vi hade sjungit sången ”Broder Jakob” på svenska, engelska och franska. På

eftermiddagen sjunger de båda flickorna den engelska versionen, inte helt korrekt men

melodin var där och orden ”are you sleep” hördes klart och tydligt och upprepades om och om

igen i sången. Språkinlärning i skolan är ofta glosor, att lära sig läsa och skriva på det nya

språket. Men ljudet av språket, språkrytmen är viktigare, och då hjälper det att sjunga på det

språk man håller på att lära sig. Förskolebarn som sjunger uttalar oftast ord på både svenska

och engelska renare än om de talar det. Starka upplevelser glömmer man inte och desto fler

sinnen som är med vid inlärningen desto starkare upplevelser. Musik är det universella språket

oavsett vilket språk man talar kan man lyssna och delta i all slags musik, ljudmässigt både att

skapa och höra/känna, kroppsligt och synmässigt.

I en annan barngrupp som jag också vikarierat mycket i inträffade detta: vi hade varit ute i

skogen med barngruppen. Jag gick sist med ett par pojkar, och en av dem började sjunga. Han

började sjunga melodin och texten till ”och nu så vill jag sjunga” men övergick sedan till en

egenkomponerad melodi mer sjungande tal, med melodin kvar av startsången. Han sjöng om

hur grönt gräset var och att en traktor kom och åkte förbi oss på vägen. ”Gräset som är så

grönt och nu så kommer det en blå traktor och nu så kan jag se dagis” (pojkens sång, jag

spelade in honom med min mobiltelefon). Detta är ett bra exempel på spontansången som

speciellt Bjørkvold (1991) skriver om i sin bok. Jag tycker inte att man ska vara rädd för att

ge barnen utmaningar inom musik. Bland de äldre barnen i förskolan kan man börja med att

plocka in några engelska sånger. Speciellt om barnen i en barngrupp är intresserade av någon

eller några engelska sånger, varför inte plocka upp den i samlingen? Jag anser att det engelska

språket blir mer och mer framträdande i vårt samhälle, speciellt i ungdomskulturen. Man kan

20

även ta in mer av våra svenska visor och sånger i repertoaren bland de äldre barnen. Vi har

många fina svenska visor och sånger, barnen klarar av svårare sånger än vi tror.

Den vanligaste musikpåverkan som finns att hitta i litteratur och forskning är att musik kan

påverka läs- och skrivinlärningen och om hur det påverkar talspråket. De flesta

undersökningar eller forskning verkar gå ut på musikens påverkan på barnens läs- och

skrivinlärning, det finns olika modeller som t.ex. Borgholmsmodellen med flera. Jag skulle

vilja se mer forskning om hur musik påverkar just uttalet, talspråket.

5.1 Generaliserbarhet, reliabilitet och validitet

Eftersom de jag intervjuade var frivilliga och att jag jobbat med dem alla med ett undantag, så

anser jag inte att generaliserbarheten är speciellt stark. Generaliserbarheten skulle ha varit

starkare om jag inte kände de jag intervjuade, bokade tid med dem innan och kanske gett dem

intervjufrågorna innan så att de hade fått mer tid på sig att tänka igenom sina svar. Jag kunde

också ha dragit lott om vilka som skulle intervjuats och åkt till flera olika förskolor i stället

för bara en. Undersökningen har genomförts på samma plats i alla fall utom ett, då vi gick och

satte oss på ett annat ställe på begäran av den person som blev intervjuad. Då gick vi och satte

oss på en av avdelningarna när barnen var ute på gården och lekte. Frågorna var desamma och

kom i samma ordning när jag intervjuade. I vissa fall hade jag följdfrågor för att få en

tydligare bild av vad personen i fråga menade. Jag tyckte inte att de jag intervjuade hade svårt

att förstå mina frågor. Jag anser att min undersökning täcker det område jag tänkte undersöka.

5.2 Vidare forsking

I vidare forskning skulle jag tycka det var intressant att kontakta logopeder och intervjua dem.

För att undersöka om de använder sig av musik och sång i sin verksamhet, och om de i så fall

har speciella sånger som tränar de olika språkljuden, eller om de använder sig av samma eller

21

liknande sånger som man gör i de förskolorna. Skulle man kunna använda sådana speciella

sånger som är till för att träna de olika språkljuden, i förskolan? Och skulle det minska

språksvårigheterna hos vissa barn?

Referenser

Arnqvist, A (1993). Barns språkutveckling. Lund: Studentlitteratur.

Antal-Lundström, Ilona (1996). Musikens gåva. Uppsala: Konsultförlaget i Uppsala AB

22

Bjar, Louis & Liberg, Caroline (red.). (2003). Barn utvecklar sitt språk. Lund:

Studentlitteratur.

Bjørkvold, Jon-Roar (1991). Den musiska människan. Stockholm: Runa förlag.

Brodin, M.,& Hylander, I. (1998). Att bli sig själv. Stockholm: Liber.

Centerheim-Jogeroth, Monica (1988). Vägen till Språket. Stockholm: Liber AB.

Dahlbäck, K. (2011) Musik och språk i samverkan: En aktionsforskningsstudie i årskurs 1

(ArtMonitor – En tidskrift om konstnärlig forskning, från konstnärliga fakulteten vid

Göteborgs universitet. No 9, 2010) Göteborg: Göteborgs universitet

Deutsch, Diana (2011) Tala i toner. Språk Tidningen: Tidningen i en ordklass för sig.

Publicerad i nummer: december 2011. Hämtad från:

http://spraktidningen.se/artiklar/2011/11/tala-i-toner

Evenshaug, Oddbjörn & Hallen, Dag (2001). Barn- och ungdomspsykologi. Lund:

Studentlitteratur

Jederlund, Ulf (2011). Musik och språk. Ett vidgat perspektiv på barns språkutveckling och

lärande. Andra upplagan. Stockholm: Liber AB.

Johansson, Bo & Svedner, Per-Olov (2001). Examensarbetet i lärarutbildningen:

undersökningsmetoder och språklig utformning. Tredje upplagan. Uppsala :

Kunskapsföretaget i Uppsala AB

Kjellin, Olle. (2002). Uttalet, språket och hjärnan – Teori och metodik för språkundervisning.

Uppsala: Hallgren & Fallgen

Lindblad, Tomas. (2007) spegelneuronerna-hjärnans härmapor Allt om vetenskap Publicerad i

nummer: 20 nov 2007. Hämtad från:

http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/spegelneuronerna-hjarnans-harmapor

Ljungström, Barbro (Producent) (2006). Barnet och orden: Allra första språket [Film].

Sverige: Utbildnings Radion.

Sifvert, Charlotte (Producent) (2010) I love språk: språk ska byggas av musik. [Film].

Sverige: Utbildnings Radion.

23

Skolverket (2010). Läroplan för förskolan, Lpfö 98 (Rev. uppl.). Stockholm: Skolverket.

Sundin, Bertil (1995). Barns musikaliska utveckling. Tredje upplagan. Stockholm: Liber AB.

Svensson, Ann-Katrin (1995). Språkglädje. Lund: Studentlitteratur.

Uddholm, Mats (2003). Pedagogen och den musikaliska människan: En bok om musik i var-

dagsarbetet. Mölndal: Förlaget Lutfisken.

Bilaga 1

Intervjufrågor:

Hur länge har du jobbat inom förskolan?

Är du förskolärare eller barnskötare?

Har du mött barn med bättre uttal när de sjunger än då de talar? Exempel?

Om du mött barn med bättre uttal när de sjunger än då de talar, vad tror du det beror på?

Hur ofta sjunger du med/för barnen?

När sjunger du med/för barnen?

Varför sjunger du med/för barnen?

Hur lär sig barnen sjunga och uttala sångtexten? Har ni någon metod när ni introduserar en

ny sång?

Bilaga 2

Om du mött barn

Har du mött barn med bättre uttal när

Hur lär sig barnen sjunga

med bättre uttal när de sjunger än

Hur ofta

sjunger

och uttala sångtexten?

År inom när de sjunger än då de talar, vad du med/för När sjunger du Varför sjunger du Har ni någon metod när

Pedagog förskolan då de talar? tror du det beror på? barnen? med/för barnen? med/för barnen? ni introduserar en ny sång?

A 0-10 År Inte tänkt på Annat flyt i sången Varje dag När som helst Roligt, lättar upp Upprepning

spontant och stämningen

strukturerat

B 0-10 År Inte tänkt på Vi vuxna är tydligare Varje dag När som helst

Jag tycker det är roligt,

barnen Upprepning

vi upprepar spontant och tycker det är kul

lättare att uttala i strukturerat

sången

C 10-20 År Inte tänkt på Vet inte Varje dag Under lek och Barnen tycker om det Upprepning

samling

D 10-20 År Ja Melodi Varje dag När som helst roligt lugnande positiv Berättar text,

spontant och upplevelse Sjunger sen och upprepar,

strukturerat

E 10-20 År Ja Vi vuxna är tydligare Varje dag När som helst Fördjupar leken fångar

Jobbar med tecken som stöd.

Tecknar

en tydligare melodi spontant och barnen intresse, tränar när de sjunger

vi upprepar strukturerat Språket, förstärker begrepp

F 20-30 År Nej Melodin i språket Varje dag När som helst

Jag tycker det är roligt

barnen, Berättar text,

spontant och tycker det är kul, Sjunger sen och upprepar,

strukturerat bra för språket

G 20-30 År Ja Tränat uttal och Varje dag När som helst Roligt, bra för Berättar text,

upprepat spontant och Språkutveckling, socialt Sjunger sen och upprepar,

strukturerat

H 30-40 År Ja Melodin i språket Varje dag När som helst Jag blir glad Berättar text,

spontant och Sjunger sen och upprepar,

strukturerat

I 30-40 År Inte tänkt på Kanske att de Varje dag När som helst

Barnen lär sig rytm och

rörelse, Använder rytmen, klappar

slappnar av spontant och samspel händer och rörelse

strukturerat