Språkutveckling i förskolan Pedagogers syn på sin roll i barns språkutveckling

Language evolvement in preschool

The pedagogues’ view on their part in children’s language evolvement

Anna-Karin Sundin

Estetisk-filosofiska fakulteten

Utbildningsvetenskap/Lärarprogrammet

Avancerad nivå/ 15hp

Handledarens namn: Ingmarie Sellin

Examinatorns namn: Ann-Britt Enochsson

Datum: 2012-11-11

Löpnummer

Abstract The purpose with this study is to point out how pre-school pedagogues look at their part to

stimulate and enrich children language. The survey is based on qualitative interviews with

five active pre-school pedagogues.

The result of the study shows that an active and deliberate work is done to stimulate and

enrich children’s language in pre-school. The pedagogue’s cherishes this work in everyday

life at pre-school, thereby stimulating the children to use the language themselves. Secondly

the children are indirectly stimulated in the overall pre-school environment by a rich and

varied language in both spoken and written language.

Children at pre-school communicate with engaged pre-school pedagogues that listen actively

and thereby increase the children’s desire to express themselves. The results also show that

loud reading, rime, jingles, sing and other language- and song games are used daily in

different ways to enrich the children’s language. In order to train the child to use the language

in a more varied way, pedagogues and children works together to tell and re-tell books and

experiences. In many ways it’s about to enrich the children’s vocabulary by helping them to

put words on things they do and experience. The language is evolving when children and

pedagogues together communicate within the group. The social interaction between the

individuals in the group is very important to evolve and enrich the language and thereby

stimulating the child to communicate in a meaningful way. The pedagogues mean that the

children’s interests and experiences are the foundation to enrich and evolve a rich spoken- and

written language.

The study also shows that it is of high importance to create an environment that encourages

collaboration between children in pre-school. The pedagogues should also provide material

that stimulates and increases children’s interest to learn the language. The material also

contributes to subjects to talk about. It’s absolutely vital that children experience language as

a fun and great resource to use when communicating and interacting with their surroundings.

Keywords: children’s language evolvement, language environment, pre-school,

language stimulation

Sammanfattning Syftet med min studie är att belysa hur pedagoger i förskolan ser på sin roll att stimulera och

utveckla barns språk. Undersökningen bygger på kvalitativa intervjuer med fem verksamma

förskollärare.

Resultat av studien visar på att det utförs ett medvetet arbete för att utveckla och stimulera

barns språk på förskolan. Detta görs främst genom att pedagogerna tar tillvara på de tillfällen

och stunder som ges i vardagen. Därigenom stimuleras barnen till att själva använda sig av

språket, och att de i förskolan omges av ett rikt och nyanserat språk både i tal och skrift.

Genom att barnen möter vuxna som aktivt lyssnar och tar sig tid för barnet så ökar barnets lust

att uttrycka sig. Resultatet visar också på att högläsning, rim, ramsor, sång och andra språk-

och sånglekar används dagligen, för att på olika sätt utveckla barnets språk. För att barnet ska

träna sig i att använda språket på ett mer nyanserat sätt, övar pedagogerna tillsammans med

barnen på att berätta och återberätta utifrån böcker och upplevelser. Det handlar också om att

utveckla ordförrådet och begreppsförståelsen hos barnet genom att hjälpa barnet att sätta ord

på det som de upplever och gör. Språket utvecklas genom kommunikationen som uppstår i

gruppen med barn och vuxna. Det sociala samspelet mellan individerna i gruppen är mycket

betydelsefullt för språkutvecklingen. Därigenom stimuleras barnet till kommunikation som

för dem är både meningsfull och viktig. Pedagogerna menar att det är barnens intresse och

erfarenheter som ska vara utgångspunkten för utvecklandet av både tal- och skriftspråk.

Det kommer också till uttryck i min studie att det är viktigt att skapa en miljö som bidrar till

att locka och möjliggöra samspel mellan barnen på förskolan. Pedagogerna ska dessutom

erbjuda material som både intresserar och stimulerar barnets språk. Materialet bidrar också till

att det finns saker att samtala om. Det viktiga är att barnen upplever det lustfyllt att använda

sig av språket på olika sätt och att de med hjälp av språket kan förmedla sig med sin

omgivning.

Nyckelord: barns språkutveckling, språkmiljö, förskolan, språkstimulering

Förord

Jag vill börja med att tacka de pedagoger som medverkade i min undersökning. Genom att bli

intervjuade gav ni mig möjlighet att genomföra mitt examensarbete. Ett stort tack också till

Ingmarie Sellin som gav mig handledning, råd och tips under arbetets gång. Ett tack även till

min familj, studiekamrater och vänner som stöttat och uppmuntrat mig igenom detta arbete.

/ Anna-Karin Sundin

Innehåll 1 Inledning ............................................................................................................................. 1

Syfte ............................................................................................................................. 2 1.1

Frågeställning .............................................................................................................. 2 1.2

2 Teoretisk bakgrund ............................................................................................................. 3

Teorier om språk .......................................................................................................... 3 2.1

Piaget och Vygotsky ............................................................................................. 3 2.1.1

Förskolan som barns språkmiljö .................................................................................. 3 2.2

Språkstimulerande aktiviteter ...................................................................................... 5 2.3

Samtal och dialog ................................................................................................. 5 2.3.1

Böcker och högläsning ......................................................................................... 5 2.3.2

Lek ........................................................................................................................ 6 2.3.3

Språklekar ............................................................................................................. 7 2.3.4

Läsa och skriva ..................................................................................................... 8 2.3.5

Preciserad frågeställning ............................................................................................ 10 2.4

3 Metod ................................................................................................................................ 11

Intervju ....................................................................................................................... 11 3.1

Urval .......................................................................................................................... 11 3.2

Genomförande ........................................................................................................... 11 3.3

Bearbetning ................................................................................................................ 12 3.4

3.5 Etiska ställningstaganden .......................................................................................... 12

Studiens trovärdighet och tillförlitlighet .................................................................... 13 3.6

4 Resultat ............................................................................................................................. 14

Att stimulera barns språkutveckling i förskolan ........................................................ 14 4.1

Språkstimulering ................................................................................................ 14 4.1.1

Förskolans språkliga miljö ................................................................................. 18 4.1.2

Hemmiljöns betydelse för barnets språkutveckling ........................................... 19 4.1.3

Barn som har en avvikande språkutveckling ...................................................... 20 4.1.4

5 Diskussion ......................................................................................................................... 22

Metoddiskussion ........................................................................................................ 22 5.1

Resultatdiskussion ..................................................................................................... 22 5.2

Språkstimulering ................................................................................................ 22 5.2.1

Förskolans språkliga miljö ................................................................................. 26 5.2.2

Hemmiljöns betydelse för barnets språkutveckling ........................................... 27 5.2.3

Barn som har en avvikande språkutveckling ...................................................... 27 5.2.4

Slutsats ....................................................................................................................... 29 5.3

Förslag till fortsatt forskning ..................................................................................... 29 5.4

Referenser

Bilaga 1: Intervjuguide

Bilaga 2: Informationsbrev

1

1 Inledning ”Språk och lärande hänger oupplösligt samman liksom språk- och identitetsutveckling.

Förskolan skall lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra

och ta tillvara barnets nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen.” (Skolverket

2010a, s.7)

Det här stycket ur förskolans läroplan, Lpfö 98 reviderad 2010, visar på att språket ska ha en

central roll i den dagliga verksamheten i förskolan. Språkforskarna Nauclér och Magnusson

(1997) är några av de forskare som visar på att det har stor betydelse för barnens

skolframgång i läsning och skrivning, vilka erfarenheter och förmågor de har med sig från

förskoleålder. I dagens debatt om svenska barns sjunkande skolresultat visar bl.a. den

internationella PISA-undersökningen (Programme for International Student Assessment) från

2009 att svenska 15-åringars läsförståelse försämrats. Det har blivit allt fler som inte når upp

till en grundläggande läsförståelse än tidigare (Skolverket, 2010b). Utifrån dessa resultat

finner jag det intressant att titta närmare på hur förskolan på ett medvetet sätt kan arbeta för

att stärka barns språkutveckling, så att de har goda förutsättningar att få en positiv fortsatt

skolgång som läsare och skribenter. Förskolans läroplan Lpfö 98 reviderades 2010 och då

tillkom bl.a. förtydligande och kompletteringar för målen när det gäller barns språkliga och

kommunikativa utveckling. Det tycker jag visar på en större medvetenhet om att förskolan är

en viktig arena för barns språkutveckling. Själv har jag tidigare arbetat som grundskollärare i

årskurserna 1-5 under cirka tio år, vilket gör att jag finner språkutveckling extra intressant.

Min upplevelse från mina år som lärare, är att det har stor betydelse vilka språkliga

erfarenheter som barnet besitter innan skolstarten.

Lindö (2009) menar att det är viktigt att barnet tidigt får förståelse och en känsla av att tal,

text och skrivande medför något lustfyllt och meningsfullt för barnet och dess omgivning.

Förskolans arbete har i detta avseende en betydande funktion i dagens svenska samhälle där

merparten av alla barn vistas dagligen. Hemmet har också en mycket viktig roll för barnets

utvecklande av språket. I hemmet tillägnar sig barnen attityder och en betydande relation till

språket. Även andra personer och platser som barnet möter eller vistas i har betydelse för

utvecklandet av språket.

Vygotsky betonar också barnets språkliga miljö och han uttrycker att allt lärande sker genom

socialt samspel (ref. Öhman, 2006). Med det här sättet att tänka blir kommunikationen

mellan individer i fokus för den enskilda individens lärande och utveckling. Vygotsky ”…

menar att barns lärande stimuleras av lagom svåra utmaningar som det får av pedagoger och

jämnåriga” (ref. Öhman 2006, s.55) Under sina första levnadsår lär sig barnet att

kommunicera med sin omgivning genom såväl kroppsspråk, känslospråk, talspråk, bildspråk

och skriftspråk (Lindö, 2009).

2

Syfte 1.1Syftet med min studie är att belysa hur pedagoger i förskolan ser på sin roll att stimulera och

utveckla barns språk.

Frågeställning 1.2För att besvara de frågor som jag har om hur man i förskolan arbetar med barns

språkutveckling kommer jag att ta hjälp av följande frågeställning.

Genomförs ett medvetet arbete med att stimulera barns språkutveckling i förskolan?

3

2 Teoretisk bakgrund I det här kapitlet har jag valt att beskriva några olika teorier som beskriver barns

språkutveckling. Vidare behandlas förskolan som barns språkmiljö och även

språkstimulerande aktiviteter. Avslutningsvis redovisar jag min preciserade frågeställning.

Teorier om språk 2.1

Här ges en beskrivning och förklaring av två olika teorier som har stor betydelse för synen på

barns inlärning och utveckling av språk.

Piaget och Vygotsky 2.1.1

Den schweiziske psykologen Jean Piaget och den ryske utvecklingspsykologen Lev Vygotsky

är de två inom utvecklingspsykologin som än idag har stor betydelse för synen på barns och

ungdomars utveckling. Dessa två är också de som haft störst påverkan på uppfattningar om

språkutveckling. Både Piaget och Vygotsky menar att språket utvecklas genom en

växelverkan mellan arv och miljö. Piaget betonar dock arvets betydelse medan Vygotsky

istället betonar den språkliga miljön som omger barnet. En annan likhet dem emellan är att de

båda anser att språket och tankens utveckling hänger samman (Arnqvist, 1993). Piagets teori

utgår ifrån att tanken och språket ses som medfött och mognar via stimulans. Språket anses

också gå från att först vara egocentrerat hos det lilla barnet för att senare utvecklas till att bli

allt mer socialt. Med det menar han att det lilla barnet pratar mer med sig själv än med andra.

Piaget utgår från en stadieteori som innebär att alla barn genomgår samma utvecklingsstadier

oavsett sociala och kulturella förhållanden (Lindö, 2009). Vygotsky menar däremot att

språket istället redan från början är ett uttryck för kommunikation med andra d.v.s. ett socialt

språk och att tanken utvecklas genom språket. Det innebär att språket är en förutsättning för

det egna tänkandet. Barnet börjar på så sätt kommunicera med andra och sedan med sig själv.

Det lilla barnet kommunicerar med andra för att på så sätt få sina fysiska, sociala och

psykiska behov tillgodosedda. När barnet börjar kunna kommunicera med sig själv så kan det

genom tanken styra och planera sina handlingar (a.a.). Vygotsky menar att all utveckling sker

genom socialt samspel och att barnet stimuleras av lagom svåra utmaningar som den får av

vuxna och kamrater som kommit lite längre i sin utveckling. Tillsammans med andra kan

barnen klara en färdighet eller lösa problem som det ännu inte kan klara på egen hand

(Svensson, 2009). ”Medan Piaget huvudsakligen förklarade språkutvecklingen som ett

resultat av ökad kognitiv förmåga, ansåg emellertid Vygotsky att språket utvecklas som en

konsekvens av att människan söker social kontakt.” (Lindö, 2009, s.38) Trots olika

utgångspunkter menar de båda att barnet lär och utvecklas genom att själv vara aktivt och

utforska omgivningen tillsammans med andra. På så sätt omvandlar barnet yttre handlingar

till inre föreställningar. De betonar också språkets betydelse för det abstrakta tänkandet (a.a.).

Förskolan som barns språkmiljö 2.2Lindö (2009) belyser vikten av att det råder en trygg relation mellan personalen och barnet i

förskolan. Känslan av att känna sig trygg är bästa grogrunden för att vilja kommunicera. Hon

menar också att den fysiska miljön har betydelse för barnets språkutveckling. Den fysiska

4

miljön på förskolan kan både underlätta och försvåra lärandet. Både Lindö (2009) och

Svensson (2009) anser att pedagogerna i förskolan fortgående behöver se över hur de

pedagogiska rummen inbjuder till samspel och om de väcker barnens nyfikenhet och lust att

lära. Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) påpekar att det också är viktigt att skapa en

miljö där barnen dagligen omges av det skrivna och lästa språket i förskolan, för att stimulera

barnens lust att läsa och skriva. Liknande visar Mellgren och Gustavssons (2005)

forskningsresultat att det är viktigt att se över förskolans miljö för att fånga barnens intresse

för skriftspråket. Deras studie visar på ”… att barn tidigt etablerar ett förhållningssätt till att

läsa och skriva, vilket tenderar att bli stabilt.” (a.a. s.35) Det är betydelsefullt att de texter som

erbjuds i förskolan knyter an till barnens verklighet och att texterna uppfattas som

meningsfulla, menar Arnqvist (1993).” Precis som med talet är skriftens primära syfte att

förmedla ett budskap och detta måste vara den viktigaste principen vid all läs- och

skrivinlärning.” (a.a. s.85) Forskning som utförts av Dahlgren och Olsson (ref. Lindö, 2009)

under 1980-talet visade att de barn som inte hade en tydlig uppfattning om varför de skulle

lära sig att läsa och skriva vid skolstarten, behövde längre tid att tillägna sig dessa förmågor.

Svensson (2009) menar att språket är beroende av den miljö som vi vistas i d.v.s. att det är de

intryck vi får av den miljön vi vistas i som vi talar om. Det blir på så vis betydelsefullt att

barnen får vistas i miljöer som inbjuder till nya aktiviteter och intryck och som ger mycket att

samtala om. Många barn vistas i många olika miljöer förutom förskolan och hemmet som

också ger dem erfarenheter att samtala om. Som vuxen och pedagog är det viktigt att vara

lyhörd för det barnet har att berätta och hjälpa barnet att sätta ord på sina upplevelser.

Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) skriver att det handlar ”… om att tala med barn

och inte till barn.” (s.73) Vilket betyder att man ska intressera sig och lyssna till det barnet har

att säga. Barnet upplever på så sätt att det som den vill berätta är meningsfullt. Det har med

andra ord stor betydelse på vilka förväntningar vi vuxna har gentemot barnet för såväl

identitets- som språkutveckling. Lindö (2009) menar också att vi genom den fysiska miljön

visar vilka förväntningar vi har på barnet. Pedagogerna bör därför kritiskt granska den miljö

som de erbjuder på förskolan. Hon ger också flera förslag på vad i miljön som kan behöva

granskas, så som om rummen på förskolan inbjuder till samspel, väcker nyfikenhet och lust

att leka och att använda språket, visar på att vi ser barnet som kompetent och erbjuder läs- och

skrivaktiviteter.

Mellgren och Gustafssons (2009) delstudie om Språk och kommunikation visar på att

förskolor med hög kvalitet, erbjuder ett varierat material och aktiviteter som har till syfte att

utveckla barns språk och att väcka barnens intresse för skriftspråket. Materialet är också

placerat så att det är lättillgängligt för barnen. Pedagogerna använder medvetet ett rikt och

nyanserat språk och de pratar mycket med barnen och skapar många tillfällen där barnen får

chans att utveckla sin kommunikativa förmåga. Det finns även ett medvetet sätt att ställa

frågor till barnen som inte bara kan besvaras med korta svar som ja eller nej. Frågor inleds

med t.ex. hur, varför och om, vilket gör att barnen får använda sig av ett mer nyanserat språk.

Här är man också intresserad av att ta tillvara barnens egna idéer och intressen och utifrån det

skapa kommunikation som både engagerar och utvecklar.

5

Språkstimulerande aktiviteter 2.3

I det här avsnittet kommer jag beskriva hur pedagoger och andra vuxna kan stimulera barns

språkutveckling. Vilka metoder man kan använda sig av och hur det kan påverka barns

språkutveckling.

Samtal och dialog 2.3.1

Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) menar att barns muntliga, såväl som skriftliga

språk, utvecklas och växer fram i sociala situationer med kamrater och vuxna i vardagliga och

funktionella sammanhang, såväl som i leken. Genom att som vuxen lyssna på barnet och visa

att man förstår, får barnet ökad lust att kommunicera verbalt. Den vuxne hjälper barnet genom

att leda samtalet vidare och på så vis får barnet möjlighet att utveckla sitt språk. Det är också

bra att som vuxen göra upprepningar av det som barnet säger för att göra barnet mer

medveten på språkljud och ord. Eriksen Hagtvet (2006) menar att ett av de viktigaste

språkstimulerande tillfällena i förskolan är att pedagogen namnger och hjälper barnet att sätta

ord på det som sker. I kommunikationen är det bra att som vuxen hålla en nivå som ligger lite

över barnets språkliga nivå, då det bidrar till att utveckla och stimulera barnets språk, menar

Svensson (2009). Det är i de sociala sammanhangen som språket utvecklas och det är därmed

viktigt att det finns tid att samtala och ge möjlighet att utveckla barnets yttrande och att även

som vuxen försöka att tolka och förstå det barnet vill säga (a.a.).

Böcker och högläsning 2.3.2

Litteratur om barns språk, visar på att högläsningen på många sätt har positiv inverkan på

barns språkutveckling. Genom högläsning lär sig barnet både hur man beter sig när man läser

och vad det innebär att läsa, menar Westerlund (2009). Hon påvisar också att högläsningen

bidrar till att öka barnets ordförråd. Det är framförallt det passiva ordförrådet som ökar. Även

det aktiva ordförrådet utvecklas, om än inte i samma grad. Det passiva ordförrådet är de ord

som barnet kan förstå men ännu inte använder i sin kommunikation. För att stimulera och

utveckla barnets språkanvändning och det aktiva ordförrådet är det viktigt hur man läser och

att man utnyttjar lässtunden för samtal (a.a.). Arnqvist (1993) menar också att det är viktigt att

ta tillvara på lässtunden på så vis att man pratar om innehållet och strukturen i sagan. Detta

kan barnen sedan dra nytta av när de lär sig läsa. För att förstå sagans innehåll och struktur är

det bra att låta barnen tillsammans med den vuxne träna på att återberätta sagan. Ett bra sätt

kan vara att ta hjälp av rekvisita t.ex. bilder, leksaker eller på annat sätt dramatisera sagan.

Han visar även på att barn som i skolåren har problem med läsförståelsen, ofta redan som

förskolebarn har haft svårigheter med att lyssna och förstå innehållet i sagor. Genom ett aktivt

arbete med att återberätta och samtala om det man läser kan man hjälpa barnet att hitta

strukturer som bidrar till en bättre läsförståelse. Han menar också att sagans struktur har

betydelse för förmågan att kunna återberätta. Det är således bra att barnen får börja med att

öva på att återberätta sagor där strukturen är enkel och tydlig. Westerlund (2009) anser att

återberättande av en saga/text, ofta utvecklar barnets sätt att uttrycka sig i både längre och

grammatiskt mer komplexa meningar, än det fria berättandet. Genom att öva på att återberätta

tillsammans lär sig barnet att berätta fritt om händelser och egna upplevelser.

Svensson (2009) menar också att högläsningen är bra för att utveckla barnets språk. Förutom

att ordförrådet utvecklas, ger det barnet upplevelser av språk som inte är kopplade till en

6

given situation. Barnet lär sig på det här sättet att böckerna kan vara roliga, intressanta och

skapa gemenskap. Högläsningen ger barnet en förståelse för skriftens struktur när de vuxna

läser. Genom ledtrådar som när den vuxne säger att jag måste läsa färdigt innan vi kan vända

sida eller, jag måste läsa färdigt meningen.

Förskola och skola har en viktig uppgift att stimulera barns språk. Svensson (2009) delger

resultat som Barnbarometerns mätningar visat att barns läsande sjunkit betydligt de senaste

15-20 åren. Mätningarna visar att det är allt färre barn i åldrarna 3-8 år som dagligen läser

eller får lyssna till en bok. Utifrån de här resultaten blir det tydligt att förskola och skola har

en viktig roll för att skapa och väcka intresse för böcker. I mätningen kunde man också se att

föräldrar med högre utbildning ofta var de som läste mest för sina barn både i tid och antal

tillfällen. Detta visar på att den språkliga stimulansen ser mycket olika ut i hemmen. Det är

inte alla barn som har en hemmiljö som stimulerar till att erövra ett rikt språk. Förskolan och

skolan blir för de barnen en mycket viktig plats för att få språklig stimulans. Svensson menar

också att det är viktigt att informera föräldrarna om deras betydelse för barnets

språkutveckling. Denna information ska gärna ges när barnen är små eftersom det är viktigt

att barnen får språklig stimulans så tidigt som möjligt.

Barnet bör också få möta olika barnboksgenrer menar Lindö (2009). Om barnet redan i tidig

ålder möts av en varierande och rik textmiljö, menar hon att barnet senare naturligt kommer

att använda sig av skriftspråkets olika funktioner när de själva kommer igång med sitt

skrivande. Liknande anser Wedin (2011) att barnet behöver få lyssna till olika typer/genrer av

böcker, eftersom högläsningen på ett positivt sätt stimulerar fantasin. Får barnet intryck från

olika typer/genrer kan de senare använda detta i sitt eget skapande. Barnet får också i mötet

med böckerna i olika genrer möta ett rikt och varierat språk. Svensson (2005) utrycker att det

är utvecklande för både barn och vuxna ”att komma i kontakt med andra språkliga utryckssätt

än dem som man är van vid.” (s.29)

Lindö (2009) poängterar även vikten av att den vuxen väljer ut böcker inför högläsningen

med omsorg. Om barnen tidigt får höra många böcker som de inte alls fångas av eller kan

relatera till så finns risken att de tappar sitt intresse att lyssna på någon som läser eller

berättar. Det är viktigt att tidigt skapa ett intresse för litteraturen eftersom barnen genom den

utvecklas i att uttrycka sig i tal, bild, drama, rollekar och lekskrivande. Barn måste också

tillåtas att vara med och välja vilka böcker de vill lyssna till eller själva vill bläddra eller läsa

i, menar Björklund (2008). Utifrån hennes studie visar det sig att barnen gör medvetna bokval

utifrån det som fångar och intresserar dem. Det framkommer även att de böcker som verkar

roa och intressera barnen är inte de enkla böckerna utan är istället de böcker som innehåller

längre och mer komplexa texter. Detta tycks inte utgöra något hinder utan bidrar istället till

intresse och engagemang för innehållet. Bilderna i boken är något som tillsammans med den

längre texten bidrar till att skapa mening.

Lek 2.3.3

”I leken utforskar barn sin omvärld, bearbetar intryck och erfarenheter och kommunicerar

med andra.” (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2006 s.83) I leken använder barnen språket

aktivt och för att kunna delta måste barnen uttrycka sig så de andra förstår, men det ställs

7

också krav på att lyssna och förstå andra. I leken kommunicerar barnen på många olika sätt

bl.a. genom ord, kroppsspråk, ljud och gester (a.a.).

Språket utgör en viktig del av rolleken menar Westerlund (2009). I rolleken använder barnet

ofta ett mer avancerat språk än det egna språkbruket. Leken kräver olika uttryckssätt t.ex. om

barnet leker doktor så försöker barnet att låta/prata som en doktor. Rolleken medför på så sätt

att barnet använder sig av andra ord, och uttryckssätt. Barnet går då och då ur sin roll för att

kommunicera med de andra deltagarna i leken för att tillsammans komma överens om hur

leken ska fortsätta. Då de kliver ur sin roll växlar de språkbruk, men även tempus eftersom

leken alltid har presensform och regisserandet av leken görs i dåtidsform. Även innan själva

rolleken startar har språket en betydande funktion då barnen fördelar roller och bestämmer hur

leken ska börja (a.a.).

Pedagogens uppgift är att skapa möjligheter för alla barn att leka och tillsammans med barnen

skapa en miljö som stimulerar till lek. Det är också viktigt att ge barnen tid till lek utan

avbrott. På så sätt får de möjlighet att gå in i olika roller och föra händelseförloppet framåt.

Leken behöver också näring som barnen t.ex. kan få genom sagor och olika upplevelser.

Genom att pedagogen själv aktivt deltar i leken kan hon/han hjälpa barnet att utveckla de

förmågor som krävs för att upprätthålla leken, vilket kan vara att locka barnet att våga pröva

andra roller (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2006).

Westerlund (2009) anser att språket och leken berikar varandra och är på så vis positivt för

barnets utveckling. Hon påvisar också att lekutvecklingen följer olika stadier enligt en studie

som genomfördes av McCune 1995. I studien framgick att barnens övergång från en leknivå

till en annan, oftast kommer strax innan en motsvarande utveckling av den språkliga

förmågan sker. Det innebär att barnet leker mer avancerat än vad den kan uttrycka språkligt.

Studien riktades mot att studera barns lek upp till tvåårsålder.

I leken utvecklar barnet sin begreppsuppfattning och symbolförmåga. Med symbolförmåga

menas att barnen kan låta saker i sin omgivning t.ex. en sten får föreställa en bil i leken eller

att barnet byter ut låtsashandlingar i leken mot ord eller ljud. När barnet kan utföra sådana här

symboliska handlingar i leken visar det på att barnet är förtrogen med begreppet som t.ex. bil.

”Detta leder till att barnet börjar få en primitiv förståelse för att orden vi använder är

godtyckliga och frikopplade från det som det betecknar.” (Westerlund, 2009 s.60) Detta

utvecklande av symbolförmågan är ett viktigt steg mot skriftspråket skriver Lindö (2009).

Dialogen utvecklas också genom leken. Genom leken lär de sig att uttrycka sig så de andra i

leken förstår, ställa frågor och lyssna till kamraternas lekidéer och tankar. Det blir också

viktigt att lära sig att genom dialogen tillföra något nytt som för handlingen i leken framåt

(a.a.).

Språklekar 2.3.4

Lindö (2009) tar upp att barnets möjligheter att ta till sig språkets grammatik, avtar i

sexårsåldern. Enligt henne visar flera studier att barn som tidigt får möjlighet att

uppmärksamma språkets byggstenar, har en större beredskap för att lära sig läsa och skriva.

Exempelvis visar undersökningar genomförda på Bornholm att ett aktivt och medvetet arbete

med barns språkutveckling i förskolan, har stor betydelse för barns fortsatta språk-, tal-, läs-

8

och skrivutveckling i skolan. Syftet med den här undersökningen som genomfördes på

Bornholm var att visa hur ett förebyggande program kan ge effekt på den första

läsinlärningen. Forskningsresultatet från denna fyraåriga studie som bedrevs av de

vetenskapliga ledarna Lundberg, Frost och Petersen, under slutet av 1980-talet, har resulterat i

ett läromedel för 6-7åringar. Läromedlet är upplagt som ett språkprogram där man dagligen

under en åttaveckors period, har kortare språksamlingar med olika språklekar i stigande

svårighetsgrad. I dessa språklekar övas barnets fonologiska medvetenhet t.ex. att kunna höra

att ord rimmar, att olika ord kan börja eller sluta med samma ljud och att kunna höra vad som

blir kvar om de tar bort en del av ordet. Läromedlet Bornholmsmodellen har även utarbetats

för yngre barn i åldern 2,5-6 år. Detta är ett av många läromedel med språklekar, men Lindö

(2009) menar att det är detta som är det mest spridda i svenska förskolor. Genom övningar

med olika språklekar som t.ex. rim och ramsor, blir barnet medveten om språkets struktur och

form. Barnen utvecklar på så sätt en förståelse för hur språket är uppbyggt, vilket kan vara till

stor hjälp när barnet lär sig att läsa och skriva (Svensson, 2009). Det är viktigt att

språklekarna upplevs som lustfyllda, så att barnen utvecklar positiva känslor och attityder till

att lära och leka med språket (Svensson, 2005). Sång och sånglekar övar på liknade sätt

språket i den mening att barnet på ett lustfyllt sätt övar på många förmågor som t.ex. uttal,

rytm, social kommunikation, minne och begreppsbildning (Lindö, 2009).

Lindö (2009) påpekar att språklekar är betydelsefulla för barnens språkutveckling, men

poängterar att det inte är tillräckligt med språklekar för att barnen ska utvecklas till läsare och

skribenter. ”Det allra viktigaste är att ge barnen en mängd varierande erfarenheter och

förståelse för talspråkets och skriftspråkets olika funktioner och att inbjuda barnen att bada i

språket.” (a.a. s.89). Nauclér och Magnussons (1997) forskning visar på ett liknande sätt att

språklekar som övar fonologisk och morfologisk medvetenhet är viktiga men inte tillräckliga

för att barnen ska bli goda läsare och skribenter. Deras forskning visar på att brister i

språkutvecklingen under de första levnadsåren fanns kvar när barnen var tio år, trots insatser

med träning av fonologisk och morfologisk medvetenhet. De uppmärksammade också att

många barn som redan vid tvåårs ålder hade specifika problem att uppfatta vissa ljud, ord och

att förstå innebörden i en mening, senare utvecklade dyslexi. Nauclér och Magnusson

konstaterade att det är förskolebarnets språkliga förutsättningar som är avgörande för en god

läs-och skrivutveckling under hela skoltiden. De anser att det är av stor betydelse att stimulera

ordförråd, begreppsförståelse och syntaktiska förmågor, eftersom de ligger till grund för

läsförståelsen.

Läsa och skriva 2.3.5

Många barn börjar intressera sig för skriftspråket redan i förskoleåldern. Som pedagog i

förskolan är det viktigt att tillvarata intresset, så att barnet redan tidigt får positiva erfarenheter

av skriftspråket t.ex. genom litteraturen. Det är viktigt att skriften kommer in i naturliga

sammanhang i vardagen, där den i likhet med talspråk används som ett sätt att kommunicera.

”Om skriften ingår i ett sammanhang som tydligt visar att det rör sig om kommunikation, blir

steget från tal till skrift försumbart.” (Arnqvist, 1993 s.76-77) Ett sätt att upptäcka skriften

kan vara att lekskriva, lekläsa eller att barnen lär sig känna igen vissa ord, namn, bokstäver

eller skyltar. Detta betyder att barnet uppmärksammar skriftspråket även om de ännu inte kan

9

läsa eller skriva i den meningen att de kan para ihop bostäver eller ord för att skapa nya ord

och meningar (a.a.). Eriksen Hagtvet (2006) beskriver att skrivningen kommer före läsningen.

Hon säger att skrivningen, när den är spontan, alltid tar utgångspunkt i barnets tankar och

behov. Barnet är i skrivprocessen aktivt och vill ofta förmedla något till en annan person,

vilket bidrar till att skapa mening. Detta leder ofta till att barnet på så sätt uppfattar skriften

som något positivt d.v.s. ett kommunikationsmedel likt talspråket. Vidare anser Eriksen

Hagtvet, att barnet i förskolan ska få möjlighet att använda skriftspråket i vardagliga

händelser och i lek. Barnet ska på så sätt få möjlighet att i egen takt utforska skrifttecknens

egenskaper och funktioner, utan press att lära sig. Genom lek och lustfyllda aktiviter som

känns meningsfulla, kommer barnet att stimuleras till att vilja använda och ta del av

skriftspråket. Syftet är inte att barnen ska lära sig att läsa och skriva i förskolan. Istället menar

Eriksen Hagtvet att ”De ska få erfarenhet av skriftlig kommunikation genom

experimenterande skrivning, och utveckla en medvetenhet om att klottret, det de själva ofta

kallar lekskrivning, betyder något. ”(a.a. s.82) Forskarna Gustafsson och Mellgren (2005)

visar också på att det är viktigt att i förskolan ge barnen möjlighet att utifrån intresse och

erfarenheter utforska skriftspråket. Pedagogens uppgift blir att försöka att möta och fånga

barnens intresse för skriftspråket. Det viktigaste menare de, är att barnet får utveckla en

positiv relation till skriftspråket, då det i deras forskning visar att attityder till skriftspråket

grundläggs tidigt och ofta tenderar att bli stabilt.

I Fasts (2007) avhandling Sju barn lär sig läsa och skriva: familjeliv och populärkultur i möte

med förskola och skola, visar hon på att barn redan i förskoleåldern praktiserar läsande och

skrivande genom populärkulturen i många olika sammanhang. Barnen möter populärkulturen

bl.a. genom tv, filmer, dataspel, leksaker och leksakskataloger. De ritar t.ex. logotyper,

skriver önskelistor och populärkulturen tycks vara förenat med mycket glädje och

engagemang som utvecklar en gemenskap hos barnen. Fast kunde i sin studie se att barnens

intresse och engagemang för populärkulturen inte i så stor utsträckning tillvaratogs i

förskolan. De flesta av de sju barnen som ingick i undersökningen fick ”…lämna de

skriftspråkliga erfarenheter och kunskaper de hade knutna till populärkulturen och medier

utanför förskolan.” (a.a. s.145.) Hon visar också på att det är en stor variation i vad de olika

förskolorna erbjuder för aktiviteter och material för att stimulera och utveckla barnens

språkutveckling inom såväl tal, skrift och text. Det innebär att barnen ges mycket olika

förutsättningar trots att alla arbetar utifrån samma styrdokument. Populärkulturen engagerar

många barn och behöver få större plats i förskolan menar även Lindö (2009), men hon visar

också på att den ofta innehåller stereotypa könsmönster och att man bör vara medveten om

detta. Hon tycker att föräldrar och personal bör mötas och diskutera hur man ska förhålla sig

till populärkulturen för att barnen ska kunna lära sig vilka normer och värden som är

acceptabla. Lindö menar också att det är viktigt att erbjuda rika textmiljöer kring barnet såväl

i förskolan som i hemmet.

10

Preciserad frågeställning 2.4

Genomförs ett medvetet arbetssätt med att stimulera barns språkutveckling i förskolan?

Används specifika metoder, material och arbetssätt för att stimulera och stärka barns

språkutveckling i förskolan?

Anser pedagogen att den fysiska miljön har någon betydelse för barns

språkutveckling?

Gör pedagogerna föräldrarna på något sätt medvetna om deras och hemmiljöns

betydelse för barnets språkutveckling?

Hur förhåller sig pedagogen till barn som de anser har en försenad språkutveckling?

11

3 Metod I metodkapitlet kommer jag att beskriva hur jag valt att genomföra min undersökning d.v.s.

val av metod, urval, beskriva genomförande och hur insamlat material bearbetats. I slutet av

metodkapitlet kommer jag att presentera etiska överväganden samt studiens trovärdighet.

Intervju 3.1

Syftet med studien är att belysa hur pedagoger i förskolan ser på sin roll att stimulera och

utveckla barns språk. Jag har valt att använda mig av kvalitativa intervjuer med en låg grad av

standardisering. Enligt Trost (1997) är kvalitativa intervjuer att föredra då det gäller att förstå

hur någon annan tänker och uppfattar något. Utifrån intervjusvaren försöker man sedan att

hitta mönster. Jag valde att göra en intervjuguide d.v.s. en förteckning över några områden

som jag ville fråga om (se bilaga1). Frågorna i en intervjuguide ska enligt Trost vara få, men

ta upp stora delområden. Frågorna som jag ställde gav därmed utrymme för pedagogerna att

ge uttryck för hur de tänker och vilka erfarenheter de har och svaren blir på så sätt både

komplexa och innehållsrika. Att intervjun har en låg grad av standardisering innebär att

frågorna som används ger utrymme för, i det här fallet pedagogerna, att svara med egna ord

(Patel & Davidsson, 2003). Frågorna ställs i den ordning som det passar och följdfrågorna

formuleras beroende av tidigare svar (Trost, 2009). I en kvalitativ intervju blir både

intervjupersonen och intervjuare medskapare i ett samtal (Patel & Davidsson, 2003).

Urval 3.2

I min studie deltog fem pedagoger som alla är verksamma inom förskolan. De fem

pedagogerna arbetar på olika avdelningar och endast två av de fem är verksamma på samma

förskola. Alla i min studie arbetar med olika typer av förskolegrupper. En arbetar med

småbarnsgrupp där barnen är 1-3 år, två andra arbetar med syskongrupp där barnen är i

åldrarna 1-5 år och två arbetar i äldregrupp där barnen är 3-5 år. Min tanke med detta urval

var att de tillsammans skulle kunna bidra till att ge studien en nyanserad och bred kunskap

inom ämnet tack vare olika synsätt, arbetssätt, tankar och idéer.

Fyra av pedagogerna arbetar i samma kommun och en arbetar i en närliggande kommun. Att

de arbetar i olika kommuner är mer en tillfällighet än ett medvetet val. De har alla arbetat

olika lång tid inom yrket. Det var ett medvetet val eftersom även detta kan bidra till att ge

studien en bred kunskap om hur olika pedagoger tänker utifrån sina erfarenheter. Deras tid

inom förskolläraryrket varierar från ca 10 - 35 år.

Genomförande 3.3

Fyra av de fem intervjupersonerna kontaktade jag personligen. Vid det första mötet berättade

jag om studiens ämnesområde och syfte. Intervjutiden uppskattade jag till ca 30-40 minuter.

Fyra av de tillfrågade svarade omgående att de var villiga att delta. De fick själva ge förslag

på tid och plats för intervjun. Jag informerade och tillfrågade ytterligare en pedagog via

telefon, men hon ansåg att hennes kollega skulle vara ett bättre alternativ, då hon hade både

mer kunskap och utbildning inom studiens ämne. Hon informerade sin kollega om min studie

12

och frågade om hon kunde tänka sig att delta genom en intervju. Kollega tackade ja och hon

gav förslag på tid och plats för intervju. Enligt Trost (1997) är det viktigt att den som blir

intervjuad känner sig trygg i den miljö där intervjun genomförs. Eftersom intervjupersonerna

själva valde plats och tid för intervjun, möjliggjordes det för var och en att välja en för dem

välkänd och trygg miljö.

Vid början av varje intervju lät jag samtliga intervjupersoner ta del av ett informationsbrev

där jag beskrev studiens syfte och vad den var avsedd att användas till. Där informerade jag

också om att det var frivilligt att delta i studien och att materialet skulle hållas konfidentiellt,

vilket innebär att jag enbart använder fingerade namn i studien. Informationsbrevet finns att

läsa i bilaga 2. Jag tillfrågade också var och en innan intervjun startade om jag fick lov att

spela in samtalet.

Vid fyra av de fem intervjuerna använde jag mig av ljudinspelning, men jag förde även

anteckningar för att komma ihåg viktiga saker som kom upp under samtalet. Anteckningarna

bidrog på så sätt att jag efteråt kunde få en översikt av varje intervjus innehåll och att jag

under samtalet enkelt kunde återkoppla till sådant som tagits upp tidigare i intervjun. Trost

(1997) menar att ljudupptagning är positiv på så sätt att jag som intervjuare ges större

möjlighet till att koncentrera mig på frågorna och svaren då jag inte behöver föra anteckningar

hela tiden. Ljudinspelningen möjliggör dessutom att jag som intervjuare kan gå tillbaka och

lyssna på intervjun så många gånger som jag själv önskar. Vid en av de fem intervjuerna

önskade intervjupersonen att jag endast skulle föra anteckningar. Det fungerade också bra,

men då jag behövde anteckna mycket av det som sades under samtalet blev det inte riktigt

samma flyt i den här intervjun som i de där jag använde mig av ljudinspelning. Samma person

önskade även att få se frågorna innan intervjun eftersom vi hade något begränsat med tid för

intervjun d.v.s. 30 minuter. Då hon fått ta del av frågorna innan och kunde förbereda sig på

intervjuns innehåll, gick det att hålla tidsramen på 30 minuter relativt bra. Samtliga av de

andra fick ta del av frågorna vid själva intervjutillfället och de tog oftast ca 45 minuter att

genomföra.

Bearbetning 3.4

De fyra inspelade intervjuerna avlyssnades och skrevs ned ordagrant. I transkriberingen tog

jag även med vad jag sa och markerade pauser som uppstod under samtalet. Jag använde mig

av en blandning mellan tal- och skriftspråk. Det tog många timmar att transkribera varje

intervju (6-7 timmar), men det gav mig möjlighet att lära känna intervjumaterialet bättre. I

den intervjun där jag endast förde anteckningar, valde jag att samma dag renskriva mina

anteckningar medan jag fortfarande hade intervjun i färskt minne. För att hålla materialet

konfidentiellt valde jag att i samtliga intervjuutskrifter använda mig av fingerade namn.

3.5 Etiska ställningstaganden

Jag har tagit del av de av Vetenskapsrådets forskningsetiska principer och förhållit mig till de

vid genomförandet av min studie. Genom att förhålla sig till dessa etiska principer visas

respekt för de personer som deltar i studien (Vetenskapsrådet, 2002).

13

Jag har muntligen gett pedagogerna information om syftet med min undersökning. De fick

också ta del av ett informationsbrev (se bilaga 2) där jag beskrev att deras deltagande i studien

var frivilligt och att de när som helst hade rätt att avbryta sitt deltagande om de av någon

anledning ångrade sig. Via brevet informerades de om att undersökningen skulle hållas

konfidentiell och att materialet endast skulle användas till mitt examensarbete. Ingen annan än

jag skulle heller ha tillgång till det insamlade materialet. Jag beskrev även att allt insamlat

material kommer att förstöras när studien är slutförd och det godkända arbetet publiceras som

ett examensarbete på internet via Karlstads universitet.

Det insamlade materialet har jag förvarat på ett sådant sätt att ingen förutom jag har kunnat ta

del av det. Samtliga namn i min undersökning är fingerade, vilket har till syfte att försvåra för

utomstående att identifiera deltagarna i min studie.

Studiens trovärdighet och tillförlitlighet 3.6

Enligt Patel och Davidson (2003) är studiens trovärdighet beroende av undersökningens

validitet och reliabilitet. Validitet innebär att jag undersökt just det som jag avsett att

undersöka och inget annat. Reliabilitet innebär att undersökningen utförts på ett

tillförlitligt sätt.

Jag började min studie genom att ta del av tidigare forskning, teorier och annan litteratur.

Därigenom skaffade jag mig information om ämnet för att vidare kunna formulera mina

forskningsfrågor. Den teoretiska överblicken bidrog till att jag kunde ta ställning till vilka

områden som var relevanta och på så sätt konstruera en intervjuguide. För att uppnå

reliabilitet i min studie har jag även försökt att ge en så noggrann och tydlig bild som möjligt

av hur jag tänkt och genomfört min studie. Det med anledning av att andra ska kunna förstå

och ta del av hur jag kommit fram till mina resultat. Patel och Davidsson (2003) menar att

läsaren på så sätt ska kunna bilda sig en egen uppfattning om studiens trovärdighet.

Resultaten i min studie belyser hur fem pedagoger i förskolan ser på sin roll att stimulera och

utveckla barns språk. Avsikten är inte att visa hur förskollärare generellt tänker kring det här

området. Resultaten påvisar hur de tillfrågade pedagogerna tänker och beskriver

problemområdet nu. Det innebär att resultatet troligtvis inte blir exakt det samma om man gör

samma undersökning vid ett senare tillfälle. Detta anser Patel och Davidsson (2003) beror på

att intervjupersonen vid ett senare tillfälle kan ha fått nya insikter eller lärt sig något nytt inom

det aktuella området.

14

4 Resultat I det här kapitlet redovisas resultatet av de fem genomförda intervjuerna genom en berättande

text där jag även använder mig av citat från intervjuerna. Ett undantag är den intervjun där jag

enbart förde anteckningar. Den kommer inte att delges med hjälp av citat. I mitt resultat

kommer jag beskriva pedagogernas bilder av språkutveckling på förskolan.

Intervjupersonerna har jag valt att kalla för Maria, Linda, Anna, Emma, och Karin.

Maria - har arbetat i drygt 20 år som förskollärare och arbetar nu med barn i åldrarna 3-5 år.

Emma - har arbetat i drygt 25 år som förskollärare och arbetar nu med barn i åldrarna 3-5 år.

Linda - har arbetat i snart 10 år som förskollärare och arbetar nu med barn i åldrarna 1-5 år.

Anna - har arbetat i drygt 30 år som förskollärare och arbetar nu med barn i åldrarna 1-5 år.

Karin - har arbetat i ca 35 år som förskollärare och arbetar nu med barn i åldrarna 1-3 år.

Att stimulera barns språkutveckling i förskolan 4.1Här redovisas pedagogers tankar och erfarenheter av att stärka och stimulera barns

språkutveckling och hur det kommer till uttryck i deras arbete på förskolan. Vad lägger

förskollärarna sitt fokus på när det gäller språkutveckling på förskolan?

Språkstimulering 4.1.1

Maria inleder sin intervju med att berätta att språk för henne först och främst är ett sätt att

kunna förmedla sig. Hon beskriver att språk är något som finns hela tiden i alla situationer på

förskolan och att det är viktigt att ta tillvara på alla situationer och tillfällen att använda

språket. Hon menar att barnen ska ges tillfällen att få träna sig på att benämna saker, men

också få rika tillfällen att berätta och återberätta. Detta är något som framkommer i samtliga

intervjuer, att språkstimuleringen sker dagligen och hela tiden i verksamheten i förskola och

att språk handlar om att förmedla sig. Det handlar om att som pedagog lyssna, utmana och ta

tillvara på alla tillfällen i vardagen. Linda menar:

Att finnas i en grupp är ju språkstimulerande för du måste ju utveckla ett språk för att kunna

kommunicera med människorna som är runt omkring. Det handlar ju inte bara om att det är vi pedagoger

som står för språkstimuleringen utan hela världen, hela verkligheten runt om kring dem står ju för detta.

Emma berättar på liknande sätt att gruppen är en stor källa till stimulans för såväl språk som

annat lärande för individen. Samtidigt är individen en resurs för gruppens utveckling av språk,

förmågor och kunskaper.

Linda och Karin berättar båda att språk är så mycket mer än det talade och skrivna språket.

Även barn som inte använder sig av det talade språket kan ha ett rikt språk på många andra

sätt. Det handlar även om att ta kontakt och förmedla sig genom t.ex. ljud, gester,

kroppsspråk. Alla pedagogerna uttrycker att det är en viktig uppgift de har att stärka och

stimulera tal- och skriftspråket. De menar således att det enskilda barnet måste få rika

tillfällen att använda sitt språk, men även att de dagligen omges av språk. Anna uttrycker att:

Först är det ju den här språkduschningen när de är små, att man tar alla tillfällen i akt och att man pratar

under alla situationer och beskriver vad man gör. Vid skötbordet, ja hela tiden språkduschar. Ja, ställer

frågor och berättar vad man gör, sjunger, läser ramsor och lyssnar och har tid att lyssna på dem. Och läsa

böcker är väldigt viktigt för att komma in i sagans värld och få ett större ordförråd.

15

De fem pedagogerna menar alla att det är viktigt att vara en närvarande vuxen som har tid att

lyssna och utmana barnet. Både Karin och Maria anser i likhet med Anna, att det är viktigt att

ställa frågor för att visa att det barnet har att säga, är både intressant och viktigt. Men de

menar också att frågorna är viktiga för att få barnet att använda sig av språket. Maria säger att

det gäller att ställa frågorna på ett sådant sätt att de inte endast kan besvaras med ja eller nej.

Hon berättar att:

Det gäller att ställa öppna frågor och att inte alltid göra det så lätt för dem och säger så här: Vill du ha

mjölk? Då behöver de ju bara svar ja eller nej. Antingen att vänta ut dem tills dom själva ber om att få

mjölk eller annars om de nu inte gör det så kan man fråga dem: Vill du ha mjölk eller vatten? Så att dom

får använda sig av språket så.

Alla pedagogerna tar i sina intervjuer upp att det är viktigt att ge barnen tillfälle att berätta och

återberätta i mindre grupper eller på tu man hand med en pedagog. Matsituationen är ett

tillfälle de lyfter fram som en bra stund för barnen att berätta och lyssna. Emma menar att det

i matsituationen ges möjlighet att öva sig i turtagning och att föra en dialog. Ibland kan det

vara jättesvårt att få turtagningen att fungera, men det gäller då att som pedagog se till att alla

vid bordet får ha ordet och att ingen helt tar över. Karin beskriver att de vid matsituationen

ofta pratar om det de gjort utomhus före lunchen d.v.s. återberättar och pratar om

gemensamma upplevelser. Liknande beskriver Maria att de försöker att organisera stunder där

barnen får tillfällen att berätta om sina erfarenheter och upplevelser. Hon ger exempel på hur

barnen nu i början av hösten får berätta om sina sommarminnen utifrån bilder och saker som

de tagit med till förskolan. Hon tycker att det alltid är lättare att få dem att berätta om sådant

som de själva har erfarenhet av eller är intresserade av. Karin beskriver att de brukar använda

sig av fotografier och utifrån det kan barnen samtala om sådant de gemensamt upplevt och

sett. Fotografierna bör inte alltid innehålla bilder på barnen utan kan gärna visa på saker som

de sett och upplevt t.ex. kastanjer, daggmaskar och fröer.

Pedagogerna tar också upp att det är viktigt att ta tillvara på barnens intressen och bygga

vidare på det i samtal eller aktiviteter som stimulerar till utvecklande av språket och annat

lärande. Linda berättar att:

Det är barnen som ska bestämma över sin dag med hjälp av mig som pedagog. Jag ska vara den som ska

fånga upp deras intresse. Det är inte jag som ska planera innan utan jag gör det efter när jag vet vad de är

intresserade av. Det är då jag ska fånga upp det.

Både Linda och Karin uttrycker att de har få samlingar på sina avdelningar. De anser att det i

de stunderna är svårt att fånga allas intresse, vilket bidrar till att de inte upplevs som

meningsfulla för många av barnen. Karin, Maria och Anna berättar att sång och ramsor är

sådant som passar bra när man ska samla alla barnen i gruppen. Emma, Maria, Karin och

Anna ger uttryck för att rim, ramsor och sång är något som dagligen kommer in i förskolans

vardag. Linda menar att det absolut är hennes avsikt att få in rim, ramsor och sång på ett

spontant sätt i det dagliga arbetet, men att de ännu inte kommit igång med det eftersom

förskolan är nyöppnad. Maria berättar att sången bidrar till att skapa gemenskap och trygghet

i barngruppen. Både Maria och Karin uttrycker att barnen genom sången lär sig många

begrepp som t.ex. räkneord, prepositioner, färger och namn på kroppsdelar. Rim och ramsor

bidrar enligt alla pedagogerna till att barnen får en känsla för språket till både form och

16

melodi. Både Anna och Emma beskriver att det bidrar till att öka barnens språkliga

medvetenhet, och på så sätt övar de upp viktiga förmågor inför sitt användande av

skriftspråket. De poängterar att det också är viktigt att göra barnen medvetna om det

innehållsmässiga i språket. Emma berättar att hon på olika sätt övar detta genom språklekar.

Anna beskriver att hon ofta berättar sången först som en saga, vilket gör att barnen blir

medvetna om innehållet i sångtexten. Detta är ofta uppskattat av barnen. När hon lär barnen

nya sånger och ramsor brukar hon ofta rita texten på ett större papper. Det medför att

innehållet blir tydligt och att barnen har lättare att lära sig längre sånger och svårare ramsor

utantill. Alla uttrycker att sånger, rim, ramsor och andra språklekar är viktiga för barns

språkutveckling, men att dessa stunder måste upplevas som roliga och lustfyllda av barnen.

Något som de också är eniga om är bokens och högläsningens betydelse för

språkutvecklingen. Högläsningen ingår i den dagliga verksamheten hos samtliga pedagoger.

Genom böckerna och högläsningen får barnen ett ökat ordförråd och lär sig många nya

begrepp. De får genom böckerna också en förståelse för skriftspråket, menar Anna och Karin.

Högläsningen bidrar till att uppmuntra läs- och skrivutvecklingen berättar Anna. Barnen får

därigenom upplevelser av att det är roligt och lärorikt att läsa böcker. Både Anna och Maria

tar upp att det är viktigt att man under högläsningen ger utrymme för samtal om bokens

innehåll och bilder. Anna uppmuntrar barnen till att återberätta sagan de läst genom att ställa

frågor om t.ex. Hur började sagan? Vad hände sen? Maria tycker att det är viktigt att ta sig tid

att ställa frågor som t.ex. Titta vad ser man där? och Vad kan han göra då? Böcker som hon

upplever fängslar barnen är de som innehåller många bilder och böcker som handlar om

vardagshändelser som barnen känner igen sig i och har erfarenhet av. De böckerna är också de

som stimulerar barnen till att vilja berätta och prata. På Marias avdelning ansvarar de för

läsvilan med en och samma grupp under en månad. Maria beskriver:

Då kan man spinna vidare på berättelsen eller hitta böcker som de är intresserade av eller kapitelbok.

Vikarien får oftast ta rast då. Läsvilan blir viktig!

Karin berättar att de läser mycket för barnen och att barnen ofta spontant kommer med böcker

som de vill lyssna till. De små barnen vill gärna höra samma saga om och om igen. Både

Karin och Anna berättar att de har flera olika sagopåsar som varje innehåller lekmaterial som

passar till en viss saga. Med hjälp av dessa sagopåsar kan barnen träna sig på att återberätta

och leka sagan. Sagopåsarna används också av pedagogerna då de berättar sagor och

lekmaterialet bidrar till att fånga barnens uppmärksamhet. Flanosagan är något som både

Karin och Emma upplever att barnen uppskattar och kan lyssna till längre stunder. Då

använder de sig av bilder som fästs på en större tavla och de menar att de på så sätt kan fånga

fler barns uppmärksamhet samtidigt.

Pedagogerna nämner att språket övas genom leken, som jag tidigare nämnt med sagopåsar,

men även på andra sätt. Maria och Linda berättar att bygg- och konstruktionslekar just nu är

populära på deras avdelningar och att dessa bidrar till mycket språk. Barnen resonerar, visar

och löser problem. Karin och Maria tar också upp rolleken som de tycker skapar mycket

dialog mellan barnen. Karin berättar också att hon ofta deltar i barnens lek och på så vis också

hjälper till att utveckla barnens språk. Samtliga pedagoger menar att de inte rättar barnens

uttal utan att de istället bekräftar genom att upprepa det som barnet säger på ett korrekt sätt.

17

Detta gör de både med avsikt för att barnet ska höra det rätta ordet och för att veta att de

förstått det barnet vill uttrycka. Linda, Maria, Karin och Anna uttrycker alla att det är viktigt

att som pedagog använda ett rikt och nyanserat språk då det bl.a. bidrar till att utveckla

barnets ordförråd.

Karin berättar att de små barnen redan tidigt uppmärksammar skriften som de omges av. Den

största delen av hennes barngrupp består av barn i åldern 2-2 ½ år och många av de barnen

har nu börjat intressera sig för bokstäver.

Det började mycket med att vi tittade på mjölkpaketen å sen så vill dom att vi ska läsa det. Sen gör vi

bokstäver med mjukosten och messmöret. Också frågar man vilken bokstav de ska ha och då vill de t.ex.

ha pappas bokstav eller P som i pappa.

Karin berättar också att barnen tidigt lär sig att känna igen sina egna namn som ordbilder.

Barnens egna namn är något som alla pedagogerna verkar utgå ifrån när det gäller arbetet med

bokstäver. På deras avdelningar har de barnens namn uppsatta på olika ställen, så som i hallen

och på barnens lådor.

Pedagogerna beskriver att det är viktigt att barnen i naturliga sammanhang omges av böcker

och texter som är meningsfulla för barnen. Både Maria och Emma berättar att de har alfabetet

uppsatt på väggen. Emma beskriver att det ofta vid måltiderna blir diskussion om bokstäverna

på väggen och barnen kan då säga ”Där är min bokstav! En sådan har min bror”. Alfabetet är

också en inspiration för många när de sitter och ritar och det är då vanligt att de lekskriver

d.v.s. skriver på sitt eget sätt, säger Emma. Hon berättar också att barnen gärna skriver brev

till varandra. Det började vid julen med att tomten vid några tillfällen skickade brev till

barnen. Detta gav barnen inspiration. Sedan dess lekskriver de ofta och de rullar gärna ihop

papperet till en rulle så att det liknar tomtens brev.

Vid julen hade de även på Marias avdelning leksakskataloger framme för att stimulera till

både tal och skrift. Maria berättar att hon läst en bok om Literacy där det framkom att

leksakskatalogen kunde vara en bra källa till att stimulera barnets språk. Efter övervägande

med sina kollegor, så provade de att ta in katalogerna i verksamheten. De tyckte sig kunna se

att det på ett positivt sätt bidrog till barnens språkutveckling, men hon är ändå tveksam till

leksakskatalogerna med tanke på genus. Hon tycker att katalogerna förmedlar att pojkar och

flickor ska vara på ett visst sätt, vilket strider mot läroplanens mål.

I likhet med de andra, vill Linda att intresset för skriften ska komma från barnen. Hon berättar

att de ofta låter barnen förklara och berätta om sina teckningar och att de som pedagoger

skriver ner det barnen säger. Bilden och texten sätts sedan upp på väggen. Linda säger att

barnen ofta ber dem att läsa vad det står under teckningarna och allt eftersom de hört det

många gånger så kan de till slut det som står utantill. Linda menar att det är ett sätt att visa på

att skriftspråket finns och få upp intresset för det. På liknade sätt berättar även Emma att de i

hallen sätter upp foton med texter som barnen dikterat tillsammans med sina föräldrar. Dessa

bilder och texter har ofta varit en uppgift som de fått göra hemma med anknytning till det

aktuella temat som de arbetar med. Maria berättar i likhet med Linda, att dessa bilder och

texter som finns uppsatta intresserar barnen och att de gärna vill få texterna upplästa för sig.

18

Dokumentationsmaterialet TRAS (Tidig Registrering Av Språkutveckling) nämner alla

pedagogerna förutom Karin. Emma berättar att de på hennes förskola använder det här

materialet för att dokumentera samtliga barns språkutveckling. Användandet av TRAS har

också bidragit till att höja kompetensen hos dem som pedagoger. Dokumentationen har

medfört att de pratar och har fokus på samma saker inom barns språkutveckling. De andra

pedagogerna använder endast TRAS vid behov då de upplever att något barn har en

avvikande språkutveckling. Det är då en hjälp för att ta reda på vad man behöver utveckla och

stimulera.

Förskolans språkliga miljö 4.1.2

Förskolans miljö är viktig för att stimulera och stärka barns språk menar alla fem

pedagogerna. Deras uppgift är att se till att det finns material tillhands som stimulerar och

utmanar barnens språkutveckling. Det är även mycket viktigt att erbjuda barnen material som

de är intresserade av. Maria beskriver att det handlar om att skapa miljöer där barnen får

möjlighet att kommunicera och att det finns saker att kommunicera om. Både Maria och

Linda uttrycker att t.ex. olika bygg- och konstruktionsmaterial bidrar till detta.

Alla ger också uttryck för att materialet som erbjuds ska, i den mån det går, vara tillgängligt

för barnen så att de själva kan nå och plocka fram. Karin beskriver att de ordnar lekmiljöer

utifrån barngruppens intressen. I lekmiljöerna ska barnen stimuleras till att utveckla sitt språk

och sina begrepp genom samspel med andra. Hon beskriver också att de förändrar

lekmiljöerna efter barnens behov och intressen. Just nu finns det ett stort intresse för att

handla och även att vara i Huset (ett rum på avdelningen) och göra vardagssysslor som att

duka, laga mat och bjuda varandra på mat. De tycker också om att vara i sandrummet, där

man kan fylla och hälla sand i olika mått och burkar. I dessa båda miljöer, berättar hon att

barnen använder sig av mycket språk. De kan både föra enkla dialoger, men de beskriver och

visar också vad de gör. Karin menar att lekmaterial ska vara lättillgängligt för barnen, men

berättar att vissa material plockas fram vid behov och efterfrågan eftersom de innehåller

småsaker som de minsta lätt stoppar i munnen. Hon beskriver också att de som pedagoger

behöver ha god uppsikt och vara nära de små barnen (1-2 år) i deras aktiviteter. Det innebär

att de som personal inte alltid räcker till för att ha alla rum eller lekmiljöer tillgängliga under

hela dagen.

Pedagogerna tycker alla, att barnen ska ha god tillgång till böcker och att de i likhet med

annat material ska vara placerade så att barnen själva kan nå och plocka fram dem. De lånar

kontinuerligt böcker via biblioteket eller bokbuss, vilket bidrar till att de kan erbjuda ett

varierat utbud. På Lindas avdelning har de valt att inte ha soffor och hon berättar:

Vi har ju myskuddar, men vi har sagt så att är det i målarrummet man kommer med boken så varför kan

man inte sätta sig där? Varför var man tvungen att gå tillbaka till soffan. Det har man ju omedvetet gjort

väldigt länge, men vad är det som säger att man inte kan göra det där och då och just nu!? För oftast går

man till soffan också händer det massa saker på vägen och då kanske man har hunnit att tappa läsintresset.

Miljön ska på så sätt inbjuda till att användas på olika sätt utifrån barngruppens intressen och

behov utan större begränsningar, menar Linda.

19

Både Maria och Linda menar att det är viktigt att skapa stunder eller platser där det ges

utrymme för barnen att leka och kommunicera relativt ostört. Linda menar att det kan vara

positivt att ibland stänga en dörr för att några barn ska kunna få tid att leka och kommunicera

utan att bli avbrutna av kompisar eller vuxna. Det är viktigt att värna om dessa stunder

eftersom barnens kommunikation och lek lätt kan gå förlorad om de blir avbrutna. De

försöker också att låta barnen leka färdigt i så stor utsträckning som det går. Hon menar att

man inte alltid ska avbryta leken för att t.ex. alla ska gå ut nu eller för att alla ska äta frukt

tillsammans. På så sätt skapar man utrymme för lek och kommunikation.

Maria beskriver att de rum där det skapas mycket språk är de där det finns material att skapa

eller konstruera med, så som Lego, Duplo, kapplastavar och träjärnväg. Både Linda och

Maria berättar att det i deras barngrupper nu finns ett stort intresse för olika bygg- och

konstruktionslekar. I de här lekarna delger barnen varandra olika idéer och de berättar för

varandra hur och vad de gör. På så sätt blir språket centralt och viktigt i deras lek. De

använder också sina byggen och konstruktioner till att leka med. Maria berättar också i likhet

med Karin att det skapas mycket kommunikation och dialog i rummet som de kallar för

Huset. Där kan de leka med olika sysslor som hör till hemmet och det finns också kläder som

de kan klä ut sig i. Maria menar att det är viktigt att ge utrymme för rolleken på förskolan då

den på ett positivt sätt bidrar till att utveckla samtal mellan barnen.

Maria berättar också att de medvetet brukar plocka undan material som barnen inte längre

visar intresse för. På detta sätt blir ofta materialet intressant och nytt igen när de introducerar

det längre fram. Materialet bidrar då återigen till att skapa kommunikation.

För att skapa förutsättningar för samtal och kommunikation mellan barnen menar Linda att

man som pedagog måste hjälpa barnen att hålla nere ljudnivån på avdelningen. Detta kan man

göra genom att påminna, men mer effektivt är det att tänka på att man själv använder sig av en

god samtalston och att man försöker att se över miljön så som stolar som skrapar och låter.

Linda säger att:

Man behöver inte vara i storgrupp jämt. Utan man får bli ganska skicklig på… för det är många timmar

varje dag som många är här och man kan stänga dörrarna ibland.

Emma menar att det är viktigt att uppmärksamma barnen på att ta ansvar för sitt språk, för att

på så sätt skapa en trivsam miljö. Genom att bl.a. arbeta förebyggande med social emotionell

träning bidrar de till att språket används på ett positivt sätt för att skapa utvecklande samspel,

berättar både Emma och Maria.

Hemmiljöns betydelse för barnets språkutveckling 4.1.3

De fyra pedagogerna som arbetar i samma kommun beskriver att det för ett par år sedan

gjordes en satsning på att informera föräldrarna om deras och hemmiljöns betydelse för barns

språkutveckling. Föräldrarna delgavs då tips och idéer om hur de på ett positivt sätt kan

stimulera språket. Det var kommunens språkpedagog som gav denna information i samband

med höstens föräldramöte. Detta är dock inget som kommunen fortsättningsvis erbjudit.

Alla de fem pedagogerna anser att hemmet har en betydande roll för barns språkutveckling.

Det är främst på utvecklingssamtalen som pedagogerna tillsammans med föräldrarna

20

diskuterar barnets språkutveckling och hur både förskolan och hemmet kan bidra till att

stimulera och utveckla barnets språk. Maria, Karin, Linda och Anna berättar alla att det är

vanligt att föräldrarna ber dem om tips och råd om hur de kan hjälpa barnet vidare i sin

utveckling av språket. De råder då föräldrarna att de på ett lekfullt sätt kan öva tillsammans

med barnet på sådant som kan vara svårt som t.ex. begrepp eller uttal. Karin och Linda delger

även föräldrarna att ta vara på det vardagliga, så som att prata och läsa mycket med barnen

dagligen. Vikten av att läsa mycket hemma för barnen är stor, anser Emma. Linda beskriver

att kommunen valt att satsa på att ha läshyllor i alla förskolornas tamburer. Dessa läshyllor

förses med böcker från biblioteket, som barnen och föräldrarna får lov att låna med hem. I

anslutning till dessa hyllor brukar det också finnas information om hur högläsningen på ett

positivt sätt bidrar till att utveckla barnets språk. Hon berättar att de ännu inte fått upp sin

hylla i tamburen eftersom förskolan där hon arbetar är nyöppnad.

Både Emma och Karin berättar att de vid föräldramöten delger hur de på förskolan arbetar

med språket och att de då uppmuntrar föräldrarna till att göra på liknande sätt hemma, för att

stärka och stimulera barnets språk. Karin berättar också att de tidigare lämnat ut en folder till

alla föräldrarna, med information om hur man främjar språket hemma. Det var ett bra sätt att

nå ut till föräldrarna och är något som de på avdelningen måste se till att återuppta.

Emma beskriver att de har språkpåsar som de skickar med barnen hem. De består av en eller

ett par uppgifter som hör till det aktuella temat som de arbetar med i gruppen. I språkpåsen

skickar de också alltid med en informationslapp till föräldrarna med information om uppgiften

och syftet med den. Syftet kan vara att träna på att sätta ord på sina känslor och att utveckla

sin sociala kompetens. Föräldrarna delges även vad och hur uppgiften stimulerar barnets

språkutveckling. Via informationslappen uppmuntras föräldrarna att göra liknande uppgifter i

vardagen. Det kan t.ex. vara att läsa mycket för barnet och att tillsammans återberätta.

Barn som har en avvikande språkutveckling 4.1.4

Alla pedagogerna menar att avvikelser i uttal inte är något som de lägger så stor vikt vid, utan

det rättar oftast till sig ändå. De påpekar att man inte ska hålla på och rätta för mycket i själva

språket utan huvudsaken är att barnen använder sig av språket och att de förstår. Det är mer

gynnsamt för språkutveckling att som vuxen istället upprepa det barnet säger på ett rätt sätt

utan att tillrättavisa. På så vis får barnen höra hur ordet uttalas rätt och det kan också vara bra

för den vuxne att få bekräftelse på att man uppfattat det barnet vill säga. Likadant med barn

som pratar otydligt, blir det viktigt att den vuxne upprepar och säger meningen på ett språk

som är tydligt. Anna berättar att:

Man kan ju ha övningar att dom får titta i spegeln när de gör ett visst ljud liksom och se förändringen.

Oftast gör man ju det om man märker att någon har svårt för det. Fast man gör det ju i grupp så att de

riktigt ser hur det ser ut och att det är så annorlunda vad man säger för ljud. Också sådana här

blåsövningar som att blåsa på bomull, på en fjäder eller såpbubblor. Det är ju sådant som är viktigt just

för att träna ljud.

Både Maria och Emma berättar att det är viktigt att arbeta med språkförståelsen. När det är

barn som har brister med just detta så menar Emma att det då gäller att ”peppra på med ord”,

visa och vara konkret som; Här hänger din jacka. Hon beskriver också att det då gäller att

21

försöka föra med sig barnet och benämna allt man gör som t.ex. nu tvättar vi händerna. Maria

beskriver att när barn har svårigheter med språkförståelsen handlar det ofta om att de saknar

förståelse för vissa begrepp. Detta brukar de då öva genom lek i mindre grupper. Det kan

handla om att befästa olika prepositioner.

Barn som inte gärna använder sig av talet i någon större utsträckning på förskolan, behöver få

tillfällen att på tu man hand prata med den vuxne, men även med andra barn. Det gäller att

skapa en trygg miljö, där barnet vågar att uttrycka sig. Det gäller att vara en lyhörd vuxen och

att hitta samtalsämnen som intresserar barnet, anser Maria, Emma och Anna. Maria nämner

också att det är viktigt att som pedagog ställa vida frågor som får barnen att vilja berätta mer.

Om ett barn t.ex. bara säger ordet bil, då kan en följd fråga vara: Vilka åkte i bilen då? Var

åkte bilen?

I bland kan det även vara så att barnet har ett mycket begränsat ordförråd och då kan det vara

en hjälp att använda sig av tecken som stöd, menar Karin och Linda. Det möjliggör nya vägar

för barnet att kommunicera med sin omgivning. Tecknen används då tillsammans med det

talade språket. Karin berättar att de lär alla barnen tecken för ord som de använder ofta på

förskolan som t.ex. vid maten, eller ord som mamma, pappa. Tecken som stöd, är en hjälp

men ersätter dock inte behovet av att prata och benämna det man gör så att de omges av

språket. Linda poängterar att det är extra viktigt att ha ett nära samarbete med föräldrarna för

att nå så bra resultat som möjligt. Hon berättar också i likhet med Karin och Maria att de kan

få hjälp av specialpedagogen med hur man kan arbeta vidare med de barn som har större

språkavvikelser. Talpedagog eller logoped kan också ge råd och tips om hur man ska arbeta

vidare, men det är föräldrarna och BVC som tar den kontakten. Via föräldrarna kan sedan

förskolans personal få ta del av dessa råd och tips. Talpedagogen kan också bidra med

övningar och spel som man kan använda både i hemmet och i förskolan.

Anna berättar hur de brukar organisera sin verksamhet för att stärka och stimulera de barn

som har ett mycket begränsat språk och ordförråd. Genom att barnet tillsammans med en

vuxen och ytterligare ett eller två barn, får möjlighet att i lugn och ro leka eller att arbeta med

något lustfyllt språkmaterial. Maria, Anna, Karin och Emma beskriver också att barn med ett

begränsat språk kan bli både frustrerade och aggressiva när de inte kan förmedla sig. Det är då

extra betydelsefullt att hjälpa barnet att försöka att tolka och sätta ord på det de menar. Men

det är också bra att arbeta förebyggande, på så sätt att de lär sig att sätta ord på sina känslor

och att träna sig i att stanna upp och tänka efter först. Karin menar också att det ibland kan

vara lättare att ”göra” förlåt, med en klapp eller kram istället för att behöva säga förlåt.

Maria, Anna, Linda och Emma uttrycker att de vid språkavvikelser har bra hjälp av

dokumentationsmaterialet TRAS (Tidig Registrering Av Språkutveckling). Genom detta

material kan de på ett ganska enkelt sätt ta reda på vad i barnets språk som behöver utvecklas

och stimuleras.

22

5 Diskussion I diskussionen kommer jag att beskriva hur min metod har fungerat för att belysa mitt syfte

och mina frågeställningar. Därefter kommer jag att diskutera mina resultat som studien gett

genom att relatera till och tolka dem med hjälp av den litteratur och forskning som jag valt att

använda mig av i den teoretiska bakgrunden. Avslutningsvis kommer jag att ge förslag på

fortsatt forskning inom ämnesområdet barns språkutveckling i förskolan.

Metoddiskussion 5.1De kvalitativa intervjuerna har bidragit till att jag fått ta del av pedagogernas tankar och

erfarenheter om hur de ser på sin roll att stimulera och utveckla barns språk. Metoden tycker

jag därmed har passat bra för att belysa mitt syfte och mina frågeställningar. Jag är dock

medveten om att det är svårt för intervjupersonen att beskriva eller lyfta fram alla tankar och

idéer de har eftersom mycket av det de gör är naturligt och vardagligt för dem.

Transkriberingarna som jag gjorde utifrån mina ljudinspelningar var mycket tidskrävande.

Det kan till viss del bero på att jag är ovan vid att göra transkriberingar. Jag har endast gjort

det vid ett tillfälle tidigare under min utbildning. Jag tycker ändå att jag har haft bra

användning av materialet då jag skrivit min resultatbeskrivning. Jag kunde valt att endast

skriva ut valda delar av intervjuerna d.v.s. endast det som kan ses som riktigt väsentligt för

mitt syfte och mina frågeställningar. På så sätt skulle jag fått mer tid till övriga delar av

rapporten. Att göra sådana prioriteringar kan också medföra att viktig information går

förlorad, då det i ett tidigt skede kan vara svårt att avgöra vad som är användbart och relevant.

Vid den intervjun där jag endast förde anteckningar blev inte materialet lika omfattande, men

jag upplever inte att materialet på något sätt är torftigt. Då hon fick frågorna lite före själva

intervjun, så var hon insatt i vad den skulle komma att behandla. Detta kan ha bidragit till att

hon uttryckte sig väl och att det var lätt för mig att förstå vad hon menade. Det var bra att jag

renskrev mina anteckningar samma dag, då det medförde att jag enkelt kunde tyda det jag

skrivit och även komma ihåg det vi tagit upp under samtalet.

Resultatdiskussion 5.2

Språkstimulering 5.2.1

Utifrån resultatet i min studie framgår det att den dagliga verksamheten i förskolan bidrar till

att hela tiden stimulera och utveckla barns språk. Genom att ingå i en grupp med vuxna och

barn lär sig barnet att kommunicera och förmedla sig. Det visar i likhet med Vygotskys teori

att barnet lär och utvecklas genom socialt samspel. På så sätt menar han att barnet stimuleras

utifrån lagom svåra utmaningar som den får av vuxna och kamrater som kommit något längre

i sin utveckling. Detta visar i likhet med resultatet att barnet tillsammans med andra utvecklas

till att klara färdigheter som det ännu inte kan på egen hand (Svensson, 2009). I den dagliga

verksamheten ingår leken som en naturlig del beskriver pedagogerna. I leken samspelar

barnen på olika sätt, vilket bidrar till att aktivt utveckla språket. Det är bygg- och

konstruktionslek, men även rollek som nämns som exempel på lekar som bidrar till att

23

utveckla barnens språk. Barnen resonerar, visar och löser gemensamt olika problem. De övar

sig också i leken att föra dialoger. En av pedagogerna berättar också att hon ofta deltar i

barnens lek och på så vis också hjälper till att utveckla barnens språk. Pramling Samuelsson

och Sheridan (2006) beskriver i likhet med pedagogerna i min studie att barnen i leken aktivt

använder sig av språket. För att kunna delta i leken menar de att barnen måste kunna uttrycka

sig så att de andra förstår och att de också måste kunna lyssna och förstå andra. I leken

kommunicerar barnen på många olika sätt bl.a. genom ord, kroppsspråk, ljud och gester.

De visar också på att det finns fördelar med att pedagogen aktivt deltar i barnens lek. De

menar att pedagogen då kan hjälpa barnet att utveckla förmågor som krävs för att upprätthålla

leken, vilket kan vara att utveckla sitt sätt att kommunicera (a.a.).

Det framgår också av resultatet av min studie att de barn som ännu inte har förvärvat

talspråket ändå kan anses ha ett rikt språk då de kommunicerar eller förmedlar sig genom t.ex.

gester, ljud eller kroppsspråk. Lindö (2009) beskriver att barnet under sina första levnadsår lär

sig att kommunicera med sin omgivning genom såväl kroppsspråk, känslospråk, talspråk,

bildspråk och skriftspråk. För att barnet ska utveckla ett allt mer nyanserat språk, framgår det

av intervjuerna att det är viktigt att barnen får rika möjligheter att använda sig av språket och

att de dagligen omges av ett varierat språk. Lindö (2009) uttrycker också detta att ”Det allra

viktigaste är att ge barnen en mängd varierande erfarenheter och förståelse för talspråkets och

skriftspråkets olika funktioner och att inbjuda barnen att bada i språket.”( s.89)

Pedagogerna i min studie beskriver att de i det dagliga arbetet hjälper barnet att benämna och

sätta ord på det de tillsammans upplever och gör. Eriksen Hagtvet (2006) anser att de på så

sätt tar tillvara på ett av de viktigaste språkstimulerande tillfällena i förskolan genom att de

namnger och hjälper barnet att sätta ord på det som sker. Pedagogerna ger också uttryck för

att de medvetet använder ett rikt och nyanserat språk då de anser att det har stor betydelse för

hur barnet utvecklar och använder sitt språk. Det uttrycker även Svensson (2009). Hon menar

att den vuxne i kommunikationen bör hålla en nivå som ligger lite över barnets språkliga nivå

för att på så sätt stimulera och stärka barnets språk. Pedagogerna framhåller att de förutom att

använda ett nyanserat språk också bekräftar barnet genom att de upprepar det barnet sagt på

ett korrekt sätt. Detta gör de både för att barnet ska höra hur ordet uttalas, men också för att de

ska veta att de förstått det barnet vill uttrycka. Samtliga menar också att det är viktigt att vara

en närvarande vuxen som har tid att lyssna och utmana barnet. Flera av pedagogerna beskriver

att det är viktigt att ställa frågor för att både visa att det barnet har att säga är intressant och

viktigt. De menar också att frågorna är viktiga för att få barnen att använda sig av språket. En

av pedagogerna uttrycker dessutom att frågorna bör ställas på ett sådant sätt att barnet inte

endast kan svara ja eller nej. Genom att som vuxen lyssna på barnet och visa att man förstår,

bidrar det enligt Svensson (2009) till att barnet får en ökad lust att kommunicera verbalt. Den

vuxne kan hjälpa barnet att leda samtalet vidare och på så vis får barnet möjlighet att utveckla

sitt språk. Hon påvisar också i likhet med mina resultat att det är bra att som vuxen göra

upprepningar av det som barnet säger för att göra barnet mer uppmärksam på språkljud och

ord. Att medvetet ställa frågor som inte går att besvara med ja eller nej, menar även Mellgren

och Gustafsson (2009), bidrar till att barnet får använda sig av ett mer nyanserat språk. De

24

menar att denna medvetenhet hos pedagogerna är en av de faktorer som utmärker förskolor

med hög kvalitét.

Utifrån intervjuerna framgår det att pedagogerna ger barnen tillfällen att berätta och

återberätta både enskilt och i mindre grupp. Det kan vara allt från att berätta om egna eller

gemensamma upplevelser. Det kan också vara att berätta utifrån fotografier eller utifrån bilder

som de själva skapat. Böckernas texter och bilder är också en bra utgångspunkt för att träna

sig på att berätta och återberätta. Ett sätt kan dessutom vara att låta barnen leka sagan. Det

gäller således att både organisera tillfällen, men också att på ett medvetet sätt ta tillvara på de

naturliga tillfällen som ges i vardagen. Samtliga pedagoger menar att matsituationen är ett bra

tillfälle för barnen att berätta och lyssna i mindre grupp. Genom att öva på att återberätta

tillsammans lär sig barnet att berätta fritt om händelser och egna upplevelser, menar

Westerlund (2009). Hon poängterar också att återberättande av en saga/text bidrar till att

utveckla barnets sätt att uttrycka sig i både längre och grammatiskt mer komplexa meningar

än i det fria berättandet. Arnqvist (1993) menar också att det är viktigt att ta tillvara på

lässtunden på så vis att man pratar om innehållet och strukturen i sagan. Detta kan barnen

sedan dra nytta av när de lär sig läsa. För att förstå sagans innehåll och struktur är det bra att

låta barnen tillsammans med den vuxne träna på att återberätta sagan. Han menar likt det

pedagogerna uttrycker att ett bra sätt kan vara att leka sagan och att ta hjälp av rekvisita som

t.ex. bilder och leksaker. Han visar även på att barn som i skolåren har problem med

läsförståelsen, ofta redan som förskolebarn har haft svårigheter med att lyssna och förstå

innehållet i sagor. Genom ett aktivt arbete med att återberätta och samtala om det man läser

kan man hjälpa barnet att hitta strukturer som bidrar till en bättre läsförståelse. På liknande

sätt visar mina resultat att högläsning och böcker är något som ingår i den dagliga

verksamheten på förskolorna för att stimulera och utveckla barnens språk. Några av

pedagogerna uttrycker i likhet med Arnqvist (1993), att det är viktigt att man under

högläsningen ger utrymme för samtal om bokens innehåll och bilder för att på så sätt göra

innehållet tydligt och meningsfullt. Genom böckerna och högläsningen får barnen ett ökat

ordförråd och lär sig många nya begrepp beskriver pedagogerna. De får också genom

böckerna en förståelse för skriftspråket, uttrycker två av pedagogerna. Det bidrar dessutom till

att uppmuntra läs- och skrivutvecklingen hos barnen, då de får möjlighet att uppleva att det är

roligt och lärorikt att läsa böcker. Svensson (2009) beskriver också att högläsningen bidrar till

att både skapa en positiv relation till böcker och en förståelse för skriftens struktur. Hon visar

även att högläsningen ökar barnets ordförråd, men också att det ger upplevelser av språk som

inte är kopplade till en given situation.

Resultatet av min studie visar på att rim, ramsor, språklekar och sång bidrar till att utveckla

barnets förståelse för språket på ett roligt och lustfyllt sätt. Detta är också något som dagligen

på olika sätt ska finnas med i verksamheten på förskolan. Genom dessa övningar menar

pedagogerna att barnet får en känsla för språket till både form och melodi samtidigt som de

också lär och övar på olika begrepp. Två av pedagogerna beskriver att barnen på det här sättet

övar upp viktiga förmågor inför sitt användande av skriftspråket. De båda poängterar också att

det är viktigt att göra barnen medvetna om det innehållsmässiga i språket, vilket också tränas

genom olika övningar. Svensson (2009) menar, i likhet med det som pedagogerna uttrycker,

25

att övningar med olika språklekar som t.ex. rim och ramsor bidrar till att barnen blir medvetna

om språkets struktur och form. De utvecklar på så sätt en förståelse för hur språket är

uppbyggt, vilket kan vara till stor hjälp när barnet lär sig att läsa och skriva (a.a.). Precis som

pedagogerna poängterar hon att det är viktigt att språklekarna upplevs som lustfyllda för

barnen. Hon menar att det bidrar till att de utvecklar positiva känslor och attityder till att lära

och leka med språket (Svensson, 2005). Nauclér och Magnussons (1997) forskning visar på

att språklekar som övar fonologisk och morfologisk medvetenhet är viktiga men inte

tillräckliga för att barnen ska bli goda läsare och skribenter. Det visar i likhet med mina

resultat att det också är viktigt att göra barnen uppmärksamma på innehållet i språket, då det

bidrar till att lägga grunden till en god läsförståelse.

Som jag ovan nämnt så visar det sig att högläsningen är ett sätt att bidra till att stimulera och

väcka nyfikenhet för skriftspråket. Pedagogerna i min studie visar att de även på andra sätt

försöker att fånga och stimulera barnen till att upptäcka och använda skriftspråket. Det

vanligaste är att utgå från barnets namn för att väcka intresse för skriften och bokstäverna.

Text på mjölkpaket och i leksakskataloger visar sig också vara ett sätt att bidra till att

stimulera och väcka nyfikenhet för skriftspråket. Fasts (2007) forskning visar att det är viktigt

att ta tillvara på alla tillfällen där barnen visar intresse för skriftspråket. Hon menar att

populärkulturen d.v.s. filmer, leksaker och leksakskataloger m.m. bidrar till att barnen

kommer i kontakt med skriftspråket på ett för dem meningsfullt sätt. Både Fast (2007) och

Lindö (2009) menar att populärkulturen engagerar många barn och att den behöver få större

plats i förskolan. Pedagogen som valt att ta in leksakskatalogen för att medvetet stimulera

barnens tal- och skriftspråk uttrycker likt Lindö (2009) att populärkulturen ofta innehåller

stereotypa könsmönster. De vuxna behöver därför aktivt diskutera och ta ställning till hur de

ska förhålla sig till populärkulturen menar Lindö. Detta för att barnen ska kunna lära sig vilka

normer och värden som är acceptabla.

Forskarna Gustafsson och Mellgren (2005) visar också på att det är viktigt att i förskolan ge

barnen möjlighet att utifrån intresse och erfarenheter utforska skriftspråket. Pedagogens

uppgift blir att försöka möta och fånga barnens intresse för skriftspråket. Det viktigaste anser

de är att barnet får utveckla en positiv relation till att läsa och skriva, då det i deras forskning

visar att attityder till skriftspråket grundläggs tidigt och ofta tenderar att bli stabilt. Arnqvist

(1993) visar också att det är viktigt att skriften kommer in i så kallade naturliga sammanhang i

vardagen där den i likhet med talspråk används som ett sätt att kommunicera. Att använda

skriften som kommunikation beskriver en av pedagogerna då hon berättar att barnen gärna

skriver/ lekskriver brev. Detta intresse för brevskrivande väcktes hos barnen då tomten vid

juletid skickade brev till barnen vid några tillfällen. Som inspiration och hjälp använder sig

barnen av alfabetet som finns uppsatt på väggen när de lekskriver. Ett annat sätt att

kommunicera via skriftspråket är att pedagogerna eller föräldrarna skriver ner vad barnen

berättar utifrån sina teckningar eller fotografier. Dessa texter tillsammans med

bilder/fotografier sätts sedan upp i förskolans hall för att andra ska kunna ta del av det. Detta

är något som barnen ofta visar intresse för och som upplevs som meningsfullt, menar två av

pedagogerna i min studie. Eriksen Hagtvet (2006) beskriver i likhet med det som pedagogerna

uttrycker att barnen i förskolan ska få möjlighet att använda skriftspråket i vardagliga

26

händelser och i lek. På så sätt får barnen möjlighet att i egen takt utforska skrifttecknens

egenskaper och funktioner, utan press att lära sig. Genom lek och lustfyllda aktiviteter som är

meningsfulla för det enskilda barnet, kommer barnet att stimuleras till att vilja använda och ta

del av skriftspråket. Hon beskriver också att skrivningen kommer före läsningen och att

barnet i skrivprocessen är aktiv och vill ofta förmedla något till en annan person, vilket bidrar

till att skapa mening. Detta leder ofta till att barnet på så sätt uppfattar skriften som något

positivt d.v.s. ett kommunikationsmedel likt talspråket.

Förskolans språkliga miljö 5.2.2

Resultatet från min undersökning visar på att det är pedagogens uppgift att tillhandahålla

material som stimulerar och utmanar barnens språkutveckling. Det är också viktigt att de

erbjuder material som barnen är intresserade av. I möjligaste mån bör det vara placerat så att

barn kan nå och ta fram det själv. Två av pedagogerna i min studie framhåller att de

fortgående förändrar miljön efter barngruppens intressen och behov. En av dem beskriver

dessutom att de medvetet plockar undan material som barnen inte längre visar intresse för.

Hon uttrycker också att det är viktigt att skapa miljöer där det ges rika tillfällen att

kommunicera och hennes uppgift är även att se till att det finns saker att kommunicera om.

Både Lindö (2009) och Svensson (2009) menar på liknande sätt att pedagogerna i förskolan

fortgående behöver se över hur de pedagogiska rummen inbjuder till samspel. Bidrar de till att

väcka barnens nyfikenhet och lust att lära? Svensson visar på att språket är beroende av den

miljö som vi vistas i d.v.s. att det är de intryck vi får av den miljön vi vistas i som vi talar om.

Det blir på så vis betydelsefullt att barnen erbjuds miljöer som inbjuder till nya aktiviteter och

intryck och som ger mycket att samtala om.

Resultatet visar att det finns en medvetenhet hos flertalet av pedagogerna att ordna och

erbjuda miljöer som utgår från barnens intressen och behov. Förskolans miljö ska också

inbjuda till att användas på olika sätt utan större begränsningar, menar en av pedagogerna.

Deras uppgift är också att skapa utrymme i förskolan så att barnen relativt ostört kan få

möjlighet att leka och kommunicera i lugn och ro, uttrycker två av pedagogerna i min studie.

De menar att barnen på så sätt ges förutsättningar för att kunna utveckla både leken och

språket. Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) menar att det är pedagogens uppgift att

skapa möjligheter för alla barn att leka och att tillsammans med barnen skapa en miljö som

stimulerar till lek. De poängterar också vikten av att ge barnen tid till att leka utan avbrott för

att på så sätt ge barnen möjligt att gå in i olika roller och att föra händelseförloppet framåt. De

menar också att leken behöver näring som barnen t.ex. kan få genom sagor och olika

upplevelser.

För att möjliggöra samtal och kommunikation på förskolan, menar en av pedagogerna i

studien att barnen behöver få hjälp med att hålla nere ljudnivån på avdelningen. Ett bra sätt

kan vara att dela upp sig i mindre grupper och att ibland stänga dörrar för att skapa ro. Det är

också mycket viktigt att de som pedagoger använder en god samtalston och att de ser över

miljön så att den inte tillför onödiga oljud.

Alla pedagogerna i studien beskriver att de med hjälp av biblioteken kan erbjuda barnen ett

varierat och rikt utbud av böcker. Det framgår också att de placerar böckerna så att barnen

27

själva kan nå och plocka fram dem. Förutom böckerna som källa till en rik textmiljö, berättar

två av intervjupersonerna att de låter väggarna prydas av bilder och texter som barnen varit

med att skapa. De uttrycker också att dessa bilder och texter intresserar barnen och att de på

så sätt upplevs som betydelsefulla. Arnqvist (1993) påvisar att det är mycket viktigt att de

texter som erbjuds i förskolan knyter an till barnens verklighet och att texterna uppfattas som

meningsfulla för barnen. Lindö (2009) poängterar att det är viktigt att skapa rika textmiljöer

kring barnen såväl i förskolan som i hemmet. Genom att skapa en miljö där barnen dagligen

möter det skrivna och lästa språket stimuleras barnens lust att läsa och skriva, menar Pramling

Samuelsson och Sheridan (2006).

Hemmiljöns betydelse för barnets språkutveckling 5.2.3

Det framgår av min studie att pedagogerna anser att hemmiljön har en betydande roll för

barnets språkutveckling. Genom utvecklingssamtal, föräldramöten, foldrar, men även i de

vardagliga mötena och via s.k. språkpåsar som barnen får med hem, delger pedagogerna

föräldrarna om deras och hemmets betydelse för barnets språkutveckling. Hur informationen

delges är lite olika, men samtliga menar att utvecklingssamtalen är ett bra tillfälle. Vid dessa

samtal kan pedagogerna tillsammans med föräldrarna diskutera barnets språkutveckling och

hur både förskolan och hemmet kan bidra till att stimulera och utveckla barnets språk. Det

framgår av mitt resultat att det är vanligt att föräldrarna ber pedagogerna om tips och råd om

hur de kan hjälpa barnet vidare i sin utveckling av språket. De råd som de flesta av

pedagogerna brukar delge är att föräldrarna på ett lekfullt sätt kan öva tillsammans med barnet

på sådant som kan vara svårt som t.ex. begrepp eller uttal. Några av pedagogerna brukar

också informera föräldrarna om att ta vara på det vardagliga, så som att prata mycket med

barnet och att dagligen läsa tillsammans. Lindö (2009) anser att hemmet också har en mycket

viktig roll för barnets utvecklande av språket. Hon menar att barnet i hemmet tillägnar sig

attityder samt en betydande relation till språket. Svensson (2009) uttrycker att det är viktigt att

informera föräldrarna om deras betydelse för barnets språkutveckling. Denna information ska

gärna ges när barnen är små eftersom det är viktigt att barnen får språklig stimulans så tidigt

som möjligt. Hon visar även på att den språkliga stimulansen ser mycket olika ut i hemmen.

Det är inte alla barn som har en hemmiljö som stimulerar till att erövra ett rikt språk. Hon

delger också att Barnbarometerns mätningar visat att barns läsande sjunkit betydligt de

senaste 15-20 åren. Mätningarna visar att det är allt färre barn i åldern mellan 3-8 år som

dagligen läser eller får lyssna till en bok. Pedagogernas medvetna sätt att uppmuntra

föräldrarna till att läsa dagligen med sina barn, blir med tanke av detta resultat mycket

betydelsefullt.

Barn som har en avvikande språkutveckling 5.2.4

Det framgår av min studie att pedagogerna inte lägger så stor vikt vid att specifikt öva på

uttal. De menar att svårigheter med uttal oftast rättar till sig genom att barnet använder sig av

språket och att de dagligen omges av ett varierat språk. Det pedagogerna ändå framhåller att

de gör för att hjälpa barnet, är att de upprepar det barnet säger på ett rätt sätt utan att

tillrättavisa. På så vis får barnen höra hur ordet uttalas rätt och den vuxne får också bekräftelse

på att de uppfattat barnet rätt. På liknande sätt hjälper pedagogerna de barn som pratar

otydligt genom att upprepa och säga meningen med ett tydligt språk. Svensson (2009)

28

beskriver att det är bra att som vuxen göra upprepningar av det som barnet säger för att göra

barnet mer medveten på språkljud och ord. En av pedagogerna nämner att de ibland gör olika

blåsövningar och andra aktiviteter för att öva på att forma vissa ljud. Via talpedagog kan

också barnet få spel och övningar som de kan använda för att träna på olika ljud och uttal.

Kontakt med talpedagog tar föräldrarna själva eller via BVC. Till pedagogernas hjälp finns

specialpedagogen, vilken kan bidra med tips och råd om hur de kan stimulera t.ex.

språkavvikelser.

Pedagogerna utrycker också att det är viktigt att skapa en trygg miljö runt barnet för att det

ska våga öva och använda sig av språket. Lindö (2009) belyser vikten av att det råder en trygg

relation mellan personalen och barnet i förskolan. Hon menar att känslan av att känna sig

trygg är bästa grogrunden för att vilja kommunicera. En av pedagogerna berättar hur de

brukar organisera sin verksamhet för att stärka och stimulera de barn som har ett mycket

begränsat språk och ordförråd. Genom att barnet tillsammans med en vuxen och ytterligare ett

eller två barn, får möjlighet att i lugn och ro leka eller arbeta med något lustfyllt

språkmaterial. Det framgår även av resultatet att det kan vara viktigt att barnet på tu man hand

får samtala med en pedagog om något som det är intresserad av. Genom samtalet kan

pedagogen stimulera och utmana barnet så att det vill berätta mer genom att ställa vida frågor,

uttrycker en av pedagogerna. Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) framhåller att den

vuxne har en viktig roll att hjälpa barnet att leda samtalet vidare och på så vis får barnet

möjlighet att utveckla sitt språk.

För att öva på språkförståelsen uttrycker två av pedagogerna att det är viktigt att den vuxne

hjälper barnet att benämna och sätta ord på det de tillsammans gör. Det är samtidigt viktigt att

vara tydlig och konkret. Eriksen Hagtvet (2006) beskriver också att det är mycket viktigt att

pedagogen hjälper barnet att namnge och sätta ord på det som sker för att stimulera barnets

språk. För att träna på begrepp nämner en av pedagogerna att de också brukar öva det genom

lek i mindre grupper. Det kan t.ex. vara att öva på prepositioner. Att på olika sätt öva språket

genom att arbeta i mindre grupper visar i likhet med Vygotskys (Svensson, 2009) teori på hur

viktigt det sociala samspelet är för individens språkutveckling. Vygotsky menar att språket är

socialt och utvecklas genom kommunikation med andra (Lindö, 2009).

Två av pedagogerna nämner att de använder sig av tecken som stöd för att möjliggöra nya

vägar för barnet att kommunicera med sin omgivning. De tycker båda att detta kan vara en bra

hjälp för de barn som har ett begränsat ordförråd och språk. Tecken används tillsammans med

det talade språket för att stimulera på ett positivt sätt. Att använda tecken som stöd kan likt

Vygotskys teori ses som positivt eftersom barnet då ges större möjligheter till att

kommunicera med sin omgivning. Vygotsky menar, vilket jag tidigare beskrivit, att språket är

socialt och att det utvecklas genom socialt samspel med andra (Lindö, 2009). Det blir därför

viktigt att på så sätt ge barnet ”verktyg” för att kunna samspela och kommunicera.

De flesta av pedagogerna uttrycker att barn med ett begränsat språk lätt kan bli både

frustrerade och aggressiva när de inte kan förmedla sig. Det är då betydelsefullt att de som

pedagoger hjälper barnet att försöka att tolka och sätta ord på det barnet menar. Men det är

också bra att arbeta förebyggande på så sätt att barn lär sig att sätta ord på sina känslor och att

29

träna sig i att stanna upp och tänka efter först. Svensson (2009) beskriver på liknande sätt att

det är viktigt för barnets språkutveckling att den vuxen hjälper barnet genom att tolka och

försöka förstå barnets yttrande.

Flertalet av pedagogerna i min studie nämner att de vid språkavvikelser använder sig av

dokumentationsmaterialet TRAS (Tidig Registrering Av Språkutveckling). Genom detta

material kan de ta reda på vad i barnets språk som behöver utvecklas och stimuleras. Det är

också oerhört viktigt att ha ett nära samarbete med föräldrarna för att nå så bra resultat som

möjligt, uttrycker en av pedagogerna.

Slutsats 5.3Min studie har medfört att jag själv har blivit medveten om hur stor betydelse jag som vuxen

och pedagog har för barnens språkutveckling. Det gäller således att jag använder ett rikt och

varierat språk för att ge barnen upplevelser och erfarenheter av hur man kan använda sig av

språket. Det innebär att jag inte ska vara rädd för att använda ett något mer avancerat språk än

det barnet själv besitter. På så sätt lär sig barnet att benämna och förstå begrepp som det själv

så småningom kan använda för att förmedla och uttrycka sig. Genom att aktivt hjälpa barnet

att sätta ord på sina upplevelser och känslor och benämna det vi tillsammans gör, skapar jag

goda förutsättningar för barnet att utveckla sitt eget språk. Förutom att jag ska tänka på mitt

språkbruk, så är det också mycket viktigt att jag låter barnet få rika tillfällen att på olika sätt

använda sig av språket i meningsfulla samspel med andra barn och vuxna.

Genom min studie har jag också fått kunskap om hur viktigt det är att redan tidigt låta barnet

utveckla en positiv relation till språket genom så väl tal- som skriftspråk. Har tidigare haft

inställningen att skriftspråket mer hör till skolans arbete än till förskolans. Studien visar på att

jag som pedagog i förskolan på flera sätt kan bidra till att barnet kommer i kontakt och

använder sig av skriftspråket i olika aktiviteter som är meningsfulla för barnet. I förskolan har

jag också möjlighet att förbereda barnen inför kommande läsning och skrivning genom att

t.ex. använda språklekar, böcker och att låta barnet få öva sig i att återberätta sagor och

händelser. Det visar sig också att det är viktigt att jag som pedagog erbjuder en miljö som

uppmuntrar till kommunikation på olika sätt. Att utgå från barnens nyfikenhet och intressen

är viktigt vid allt lärande, detta gäller även språket. Det är därmed viktigt att vara lyhörd och

ta sig tid att lyssna till barnet.

Förslag till fortsatt forskning 5.4För att belysa syftet på ett mer omfattande och nyanserat sätt skulle man med fördel kunna

göra både intervjuer och observationer. På så sätt blir det möjligt att synliggöra hur

pedagogerna i det dagliga arbetet bidar till att stimulera och utveckla barns språk. I en intervju

kan det vara svårt att komma ihåg att lyfta fram allt man i det dagliga arbetet gör. Med hjälp

av observationer skulle det på så sätt bli möjligt att få en mer nyanserad bild av pedagogens

arbete med barns språkutveckling. Fast att göra både och, skulle ta mer tid i anspråk eller

innebära att man får begränsa sig till att göra färre intervjuer. Något annat som skulle vara

intressant är att mer specifikt undersöka hur betydelsefull förskolans fysiska miljö är för barns

30

språkutveckling. Vilken metod som passar bäst för en sådan undersökning har jag inte tagit

ställning till nu.

Referenser Arnqvist, A. (1993). Barns språkutveckling. Lund: Studentlitteratur.

Björklund, E. (2008). Att erövra litteracitet: Små barns kommunikativa möten med

berättande, bilder, text och tecken i förskolan. Doktorsavhandling, Göteborg: Acta

Universitatis Gothoburgensis.

Fast, C. (2007). Sju barn lär sig läsa och skriva: Familjeliv och populärkultur i möte med

förskola och skola. Doktorsavhandling, Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis.

Gustafsson, K. & Mellgren, E. (2005). Barns skriftspråkande- Att bli en skrivande och

läsande person. Doktorsavhandling, Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.

Eriksen, Hagtvet, B. (2006). Språkstimulering. Del 2: Aktiviteter och åtgärder i

förskoleåldern. Stockholm: Natur och Kultur.

Lindö, R. (2009). Det tidiga språkbadet. Lund: Studentlitteratur.

Mellgren, E. & Gustafsson, K. (2009). Språk och kommunikation. I S. Sheridan, I. Pramling

Samuelsson & E. Johansson E. (Red) Barns tidiga lärande (s.151-177). Göteborg: Acta

Universitatis Gothoburgensis.

Nauclér, K. & Magnussons, E. (1997). Språkliga förutsättningar för läs- och

skrivutvecklingen. I Söderbergh, R. red. Från joller till läsning och skrivning (s.250-

263). Kristianstad: Gleerups.

Patel, R. & Davidsson, B. (2003). Forskningsmetodikens grunder: Att planera, genomföra

och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur AB.

Pramling Samuelsson, I. & Sheridan, S. (2006). Lärandets grogrund: Perspektiv och

förhållningssätt i förskolan läroplan. Lund: Studentlitteratur.

Skolverket. (2010a). Läroplan för förskolan Lpfö 98, Rev 2010. Stockholm: Skolverket.

Skolverket, (2010b). Rustad att möta framtiden? PISA 2009 om 15-åringars läsförståelse och

kunskaper i matematik och naturvetenskap Hämtad från

http://www.skolverket.se/2.3894/publicerat/2.5006?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww4.sk

olverket.se%3A8080%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FReco

rd%3Fk%3D2473 den 5 september 2012

Svensson, A-K. (2009). Barnet, språket och miljön: Från ord till mening. Lund:

Studentlitteratur.

Svensson, A-K. (2005). Språkglädje: Språklekar i förskola och skola. Lund: Studentlitteratur.

Trost, J. (1997). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur AB.

Wedin, Å. (2011). Språkande i förskola och grundskolans tidiga år. Lund: Studentlitteratur.

Westerlund, M. (2009). Barn i början: Språkutveckling i förskoleåldern. Stockholm:

Natur och kultur

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning. [Elektronisk version]. Stockholm: Vetenskapsrådet

Öhman, M. (2006) Den viktiga vardagen: Vardagsberättelser och värdegrund. Stockholm:

Runa.

Bilaga 1: Intervjuguide

Bakgrund

När tog du din förskollärarexamen?

Hur länge har du arbetat som förskollärare?

Språk

Vad är språk för dig?

Språkstimulering

Hur skulle du beskriva språkstimulering?

Använder du/ni något särskilt arbetssätt, metod eller material för att stimulera barns

tal- och skriftspråkutveckling?

Organiserar ni förskolans fysiska miljö för att stimulera barns tal- och

skriftspråkutveckling och i så fall hur?

Språkutveckling

Vilken betydelse har språkstimulering för barns språkutveckling?

Vilken betydelse har du som pedagog för barnets språkutveckling?

Vilka tillfällen och situationer i förskolan är särskilt gynnsamma för barnets

språkutveckling?

Hur tror du att barnets språkutveckling påverkas av miljön?

Hur förhåller och uppmärksammar du/ni er till barn som du/ni anser har en försenad

språkutveckling?

Ger du/ni föräldrarna någon information om deras betydelse för barnets

språkutveckling?

Bilaga 2: Informationsbrev

Hej!

Jag heter Anna-Karin Sundin och läser till förskollärare vid Karlstad universitet. Nu under

hösten (v.35-v.44) kommer jag att skriva mitt examensarbete, som ska handla om

förskolebarns språkutveckling.

Jag skulle med anledning av detta vilja intervjua Dig som är verksam pedagog i förskolan.

När man medverkar i en undersökning har man rätt att själv bestämma om man vill delta eller

inte. Man har också rätt att när som helst avbryta eller ångra sig.

Intervjumaterialet kommer endast att användas i mitt examensarbete. Det innebär att annan

personal på förskolan inte kommer att få tillgång till intervjumaterialet. När studien är

genomförd kommer allt insamlat materialet att förstöras. Undersökningen kommer att hållas

konfidentiell, det vill säga att namn på personer och platser kommer att bytas ut till fingerade

namn. När mitt examensarbete är godkänt och klart kommer det att publiceras på internet via

Karlstads universitet (www.kau.se/bibliotek).

Om ni har några frågor får ni gärna höra av er till mig!

Med vänliga hälsningar

Anna-Karin Sundin

e-post xxxxxxx@xxxx.xx

tel: xxx-xxxxxxx