Embed Size (px)
Citation preview
0
MINA LOY – STELLECTRIC
INNEHÅLL
STELLECTRIC
– En studie om modernistiskt blivande i utvalda dikter
av Mina Loy
Södertörns högskola | Institutionen för kultur och lärande
Kandidatuppsats 15 hp | Litteraturvetenskap | höstterminen 2013
Av: Felice Rova
Handledare: Claudia Lindén
1
Abstract
My essay is an examination of the poet Mina Loy and two poems that are essential in
her authorship, these poems also represents a thematic entrance to Loys life and
literary concepts. On the basis of Gunnar Harding preface and translation of selected
poems from the collection Lunar Baedeker, I have chosen to look further at the
poems Lunar Baedeker and Songs to Joanne, poems that accommodate contexts of
an esthetical and linguistic complexion.
Using terminology from the philosopher Gilles Deleuze as method for analysis,
enabling an examination which proceeds from the concepts of nomadism,
deterritorialization and line of flight. In the consideration of Loys modernistic and
woman –becoming, a situational and relational context is introduced which includes
references to feminism, cosmopolitism, futurism, modernism, Dadaism as well as to
acquaintances of Gertrude Stein, Djuna Barnes, F.T. Marinetti and Isadora Duncan.
My examination of Loys “Baedeker” describes a travel guide which turns out to
be disorientation in the spatial and temporal, through history and tradition, a guide
that’s devoted to the form and the artistic autonomy. A map over the modernistic
landscape, in a contemporary and in a subject comprehension that is drifting.
Through the abandonment of a representative parlance and a by evolving it through
its line of flight, Loy calls for a development of the language and for an altered state
of mind.
Keywords: Mina Loy, Lunar Baedeker, Songs to Joanne, modernistic, nomadism, futurism
2
Innehållsförteckning
Inledning................................................................................................................................................................ 3
Syfte/problemformulering .............................................................................................................................. 4
Metod....................................................................................................................................................................... 4
Begrepp .................................................................................................................................................................. 6
Nomadism.....................................................................................................................................................................................6
Immanens och blivande ..........................................................................................................................................................7
Deterritorialisering ..................................................................................................................................................................8
Analysdel................................................................................................................................................................ 9
Mina Loy – en presentation ............................................................................................................................. 9
Modernistiskt blivande ...................................................................................................................................12
En mindre litteratur.........................................................................................................................................14
Form . Wireless Imagination......................................................................................................................19
Arkitektoniska tillstånd..................................................................................................................................21
Blivande-oförnimbar .......................................................................................................................................25
Slutdiskussion ....................................................................................................................................................28
Källförteckning ..................................................................................................................................................30
3
INLEDNING
Den moderna litteraturen ifrån början av 1900-talet genomsyras av tematik som behandlar
frågeställningar om identitet och orienterande i en ny värld. Om experimenterande med
språket, och dess möjlighet att kommunicera ett förändrat medvetande. Av de faktorer som
pekade mot en modern tid var första världskriget och de upplevelser som krigserfarenheten
förde med sig, en viktig aspekt, en annan aspekt var elektronikens snabba och omvälvande
förändring av det mänskliga rummet och av perceptionens möjligheter. I Mars 1914 ställer
konstnären Robert Delaunay ut verket Homage to Blèriot, en oljemålning med abstrakta
färgexplosioner, röd himmel, eiffeltorn i miniatyr, propellerplan – en hyllning till Louis Blériot´s
flygning över engelska kanalen, en slags triumf över människans teknologiska vinningar och
en triumf över hastigheten. Marjorie Perloff presenterar den här målningen i förordet till sin
bok The futurist moment och låter Kafkas citat bli en slags ingång till vad det futuriska
ögonblicket handlar om.
”What is happening?” Kafka asks. “Up there, 20 metres above the earth, a man is imprisoned in a wooden
cage and defends himself against a freely chosen invisible danger. We however, stand below, wholly
caught up in a trance and watch this man”.1
Perloff menar att det är denna trance som karaktäriserar det futuristiska ögonblicket och att
hennes bok försöker förstå ett avantgarde som verkade för total gränslöshet i
transformerandet av konsten och samhället i en tid som snarare tycktes verka för det
motsatta.2 Perloff menar att ur det futuristiska avantgardet föds de konstnärliga inriktningarna
som ska blir representationer av senare konstnärliga avantgarde.
The Futurist moment witnessed the invention of most of the art practices we associate with such later
”avant-gardes” as Dada and Surrealism: collage, ready-made, sound poetry, manifesto, performance art,
nonlinear typography, chance-‐generated text, Zaum, expressionist architecture, assemblage, abstract
photography.3
Perloffs beskrivning av futurismen och de påföljande konstnärliga inriktningarna blir aktuella i
undersökandet av den brittiska poeten Mina Loy. Dels för att Mina Loy många gånger befann
1 Perloff Majorie, The futurist moment: avant-garde, avant guerre, and the language of rupture, Chicago: The University of Chicago, 2003, preface xvii. 2 Perloff, 2003, preface xixf. 3 Ibid., preface xxif.
4
sig i sammanhang och konstellationer av futurister och konstnärliga avantgarde, dels för att
hennes eget konstnärliga och litterära uttryck både aktualiserar samt manifesterar futuristiska
och modernistiska dilemman, teman och koncept.
Jag har i ovanstående inledning försökt att skissera upp ett bakomliggande intresse där
Loys dikter får utgöra den centrala punkten. Jag har haft en inledande ambition att fokusera
på dikten, och något av den ambitionen kvarstår visserligen, men jag har insett att det finns
inga naturliga avgränsningar; att jag bör utgå från Diktaren och Diktandet som ett individuellt
uttryck med konstnärlig frihet, men i ständigt förbund med omgivning, minne, människor,
miljöer, drömmar, påfrestningar o.s.v. Avgränsandet handlar alltså om mitt personliga
intresse: Vilken Loy vill jag skriva fram? Här närmar jag mig en närläsningens problematik
som jag kommer gå mer in på under ”metod”. Men jag menar att dikterna som jag valt att titta
på utgör avgränsningarna – vilka teman aktualiserar dikterna? Samtidigt måste aktualiteten
ligga på dikterna i relation till diktaren.
SYFTE/PROBLEMFORMULERING Jag ämnar lyfta fram främst två dikter som centrala i betraktandet av Loys författarskap -
Baedeker för månresenärer samt Kärlekssånger till Joannes. Dikter som utgör
skärningspunkter för relationella kontexter av estetisk och lingvistisk karaktär.
Med hänvisning till en deluziansk begreppsapparat som jag kommer att introducera
som metod, vill jag undersöka Loys dikter och vad de står i relation till. Utifrån Deleuzes
begrepp och metod vill jag även undersöka på vilket sätt kvinno –blivandet samt det
modernistiska –blivandet aktualiseras hos Loy.
Efter att ha gjort en granskande läsning av den historiska och sociala kontext som Loy
verkade i och influerades av, återstår min individuella läsning av hennes dikter. Tidigare
forskning har enligt min åsikt, medvetet eller ej, skrivit fram Loy som en estetisk
representation av den moderna kvinnan, men mitt primära intresse ligger i Loys dikter och
lyriska språk.
METOD
I inledningen till Kafka, för en mindre litteratur, beskriver filosofen Gilles Deleuze hur
inträdandet i Kafkas verk är som att stå inför ett bo med otaliga huvuddörrar och sidodörrar,
5
ingångar och utgångar, vissa utan dörr, och han menar att ingen av ingångarna har
företräde.
Vi kan därför stiga in från vilken ände som helst, ingen är bättre än någon annan, ingen ingång har
företräde, oavsett om det är så gott som en återvändsgränd, en trång passage, en sifon, osv. Vi ska
endast undersöka vilka andra punkter som vår ingång står i förbindelse med, vilka korsningar och
loftgångar vi passerar för att koppla ihop två punkter, hur kartan över rhizomet ser ut och hur den
omedelbart förändras när man träder in genom en annan punkt.4
Gilles Deleuze och filosofen samt psykoterapeuten Felix Guattari utvecklade rhizom
konceptet som har sitt ursprung i den biologiska termen rhizom, en typ av rotsystem som
skiljer sig från t.ex. träds vertikala rotsystem. Man kan likna det vid svampars eller ogräs
rotsystem som breder ut sig under marken och sprider sig i alla riktningar. Ett rhizomatiskt
system enligt Deleuze och Guattari, är ett system med oändliga möjligheter till riktning, ett
system som saknar given start eller slut. Claire Colebrooke beskriver Deleuzes begrepp som
en decentraliserande förbindelse som sprider sig själv. ”En rhizomatisk metod börjar alltså
inte med en distinktion eller hierarki mellan upphov och följd, orsak och verkan, subjekt och
uttryck: varje punkt kan utgöra en början eller förbindelse för någon annan.”5
Genom att lyfta fram dikterna Baedeker för månresenärer samt Sånger till Joannes och
låta de utgöra den karta över rhizomet som Deleuze och Colebrooke beskriver, uppstår en
metod som avstår från en traditionell - vertikal och hierarkisk metod, som bygger på den
”orsak och verkan” tendens som Colebrooke beskriver i citatet ovan. Deleuzes och Guattaris
egna metod för studien Kafka. För en mindre litteratur, använder de här principerna och även
om jag definitivt inte fullt tillgodogjort mig en rhizomatisk metod för textanalys så har den
absolut inspirerat mig och verkar som ett ideal för mitt textarbete.
I efterordet till Jörgen Gassilewskis samlade dikter beskriver Jonas Magnusson
närläsningen av en text, som ett övertagande, som utplånar textens egen existens.
”Jag närläser den tills den upphör. Jag närläser den tills det inte är en närläsning längre. Då
är det en icke-existerande text. Jag för över den till mig. Då är det min text.”6 Magnusson
resonerar vidare kring närläsningen som ett sammansmältande, där överföringar och
projiceringar monterar bort textens jag.
4 Deleuze Gilles, Guattari Félix, Kafka – För en mindre litteratur, övers. Vladimir Cepciansky, Daniel Pedersen, Göteborg:Bokförlaget Daidalos, 2012, s. 7. 5 Colebrook Claire, Gillez Deleuze - En introduktion, övers. Victor Andreasson, Mikael Mûller, Göteborg:Bokförlaget Korpen, 2010, s. xxvi. 6 Magnusson Jonas (J), efterord till Hittills samlad poesi 1983-2009, av Jörgen Gassilewski ”Janus Gassilewski”, Falun: OEI, 2011, s.754.
6
Saknar texten pronomina måste den fyllas av pronomina. Saknar texten referentialitet måste den fyllas av
referentialitet. Saknar texten historicitet måste texten fyllas av historicitet. Saknar texten intertextualitet
måste den fyllas av intertextualitet. Saknar texten tid och plats måste den fyllas av tid och plats. (...) Icke-
existerande texter är texter som lästs sönder. De är icke-existerande i själva läsakten.7
Lösningen blir, enligt Magnusson, ett extensivt läsande och skrivande, ett främliggörande
gentemot texten. Extensivt läsande och skrivande som metod är intressant som teori, men
hur skulle en praktisk tillämpning se ut?
Michel de Certeau`s essä Walking in the city problematiserar den panoptiska modellen8
som kunskapskapande modell, och jag tänker mig att det panoptiska som ett
avläsningsinstrument är både ett resultat av samt ett producerande av ett lineärt betraktande
som tillhör samma tradition som den sedentära filosofin. Den panoptiska blicken uppifrån
och ner avskiljer inte bara den betraktande från de betraktade, den manifesterar en imaginär
totalitet, staden, eller det mänskliga som en visuell, geografisk konstitution och en
”theoretical simulacrum”. ”Is the immense texturology spread out before one’s eyes anything
more than a representation, an optical artefact?”9 Certeau uppmanar till ett kunskapssökande
som kan kopplas till Deleuze rhizomatiska modell för kunskapssökande. Genom att planlöst
”vandra” genom staden, ta in singulariteternas osynliga mångfalder och framförallt, genom
att låta de affektiva och taktila erfarenheterna bli föremål för kunskap och insikt. Jag tycker
det är intressant och givande att fundera kring alternativa kunskapssökande modeller, jag
menar inte att någon är fel och bör förkastas, men att jag tror på ambitionen att ifrågasätta en
given väg till kunskap. Att avläsa det mänskliga som en optisk representation eller artefakt,
som Certeau skriver, har varit ett traditionellt sätt att studera och närma sig kunskap, men
det finns andra sätt att nå kunskap eller förståelse, genom andra förnimmelser. Det kanske
inte är en förenklande modell, utan skapar snarare en mer differentiell kunskap och en mer
differentiell värld och historia. Vilket samtidigt borde vara en mer rättvis modell som i större
utsträckning accepterar olikhet.
BEGREPP
NOMADISM I sin monografi över Gilles Deleuze ger Fredrika Spindler en förklaring till Deleuzes
nomadism begrepp. Hon talar om tänkandets territorier, hur filosofin, som fast förankrad i
7 Magnusson, 2011, s, 754. 8 Foucault Michel, Övervakning och straff, övers. CG Bjurström, Lund: Arkiv förlag, 1987, s. 201ff. 9 de Certeau Michel, “Walking in the City”, i The Practice of Everyday Life, övers. Steven Rendall, Berkeley och Los Angeles: University of California Press, 1984, s. 93.
7
språket, och i en sedentarisk tradition, betingas av den rumsliga referensen. Spindler
förklarar det paradoxala i tänkandets förmåga till abstraktion, till spatialt överskridande och
samtidigt, eventuellt mot sin egen vilja, resonerar Spindler, alltid uttrycker sig genom rumsligt
betingade referenser. ”Den rumsliga referensen villkorar så gott som all filosofins början:
sålunda är den också en av de mest återkommande termerna i den klassiska västerländska
filosofin ordet ”grund”.”10 Det sedentära mönstret för filosofiskt tänkande är samtidigt ett
identitetsskapande, tankens momentana stillastående låter den fästas i permanenta termer.11
Den sedentariska traditionen står i relation med ett vertikalt och horisontellt tänkande för de
principer som statsapparaten är uppbyggd efter. En tankemodell som framstår som absolut
sanning och är fast förankrad och nästintill ofrånkomlig i språkets struktur. Spindler menar att
Deleuzes nomadiska tänkande blir ett uppluckrande, eller irriterande av de sanningarna. Den
nomadiska tankemodellen upphäver det spatiala i den bemärkelsen att tanken befinner sig
”över” rummen, rummen sträcks ut till ofixerade ytor, till exempel är havet ett sådant
nomadiskt element där vågrörelserna ständigt får miljön att ändra form. Det lineära har givit
plats åt det rhizomatiska som hos Deleuze kan förstås som ett utbrett rotsystem med
oändliga kontakter och fästpunkter, oändliga möjligheter till sammankopplingar. Den
rhizomatiska gestaltningen i Deleuzes filosofi blir en metod som består av sammansättbara
och kombinerbara begrepp där konstellationsvillkoren inte följer en linjär logik. Enligt Deleuze
skapar upphävandet av lineära orienteringsmedel ett behov av en annan varseblivningsform
och det nomadiska ”rummet” blir ett rum som förstås eller upplevs genom en taktil eller
haptiskt varseblivningsform.12
IMMANENS OCH BLIVANDE
Immanens begreppet hör till de centrala i Deleuzes filosofi. Det utgör ett dynamiskt
förhållningssätt till livet och världen som en process av tillblivelse, inte utifrån en
grundläggande orörlighet eller en statisk värld som förnimms av ett föränderligt virtuellt
medvetande, utan ett bestående av en ren differentierande kraft.13 Deleuze vänder sig emot
den transcendentala uppfattningen om en yttre materiell värld som väntar på att
representeras (återges) av det individuella subjektet, mot distinktionen av insida och utsida.
Kvinnoblivande/blivande-kvinna, djurblivande, blivande-oförnimbar o.s.v. handlar om
den här processen av tillblivelse. Deleuze menar att allt liv är olika plan av blivande, att t.ex.
10 Spindler Fredrika, Deleuze - tänkande och blivande, Munkedal: Glänta produktion, 2013, s. 160. 11 Spindler, 2013, s. 164. 12 Haptik kommer ur grekiskans ”att vidröra” och innebär en lära om effekterna av beröring och kroppsrörelser. Taktil är ett begrepp som avser information eller känsla som överförs genom beröring. 13 Colebrook, 2010, s. 77ff.
8
vara människa eller man är att förnimma ett varande som tenderar att uppfattas som ett
orörligt subjekt. Ett blivande-oförnimbar kan frigöra förnimmelsen av orörligt varande.14
Tänkandet är en del av världens eviga förvandlig och samtidigt som vårt skrivande och
talande förvandlas av vårt förnimmande av världen så kan vi genom skrivandet och talandet
förvandla världen, skriver Colebrooke om Deleuzes syn på tänkande.
Till exempel är tal och skrift inte former av representation som ligger utanför livet. Att tala och skriva är att
producera en livshändelse, att bli till eller förändras med livet. Det är inte så att det finns en värld och
sedan vår representation av den. Talande, skrivande och tänkande är händelser inom livet som
producerar världens innebörd, som låter livet förändras och bli till.15
DETERRITORIALISERING
Begreppet kan beskrivas som omkoppling, att krafter kopplas samman på ett annat än det
traditionella, självklara viset, och därmed skapar en annan ny helhet – en deterritorialisering.
Colebrook exemplifierar med hur solljuset ansluter till växten och får den att växa upp till den
växt den skulle bli, men ljuset innebär även möjligheten att växten blir något annat än sig
själv – ”soltorkade blad blir tobak, soltorkade druvor blir russin.”16
I Ordens Asyl beskriver Anders Olsson Deleuzes deterritorialiseringsbegrepp i relation
till den exila erfarenheten, hur exilsituationen ofta innebär nya sätt att positionera sig på,
andra sätt att identifiera sig själv utan att stagnera vid frågan om ett kulturellt ursprung.17 Hos
exempelvis Samuel Beckett uppstår en deterritorialiserande effekt i relation till Becketts
”Literature of the non-word”. Hans behov av att ”plocka isär” språket, att klippa av banden till
en given språkgemenskap för att ge möjlighet för något nytt. “To drill one hole after another
into it until that which lurkes behind, be it something or nothing, starts seeping through – I
cannot imagine a higher goal for today´s writer.”18
Jag ämnar ansluta till Deleuzes modell för textgranskning med exempel av Deleuzes
och Félix Guattaris Kafka. för en mindre litteratur samt genom att främst använda begreppen
deterritorialisering och blivande som begreppsliga verktyg.
14 Colebrooke, 2010, s. 76. 15 Colebrook, 2010, s. 77. 16 Ibid., s. xix. 17 Olsson, 2011, s 204. 18 Beckett Samuel, The Letters of Samuel Beckett. Introduction, translations and notes, red. Martha Dow Fehsenfeld, Lois More Overbeck, Dan Gunn, George Craig. New York: Cambridge University Press, 2009, 518.
9
ANALYSDEL MINA LOY – EN PRESENTATION
Mina Loy föddes som Mina Gertrude Lowy i London 1882 av en brittisk mor och en ungersk
judisk far. Loy betraktas sällan som en brittisk poet; efter att studerat konst i München som
tonåring, levt konstnärsliv och gift sig i Paris, bott i Florens, i New York, återvänt till Paris och
slutligen avslutat sitt liv i Aspen i september 1966, så aktiverar väl Loy epitetet kosmopolit?
Anders Olsson beskriver i Ordens Asyl fenomenet litterär hemkomst och talar om hur
globalisering, ökad rörlighet samt uppkomsten av en gemensam litterär kanon ger
förutsättningar för ett kosmopolitiskt litterärt medvetande som höjer sig över lokalt förankrad
moralbundenhet och inskränkt tänkande.19 Ordens asyl innebär den inre skyddsort som
härbärgerar och ger skydd åt den fria tanken, upplevelsen av ett hem i dikten då världen runt
omkring ständigt raseras och återuppbyggs, då förflyttande i tid och rum kapar de rotade
banden till en jord eller till en fungerande verklighet. Flera författare från den här tiden har
kanoniserats och förknippas automatiskt med tidens tematiska frågeställningar. I min B-
uppsats undersökte jag till exempel hur exilsituationen under början av 1900-talet svarade
mot författaren Samuel Becketts litterära språkexperiment, hur förändrade situationella
förutsättningar kan ge möjlighet till omprövanden av språkets karaktär och möjligheter. Mitt
intresse är fortfarande inriktat på språkets inneboende förmåga till experimenterande och
dess verklighetsvidgande funktion. Texten som både kommunikationsmaskin och som
verklighetsmaskin.
Med den kontexten som ett litterärt intresseområde fann jag Gunnar Hardings
översättning av Mina Loys dikter ur samlingen Baedeker för månresenärer.20 Mina Loy
visade sig inte bara knyta an till den kosmopolitiska tematiken, men även utgöra ett
intressant exempel på den modernistiska lyriken från början av 1900-talet. Att hon är en
kvinnlig avantgardist och futurist, och därmed ger uttryck för ett specifikt modernistisk
blivande som inbegriper en feministisk agenda, gör henne och hennes skrivande till ett viktigt
och intressant föremål för en studie. Loys desorienterande resehandbok för månfärder
manar till existentiella frågeställningar och till ett genom språket förändrat medvetande. Ezra
Pound skrev om Loy att hennes diktande var ett intellektets dans och många vill beskriva
henne som jazzålderns poet. Loy blir, genom sin person och genom sitt skrivande, ett
utropstecken för sin samtid, ett inbegripande av flera samtidiga teman, diskussioner och
19 Olsson Anders, Ordens asyl, Stockholm: Bonnier, 2011, s. 204. 20 Harding Gunnar, Mina Loy Baedekker för månresenärer. Stehag/Gdansk: Lilla serien, 2006
10
dilemman. Att fördjupa sig i hennes diktande är på sätt och vis att försänka sig i en samtida
kontext, eller snarare, i en motsvarande lyrisk relation till den.
Love Songs är en 34 delar lång diktsamling i vilken Songs to Joannes ingår. Dikter
från Love Songs började publiceras i den New York baserade litterära avantgarde tidskriften
Others med början i juli 1915. Songs to Joannes publicerades i tidskriften 1917 och väckte
skandal med sin fria vers, avsaknad av interpunktion och otvetydigt sexuella prägel. Loy
började skriva dikten efter en komplicerad och olycklig romans med futuristernas
intellektuella redaktör Giovanni Papini, som ett sätt att ”skriva sig ur” sorgen. Det var också
under samma period som Mina väljer att lämna Florens och kärlekssorgen för att flytta till
New York. Diktsamlingen samt dikten Lunar Baedeker publicerades i Paris 1923 och var
uppdelad i två delar: ”Poems 1921-1922” och ”Poems 1914-1915”, även förkortade versioner
av Love Songs ingick i Baedeker samlingen. Åren 1920 – 23 hade följts av flera
omställningar, i världen och i Minas liv. Mina återvände från New York till Florens och sina
barn 1921. Det var ett politiskt instabilt Italien över vilket Mussolini och fascisterna fick allt
större kontroll. För Mina var Florens fördomsfullt och trångsynt, en stad som var kvar i ett
”gammalt sätt att tänka” och jag tror att följande citat från Minas brev till Scofield Thayer kan
vara tänkvärt att återvända till under analysens gång. ”If you come to Florence, do find your
way to my roof. From there, like Satan, I can tempt you with an extensive panorama… of the
past.”21 Innan Mina lämnade Florens för att resa till Paris med sina barn, stötte hon ihop med
författaren och journalisten Djuna Barnes och förläggaren Robert Macalmon. Macalmon som
kommer att ta vara på manuskriptet till Lunar Baedeker och låta det färdas runt i Europa med
honom fram till 1923 då han ser till att publicera det i Paris. Carolyn Burke skriver i sin
omfattande och ingående biografi över Mina Loys liv, att titeln Lunar Baedeker, med ett
stavfel som en del av sin identitet, lekte med en reseguides identitet som andades tryggt
vägledande och god smak.22 Men Loys reseguide är snarare ett desorienterande i det
spatiala och temporala, genom historia och tradition, det är en guide som hänger sig åt
konstnärens ”övervärldsliga” frihet, åt formen, en karta över ett modernistiskt landskap i en
värld av förfall.
TIDIGARE FORSKNING
I den forskning som jag funnit är det väsentliga ett studerande av henne utifrån modernist –
kvinna tematiken. Hennes specifika feministiska agenda, hennes givna status som ”den nya
21 Burke Carolyn, Becoming modern: the life of Mina Loy, Canada: HarperCollinsCanadaLtd, 1996, s.306. 22 Burke, 1996, s. 321.
11
kvinnan”, dels utifrån ett rent medialiserat esteticerat perspektiv – hon beskrivs som ”It-girl”23
för futurismen, Dada rörelsen och den radikala modernismen24 Carolyn Burke skriver i sin
omfattande biografi över Mina Loy att Loys dikter var provocerande och utmanade
konstnärlig och sexuell anständighet, att hennes texter förkroppsligade den attityd som
journalisterna kallade modern eller modernistisk. Burke ger ett exempel på hur en reporter på
the Evening Sun i New York letar efter den senaste trenden, ”this modern woman, that
people are always talking about”, och hur Loy fick bli den symbolen. ”Someone suggested,
”Try Mina Loy; you know she writes free verse and things like that. If she isn´t the modern
woman, who is?” 25 I den publicerade intervjun är det kanske framförallt den glamourösa och
sofistikerade Mina Loy som framställs. Artikeln avslutas med slutledningen att Mina Loy var
’”always half-way through the door into Tomorrow” och att det det var i New York, den
”moderna världen”, som Mina Loys status som den moderna kvinnan etablerades och blev
möjlig. 26 Den situationella tematiken undersöks av Cristanne Miller, som i sin bok Cultures
of Modernism studerar och jämför hur olika situationella kontexter påverkat kvinnliga
modernistiska författare. Miller argumenterar för att det finns samband mellan lokala
kontextuella faktorer och en genusbaserad modernistisk produktion. Loys status som exilant
och hennes fascination för New York som ”den nya världen -för den nya människan” gör
henne till intressant exempel för Millers studie. I kapitlet ”Sexology, style, and the poets
body” för Miller ett mycket intressant resonemang kring hur den kvinnliga poetens kropp blir
aktuell i relation till hennes diktande, ett resonemang som jag dessvärre inte har utrymme att
reflektera över mer än att det finns en tematik kring Loys skapande av sig själv som en
kvinnlig artefakt som vore en intressant ingång för en studie.
Det estetiserade mediala perspektivet som handlar om Loys yttre attribut (kroppsform,
hår, kläder osv.), inbegriper även till viss del forskningen. Barnets studie är genomgående en
dramatiserad, estetiserad biografi. ”Tall and willow, a glamorous creature with chiseled
features and a razor sharp wit that masked her many despairs, Mina would never fail to be
noticed.”27
En annan väsentlig del i benämnandet av Loy handlar om hennes bekantskaper,
romansen med Filippo Thomas Marinetti, futurismens ledare och Giovanni Papini, även han
futurist, liksom vänskapen med till exempel Gertrude Stein, Isadora Duncan, Man Ray,
Marcel Duchamp, Francis Picabia, Djuna Barnes och den excentriska dadaisten Baronessa
23 Som It girl betecknas vanligen unga kvinnor som får mycket utrymme i massmedier. Med "It" menas här att de har "det", något speciellt, vanligen karisma, charm eller erotisk attraktivitet (sexappeal). 24 Miller Cristanne, Cultures of modernism: Marianne More, Mina Loy, and Else Lasker-Schüler, the United States of America: The University of Michigan Press, 2005, s.111. 25 Miller, 2005, s. 9. 26 Miller, 2005, s. 9. 27 Barnet Andrea, All- night party: the women of bohemian Greenwich Village and Harlem, 1913-1930, North Carolina: Algonquin Books of Chapel Hill, 2004, s. 18.
12
Elsa von Freytag-Loringhoven. Gunnar Harding skriver i förordet till den svenska utgåvan av
utvalda dikten från Baedeker för månresenärer, att Loy kommit i skymundan i sin välkända
umgängeskrets varav flera tillhör de viktiga personerna i den modernistiska
historieskrivningen. ”Hon skymtar fram då och då i vimlet, alltid i vimlet, ofta på bilder och i
fotnoterna men sällan utförligt skildrar i böcker om epoken.”28 Gunnar Hardings lilla bok Mina
Loy – Baedeker för månresenärer, är en omsorgsfullt utformad presentation av Loy och
hennes mest centrala dikter. Boken publicerades 2006 och är den enda översättningen som
finns på svenska. Hardings portätt är koncist och väl sammanfattat, och han tar Loy längre
än till den excentriska, legendariska, vackra kvinnan många skildringar dessvärre fastnat vid.
Harding vill lyfta poeten Loy, och det är i det intresset jag vill fördjupa mig. I Hardings urval
av översatta dikter återfinns Kärlekssånger till Joannes samt Baedeker för månresenärer.
MODERNISTISKT BLIVANDE
Rita Felski problematiserar i sin bok The gender of modernity huruvida en historisk period
kan ha ett kön. Felski menar att inom såväl det moderna akademiska som det
populärhistoriska, så blir historiska processer personifierade och dramatiserade, vari
individer eller den kollektiva människan skrivs fram som bärare av temporal mening och
symboliskt värde. Och därför, menar Felski, att beaktandet av subjektets kön kan innebära
betydelsefulla konsekvenser.29 Felski diskuterar Marshall Bermans bok Allt som är fast
förflyktigas och menar att alla exempel på betydelsefulla litterära personer, författare samt
litterära gestalter, t.ex. Baudelaire, Faust och Marx, är symboler för modernitet, men också –
symboler för maskulinitet. Felski menar att i Bermans framställning av Faust så blir kvinnans
position en annan än det moderna subjektets. ”Woman is aligned with the death weight of
tradition and conservatism that the active, newly autonomous, and self-defining subject must
seek to transcend.”30 Men Felski kritiserar Bermans ekvation av maskulinitet kopplat till
modernitet och kvinnlighet kopplat till tradition, och argumenterar för hur det finns exempel
på kvinnliga litterära huvudpersoner ur den moderna kontexten som demonstrerar
djupgående sammankopplingar mellan femininitet och modernism.
28 Harding, 2006, s. 16. 29 Felski Rita, The Gender of Modernity, the United States of America: Harward University Press, 1995, s. 2. 30 Felski, 1995, s. 2.
13
The psychic and social conflicts embodied in these heroines differ markedly from those examined in
Berman´s exclusively masculine pantheon. Most noticeably, intimate relationships emerge as a central
arena within which the contradictions of the modern are played out.31
Loys blivande tematiseras av försök att omdefiniera sina egna möjligheter av att vara kvinna.
Hennes många byten av namn och valet av efternamnet Loy (franskans ”loi = lag”) pekar mot
en deterritorialiserande drivkraft som handlat om att skapa sina egna förutsättningar. Att bära
sin egen lag inom sig.32 Goody menar att i Loys tidiga texter är hennes modernistiska
blivande och hennes kvinno-blivande, oskiljaktiga.
I februari 1913 lämnar Stephen Haweis, Loys man, henne och de två barnen i deras
hus i Florens. Loy led periodvis av neurasteni, en neuros av depressiv karaktär. Innan flytten
till Florens levde Mina och Stephen i en bohemisk konstnärsmiljö i Paris. Graviditeten som
tvingade Mina till äktenskap resulterade i flickan Oda och Burke beskriver hur Mina älskade
sin dotter som hon aldrig älskat någon tidigare. ”as if she could make up for the love she had
not received from her mother by lavishing affection on his tiny version of herself.”33 Två dagar
efter Odas ettårsdag dog hon av hjärnhinneinflammation och lämnade en 22 årig Mina utom
sig av sorg. Natten efter Odas död målade Mina en mörk tempera målning som hon kallade
The Wooden Madonna, och Burke resonerar att målningen strukturerades kring spänningen
mellan en utlovad tröst i det gudomliga moderskapet och smärtan i hennes förlust. Burke
menar att barnets död ledde till Minas estetiska sensibilitet och man kan ju spekulera i hur en
sådan upplevelse vid en relativt ung ålder påverkar känsligheten gentemot moderskap och
kvinnlighet överhuvudtaget. Ett deterritorialiserande av moderskapet? Känslan av tryggt
moderskap som transformeras till känslan av förlust.
Minas och Stephens äktenskap var en chimär för att de skulle fortsätta att erhålla
underhåll från Minas far, hon var olycklig och hennes neurasteni förvärrades. Hon inledde en
kärleksrelation med doktorn som behandlade henne för neurosen – och blev gravid. Burke
skriver: ”Mina had reached a dead end: the romantic vision of her art- student days had
proved to be an illusion.”34 Mina försökte övertala Stephen att gå med på skilsmässa, men
han vägrade ge upp det underhåll han fick av äktenskapet. 1907 flyttade paret till en villa i
Florens, Mina födde en dotter och blev gravid på nytt för att tillfredställa Stephens vilja.
I Florens deltog Mina i en amerikansk umgängeskrets och blev vän med t.ex. Mabel
Dodge, Isadora Duncan och Gertrude Stein. I december 1910 ställdes Manet och Post-
impressionisterna ut i London, en kontroversiell utställning som kritikerna kallade galen,
31 Felski, 1995, s.3. 32 Harding, 2006, s. 6. 33 Burke Carolyn, Becoming modern: the life of Mina Loy, Canada: HarperCollinsCanadaLtd, 1996, s. 98. 34 Burke, 1996, s. 103.
14
anarkistisk och pornografisk. Enligt Burke hade utställningen stor effekt hos Mina och
hennes samtida, man talade om en ny anda, av rebellisk frihet och frihet från traditionens
börda. Virginia Woolf lär ha uttryckt att den mänskliga karaktären förändrades den
december.35 I januari 1913 grundades journalen Lacerba i vilken de futuristiska principerna
förordades. Under hösten samma år hade futurismen med F. T. Marinetti i spetsen spridits
som en löpeld över hela Europa och under vintern hölls en futuristisk konstutställning i
Florens.
Mina Loys situationella kontext möttes av och genomfors av krafter som enligt Goody
drev fram Loy mot en riktning av ett specifikt modernistiskt blivande. Förvisso konstellationen
av viktiga personer runt Mina: Isadora Duncan till exempel, en pionjär inom modern dans och
en sinnesbild för såväl den moderna kvinnliga konstnären som för det fria kärlekslivet.
Gertrude Stein som är en av modernismens viktigaste författare och vars litterära experiment
var en influens för många, däribland Mina Loy.
Vad som drev Loy mot ett modernistiskt blivande kan säkerligen analyseras ifrån
oerhört många vinklar, beroende på intresse, men jag tror att kontaktnätet med de kvinnliga
konstnärerna var den sociala kontext som ”fångade upp” Loys modernism, som gav henne
en plattform.
EN MINDRE LITTERATUR
Vad är marginell litteratur? Hur kan ett majoritetsspråk ändå ge uttryck för det marginella?
Enligt Deleuze och Guattari är kriterierna komplicerade och användningen av ”en mindre
litteratur” blir ett förenklande begrepp. En mindre litteratur, menar Deleuze och Guattari, är
inte den litteratur som skrivs på ett mindre språk, utan snarare det som en minoritet
åstadkommer i ett stort språk.36 Definierandet av den marginella litteraturen handlar således
om möjligheten att från insidan skapa en mindre användning av ett större språk. ”Men det
intressanta förblir möjligheten att använda sitt eget språk på ett mindre sätt, om det nu är ett
unikt språk som är eller har varit ett majoritetsspråk. Vara i sitt eget språk som en
främmande”37
Den mindre litteraturen kännetecknas av en hög deterritorialiseringskoefficient, den har
en viktig aktualitet inom avantgarde litteraturen i början på 1900-talet. Alex Goody
tematiserar blivande utifrån en deluziansk metod och förklarar hur producerandet av den
moderna staten och reglerandet av det moderna normativa subjektet, i början av 1900-talet 35 Burke, 1996, s. 127. 36 Deleuze, Guattari, 2012, s. 34. 37 Deleuze, Guattari, 2012, s. 56.
15
aktiverar begäret att röra sig bortom normen, att det skapade ett frigörande av modernistiska
”blivanden”.38 Citatet ur Kärlekssånger till Joannes skulle kunna representera den
betraktelsen, att röra sig bortom det fastställda – Om Guds ögon antas för sanningar, kanske
finns det andra sanningar bortom de religiösa?
Bakom Guds ögon
Finns kanske
Andra ljus39
Loys Baedeker för månresenärer och Kärlekssånger till Joannes skulle kunna betraktas ur
Deleuzes minoritetslitteraturkoncept, i den deterritorialiserande drivkraften, att se bortom det
normativa, i språk och till form. Loys förfrämligade diktlandskap, hennes lek med språket och
orden, är också hennes sätt att guida oss mot ett förändrat medvetande. Att ge
känslotillstånden ord. Deleuze skriver att ”Det finns varken egentlig mening eller figurativ
mening längre; Vad som finns är tillståndens distribution på ordens skala.”40 Han talar här
om metamorfosen som tar metaforens plats, symbolikens plats. Och även om Loy använder
sig av symbolism, om än på ett något satiriskt vis, så fastnar jag för meningen ”tillståndens
distribution på ordens skala”, orden har blivit gamla och torra, tillstånden är högst levande
och sprakande. Futuristerna ville helst kapa tillhörigheten till det historiska och utsåg sig till
en slags ny människa, med ett nytt sinne utan begränsningar. Deleuze förklarar att då
vokabulären är uttorkad, gäller det att få den att vibrera av intensitet. Han reflekterar kring
Vidal Sephihas och Wagenbachs språkanalyser och hur olika disharmoniserande funktioner i
språk ger upphov till intensiver, eller tensorer. ”Språket upphör att vara representativt, för att
sträva mot sina ytterligheter eller sina gränser.”41 Deleuze förklarar begreppet intensiv och
tensor, utifrån lingvisten Vidal Sephihas användning. Som ett begrepp som yttrycker språkets
inre spänningar och som ”markerar en rörelse hos språket mot dess ytterligheter, mot ett
reversibelt hitom och bortom.”42
Var ligger intensiteten hos Loy? I Kärlekssånger till Joannes finns en spänning mellan
det utsägande subjektets oförmåga att nå det utsagda subjektet. Det finns ett temporalt
vakuum, eller avstånd emellan, och här skrivs en fundamental ensamhet fram, individens
ofrånkomliga isolering. Följande citat är hämtat ur Kärlekssånger till Joannes.
38 Goody Alex, Modernist articulations: a cultural study of Djuna Barnes, Mina Loy and Gertrude Stein, New York: Palgrave Macmillan, 2007, s. 32. 39 Harding, 2006, s. 26. 40 Deleuze, Guattari, 2012, s.47f. 41 Deleuze, Guattari, 2012, s. 49. 42 Ibid., s. 48.
16
Mina fötter
Smäller mot stenläggningen
Som är något som blivit kvar efter dina steg
Vinden täpper till mina lungor och näsborrar
Med skummet från vita gator
Upprymda fåglar
Som förlänger sin flykt i natten
Men aldrig når - - 43
Intensiteten är också en längtan, en kvävande ensamhet som ”täpper till lungor och
näsborrar”. Ett konstant åtskiljande som i den astronomiska referensen, framstår som ett
upphörande av tid och rum, att tala förbi varandra, att se med olika ögon, höra med olika
öron, att ständigt befinna sig i den andres fotspår. Kärlekssånger till Joannes är på sätt och
vis en satir över ”kärleken – en överlägsen litteratèaur”, kärleken som en maskin, som ”ett
fasanfullt Nirvana”.
Åh det var så sant
Håll dig borta från mig Ge mig en knuff
Låt mig inte förstå dig Inse mig inte
Då kan vi tumla ihop
Avpersonifierade
Identiska
I ett fasansfullt Nirvana
Jag du – du – jag44
I Hardings förord pekar han på det ömsom sorgsna, ömsom ironiska tonfallet i Loys dikter
och sambandet till de obesvarade kärleksrelationerna Loy hade med Papini och Marinetti.
Harding skriver att Loy insåg att kärleken inte var helhjärtad från någon av de två männens
sida.45 Kanske är det den insikten som får en ironisk klang i ovanstående citat, en
överenskommen romans och relationen till en annan, där samtidigt vissa gränser inte får
överskridas. ”Jag du – du – jag”, Loy ironiserar över en kärlek som verkar söka efter en
opersonlig närhet, men vad är det då för kärlek kan man fråga sig, jo, en fasansfull subjektiv
isolering, ett nirvana som inte bär på utsikterna till utveckling.
43 Harding, 2006, s. 26. 44 Harding, 2006, s. 29. 45 Ibid., s. 12.
17
Ingen kärlek eller det där andra Bara intrycket av tända kroppar
Som slår gnistor mot varandra
I kaos46
Citatet ur Kärlekssånger till Joannes är färgat av futuristiska tankegångar som motsätter sig
kärleken, i antydningen om människan som en maskin som kan tändas, och ett hyllande av
ett gnistrande kaos som verkar ha tagit kärlekens plats. Meningen ”Kärleken – en överlägsen
litteratéur”47 som avslutar Kärlekssånger till Joannes talar för den romantiska myten som en
imaginär maskin som får oss att sno oss runt oss själva, avpersonifiera oss, och manar fram
skyddsmekanismer för skadade eller rädda egon. Ur Kärlekssånger till Joannes: ”Låt oss
vara mycket svartsjuka/ Mycket misstänksamma/ Mycket konservativa/ Mycket grymma”48
Ytterligare refenser till den maskinella kärleken och kärleken som konstruktion. Dikten manar
till en syn på kärlekskonstruktionen som en subjektiv erfarenhet som intensifierar en
egocentrisk världsbild och som aktiverar vissa automatiska beteendemönster
Den får oss att sno
Runt runt
Snabbare
Och bli till maskiner
Tills solskenet
Avtar
Smälter ner några av oss
I bottenlösa hålor
Som passionen borrat
I värmen49
I passionens hetta aktiveras kärlekens maskinella (borrande) anordningar och sanningar,
men efteråt, då passionens hetta svalnat, återstår endast en paralyserande tomhet. Desto
starkare passion desto större håla att förlora sig i då passionen avtagit eller lämnat en.
Bortom kärleksmaskinen återstår en astronomisk klarhet och en närhet som tycks onåbar
eller övermedveten.
46 Harding, 2006, s. 29. 47 Ibid., s. 36. 48 Ibid., s. 28. 49 Harding, 2006, s. 34.
18
Travade middagshöjder
Krökta mot solens
Solitära
Kärna50
Som att det sanna begäret finns bortom den romantiska konstruktionen, travade
middagshöjder blir ett slags eskapistiskt skydd mot solens oförlåtande sken. Det finns begär
och tillfredställelse som går bortom det fysiska, som att släcka törsten med vattnet trots att
det rinner genom fingrarna, som en myt om kunskap och insikt. ”Vitt berättande/ Om
törstsläckande/ Genom fingrarna/Drickbart/Vatten”51
Den rena kärleken är något ofördärvat, fantasifullt, barnsligt -en lek. Det är
kärleksmaskinens flyktlinje. Med flyktlinjer menar Deleuze och Guattari att varje form av liv,
(organism, social grupp, begrepp osv.) varje definition, bär på möjligheten att utvecklas till
något annat. Att öppnas upp för en flyktlinje som även innebär ett transformerande.52
Vi skulle kunna ha levat tillsammans
I ljuset från Arno
Eller ha pallat äpplen under havet
Eller lekt
Kurragömma i kärlek och spindelnät
Och en vaggsång på stekpanna53
Ovanstående citat ur Kärlekssånger till Joannes beskriver flyktlinjen genom något fantasifullt,
något omöjligt: -Låt oss vända på pannkakan, är det som om Loy menar med glimten i ögat.
Att palla äpplen under havet är liksom att säga som Deleuzes uppmaning ”Försök skriva som
en hund”, ta utvägen ut i ingenting, kasta om alla fasta begrepp, kanske uppstår då en
riktigare mening.
Och talat tills inga tungor längre fanns
Att tala med
Och aldrig ha känt till något bättre54
50 Harding, 2006, s. 32f. 51 Ibid., s. 31. 52 Colebrooke, 2010, s. xx. 53 Colebrook, 2010, s.30. 54 Harding, 2006, s. 30.
19
Utvägen ut i ett ingenting, eller att tala utan talorgan och samtidigt komma varandra närmare
än någonsin skulle också kunna studeras utifrån Deleuzes begreppsliga flyktlinje. ”Språkets
flyktlinjer slutar alltid i detta: tystnaden, avbrottet, det oändliga eller ännu värre.”55
Loys Kärlekssånger till Joannes problematiserar kärleken, skriver fram den som en
konstruktion, eller en maskin. Om jag skulle låna ett beckettskt uttryck skulle jag säga att Loy
borrar hål i kärleksmyten, och genom de borrade tomrummen sipprar ”erotisk gegga” ut, det
sexuella som segment och kapital, kvar återstår ett slags högre tillstånd: en tystnad, ”solens
solitära kärna”, ett deterritorialiserat tillstånd som reterrritorialiserar sig själv i
rekonstruktionen av kärleken som en ”fjäril” eller en ”lek under havet” – ett tillstånd bortom ett
representativt språk. ”Vi kunde ha fött en fjäril/Med löpsedlar/Tryckta i blod på vingarna”56
Det det är i den reflektionen som jag knyter Loy till ett modernistiskt blivande, som likt
Samuel Becketts arbetade med ett nedbrytande av normativitet. Hos Loy är det den
romantiska konstruktionen som står i fokus och behandlas genom flera texter, men också
genom hennes konstruerande av sig själv som en kvinnlig artefakt och praktiserat genom ett
liv som kantas av ständiga besvikelser i kärlek.
FORM . WIRELESS IMAGINATION
1913 publicerades flera manifest där lingvistiska språkexperiment deklarerades, däribland
Marinettis manifest, först i september i den London baserade tidskriften Poetry and Drama,
Destruction of Syntax- Wireless Imagination – Words in Freedom.57 Wireless imagination, ett
språk som liknar telegrammets, och pläderar för avskaffandet av adjektiv, adverb, ändliga
verb, interpunktion, ”jaget/egot”, versform och förmänskligandet av naturen och för att
bindeord bör ersättas av matematiska tecken. Perloff menar att ord i frihet relaterar till
collaget i sitt fragmentariska och simultana tillstånd och föregriper de samtida strömningarna.
”Marinetti’s program stands behind or anticipates virtually every ism of the early war years.
From Russian Cubu-Futurism and zaum to Anglo-American Vorticism to Dada.”58
Därefter i oktober samma år publiceras The Variety Theater i Lacerba, och i november
i the Daily Mail. Ännu ett manifest vari Marinetti förordar ”Words in Freedom” och det
estetiskt visuella, där trycket liknar tidningsrubriker och reklamannonser. Men manifestet
presenterar även de vita mellanrummen, blankraderna, och mellanslagen istället för
interpunktion. De vita mellanrummen blir en slags ny estetisk litterär design som också 55 Deleuze och Guattari, 2012, s. 56f. 56 Harding, 2006, s. 24. 57 Distruzione della sintassi–immaginazione senza fili–parole in libertà, översatt till engelska av Arundel del Re. 58 Perloff, 2003, s. 57.
20
stödjer det fragmentariska och simultana konceptet. De ryska poeterna Velimir Khlebnikov
och Alexei Kruchenykh manifest The Word as Such och The Letter as Such, av vilka vissa
paragrafer publicerades i en bok som gick under konceptet ”Zaum”. Zaum var ett koncept för
ett språkexperiment där det poetiska språket karaktäriseras av det fragmentariska och av
obestämbarhet i betydelse. Perloff förklarar att zaum innebar ett omvandlande och
ignorerande av ordens traditionella innebörd, och där själva ljudet från ett ord skapade
innebörden eller skapade helt nya ord. Ett ”transrational language”. Futuristen Alexei
Kruchenykh deklarerade paragraferna för det nya poetiska språket: “5. Words die, the world
stays young forever. 3. It is better to substitute for a word one similar in sound, rather than
one similar in idea.”59
Även den fransk/italienske poeten Guillaume Apollinaire författade ett manifest år 1913
L´Antitradition futuriste, ett manifest vars syfte det råder delade åsikter om, men som ändå
visade på ett typografiskt arrangemang som följer de av Marinetti utslängda ”reglerna” och
tar ”Words in Freedom” till en ny nivå med juxtapositionering, blankrader och absurda,
parodierande ordlekar.60
1914 deltog Mina Loy i den omfattande futuristiska utställning och debatt som hölls i
Florens och tillsammans med sin amerikanska väninna Frances Simpson Stevens började
hon översätta och studera manifesten. Samma år blev Loy bekant med futuristerna Carlo
Carrà, Giovanni Papini och Marinetti. Loy inspirerades och färgades av de futuristiska
tankarna även om hon fann deras kvinnosyn nedvärderande. Burke skriver att mötet med
futurismen fungerade som ett uppvaknade ur det depressiva tillstånd Loy befunnit sig i en
längre period.
Goody skriver om Marinettis parole-in-libertá (words in freedom) att det befriade
språket var radikala artikulationer som kom ur en modernistisk sensibilitet som hyllade
chocken av det nya.61 Goody menar att Loys hyllande av den här sensibiliteten först
manifesterades i hennes Aphorism on Futurisms som publicerades 1914, ett manifest som
använde sig av de futuristiska praktikerna men som utropade ett förändrat medvetande och
kvinnans frigörelse.
She was intrigued by Marinetti´s parole-in-libertá, or words set free, a poetic form, he claimed, which liberated
language from patterns of linearity. - - - Although she could not quite accept the all-out warfare prescribed by
Marinetti, these pointed aphorisms on psychic liberation ring with his defiance.62
59 Perloff, 2003, s. 121. 60 Ibid., s. 98. 61 Goody, 2007, s. 42. 62 Burke, 1996, s. 160.
21
Enligt Andrea Barnet är det genom de verbala pareringarna av Marinettis misogyniska
inställning, som Loys feministiska tänkande strukturerades – eller omstrukturerades. Hon
åberopade en omsystematisering av de feministiska frågorna och menade att
jämlikhetsmålet var hyckleri – istället för att jämföra sig med män, borde kvinnan söka inom
sig själv för att finna sin egen identitet, sitt eget jag. Loy deklarerade: ”Woman must destroy
in herself the need to be loved.”63 Loy artikulerade att kvinnors oskuld borde avlägsnas
kirurgiskt, en litterär hänvisning till oskulden som den ultimata handelsvaran i det
kapitalistiska masskonsumtionssamhället. En tematik som återfinns och fördjupas i Loys
senare dikt Virgins plus curtains minus dot, där hon förövrigt artikulerar Marinettis
matematiska tecken, vilket ingår i konceptet kvinna-handelsvara-ekonomi. Goody resonerar
att dikten hänvisar till kärleksmyten, indoktrinerandet av den romantiska myten som aldrig
kan uppfyllas men fyller funktionen av att dölja sexualitetens realitet samt att motivera
bevarandet av oskuld. “The scalpel here produces the cutting edge of Loy´s feminism, her
denial of biological identification of woman and their subjection within their bodies,”64
Kärleksmyten som Loy kritiserar, relaterar till den tidigare tematiserade
kärleksmaskinen, en konstruerad maskin som indoktrinerar en myt om romantisk kärlek, men
som döljer underliggande kapitalistiska samt handelsspecifika intressen.
ARKITEKTONISKA TILLSTÅND
Deleuze och Guattari skissar upp två arkitektoniska tillstånd i analyserandet av Kafkas verk.
De talar om två tillstånd som är åtskilda och som tillhör en gammal byråkrati och en ny
byråkrati, men ändå samtidigt genomtränger varandra och samexisterar. Detta sker, menar
Deleuze och Guattari, eftersom den nya byråkratin har svårt att urskilja sina egna former:
”Den moderna byråkratin föds naturligt i de arkaiska former som den reaktiverar och
förändrar genom att ge dem en fullkomligt aktuell funktion.”65 Utifrån den modell för
arkitektoniska tillstånd som Deleuze och Guattari skissar upp är två moment intressanta i
relation till Loys diktspråk. Följande citering är således en modell hämtad ur Kafka. För en
mindre litteratur:
Tillstånd 1 Tillstånd 2
Astronomisk modell Jordisk eller underjordisk modell66
63 Barnet, 2004, s. 27f. 64 Goody, 2007, s. 174f. 65 Deleuze, Guattari, 2012, s. 149-150f. 66 Deleuze, Guattari, 2012, s. 149.
22
Deleuze och Guattari urskiljer de två byråkratierna som antingen har en aktuell funktion eller
nyformationerna. Och då Deleuze och Guattari använder begreppen byråkratier syftar de till
en början på politiska och sociala byråkratier i Kafkas litteratur, men de anmärker även på
byråkratierna som två poler eller tillstånd som kan urskiljas i språket. En arkaisk form med
aktuell funktion, är i den språkliga refensen, syftandet till språkets föråldrade struktur och
tillhör den jordiska/underjordiska modellen. Nyformationer syftar till nyskapade former och
strukturer. Deleuze och Guattai menar att samexistensen av dessa poler eller stilar tillhör ett
historiskt problem som uppenbarar sig i språket, och som uppmärksammas av Kafka och
hans samtida, däribland futuristerna.
Chlebnikov uppfann till exempel två språk, om vilka man undrade i vilken utsträckning de smälte samman
och i vilken utsträckning de skilde sig åt: det astronomiska och algoritmiska67 ”stjärnspråket” som bestod
av ren logik och hög formalism; och det underjodiska ”zaum” som verkade genom ren och
ickebetecknande materia, intensitet, sonoritet68, närhet.69
Ovanstående citat har varit centralt i min läsning av Loy. Jag upplever att Loy leker med den
här samexistensen, att hon medvetet och genomgående arbetar med det astronomiska,
formalistiska och det underjordiska, sonorära, och att hon genom samexistensen framkallar
effekter av haptisk och/eller intellektuell karaktär. Till exempel genom hennes vokabulära
skicklighet, Jessica Bursteins citat: ”This is a poet who seems to have slept with the Oxford
English Dictionary beneath her bed.”70 är ett träffande citat som vidare refererar till Loys
experimenterande med ord, hennes satiriska ordlekar. ”Perier är leversjuka/förbered/ Lethe/
på postuma parvenyer”71 Här möts formalism och sonoritet i en formmässig struktur som är
genomgående i dikten Baedeker för månresenärer. Loy är cirka 40 år då hon skriver dikten
och hon har en konstnärlig design uttänkt för diktens komposition. Enligt Burke hade Mina
uppfattningen att det inte var ämnet som var det centrala i ett verk, utan designen. ”- The
design giving the poem, sculpture, or painting its ”singularity”. Each formal creation, she
argued, had within it an intelligence, its “God in the machine.””72
67 En algoritm är en matematisk term som innebär en uppsättning väldefinierade instruktioner, eller en systematisk procedur, med uppgiften att från ett givet starttillstånd med säkerhet leda till ett givet sluttillstånd. En algoritm illustreras ofta som ett recept men är ofta mycket mer komplexa än recept. 68 Sonoritet betecknar den relativa hörbarheten, hörstyrkan hos språkljuden. De öppna vokalerna (a-ljuden) är de mest sonora medan de tonlösa klusilerna återfinns i nedre ändan av skalan. 69 Deleuz, Guattari, 2012, s. 151f. 70 http://www.poetryfoundation.org/learning/guide/238200#guide 71 Harding, 2006, s. 40. 72 Burke, 1996, s. 325.
23
Loys Baedeker för månresenärer förhåller sig även till det astronomiska i sitt landskap
som utgör ett tidlöst vakuum, månen är den uttalade destinationen, men likaväl aktiverar det
geologiska, minerala och elektriska, en astronomisk modell.
Deliriska avenyer
Upplysta
Av infusionsdjurens
Ljusekronesjälar
Från Faraos gravstenar
Leder
Till domedagar av kvicksilver
Odiösa oaser
I fårad fosfor73
Ovanstående citat exemplifierar även relationen mellan formalism och sonoritet i ett
formmässigt koncept. Även dualismen mellan symbolisk historicitet och astronomiska
referenser tillhör ett formmässigt koncept vars effektskapande delvis består i känslan av
tidlöshet, av deliriska och postuma avenyer, bortom livet, bortom medvetandet.
Zaumkonceptet går att applicera på dels det ordlekande som presenteras i Lunar
Baedeker och som tycks influerat av zaum i sina prosodiska effekter: ”Observerar/ onyxögda
Odalisker/ och ornitologer/ den obsoleta Eros/ flykt”. Ett annat tydligt refererande till zaum
finns i Kärlekssånger till Joannes.
Inget så konserverande
Som kallt klyvande
Meddelande från Q H U74
Gunnar Harding skriver i noterna till sin översättning, att ingen forskare har lyckats förstå vad
bokstäverna ”Q H U” står för. Att man gissar på att de är en förkortning eller att sättare lagt in
dem för att täcka över ett obscent ord.75 Och så kan det ju givetvis vara, men bokstäverna
skulle också kunna vara uttryck för zaumkonceptet. ”meddelande från Q H U”, bokstäver
som man inte finner någon sammansättning i, de ger ingen annan association än förbryllan –
ett meddelande som inte kan tolkas, från en annan livsform. Bokstäverna i sig skapar den
känslan jag tror att Loy ville konstruera i läsaren.
73 Harding, 2006, s. 40. 74 Harding, 2006, s. 32. 75 Ibid., s. 47.
24
Det arkitektoniska tillståndet i Loys dikter är samtidigt ett nomadiskt tillstånd, ett
”drömtillstånd” av spatiala och temporala sanning. Även om den astronomiska rymden
betecknar ett ”bortom” som skulle kunna tolkas som en distinktion till ett ”härom” och därmed
referera till en rumslig konstruktion, så upplever jag att Loy befinner sig ”över” ytorna.
”Nomaden vistas på ytor – det vill säga ”på” rummen snarare än ”i” – som är rörliga och
vidsträckta, och som kännetecknas just av att de som ytor betraktade inte är fixa.”76
Loy befinner sig i upplösningens tillstånd, ständig upplösning, som om diktens
arkitektur är ett drömlandskap som är på väg att smälta bort, förtunnas, förtätas eller
transformeras. Gestalterna är skuggfigurer, historiska, drömda, mytiska, döda eller
fantiserade, men alltid ”korniga” som om de när som helst ska vittra bort. I Baedeker för
månresenärer återfinns det mytiska drömlandskapet:
Cykloner
Av extatiskt damm
Och aska virvlar
Korsfarare
Från hallucinatoriska citadell
Av krossat glas
Ner i evakuerade kratrar77
Deleuze menade att det nomadiska rummet krävde ett annat orienterande, att man måste
ingå ett kroppsligt, taktilt förhållande med rummet. Man skulle kunna tolka det haptiska
konceptet i Kärlekssånger till Joannes, som en högst närvarande (och det enda närvarande)
känsla av förlust. Och då utgår jag från min subjektiva perception av en affektiv känsla,
framkallad av diktens intellektuella och känslomässiga karaktär. Det är ju en dikt om en
olycklig kärlek, framskriven i verbformen konditionalis, ”Vi kunde ha fött en fjäril/ Med
löpsedlar/Tryckta i blod på vingarna”, ”Kunde du ha sett mig i ögonen/ och Tiden skulle
vridas tillbaka”, ”Vi skulle kunna ha levat tillsammans/ I ljuset från Arno”. I den tolkningen
hade den haptiska gestalten utgjorts av förlust, isolering, åtskillnad: ”Jag måste leva i min
lanterna”, ”Från ett fyrkantigt vakuum/Som vidgades av min andedräkt”, ”Ur åtskiljandet/ Av
kulle från kulle/ Tidsintervallen/ Mellan stjärna och stjärna/ Nattens/Begynnande/
Stillastående”.
Enligt Deleuze sker orienterandet genom det nomadiska rummet genom en haptisk
förnimmelse. Om känslan av förlust och isolering blir den haptiska, kännande gestalten i
Kärlekssånger till Joannes, så är det således genom den gestalten orienterandet sker.
Genom ett rent mänskligt utgångsläge. Kanske menar Loy att vi bör återvända till en tanke
76 Spindler, 2013, s.170f. 77 Harding, 2006, s. 41.
25
om individens ensamhet: till en frågeställning om hur vi kan närma oss varandra, på riktigt. I
en värld, eller ett månlandskap utan tid eller rum, skriver hon fram de tankarna som
allmängiltiga och med en uppmaning till eftertanke.
BLIVANDE-‐OFÖRNIMBAR
Det finns ett icke-människa-blivande eller ett gengångar-blivande i det tidlösa ”Lunar
Baedeker” konceptet: de jordiska anordningarna är antika, mytologiska eller underjordiska.
Det mänskliga är aldrig fysiskt utan skrivs fram som intensitet, i avstånd, i tystnad och i
gränsland. Det är det förändrade medvetandets gränsland, det kokainpåverkade,
sömngångaraktiga, deliriska. Jessica Burstein skriver: “Loy’s poem is a tour of the ways,
places—such as the moonscape—and times—for it is night—in which we are made strange
to ourselves.”78
Baedeker för månresenärer presenterar det här förändrade medvetandets gränsland,
där levande och döda, historiska och framtida, smälter samman. Eller är det ett gränsland
skapat av delirium, droger och drömmande?
En Silverlucifer
Serverar
Kokain ur sitt ymnighetshorn
Till några sömngångare
Med pubertetslår
Draperade
I satiriska draperier79
Det förändrade medvetandets gränsland, framskrivet i ett tidlöst månlandskap, deliriska och
postuma avenyer och domedagar av kvicksilver. Som om Satan serverar glömska, genom
kokain och genom Lethe, underjordens flod av glömska: ”förbered/Lethe/på postuma
parvenyer”80 I kapitlet Syfte/problemställning behandlade jag diktens kontextuella tillkomst
och citerandet från Loys brev då hon inbjuder till utsikten över Florens som en Satans
upplevelse att blicka ut över det förgångna. Jag finner en koppling här; Loy tillbringade åren
precis innan diktens publicering med att resa runt i Europa och umgicks i sammanhang av
avantgardister och modernistiska konstnärer och författare. Europa som under
78 Jessica Burstein, thepoetryfoundation.com 79 Harding, 2006, s. 40. 80 Ibid.
26
mellankrigstiden befann sig i djup kris, men också i tillstånd av förändring och utveckling, inte
minst inom konstvärlden. Man brukar tala om den ”glada 20-talet”, men är kokainet djävulen
serverar de sovande snarare en eskapistisk muta, som tillsammans med satiriska draperier
talar om ett ”draperande” av en inbillad säkerhet? Talade inte Loy egentligen om hur otroligt
vilsna vi är, förfrämligade inför oss själva, och kartan som koncept blir en satir över en
inbillad medvetenhet som även innebär ett bortträngande av det förgångna. Vi kan inte göra
oss av med historien, eller traditionen genom inbillning. I slutet på Baedeker för
månresenärer finns en koppling till just det. ”En flock drömmar/ Betar på Nekropolis”81 Här
har drömmar blivit metaforiska får som äter av de döda. De döda kan likställas med historien,
eller tradition, det som fortsätter att verka i oss och som vi eventuellt mot vår vilja livnär oss
på, antingen genom rekonstruktion eller genom dekonstruktion. Jessica Burstein reflekterar
kring de här raderna i sin analys av Lunar Baedeker:
The point is to realize that we all live on the dead: at once archeologically (the modernists were consumed
by Egyptology) and philosophically: to be human is to be mortal and aware of mortality, if only by virtue of
the fact that we have been preceded and will predecease.82
Det är också ett särskiljande från futuristerna, Loys inbegripande av historien, det förflutna,
som något instinktivt som vi inte kan göra oss av med. Jag skulle vilja koppla det till
Kärlekssånger till Joannes och till kärleksmaskinen. Loy skrev som tidigare nämnt –”Woman
must destroy in herself the need to be loved.” Ett uttalande som belyser en önskan om ett
tillstånd som kan frigöra sig från kärlekskonstruktionen, från en traditionell kvinnoroll. I det
skenet blir de metaforiska fåren som äter av historien också en sinnesbild för hur drömmar
och visioner ändå tyngs av tradition och nedärvda ideal.
Man skulle kunna säga att Loy befinner sig både inom och bortom kärleksmaskinen,
det kvinnliga subjektet. Hennes kärleksdrömmar krossas, en efter en, hennes äktenskap är
en chimär, hennes moderskap präglas av känslan av förlust83 - tillstånd av smärta som
skapar sprickor, flyktlinjer och deterritorialiserande effekter från förnimmelsen av det
kvinnliga subjektet. Ur Kärlekssånger till Joannes kommer följande citat som väl på sätt och
vis kan kopplas till känslan av att upphöra som subjekt i tillstånd av sprickor.
81 Harding, 2006, s. 41. 82 Jessica Burstein, thepoetryfoundation.com 83 Två barn avled, Oda drabbades av hjärnhinneinflammation och gick bort 1905, 1 år gammal, samt sonen Giles som dog i cancer 1923, 14 år gammal.
27
På vägar utan dig
Går jag
Ograciöst
Som tingen går84
En annan deterritorialiserande effekt genom kärleksmaskinen återfinns i slutet av
Kärlekssånger till Joannes, i beskrivningen av passionen vars hetta transformerar subjekten
till maskiner som borrar bottenlösa hålor. ”Smälter ner några av oss/ I bottenlösa hålor/ Som
passionen borrat/ i värmen”85 Då värmen avtagit och de förälskade subjekten smältits ner i
sin ”bottenlösa” sorg, deterritorialiserar Loy dem och låter de växa upp igen, men nu som en
slags maskin-varelser avskilda sina rötter: ”Några av oss/ Växer till de svala slätternas nivå/
Kapar vårt fotfäste/ med stålögon”86 Ett citat som kan kopplas till ett blivande-oförnimbar, i
deterritorialiserandet från människa-maskin konstruktionen till något fristående bortom
passionens hetta. Jag menar att det är synonymt med en subjektsuppfattning som förlorar
sin statiska anordning, som är frikopplat och rörligt, blivandes något annat.
Loy kallades för den moderna kvinnan, morgondagens kvinna, men frågan är om hon
någonsin fick uppleva att komma i takt med tiden. Barnet citerar ur ett brev från Djuna
Barnes till Loy: ”I´ve messed my life up all right – but we all do I presume – by thinking that
life the way it seems in 1920 is going to come to logical 1930 – only it never does – ”87 Barnet
menar att Loy hade kommit till en liknande slutsats och att hon i slutet av 1930 talet blev
alltmer depressiv och asocial. ”Mina´s losses had begun to catch up with her, ___She was
becoming more introverted, detached.”88 Detached – Likgiltig? För vad? Att leva i nuet eller
att leva i framtiden? Likgiltig inför väntan på att finna sitt varande i takt med tiden? Handlar
det om ett blivande som är likgiltigt för subjektsrollen överhuvudtaget, ett blivande –
oförnimbar? Morgondagens kvinna är på sätt och vis en icke-existerande kvinna, i sökandet
efter ett annat tillstånd, efter utvecklingen ur emotionella och sociala strukturer, skapas en
kvinna som ständigt befinner sig kvinnoblivandets flyktlinje, men som inte helt kan göra sig
av med historien. - En dröm som betar på Nekropolis.
84 Harding, 2006, s. 33. 85 Harding, 2006, s. 34. 86 Ibid., s. 34f. 87 Barnet, 2004, s. 54f. 88 Ibid., s. 55.
28
SLUTDISKUSSION
Inledningsvis har jag försökt redogöra för mina funderingar kring alternativa
kunskapssökande modeller, men mina tankar kretsar fortfarande inte långt ifrån ambitionen,
ifrån en vilja till något som jag ännu inte kan omsätta i praktik. Jag ville skriva om Mina Loy
och några av hennes dikter men redan i ett inledande stadie frågade jag mig själv hur det är
möjligt att analysera eller undersöka en poet/dikter utan att samtidigt, (genom avgränsningar/
val av dikter/ val av teman/val av frågeställningar o.s.v.) bedriva en subjektiv forskning där
jag samtidigt skriver fram mig själv? Magnussons extensiva läsning satte delvis ord på mina
funderingar. ”Jag närläser den tills den upphör. Jag närläser den tills det inte är en närläsning
längre. Då är det en icke-existerande text. Jag för över den till mig. Då är det min text.”89 Då
är det helt enkelt min text. Och det är helt enkelt min analys av Loy.
Deleuzes nomadbegrepp fick utgöra mitt tillvägagångssätt – det tillät mig att använda
valfri ingång till Loy, att göra olika kopplingar och att sträva bortom en hierarkisk struktur i
kunskapssökandet. Utifrån nomadbegreppet blev även Loys landskap mer lättillgängligt.
Enligt Deleuze kräver det nomadiska rummet ett annat sätt att orientera sig, han menade att
det är genom en haptiskt gestalt orienterandet genom det nomadiska rummet, eller vidderna,
blir möjlig. Loys landskap saknar jordiska anordningar, det är ett desorienterande i det
spatiala och temporala. Genom att söka efter den haptiska gestalten i dikten (Kärlekssånger
till Joannes) insåg jag att det haptiska konceptet i dikten bestod av återkommande
spänningar, av känslor av förlust, av åtskillnad och ensamhet. Loy skrev fram ett
desorienterande och ett förfrämligande gentemot det världsliga och mänskliga som manar till
insikt om en allmängiltig känsla av vilsenhet och ensamhet.
Genom att lämna ett representativt språkbruk och utveckla det genom dess flyktlinjer,
uppmanar Loy till ett utvecklande av språket men också av sinnet och tänkandets territorier.
Enligt Colebrooke menar Deleuze att- ”Talande, skrivande och tänkande är händelser inom
livet som producerar världens innebörd, som låter livet förändras och bli till.”90 Och jag tror att
det är Loys ambition att genom sin desorienterande reseguide, (och ett språk som upphör att
vara representativt och som strävar efter ”att palla äpplen under havet” eller ”att tala tills inga
tungor finns att tala med” det vill säga, att deterritorialisera språket,) - uppmana till ett
förändrat medvetande.
Jag har även problematiserat kärlekskonstruktionen som skrivs fram i Kärlekssånger till
Joannes och analyserat den utifrån ett maskin-blivande i deluziansk tradition. Loy har genom
89 Magnusson Jonas (J), efterord till Hittills samlad poesi 1983-2009, av Jörgen Gassilewski ”Janus Gassilewski”, Falun: OEI, 2011, s. 754. 90 Colebrook, 2010, s. 77.
29
flera verk reflekterat över kärleksmyten som dels en kapitalistisk masskonsumtions vara, dels
som en kvinnlig fälla som måste förgöras -”Woman must destroy in herself the need to be
loved.”91 I Kärlekssånger till Joannes skrivs myten fram som en passion vars hetta får
människor att sno sig runt sig själva, att bli till maskiner som borrar ner sig i bottenlösa hål. I
kärlekens position sätter Loy sex som inte innebär någon sann närhet men ett
avpersonifierat intryck av tända kroppar ”som slår gnistor mot varandra/I kaos”92
Genomgående för dikterna är ett framskrivande av blivande. Diktsamlingen Lunar
Baedeker var avsedd som en guide/karta över Loys psyke, och så kan den också avläsas.
De två delarna representerade två olika perioder i Loys liv: ”Poems 1921-1922” och ”Poems
1914-1915”. Burke skriver: ”The book´s internal structure evoked the distance she had
covered.“93
Jag skulle också vilja återkoppla till en tematik som jag reflekterat över i kapitlet
”Modernistiskt blivande” samt ”Blivande – oförnimbar” och Rita Felskis citat: ”Woman is
aligned with the death weight of tradition and conservatism that the active, newly
autonomous, and self-defining subject must seek to transcend”94 Hur hänger Loys
modernistiska blivande och hennes kvinnoblivande ihop? Varför är de oskiljaktiga? Jag tror
att Felskis citat, som visserligen handlar om det kvinnliga och manliga subjektet i en litterär
kontext, kan tillämpas på den här frågeställningen och att det även kan relateras till mitt
tidigare reflekterande över ”En flock drömmar/betar på Nekropolis”. Jag menar att det är just i
den skärningspunkten mellan det autonoma, självdefinierande subjektet och tyngden av
tradition och konservatism som Loy befinner sig. I kapitlet ”Modernistiskt blivande” citerade
jag Felski och hennes konstaterande att intima relationer visat sig vara centrala skådeplatser
där modernitetens motsättningar spelas ut.95 Ett citat som visat sig vara relevant och givande
att reflektera över i förhållande till Loy. Hennes diktande visar sig ofta vara en skärningspunkt
för modernistiskt blivande och kvinnoblivande, en skärningspunkt som samtidigt innebär
subjektets transformerande möjlighet.
Burke förklarar att Loys “guide to aestheticism” uppvisar ett konstnärligt utvecklande
från att under de tidigare åren varit engagerad i efterkrigs tematik så handlar de senare
dikterna om ett anspråk på ett individuellt konstnärligt uttryck och en inriktning på form och
design.96 Diktsamlingen Lunar Baedeker är därmed också en guide över Loys egen resväg
mot ett modernistiskt medvetande.
91 Barnet, 2004, s. 27f. 92 Harding, 2006, s. 29. 93 Burke, 1996, s. 322. 94 Felski, 1995, s. 2. 95 Ibid., s.3. 96 Burke, 1996, s. 310, 325.
30
KÄLLFÖRTECKNING
Barnet Andrea, All- night party: the women of bohemian Greenwich Village and Harlem, 1931-1930, North Carolina: Algonquin Books of Chapel Hill, 2004.
Beckett Samuel, The Letters of Samuel Beckett. Introduction, translations and notes, red. Martha Dow Fehsenfeld, Lois More Overbeck, Dan Gunn, George Craig. New York: Cambridge University Press, 2009.
Burke Carolyn, Becoming modern: the life of Mina Loy, Canada: HarperCollinsCanadaLtd, 1996.
de Certeau Michel, “Walking in the City”, i The Practice of Everyday Life, övers. Steven Rendall, Berkeley och Los Angeles: University of California Press, 1984. Colebrook Claire, Gilles Deleuze – En introduktion, övers. Viktor Andreasson, Mikael Müller, Göteborg: Bokförlaget Korpen, 2010. Deleuze Gilles, Guattari Félix, Kafka – För en mindre litteratur, övers. Vladimir Cepciansky, Daniel Pedersen, Göteborg: Bokförlaget Daidalos, 2012. Felski Rita, The Gender of Modernity, the United States of America: Harward University Press, 1995. Foucault Michel, Övervakning och straff, övers. CG Bjurström, Lund: Arkiv förlag, 1987. Goody Alex, Modernist articulations: a cultural study of Djuna Barnes, Mina Loy and Getrude Stein, New York: Palgrave Macmillan, 2007. Harding Gunnar, Mina Loy Baedekker för månresenärer. Stehag/Gdansk: Lilla serien, Ellerströms förlag, 2006. Magnusson Jonas (J), efterord till Hittills samlad poesi 1983-2009, av Jörgen Gassilewski ”Janus Gassilewski”, Falun: OEI, 2011. Miller Cristanne, Cultures of modernism: Marianne More, Mina Loy, and Else Lasker-Schüler, the United States of America: The University of Michigan Press, 2005. Olsson Anders, Ordens asyl, Stockholm: Bonnier, 2011. Perloff Majorie, The futurist moment: avant-garde, avant guerre, and the language of rupture, Chicago: The University of Chicago, 2003. Spindler Fredrika, Deleuze - tänkande och blivande, Munkedal: Glänta produktion, 2013. http://www.poetryfoundation.org/learning/guide/238200#guide
