The Footprints of a Gigantic HoundEn komparativ analys av Arthur Conan Doyles roman The Hound of the
Baskervilles och adaptionen âThe Hounds of Baskervilleâ i BBC:s
TV-serie Sherlock
The Footprints of a Gigantic Hound:
A Comparative Analysis of the Novel The Hound of the Baskervilles by
Arthur Conan Doyle and the Adaptation âThe Hounds of Baskervilleâ in
the BBC's TV series Sherlock
Francesca Linder
Estetisk-filosofiska fakulteten
Litteraturvetenskap
Litteraturvetenskap 3, 15 hp
Handledare: Sofia Wijkmark
Examinator: Karin Aspenberg
Datum: 2014-06
Sammanfattning
I den hÀr uppsatsen görs en komparativ analys av Arthur Conan Doyles roman The Hound of
the Baskervilles (1902) och adaptionen âThe Hounds of Baskervilleâ (2012) i BBC:s TV-serie
Sherlock (2010-). Avsikten med analysen Àr att besvara frÄgestÀllningen: Hur har man gÄtt
tillvÀga i framstÀllandet av berÀttelsen och karaktÀrerna i romanen respektive adaptionen?
Analysen berör likheter och skillnader i dels handlingen och kontexten i verken och dels
huvudkaraktÀrernas personligheter och relation till varandra. Originalverket och adaptionen
diskuteras parallellt. Aspekter som tas i beaktande Àr bland annat hur det skrivna och det
audiovisuella mediet skiljer sig frÄn varandra, samt hur man i adaptionen refererar till
romanen. Eftersom romanen utspelas vid sekelskiftet 1800-1900 och adaptionen utspelas i
nutid undersöks ocksÄ hur verken speglar sin samtid.
Abstract
This essay presents a comparative analysis of the novel The Hound of the Baskervilles (1902)
by Arthur Conan Doyle and the adaptation âThe Hounds of Baskervilleâ (2012) in the BBC's
TV series Sherlock (2010-). The intention with the analysis is to respond to the question at
issue: What courses of action have been used in the portrayal of the story and the characters in
the novel and in the adaptation?
The analysis concerns the similarities and differences in partly the story and context of the
creations, and partly the personalities of the main characters and their relation to each other.
The original writing and the adaptation are discussed in parallel. Aspects taken into
consideration include the differences between the written and the audiovisual media, and in
what ways the adaptation refers to the novel. Since the action of the novel takes place in the
turn 1800-1900, while the action of the adaptation takes place in the present day, the essay
also examines how the creations reflect their contemporaries.
2
InnehÄll
1. Inledning............................................................................................4
1.1 Syfte, frÄgestÀllning och metod................................................5
1.2 Sherlock Holmes historia..........................................................7
1.3 Teori.............................................................................................9
1.3.1 Intermedialitet..........................................................................9
1.3.2 Adaption.................................................................................10
1.4 Forskningsöversikt....................................................................12
2. Analys................................................................................................14
2.1 Den transformerade berÀttelsen............................................14
2.2 Holmes och Watson kontra Sherlock och John................24
3. Avslutning....................................................................................35
4. KÀll- och litteraturförteckning...............................................39
3
1. Inledning
Simply adapting a novel without changing it is like reheating a meal.1
â Alain Resnais, filmregissör
Sir Arthur Conan Doyle (1859-1930) var lÀkare i grunden men sÄg författarskapet som sitt
sanna kall. Under sin tid som student vid Edinburghs universitet hade han dock en
fascinerande lÀrare i medicin, en viss professor Joseph Bell som för sina elever uppvisade en
stor begÄvning i observationsförmÄga och slutledningsförmÄga. Bara genom att kasta ett öga
pÄ en patient kunde Bell tala om vad personen hade för besvÀr. NÀr Conan Doyle ett antal Är
senare började skriva en detektivroman anvÀnde han sin forne lÀrare som förebild för
huvudkaraktÀrens skicklighet i att lösa brott. KaraktÀren döpte han till Sherlock Holmes.2
Med tiden bestÀmde sig Conan Doyle för att lÀmna lÀkaryrket och Àgna sig Ät skrivandet pÄ
heltid. Han sÄg sina historiska romaner som sina viktigaste litterÀra verk, det var för dessa han
ville bli berömd. Hos lÀsarna var dock intresset för Sherlock Holmes stort, och Conan Doyle
skrev berÀttelser om honom under fyrtio Ärs tid.3
Sherlock Holmes blev ocksÄ i allt högre grad ett fenomen som levde vidare Àven utan
författarens inblandning. Parodier och piratkopior pÄ verken dök upp, och Àven berÀttelser
skrivna av personer som anvÀnde sig av namnen frÄn Conan Doyles detektivberÀttelser, men
som annars inte hade nÄgot gemensamt med originalhistorierna. Namnet Sherlock Holmes
blev en benÀmning pÄ skarpsinniga personer i allmÀnhet. Professor Moriarty blev idealbilden
av en Àrkeskurk. BÄde Conan Doyle och hans forne lÀrare Joseph Bell mottog brev frÄn
mÀnniskor som bad om hjÀlp, dÄ man antog att de tvÄ var bra pÄ att lösa mysterier och att de
rentav var verklighetens Sherlock Holmes. Dessutom uppstod med tiden fler och fler
grupperingar av Sherlock Holmes- entusiaster.4
NÄgot som har hjÀlpt fenomenet att leva vidare Àr de filmatiseringar, TV-serier,
teaterpjĂ€ser och bilder som bygger pĂ„ Conan Doyles verk. Ăven om adaptionerna existerar
tack vare originalverken, sÄ Àr det kanske till stor del dessa senare versioner som hÄller
1 Alain Resnais, citeras efter Robert Stam. âIntroduction: The Theory and Practice of Adaptationâ, Literature and Film: A Guide to the Theory and Practice of Film Adaptation, Robert Stam & Alessandra Raengo (red.), Oxford, Malden & Carlton: Blackwell Publishing, 2005, [2005a], s. 16.
2 Mattias Boström. FrÄn Holmes till Sherlock, Stockholm: Piratförlaget, 2013, s. 12ff, 23f, 30f.3 Boström 2013, s. 79ff.4 Boström 2013, 87, 91f, 103, 156f, 241f.
4
originalverken fortsatt intressanta och gör att nya beundrare av detektiven stÀndigt
tillkommer. De nya versionerna hÄller inte bara Sherlock Holmes levande utan utvecklar Àven
fenomenet.5
Faktum Àr att nÄgra klassiska kÀnnetecken för Sherlock Holmes kommer frÄn senare
adaptioner och inte frÄn originalverken. Den berömda mössan med brÀtten bÄde fram och bak
Àr inte nÄgot författaren sjÀlv beskrivit, utan kommer frÄn konstnÀren Sidney Paget, som i sina
tidiga illustrationer av berÀttelserna gjorde sin egen tolkning av Conan Doyles text. Den lika
berömda böjda pipan kommer frÄn pjÀsförfattaren och skÄdespelaren William Gillette, som
ansÄg att en rak pipa skulle skymma hans mun pÄ scenen.6
Omkring tusen adaptioner pÄ Conan Doyles skapelse har gjorts, vilket innebÀr att Sherlock
Holmes Àr en av tidernas mest filmatiserade karaktÀrer.7 Hur Àr det möjligt att en fiktionell
person kan fortsÀtta intressera mÀnniskor genom hittills mer Àn ett Ärhundrade? Varför tröttnar
man inte pÄ att framstÀlla nya versioner av honom? Varför tröttnar man aldrig pÄ att se eller
lÀsa om honom? Vad Àr sÄ speciellt med Sherlock Holmes?
NÀr det gÀller mig sjÀlv lÀste jag ett par Sherlock Holmes-romaner nÀr jag var barn, och
har sett nÄgra av filmatiseringarna. Det var dock för knappt ett Är sedan, nÀr en vÀn
introducerade för mig den senaste, BBC-producerade TV-serien Sherlock (2010-) som min
fascination för fenomenet vÀcktes pÄ allvar. Jag har svÄrt att tÀnka mig att jag nÄgonsin kan
förestÀlla mig Sherlock Holmes pÄ nÄgot annat sÀtt Àn i skepnaden av skÄdespelaren Benedict
Cumberbatch, stÀndigt Ätföljd av Martin Freeman som John Watson. DÀrav Àmnet för följande
uppsats, dÀr jag har för avsikt att göra en komparativ analys av Arthur Conan Doyles
originalverk och adaptionen Sherlock.
1.1 Syfte, frÄgestÀllning och metod
Studieobjektet i den hÀr uppsatsen Àr intressant för att adaptionen Àr relativt outforskad dÄ den
Àr ny och i skrivande stund Ànnu inte avslutad. DÀrför kommer i analysen nÄgot större fokus
lÀggas pÄ adaptionen Àn pÄ originalverket, Àven om bÄda versioner kommer beröras i stor
utstrÀckning.
Miniserien Sherlock, skapad av Mark Gatiss och Steven Moffat, Àr en hittills tre sÀsonger
lÄng TV-serie, och varje sÀsong bestÄr av tre avsnitt, vart och ett nittio minuter lÄngt. Den
5 Boström 2013, s. 459f.6 Boström 2013, s. 77, 219.7 Jessika Gedin i Babel. SVT, Sverige (sÀndes 140427).
5
första sÀsongen kom 2010, andra sÀsongen 2012 och tredje sÀsongen 2014. En fjÀrde sÀsong
Ă€r annonserad till 2016.8
DÄ bÄde Conan Doyles detektivberÀttelser och avsnitten i TV-serien Àr mÄnga och
omfÄngsrika sÄ kommer denna uppsats begrÀnsas till att beröra ett verk av författaren,
nÀmligen The Hound of the Baskervilles (1902) och ett avsnitt av TV-serien som bygger pÄ
romanen, döpt till âThe Hounds of Baskervilleâ (2012). Anledningen till att jag valt dessa
verk Àr att The Hound of the Baskervilles Àr den kanske mest kÀnda och ofta Àven nÀmnd som
den bĂ€sta av Sherlock Holmes-berĂ€ttelserna. Dessutom följer âThe Hounds of Baskervilleâ
originalet mer tydligt vad gÀller handlingen Àn vissa andra avsnitt. Varje avsnitt av TV-serien
bygger pÄ olika verk av Conan Doyle, vissa följer originalberÀttelserna mer Àn andra och
ibland har man hÀmtat influenser frÄn olika verk i ett och samma avsnitt. I analysen kommer
nÄgra andra avsnitt av Sherlock och andra verk av Conan Doyle att nÀmnas.
Syftet med uppsatsen Àr att analysera hur handlingen och karaktÀrerna framstÀlls i de olika
verken. Dels Àr det intressant att undersöka berÀttartekniker i det skrivna respektive det
audiovisuella mediet. Och dels ligger fokus pÄ det skrivna och det talade ordet. Jag vill
fördjupa mig i likheter och skillnader mellan romantexten och adaptionsmanuset.
Analysen i uppsatsen delas in i tvÄ avsnitt; ett som berör handlingen och ett som berör
karaktÀrerna (Àven om handlingen till viss del ocksÄ syns i avsnittet om karaktÀrerna).
Originalet och adaptionen diskuteras parallellt. Vad gÀller karaktÀrer koncentreras analysen
till huvudpersonerna, nÀmligen Sherlock Holmes och John Watson. KaraktÀrernas relation till
varandra stÄr i fokus, samt hur deras personligheter framstÀlls och med hjÀlp av vilka metoder
de framstĂ€lls i roman respektive TV-serie. Ăven de skĂ„despelare som valts för huvudrollerna i
adaptionen diskuteras. BetrÀffande handlingen undersöks pÄ vilka sÀtt den framstÀlls i de
olika verken. Miljö och samhÀlleliga förhÄllanden undersöks ocksÄ, hur samtiden Àr synlig i
de bÄda verken och vilken betydelse det fÄr att adaptionens handling Àr placerad i nutid medan
romanen utspelas omkring sekelskiftet 1800-1900. FrÄgestÀllningen Àr sÄledes:
⹠Hur har man gÄtt tillvÀga i framstÀllandet av berÀttelsen och karaktÀrerna i romanen
respektive adaptionen?
Film- och litteraturforskaren Robert Stam beskriver att transformationen av den skrivna
romanen till en filmatisering innebÀr att det Àr osannolikt att en adaption Àr lik originalet.
8 âSherlockâ, Internet Movie Database. <http://www.imdb.com/title/tt1475582/?ref_=fn_al_tt_1> (lĂ€st 140411).
6
Men, menar Stam, inte bara osannolikt utan ocksÄ oönskat. Den audiovisuella adaptionen bör
vara annorlunda Àn det skrivna originalet.9 NÄgot som jag inte har för avsikt att göra i
uppsatsen Àr att vÀrdera adaptionen i jÀmförelse med originalverket. Enligt min mening
bygger bestĂ€mmandet av vilken version som Ă€r âbĂ€stâ i för hög grad pĂ„ Ă„skĂ„darens subjektiva
Äsikter. DÀremot vill jag analysera verken utifrÄn förestÀllningen att samtidigt som adaptionen
bygger pÄ originalet, sÄ Àr de ocksÄ tvÄ enskilda, unika alster.
1.2 Sherlock Holmes historia
Den första romanen av Arthur Conan Doyle om Sherlock Holmes utkom 1887. I A Study in
Scarlet kommer en skadad militÀrlÀkare, John Watson, hem till England frÄn ett krig i
Afghanistan. Han har inte mycket pengar och söker dÀrför nÄgon att dela lÀgenhet med.
Genom en gemensam bekant fÄr han kontakt med Sherlock Holmes, en ung man med udda
intressen och stora kunskaper pÄ vitt skilda omrÄden. Snart fÄr Watson veta att Holmes Àr en
âkonsulterande detektivâ; han hjĂ€lper polisen att lösa brott. NĂ€r de tvĂ„ flyttar ihop pĂ„ 221b
Baker Street i London dröjer det inte lÀnge innan Watson blir Holmes följeslagare i
detektivarbetet. Watson anser att det Àr orÀttvist att poliserna pÄ Scotland Yard alltid tar Ät sig
Àran för Holmes arbete. DÀrför bestÀmmer han sig för att sjÀlv bli Holmes levnadstecknare
och skriver ner hÀndelserna i sin dagbok. Senare sammanstÀller han dem i berÀttelserna vi fÄr
lÀsa, med sig sjÀlv som berÀttare, för att Holmes ska fÄ ett publikt erkÀnnande för sina
bedrifter.
Sammanlagt skrev Conan Doyle fyra romaner om detektiven: A Study in Scarlet (1887),
The Sign of Four (1890), The Hound of the Baskervilles (1902) och The Valley of Fear (1915).
Han skrev ocksÄ femtiosex noveller om detektiven som först gavs ut i den engelska tidskriften
The Strand Magazine (som ocksÄ först gav ut romanerna The Hound of the Baskervilles och
The Valley of Fear i följetongsform) och senare i fem novellsamlingar: The Adventures of
Sherlock Holmes (1892), The Memoirs of Sherlock Holmes (1893), The Return of Sherlock
Holmes (1905), His Last Bow (1917) samt The Case-Book of Sherlock Holmes (1927).10
En mÀngd filmatiseringar av bÄde romanerna och novellerna har gjorts genom Ären. NÄgra
som bör nÀmnas i högre grad Àn andra Àr dels fjorton filmer som gjordes i Hollywood under
1940-talet, med britterna Basil Rathbone i rollen som Holmes och Nigel Bruce som Watson.
9 Robert Stam. Literature Through Film: Realism, Magic and the Art of Adaptation, Oxford, Malden & Carlton: Blackwell Publishing, 2005, [2005b], s. 4.
10 Boström 2013, s. 68, 128f, 179f, 501ff.
7
Dessa filmer var de första filmatiseringar dÀr man gick tillbaka till den viktorianska tiden dÄ
berÀttelserna skrevs, tidigare hade alla filmatiseringar anpassats till sin samtid. Rathbone och
Bruce spelade sedan Àven Holmes och Watson i en flera sÀsonger lÄng radioteater.11
Vidare kom 1970 den brittiska The Private Life of Sherlock Holmes med Robert Stephens
som Holmes och Colin Blakely som Watson. Ăven om filmen inte blev nĂ„gon biosuccĂ© sĂ„ var
den startskottet för filmer om detektiven som fokuserade mer pÄ Holmes karaktÀr och
personlighet, Àn pÄ gÄtorna han löste.12
1984-1994 gick den brittiska TV-serien Sherlock Holmes med Jeremy Brett som Holmes
och David Burke som Watson (senare Edward Hardwicke som Watson). Serien byggde mer pÄ
originalhistorierna Àn nÄgra tidigare gjort, man var mycket nogrann med att scenerna och
manus stÀmde överens med vad som beskrevs i originalberÀttelserna.13
Hollywoodproduktionen Sherlock Holmes, regisserad av Guy Ritchie med Robert Downey
Jr som Holmes och Jude Law som Watson hade biopremiÀr 2009. Filmen har redan fÄtt en
uppföljare, Sherlock Holmes: A Game of Shadows (2011) och Ànnu en Àr inplanerad.14 Dessa
Àr de i skrivande stund senaste filmerna om Sherlock Holmes som visats pÄ biograferna.
HÀr följer en kort presentation av verken som stÄr i fokus i den hÀr analysen. VÄren 1901
led Arthur Conan Doyle sviter av tyfus som han Ädragit sig under boerkriget i Sydafrika. För
att ÄterhÀmta sig begav han sig till Norfolk tillsammans med sin vÀn Fletcher Robinson. En
dag talade de tvÄ om myter rörande demoniska hundar som sades hÀrja i hedlandskapet, och
kom pÄ att Àmnet var utmÀrkt stoff för en skrÀckroman. FrÄn början planerade de att skapa
boken tillsammans, men med tiden minskade Robinsons medverkan tills han i slutÀndan
endast fick ett tack i romanen. Romanen skrevs dÄ Conan Doyle tillfÀlligt tagit livet av
Holmes i novellen The Final Problem (1893) och innan han Ă„terupplivat honom igen i
novellen The Adventure of the Empty House (1903), men han bestÀmde att historien kunde
utspelas innan detektivens död.15
De flesta Sherlock Holmes-historier utspelas i London, men The Hound of the Baskervilles
utspelas till största delen i grevskapet Devonshire (numera Devon) och nÀrmare bestÀmt det
glesbefolkade hedlandskapet Dartmoor. En rik man i trakten, Charles Baskerville, drabbas av
en hjÀrtinfarkt, men vissa misstÀnker att nÄgot annat Àn en sjukdom ligger bakom hans död.
11 Boström 2013, s. 264-271, 280, 293, 303.12 Boström 2013, s. 377ff.13 Boström 2013, s. 407ff, 422ff.14 Boström 2013, s. 445f, 457.15 Boström 2013, s. 128f.
8
Det gÄr nÀmligen rykten i trakten om att en stor, demonisk hund förföljer slÀkten Baskerville,
som Àven tidigare drabbats av mystiska dödsfall. Charles hittas död utanför sin gÄrd och i
nÀrheten av kroppen ses spÄren av en hund. Nu Àr man orolig för Charles brorson och
arvtagare Henry som befunnit sig utomlands men ÄtervÀnder hem för att bosÀtta sig i
Baskerville Hall. Sherlock Holmes och Dr. Watson fÄr i uppdrag att vaka över Henry och se
till att han inte kommer till skada, samtidigt som de utreder om Charles Baskerville blev
mördad.
I adaptionen âThe Hounds of Baskervilleâ i Sherlock Ă€r Henry son till den mördade
mannen, och han söker upp Sherlock och John för att be dem utreda faderns död. Han gör det
för att han som barn sÄg sin far bli dödad av en onaturligt stor hund. Men ingen tror honom,
alla Àr övertygade om att traumat det innebar nÀr hans far dog gjort sonen psykiskt sjuk. Han
vill nu med hjÀlp av detektiven bevisa att han inte Àr galen och att det han berÀttat Àr sant.
Medan originalhistorierna av Conan Doyle utspelar sig i slutet av 1800-talet och början av
1900-talet, sÄ Àr handlingen i Sherlock liksom i de tidigaste adaptionerna av verken förflyttad
till sin samtid. Sherlock Holmes och John Watson bor i nutidens London och Dartmoor Àr en
turistattraherande nationalpark dÀr Àven militÀren utför en del aktiviteter.
1.3 Teori
1.3.1 Intermedialitet
Beteckningen intermedialitet gÄr ut pÄ att det finns ett samband mellan olika medier och att de
ofta samverkar med varandra. Grunden för intermedial forskning Àr att de grÀnsdragningar
som görs mellan olika medier sÀllan stÀmmer. Exempelvis Àr ord, bild och ljud inte helt skilda
frÄn varandra; ett medium innehÄller oftast spÄr frÄn andra medier. Tidigare har omrÄdet
kallats âinterartiella studierâ, men det ses numera som ett för begrĂ€nsat omrĂ„de eftersom âartâ
innebÀr att studierna bara omfattar konstformer, vilka ocksÄ kan vara svÄrdefinierade. DÀrför
ses âintermedialitetâ som en bĂ€ttre term eftersom det innefattar all form av media. Ăven detta
ord Àr smÄtt problematiskt eftersom det inte Àr helt tydligt vad ett medium Àr för nÄgot.16
Intermedialitetsforskaren Hans Lund ger en beskrivning av medium och intermedialitet
utifrĂ„n medieforskaren JĂŒrgen E. MĂŒllers syn pĂ„ begreppen: âMedium, medietext eller
medieprodukt stÄr [...] för formgivna musikaliska, visuella eller verbala talakter,
16 Hans Lund. âMedier i samspelâ, Intermedialitet: Ord, bild och ton i samspel, Hans Lund (red.), 1:3, Lund: Studentlitteratur, 2012, s. 11ff.
9
uttrycksformer som kommunicerar meddelanden oavsett grad av estetisk avsikt och lödighet.
Intermedialitet betecknar dĂ€rmed enligt MĂŒller samband och samverkan mellan olika
medietexter eller medieprodukter.â17
Studier av relationen mellan exempelvis mÄlningar och litteratur har gjorts under mÄnga
Ärhundraden, startpunkten var konkurrensen mellan olika konstformer pÄ 1500-talet. Fokus
har i historien legat pÄ att se samband och skillnader mellan konstarter genom att jÀmföra
form och innehÄll. Ibland har man sökt efter generella drag mellan konstarter och ibland har
man betraktat enskilda verk. FrÄn 1970-talet har det interartiella omrÄdet vÀxt fram, vilket inte
begrÀnsar studierna till jÀmförelser mellan konstverk. DÀr anvÀnds Àven strukturalism,
hermeneutik och semiotik i undersökningarna av konstformernas relationer. Det intermediala
forskningsomrÄdet har uppmÀrksammats under 2000-talet. Numera har studierna expanderats
till att inte bara omfatta traditionella konstformer som musik, litteratur och bilder, utan ocksÄ
exempelvis reklam, mode och fotojournalism.18
Vidare kan de intermediala relationerna delas in i tre huvudgrupper. âKombineradeâ
medier Àr exempelvis en reklambild (dÀr text och bild samexisterar) eller en tidningsartikel
med en bild till (dĂ€r bild och text refererar till varandra). âIntegreradeâ medier Ă€r exempelvis
kalligrafi och bildskrift (dÀr tvÄ medier, bild och skrift, mÄste hÀnga ihop för att verket ska fÄ
sin mening). Den tredje gruppen Ă€r âtransformeradeâ medier. DĂ„ refererar medier till,
representerar eller gör en tolkning av andra medier. Ett exempel pÄ transformation Àr nÀr en
film görs som bygger pĂ„ en roman, eller vice versa.19 Ămnet för den hĂ€r uppsatsen berör en
transformation, nÀmligen ett TV-serieavsnitt som bygger pÄ en roman.
1.3.2 Adaption
Processen dĂ€r ett verk transformeras till ett annat medium har benĂ€mningen âadaptionâ. Ăven
versionen som Ă€r baserad pĂ„ originalverket kan kallas för âen adaptionâ.20 Efter att ha sett en
film som Àr baserad pÄ en roman sÄ Àr fÄ diskussionsomrÄden sÄ vanliga som det att tittaren Àr
vÀldigt benÀgen att kommentera hur lyckad filmen Àr jÀmförd med originalet, pÄpekar Brian
McFarlane. Litteratur har filmatiserats i stort sett sÄ lÀnge som filmmediet funnits.21
17 Lund 2012, s. 19.18 Lund 2012, s. 14-19.19 Lund 2012, s. 19f.20 Stam, 2005a, s. 1.21 Brian McFarlane. Novel To Film: An Introduction to the Theory of Adaptation, Oxford: Clarendon Press,
1996, s. 3.
10
Mycket av det som utförts pÄ forskningsomrÄdet berör adaptioner frÄn skönlitteratur till
film, men teorierna gÄr Àven att tillÀmpa pÄ studier av adaptioner frÄn skönlitteratur till
exempelvis en TV-serie.
Robert Stam presenterar olika perspektiv pÄ adaptionsomrÄdet. Ett sÀtt Àr att se
originalverket och adaptioner som tvillingar. Ett annat sÀtt Àr att se adaptionen som en
âparasitâ pĂ„ originalet. Det gĂ„r ocksĂ„ att se de tvĂ„ versionerna som beroende av varandra,
genom att adaptionen existerar tack vare originalet, medan originalet eventuellt blir
ihÄgkommet tack vare adaptionen. Adaptioner av litteratur till audiovisuella medier har
genom historien fÄtt kritik för att vara otrogna eller göra vÄld pÄ originalet. Stam anser att
istÀllet för att fixera sig vid hur bra en adaption Àr, vilket beror pÄ subjektiva Äsikter, sÄ bör
man istÀllet intressera sig för att analysera adaptioner.22
De strukturalistiska, poststrukturalistiska och dekonstruktivistiska traditionerna bryter
ocksÄ ner de fientliga synerna pÄ en adaption, pÄpekar Stam. Enligt Julia Kristeva som
myntade begreppet âintertextualitetâ Ă€r alla texter (och dĂ€rmed Ă€ven filmmanus) tĂ€tt knutna
till och beroende av varandra. Jacques Derrida menade att det Àr kopior (eller adaptioner) som
skapar originalet, eftersom beteckningen âoriginalâ förlorar sin betydelse om det inte finns
nÄgra kopior. Michail Bakhtin ansÄg att mÀnskligheten grundas i sprÄkbruket och dialoger,
inte bara mellan personer utan Àven exempelvis mellan sociala företeelser, och mellan
historiska och dagens aktörer.23
Litteraturforskaren Malgorzata Marciniak menar att det Àr ett risktagande för filmskapare
att göra en adaption av en bÀstsÀljande roman. SÄ varför tar sig en regissör an arbetet att
filmatisera en bÀstsÀljare, och varför gÄr en skeptisk lÀsare och ser filmen pÄ bio? Enligt
Marciniak Àr visserligen filmskaparen medveten om risken att fÄ kritik och dÀrmed ocksÄ gÄ
med ekonomisk förlust pÄ grund av hur man omvandlar ett populÀrt verk. Och lÀsaren Àr
medveten om risken att filmen inte stÀmmer överens med ens egen vision av det litterÀra
verket. Riskerna övertrÀffas dock av viljan frÄn filmskaparen att kunna tillföra nya aspekter av
verket, och lÀsarens intresse för att fÄ Äteruppleva ett Àlskat verk. Dessutom ges nya
perspektiv pÄ verket i och med att filmmediet tillför exempelvis bild och ljud, som kan göra
att verket fÄr en ny mening för oss. 24
22 Stam 2005a, s. 1ff.23 Stam 2005a, s. 8f.24 Malgorzata Marciniak. âThe Appeal of Literature-to-Film Adaptationâ, Lingua ac Communitas, PoznaĆ, Ă„rg
17, 2007, <http://www.lingua.amu.edu.pl/Lingua_17/lin-5.pdf> (lÀst 140405), s. 61ff.
11
1.4 Forskningsöversikt
Vad gÀller tidigare forskning finns det en uppsjö av böcker, artiklar och uppsatser som berör
adaptioner av Conan Doyles verk till filmer och tv-serier. Det finns guider som presenterar en
övergripande guide över filmatiseringar och tv-serier som gjorts genom Ären, eller studier som
fokuserar pÄ en specifik adaption. Vidare finns analyser som berör en viss skÄdespelares
tolkning av Sherlock Holmes, eller hur en viss karaktÀr framstÀlls i olika adaptioner. En del
studier undersöker hur fenomenet Sherlock Holmes fortsÀtter intressera mÀnniskor genom de
adaptioner som görs. Nedan presenteras forskning som Àr förknippad med och ses som
relevant för Àmnet i den hÀr uppsatsen. I synnerhet lÀggs dÀrför fokus pÄ artiklar som berör
TV-serien Sherlock. En mer utförlig presentation av artiklarna Àr integrerad i analysen.
I antologin Sherlock Holmes for the 21st Century: Essays on New Adaptations (2012)
diskuteras varför Sherlock Holmes stÀndigt fortsÀtter attrahera nya lÀsare och tittare. HÀr finns
artiklar samlade som utifrÄn olika infallsvinklar behandlar nya verk baserade pÄ Conan
Doyles berÀttelser. FrÀmst ligger fokus i artiklarna pÄ adaptionerna Sherlock Holmes och
Sherlock Holmes: A Game of Shadows regisserade av Guy Ritchie, samt Mark Gatiss och
Steven Moffats TV-serie Sherlock.
Lynette Porter inleder antologin med att beskriva att detektiven Àr ytterst aktuell nu i och
med Sherlock, den amerikanska TV-serien Elementary som utspelas i nutidens USA och dÀr
John Watson förvandlats till Joan Watson, samt Guy Ritchies filmer som utspelas under
viktoriansk tid men med mer framtrÀdande drag av action Àn originalberÀttelserna. Inte bara
filmer och TV-serier bibehÄller detektivens popularitet utan Àven dataspel och rollspel. Porter
menar att alla olika versioner av originalverken ligger till grund för mÄnga undersökningar.25
NÄgra av artiklarna Àr sÀrskilt anvÀndbara för min analys. Carlen Lavigne diskuterar i sin
artikel âThe Noble Bachelor and the Crooked Man: Subtext and Sexuality in the BBC's
Sherlockâ karaktĂ€rernas sexualitet i Sherlock. I den hĂ€r uppsatsen kommer artikeln vara
relevant i analysen av huvudkaraktÀrernas relation till varandra i roman respektive TV-serie.
För analysen av karaktĂ€rernas personlighet Ă€r April Toadvines âThe Watson Effect:
Civilizing the Sociopathâ intressant. Toadvine lĂ€gger fokus pĂ„ karaktĂ€ren John Watsons
personlighetsdrag, och vad han tillför berÀttelserna om Sherlock Holmes.
Francesca M. Marinaro och Kayley Thomas har i â'Don't Make People Into Heroes, John':
25 Lynette Porter. âIntroduction: In Search of the Real Sherlock Holmesâ, Sherlock Holmes for the 21st Century: Essays on New Adaptations, Lynette Porter (red.), Jefferson: McFarland & Company, 2012, s. 2ff, 10.
12
(Re/De)Constructing the Detective as Heroâ för avsikt att definiera om Sherlock Holmes Ă€r en
hjĂ€lte eller inte. Ăven hĂ€r diskuterar man Johns inverkan pĂ„ Sherlock, men framför allt ligger
fokus pÄ Sherlocks personlighet. DÀrför Àr denna artikel intressant för karaktÀrsanalysen.
Rhonda Harris Taylor undersöker i âThe 'Great Game' of Information: The BBC's Digital
Nativeâ hur Sherlock Holmes i Sherlock pĂ„ flera sĂ€tt Ă€r ett barn av den âdigitala tidsĂ„lderâ han
lever i, till skillnad frÄn Conan Doyles originalskapelse. Artikelförfattaren undersöker hur
karaktÀrerna anvÀnder sig av högteknologi i adaptionen. Men hon diskuterar ocksÄ Sherlocks
hjĂ€rna som ett digitalt inslag, dĂ„ han âscannarâ och analyserar mĂ€nniskor, nĂ€stan som om hans
hjÀrna vore en dator. Artikeln Àr frÀmst relevant för analysen för att den presenterar mÄnga
detaljer i TV-serien som anknyter till sin samtid.
Ăven Svetlana Bochman har skrivit en artikel som berör hur den teknologiska tidsĂ„ldern Ă€r
synlig i Sherlock. âDetecting the technocratic detectiveâ fokuserar frĂ€mst pĂ„ vilka
teknologiska hjÀlpmedel Sherlock anvÀnder för att lösa brott.
En annan antologi som i skrivande stund Àr relativt nyutgiven Àr Sherlock Holmes and
Conan Doyle: Multi-Media Afterlives (2013). HĂ€r finns artiklar samlade som till viss del
behandlar originalverken och författaren, men framför allt hur fenomenet Sherlock Holmes
levt vidare genom senare tolkningar i form av filmer, TV-serier, dataspel och reklam.
Antologin kommer inte anvÀndas som referens i min analys, dÄ artiklarna inte Àr tillrÀckligt
anknutna till Àmnet för den hÀr uppsatsen. Den Àr dock vÀrd att vara medveten om eftersom
den utgör en omfattande del av forskningen kring Sherlock.
Benjamin F. Fisher avhandlar i en artikel, âThe Hound of the Baskervilles 100 Years After
â A Review Essayâ (2004), vad som hĂ€nt pĂ„ forskningsomrĂ„det sedan The Hound of the
Baskervilles först gavs ut. Han diskuterar studier som gjorts av romanen, analyserande förord
i olika utgÄvor av romanen, samt vissa Àndringar som gjorts av författaren i olika utgÄvor.
MÄnga studier rör de gotiska inslagen och psykologiska drag i romanen. Annat som
undersökts Àr Conan Doyles eventuella strÀvan efter att vara tydlig med att romanen ska ses
som fiktion, exempelvis genom att ortsnamn som i första utgÄvan var autentiska senare
Ă€ndrats till fiktiva namn. Andra studier riktas mot det textuella, bland annat analyseras
poetiska inslag i texten och att varje ord i texten Àr betydelsefullt och har en mening. Fishers
artikel Àr ingen utförlig analys, men de aspekter som tas upp Àr av intresse att ha i Ätanke i en
analys av romanen.
Jag har Àven haft nytta av svenske Mattias Boströms populÀrhistoriska FrÄn Holmes till
13
Sherlock (2013). Boken Àr till stor del en biografi över Arthur Conan Doyles liv och hans
relation till sin litterÀra skapelse Sherlock Holmes. Vidare ges en presentation av mÀnniskor
som pÄ vita duken, pÄ TV, pÄ teaterscenen och i radio hÄllit detektiven levande fram till idag.
Boström talar Ă€ven om ett antal âvanligaâ mĂ€nniskor som Ă€r intresserade av karaktĂ€ren, och
vikten av dessa beundrare för att ett verk ska kunna fortleva. NÄgra djupare analyser av de
olika film- och TV-versioner som finns av Conan Doyles verk har inte Boström gjort. Men
boken ger en övergripande bild över vad som hÀnt kring karaktÀren Sherlock Holmes och pÄ
adaptionsfÀltet under de Är som gÄtt frÄn den första romanens A Study in Scarlet tillkomst till
sÀndningen av den senaste sÀsongen av Sherlock.
2. Analys
2.1 Den transformerade berÀttelsen
You may marry him, or murder, or do what you like with him.26
â Sir Arthur Conan Doyle, 1901
OvanstÄende citat Àr hÀmtat ur ett telegram som Arthur Conan Doyle skickade till
pjÀsförfattaren William Gillette, som svar pÄ dennes förfrÄgan om han i sin teaterpjÀs fick
tillÄtelse att gifta bort Sherlock Holmes. En av manusförfattarna till Sherlock, Steven Moffat,
menar att adaptionsskaparna mÄste fÄ ta sig friheten att förÀndra originalet. SÀrskilt som
författaren sjÀlv en gÄng i tiden gav sin tillÄtelse att göra olika förÀndringar i en adaption. Men
Moffat anser dock att han och den andre manusförfattaren, Mark Gatiss, Àr trogna andan i
originalverken.27
Forskaren i filmvetenskap Erik Hedling pÄpekar i en artikel om romaner som filmatiserats
att alla tolkar en roman olika pÄ grund av kognitiva mekanismer: det Àr individuellt och stÄr
varje enskild tolkare fritt hur man förestÀller sig karaktÀrer, miljö och vilka element man
tycker bÀst om i en roman. Det Àr inte troligt att adaptionsskaparens tolkning av romanen Àr
likadan som vÄr egen, dÀrför Àr det inte heller sÀkert att vi blir nöjda med adaptionen. DÀrav
kommer det vedertagna uttrycket âboken var bĂ€ttre Ă€n filmenâ. Men Hedling anser vidare att
26 Arthur Conan Doyle, citeras efter Steven Moffat i en intervju av Stuart Jeffries. âThere is a clue everybody's missed': Sherlock writer Steven Moffat interviewedâ, The Guardian, 20.1.2012, <http://www.theguardian.com/tv-and-radio/2012/jan/20/steven-moffat-sherlock-doctor-who> (lĂ€st 140502).
27 Steven Moffat intervjuad av Jeffries 2012.
14
det Àr viktigt att göra nya tolkningar av klassiska berÀttelser för att de ska kunna leva vidare.28
Adaptionen i Sherlock har fĂ„tt titeln âThe Hounds of Baskervilleâ, vilket skiljer sig nĂ„got
frÄn romanens titel, The Hound of the Baskervilles. Vad romantiteln syftar pÄ blir tydligt i
handlingen: som tidigare nÀmnts talas om en legend i trakten dÀr historien utspelar sig som
gÀller att slÀkten Baskerville Àr förföljd av en spökhund, och Charles Baskervilles död fÄr
diskussionen att ta fart igen. Ăr hunden myt eller verklighet?
I Sherlock-avsnittet gÄr titeln dÀremot att tolka pÄ flera sÀtt. NÄgon person som heter
Baskerville finns inte hÀr och legenden rör inte specifikt en slÀkt utan Àr anknuten till trakten i
allmÀnhet. Namnet Baskerville syftar pÄ ett biologiskt forskningscenter som militÀren har pÄ
Dartmoor. GÄtfullheten kring Baskerville ligger till grund för myten i trakten om att man
genmanipulerar djur pÄ centret, varav en muterad hund rymt eller slÀppts lös.
Ortsbefolkningen anvÀnder sig sedan av myten för att locka turister till platsen. Vilka
hundarna (plural, till skillnad frÄn den enda hunden i romanens titel) i titeln Àr, Àr dÀremot mer
osÀkert.
I svenskan har vi bara ordet âhundâ, medan engelskan rymmer orden âdogâ och âhoundâ.
Engelska Àr liksom bland annat svenska, tyska och hollÀndska ett germanskt sprÄk, och ordet
âhoundâ Ă€r slĂ€kt med det hollĂ€ndska âhondâ, tyska âhundâ och dĂ€rmed ocksĂ„ det svenska
âhundâ. Men medan vĂ„rt âhundâ Ă€r ett samlingsnamn för djurarten hundar i allmĂ€nhet, har det
engelska ordet âhoundâ en nĂ„got annan betydelse. Dels Ă€r ordet en benĂ€mning pĂ„ speciella
hundraser som anvÀnds för jakt, framför allt sÄdana med en förmÄga att spÄra ett byte med
hjÀlp av sitt luktsinne. Och dels Àr ordet en definition pÄ en ihÀrdigt sökande person .29
Om man utgĂ„r frĂ„n den engelska definitionen pĂ„ âhoundâ sĂ„ skulle Ă„ ena sidan hundarna i
titeln pÄ Sherlock-avsnittet kunna syfta pÄ myten om de muterade djuren pÄ forskningscentret.
Men Ä andra sidan finns i verkligheten inga muterade hundar dÀr, Ätminstone inte som vi fÄr
se. DĂ€rför skulle âhundarnaâ Ă€ven kunna syfta pĂ„ mĂ€nniskorna som arbetar pĂ„ Baskerville, det
vill sÀga forskare som ihÀrdigt söker efter svaret pÄ nÄgonting.
Att just ordet âhoundâ anvĂ€nds istĂ€llet för âdogâ fĂ„r en djupare mening i sĂ„vĂ€l adaption
som originalberÀttelse. I romanen anvÀnds ordet för att benÀmna en speciell jakthund, som
med hjÀlp av sitt luktsinne spÄrar sitt byte. Bytet Àr medlemmar av familjen Baskerville. (NÀr
man dÄ översÀtter Conan Doyles titel till svenska Baskervilles hund förlorar titeln nÄgot av sin
28 Erik Hedling. âRoman blir filmâ, Intermedialitet: Ord, bild och ton i samspel, Hans Lund (red.), Lund: Studentlitteratur, 2012, s. 229ff.
29 âhoundâ, Oxford Dictionaries. <http://www.oxforddictionaries.com/definition/english/hound> (lĂ€st 140505).
15
innebörd. Titeln syftar inte pÄ vilken hund som helst.) Ordvalets betydelse förstÀrks i
adaptionen dÄ Sherlock vid ett tillfÀlle frÄgar Henry, mannen som sökt upp honom för att reda
ut mysteriet kring sin fars död, varför han hela tiden anvĂ€nder ordet âhoundâ nĂ€r han talar om
hÀndelsen dÄ fadern dog? Vidare sÀger han att det var pÄ grund av ordvalet han Ätog sig fallet.
NĂ€r Sherlock sedan löser mysteriet kommer han fram till att âhoundâ inte alls Ă€r en referens
till ett djur. I sjÀlva verket Àr det en benÀmning pÄ ett forskningsexperiment kallat H.O.U.N.D.
Gemensamt för verken Àr att den verkliga, fysiska hunden existerar, men den Àr egentligen
oskyldig. I romanen Àr det en mördare som föder upp en ovanligt stor hund, som han sedan
slÀpper lös pÄ heden. Hunden skrÀmmer dÀrpÄ Charles Baskerville och orsakar en hjÀrtattack,
dÄ han tror att han ser den demoniska mördarhund som förföljer hans slÀkt. I adaptionen Àr det
ett vÀrdshuspar som i hemlighet slÀpper lös sin hund pÄ heden för att locka turister till orten.
Robert Stam menar att det inte gÄr att skilja adaptionsteoretisk historia frÄn historia
överlag. NÀr man analyserar kulturella verk sÄ bör forskaren ha tidpunkten för alstrets
tillblivelse i Ätanke och se till samband mellan verket och historiska hÀndelser.30 Enligt Erik
Hedling Àr det dessutom viktigt att göra adaptioner som Àr anpassade till samtiden för att
tillföra originalet nya tolkningsalternativ.31
Den historiska aspekten Àr sÀrskilt intressant att ha i Ätanke i denna analys eftersom
originalverket utspelas i sin samtid, liksom adaptionen i sin.
MordgÄtan Àr ett exempel pÄ hur berÀttelsen Àr anknuten till sin samtid i sÄvÀl romanen
som adaptionen. I en artikel om The Hound of the Baskervilles beskriver Benjamin F. Fisher
att det under den senviktorianska tiden dÄ romanen skrevs var vanligt med grubblerier kring
slÀktdrag, identitet och familjehemligheter.32 Detta gÄr att se pÄ tvÄ sÀtt i berÀttelsen. Dels
genom legenden som tidigare nÀmnts Àr anknuten till familjen Baskerville. Dels genom att
mördaren som kallar sig Stapleton i sjÀlva verket heter Rodger Baskerville och Àr en dittills
okÀnd brorson till Charles Baskerville. Han har orsakat sin farbrors död och försöker ocksÄ
mörda sin kusin Henry Baskerville, för att dÀrigenom sjÀlv Àrva familjegodset och slÀktens
förmögenhet. Sherlock Holmes löser mysteriet dÄ han besöker Baskerville Hall och fÄr syn pÄ
ett portrÀtt av en anfader till Henry, som bortsett frÄn hÄrlÀngd Àr mycket lik Stapleton, varpÄ
30 Stam 2005b, s. 16.31 Hedling 2012, s. 232.32 Benjamin F. Fisher. âThe Hound of the Baskervilles 100 Years After: A Review Essayâ, English Literature in
Transition 1880-1920, Greensboro, Ärg 47, 2004:2, <https://login.bibproxy.kau.se:8443/login?url=http://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&db=edsgao&AN=edsgcl.113138559&lang=sv&site=eds-live> (lÀst 140410), s. 182.
16
Holmes utbrister: âThe fellow is a Baskerville â that is evident.â33
I adaptionen berör mordgÄtan istÀllet sÄdant som Àr Àmne för vissa av dagens
samhÀllsdebatter, nÀmligen biologiska experiment. Ett forskningsprojekt (H.O.U.N.D.) med
en drog som Àr tÀnkt att anvÀndas i biologisk krigföring gÄr snett varpÄ man avslutar
experimentet. En man fortsÀtter i hemlighet pÄ egen hand med experimentet men blir upptÀckt
av Henrys far, som han dÄ mördar. Henry blir vittne till mordet, men eftersom han Àr ett litet
barn förvrÀnger han sitt minne av vad som hÀnde hans far för att kunna hantera hÀndelsen. I
det konstruerade minnet ser han en stor hund som sliter fadern i stycken, vilket beror pÄ att
mördaren bar en tröja med trycket av en hund samt ordet H.O.U.N.D.
Förutom att motivet till mordet Àr anknutet till samtiden i sÄvÀl original som adaption, kan
man ocksÄ se att motiven liknar varandra sÄ sett att girighet ligger till grund för bÄda morden.
I romanen strÀvar mördaren efter att Àrva en förmögenhet, i TV-serien vill mördaren lyckas
med experimentet som antagligen skulle leda till ekonomisk vinning.
Fisher diskuterar ocksÄ kring psykologi och symbolism i romanen, komponenter som var
vanliga hos författare kring tiden för verkets tillblivelse. Han nÀmner att de psykologiska
dragen exempelvis syns nĂ€r Watsons âhjĂ€rta och sjĂ€lâ pĂ„verkas av hĂ€ndelserna som utspelas,
samt nÀr Holmes analyserar hur andra personers medvetanden fungerar. Vidare beskriver
Fisher att det vidstrÀckta hedlandskapet skulle kunna vara en symbol för livet.34 Utöver vad
Fisher tar upp sÄ gÄr det Àven att se en interaktion mellan de psykologiska och symboliska
delarna i romanen. NÀr Watson ska gÄ och lÀgga sig första kvÀllen han befinner sig i
Baskerville Hall för att övervaka Henry, tittar han ut genom fönstret:
It opened upon the grassy space which lay in front of the hall door. Beyond, two copses of treesmoaned and swung in a rising wind. A half moon broke through the rifts of racing clouds. In itscold light I saw beyond the trees a broken fringe of rocks, and the long, low curve of themelancholy moor.35
Vinden i trÀden och det kalla mÄnljuset kan tolkas som symbolik för Watsons oroliga
sinnesstÀmning, eller som en taktik för att förstÀrka obehagskÀnslan hos lÀsaren inför
situationen som karaktÀrerna befinner sig i. Det Àr uppenbart att miljön och vÀdret gÄr att
jÀmföra med kÀnslorna hos karaktÀrerna, till skillnad frÄn om Watson hade blickat ut över ett
soligt och vindstilla landskap. Strax innan har Ă€ven Henry anmĂ€rkt: âMy word, it isn't a very
33 Arthur Conan Doyle. The Complete Sherlock Holmes: The Hound of the Baskervilles, 2013 [1902], <http://sherlock-holm.es/> (lÀst 140403), s. 646.
34 Fisher 2004, s. 186ff.35 Conan Doyle 2013 [1902], s. 612.
17
cheerful placeâ36 som för att förtydliga obehaget bĂ„de inför situationen och platsen. Att
Watson dessutom beskriver heden som âmelankoliskâ stĂ€rker parallellen mellan karaktĂ€rernas
kÀnslor och naturen.
Stam pĂ„pekar att adaptioner har möjlighet att utvecklas i och med den âdigitala
revolutionenâ. Nu för tiden kan filmskapare digitalt bygga upp avancerade miljöer som
tidigare varit omöjligt eller Ätminstone betydligt svÄrare och dyrare att göra fysiska
konstruktioner av. Man kan till och med skapa helt digitala karaktÀrer.37 I den hÀr adaptionen
anvÀnds inte naturen eller vÀdret som symbolik, istÀllet anvÀnds andra metoder för att stÀrka
obehagskÀnslan i handlingen. Delvis anvÀnds klassiska filmiska metoder som att lÄta
skrÀmmande scener pÄ heden utspelas under natten, med besynnerliga ljud (en skÀllande rÀv)
och spÀnningsladdad musik. Men Àven modernare hjÀlpmedel anvÀnds, exempelvis Àr hunden
i en scen digitalt tillverkad; stor, muskulös och med lysande, röda ögon för att göra den mer
skrÀmmande ur karaktÀrernas synvinkel.
The Hound of the Baskervilles Àr utöver en detektivroman ocksÄ en skrÀckberÀttelse.
SkrÀckfaktorerna framstÀlls pÄ olika sÀtt i romanen och adaptionen. I romanen vÀcker rÀdslan
hos karaktÀrerna och det otrevliga vÀdret en obehagskÀnsla hos lÀsaren. En tydligare
skrÀckrelaterad detalj Àr dimman som sveper in över heden lagom till den avgörande
uppgörelsen mellan Sherlock Holmes och mördaren. Holmes och Watson planerar att avslöja
mördaren just som han slÀpper lös sin hund för att döda Henry Baskerville. Men dimman gör
att de tvÄ Àr nÀra att förlora Henry ur sikte och dÀrmed riskera att han dör och att mördaren
kommer undan. Det Äterkommande ljudet av en ylande hund pÄ heden Àr en annan faktor som
höjer romanens status som skrÀckberÀttelse. Den skrÀmmande kÀnslan i berÀttelsen
intensifieras nÀr ytterligare en person hittas död, efter att Holmes och Watson först hört
hundylandet blandat med skrik frÄn en mÀnniska. Och slutligen fÄr huvudkaraktÀrerna ocksÄ
se hunden, varpÄ Watson blir förlamad av skrÀck:
I sprang to my feet, my inert hand grasping my pistol, my mind paralyzed by the dreadfulshape which had sprung out upon us from the shadows of the fog. A hound it was, an enormouscoal-black hound, but not such a hound as mortal eyes have ever seen. Fire burst from its openmouth, its eyes glowed with a smouldering glare, its muzzle and hackles and dewlap wereoutlined in flickering flame. Never in the delirious dream of a disordered brain could anythingmore savage, more apalling, more hellish be conceived than that dark form and savage facewhich broke upon us out of the wall of fog.38
36 Conan Doyle 2013 [1902], s. 612.37 Stam 2005a, s. 11ff.38 Conan Doyle 2013 [1902], s. 651.
18
Medan en roman Àr vad Stam beskriver som ett enspÄrigt medium, som alltsÄ bara bestÄr av
ord, sÄ Àr filmen eller TV-serien ett flerspÄrigt medium som förutom ord Àven bestÄr av musik
och olika former av ljud samt rörliga bilder.39 I âThe Hounds of Baskervilleâ anvĂ€nds i hög
grad filmiska metoder som ljud- och ljuseffekter för att göra avsnittet till en skrÀckberÀttelse. I
en scen blir John inlÄst i ett stort laboratorium pÄ Baskerville. NÀr dörren lÄsts slÄs ett starkt
vitt ljus pÄ och ett larm pÄ hög volym ljuder, vilket desorienterar John. Sedan slÄs larmet och
ljuset av och ett rött ljus fyller rummet istÀllet. SpÀnningshöjande musik hörs, och plötsligt
ocksÄ ett djuriskt morrande. PÄ samma sÀtt görs ocksÄ de psykologiska inslagen mer
skrÀmmande Àn i romanen. Henry fÄr ofta minnesbilder frÄn natten dÄ hans far dog och han
sjÀlv traumatiserades. I vissa scener ses Henry sittandes i sitt hus, han Àr ensam och det Àr tyst
omkring honom. Plötsligt Àndras scenen och en annan bild visas under ett ögonblick, med rött
ljus, en skrikande man och ett morrande djur som sliter i mannen. DÀrpÄ ses Äterigen den
lidande Henry, ensam i sitt hus. VÀxlingen frÄn en stillsam scen till en vÄldsam scen med höga
ljudeffekter ger en âhoppa tillâ-effekt i skrĂ€ckfilmsstil.
För att ÄtergÄ till utdraget ur romanen dÀr Watson ser hunden, sÄ Àr det trots att det bara
bestÄr av ord Àven ett exempel pÄ att Àven det skrivna mediet innehÄller spÄr av andra medier.
Hans Lund redogör för âekfrasâ, en beteckning som rör skildringar, framför allt i skönlitterĂ€ra
sammanhang, som syftar till att lĂ€saren i huvudet ska kunna âseâ det som berĂ€ttas. Lund
menar att ekfrasen kan vara ett sÀtt frÄn författarens sida att förtydliga nÄgot abstrakt. Och för
lÀsarens del Àr ekfraser till fördel för att kunna göra en sÄ tydlig tolkning av texten som
möjligt.40 I exemplet frÄn The Hound of the Baskervilles beskrivs i stil med ett filmmanus hur
Watson kommer pÄ fötter och greppar sin pistol. DÀrefter skildras hunden, som mÄste
förklaras ingÄende eftersom den inte gÄr att jÀmföra med en vanlig hund. Genom att beskriva
den som enorm, kolsvart, med eld som vÀller fram ur munnen och glödande ögon, ges lÀsaren
möjligheten att se en tydligare bild av hunden framför sig Àn om den exempelvis bara skulle
beskrivas som en onaturligt stor och skrÀmmande hund.
Rhonda Harris Taylor presenterar i sin artikel att den teknologiska tidsÄldern spelar olika
roller i TV-serien. Dels genom det sceniska framstÀllandet av berÀttelsen, men ocksÄ i sjÀlva
handlingen. Sherlock-skaparna avsĂ„g enligt Harris Taylor att göra detektiven till ett âbarn av
sin tidâ, liksom original-Holmes var modern pĂ„ tiden för romanens tillkomst. De teknologiska
39 Stam 2005b, s. 4.40 Hans Lund, âLitterĂ€r ekfrasâ, Intermedialitet: Ord, bild och ton i samspel, Hans Lund (red.), 1:3, Lund:
Studentlitteratur, 2012, s. 183ff.
19
elementen Àr synliga bland annat genom att Sherlock har en webbsida, och John har en blogg.
AnvÀndandet av mobiltelefoner Àr omfattande för att skicka sms och för att söka information.
Sherlock listar ut lösenord till datorer och stjÀl id-handlingar av personer i sin omgivning för
att fÄ tilltrÀde till stÀllen dÀr han egentligen inte Àr berÀttigad att befinna sig, Àven detta
anknutet till den digitala tidsĂ„ldern. I âThe Hounds of Baskervilleâ anvĂ€nder han sin brors
identitetshandlingar för att fÄ intrÀde till forskningscentret. Vid ett annat tillfÀlle hackar han
sig in i en majors dator för att fÄ tillgÄng till uppgifter om projektet H.O.U.N.D.41
Eftersom Sherlock utspelas i nutid har mÄnga detaljer i handlingen anpassats dÀrefter.
Delvis de teknologiska element som Harris Taylor presenterar, men Àven en mÀngd andra
komponenter i handlingen som moderniserar berÀttelsen och samtidigt refererar till romanen.
Vissa platser har moderniserats. Baskerville Àr i romanen en mytomspunnen familj, i
adaptionen ett mytomspunnet forskningscenter istĂ€llet. âGrimpen Mireâ Ă€r i The Hound of the
Baskervilles en livsfarlig sankmark pÄ den glesbefolkade heden dÀr mördaren gÄr sitt öde till
mötes dÄ han försöker smita frÄn Holmes och Watson. Nu för tiden Àr inte Dartmoor en
glesbygd lĂ€ngre utan en turistattraherande nationalpark. I âThe Hounds of Baskervilleâ har
dĂ€rför sankmarken förvandlats till âGrimpen Minefieldâ, ett minfĂ€lt som Ă€r förbundet med
militÀrens övningar pÄ omrÄdet (Àven i verkligheten utför militÀren övningar i trakten).
Mördaren springer ut pÄ fÀltet och kliver pÄ en mina i ett försök att smita frÄn Sherlock och
John. I romanen drunknar mördaren, i adaptionen exploderar han; i bÄda versionerna
försvinner hans kropp.
Hunden i romanen Àr en ovanligt stor men vanlig hund, som mördaren mÄlat tÀnderna pÄ
med ett sjÀlvlysande medel för att göra den skrÀckinjagande. I adaptionen förstÀrks intrycket
av hunden genom att de som ser den som övernaturligt stor har blivit drogade. Ăven drogen
(frÄn projekt H.O.U.N.D.) Àr ett moderniserande grepp. I romanen rÄkar vÀdret vÀxla vid
scenen för uppgörelsen och dimman sveper in. Den blir ett dödligt hot i och med att Holmes
och Watson varken kan se mördaren, hunden eller Henry förrÀn de Àr mycket nÀra. I TV-
serien dÀremot har dimman gjorts om till en luftburen drog, som Àr livsfarlig för de som andas
in den dÄ den skapar allvarliga hallucinationer och vanförestÀllningar.
De flesta av personnamnen frÄn romanen finns kvar i adaptionen, men karaktÀrerna Àr
annorlunda. Henry Baskerville har fÄtt namnet Henry Knight istÀllet. Stapleton Àr inte namnet
41 Rhonda Harris Taylor. âThe 'Great Game' of Information: The BBC's Digital Nativeâ, Sherlock Holmes for the 21st Century: Essays on New Adaptations, Lynette Porter (red.), Jefferson: McFarland & Company, 2012,s. 131ff.
20
pÄ den manlige mördaren lÀngre utan en kvinnlig forskare pÄ Baskerville, dock var Àven
original-Stapleton en biolog. Mördaren i adaptionen heter Frankland, medan Frankland i
romanen Àr en oskyldig ortsbo. Barrymore som i romanen Àr en betjÀnt pÄ Baskerville Hall Àr
i adaptionen en major pÄ Baskerville. Mortimer som i romanen Àr en manlig lÀkare har i
adaptionen blivit en kvinnlig psykolog. TvÄ kvinnliga karaktÀrer frÄn romanen, mördarens fru
och mördarens Àlskarinna, har uteslutits i adaptionen, men istÀllet har tvÄ manliga karaktÀrer i
romanen förvandlats till tvÄ kvinnliga i adaptionen. Att de kvinnliga karaktÀrerna fÄtt yrken
som forskare och psykolog Àr ett moderniserande drag; under Conan Doyles tid var dessa
mindre vanliga kvinnoyrken.
I adaptionen har Àven mÄnga mindre detaljer som refererar till romanen införts, men i en
modern tappning. Medan original-Holmes röker pipa och cigaretter sÄ försöker adaptions-
Sherlock sluta röka och anvÀnder sig istÀllet av nikotinplÄster. I romanen mÄlar mördaren
hundens tÀnder med ett fluorescerande, sjÀlvlysande medel. I adaptionen Àr det en kanin pÄ
forskningscentret som injicerats med en fluorescerande gen som gör den sjÀlvlysande. I
samband med det diskuterar karaktÀrerna den i det moderna samhÀllet aktuella debatten kring
genmanipulationer. I romanen upptÀcker Watson ett ljus ute pÄ heden som han misstÀnker har
med Charles död att göra, men som egentligen Àr en signalering frÄn en förrymd brottsling
som betjÀnterna pÄ Baskerville Hall ger mat. I adaptionen upptÀcker John ett blinkande ljus pÄ
heden som han tror Àr en morse-kod, men som egentligen tillhör en trasig, blinkande billykta.
I bÄda fallen visar det sig att det suspekta blinkandet inte Àr relaterat till mordgÄtan. I romanen
mottar Henry ett hotfullt brev som Holmes upptÀcker parfymdoft pÄ, vilket han hÀrleder till
att en kvinna (mördarens fru) Àr inblandad i fallet. I adaptionen Àr det istÀllet
husförestÄndarinnan Mrs. Hudson som Sherlock kÀnner doften av parfym hos och drar
slutsatsen att hon har en kÀrleksaffÀr. I romanen menar Holmes att det finns sjuttiofem olika
parfymer som en kriminolog bör kunna skilja pÄ. I adaptionen har Sherlock skrivit ett
blogginlÀgg om parfymer pÄ sin webbsida.
Replikerna i adaptionen Àr mestadels annorlunda frÄn romanen, men nÄgra Àr ordagrant
citerade efter romanen. Vissa Àr nÄgot modifierade och de anvÀnds inte alltid i samma
situation i roman och adaption. Att anvÀnda sig av nÄgra av de mer slagkraftiga citaten i
manuset som referens till originalet attraherar sannolikt inbitna Conan Doyle-fantaster.
I början av romanen berÀttar Dr. Mortimer för Holmes om nÀr han fann Charles
Baskervilles döda kropp, och framför allt vad han fann intill kroppen. Det effektfulla: âMr.
21
Holmes, they were the footprints of a gigantic hound!â42 fĂ„r Holmes att fatta ett seriöst
intresse för fallet kring Charles Baskervilles död. I adaptionen Àr det Henry Knight som
berÀttar för Sherlock att han ÄtervÀnt till stÀllet hans far dog pÄ för tjugo Är sedan, och att han
fann fotspÄr pÄ platsen. Sherlock Àr uttrÄkad och just pÄ vÀg att köra ivÀg sin klient dÄ Henry
utropar exakt samma: âMr. Holmes, they were the footprints of a gigantic hound!â43, varpĂ„
Sherlock beslutar sig för att ta sig an fallet. Titeln pÄ den hÀr uppsatsen Àr hÀmtad frÄn just
detta citat pÄ grund av att det Àr en hÀnvisning till sÄvÀl originalet som adaptionen, och för att
det eventuellt Àr den replik som berör sÄvÀl karaktÀrer som lÀsare och tittare mest.
Det hotfulla brevet som Henry fĂ„r i romanen bestĂ„r av de varnande orden: âAs you value
your life or your reason keep away from the moor.â44 I adaptionen Ă€r meningen nĂ„got Ă€ndrad
men innehĂ„ller samma budskap: â[...] stay away from the moor at night if you value your
lives!â45 HĂ€r uttalas orden dĂ€remot skĂ€mtsamt av en guide till en grupp turister, vilket Ă€r i
linje med att hunden för ortsbefolkningen förvandlats frÄn en skrÀcklegend i romanen till en
turistattraktion i adaptionen.
I romanen anlÀnder polisinspektören Lestrade till Devonshire för att hjÀlpa till vid
gripandet av mördaren. Holmes sĂ€ger till honom: â[...] we will take the London fog out of
your throat by giving you a breath of the pure night air of Dartmoor.â46 Ett dimmigt, förorenat
London i slutet av 1800-talet Àr en klassisk bild av miljön i Sherlock Holmes-berÀttelserna. I
adaptionen har uttalandet delvis Ă€ndrats i och med att Lestrade sjĂ€lv sĂ€ger: âI'm enjoying this!
It's nice to get London out of your lungs!â47
Ett annat sÀtt att anspela pÄ romanen i adaptionen Àr genom att göra humoristiska inslag av
referenserna. Conan Doyles alster Àr frÀmst renodlade detektivberÀttelser, som blir
underhÄllande i och med Sherlock Holmes intelligens och unika slutledningsförmÄga.
Sherlock Àr dÀremot en humorserie i högre grad.
Ett exempel pÄ detta Àr i romanen dÄ Holmes föreslÄr att Henry ska Àta middag hos
Stapleton och efterÄt skicka ivÀg sin hÀst och vagn och meddela att han hellre vill gÄ hem. Det
innebÀr att han ska gÄ hem ensam över heden pÄ kvÀllen, vilket tidigare Holmes sagt Ät
honom att absolut inte göra. Anledningen till att Holmes Àndrat sig Àr att han hoppas att
42 Conan Doyle 2013 [1902], s. 594.43 âThe Hounds of Baskervilleâ, Sherlock, manusförfattare Mark Gatiss & Steven Moffat, regissör Paul
McGuigan, BBC, Storbritannien, 2012.44 Conan Doyle 2013 [1902], s. 599.45 âThe Hounds of Baskervilleâ 2012.46 Conan Doyle 2013 [1902], s. 649.47 âThe Hounds of Baskervilleâ 2012.
22
Stapleton ska skicka ut sin hund för att döda Henry, och dÀrmed ta Stapleton pÄ bar gÀrning
för att fÄ bevis pÄ att han Àr den skyldige. Henry Àr inte entusiastisk över förslaget eftersom
han inte vet att Holmes och Watson övervakar honom nÀr han gÄr hem. Han accepterar ÀndÄ
förslaget dÄ Holmes bedyrar att det inte Àr nÄgon fara:
[Henry] âTo walk across the moor?â[Holmes] âYes.â[Henry] âBut that is the very thing which you have so often cautioned me not to do.â[Holmes] âThis time you may do it with safety. If I had not every confidence in your nerve andcourage I would not suggest it, but it is essential that you should do it.â48
Det Àr minst sagt riskabelt att anvÀnda Henry som lockbete för att fÄnga mannen som planerar
att mörda honom. Planerna Àr ocksÄ nÀra att gÄ fel dÄ dimman gör att hunden hinner attackera
Henry innan Holmes och Watson i sista stund hittar och rÀddar honom. I adaptionen utspelas
istÀllet följande dialog:
John: Sherlock's got a plan.Sherlock: Yes.Henry: Right.Sherlock: We take you back out onto the moor...Henry: Okay...Sherlock: ⊠and see if anything attacks you.John: What?!Sherlock: That should bring things to a head.[---]John: That's not a plan.Sherlock: Listen, if there is a monster out there, John, there's only one thing to do: find outwhere it lives.49
Genom att det tvivelaktiga förslaget omformuleras till uppenbart idiotiskt och livsfarligt, blir
det ocksÄ blir humoristiskt. Sherlock talar bryskt om sina planer för Henry, som med tanke pÄ
sin psykiska instabilitet lÀmpligtvis inte borde skickas ut pÄ heden i mörkret.
Fisher beskriver att The Hound of the Baskervilles har vissa poetiska inslag i texten,
framför allt genom naturbeskrivningarna.50 En del av romanen berÀttas genom brev som
Watson skickar till Holmes medan han ensam övervakar Henry och tror att Holmes befinner
sig i London. Vid ett tillfÀlle skriver Watson utförligt och i poetisk stil om hedlandskapet och
mĂ€nniskorna som lever dĂ€r, men avslutar beskrivningen med: âAll this, however, is foreign to
the mission on which you sent me and will probably be very uninteresting to your severely
practical mind.â51 Watsons beskrivning av Holmes praktiska sinnelag exemplifieras pĂ„ ett mer
48 Conan Doyle 2013 [1902], s. 647.49 âThe Hounds of Baskervilleâ 2012.50 Fisher 2004, s. 183.51 Conan Doyle 2013 [1902], s. 619.
23
humoristiskt och Àven modernt sÀtt i adaptionen dÄ Henry beskriver Dartmoor:
Henry: Do you know Dartmoor, Mr. Holmes?Sherlock: No.Henry: It's an amazing place. It's like nowhere else. It's sort of... bleak, but beautiful.Sherlock: Mmm, not interested. Moving on.[---]Henry: It's a strange place, the Hollow. Makes you feel so cold inside, so afraid.Sherlock: Yes, if I wanted poetry, I'd read John's emails to his girlfriends. Much funnier.52
Genom att dessutom nÀmna Johns email och poesi anspelar manusförfattarna pÄ originalets
poetiska inslag och Watsons brevskrivande i romanen.
Dessutom görs inte bara humoristiska referenser till originalberÀttelserna i adaptionen, utan
ocksÄ till ett fenomen som inte kommer frÄn Conan Doyles verk men som ÀndÄ blivit
synonymt med Sherlock Holmes. Den karakteristiska deerstalker-mössan med brÀtten bÄde
fram och bak frÄn Sidney Pagets illustrationer förekommer första gÄngen i Sherlock i avsnittet
âA Scandal in Belgraviaâ (2012). Sherlock tar av en slump pĂ„ sig en skĂ€rmmössa för att dölja
sitt ansikte för en grupp fotografers kameror. DÀrefter, i och med att han blir alltmer kÀnd för
allmĂ€nheten, börjar bilden pĂ„ honom med mössan florera i olika tidningar. I âThe Hounds of
Baskervilleâ visas Sherlocks frustration inför sitt ofrivilliga identitetstecken, dĂ„ han blir
igenkÀnd av en man som han aldrig trÀffat förut:
Frankland: I know who you really are. I'm never off your webbsite. Thought you'd be wearingthe hat, though.Sherlock: That wasn't my hat.Frankland [till John]: I hardly recognise him without the hat![John ler.]Sherlock [muttrande]: It wasn't my hat.53
BÄde original-Holmes och adaptions-Sherlock Àr oÄterkalleligt förknippade med hatten, vare
sig de vill eller inte.
2.2 Holmes och Watson kontra Sherlock och John
Manusförfattaren Steven Moffat beskriver relationen mellan Sherlock Holmes och John
Watson som TV-seriens kĂ€rna. Han menar att serien Ă€r âthe story of the greatest friendship
everâ.54 Nedan analyseras dessa tvĂ„ karaktĂ€rer och deras relation till varandra i romanen
respektive i TV-serieavsnittet.
52 âThe Hounds of Baskervilleâ 2012.53 âThe Hounds of Baskervilleâ 2012.54 Steven Moffat, citeras efter Carlen Lavigne. âThe Noble Bachelor and the Crooked Man: Subtext and
Sexuality in the BBC's Sherlockâ, Sherlock Holmes for the 21st Century: Essays on New Adaptations, Lynette Porter (red.), Jefferson: McFarland & Company, 2012, s. 15.
24
VÀnskapen mellan huvudkaraktÀrerna har varit ett viktigt tema Àven i tidigare adaptioner,
men att som i Sherlock benĂ€mna dem âSherlockâ och âJohnâ Ă€r enligt Mattias Boström ett
helt nytt grepp.55 Eftersom de flesta med kÀnnedom om Sherlock Holmes-berÀttelserna
antagligen Ă€r medvetna om att karaktĂ€rerna alltid kallat varandra âHolmesâ och âWatsonâ, bör
det uppmÀrksammas att de plötsligt kallar varandra vid förnamn istÀllet.
Hur man titulerar andra mÀnniskor skiljer sig Ät mellan olika lÀnder och kulturer. I Sverige
tilltalar de flesta varandra med förnamn, vissa tilltalar vÀnner eller arbetskamrater med
efternamn, men att exempelvis kalla nĂ„gon för âherr Holmesâ eller med en yrkesbeteckning
följt av efternamnet, âdoktor Watsonâ, förekommer i allmĂ€nhet inte nu för tiden. I
Storbritannien, dÀr bÄde romanen och TV-serien utspelar sig, anvÀnds fortfarande efternamn
och andra tituleringar i större utstrÀckning. Förnamn anvÀnds dock Àven dÀr betydligt oftare
nu Àn för drygt hundra Är sedan, dÀrför kan förÀndringen delvis bero pÄ att adaptionen
utspelas i nutid.
Men framför allt har förÀndringen relevans med utgÄngspunkt i det ovan nÀmnda uttalandet
av Moffat. Genom att lÀgga tyngdpunkten pÄ förnamnen blir Sherlocks och Johns relation till
varandra mer familjĂ€r och ömsint. Ăn mer tydlig blir förnamnens betydelse dĂ„ andra centrala
karaktÀrer (med undantag för Sherlocks bror Mycroft) fortfarande kallas vid efternamn:
Lestrade, Moriarty, Mrs. Hudson och sÄ vidare. Kontrasten stÀrker uppfattningen att Sherlocks
och Johns vÀnskap Àr speciell. NÀr det gÀller Sherlock Àr betydelsen av namn Àn mer
framtrÀdande dÄ han inte ens alltid bemödar lÀra sig vad personer han kÀnner heter i förnamn.
I âThe Hounds of Baskervilleâ utspelas följande replikskifte dĂ„ Lestrade, som Sherlock haft
ett nÀra samarbete med under lÄng tid, ovÀntat dyker upp:
Sherlock: What the hell are you doing here?Lestrade: Well, nice to see you too! I'm on holiday, would you believe?Sherlock: No, I wouldn't.Lestrade: Hello, John.John: Greg![---]Sherlock: Oh, this is Mycroft, isn't it? [---] One mention of Baskerville and he sends down myhandler to... to spy on me incognito. Is that why you're calling yourself Greg?John: That's his name.Sherlock: Is it?56
VÀnskap Àr över huvud taget ovanligt för Sherlock, och om inte Johns betydelse för honom
varit tydlig tidigare sĂ„ blir den definitivt klarlagd i âThe Hounds of Baskervilleâ. Vid ett
55 Boström 2013, s. 452.56 âThe Hounds of Baskervilleâ 2012.
25
tillfÀlle blir de tvÄ osams, dÄ Sherlock berÀttar att han sett den mytomspunna hunden och John
inte tror honom. Sherlocks upprördhet stegras tills han utbrister att han inte har nÄgra vÀnner,
syftande pÄ att inte John heller Àr hans vÀn. NÀsta dag, nÀr Sherlock lugnat sig och försöker be
om ursĂ€kt till John för sitt uppförande, sĂ€ger han: âListen, what I said before, John. I meant it.
I don't have friends. I've just got one.â57 Hur stark hans tillgivenhet för John Ă€r beskrivs
tydligast i avsnittet âThe Sign of Threeâ (2014). Sherlock Ă€r best-man pĂ„ Johns bröllop och i
ett tal till vÀnnen förkunnar han att han sjÀlv och Mary (Johns nyblivna fru) Àr de personer
som Àlskar John mest i vÀrlden, en kÀnsloyttring utan motstycke nÀr det gÀller Sherlock.
I romanen beslutas att Watson ska Äka ensam till Devonshire för att bevaka Henry
Baskerville och undersöka om det Àr nÄgot mystiskt som pÄgÄr i trakten, medan Holmes ska
stanna i London och arbeta med andra fall. Innan de skils Ă„t sĂ€ger Holmes: âIt's an ugly
business, Watson, an ugly dangerous business, and the more I see of it the less I like it. Yes,
my dear fellow, you may laugh, but I give you my word that I shall be very glad to have you
back safe and sound in Baker Street once more.â58 I romanen Ă€r Holmes öppen med att han Ă€r
orolig för sin vÀn och att han ser fram emot att Watson kommer hem igen, sÄ vill, eller kan,
Sherlock i adaptionen inte visa sina kÀnslor. Det krÀvs att John Àr arg pÄ honom och vÀnder
honom ryggen för att Sherlock ska yttra nÄgra ömma ord för sin vÀn.
Watsons tillgivenhet för Holmes visas i romanen dÄ de tvÄ möts ute pÄ heden, och det visar
sig att Holmes inte alls befunnit sig i London utan gömt sig i Devonshire lika lÀnge som
Watson varit dÀr. Hans avsikt Àr att övervaka Watson och Henry Baskerville samt lösa
mysteriet med hunden. Watson utbrister nĂ€r han ser den andre: âI never was more glad to see
anyone in my lifeâ.59 I adaptionen Ă€r dĂ€remot inte Johns kĂ€nslor för Sherlock sĂ€rskilt varma i
just det hÀr avsnittet. NÀr Henry Knight besöker Baker Street för att be Sherlock om hjÀlp
med att lösa mysteriet med faderns död, vet Sherlock utan att ha fÄtt det berÀttat för sig att
nÄgot hÀnt kvÀllen innan som fÄtt Henry att söka upp honom just dÄ. Henry undrar hur han
kan veta det, och Sherlock börjar genast tala om hur han dragit den slutsatsen. John dÀremot
Àr inte entusiastisk över att höra om Sherlocks observationer:
John: Not now, Sherlock.Sherlock: Oh please. I've been cooped up in here for ages.John: You're just showing off.Sherlock: Of course. I am a show-off. That's what we do.60
57 âThe Hounds of Baskervilleâ 2012.58 Conan Doyle 2013 [1902], s. 608.59 Conan Doyle 2013 [1902], s. 639.60 âThe Hounds of Baskervilleâ 2012.
26
Vid flera tillfÀllen verkar John irriterad pÄ den andres sjÀlvgodhet. DÄ de tvÄ besökt
forskningscentret Baskerville och gÄr tillbaka till sin bil, vÀntar John pÄ att fÄ höra en
förklaring frÄn Sherlock angÄende vad de utrÀttat genom att besöka stÀllet. Sherlock avvaktar
med att dela med sig av vad han tagit reda pÄ. Han fÀller upp kragen pÄ sin rock och sveper
den tÀtare om sig, varpÄ John blir frustrerad:
John: Oh, please, can we not do this, this time?Sherlock: Do what?John: You being all mysterious with your cheekbones and turning your coat collar up so youlook cool.61
DĂ€remot i avsnittet âThe Reichenbach Fallâ (2012), nĂ€r John tror att Sherlock Ă€r död och stĂ„r
framför vĂ€nnens gravsten, beskriver han slutligen sina kĂ€nslor: â[âŠ] but let me tell you this:
you were the best man, and the most human... human being that I've ever known [âŠ] I was so
alone, and I owe you so much.â62 Ăven i âThe Sign of Threeâ beskriver John att Sherlock Ă€r
en av de viktigaste personerna i hans liv, dÄ han utser honom till best-man pÄ sitt bröllop.
Francesca M. Marinaro och Kayley Thomas pĂ„pekar i sin artikel att i det första avsnittet âA
Study in Pinkâ (2010) liksom i den första romanen A Study in Scarlet beundrar John Watson
detektivarbetet som Sherlock Holmes utför. Det Àr av beundran Watson bestÀmmer sig för att
skriva Holmes biografi, eftersom han anser att Holmes inte fÄr nÄgon uppmÀrksamhet eller
uppskattning för sin skicklighet. Den irritation John visar i âThe Hound of Baskervillesâ kan
enligt artikelförfattarna vara ett tecken pÄ att han börjar bli mer sjÀlvstÀndig i sitt arbete, och
inte lÀngre ser upp till Sherlock pÄ samma sÀtt som han gjorde dÄ de först trÀffades.63
I The Hound of the Baskervilles berÀttar Watson:
One of Sherlock Holmes's defects â if, indeed, one may call it a defect â was that he wasexceedingly loath to communicate his full plans to any other person until the instant of theirfulfilment. Partly it came no doubt from his own masterful nature, which loved to dominateand surprise those who were around him. Partly also from his professional caution, whichurged him never to take any chances. The result, however, was very trying for those who wereacting as his agents and assistants.64
Detta tyder liksom i adaptionen pÄ en viss frustration frÄn Watsons sida betrÀffande att inte fÄ
vara helt delaktig i detektivarbetet. Dels ser han det som att Holmes vill skryta med sin
61 âThe Hounds of Baskervilleâ 2012.62 âThe Reichenbach Fallâ, Sherlock, manusförfattare Mark Gatiss, Steven Moffat & Steve Thompson, regissör
Toby Haynes, BBC, Storbritannien, 2012.63 Francesca M. Marinaro & Kayley Thomas. â'Don't Make People Into Heroes, John': (Re/De)Constructing the
Detective as Heroâ, Sherlock Holmes for the 21st Century: Essays on New Adaptations, Lynette Porter (red.),Jefferson: McFarland & Company, 2012, s. 68f.
64 Conan Doyle 2013 [1902], s. 649.
27
skicklighet i att lösa brott genom att âdominera och överraskaâ andra, dels ser han det som att
Holmes inte fullt ut litar pÄ honom dÄ han inte blir invigd i dennes planer förrÀn de ska
genomföras.
April Toadvine analyserar i en artikel Johns personlighet. Toadvine menar att vissa tidigare
filmatiseringar och TV-serier om Sherlock Holmes framstÀllde detektiven som intelligent
medan Watson framstÀlldes som en enfaldig lustigkurre. Men i senare versioner som
exempelvis Sherlock har Watson Ätertagit den karaktÀr han har i Conan Doyles verk: kanske
inte lika intelligent som Holmes, men han Àr en vetenskapsman med hög moral, som ser och
uppskattar Holmes arbete. Och Toadvine pÄpekar vidare att Holmes litar pÄ Watson och ber
om hans hjÀlp i mÄnga komplicerade situationer.65
I The Hound of the Baskervilles uppvisar Watson större sjÀlvstÀndighet Àn tidigare dÄ han
arbetar pÄ egen hand, Àven om det visserligen Àr pÄ uppdrag av Holmes. Han övervakar den
hotade Henry Baskerville, skuggar och intervjuar misstÀnkta personer och rapporterar sedan
vidare vad han tagit reda pÄ till Holmes. I adaptionen tar John sjÀlv initiativet att arbeta
sjÀlvstÀndigt, dÄ han upptÀcker och undersöker det blinkande ljuset pÄ heden. Det Àr Àven
Johns idé att lÄta Lestrade förhöra vÀrdshusÀgarna, vilket leder till upptÀckten att dessa i
hemlighet Àger en hund som de lÄtit ströva pÄ heden. DÀrmed klargörs att myten om en
övernaturlig hund i trakten Àr just en myt. Marinaro och Thomas diskuterar om Sherlock Àr en
hjĂ€lte eller inte, och om John ser honom som en hjĂ€lte eller inte. I âThe Hounds of
Baskervilleâ-avsnittet kan man dock inte se att Sherlock har nĂ„gon hjĂ€ltestatus för John, Ă€ven
om han annars hyser stor beundran för Sherlock, och exempelvis vid hans gravsten talar till
honom som till en hjÀlte.
Marinaro och Thomas menar att det Àr tack vare John som Sherlock blir en komplett hjÀlte.
Om det inte vore för John skulle Sherlock bara utföra goda gÀrningar, som att fÄnga en
mördare, för att hÄlla sin hjÀrna sysselsatt och inte för att han Àr en god mÀnniska. Men
Marinaro och Thomas beskriver vidare att eftersom Sherlock faktiskt kÀnner en stark
tillgivenhet för John visar han medmÀnsklighet och att han kan utföra handlingar av godhet.66
Sherlock lider dock ofta av brist pÄ empati för andra mÀnniskor. Han Àr aldrig finkÀnslig och
förstÄr inte kÀnslosamhet hos andra mÀnniskor. Exempelvis nÀr Henry Knight upprört ska
berÀtta om vad som ledde fram till sin fars död, avbryter honom Sherlock med att bryskt sÀga:
65 April Toadvine. âThe Watson Effect: Civilizing the Sociopathâ, Sherlock Holmes for the 21th Century: Essays on New Adaptations, Lynette Porter (red.), Jefferson: McFarland & Company, 2012, s. 48, 52-53.
66 Marinaro & Thomas 2012, s. 73ff.
28
âYes, good. Skipping to the night that your dad was violently killed. Where did that
happen?â67 Vid sĂ„dana tillfĂ€llen mĂ„ste John tala om för Sherlock vad som Ă€r lĂ€mpligt
beteende och att personer kan ta illa upp av hans hÄrdhet. NÀr Sherlock löst fallet och Henry
uppriven stÄr inför sin fars mördare, börjar Sherlock skratta.
Sherlock: Oh, this case, Henry! Thank you. It's been brilliant.John: Sherlock...Sherlock: What?John: Timing.Sherlock: Not good?68
I slutet av avsnittet pratar Sherlock och John om vÀrdshusvÀrdarna, som inför Lestrade pÄstÄtt
att de avlivat sin hund. Uppenbarligen har de inte gjort det eftersom John dödar den vid
upplösningen av dramat. John förklarar för Sherlock att Àgarna antagligen inte hade hjÀrta att
avliva djuret. Sherlock sÀger att han inte förstÄr, men att det antagligen har med kÀnslor att
göra, vilket John bekrĂ€ftar. I romanen beskriver Watson: âI have not heard him laugh often,
and it has always boded ill to somebodyâ69, vilket tyder pĂ„ att Holmes inte enbart har brist pĂ„
empati för andra, han blir dessutom entusiastisk nÀr han ser utsikter för att det ska gÄ illa för
nĂ„gon (Ă€ven om det visserligen Ă€r âskurkarâ det handlar om). I adaptionen beter sig vid ett
tillfÀlle Sherlock ocksÄ tvivelaktigt mot John, dÄ han försöker lura i denne en drog för att
undersöka dess effekter pÄ nÄgon med lÀgre intellekt Àn hans eget.
Enligt Toadvine agerar Àven John stundtals kÀnslokallt. Medan Sherlock kallar sig sjÀlv
sociopat, sĂ„ uppvisar John ocksĂ„ drag av sociopati. I avsnittet âA Study in Pinkâ skjuter John
en mördare men visar efterÄt ingen Änger över att ha tagit livet av en mÀnniska, utan gÄr sida
vid sida med Sherlock smÄskrattande frÄn platsen, pÄpekar Toadvine.70 En till viss del
liknande hÀndelse intrÀffar i romanen The Hound of the Baskervilles. NÀr Holmes och Watson
trÀffas pÄ heden hör de plötsligt mÀnniskoskrik, följt av morrande frÄn ett djur. De springer Ät
hÄllet dÀr ljuden hördes och finner en död manskropp liggande pÄ marken, som de tar för
givet Àr Henry Baskerville. BÄda blir upprörda över att ha misslyckats med att beskydda
mannen. NÀr de sedan upptÀcker att det inte alls Àr Henry utan den förrymde brottslingen som
dött, börjar Holmes dansa runt och skratta. Ăven om Watsons reaktion inte Ă€r lika extrem sĂ„
uppvisar Àven han lÀttnad över att inte Henry Àr död, dÀremot visas ingen större sorg över den
67 âThe Hounds of Baskervilleâ 2012.68 âThe Hounds of Baskervilleâ 2012.69 Conan Doyle 2013 [1902], s. 646.70 Toadvine 2012, s. 60.
29
man som faktiskt ligger dĂ€r. Watson resonerar: âThe tragedy was still black enough, but this
man had at least deserved death by the laws of his countryâ71, och ursĂ€ktar dĂ€rmed att de inte
sörjer hans död. Reaktionen Àr dock förklarlig i enlighet med vad Watson sÀger. Brottslingen
har begÄtt ett mord, vilket var belagt med dödsstraff vid tiden dÄ verket skrevs. Att mannen
inte sörjs ligger alltsÄ i linje med landets lagar och behöver inte tyda pÄ hjÀrtlöshet hos
huvudkaraktÀrerna.
Sherlock kallar som tidigare nĂ€mnts sig sjĂ€lv för sociopat, eller mer precist: âI'm a high-
functioning sociopathâ.72 I Svetlana Bochmans analys av Sherlock som en representant för det
moderna, teknologiska samhÀllet nÀmner hon ocksÄ Sherlocks moderna personlighet, dÀr hon
menar att man i TV-serien framstÀller detektivens personlighet med utgÄngspunkt i nya
diagnoser som inte fanns under Arthur Conan Doyles tid.73 NĂ€r Lestrade dyker upp i âThe
Hounds of Baskervilleâ och inte möts av ett alltför varmt vĂ€lkomnande frĂ„n Sherlock,
utspelas senare följande dialogskifte mellan John och Lestrade:
John: You know he's actually pleased you're here? Secretly pleased.Lestrade: Is he? That's nice! I suppose he likes having all the same faces back together. Appealsto his... his...John: Asperger's?74
Delvis Àgnar sig karaktÀrerna Ät att stÀlla en eventuell diagnos pÄ Sherlock som förklaring till
hans annorlunda personlighet. Men John vill ocksÄ tydliggöra att Àven om Sherlock beter sig
okÀnsligt eller burdust, sÄ finns det under ytan visst mÀnniskor som Àr betydelsefulla för
honom. Steven Moffat pÄpekar dessutom att det Àr Sherlock sjÀlv som ser sig sjÀlv som
sociopat. I sjÀlva verket Àr han visst kapabel att Àlska mÀnniskor.75
Svetlana Bochman menar att Sherlock skulle kunna ses som socialt avvikande, sÀrskilt som
han inte uppvisar nÄgot sexuellt intresse.76 Carlen Lavigne poÀngterar att Sherlock Holmes
sexualitet, och Àven John Watsons, har varit ett hett diskussionsÀmne lÀnge, nÄgot som bland
annat gett upphov till ett antal pastischer dÀr man lÄter de tvÄ karaktÀrerna vara
homosexuella.77 Enligt Mattias Boström ville exempelvis filmregissören Billy Wilder i sin
71 Conan Doyle 2013 [1902], s. 642.72 âA Study in Pinkâ, Sherlock, manusförfattare Mark Gatiss & Steven Moffat, regissör Paul McGuigan, BBC,
Storbritannien, 2012.73 Svetlana Bochman. âDetecting the Technocratic Detectiveâ, Sherlock Holmes for the 21st Century: Essays
on New Adaptations, Lynette Porter (red.), Jefferson: McFarland & Company, 2012, s. 145f.74 âThe Hounds of Baskervilleâ 2012.75 Steven Moffat i Babel 2014.76 Bochman 2012, s. 146.77 Lavigne 2012, s. 14.
30
The Private Life of Sherlock Holmes (1970) göra detektiven homosexuell, men valde istÀllet
att lÄta hans sexualitet vara obestÀmd och öppen för gissningar.78
I Sherlock har manusförfattarna gjort det till ett humoristiskt inslag genom hela serien att
mĂ€nniskor de möter stĂ€ndigt tar för givet att Sherlock och John Ă€r ett kĂ€rlekspar. I âThe
Hounds of Baskervilleâ Ă€r det tvĂ„ vĂ€rdshusĂ€gare, som sjĂ€lva Ă€r homosexuella, som antar att
Sherlock och John ocksÄ Àr det:
Gary [vÀrdshusÀgare]: Eh, sorry we couldn't do a double room for you boys.John: That's fine. We- we're not...79
VÀrdshusÀgaren ler menande mot honom, varpÄ John ger upp försöket att tala om för den
andre att han inte Àr homosexuell. Lavigne anser i sin artikel om sexualitetsaspekten i
Sherlock att Àven om Sherlocks sexualitet inte klargörs, sÄ lÀmnas möjligheterna öppna.
Moffat menar dock enligt Lavigne att det i Conan Doyles berÀttelser Àr tydligt att Sherlock
Holmes inte Àr intresserad av sex över huvud taget, och att han inte visar nÄgot sexuellt
intresse för vare sig mÀn eller kvinnor.80 Yttrandet stÀrks av att det i Sherlock alltid Àr John
som strÀvar efter att övertyga andra om sin sexuella lÀggning, och om att han och Sherlock
inte Àr ett kÀrlekspar. Sherlock verkar över huvud taget inte bekymra sig eller lÀgga mÀrke till
vad andra antar eller pÄstÄr.
I det sista stycket av The Hound of the Baskervilles sÀger dock Holmes nÄgot till Watson
som skulle kunna tolkas som inviten till ett romantiskt rendezvous:
âAnd now, my dear Watson, we have had some weeks of severe work, and for one evening, Ithink, we may turn our thoughts into more pleasant channels. I have a box for 'Les Huguenots.'Have you heard the De Reszkes? Might I trouble you then to be ready in half an hour, and wecan stop at Marcini's for a little dinner on the way?â81
Det finns utöver citatet ovan vissa indikationer som antagligen gett upphov till spekulationer
om karaktÀrernas eventuella homosexualitet. Sherlock Holmes och John Watson stÄr varandra
vÀldigt nÀra i sÄvÀl original som adaption. De bor tillsammans, arbetar tillsammans, John
Watson Àr den viktigaste personen i Sherlock Holmes liv och vice versa, bortsett frÄn nÀr John
Watson har en fru. Att Conan Doyles berÀttelser inte fokuserar pÄ Sherlock Holmes sexualitet
över huvud taget Àr dock egentligen inget mÀrkligt. NÀr verken skrevs, under slutet av 1800-
78 Boström 2013, s. 378f.79 âThe Hounds of Baskervilleâ 2012.80 Lavigne 2012, s. 15, 22.81 Conan Doyle 2013 [1902], s. 658.
31
talet och början av 1900-talet, var sexualitet oftast ingenting författare skrev om i romaner.
Malgorzata Marciniak framhÄller att den viktigaste förutsÀttningen för att vi ska uppskatta
en adaption Àr att vi fattar stark sympati för skÄdespelaren som gör rollen som vÄr
favoritkaraktÀr. SkÄdespelaren mÄste ha förmÄgan att fÄ oss att acceptera att hans eller hennes
utseende, röst och agerande stÀmmer med hur vi önskar oss att karaktÀren frÄn texten skulle se
ut och bete sig. Om vi âförĂ€lskarâ oss i skĂ„despelarens version av karaktĂ€ren, har vi enligt
Marciniak en benÀgenhet att acceptera förÀndringar av originalverket i stor utstrÀckning. En
skÄdespelare som dÀremot inte lever upp till vÄra förhoppningar kan fÄ oss att tycka illa om
hela adaptionen.82
De som portrÀtterar huvudkaraktÀrerna i Sherlock Àr Benedict Cumberbatch i rollen som
Sherlock Holmes och Martin Freeman i rollen som John Watson. BÄda var vÀletablerade i
skÄdespelarbranschen redan innan Sherlock, men ingen av dem var nÄgon som setts i diverse
stora Hollywood-produktioner. Freeman spelade visserligen huvudrollen i filmatiseringen av
Liftarens guide till galaxen (2005) och hade Àven en roll i TV-serien The Office (2001-2003),
men det hade gÄtt nÄgra Är sedan dess vid starten av Sherlock. Cumberbatch var jÀmförelsevis
okÀnd för den breda publiken innan Sherlock. Freeman har framför allt setts i humoristiska
roller tidigare, vilket kan vara en anledning till att han valts för rollen som John Watson, för
att förstÀrka TV-seriens status som humorserie. Det kan ha varit en metod frÄn serieskaparna
att vÀlja nÄgon för rollen som detektiven som inte var starkt förknippad med andra roller,
filmer eller TV-serier sedan tidigare. DÀrmed finns större utrymme för skÄdespelaren att göra
rollen till sin egen, utan att publiken har nÄgra speciella förvÀntningar pÄ honom.
Steven Moffat beskriver att man ville ha en yngre Sherlock Holmes Àn i de flesta andra
adaptioner, eftersom han faktiskt Àr ung i Conan Doyles berÀttelser. Dessutom ville man göra
honom sexig och attraktiv. Ăven om Conan Doyle beskrev detektiven som mycket smal och
inte sÀrskilt attraktiv, sÄ ansÄg författaren sjÀlv senare att de stiliga illustrationerna av Holmes
var mer passande.83 Vad betrÀffar utseendet har adaptionsskaparna alltsÄ valt att göra
karaktÀren attraktiv, till skillnad mot i originalromanen, vilket kan vara ett tilltag för att fÄ
tittaren att, som Marciniak beskriver, förĂ€lska sig i karaktĂ€ren. Ăven John Watson Ă€r ung till
skillnad frÄn i mÄnga andra adaptioner. Dessutom Àr Johns ansikte slÀtrakat, vilket
moderniserar honom, medan han i tidigare adaptioner oftast bÀr en stor mustasch.
Rhonda Harris Taylor beskriver Sherlocks hjÀrna som en slags dator. I TV-serien fÄr
82 Marciniak 2007, s. 63f.83 Steven Moffat i Babel 2014.
32
tittaren i slow motion se hur Sherlock iakttar mÀnniskor eller scener, medan ord sveper över
bilden anknutet till vad han ser. NÀr han sedan förklarar, oftast för John, vad han observerat
ses genom tillbakablickar ögonblicksbilder av vad han registrerat, och han framstÄr som en
analyserande dator. Han kallar ocksÄ sin hjÀrna för sin hÄrddisk. Harris Taylor nÀmner ocksÄ
att i âThe Hounds of Baskervilleâ ges för första gĂ„ngen en nĂ€rmare inblick i hĂ„rddisken, dĂ„
Sherlock gĂ„r in i sitt âmind palaceâ eller minnespalats. Genom hans ögon fĂ„r tittaren se bilder
och höra ljud, som ska symbolisera hans tankar och minnen.84 Minnespalatset Àr ocksÄ en
filmisk metod som inte finns med i romanen: medan romanen i ord beskriver Holmes
slutledningsförmÄga, sÄ kan man i det audiovisuella mediet visa hur hans hjÀrna fungerar.
I The Hound of the Baskervilles beskrivs Holmes röst av Watson som: âThat cold, incisive,
ironical voice could belong to but one man in all the world.â85 Det Ă€r en speciell röst som
beskrivs, kall och ironisk, och som enligt Watson inte kan jÀmföras med nÄgon annans.
Cumberbatch har en karakteristisk, djup röst, som han i rollen som Sherlock ofta ger en
entonig, ironisk klang, i kontrast till Freemans mer kÀnslosamma, böljande tonlÀge. I en scen i
âThe Hounds of Baskervilleâ sammanfattas bĂ„de Sherlocks och Johns personligheter, samt
Cumberbatchs och Freemans rollframstÀllningar, tydligt. Det Àr i inledningen av avsnittet, de
har Ànnu inget fall att arbeta med och medan John bekvÀmt sitter tillbakalutad i sin fÄtölj gÄr
Sherlock frustrerat fram och tillbaka över golvet. I brist pÄ sysselsÀttning analyserar Sherlock
deras husförestÄndarinna Mrs. Hudson och avslöjar att hon har en kÀrleksrelation med en gift
man. Mrs. Hudson rusar upprört dÀrifrÄn, varpÄ följande replikskifte utspelas:
John [högröstat]: What the bloody hell was all that about?Sherlock [entonigt]: You don't understand.John [med bestÀmd röst]: Go after her and apologise.Sherlock [oförstÄende]: Apologise?John [lugnt]: Mm-hmm.Sherlock [suckande, med entonig röst]: Oh, John, I envy you so much.John [skeptiskt tonfall]: You envy me?Sherlock [snabb, men fortfarande entonig röst]: Your mind: it's so placid, straightforward,barely used. Mine's like an engine, racing out of control, a rocket tearing itself to piecestrapped on the launch pad. I need a case! [Den sista meningen skriker han ut]John [skrikande]: You've just solved one! By harpooning a dead pig, apparently!Sherlock [suckande]: That was this morning! When is the next one?John [lugnt]: Nothing on the website?86
Medan Johns röst avslöjar om han Àr lugn eller upprörd, sÄ har Sherlock i stort sett alltid
samma tonlÀge. Dessutom talar Cumberbatch i sin rollprestation vÀldigt snabbt, vilket blir
84 Harris Taylor 2012, s. 134, 139.85 Conan Doyle 2013 [1902], s. 639.86 âThe Hounds of Baskervilleâ 2012.
33
synonymt med den hyperaktiva hjÀrna som Harris Taylor beskriver att hans karaktÀr har. I
dialogen ges ocksÄ ett exempel pÄ Sherlocks bryskhet och att han inte förstÄr eller bryr sig om
finkÀnslighet. John Àr omtÀnksam och försöker som vanligt fÄ honom att inse att han sÄrat en
annan mÀnniska genom sitt beteende. John visar sig dessutom vara vÀldigt accepterande dÄ
han inte blir arg nĂ€r Sherlock kallar hans hjĂ€rna âknappt anvĂ€ndâ. Detta Ă€r ett tecken pĂ„ att de
kÀnner varandra vÀl och att John förstÄr, och har överseende med, den andres personlighet.
Erik Hedling pÄpekar att medan beskrivningar av miljö och karaktÀrer ofta Àr avskilda frÄn
utvecklingen i berÀttelsen i en roman, sÄ vÀvs beskrivningarna in i berÀttelsens utveckling i
det audiovisuella mediet.87 Dialogen ovan Àr ett sÄdant exempel. KaraktÀrerna beskrivs
parallellt med handlingen. Genom att iaktta och lyssna pÄ karaktÀrerna gör tittaren en tolkning
av dem. I romanen fĂ„r lĂ€saren istĂ€llet beskrivningen av exempelvis âThat cold, incisive,
ironical voiceâ Ă„tskild frĂ„n handlingen dĂ„ karaktĂ€rerna talar med varandra. Det skrivna mediet
och det audiovisuella mediet kan ocksÄ innebÀra olika förutsÀttningar för tolkningar. I
romanen beskrivs Sherlock Holmes röst med ord, men det stÄr lÀsaren fritt att förestÀlla sig
exakt hur han lÄter. I adaptionen hörs hans röst och tittaren ser honom, dÀrför gÄr det inte att
förestÀlla sig att han lÄter eller ser ut pÄ ett annat sÀtt. I Conan Doyles berÀttelser beskrivs
Holmes personlighet utifrÄn Watsons syn pÄ honom, och Watsons egen personlighet utifrÄn
vad han sjÀlv berÀttar om sina kÀnslor, tankar och handlingar. I TV-serien fÄr tittaren dÀremot
som i exemplet ovan skapa en uppfattning av bÄdas personlighet genom hur de ser ut, vad de
sÀger, vilket tonfall de anvÀnder, vilket minspel de har, hur de rör sig och sÄ vidare.
I TV-serien anvÀnds som sagt snabbt tal som en synonym för Sherlocks hyperaktiva hjÀrna.
Ăven om ordet hyperaktivitet förknippas med diagnosen ADHD, sĂ„ syftas hĂ€r pĂ„ karaktĂ€rens
unika snabbtÀnkthet och, det som kanske Àr det frÀmsta kÀnnetecknet för Sherlock Holmes,
hans slutledningsförmÄga. Genom att exempelvis under nÄgra sekunder iaktta en person kan
han dÀrefter redogöra för personens hela livshistoria.
Holmes behöver rentav inte ens se en person för att kunna berÀtta om hans eller hennes
livshistoria. I inledningen av The Hound of the Baskervilles uttyder Holmes genom att titta pÄ
en promenadkÀpp att den tillhör en landsbygdslÀkare som vandrar mycket, att lÀkaren fÄtt
kÀppen av sina arbetskamrater som avskedspresent dÄ han slutat jobba pÄ ett sjukhus, att han
Àr yngre Àn trettio Är, ödmjuk och inte sÀrskilt ambitiös, och att han Àger en ganska liten hund.
I inledningen av âThe Hounds of Baskervilleâ Ă€r iakttagelsen annorlunda, men
87 Hedling 2012, s. 230.
34
slutledningsförmÄgan densamma. Sherlock förstÄr genom att titta pÄ Henry att han kom med
morgontÄget frÄn Devon, att frukosten han Ät inte var till belÄtenhet, att han trÀffade en flicka
pÄ tÄget som var intresserad av honom men att kÀnslorna inte var besvarade, att han röker men
Ànnu inte hunnit röka dagens första cigarett. Detta Àr ocksÄ ett exempel pÄ att det
audiovisuella mediet bÀr spÄr av det skrivna mediet. Sherlocks talade monolog liknar en
skriven monolog som lÀses högt.
Hur slutledningsförmÄgan presenteras skiljer sig dock nÄgot Ät mellan roman och adaption.
I romanen presenteras Holmes observationer genom en dialog. Holmes berÀttar vad han vet,
Watson frÄgar hur han kan veta det, Holmes berÀttar hur. I adaptionen gÄr det delvis till pÄ
samma sÀtt, men hÀr finns Àven möjligheten att visa det. Det görs genom stillbilder; medan
Sherlock berÀttar vad han observerat zoomas stillbilderna in, exempelvis visas en liten
pappersbit pÄ Henrys kavaj som Sherlock inser kommer frÄn den stÀmplade tÄgbiljetten.
Dessutom Àr Sherlock mer brysk i presentationen av observationerna Àn originalkaraktÀren.
Medan romankaraktÀrerna för en lugn diskussion kring promenadkÀppen dÀr Holmes
tÄlmodigt lyssnar pÄ Watsons funderingar, berÀttar adaptions-Sherlock med intensiv röst om
sina iakttagelser vare sig John vill höra pÄ eller inte. Och nÀr Henry imponeras av hans talang
svarar Sherlock: âIt's my job. Now shut up and smoke.â88
SkÄdespelarnas framstÀllning av karaktÀrerna Àr ocksÄ den komponent som frÀmst
genrebestÀmmer Sherlock, eller kanske snarare gör TV-serien omöjlig att placera i enbart en
genre. Det Àr framför allt Sherlocks unika observations- och slutledningsförmÄga som gör
verket till en detektivserie, precis som Conan Doyles originalverk. Det Àr dialogerna mellan
karaktÀrerna som gör den till en humorserie. Och det Àr huvudkaraktÀrernas seriösa vÀnskap
och personkemin mellan de tvÄ som gör den till en dramaserie.
3. AvslutningSyftet med den hÀr uppsatsen var att ta reda pÄ hur man gÄtt tillvÀga i framstÀllandet av
berÀttelsen och karaktÀrerna i Arthur Conan Doyles roman The Hound of the Baskervilles
respektive adaptionen âThe Hounds of Baskervilleâ i TV-serien Sherlock.
I det första avsnittet av analysen, âDen transformerade berĂ€ttelsenâ, diskuteras pĂ„ vilka sĂ€tt
handlingen framstÀlls i originalromanen och adaptionen. Framför allt undersöks hur samtiden
Àr synlig i verken, vilket Àr intressant eftersom romanen skrevs och utspelas vid sekelskiftet
88 âThe Hounds of Baskervilleâ 2012.
35
1800-1900, medan skaparna av Sherlock valt att flytta adaptionens handling till sin samtid, det
vill sÀga 2000-talet.
Det gÄr bland annat att se ett samband mellan mordgÄtan som berÀttelsen kretsar kring och
tiden för verkens tillblivelse. Bakgrunden till mordet i sÄvÀl romanen som adaptionen berör
Àmnen aktuella för samtiden. I romanen Àr motivet till mordet en familjeförmögenhet, som en
okÀnd arvinge strÀvar efter att vinna genom att mörda sina slÀktingar. Den hÀr uppfattningen
grundas i en artikel av Benjamin F. Fisher, som beskriver att familjeidentitet var en vanligt
förekommande kÀlla till grubblerier under senviktoriansk tid. Ursprunget till mordgÄtan i
adaptionen Àr ocksÄ anknutet till sin samtid, nÀmligen genom det för nutiden aktuella
diskussionsÀmnet genmanipulation.
Vidare analyseras legenden om hunden i de olika versionerna samt vilka âhundarâ verkens
titlar syftar pÄ. I romanen Àr hunden liksom mordgÄtan förknippad med ett familjemysterium,
nÀmligen en legend om att slÀkten Baskerville Àr förföljd av en stor hund som inte Àr av denna
vĂ€rlden. Att ordet âhoundâ anvĂ€nds istĂ€llet för âdogâ innebĂ€r att man syftar pĂ„ en speciell
jakthund som spÄrar sitt byte. I adaptionen Àr legenden moderniserad, dÄ den istÀllet rör ryktet
att en genmanipulerad hund rymt eller slÀppts lös frÄn Baskerville, som Àr ett mytomspunnet
forskningscenter istÀllet för en mytomspunnen slÀkt. Titeln kan dels syfta pÄ de pÄ
forskningscentret muterade djuren, men skulle Àven kunna syfta pÄ forskarna pÄ Baskerville.
Diskussionen grundas framför allt i definitionen av det engelska ordet âhoundâ.
Fisher beskriver vissa symboliska och psykologiska drag i romanen. Utöver att dessa drag
förekommer har jag uppfattningen att den psykologiska och den symboliska aspekten ocksÄ
samspelar i romanen, genom att vÀdret speglar karaktÀrernas kÀnslor och naturen speglar
situationens obehag. Vidare analyseras vilka litterÀra och filmiska stilgrepp som anvÀnds för
att göra handlingen till en skrÀckberÀttelse i de olika medierna. I den skrivna romanen
beskrivs ett psykologiskt obehag hos karaktÀrerna i stor utstrÀckning, medan
adaptionsskaparna anvÀnt sig av audiovisuella hjÀlpmedel som höga ljud, starkt ljus och
snabba, blixtrande bilder för att göra scenerna mer skrÀmmande.
Ăven hur TV-serien pĂ„ mĂ„nga olika sĂ€tt anspelar pĂ„ romanen analyseras, samt att
referenserna anpassats till adaptionens samtid. Exempelvis finns mÄnga detaljer som platser,
personer och saker frÄn romanen med i adaptionen men i modernare tappning, exempelvis
genom att de getts en teknologisk prĂ€gel. Ăven dialogerna Ă€r stundtals inspirerade av eller
direktciterade frÄn romanen. Adaptionen Àr en humorserie i högre grad Àn originalverket,
36
nÄgot Àr synligt genom hur referenserna till romanen ofta gjorts om till humoristiska inslag i
adaptionen.
I det andra avsnittet, âHolmes och Watson kontra Sherlock och Johnâ, analyseras
huvudkaraktÀrerna. Stort fokus lÀggs pÄ karaktÀrernas relation till varandra och hur deras
tillgivenhet för varandra Àr synlig i verken. Diskussionen utgÄr frÄn ett uttalande av
manusförfattaren Steven Moffat, som menar att huvudkaraktÀrernas vÀnskap Àr det centrala i
berÀttelserna om Sherlock Holmes.
Med utgÄngspunkt i Carlen Lavignes artikel om sexualitet i Sherlock analyseras om
huvudkaraktÀrerna har romantiska kÀnslor för varandra. Lavigne menar att frÄgan om
sexualitet lÀmnas relativt obesvarad och öppen för olika möjligheter. Jag resonerar pÄ
liknande sĂ€tt som Lavigne. Ăven om John Watson i adaptionen mĂ„nga gĂ„nger förklarar att
han inte Àr homosexuell, och Àven om Sherlock Holmes inte uppvisar nÄgot sexuellt intresse i
vare sig roman eller adaption, sÄ finns samtidigt vissa tendenser i verken som ger stoff till
diskussionen.
Vidare diskuteras personlighetsdrag och eventuella personlighetsstörningar hos
karaktÀrerna och dÄ har April Toadvines artikel varit till hjÀlp. Hon menar att bÄde John
Watson och Sherlock Holmes uppvisar drag av sociopati, vilket Àven den hÀr analysen
exemplifierar. Men jag kommer ocksÄ fram till att karaktÀrerna har en ansenlig förmÄga att
kÀnna empati för andra mÀnniskor. Francesca M. Marinaro och Kayley Thomas diskuterar i
sin artikel om Sherlock Holmes Àr en hjÀlte, och framför allt om han har en hjÀltestatus för
John Watson. Min analys kommer till slutsatsen att Àven om John ofta ser upp till Sherlock
som till en hjĂ€lte, sĂ„ uppvisar han ingen större beundran för den andre i just âThe Hounds of
Baskervilleâ.
Slutligen undersöks skÄdespelarnas inverkan pÄ hur karaktÀrerna framstÀlls i adaptionen,
med utgĂ„ngspunkt i Malgorzata Marciniaks artikel om adaption. Ăven vilken betydelse
karaktÀrsframstÀllningen har nÀr det gÀller att genrebestÀmma verken diskuteras. I och med att
Benedict Cumberbatch och Martin Freeman gör humoristiska tolkningar av karaktÀrerna,
stÀrks TV-seriens status som bÄde detektiv- och humorserie medan romanen snarare Àr en
renodlad detektivberÀttelse. Men framstÀllningen av karaktÀrernas seriösa vÀnskap gör ocksÄ
adaptionen svÄr att genrebestÀmma, eftersom den ger Sherlock en egenskap för en dramaserie.
Avsikten med uppsatsen var att göra en komparativ analys av Arthur Conan Doyles verk
om Sherlock Holmes och TV-serien Sherlock, men för att begrÀnsa forskningsomrÄdet valde
37
jag en roman och ett avsnitt av TV-serien. Ăven betrĂ€ffande dessa tvĂ„ verk har dock analysen
begrÀnsats. Exempelvis har hÀndelseförloppet i de bÄda verken exkluderats i analysen: den
inledande fjÀrdedelen av romanen utspelas i London medan handlingen i adaptionen förflyttas
till Devon jÀmförelsevis snabbt. Och i romanen Àr Holmes frÄnvarande under nÀstan en
tredjedel av berÀttelsen, medan han i adaptionen Àr nÀrvarande i hela avsnittet. Om utrymme
funnits för att göra karaktÀrsanalysen Àn mer djupgÄende skulle en fördel varit att bredda
analysmaterialet till fler verk av Conan Doyle och fler avsnitt av Sherlock. Vid nÄgra tillfÀllen
har andra avsnitt nÀmnts i analysen, och en viss inblick Àven i andra avsnitt krÀvs för att göra
en heltÀckande analys av karaktÀrerna. Ett enskilt avsnitt Àr inte fullt tillrÀckligt. Jag har dock
fokuserat analysen pÄ de komponenter i dessa tvÄ verk som enligt min mening Àr mest
relevanta. Jag har ocksÄ analyserat verken utifrÄn den uppfattning som beskrevs i uppsatsens
inledning, nÀmligen att verken Àr tvÄ unika alster, samtidigt som de Àr förenade med varandra.
38
4. KĂ€ll- och litteraturförteckningâA Scandal in Belgraviaâ, Sherlock, manusförfattare Gatiss, Mark & Moffat, Steven, regissör McGuigan, Paul, BBC, Storbritannien, 2012.
âA Study in Pinkâ, Sherlock, manusförfattare Gatiss, Mark & Moffat, Steven, regissör McGuigan, Paul, BBC, Storbritannien, 2010.
Babel, SVT, Sverige (sÀndes 140427).
Bochman, Svetlana. âDetecting the Technocratic Detectiveâ, Sherlock Holmes for the 21stCentury: Essays on New Adaptations, Lynette Porter (red.), Jefferson: McFarland & Company, 2012, s. 144-154.
Boström, Mattias. FrÄn Holmes till Sherlock, Stockholm: Piratförlaget, 2013.
Conan Doyle, Arthur. The Complete Sherlock Holmes, 2013, <http://sherlock-holm.es/> (lÀst 140403).
- A Study in Scarlet [1887], s. 7-62.- The Hound of the Baskervilles [1902], s. 583-658.
Fisher, Benjamin F. âThe Hound of the Baskervilles 100 Years After: A Review Essayâ, English Literature in Transition 1880-1920, Greensboro, Ă„rg 47, 2004:2, <https://login.bibproxy.kau.se:8443/login?url=http://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&db=edsgao&AN=edsgcl.113138559&lang=sv&site=eds-live> (lĂ€st 140410), s. 181-190.
Harris Taylor, Rhonda. âThe 'Great Game' of Information: The BBC's Digital Nativeâ, Sherlock Holmes for the 21st Century: Essays on New Adaptations, Lynette Porter (red.), Jefferson: McFarland & Company, 2012, s. 128-143.
Hedling, Erik. âRoman blir filmâ, Intermedialitet: Ord, bild och ton i samspel, Hans Lund (red.), Lund: Studentlitteratur, 2012, s. 229-233.
âhoundâ, Oxford Dictionaries, <http://www.oxforddictionaries.com/definition/english/hound>(lĂ€st 140505).
Jeffries, Stuart. â'There is a clue everybody's missed': Sherlock writer Steven Moffat interviewedâ,The Guardian, 20.1.2012, <http://www.theguardian.com/tv-and-radio/2012/jan/20/steven-moffat-sherlock-doctor-who> (lĂ€st 140502).
Lavigne, Carlen. âThe Noble Bachelor and the Crooked Man: Subtext and Sexuality in the BBC's Sherlockâ, Sherlock Holmes for the 21st Century: Essays on New Adaptations, Lynette Porter (red.) Jefferson: McFarland & Company, 2012, s. 13-23.
Lund, Hans. âLitterĂ€r ekfrasâ, Intermedialitet: Ord, bild och ton i samspel, Hans Lund (red.), Lund: Studentlitteratur, 2012, s. 183-192.
39
Lund, Hans. âMedier i samspelâ, Intermedialitet: Ord, bild och ton i samspel, Hans Lund (red.), Lund: Studentlitteratur, 2012, s. 9-22.
Marciniak, Malgorzata. âThe Appeal of Literature-to-Film Adaptationâ, Lingua ac Communitas, PoznaĆ, Ă„rg 17, 2007, <http://www.lingua.amu.edu.pl/Lingua_17/lin-5.pdf> (lĂ€st 140405), s. 59-67.
Marinaro, Francesca M. & Thomas, Kayley. â'Don't Make People Into Heroes, John': (Re/De)Constructing the Detective as Heroâ, Sherlock Holmes for the 21st Century: Essays on New Adaptations, Lynette Porter (red.), Jefferson: McFarland & Company, 2012, s. 65-80.
McFarlane, Brian. Novel To Film: An Introduction to the Theory of Adaptation, Oxford: Clarendon Press, 1996.
Porter, Lynette. âIntroduction: In Search of the Real Sherlock Holmesâ, Sherlock Holmes for the 21st Century: Essays on New Adaptations, Lynette Porter (red.), Jefferson: McFarland & Company, 2012, s. 1-12.
âSherlockâ, Internet Movie Database, <http://www.imdb.com/title/tt1475582/?ref_=fn_al_tt_1> (lĂ€st 140411).
Sherlock Holmes and Conan Doyle: Multi-Media Afterlives, Sabine Vanacker & Catherine Wynne (red.), Basingstoke & New York: Palgrave Macmillan, 2013.
Stam, Robert. âIntroduction: The Theory and Practice of Adaptationâ, Literature and Film: A Guide to the Theory and Practice of Film Adaptation, Robert Stam & Alessandra Raengo (red.), Oxford, Malden & Carlton: Blackwell Publishing, 2005, [2005a], s. 1-52.
Stam, Robert. Literature Through Film: Realism, Magic and the Art of Adaptation, Oxford, Malden & Carlton: Blackwell Publishing, 2005, [2005b].
âThe Hounds of Baskervilleâ, Sherlock, manusförfattare Gatiss, Mark & Moffat, Steven, regissör McGuigan, Paul, BBC, Storbritannien, 2012.
âThe Reichenbach Fallâ, Sherlock, manusförfattare Gatiss, Mark, Moffat, Steven & Thompson, Steve, regissör Haynes, Toby, BBC, Storbritannien, 2012.
âThe Sign of Threeâ, Sherlock, manusförfattare Gatiss, Mark, Moffat, Steven & Thompson, Steve, regissör McCarthy, Colm, BBC, Storbritannien, 2012.
Toadvine, April. âThe Watson Effect: Civilizing the Sociopathâ, Sherlock Holmes for the 21st Century: Essays on New Adaptations, Lynette Porter (red.), Jefferson: McFarland & Company, 2012, s. 48-64.
40