Kandidatuppsats i Medie- och kommunikationsvetenskap
Institutionen för kommunikation och medier, Lunds universitet
Höstterminen 2016
”Kill them wherever you find them”En kvalitativ innehållsanalys av den Islamiska statens
videopropaganda riktad mot Frankrike
Författare: Amanda Evertsson
Handledare: Tina Askanius
Examinator: Tobias Olsson
Abstract
Den här uppsatsen är författad av Amanda Evertsson via Institutionen för kommunikation och
medier vid Lunds universitet och har titeln ”’Kill them wherever you find them’ – en
kvalitativ innehållsanalys av den Islamiska statens videopropaganda riktad mot Frankrike”.
Uppsatsen skrivs i en tid där hotet från den våldsbejakande sociala rörelsen Islamiska staten är
mer påtagligt än någonsin. Alarmerade rapporter kring det stora antal européer som väljer att
ansluta sig till den Islamiska staten släpps med jämna mellanrum och där ligger Frankrike i
topp. Syftet är att studera hur den Islamiska staten rekryterar i den digitala eran, och varför de
väljer att använda sig av onlinevideor som propagandaform. Studiematerialet består av 6
propagandavideor riktade mot Frankrike och västvärlden. Genom en kvalitativ
innehållsanalys i kombination med visuell textanalys blottläggs de tekniker genom vilka de
ämnar radikalisera sin mottagare. Metoden kombineras med ett teoretiskt ramverk grundat i
teorier kring propaganda, radikalisering och sociala rörelser. Studien visar hur Islamiska
statens propaganda konstruerar sin ideologi i samband med representationer av våld för att
radikalisera sin mottagare, samtidigt som detta kombineras med visuella och auditiva tekniker
för att förstärka budskapet och locka tittarens uppmärksamhet. Islamiska staten blandar
politisk marknadsföring med religiösa motiv och presenterar det via en medieform som tillåter
maximal spridning, men som även anspelar på mottagarens emotionella respons.
Nyckelord: IS, Islamiska staten, propaganda, videopropaganda, jihad, radikalisering, innehållsanalys, visuell textanalys
i
Innehållsförteckning
Inledning 1
Syfte, mål och frågeställning 2
Tillvägagångssätt 3
Urval och avgränsning 3Metodologiska reflektioner 4Forskningsöversikt 6Bakgrund och kontextualisering 8
Frankrike och den socio-eko-politiska kontexten 8Islamiska Staten: cyberjihadismens mästare 9
Det teoretiska ramverket 10
Propaganda och den digitala eran 10Islamiska staten som social rörelse 11En social rörelse med mål att radikalisera 12Ett medielandskap i utveckling 13
Analys 14
Presentation av material 14Propagandavideons radikaliserande funktion 15
Konstruktionen av en ideologi 16Broderskap och gemenskap 21Representationen av våld och död 22
Propagandavideons radikaliserande form 26Val av medieform 26Montage och återanvändning av nyhetsmedias bilder 28Visuella tekniker 30Ljud och musik 32
Cyberjihadismen 33
Referenser 36
Bilagor 38
Bilaga A: material 39Bilaga B: bilder 40
ii
Inledning
”Paris gator kommer att fyllas av kadaver”1 säger den maskerade krigaren, samtidigt som han
pekar på en livlös kropp med samma kalashnikov som han stunden innan använt i
avrättningen. Denna scen är tagen från en onlinevideo adresserad till Frankrike som släpptes
av den Islamiska staten2 knappt fem månader innan denna förvarning blev till verklighet.
Klockan 21.25 fredagen den 13e november hördes den första smällen i det 10e
arrondissementet i Paris, exakt 5 minuter efter den första explosionen vid fotbollsarenan Stade
de France. Det var en tillsynes helt vanlig fredag där Parisborna, som alltid på fredagskvällar,
var i full färd med att skåla med vänner på stadens alla terrasser och varva ner efter
jobbveckan. Detta skulle ställas till halt och hela staden lamslås av det attentat som kom att bli
det största i landets moderna historia. Terroristerna attackerade där det gjorde som mest ont,
terrordåden var en direkt attack mot det franska levernet. Dagen efter tar den Islamiska staten
på sig ansvaret för attentatet via ett pressmeddelande publicerat på Twitter. Kort därpå släpper
även IS en onlinevideo gjord för att hylla dådet och dess upphovsmän. Den 13 november är
ett av en rad exempel som visar på en utveckling av terror i Europa, som de senaste åren har
bevittnat en exponentiell ökning av terrorattacker i antal men även i dödlighet. Den terror som
vi i västvärlden tidigare har varit vana att se på tryggt avstånd i TV-soffan kommer nu allt
närmare. Enligt Europols undersökning utsattes Europa för 211 terrorattacker under 2015, om
än många av dessa avvärjdes. I dessa attacker dödades 151 personer i terrorattacker, 148 av
dessa var i Frankrike (2016). 17 av terrordåden var av jihadistisk typ, dessa var även de
dödligaste med 150 dödsfall. Under 2016 har denna utveckling endast fortsatt, med bland
annat terrordådet i Nice den 14e juli 2016, där 86 personer föll offer. Den salafijihadistiska
terrorgruppen Islamiska statens attacker blir ett allt vanligare inslag i vår vardag, även genom
den omskrivning de får i nyhetsmedia kring deras barbariska krigsföring samt kring deras
propagandavideor, den ena är blodigare än den andra. I en tid där filmer och TV-serier
svämmar över med skräck, våld och död, förblir denna icke-fiktion fortfarande chockerande
genom sin råa och primitiva karaktär. Massavrättningar, halshuggningar, korsfästningar samt
krossade huvud hör till de bilder som sprids i propagandan. Den Islamiska staten använder sig
av våld både som vapen och som medel för att sätta skräck i fienden, men även för att
1 Egen översättning från franska. Hädanefter kommer samtliga citat vara av denna typ.2 Terrorgruppen har flertalet benämningar (IS, ISIS, ISIL, Daesh) men kommer hädanefter refereras till som Islamiska staten eller IS.
1
rekrytera och uppmana till terrordåd. Detta våld visar de även i sina propagandavideor. De
attacker vi ser idag vittnar om hur den Islamiska staten på ett effektivt sätt utnyttjar den
digitala erans möjligheter. Det faktum att allt fler individer som aldrig tidigare visat varken
tendenser på att hysa radikala åsikter eller att ha någon koppling till terrorgruppen börjar
sympatisera med gruppen vittnar om hur de lyckas sprida sin ideologi på ett globalt plan.
Många av de som begår attentat är medborgare i de länder de utförs i och i vissa fall har
individerna heller inte anslutit sig till den Islamiska staten på plats i Syrien eller Irak innan de
utför terrordådet. Detta får oss att inse internets vikt i IS radikaliseringsprocess och för
orkestreringen av attentat. Idag ligger internet i framkant som nyhetskälla, och som ett
alternativ till den traditionella nyhetsmedian som tappar i förtroende och som ofta kritiseras
som politikens lakej, i relation till vilken internet blir ett sanningens forum där ingen och inget
undkommer granskning. På internet skapas opinion, idéer sprids snabbare än aldrig förr och
mellanmänskligt utbyte likväl som utbytet mellan människa och stat faciliteras. Men vad
innebär denna utveckling och det faktum att fler och fler skyr och förkastar traditionell
nyhetsmedias? Internet är visserligen en plats för granskning men mellan underhållning,
individsskapande och nyhetsinsupning är det även en plats för ryktesspridning och
manipulerande av både åsikter och information (Jowett & O’Donnell, 2012:160). Här kan
individer och gruppen skapa mening kring händelser och information utan större motgång,
vilket således även inkluderar den information som IS kommunicerar via sina
propagandavideor. Medieteknologier och sociala nätverk så som Facebook och Twitter tillåter
även den Islamiska staten att nå ut till individer som tidigare varit utanför deras direkta
publik. Denna arena för mellanmänskligt utbyte är en ypperlig plats för propagandaspridning
samt radikalisering, och genom att studera denna propaganda kan vi få en inblick i hur de
ämnar radikalisera de individer som sedan antingen ansluter IS på plats i Syrien eller Irak,
eller som utför attacker i deras namn på hemmaplan i Frankrike.
Syfte, mål och frågeställning
Vad sker när en radikal, våldsbejakande social rörelse med en ideologi grundad i både
politiska och religiösa motiveringar möter den digitala eran? Denna uppsats öppnar upp för en
studie kring hur propagandavideor som Islamiska statens kan studeras på ett större
socioekonomiskt- och politiskt plan. Vilka knappar trycker propagandavideorna på som gör
att de lyckas radikalisera mottagarna till den kamp som skiljer sig så markant från den vardag
de är vana vid? Dessa tankar får en växande betydelse i dagens samhälle där mottagargruppen
blir allt större till följd av att medieteknologierna utvecklas, och där möjligheterna för
2
spridning för grupper som dessa endast expanderar. Den Islamiska statens traditionella
värderingar innebär inte att de skyr medieutvecklingen, utan det är tvärtom någonting de till
stor grad nyttjar. Denna uppsats har till syfte att undersöka hur och varför den Islamiska staten
använder sig av just videon som propagandaform för att förmedla sitt budskap samt
radikalisera och rekrytera i Frankrike. En utvald del av propagandan studeras för att blottlägga
de tekniker genom vilka IS ämnar radikalisera sin mottagare. Först behandlas propagandans
budskap och konstruktionen av ideologin samt representationen av våld, en central del i
radikaliseringsprocessen. Vidare fokuserar analysen på videornas estetik genom att studera
audiovisuella tekniker. Uppsatsen har därmed två huvudsakliga infallsvinklar för att behandla
materialet: propagandans funktion samt form. Således uppmärksammas relationen mellan det
digitala mediet samt gruppens radikaliserande agenda för att studera hur den våldsbejakande
terrorgruppen radikaliserar i den digitala eran.
Hur kan Islamiska statens val att använda onlinevideor som propagandaform i sin
digitala kommunikation mot Frankrike förstås utifrån sitt syfte att rekrytera,
radikalisera och driva agenda?
Hur konstrueras Islamiska statens ideologi i propagandavideorna? Vilken roll har den
våldsamma bilden för radikaliseringen?
Vilka audiovisuella strategier använder sig Islamiska staten av i sin videopropaganda
riktad mot en fransk publik och till vilket syfte?
Tillvägagångssätt
Urval och avgränsning
Uppsatsen har avgränsats till den franska kontexten, dels då Frankrike är ett av IS främsta
måltavlor i västvärlden som även har drabbats hårdast av terrordåd signerade den Islamiska
staten, men dels även då Frankrike är ett av de europeiska länder ifrån vilket flest utländska
rekryteringar kommer, runt 6% (Atwan, 2015:154). Denna kontext är således särskilt
intressant utifrån uppsatsens frågeställningar. IS rekrytering via internet är omfattande. Enligt
Bernard Cazeneuve, Frankrikes nuvarande premiärminister, skulle 90% av radikaliseringen,
3
vilket dock ter sig vara mer höftande från ministerns sida, ske via internet (BFMTV, 2015)3.
Genom att avgränsa materialet efter publik ämnar studien visa hur propagandan skräddarsys
mot, och talar direkt till, den tänkte mottagaren. Detta öppnar upp för en ytterligare dimension
där faktorer utöver de mediala uppmärksammas, så som den kontext i vilken mottagaren
befinner sig. Sex propagandavideor studeras där alla utom en är tydligt adresserade till
Frankrike, den sista är riktad mot USA samt västvärlden i stort. Videorna utgör ett tidspann på
nästan exakt ett år, med första videon publicerad i juli 2015. Därmed har vi möjligheten att
studera propaganda från innan attentatet, i samband med attentatet samt efter attentatet. Ett av
de vanligaste problemen för de som forskar kring Islamiska statens videor är att de snabbt
försvinner från internet. De publiceras via diverse informella, samt formella nätverk, men
videor, grupper och konton kopplade till IS plockas snabbt ner. Därmed begränsas även
tillgången till material. Denna uppsats har således inte samlat in material från den plats där det
först producerades, men från mer obskyra sidor som specialiserar sig i förmedlingen av
ocensurerade bilder. Utöver tillgänglighet har videorna även valts utifrån typ för att visa på
bredd, från musikvideor till avrättningsvideor. Att studera sex propagandavideor övergripande
och inte studera ett mindre antal genom närläsning är ett medvetet val då uppsatsen ämnar
visa hur IS använder sig av videor generellt för att radikalisera och rekrytera. Radikalisering
är en komplex och mångfacetterad process där en simpel exponering till en propagandavideo
är föga trolig att leda till övertygelse, utan detta sker genom upprepning och att den ideologi
som skapas i propagandan slår rot (Bolt, 2012:122).
Metodologiska reflektioner
Materialet kommer att närmas genom en kvalitativ innehållsanalys. Innehållsanalysen grundar
sig i beskrivningen av en text och dess innehåll. Den utförs genom en kvalitativ analys av
texten där ett antal teman identifieras, för att sedan tolkas, detta genom att meningsbärande
enheter, det vill säga exempel på uttryck och fraser som vittnar om textens budskap och som
således har relevans för frågeställningarna, väljs ut och utifrån vilka teman för analysen sedan
formuleras. De teman som här är centrala är: konstruktionen av ideologin, representationer av
våld samt audiovisuella tekniker. Där en kvantitativ innehållsanalys analyserar texten genom
att mäta eller räkna upp företeelser, syftar den kvalitativa innehållsanalysen istället till att
tolka textens budskap genom betraktelse och analys av sagda fenomen (Bergström och
Boréus, 2012:50). Den kvalitativa innehållsanalysen är en lämplig metod för denna uppsats,
3 http://www.bfmtv.com/politique/cazeneuve-90percent-des-individus-qui-basculent-dans-le-terrorisme-le-font-par-internet-864646.html
4
då uppsatsen har till syfte att beskriva och tolka videopropagandans innehåll, och inte att
statistiskt kartlägga det. Metoden analyserar texter, vilket även innebär propagandavideor.
Den kvantitativa innehållsanalysen åsidosätts därmed för att ge plats till den kvalitativa som
grundar sig i den hermeneutiska traditionen där den subjektiva förståelsen och tolkningen av
texten föredras samtidigt som den även ser till kontext och helhetsbilden, vilket är av intresse
för denna uppsats då vi genom dess tolkande karaktär kan nå även manifesta (explicita)
budskap men vi kan även blottlägga de latenta (implicita) (Boréus & Bergström, 2012:53)
vilket är centralt för propagandaanalys. För att studera hur materialet är kopplat till det
teoretiska ramverket kommer uppsatsen använda sig av just propagandaanalytiska verktyg för
att visa på hur videorna är en form av propaganda som åsyftar interagera med mottagaren.
Jowett och O’Donnell definierar ett antal verktyg genom vilka vi kan kartlägga hur en viss
agent, i en särskild kontext, genom användandet av media, når en särskild publik för att
framkalla en önskad reaktion genom användning av särskilda symboler (2012). De utgångar
som föreslås och som är av relevans för denna uppsats är: propagandans bakomliggande
ideologi och syfte, kontexten inom vilken propagandan utförs, identifiering av
propagandaskaparen, vilken målgruppen är, mediateknikerna som används, samt vilka
speciella tekniker som används för att nå maximal effekt. Utöver detta kommer även en
kombination av Neville Bolts teorier kring den våldsamma bilden i samband med teorier kring
radikaliseringsprocessen samt sociala rörelser ligga till bas för innehållsanalysen.
För att vidga, men samtidigt även konkretisera, studien kommer innehållsanalysen mer
specifikt riktas in på visuell textanalys, även om ett flertal andra angreppssätt skulle kunna
vara möjliga för denna uppsats, så som narrativanalys, diskursanalys eller idé- och
ideologianalys. Denna specifika kombination tillåter dock en tydlig studie av videornas
mening och budskap men även en mer konkret analys av medietextens visuella aspekt.
(Björkvall, 2012:310). På detta vis sätts propagandan i relation till mottagaren och den
mening som skapas i den symboliska interaktionen mellan IS och mottagaren, där
medietexten är medlet genom vilket interaktionen sker. Innehållsanalysen tillåter
blottläggningen av medietextens budskap, och den visuella textanalysen lyfter de visuella
strategier som den Islamiska staten använder sig av för att närma sig och övertyga mottagaren.
Visuell textanalys fokuserar på bildens plats för tolkningen av texten, i kombination med det
språkliga (Björkvall, 2012:307). Den visuella textanalysen tittar även på textens ideationella
funktion vilket innebär hur bilden av omvärlden målas upp via visuella texter och dess
komposition (Ibid, 2012:311). Den ideationella funktionen av texten är central för denna
5
studie utifrån de teorier som analysen vilar på, då en stor del av fokus läggs på
ideologikonstruktion samt skapandet av omvärldsbilden. Gillian Rose lyfter i Visual
Methodologies: An Introduction to Interpretation of Visual Materials (2001) vikten av att
studera hur mening skapas i visuell text. Hon föreslår ett antal analysverktyg för studien av
visuella kulturyttringar, analysverktyg som här kommer appliceras i samband med den
visuella textanalysen. Bland annat pekar hon på ljus, ljud, bildens ”känsla”, filmingstekniker
och liknande aspekter som kan ge mening till den visuella texten. Denna form av textanalys
blandar därmed innehållsanalys med en analys av textens komposition samt med viss
semiologi där representationer i texten kopplas till propagandavideons budskap.
Den valda metoden, i kombination med de teoretiska ramverken samt det empiriska
materialets karakteristik öppnar upp för viss möjlighet till generalisering och allmängiltighet i
resultatet. Dessa generalitetsmöjligheter är dock begränsade till den franska kontexten, då
videorna studerade är riktade mot just Frankrike. För att kunna dra slutsatser kring IS
propaganda i helhet skulle en komparativ analys av dessa videor och videor riktade mot en
annan nation vara nödvändigt.
Forskningsöversikt
I tidig forskning har vi sett hur forskare undvikit att behandla islamistiskt aktivism som social
rörelse då den består av en blandning av religion och politik. Tidig forskning i ämnet tenderar
att studera antingen det ena eller det andra, utan att vilja kombinera båda (Wiktorowicz,
2004:5). Sedan terrorattackerna i New York 2001 hörs allt oftare ordet ”jihad”, men redan i
början av 1990-talet började nyhetsmedierna tala om hotet om religiös extremism i
mellanöstern (Alimi et al., 2015). Extremism och fanatism är ett ämne som intresserar allt från
sociologer till teologer, statsvetare till psykologer. Religiös extremism studeras allt mer, dock
fokuserar ny forskning särskilt på al-Qaida som utgångspunkt för jihad4, medan det i själva
verket inte är ett nytt fenomen. Stora namn inom forskningen kring jihad är professorer och
forskare inom statsvetenskap eller sociologi med specialisering i islam (Olivier Roy, Gilles
Kepel, Farhad Khosrokhavar). Idag ser vi dock hur litteratur specialiserad kring just Islamiska
staten dyker upp i allt större omfång, som kartlägger dess födelse, utveckling och betydelse
(Stern & Berger, Atwan, McCants). I Frankrike växer markant antalet artiklar och litteratur
som behandlar jihad och Islamiska statens rekrytering, gjorda i ett försök att förstå varför ett
4 Jihad används i denna uppsats utifrån IS användning av uttrycket och åsyftar den heliga krig som utförs mot de otrogna i islams namn.
6
sådant stort antal franska medborgare väljer att ansluta sig till Islamiska staten. David
Thomson har skrivit kring fransk jihad, så som boken Les Français Jihadistes (2014) där han
porträtterar ett antal franska rekryter för att visa hur deras resa till att ansluta IS har sett ut,
samt Les revenants (2016) som fokuserar på de återvändande. Om vi ser till radikalisering så
studeras det ofta på både macro- och micronivå, det vill säga samhällsnivå och individnivå,
för att förklara varför individer tar till politiskt våld (Alimi et al, 2015). I denna uppsats
kombineras dessa nivåer för att studera vilka egenskaper hos individen som gör att de är mer
receptiva för radikaliseringsförsök, och hur samhällsstrukturer spelar in för att facilitera och
driva individen till radikalisering. Radikalisering är ett välstuderat ämne, just då det är ett
oönskat fenomen i det demokratiska samhället. Alimi et al. menar att de finns två traditioner
inom forskning kring radikalisering: de som fokuserar på varför radikalisering sker, samt de
som istället fokuserar på hur och när det sker (2015). Islamistisk radikalisering och
propaganda är ämnen som är relativt välstuderade, dock sällan i kombination. Propaganda i
sig har studerats sedan dess uppkomst på 1800-talet, men det var i synnerhet i början av 1900-
talet och senare med nazityskland som forskningen fick sitt riktiga uppsving. Framstående
namn inom propagandaforskning är bland andra Chomsky, Lasswell och Elleul. Den
Islamiska statens propaganda är relativt obehandlad då den fortfarande är ett förhållandevis
nytt fenomen. Detta försvåras ytterligare av materialets otillgänglighet vilket således även
leder till en försvårad förståelse och kartläggning av IS mediestrategier. Videor som
propaganda är däremot ett bättre studerat fenomen. Neville Bolt har i The Violent Image
(2012) studerat hur rebellgrupper, eller insurgenter, använder sig av mediekanaler för att
sprida sina budskap och i synnerhet genom användandet av våldsamma bilder. Videon som
format och som medietext är inget nytt inom propagandaforskning, dock är IS
videopropaganda relativt obehandlat. Forskning som studerar extremism och propaganda har
dock vissa grundpelare som går att relatera till IS propagandavideor, även om terrorgruppen
skiljer sig från annan social rörelse genom sin kombination av politisk och religiös retorik.
Den propagandaforskning som behandlar terrorism fokuserar i synnerhet på
terrorbekämpande propaganda, ofta även på beställning från diverse institut och skolor som
agerar utifrån en säkerhetspolitisk vinkel. Denna forskning tenderar att lägga stor vikt, samt
skuld, på medias påverkan och där övriga faktorer, så som de socioekonomiska samt
sociopolitiska, åsidosätts. Denna forskning har en terrorbekämpande roll som utgång, så som
tankesmedjorna Quilliam och RAND5, vilket ifrågasätter objektiviteten.
5 Abbreviation för ”Research And Development” och utför forskning främst för den amerikanska militären.
7
Bakgrund och kontextualisering
Frankrike och den socio-eko-politiska kontexten
Upproren i franska förorter hösten 2005 samt 2012 kom att markera en allt större fråga. De
kom att vittna om ett samhällsproblem så djupt gående att när det till slut explosionsartat kom
upp till ytan blev det ett fall för landets alla sociologer som ivrigt försökte reda ut orsaken.
Det finns två läger i Frankrike när det diskuteras ungdomsbrottslighet och radikalism, de som
ser samhället som huvudsaklig agent till de val som individen gör och på andra sidan de som
ser individen som enskilt ansvarig för sina handlingar. En undersökning gjord av OECD år
2015 visar att ungdomar med föräldrar med utländsk bakgrund har svårare att få jobb och
känner av diskriminering. Med en stor grupp andra generationens invandrare som upplever att
de inte accepteras till fullo in i det franska samhället, ökar även missnöjet och en generationell
identitetskris skapas. Det är i synnerhet denna grupp, oftast unga män i tjugoårsåldern, som är
den Islamiska statens målgrupp (Kepel, 2015). Som nämnt i uppsatsens inledande del är
Frankrike ledande i Europa bland medborgare som väljer att ansluta till IS. Denna utveckling i
samband med terrorattackerna har skapat ett polariserat samhälle där islamofobin endast
växer. Olivier Roy, ett av de viktigaste namnen inom islamologi i Frankrike, menar dock att
det faktum att ungdomar väljer att ansluta sig till terrorgruppen handlar mer om en
”islamisering av radikaliseringen” och inte en radikalisering av islam (2015) och att det
således inte har med religionen att göra. Denna syn bryter med den som islamolog-kollegan
Gilles Kepel lägger fram där han lägger förklaringen närmare religionen där en enkel
exponering skulle övertyga individen, medan Roy ser till den större sociala bilden. Roy menar
att potentiella rekryter är del av den generation som känner misstro till samhället samt
utanförskap och som nu deltar i en slags ”nihilistisk revolt” (2015). Roy menar vidare att det
inte är IS som är grunden till radikalisering, och utifall vi skulle eliminera IS så skulle
radikaliseringen likväl fortgå, om än te sig annorlunda. Dessa ungdomar som utgör IS
målgrupp är individer som söker efter ett syfte där de kan få utlopp för den revolt de vill föra
(Roy, 2015). Vad det hela kommer ner till är till sist en grupp frustrerade ungdomar som letar
efter någonting de kan fästa sin frustration vid och justifiera sin ilska. Det är därmed viktigt
att ha i åtanke de underliggande mekanismer, frustrationer, uppfattningar och åsikter som
driver dessa ungdomar att terrorisera och utföra dåd i Islamiska statens namn även om många
av dem aldrig tidigare haft varken stark religiös övertygelse eller rest utanför Frankrike.
8
Islamiska staten i Irak och Syrien
Den Islamiska staten är ett resultat av en långgående spänning mellan öst och väst som har sin
begynnelse i terrorattentatet i USA 2001, signerat al-Qaida. Efter att USA’s dåvarande
president George W. Bush förklarat krig mot Irak i mars 2003 uppkommer de första videorna
som visar halshuggningar 2004 (Stern & Berger, 2015). Halshuggningar kom sedan att bli
signum för denna terrorgrupp samt andra att komma. I oktober 2006 skapas Islamic State of
Iraq (ISI) där Abu Omar al Baghdadi utses som ledare. De följande åren ökas den
amerikanska offensiven i Irak i ett försök att motarbeta ISI. I samband med en bombattack
2010 dödas Abu Omar al Baghdadi och ledningen för ISI tas över av Abu Bakr al Baghdadi
som 2009 släppts ur ett amerikanskt fångläger. Samtidigt börjar uppror gro i Syrien mot den
syriska regimens totalitära och brutala styrsätt. Syriens regim kritiseras av omvärlden men
även av al-Qaida som uppmanar samtliga muslimer att gå med i kampen mot Assad, Syriens
president. 2012 släpper ISI sin första propaganda video “The Clanging of the Swords”. 2013
börjar ISI installera utskott av sin verksamhet i östra Syrien där de tar kontrollen och de får nu
benämningen Islamiska Staten i Irak och Syrien. Sammandrabbningar mellan ISIS och syriska
rebeller fortsätter och i januari 2014 tar ISIS kontroll över Raqqa, staden som blir ISIS
huvudstad i Syrien. I juni 2014 utropar ISIS att de numera är ett kalifat som benämner sig
Islamiska Staten där Abu Bakr al-Baghdadi blir utnämns kalif6 (Ibid, 2015). I juli 2016
släppte den Islamiska staten en 15 minuter lång video som förklarar hur kalifatet är uppbyggt.
Även om organisationen och dess struktur ter sig otydlig för omvärlden, vet vi att gruppen har
utskott i samtliga provinser, så kallade wilayat, där de tagit makten. Dessa utskott har alla
egna mediecenter, där det största mediecentret Al-Hayat Media Center som även ansvarar för
utländsk media. IS har en välutbyggd mediaproduktion, där de är aktiva inom press, sociala
medier samt videor. Den traditionella pressen innefattar bland annat tidningar så som Dabiq,
Rumiyah och den franska Dar al-Islam. Det första officiella twitterkontot med IS-anslutning
skapades i oktober 2013. Efter detta har medieanvändandet endast ökat och utvecklats. I april
2014 skapar de en applikation The Dawn of Glad Tidings som tillåter massutsändning av
tweets till de som laddat ned den, men som även skickar ut samma tweet direkt från
applikationanvändarens egna twitter-konto, vilket således resulterar i maximal spridning,
denna applikation stängs dock ner av Twitter i juni 2014. Utöver detta använder IS andra
tekniker för att öka spridningen. Genom att få sitt stora antal anhängare att “retweeta” ett
inlägg lyckas de stundom även få sina tweets att trenda vilket innebär än större synlighet
6 Kalif innebär kalifatets överhuvud och som ses som direkt efterträdare efter profeten Mohammed.
9
(Berger, 2014). Ett konkret exempel på den Islamiska Statens utbredda närvaro på sociala
nätverk är den hashtag som började masspridas av IS-sympatisörer i samband med attentaten i
Paris: تشتع_ vilket ungefärligt kan översätt till ”Paris in flames”. Med detta började #.ريس
omvärlden inse hur stor spridning och stöd IS faktiskt har. Även för den praktiska delen av
rekrytering använder sig IS av internet och sociala medier där nya anhängare kontaktas initialt
via Twitter och liknande sociala nätverk, för att sedan fortsätta kontakten via plattformer som
erbjuder anonymitet så som Whatsapp (Atwan, 2015:4). Denna utveckling att kombinera jihad
med internet och media började med al-Qaida som ville frigöra sig från massmedia. De
skapade sin egna nyhetsmedia ”The Voice of the Caliphate”, men de lyckades inte få
spridning av varken mediet eller det som där uttrycks. När Youtube och sociala medier gjorde
sitt intåg började al-Qaida sprida sitt material, dock har IS tagit detta till en ny nivå.
Materialet är även mer av professionell karaktär än tidigare terrorgruppers digitala
kommunikation vilket förklaras av den stab av IT-, kommunikation- och mediaexperter som
jobbar i deras mediadepartement (Atwan, 2015:7). IS är en van producent av
propagandavideor, som sprids via officiella samt inofficiella kanaler. Så varför lägger den
Islamiska staten ner så mycket tid och energi på media och digital kommunikation? För att
svara på detta måste vi studera vem publiken är. Merparten av de som ansluter eller stödjer IS
är i äldre tonåren eller i tjugoårsålderns. Atwan menar att 89% av alla individer i denna
generation är aktiva på internet, och att IS-anhängarna således är det likaså (2015:2). Här kan
vi dock ställa oss frågan huruvida IS använder internet på grund av att de själva är del av
denna generation, vilket Atwan yrkar för, eller om IS i själva verket gör ett strategiskt val att
använda internet just för att rekrytera dessa ungdomar?
Det teoretiska ramverket
Propaganda och den digitala eran
Propaganda är en kommunikationsform som innebär att medvetet främja en särskild idé med
syfte att förändra eller försäkra maktförhållanden eller mottagarens åsikter, ofta genom
förmedlingen av en ideologi med ett särskilt mål i åtanke (Jowett & O’Donnell, 2012:3).
Propaganda brukar delas upp i tre typer: vit, grå och svart propaganda (Bolt, 2012:33) (Jowett
& O’Donnell, 2012:17). I den vita propagandan vet vi tydligt vem avsändaren är och den
information som ges anses korrekt. När det kommer till den grå propagandan är både sändare
och sanningshalten i det som förmedlas tvetydig och oklar. Den tredje och sista typen av
10
propaganda, den svarta, är den där sanningen förvrängs och informationen är rent av
fabricerad. Teorier kring propaganda är relevanta för uppsatsens syfte, då den studerar
videornas radikaliserande natur. Genom att analysera materialet utifrån sin egenskap som
propaganda undersöks de mekanismer genom vilka IS försöker övertyga mottagaren att
terrorgruppens ideologi är legitim, och att den förändring som föreslås rättfärdigat. Således
blottläggs propagandans plats i den radikaliseringsprocess som leder till att, främst, unga
fransmän idag väljer att ansluta sig till IS.
Mediet och formen för propagandan kan påverka hur vi avläser den, genom att informationen
och budskapet presenteras på ett visst sätt. Formen på propagandan innebär en möjlighet för
sändaren att modellera fram en önskad reaktion hos mottagaren. Videon som format anspelar
på mottagarens emotionella respons, vilket i kombination med dess kreativa egenskaper
medför en särskild potential för övertygelse (Jowett & O’Donnell, 2012:110f).
Videopropagandan erbjuder även en möjlighet för kreativitet, där montage och klippning kan
användas för att skapa den önskade meningen. En form av propaganda som är central i IS
videopropaganda är propaganda of the deed (POTD), ett fenomen med rötter i 1800-talet, där
en handling används för sin symboliska effekt, som ett avskräckande och avrådande exempel
(Jowett & O’Donnell, 2012:301). Förr användes tekniken för att provocera statsmakten till att
besvara handlingen med övervåld för att således illegitimera densamme, vilket som följd
skulle inspirera folket till revolution (Bolt, 2012:1f). Detta fenomen har idag blivit en favorit
bland upprorsmän, där även terrorister faller in. Neville Bolt lägger stor vikt vid POTD när
han diskuterar propaganda och ”den våldsamma bilden”. Han menar att denna teknik idag kan
ses som strategisk kommunikation och att propaganda har blivit en form av politisk
marknadsföring (Ibid, 2012:23). Det har blivit ett praktiskt och effektivt sätt för terrorister att
dels sprida skräck, men även att inspirera andra att följa i deras fotspår. Handlingen har blivit
meddelandet, och är nästintill viktigare än övrig kommunikation. POTD växte fram då
normbrytande eller revolutionära åsikter sköts undan av eliten som kontrollerade, och
censurerade, massmedia (Ibid, 2012:24). Idag har målet med POTD blivit att skapa en
reaktion i media och på så sätt använda medias styrka och vikt i samhället mot sig själv.
Massmedia livesänder direkt från attentaten, bilderna från handlingen visas om och om igen,
och spelar direkt i handen på insurgenten.
11
Islamiska staten som social rörelse
Social Movement Theory (SMT) behandlar varför och hur sociala rörelser växer fram samt
vilka konsekvenser de har. Perspektiv kring sociala rörelser analyseras utifrån
samhällskontexten och de sociala konflikter som ligger till grund för den kollektiva
handlingen, men även den plats för gemenskapsbyggande som kulturella representationer får i
dessa konflikter. Även själva processen där värderingar och åsikter blir bränsle för kollektiva
handlingar studeras (Della Porta & Diani, 2006:5f). Den sociala rörelsen definieras av Della
Porte och Diani som ”a distinct social process, consisting of the mechanisms through which
actors engaged in collective action” (Ibid, 2006:20). Dessa mekanismer är trefaldiga där den
första är en konfliktladdad relation till en tydlig motståndare, den andra en sammankoppling
genom informella nätverk och den tredje och sista en tydlig och delad gemensam identitet
(Della Porte & Diani, 2006:20). Kollektiva handlingar blir till sociala rörelser när de blir del
av en mer djupgående agenda där de inblandande individerna känner solidarisk gemenskap.
En gruppidentitet skapas som tillåter de enskilda kollektiva handlingarna att bli del av
någonting större (Ibid, 2006:23f). SMT tenderar att förklara sociala rörelser som en respons
på, och ett sätt att hantera, strukturella påfrestningar som tillkommit i synnerhet genom
socioekonomiska förändringar i samband med samhällsmodernisering och liknande. Mer
specifikt lyfts ofta den så kallade kulturella imperialismen när det talas om islamistiska
sociala rörelser. Detta innebär hur västvärldens kultur transporteras allt mer och hotar andra
kulturer. Den radikala islamismen skulle därmed kunna vara ett svar mot denna utveckling
samt segregeringen av minoriteter (Wiktorowicz, 2004:7f). Den Islamiska staten kan studeras
som social rörelse då den uppmanar till kollektiv handling mot en tydlig fiende genom att
trycka på en solidarisk gemenskap som knyts genom ett transnationellt nätverk. Den Islamiska
staten eftersträvar dock att de anslutande accepterar användandet av våld som politisk
handling. För detta krävs det att individerna radikaliseras.
En social rörelse med mål att radikalisera
Radikalisering innebär att en social rörelse, eller individ, går från icke-våld till att acceptera
användandet av våld som ett försvarbart medel för att nå en eftersträvad politisk förändring
(Alimi et al., 2015:11). Individer som känner misstro och söker utlopp för sin frustration har
lättare att ta till våld när de möts av grupper vars ideologi rättfärdigar, samt uppmuntrar,
användandet av våld när de känner av en förändring eller ökad orättvisa i samhället (Alimi et
al, 2015:7). Radikalisering kan studeras utifrån ett antal nivåer så som individnivå, gruppnivå,
samhällsnivå, samt utifrån ett stort antal kontexter så som sociopolitiskt, historiskt och
12
ekonomiskt. Radikalisering handlar om individer och deras relation till både sig själva samt
till gruppen. Kruglanski et al. menar att den främsta motivationen för att få en individ att
radikaliseras är eftersträvandet av ”personal significance”, det vill säga sökandet efter
betydelse och självuppfyllande. Dock får vi inte glömma att denna motivation grundar sig i ett
missnöje och en känsla av att inte tillhöra (Kruglanski et al., 2014:73), vilket därmed innebär
att även denna infallsvinkel på mikronivå öppnar upp för analys på makronivå. Kruglanski et
al. tar upp ytterligare motivatorer som kan leda individen till radikalisering utöver
självförverkligandet. Den första är att erbjuda lojalitet till en ledare. Den andra är hämnd och
en vilja att skada fienden innan den skadar en (Ibid, 2014:74). Radikaliseringsprocessen vilar
på tre grundstenar: att idén om behovet för självförverkligande och individens betydelse slår
rot, att det finns en bakomliggande ideologi som dels legitimerar våld som tillvägagångssätt
samt dels åsidosätter konfliktuerande motiv, men även den sociala process genom vilken
individen kommer i kontakt med ideologin. För att sökandet efter personlig betydelse ska
infinna sig som mål behöver individen uppleva att den har förlorat betydelse, vilket kan ske
på ett antal olika sätt. Detta har gjort att individen, eller gruppen, känner sig förminskad.
Sökande efter betydelse blir till radikalisering i samband med att en ideologi presenteras som
rättfärdigar användandet av våld (Kruglanski et al, 2014:76). Ideologin är därmed central för
radikaliseringen. Tre ingredienser som ofta återkommer i terrorideologi har identifierats. Först
en upplevd orättvisa som gruppen har utsatts för. Vidare att det finns en identifierbar ansvarig
för denna orättvisa, och till sist att en moraliskt försvarbar lösning för att vedergälla denna
orättvisa presenteras, här genom terrorism (Kruglanski, 2014:73). Uppsatsens kärna ligger i
blottläggning av den ideologi som onlinevideon förmedlar.
Ett medielandskap i utveckling
Internet som medieform tillåter maximal, samt global, spridning på en större nivå än
traditionell media. Genom ständig uppkoppling och nästintill olimiterad tillgång till det som
sprids på internet är detta den ideala platsen att sprida budskap. Vår vardag och våra
erfarenheter blir allt mer telemediatiserade (Tomlinson, 2007:74). Internet når även
mottagaren i deras privata sfär. Dels genom användandet av sociala nätverk, som idag har
blivit en plats för identitetsskapande, om än virtuellt, men vilket även innebär större frihet i
identitetsskapandet: man kan bli vem man vill, vilket även ofta är IS budskap, men dels även
genom det faktum att gruppen som ämnar radikalisera kommer in i mottagarens liv på ett nytt
sätt: de är konstant där, även om det sker via en skärm. Den digitala eran har även svarat på
det växande behovet av omedelbarhet, det vill säga att vi inte längre vill vänta på saker och vi
13
vill optimisera varje tillfälle (Ibid, 2007:91). Innan internet visste vi mycket mindre, samt
mycket senare, om vad som pågick i krigszoner och liknande. Idag kan vi bara timmar efter
ett terrordåd få kommentarer samt uttalande från terrorgruppen själv. Som tidigare nämnts ser
vi även denna acceleration när det gäller Twitter och den Islamiska statens följare. Ett tweet
från IS eller en supporter sprids exponentiellt med hjälp av utnyttjandet samt undvikandet av
nätverkets algoritmer. Konnektivitetskulturen innebär att vi är allt mer uppkopplade och att
allt fler sociala samt kulturella praktiker idag sker på internet samt sociala medier (Van Dijck,
2013:10). Genom detta ser vi hur överföring av värderingar sker genom det medium och på
den plats som vi ofta ser som en del av vår privata sfär. Konnektiviteten har underlättat den
process genom vilken sociala rörelser utvecklas, genom att utöka det informella nätverk
genom vilket individer sammankopplas. Dels har detta faciliterat spridningen av material samt
idéer, men det har även förenklat möjligheterna att ansluta sig till en social rörelse. Ett
exempel är hur individer enklare kan finna vägledning i sin radikalisering. IS kan snabbt
sprida sitt budskap genom allmänna sociala nätverk, samtidigt som de kan uppmana folk till
att agera på distans, eller underlätta för deras anslutning på plats i Syrien eller Irak.
Analys
Efter att ha identifierat kontexten inom vilken dessa videor är skapade, samt att analysens
teoretiska ramverk har presenterats, kommer analysen fortskrida enligt följande struktur: en
kvalitativ innehållsanalys av videorna identifierar återkommande och centrala karaktärsdrag
och teman i den Islamiska statens propaganda identifieras. Analysen ämnar visa hur IS skapar
en bild av verkligheten som uppmanar till radikalisering, genom att presentera en ideologi
som identifierar den orättvisa som ligger till grund för den sociala rörelsen, vem som ligger
bakom denna orättvisa, samt hur de ska gå tillväga för att rätta till detta orätt. Genom att
basera analysen på teorier och verktyg kring propaganda, sociala rörelser samt radikalisering
når studien en tredimensionell nivå: makro, meso och mikro.
Presentation av material
Den första videon släpptes den 22:a juli 2015 av Hims Media Center (Hamah, Syrien) och har
titeln ”And we did not wrong them (thereby), but they were wronging themselves”. Syftet
med denna video är att kommunicera ett direkt hot mot Frankrike. Videon är den kortaste av
de studerade och utspelar sig i ett ökenlandskap vid ett stup. I denna video ser vi hur en
maskerad soldat avrättar och puttar ned en fånge för sagda stup. Innan avrättningen håller
14
mannen ett tal fyllt med hot adresserat till Frankrike. Nästföljande video är ”Voici venu le
temps de vengeance” (Tiden för hämnd är nu kommen) som släpptes några dagar efter
terrordådet den 13e november, av Dimashq Media Center (Damaskus, Syrien). Videon är
gjord för att hylla dådet. Den uttrycker hur detta var en hämnd för de luftattacker Frankrike
fört mot IS, samtidigt som den presenterar fler hot. Nästa video har titeln ”Paris s’est
effrondé” (Paris har fallit) och släpptes den 21 november 2015, nästan exakt en vecka efter
terrorattacken i Paris av Halab Media Center (Aleppo, Syrien). Denna video är gjord för att
tacka de inblandade i attentaten. De krigare som talar i videon uttrycker, utöver tacksamheten,
hur attentaten var en rättfärdigad hämndaktion och de talar även direkt till François Hollande
vid flertalet gånger. Den fjärde videon studerad ”No respite” släpptes av Al-Hayat Media
Center, som är IS centrala mediecentral, den 24e november 2015 och är av lite annorlunda
karaktär. Denna video är på engelska och påminner om en trailer för en amerikansk
aktionfilm. Vi ser här en propaganda med ett tydligt fokus på fiendeskapande samt
varumärksbyggande. Den är nästan helt animerad och innehåller mycket specialeffekter och
infografier för att presentera terrorgruppen. Den adresserar sig till västvärlden och den
internationella koalitionen som jobbar mot IS, om än extra fokus läggs på USA. Den femte
videon ”Et tuez-les où que vous les rencontrez” (Döda dem vart än ni stöter på dem) släpptes
av Al-Hayat den 24e januari 2016 och är den längsta video analyserad. Denna video är en
hyllning till de fallna IS-krigare som begick attentaten i Paris. Här presenteras dels dådet samt
samtliga individer inblandande. Klipp inspelade innan attentaten visas där dessa personer
håller ett tal eller agerar på något sätt, till exempel genom de tre halshuggningar och två
avrättningar genom nackskott som visas. Även denna video blandar dessa bilder med
specialeffekter med bilder som antingen tagits från nyhetsrapporteringar kring dådet och från
vittnesfilmningar. Den sjätte och sista videon har titeln ”Ma vengeance” (Min hämnd) och
släpptes den 5e juli 2016 av Al-Hayat. Denna video har ett annorlunda format då det handlar
om en musikvideo till en så kallad ”nasheed”, en rytmisk låt med ideologisk, religiöst samt
historiskt innehåll. Denna video beskriver främst dådet i Paris, men även i Belgien och ger
eloger till den inblandande i attacken. I låten och på bilder omnämns även franska samt
belgiska politiker. Vi ser även den livevideo som gjordes i samband med attacken mot en
polis och hans fru i Magnanville.
Propagandavideons radikaliserande funktion
Den första delen av analysen kommer fokusera på videornas funktion och hur innehållet kan
förstås utifrån sin roll för radikaliseringsprocessen.
15
Konstruktionen av en ideologi
För att kartlägga ideologi som kärna i radikaliseringsprocessen studeras hur terrorgruppen
konstruerar värdegrunder och normer i sin propaganda. Ideologi i samband med propaganda
analyseras utifrån propagandans syfte: radikalisering. Därmed fokuseras analysen på de
mekanismer Kruglanski presenterar som radikaliseringsprocessens grundstenar (2014):
identifiering av problemet eller den orätt som de anser utsatts för, identifiering av fienden
eller de ansvariga, presentation av en moraliskt försvarbar lösning samt uppmaning till
handling. Samtidigt studeras just hur och kring vad den gemensamma värdegrunden byggs
upp, det vill säga broderskapet och gemenskapen. Denna del av analysen visar även våldets
centralitet för den Islamiska statens propagandavideor.
Den Islamiska staten målar upp bilden av hur muslimer har attackerats och felbehandlats av
Frankrike. Detta är centralt för att påbörja radikaliseringsprocessen, mottagaren måste förstå
och dela den upplevda orättvisan. För att skapa denna reaktion hos mottagaren delar de bilder
på skadade eller döda kroppar, i synnerhet barn, i Syrien eller Irak (se bild B2 och B3). I
videorna refererar de till lufträder ”som har dödat hundratals och hundratals kvinnor, barn och
oskyldiga.” (Paris s’est effrondé: 03:02). Bilderna från lufträder finns med i majoriteten av
videorna och då de inte finns med nämns ändå denna orätt i de tal som förs (se bild B4).
Mindre explicit ser vi även hur den Islamiska staten refererar till de muslimer som har hållits
fångar, eller fortfarande hålls fångar, i Guantanamo, genom att klä en del av de fångar som
halshuggs i videorna i den typiska orangea fångdräkt som används i de amerikanska
fånglägren. Detta symboliserar hur de anser att västvärlden (Frankrike inräknat genom att ingå
i det internationella samarbetet) har felbehandlat muslimer (Atwan, 2015:141). Genom
propagandan vill IS alterera mottagarens världsbild till en världsbild där mottagaren är utsatt
och deras fiendes fiende. Sociala rörelser producerar en önskad världsbild i sin
kommunikation för att framkalla mobilisering, vilket innebär att de endast visar den del av
informationen som är främjande för gruppens kamp och för att utmana hegemonin
(Wiktorowicz, 2004:15ff). På så sätt presenteras en världsbild där ideologin rättfärdigas,
genom att mottagaren övertygas om det problem och den orättvisa som presenteras.
I dessa videor syns extra tydligt den del av radikaliseringsprocessen där de som är ansvariga
för detta orätt fört mot muslimer identifieras. Dels lyfts politiker och den franska statsmakten
som ansvariga genom sina luftattacker, men även genom det internationella samarbete för att
motverka IS som de ingår i. Videorna pekar ut Frankrike som ansvarig för Parisattackerna, då
16
de är orsaken till vilken dådet är verkan. De har genom deras agerade provocerat fram en
reaktion från IS som endast försvarar sig eller hämnas det blod som spillts av Frankrike. Detta
klargörs dels genom det som sägs, då de direkt adresserar sig till antingen Frankrike eller
François Hollande med regering, men även genom att exempelvis lägga in bilder på Hollande
(se bild B5). I ”Paris s’est effrondé” uttrycks detta extra tydligt: ”Detta är endast ett svar på
era (Frankrikes) aggressioner. Det är Ni som är terrorister, ni ljuger, i media ljuger ni om oss.
När ni kommer till muslimska länder så är det ni som våldtar, ni som stjäl och ni som dödar.
Vi försvarar oss bara. Varje dag skickar ni era plan som förstör familjer.”7(00:20). De videor
som släpps efter attentatet lägger ytterligare ansvar på Hollande och Frankrike i syftet att
radikalisera mottagaren och vända den mot Hollande: ”Ett ord till dig, François Hollande,
yrkessvinet, vad förväntade du dig? Trodde du att vi skulle hålla tyst, efter allt det ont du gjort
åt muslimerna, trodde du att du skulle få sova normalt hemma hos dig? Inte ens du är längre
trygg i ditt egna land” (Ibid, 0108). I samma video uttrycks även hur IS hade varnat Frankrike
innan attentaten: ”vi hade varnat dig [Hollande] och du fortsatte och du ökade attackerna”
(Ibid, 02:58). Utöver detta klassas även de individer som inte ansluter sig och begår jihad
som medansvariga, genom associering. För den Islamiska staten är samtliga individer som
inte aktivt går emot Frankrike och ansluter sig till IS motståndare och ansvariga för den
situation som de anser vara ett hot mot samtliga muslimer. En icke-handling likställs därmed
med förräderi. ”Vi dör varje dag och ni bara sitter där med armarna i kors, ni bor med dem, ni
sover med dem, ni äter med dem, med dessa tvivlare” (Et tuez-les où que vous les rencontrez,
06:41). Propagandavideorna lägger mycket vikt vid fiendebildsskapande, i synnerhet genom
användandet av den propagandateknik som kallas ”Black-and-white fallacy”, även kallat falsk
dikotomi (Cole, 1998). Denna teknik uttrycker ett ultimatum, där det endast finns två
alternativ: antingen är du med gruppen eller så är du inte det. IS använder sig av det här samt
tar det ett steg längre: är du inte med IS och beredd att begå jihad så är du per automatik en
”kufar” (tvivlare). Detta försvarar även det faktum att många av deras offer är muslimer,
vilket skulle kunna vara ett problem i rekryteringen, men genom denna propagandateknik så
undviks en eventuell kognitiv dissonans hos målgruppen genom att den Islamiska staten
likställer samtliga individer som inte utför jihad, muslimer likväl, som förrädare, icke-troende
samt fiender. Fienden demoniseras och avhumaniseras genom att endast benämna offren för
dådet samt fienden generellt för ”kufar” vilket dels uttrycker hur moraliskt förkastliga de är,
men även att de förtjänar den behandling som IS uppmanar till: våld. Denna
7 Egen översättning från franska till svenska. Under uppsatsen kommer samtliga citat vara av denna karaktär.
17
propagandateknik gör det enklare för mottagaren att acceptera, samt ansluta till, den Islamiska
statens krigsföring. Våld försvaras som tillvägagångssätt då det utförs mot ”de andra”, de som
inte accepterar Allahs ord, och de som inte lever ett rättmätigt liv. De som inte går med
riskerar samma öde som IS offer. Detta uttrycks i synnerhet i den video som hyllar de
ansvariga för terrordåden i Paris: ”Et tuez-les où que vous les rencontrez”, bland annat av Abu
Rayyan al-Faransi som innan avrättningen säger: ”i Allahs ögon är ni skyldiga, då ni har
övergett era bröder och systrar” (16:04). Efter avrättningen håller han upp huvudet, pekar på
det med den fortfarande blodiga kniven och säger: ”Det här kommer bli ditt öde, om Allah
tillåter”. De exempel på fiendeskapande som här har lyfts är mer vaga och insinuerande än de
vi finner i videon ”No respite”, där vi ser visas loggor och flaggor och användandet av
infografier med siffror och bilder för att illustrera information kring IS och fienden (se bild B6
och B7).
Den Islamiska staten visar tydligt vilken lösning de anser vara lämplig på detta problem. Så
länge Frankrike attackerar, eller allierar sig med de som attackerar, eller så länge Frankrike
fortsätter vara ”centrum för allt som är pervers och förkastligt”8, så kommer IS fortsätta att
attackera Frankrike. Radikaliseringsprocessen fortsätter genom att ett rättfärdigat
tillvägagångssätt för att vedergällda den orätt som gruppen utsatts för presenteras. Detta görs i
synnerhet genom användandet av den propagandateknik som kallas ”auktoritetsargument”
(Cole, 1998). Framgångsrik propaganda har en trovärdig källa, där expertåsikter värdesätts.
Källan legitimerar budskapet, om mottagaren litar på källan i en fråga tenderar den att även
acceptera källans trovärdighet i andra frågor (Jowett och O’Donnell, 2012:300). Den
Islamiska staten yrkar för att handlingarna ligger i ledarens intresse och vilja, där ledaren
identifieras som Allah, Gud. Allah blir propagandans ”expertvittne” där målgruppen redan har
en positiv relation till experten, vilket därmed även legitimerar det IS uttrycker, då detta görs i
Allahs namn. För att radikaliseringen ska lyckas krävs det att individiden ser lösningen på
problemet som moraliskt försvarbart (Kruglanski et al., 2014:74). Genom att då försvara
terrordåden även utifrån religionens moraliska grundpelare, vilket görs genom att visa på
verser från Koranen, blir dessa handlingar försvarbara. De vill således visa hur Allah, den
största av ledare, stödjer IS kamp samt de terrordåd som begås. Då Allah inte är en direkt
person, men ett väsen, går det inte heller att motsätta sig hans ord och han begår inte
mänskliga fel. Allah är inte heller en politiker som är utbytbar och kan ställas inför rätta.
Allah är den största av ledare och handlingar som stödjs av Gud måste därmed vara korrekta
8 Denna mening uttrycks i det uttalande som IS gör på Twitter efter attentaten (Kepel, 2015)
18
handlingar. Även om IS har en fysisk ledare, Abu Bakr al-Baghdadi, anses denna ledare i sin
roll som Kalif, en direkt descendent till profeten, likvärdig en religiös ledare. Intertextualitet
genom citering av Koranen är ett ständigt återkommande inslag i videorna, som stärker och
försvarar de påståenden samt handlingar som kommuniceras. Genom att citera verser från
Koranen ämnar IS försvara de handlingar som i första anblick kan anses icke-moraliska. Den
Islamiska staten försöker även visa hur deras handlingar är moraliska genom att peka på hur
det handlar om hämnd. Hämnd är grundat i ett behov att återgälda ett ont som gruppen eller
individen utstått, där gruppen på något viss förlorat sin makt genom en annans grupp
handlingar. Propagandan, samt den politik och de våldshandlingar de yrkar för, tillåter makten
att förflyttas till terrorgruppen och således ge den mening som krävs för
radikaliseringsprocessen (Kruglanski et al., 2014:73f). IS presenterar sig själva som
frihetskämpar i första hand, och endast som terrorister då de besvarar de verkliga terroristerna,
Frankrike. I ”Paris s’est effrondé” uttrycker Abu’umar al-Baljiki hur ”Vi är terrorister /../ Det
är vi som terroriserar de som terroriserar muslimer” (03:15). Genom detta uttalande vill han
därmed visa varför det våld som används är försvarbart enligt ideologin. Frankrike
terroriserar, därför terroriserar IS i sin tur och handlingarna är därmed berättigade. IS ämnar
utmana hegemonin inom vilken de definieras som terrorister. De styrker detta genom
associering, där de visar bilder från lufträder i samband med att Frankrike eller Hollande
omnämns. Därmed kopplar mottagaren, medvetet eller omedvetet ihop Frankrike med de
våldsamma bilderna på döda och skadade i Syrien eller Irak, och den Islamiska staten skapar
en alternativ verklighetsbild. Likt en text som läggs på ett pressfoto, vilket semiologen Roland
Barthes benämner ”ett parasitiskt meddelande” kan vi här se hur talet som ackompanjerar de
bilder som visas har ett syfte att konnotera bilden åt mottagaren (Barthes, 1977:25), och
därmed konstruera en mening som omedvetet tolkas.
I det sista steget av radikaliseringsprocessen uppmanar gruppen mottagaren att agera, efter att
ha presenterat en moraliskt försvarbar lösning på problemet. Detta görs genom att den
Islamiska staten adresserar sig direkt till mottagaren och nästintill skuldbelägger densamme
för hens passivitet. IS uppmanar samtliga att skrida till handling. De listar även upp ett antal
exempel på medel som kan tas om möjlighet att ansluta sig till IS i Irak eller Syrien inte finns.
Detta är exempel på så kallad ”agitationspropaganda” där lättutförbara handlingar presenteras
för att driva tittaren till handling (Jowett & O’Donnell, 2012). Denna propaganda kallas även
”agitprop” och refererar till den leninistiska propagandamodellen, där propaganda uttrycks
främst genom just litteratur, konst och musik, inom vilket videopropaganda faller. Agitprop
19
har till syfte att driva individen till handling genom att blanda propaganda som lyfter historisk
fakta och sociala orättvisor, med agitation som genom exempelvis tal och slogans anspelar på
mottagarens emotionella reaktion för att uppröra samt skapa mobilisering (Downing,
2001:68f). Propaganda kan vara av agiterande typ, det vill säga att den vill förarga eller
uppmana till handling. Den kan även vara av befästande typ, där individen istället uppmanas
till att acceptera ideologin (Jowett & O’Donnell, 2012:17). På detta sätt lockas mottagaren till
att ansluta sig till ideologin på ett långsiktigt plan, samtidigt som den uppmanas till att agera i
stunden. IS propaganda blandar dessa två typer av propaganda för att maximera videornas
potential för att skapa sympatisering samt rekrytering. Ett tydligt exempel på uppmaning till
handling hittar vi i videon ”Paris s’est effrondé” där Abu Qital al-Faransi, efter att ha
meddelat att han har skickats av Abu Bakr al-Baghdadi för att rensa jorden på tvivlare, frågar
vad de muslimer som bor i Frankrike egentligen gör ”Vi dör varje dag och ni bara sitter där
med armarna i kors, ni bor med dem, ni sover med dem, ni äter med dem, med dessa otrogna”
(06:41). Med detta vill han skuldbelägga de franska muslimerna till handling. Han fortsätter
med att rada upp ett antal sätt de skulle kunna agera på: ”Spotta dem i ansiktet. Om ni inte
hittar något vapen, slå in deras skalle med en sten, eller kör över dem med er bil9 och
terrorisera dem” (06:56). Han ger därmed mottagaren exempel på handlingar som kan utföras
på hemmaplan för att visa sin hängivelse. Han vill visa att alla kan agera, även om de inte har
möjlighet att ansluta sig till IS rent fysiskt. Några månader innan attentaten i Paris inledde IS
även en Twitterkampanj där de uppmanar till handling i Frankrike (Se bild B1). En tweet
försvann snabbt från plattformen, men delades av jihadismexperten David Thomson10 i
september 2015 efter att en man på väg tillbaka till Frankrike från Syrien arresterats för att ha
planerat ett bombdåd i en konsertlokal. Bilden visar en konsertpublik med en text som följer:
”Jihad, det är inte bara i Syrien”. I högra hörnet ser vi även en handgranat och texten
”Granaten. Enkel att dölja. Perfekt mot en grupp kufar”. Denna propagandabild uppmanar
följare att agera, samt uttrycker att de inte behöver ansluta sig till Syrien, utan att jihad kan
utföras överallt, på ett sätt vilket är slående likt det attentat som sedan utfördes endast ett par
månader senare. Vi ser därmed hur IS skapar den bild av verkligheten som gör att mottagaren
övertalas till att se våldshandlingen som ett legitimt samt strategiskt val utifrån mottagarens
egna samhällsposition. IS övertygar individen genom att spela på både grupp- och individnivå
då propagandan får mottagaren att uppleva sin handling som egenvald och motiverad. Teorier
9 Detta uttalande har även refererats efter attacken i Nice den 14e juli, och den eventuella påverkan det skulle haft för det terrordåd där en man, i IS namn, körde ihjäl 86 personer.10https://twitter.com/_DavidThomson/status/644793823365873664/photo/1?ref_src=twsrc %5Etfw
20
kring den sociala rörelsen befinner sig mellan strukturalismen och rational choice-teori just
när det kommer till detta de ser till individens roll som beslutande agent, dock att det är beslut
som är grundade på idéer skapade av gruppen eller kontexten inom vilken individen befinner
sig (Robinson, 2004:115). Individen gör ett aktivt val, men det är ett aktivt val som görs både
utifrån den kontext i vilken de befinner sig, och beroende på den bild som propagandan
förmedlar. Detta är precis hur Islamiska staten fungerar, individen måste tro att den själv har
beslutat att begå handlingen.
Broderskap och gemenskap
Den Islamiska statens propaganda lägger mycket fokus på broderskapet och på att skapa en
bild av gemenskap. Propagandan vill utmåla kalifatet som en utopisk plats (Aly et al., 2016).
De vill visa sig som enade och i direkt kontrast till den politiska omvärlden som uppmålas
som splittrad. De vill visa sig inkluderande, och samtidigt måla upp Frankrike som
exkluderande mot de muslimska medborgarna. De vill öka klyftan mellan gruppen och de
andra, mellan muslimer och Frankrike. Propagandan skapar resonans hos mottagaren då de
trycker på hur muslimer är annorlunda gemene fransman, hur de inte är accepterade på grund
av sin religiösa tillhörighet. En resonans som är grundad i en känsla av utanförskap bland
andra-generationsinvandrare, en känsla som bekräftas i den OECD-undersökning som tidigare
nämnts, men även en resonans mot det identitetssökande som de flesta unga människor
upplever. Denna resonans är central för propagandans effektivitet (Jowett & O’Donnell,
2012:299). Den Islamiska staten erbjuder mening, där den enande punkten är Allah, under
vilken samtliga anhängare samlas. Detta syns även i gester och symbolik. Exempelvis syns
ofta IS-anhängare hålla upp pekfingret mot himlen vilket symboliserar kopplingen till Allah,
samt religionens monoteistiska karaktär. I ”Et tuez-les où que vous les rencontrez” syns Abu
Mujaed, pekandes med sitt blodiga pekfinger mot himlen efter att ha halshuggit en fånge och
visat upp huvudet. Denna gest, att hålla upp pekfingret, har blivit ett signum för IS (se bild B8
och B9). Allah ses som den enande kraften i broderskapet även i ”No respite” där ett tiotal
krigare samlas under Islamiska statens flagga, där minst två utav dessa är krigare som begick
attackerna i Paris, med ett ljus som strålar ned på och enar dem. Detta ljus som avläses som
Gud (Se bild B10). Vi ser här hur den Islamiska staten genom denna slags propaganda
försöker bygga bilden av en stark och tydlig gemensam identitet, vilket är en viktig del i
processen för att skapa sociala rörelser (Della Porte & Diani, 2006:20). Alla medlemmar är
likvärdiga så länge de hänger sig till Allah. I ”No respite” uttrycks hur inkluderande gruppen
är: ”there is no difference between an arab and a non-arab, a black man and a white man
21
except through mujahideen11” (se bild B11). Alla möts de under islam. Detta för att skapa den
känsla av tillhörighet och mening som potentiella rekryter söker. Vi ser hur krigarna klär sig
likadant samt hur de låter växa ut skägget, ett skägg som även det har blivit en symbol för IS.
Det finns därmed en tydlig gruppidentitet både fysiskt men även spirituellt. Det faktum att klä
sig i en uniform och att ta bort personliga karaktärsdrag så som klädsel eller frisyr är även
någonting som ofta ses som en förutsättning för att kunna begå onda handlingar, så som
avrätta någon genom att skära halsen av dem. Den nya gruppidentiteten där individuella
skillnader tas bort distanserar individen till handlingen samt rättfärdigar den genom att trycka
på yrkesansvar och gruppidentitet. Denna ”avindividualisering” gör att individen kan begå
våldshandlingar utan att bli begränsad av ett eventuellt samvete (Zimbardo, 2007:295).
Genom propaganda och konstruktion av ideologi går individen ifrån sin tidigare
gruppidentitet, där gruppen bestått av familj och vänner. IS omformulerar identiteten kring en
specifik läsning och förståelse av Koranen, en förståelse som mottagarens tidigare grupp inte
delar. På så sätt finner mottagaren en ny grupp hos den Islamiska staten, där alla har samma
förståelse av religionen och en gemenskap uppstår kring vilken en ny gruppidentitet skapas
(Gendron, 2016). Broderskapet målas upp som positivt och en plats för glädje för de som
ansluter. I slutskedet av videon ”Voici venu le temps de vengeance” ser vi hur IS-anhängare
firar med godis och leenden, vilket ställer sig i stark kontrast till de bilder som strax innan
visats från Parisattackerna (se bild B12).
Representationen av våld och död
Den Islamiska staten särskiljer sig genom sina regelbundna och starka representationer av
våld och död i sin propaganda. Deras kommunikation har blivit känd för omvärlden via ryktet
och bilder av det primitiva och råa våld som används mot fienden och fångar. Bilder som
dock fascinerar många tittare, även om det i de flesta fall handlar om en fascination grundad i
avsky (Bolt, 2012:118). Den Islamiska staten har även nästintill institutionaliserat ”The
Managament of Savagery”, ett dokument skrivet av al-Qaida 2004, som en central del i deras
politik. Detta innebär att extremt våld är kärnan i den sociala rörelsen, och därmed del i den
rutinmässiga produktionen videor och material med fokus på just våld (Stern & Berger,
2015:3). I de studerade videorna ser vi halshuggningar som visas i minsta detalj med en
ljudupptagning som tillåter publiken att höra när den tandande kniven når strupen och det
sista gurglandet från offret innan huvudet visas upp och sedan placeras på den livlösa
kroppen. Vi ser bilder på avrättade fångar som puttas ned från stup, där vi hör varenda duns.
11 Mujahideen (plural), mujahid innebär en individ som engagerar sig i jihad.
22
Allt detta filmas och presenteras på ett sätt som påminner om amerikanska actionfilmer, där
stor energi lagts på specialeffekter, men till skillnad från dessa actionfilmer är det alltid ett
våld som utförs mot den oskadliggjorda fienden. De glorifierar våldet, där fienden vid alla
tillfällen är bunden. Fienden visas som svag och IS visas som att inneha total kontroll. Även i
de studerade videorna är döden ett centralt och återkommande tema, dels genom de
avrättningar som begås i filmerna men genom reproducering av bilder från attentaten.
Avrättningarnas som syns är gjorda med dessa videor i åtanke. Så vilken funktion har våldet?
Dels att sprida skräck hos fienden, men främst att skildra krigarna, och terrorgruppen i sig,
som orädda och oövervinneliga, för vad destabiliserar och skrämmer en fiende mer än en
motståndare som inte är rädd för döden (Atwan, 2015:6)? Detta uttrycks även i videon
publicerad den 22e juli 2015 där en soldat säger "[vi är] män som älskar döden så som ni
älskar livet" (01:15). I ”Et tuez-les où que vous les recontrez” uttrycks även ”Martyrerna som
ni har dödat, är i Paradiset, om Allah tillåter, medan era döda är i helvetet” (15:07). Genom
detta trycker de än en gång på hur de är inte rädda för döden och det som väntar martyren är
till och med bättre än livet på jorden. Den Islamiska staten vill på detta sätt visa sig starka och
överlägsna fienden. ”Voici venu le temps de vengeance” innehåller en längre sekvens med
bilder från attentaten där polisen motas bort av mötande skott. Detta ser vi även exempel på i
den tredje videon där de visar bilder på franska polisstyrkor under beskjutning som tar skydd,
med ordet ”terror” inklippt i bilden (Se bild B13). Efter dessa bilder klipps det till träning i
Irak och Syrien. Vi ser anhängare som övar prickskjutning, samt halshuggning. Dessa bilder
porträtterar Frankrike och den franska polisen som rädda och passiva, medan IS-krigarna
visas som som aktiva och orädda. Våldet används alltså för att skrämma sin fiende (Atwan,
2015:35). I ”Et tuez-les où que vous les rencontrez” accentueras våldet än mer för att skapa en
skräckfylld reaktion genom att det avskurna huvudet visas upp av Abu Qital al-Faransi för
kameran innan det läggs på backen. Samtidigt som han visar upp det viskar han ”snart på
Champs-Elysées” (se bild B14). Våld skapar en starkare känslomässig respons hos
mottagaren än vad till exempel en debattartikel skulle göra. Det skapar en bild av IS som
handlingskraftiga samt en styrka som lyckas lamslå ett helt land. IS vill visa potentiella
rekryter att de kan vara del av denna grupp som lyckas få ”förtryckarna” att falla på knä.
Genom propagandavideorna och det som däri uttrycks legitimerar IS våldshandlingarna,
vilket är essentiellt för att motverka den ”normala” reaktionen på bilder av våld och död:
avsky och rädsla (Bolt, 2012:118). Funktionen av användandet av våld är därmed att skapa en
bild av gruppen som stark, orädd och reaktiv samt för att provocera fram en reaktion från
mottagaren. Som nämnts trycker IS på att våld är nödvändigt för att vedergällda den orätt som
23
gjorts mot muslimer av koalitionsländerna, samt en viktig del i byggandet av kalifatet. Alla
krig innehåller våld som medel för att nå ett mål. Blodbad har varit en central del i grundandet
av majoriteten av empir och nationer världen över (Atwan, 2015:35). Harré (2004) menar att
samhället konstruerar en bild av våldsanvändaren som antingen terrorist, eller frihetskämpe.
Islamiska staten vill med dessa propagandavideor visandes det använda våldet förmedla hur
de, enligt deras ideologi, är just frihetskämpar (Harré, 2004). Martyrskapet blir ett eftersträvat
mål i individens sökande efter betydelse och självförverkligande genom den uppoffring detta
innebär för gruppen, en uppoffring som hyllas postumt. Den kollektiva identitet som skapas
kring ideologin gör att individen blir mindre rädd för döden men även mer villig att offra sig
för gruppen (Kruglanski et al. 2014:83). Islamiska staten menar att alla möjliga medel bör tas
för sakens skull, om det så innebär självmordsmission. Videon ”Et tuez-les où que vous les
rencontrez” är tillägnad minnet av de 9 fallna IS-anhängarna, vilka alla kan ses i ett kollage
med Paris i bakgrunden (se bild B15). Varje person presenteras sedan med namn och bild från
videor filmade innan attentaten, där det under varje namn står ”May Allah accept him”. De
håller sedan ett tal eller syns agera på diverse sätt. Dessa individer hyllas och tackas för sina
handlingar. De anses ha visat prov på den ultimata hängivelsen, att ha kämpat för Allah ända
in i döden. Det faktum att en del av dessa individer utförde sin jihad genom
självmordsbombning, självmord som enligt Koranen inte är tillåtet, omnämns inte, utan fokus
läggs på uppoffringen som gjorts för den goda saken och för världens samtliga muslimer.
Dessa nio individer kan i denna video ses som opinionsledare för spridningen av IS ideologi. I
videon visas klipp där de uttrycker sig i frågan, där de talar direkt till mottagaren och där de
legitimerar tillvägagångssättet. Opinionsledare är individer som har stor trovärdighet hos
andra (Jowett och O’Donnell, 2012:300) och dessa nio som har begått jihad och den ultimata
uppoffringen blir trovärdiga i sina ord samt handlingar. Det inledande kollaget kombineras
med en bildtext som lyder:
”The following are the final messages of the nine lions of the Khilafah who were mobilized
from their dens to bring an entire country – France – to her knees. They raised the word of
Tawhid and lived the Ayat of the Quran by killing the Kuffar12 wherever they found them.
And they continued to do so until the thirst for their own success was quenched with nothing
other than their own blood”.
12 Tawhid är ett begrepp som åsyftar tron på en odelbar gud, monoteismen. Ayat innebär verser från Koranen, eller Koranens ords. Kuffar är de otroende.
24
I denna text ser vi hur videorna anspelar på både symbolik och ideologikonstruktion samt
romantisering av våld. Krigarna benämns som lejon som mobiliserades utifrån deras egna
revir. Metaforen lejon är inte oavsiktlig, den återkommer även i flera andra propagandavideor
från IS. Lejon konnoteras världen över som modiga, som hänsynslösa och starka rovdjur. På
samma sätt som IS i sin propaganda vill appropriera benämningen terrorist genom att peka på
att det i själva verket är Frankrike som är terrorister, vänder de även här på den allmänna
bilden där väst utmålas som ståtlig jägare som driver ut terroristerna från deras bo och
gömmen (Steuter & Wills, 2009:73). Här är det istället IS som är lejonet som jagar
västvärlden. I den Islamiska statens videopropaganda syns genomgående en romantisering av
vapen. Vapen är synliga i majoriteten av bilderna, dels genom aktiv användning vid
avrättningar, under dådet eller i övning, men även som rekvisita. Till exempel ses Abu’umar
al-Baljiki omringad av vapen när han håller sitt tal i ”Et tuez-les où que vous les retrouvez”.
Vi ser även hur IS-krigare använder sig av vapnet för att peka och peta på sina
avrättningsoffer. Så varför detta romantiserande av vapen? Romantiseringen tilltalar
målgruppen unga män, en grupp som har vana av datorspelande, men genom denna
romantisering avdramatiseras även det våld som objektet innebär genom repetition och
regelbunden exponering i videorna. Mottagaren kan därmed leva sig in i rollen som IS-soldat.
Kalashnikoven har även blivit ett signum för terrorgruppen. Det är det vapen som den
Islamiska staten använder sig av. I samtliga videor studerade syns kalashnikoven vid ett eller
flera tillfällen. I ”No respite” syns vid ett tillfälle 6 barn studerandes Koranen med en
kalashnikov i famnen, till bilden hör vi berättas hur barnen ”prepare themselves to share in the
great rewards of expanding this huge Khilāfa” (01:50). Vi ser därmed hur de kopplar ihop
religionen direkt med vapnet och våldet (se bild B16). Vidare visar propagandan ofta bilder på
hur krigare lyfter upp vapnet mot himlen, på samma sätt som de lyfter upp pekfingret mot
himlen för att åberopa Allah. På detta sätt visar detta att vapnet samt våldet är rättfärdigat som
medel för att nå IS mål, och att detta tillvägagångssätt accepteras och stöds av Allah.
Islamiska staten använder sig även av hot om våld för att sätta skräck i fienden. Mycket av det
som uttalas i videorna är direkt hot mot Frankrike. I ”Et tuez-les où que vous les recontrez”
säger Abu Rayyan al-Faransi innan han skär halsen av en fånge: ”Ser ni honom? Föreställ dig
själv i hans plats, för vid Allah, du kommer uppleva samma sak som honom, med den här
kniven mot din hals” (14:30). Vi ser även hur den Islamiska staten genomgående i
propagandavideorna även pekar mot kameran när de nämner fienden vilket gör att mottagaren
känner sig direkt adresserad och hotad.
25
Propagandavideons radikaliserande form
Den andra delen av analysen kommer behandla medieteknologin och den estetiska sidan av
propagandan, för att undersöka vilken roll formen har för propagandans framgång.
Val av medieform
Den Islamiska statens val att använda videon som propagandaform grundar sig dels i mediets
funktion och potential men även i propagandans syfte, rekrytering och målgrupp. Videon som
media är effektiv för att skapa emotionell respons hos mottagaren. Det är enklare att skapa
representation och för mottagaren att leva sig in, och föreställa sig själv, i det som visas i
videon (Jowett & O’Donnell, 2012:110f). Utöver detta bör vi även ha målgruppen i åtanke,
som består av tonåringar eller unga vuxna, som är vana vid video som media och internet som
informationskälla (Atwan, 2015:1f). Videornas dynamiska estetik kan förstås genom detta, då
den Islamiska staten försöker skapa effektiv propaganda genom att anspela på underhållning.
Målgruppen är en stor konsument av amerikansk filmproduktion. Att propagandavideorna
följer denna stil ter sig därmed logiskt, då de lockar in mottagaren med det som den är
familjärt. Den Islamiska statens videopropaganda har fått mycket uppmärksamhet i
nyhetsmedia just då de bryter med det vi tidigare associerat med jihadistisk kommunikation:
en pixeliserad video filmad i en grotta eller hemlig plats där vi ibland tar del av avrättningar,
men där det oftast handlar ett officiellt uttalande från ledaren. IS bryter denna stereotyp
genom att producera högteknologiska och professionella videor som påminner om
Hollywood-produktioner och trailers (Atwan, 2015:7). Mycket energi är lagd på att göra
övertalande, dynamiska och estetiskt tilltalandevideor, en teknik som stöttar videornas
budskap och syfte: att övertyga. Videon tillåter även mötet mellan mottagaren och en
karismatisk ledare, i form av de krigare som visas i videorna. Gendron pekar på den
övertygelseförmåga och makt som kommer med karisma, och dess centralitet för den
islamistiska radikaliseringen och rättfärdigandet av våldshandlingar (2016). Denna karisma
förmedlas tydligast genom video som propagandaformat. Genom att producera
propagandavideor får gruppen även en chans att skapa den bild de önskar att mottagaren ska
ha av dem, och en professionell video innebär en ökad chans att även gruppen uppfattas som
seriös. Islamiska statens videor visar på en förståelse för video som media, då de kombinerar
igenkännlighet med innovation. IS videopropaganda följer på så sätt även den utveckling vi
ser i den allmänna filmindustrin, där filmer antingen följer en slags standardisering genom till
exempel struktur, eller att de försöker vara innovativa. De studerade videorna kombinerar
både standardisering med de Hollywood-tekniker som vi känner igen, samt innovation när det
26
kommer till videopropaganda: användandet av våld. Vi är inte vana att se avrättningar i
västvärlden vilket gör att det kan ses som innovativt samt locka mottagarens intresse. Dock
blir även dessa innovativa inslag standardiserade då IS fulla videopropagandaverk generellt
följer samma schema. Vidare är internet som arena för utbyte och som plattform för spridning
av propagandan även centralt i förståelsen kring videornas radikaliserande potential. Den
digitala eran har tillåtit möten som tidigare inte varit möjliga, där tid och plats inte längre är
begränsande. Den har även tillåtit utvecklingen av medier genom vilka propaganda förs i syfte
att radikalisera mottagaren. Videon anspelar på publikens känslor och väcker intresse. Den
kan förvandla åsikter till övertygelse och leda till handling (Farwell, 2010:129). Det faktum
att det handlar om onlinevideor pekar på den Islamiska statens strategier för att rekrytera samt
sprida budskap i linje med gruppens ideologi och mål, det vill säga att skapa ett kalifat som
omfattar världens samtliga muslimer, där internet öppnar upp för ett transnationellt nätverk.
Medievalet är inte omedvetet, propagandaskapare ser till flertalet faktorer innan
skapelseprocessen sätter igång. Bland annat spelar ekonomi stor del men även mediets
potential för maximal spridning av en marginaliserad grupps politik (Ekman, 2014:82). En
grupp som även är isolerad fysiskt och befinner sig långt ifrån målgruppen får ta till
innovativa metoder för att nå ut, där ny teknologi är central (Jowett & O’Donnell, 2012:298).
Internet tillåter således den Islamiska staten att på ett kostnadseffektivt sätt nå ut på ett
internationellt och globalt plan. De nya medieteknologierna, så som sociala nätverk, erbjuder
även ett forum och en plattform för dessa terrorgrupper att uttrycka sig. Till dessa teknologier
kan alla koppla upp sig och är inte kontrollerade som övrig massmedia. Här kan de därmed
sprida sin agenda utan större inverkan av elit eller andra makter (Aly et al. 2016). Genom
internet kan de rekrytera i länder som Frankrike samt koordinera attentat.
Radikaliseringsprocessen faciliteras således, och gruppen ter sig närmare den enskilde
individen även om denna befinner sig i Frankrike. Internet besvarar även det behov kring
omedelbarhet som genomsyrar dagens samhälle (Tomlinson, 2007:91). IS kan snabbt reagera
och agera via internet. Bolt (2012) diskuterar även hur det finns en ”opportunity space” i
samband med terrorattacker, när fienden fortfarande är destabiliserad, vilket är en stor chans
för terrorgruppen att föra sin agenda. Vi kan se hur IS använder sig av detta när de endast
timmar efter attacken släpper sitt officiella uttalande via Twitter där de tar på sig attacken. På
internet får även all information likvärdig plats och betydelse. Således blir IS videor legitima
genom att de befinner sig på en plattform där all information bedöms likvärdig. Källkritiken
tenderar att nedspelas när informationen finns att hitta på internet, information som i större
27
utsträckning ses som valid oavsett källa så fort den bekräftar en förutbestämd åsikt (Jowett &
O’Donnell, 2012:160ff). Genom att använda sig av internet som huvudsakligt forum för att nå
ut med sitt budskap tar Islamiska staten missnöjet och skepticismens tid i akt.
Montage och återanvändning av nyhetsmedias bilder
Videornas uppbyggnad består till mångt och mycket av montage och presenterar en, stundom
kakofonisk, blandning av egenskapat material i form av filmning, infografier och animering
med återanvändande av material från traditionell nyhetsmedia. Denna blandning av bilder
tagna ur sin kontext benämns ”mash-up” och tillåter gruppen att skapa en ny mening av
materialet som överensstämmer med och främjar terrorgruppens agenda (Farwell, 2010:134,
Askanius, 2013:9). Som tidigare nämnt ser vi även exempel på återanvändning av både
vittnesfilmning samt klipp från nyhetsmedia. I ”Voici venu le temps de vengeance” syns
speciellt denna ”mash-up”-teknik. Här visas bilder från lufträder i Syrien och bilder på
Hollande som förklarar krig, men vi ser även bilder från attentaten i form av
nyhetsrapporteringar, men även vittnesbilder. Bilder på kroppar, på blod som rinner på
trottoarerna ackompanjerat av ljudet från folk som skriker i smärta. Vi ser även bilder från
inuti Bataclan när de första skotten hörs under konserten (se bild B17). Genom att konstruera
videorna på detta sätt väljer IS vad de vill visa, i vilket tillfälle och kontext. Genom att blanda
riktiga bilder med det iscensatta ökar propagandans trovärdighet. De använder sig av de
nyhetsbilder som traditionell media diffuserar, vilket gör att tittaren får känslan av att det
handlar om vit propaganda, att terrorgruppen inte har någonting att dölja och således att den
informationen som de själva skapar även stämmer. De erbjuder en alternativ, konfliktuerande
bild av händelsen, där dådet är rättfärdigat som hämnd. De ämnar erbjuda en alternativ
medierapportering genom att skapa eget material likväl som mediekanaler, där dådet
behandlas ur deras synvinkel samt där fiendebilden skapas. I ”Voici venu le temps de
vengeance” ser vi exempelvis hur de använder sig av iscensatt material, här bilder på en
individ som tejpar ihop en bomb och sätter på sig ett bombbälte, en scen som tydligt har
konstruerats enbart för denna video (se bild B18). IS medierapportering blir mottagarens
främsta källa för information. De förkastar den traditionella genom reproduceringen av deras
bilder, i samband med att terrorgruppen parallellt förklarar sin ideologi genom tal. På detta
sätt använder IS nyhetsmedias bilder mot mediet själv, och befäster IS status hos de som
radikaliseras. Kombinationen av bilder på offer i Syrien, heroisk musik samt bilder på döda
kroppar i Paris får tittaren att se dådet som hämnd och att Frankrike är fienden. Vi ser därmed
hur centralt montage är i IS videopropaganda. I skapandet av egna videor innehållandes bilder
28
från attentaten kan IS kontrollera den bild av händelsen som ges, inklusive orsaker,
tillvägagångssätt samt reaktioner, och därmed föreslå en alternativ verklighetsbild.
Propagandaskaparen kan med videor manipulera och konstruera budskapet och sanningen.
Genom att exkludera motsägande bilder eller genom användning av retorik för att övertyga
mottagaren att den ideologi och kamp som Islamiska staten står för är legitim, och att de val
som individen gör är på eget bevåg (Bolt, 2012:33) Videorna är pedagogiska och visar på ett
enkelt sätt vem fienden är, varför och vad lösningen är. Genom att presentera händelserna på
ett visst sätt, försöker de konstruera mottagarens reaktion. Den Islamiska staten målas upp
som protagonister och inte som antagonister som de ofta görs i västvärldens nyhetsmedia.
Deras ”hämndaktioner” anses därmed legitima. Rent konkret delar de heller inga osanningar,
vilket gör propagandan än mer effektiv. De nekar inte till någonting, utan stoltserar istället
med det som de anklagas för, och de ter sig som ett trovärdigt alternativ till västvärldens
politik. Bilder från fransk samt internationell nyhetsrapportering återanvänds i varje video,
som för att visa hur stort genomslag dådet fått och vilken makt terrorgruppen har på Frankrike
i detta tillfälle. Då samma bilder, deras samt nyhetsmedias, återkommer i senare videor, även
de som släpps nästan ett år efter attentaten, ger IS tittaren bilden av att de fortfarande innehar
makt över i Frankrike, en makt som de egentligen endast hade under tiden attentatet pågick.
Den vidare makten skapas genom att den skräck och panik som skapades i samband behålls i
det kollektiva minnet. Bolt menar att repetition och anticipation är centralt i terrorgruppers
strategiska kommunikation. Det behåller dådet i det kollektiva minnet, samtidigt som det
”lovar” framtida attacker (Bolt, 2012:122). Videorna studerade har just dessa karaktärsdrag:
de upprepar och befäster bilderna i minnet, samtidigt som de kombinerar dessa bilder med
vidare, uttryckliga, hot. Denna repetition av samma bilder visar hur IS använder sig av
propaganda of the deed. Terrorgruppen vill med sina handlingar få uppmärksamhet i media,
där bilder från attentaten produceras. Den Islamiska staten förstår att det krävs en upprepad
diffusion av bilderna för att de provocera fram det önskade resultatet, det vill säga att fler
ansluter sig till kampen, och för att behålla dådet i minne för att maximera dess effekt (Bolt,
2012:122). Själva attacken i sig är en handling som kan förstås som propaganda of the deed,
men även de propagandavideor som de skapar kring attentatet. Genom att utföra terrordåd
skakar de om fienden, samt visar hur starka de är. De visar hur enkelt tittaren själv kan utföra
liknande dåd och hur svag fienden är. Propagandan är centrerad kring just attentaten som
glorifieras och nämns om och om igen. Utöver attentatet använder sig även IS av
halshuggningarna som avskräckande exempel och därmed som POTD. Genom att reproducera
bilder kring dessa båda handlingar förlängs effekten av propagandan. Handlingen är en form
29
av kommunikation som här säger mer än ord. Klippen med halshuggningar som har begåtts av
de inblandade i terrordådet återkommer även i efterföljande videor. Idag existerar en
samhällsdebatt kring huruvida bilder på inblandande i attacken bör diffuseras eller ej, vilket
vittnar om en ökad förståelse kring POTD och dess effektivitet. Dock diskuteras sällan det
faktum att samtlig medierapportering kring våldshandlingen är del av den önskade reaktionen
på propaganda of the deed. Genom medierapportering kan publiken nästintill känna sig som
ett ögonvittne (Bolt, 2012:152f), vilket tidigare inte varit möjligt, och på detta sätt breddar
terrorgruppen även den publik som berörs av attentatet.
Visuella tekniker
Utöver montage använder sig IS av diverse audiovisuella tekniker för att förstärka
propagandans effekt hos mottagaren. Exempelvis inleds den tredje videon ”Et tuez-les où que
vous les rencontrez” med att visa vad som kan förstås som en krypterad datorkod. I koden ser
vi ”Operation: kill them wherever you find them”. Detta gör allusion till den förmodade
kryptering som IS använder sig av inför sina attacker och för att ge en bild av deras operation
som komplicerad, välplanerad och gruppen som onåbar samt oslagbar. Vi ser andra delar i
koden som ”starting date: 13 november 2015”, samt ”Group 1, target: Stade de France” för att
sedan rada upp samtliga ställen som attackerades (se bild B19). Hela denna del av videon har
ett genomgående ”spionfilms-tema”, där vi kan se klippningar, effekter och tekniker som vi är
vana att se i amerikanska filmer. De börjar med att stå ”Target: Paris” och sedan ser vi den
typiska röda målsökaren som lagts till på en flygplansvy i svart och vitt över Paris, och i
synnerhet Stade de France. Här står sedan ”Group 1: Stade de France” som i inledningen.
Vidare visas bilder från nyhetsrapportering. Sedan klipps bilden och målsökaren letar sig fram
till den 10e arrondissementet med texten ”Group 2: Le Petit Cambodge” samt adress, även här
i svartvitt. Målsökaren syns även under tiden bilder från nyhetsrapporteringarna visas, men då
fokuserad på skadade eller döda (se bild B20). Målsökaren är ett centralt inslag utigenom
videon. Först sätts den in i bilder från medierapportering kring franska luftattacker, och
därmed fokuserar den på luftattackens offer i Syrien och Irak. Sedan använder IS samma
målsökare i bilder från attentaten samt avrättningsscenerna där den fokuserar på offren.
Målsökaren visar därmed på IS handlingar och vinster. Detta görs för att illustrera det faktum
att deras handlingar är berättigad hämnd, och att de endast gör detta för att vedergällda
koalitionens attacker. Blod för blod, målsökare för målsökare. I ”Paris s’est effrondé”, släppt
bara någon dag efter attentaten, syns i ett klipp taget från filmen G.I. Joe: The Rise of the
30
Cobra (Dailymail, 2009)13 hur Eiffeltornet bryts på mitten och faller ljudligt, vilket alluderar
till hur staden förstörts och fallit sönder av terrordådet. Bilden kompletteras med titeltexten
”Paris s’est effrondé” (Paris faller). Detta visar förövrigt även hur Islamiska staten inspireras
av amerikanska box office-filmer i skapandet av sin videopropaganda. Vidare läggs även
mycket vikt vid mediecentrens logotyper som introducerar videorna. Särskilt Al-Hayat och
Dimashq har välgjorda logotyper som väcker tittarens intresse redan från början. Al-Hayat har
en stilren logotyp i guld mot en svart bakgrund, medan Dimashqs i ”Voici venu le temps de
vengeance” är mer animerad. Den visar en animerad kalashnikov, i första persons-perspektiv,
som siktar på en måltavla. När vapnet skjuter byts måltavlan mot videons titel (se bild B21).
Detta intro blandar romantiseringen av våld med den animerade stil som blivit IS signum.
I ”Et tuez-les où que vous les recontrez” ser vi fortsatt även hur färg används för att förstärka
budskap och för att fokusera betraktarens öga vid ett särskilt element av bilden (Rose,
2001:39). Vid en av avrättningarna visas en grafisk filmning av halshuggningen, i svart och
vitt, där endast målsökaren och blodet är rött, filmat ur en vinkel som visar offrets
ansiktsuttryck (se bild B22). Denna scen är extra viktig för analysen då den tydligt visar den
teknik och de specialeffekter som IS använder sig av i sin videopropaganda och hur estetik
används i propagandasyfte. Liknande användning av färg för att förstärka bilden kan även ses
i en tidigare avrättning i samma video vilket visar på hur färgskiftning än en gång används för
att accentuera blodet, dock här i form att ett gult filter. Även i den första videon syns exempel
på hur den Islamiska staten kombinerar kreativ klippning och filmteknik med färgskiftningar
för att skapa emotionell respons hos mottagaren. Innan avrättningen zoomar kameran in på
fångens ansikte samtidigt som bilden blir svartvit. Bilden saktar in, för att ge ännu mer fokus
på mannens tomma blick (se bild B23). Mannen avrättas sedan och hans döda kropp sparkas
sedan ned över stupet. Här ser vi hur klippning används för att förstärkt effekt på ett nytt sätt,
där bilden spolas tillbaka efter kroppen dunsat i backen, för att sedan spelas igen (se bild
B24). Denna repetition syftar till att förstärka och förlänga effekten av handlingen, samtidigt
som offret förnedras än mer. Även i ”No respite” kan vi se hur färgkodning används. När
kalifatet presenteras och nämns är bilden omsvept av ljus och guldig skimmer, men när
videon sedan fortsätter till att presentera koalitionen faller allt i ett mörker. Detta förstärker
bilden av den Islamiska staten som utopi, frihetskämpe och räddare. Som tidigare nämnts
lägger de mycket vikt vid ”black-and-white fallacy”, där mottagaren endast presenteras med
13 http://www.dailymail.co.uk/news/article-3329799/Paris-Collapsed-New-ISIS-video-shows-Eiffel-Tower-falling-using-clip-stolen-2009-GI-Joe-movie.html
31
två alternativ. Dessa bilder och färgskiftningar är relaterade till detta då de tydligt visar vilken
sida mottagaren borde ställa sig på om de vill ha en ljus framtid. Den sidan är Islamiska
statens sida, och allt annat kommer gå en mörk framtid till mötes.
Ljud och musik
Musikaliska uttryck är en vanligt förekommande del i propaganda, speciellt när det gäller
patriotisk sådan. Musiken och texten på låtarna används för att motivera och engagera
mottagaren, där rytmiken och upprepningen gör att mottagaren blir bekant av både musiken
och låtens budskap. Musik är effektivt då det anspelar på mottagarens känslomässiga reaktion
och engagemang, och uppmanar lyssnaren till att sjunga med i texten. På så sätt etsas även in
den ideologi som där uttrycks (Jowett & O’Donnell, 2012:304). I de studerade videorna hörs
en hymn på franska i 4 av 6 videor. Denna hymn som har fått titeln ”Avance, Avance” är av
just rytmisk karaktär vilket gör den särskilt lätt att lägga på minnet, tilltalande och lätt att
sjunga med i. Om individerna börjar tveka på budskapet samt tillvägagångssättet är denna låt
gjord för att motivera och visa att de måste stå emot både fiendens försök att bekämpa dem,
men även för att vidare rättfärdiga kampen för sig själva. Detta förmedlas genom hymnens
text där introt ungefärligt följer: ”fortsätt framåt, fortsätt framåt, fortsätt framåt, fortsätt
framåt, utan att aldrig falla tillbaka, aldrig kapitulera, oslagbar krigare med svärd i hand, döda
dem, döda djävulens soldater utan att tveka…”. Jowett och O’Donnell menar att musik och
ljud kan ha en betingande effekt, det vill säga en associativ inlärning, där budskap befästs
genom musiken (2012:297). Musik tenderar att ”fastna på hjärnan”, vilket gör att budskapet
även arbetar på det undermedvetna. Den sista videon studerad, ”Ma vengeance”, är även en
musikvideo till en så kallad nasheed vilket är arabisk vokalmusik som ofta kommunicerar
religiösa och historiska budskap blandat med aktuella eller betydande samhällshändelser som
visar på hängivelse till Allah (Atwan, 2015:106). Även denna låt är av rytmisk karaktär, där
texten rimmar. Den är därför även den lättförståelig och lättmemorerad. Denna musikvideo är
skapad för att hylla attentatet i Paris, men även i Belgien samt mordet på en polis samt fru i
Magnanville, Frankrike. Låten sätter därmed dessa händelser i centrum och hyllar de fallna
IS-krigarna som utfört dessa attacker. Speciellt attackerad är den förre premiärministern
Manuel Valls. Genom att studera denna video samt den officiella hymnen ser vi hur stor roll
sång spelar för den Islamiska staten. Genom musik vill de driva mottagaren till handling, samt
förmedla en gemenskap där individerna samlas kring dessa kamplåtar. Denna låt är uppbyggd
på liknande sätt som resterade videor. Ideologin presenteras, broderskapet och hyllning till
martyrskapet i samband med våldsamma terrordåd lyfts. Än en gång görs det för att justifiera
32
våld som medel och vittnar således om en våldsbejakande social rörelse som använder diverse
dessa tekniker med syfte att radikalisera. Låten släpptes i juni 2016, och kan därmed ses som
del i propaganda of the deed, där de genom att än en gång hänvisa till attentaten och än en
gång visa bilder därifrån ämnar behålla dådet i det kollektiva minnet genom upprepning, och
att gång på gång visa terrorgruppens styrka.
I propagandavideorna accentueras även ljudet. Ett exempel på detta kan ses i videon ”Et tuez-
les où que vous les rencontrez” då Abu Fu’ad al-Faransi avrättar en fånge med kamphymnen
hörandes i bakgrunden. Vid själva halshuggningen läggs extra ljud på för att göra scenens
brutalitet än mer påtaglig, och ljudet av när kniven når nackbenet är förstärkt. Även
ljudinspelningen av fångens utrop och gurglande har accentuerats. Då avrättningen sker
genom att skära av halsen med en tandad kniv blir ljudeffekten än starkare och mer grotesk än
vad den hade blivit om det skett genom ett enkelt hugg. Vid en av de andra halshuggningarna,
accentueras ljudet återigen. Här har dock allt annat ljud än nacken som bryts tagits bort, och
på så vis blir accentueringen än starkare. Detta filmas även i slow-motion och i närbild för att
göra våldet än mer påtagligt. Ytterligare exempel på ljud som läggs till för effekt kan ses i
”Paris s’est effrondé” där, efter ett uttalande från en IS-krigare angående terrordådet, bilden
klipps med ljudet av ett knivblad, och där vi ser Eiffeltornet rasa med ljudeffekt. Att IS
kombinerar klippningen mellan bilder i videon med ljudet av ett knivblad är inte heller endast
för stilistisk effekt, utan alluderar till både IS avrättningsmetoder, tillvägagångssätt samt deras
propagandavideoserie ”The Clanging of the Swords”. På så sätt är IS romantisering av våld
och vapen ständigt närvarande i syfte att avdramatisera och rättfärdiga gruppens
våldsbejakande ideologi. I den första videon läggs även extra ljud på för att förstärka
avrättningen. Detta ackompanjeras med ljudet av avrättningsskottet som spelas dels i takt med
dunset när kroppen slår mot bergskanten, dels i tak med musiken i bakgrunden. I ”Et tuez-les
où que vous les rencontrez” ser vi även hur de använder sig av accelerering och juxtaposition
av ljud för att bygga upp känslan i videon. Ljudet från målsökarna, rapporteringarna,
vittnesfilmningarna accelereras och ackumuleras för att sedan bytas ut mot en av IS rytmiska
sånger. IS lugna och rytmiska värld ställer sig därmed i kontrast till den kakofoniska och
kaotiska västvärlden.
Cyberjihadismen
33
Den digitala radikaliseringen är ett ämne som blir allt mer omtalat för var dag. Den Islamiska
staten har blivit kända världen över genom sina terrordåd men även via sina propagandavideor
som vittnar om en terrorgrupp medveten om den digitala erans möjligheter. Internet tillåter för
individer och grupper, oberoende av tid och rum, att mötas och utbyta erfarenheter med
varandra. Detta gäller även för våldsbejakande extremistgrupper. Här kan de öka sin
mottagarbas, de kan koordinera terrorattacker och de kan rekrytera. Internet som medieform
möter även dagens behov av omedelbarhet, kommunikationen är snabb samt kostnadseffektiv.
Digitala medier tillåter terrorgruppen att uttala sig direkt i samband med viktiga händelser, så
som terrorattacken den 13e november 2015. De ger även en viss frihet till terrorgruppen att
formulera sin politiska retorik i nutid och behålla en dynamik i förmedlingen av sin ideologi.
Medieutvecklingen erbjuder även nya former av medier genom vilka de kan skapa
övertygande propaganda. Den här uppsatsen har haft till syfte att studera just hur och varför
den Islamiska staten använder sig av onlinevideor som propaganda, och videornas form samt
funktion. Studien har avgränsats till en fransk kontext, dels då Frankrike är det land i Europa
där flest dödsfall skett genom terrorattacker signerade IS, men även då Frankrike är bland de
främsta länderna ifrån vilka IS-anhängare rekryteras. Genom en kvalitativ innehållsanalys har
den här analysen lyft propagandans komplexitet och visat hur budskap kombineras med
estetik i ett försök att maximera videoformatets potential. Den har visat hur ideologin
konstrueras i syfte att skapa en radikaliserande värdegrund där fiendebilden skapas och där
våld justifieras som legitimt medel för förändring. Islamiska staten blandar politisk
marknadsföring med religiösa motiv. Estetiken vittnar om en propagandist medveten om sin
mottagare och dess medievanor. Propagandan föreslår en alternativ världsbild som övertygar
genom förmedling av ideologi men även genom det audiovisuella där klippningar, tekniker
och filmning är essentiella för förmedlingen av budskapet samt för att tilltala målgruppen; en
generation som är vana konsumenter av populärkultur. Den kombinerar traditionella
värderingar med innovation, engagerande bilder och ljud med övertygande argumentation.
Analysen har lyft vad som kommuniceras, hur det kommuniceras, i vilken kontext det
kommuniceras och till vilket syfte det kommuniceras.
Den Islamiska staten är en social rörelse som kombinerar politisk retorik grundad i religiösa
motiv. Det kan te sig oväntat att en grupp som IS använder sig av nya mediateknologier då det
i första anblick inte går ihop med gruppens ideologi. Dock är det kanske just kombinationen
av medeltida krigsföring, traditionella värderingar och det högteknologiska som tilltalar
målgruppen. De värdesätter det ”äkta”: gud som ledare, broderskapet och ländernas historia
34
och kultur, samtidigt som de anpassar diskursen till det moderna där konnektiviteten är central
i det moderna samhället. De vänder sig till en målgrupp som är frustrerad, som söker en
mening med sin existens och som kämpar med identitetsskapande i det allmänna rummet, ett
rum i vilket de ofta upplever sig uteslutna. Propagandan skapar resonans hos den individ som
känner sig ovälkommen i det franska samhället på grund av sin religiösa tillhörighet eller
etnicitet. Propagandavideorna är formulerade och strukturerade på ett sätt som presenterar en
tydlig kamp, samt tillvägagångssätt, till vilken dessa ungdomar välkomnas med öppna armar.
De kan bli en av de heroiska soldater som syns i videorna, som kämpar för den rätta sakens
skull, och detta under den största av ledare - Allah. De krigare som tar ton i videorna riktade
till den franska publiken talar franska, med samma franska dialekt som de själva har vilket
vittnar om att de tidigare har befunnit sig på fransk mark och att de för inte så längesedan
varit precis där mottagaren befinner sig nu. Dessa videor visar hur den Islamiska staten är en
radikal social rörelse som kombinerar konstruktionen av ideologi med representationer av
våld för att radikalisera mottagaren och uppmana till kollektiva våldshandlingar,
våldshandlingar som i sig även är en form av propaganda. Neville Bolts teorier kring
”propaganda of the deed” har varit centralt för förståelsen av de studerade videorna. Videon
som format tillåter repetition av den våldsamma bilden, i syfte att maximera handlingens
effekt. Det centrala temat som gör att IS onlinevideor sticker ut är just det extrema våld som
visas, ett våld som rättfärdigas genom refererande till Koranen. Representationer av våld har
två huvudfunktioner i propagandan: att skrämma fienden samt att tilltala den potentiella
rekryten, då bilder av våld är någonting som fascinerar. Genom både tal och bild visar IS i
sina propagandavideor hur de varken är rädda för våld eller för att dö genom att hylla
martyrskap och genom att avrätta fångar på brutala sätt. De skrämmer därmed fienden för att
få övertag, för det inte finns något mer intimiderande än en fiende som inte ens fruktar döden,
en fiende som är beredd att göra vad som helst för att nå sitt mål.
Den här studien har visat hur propagandans funktion och form, det vill säga det ideologiska
och det tekniska, i kombination resulterar i ett radikaliserande framgångsrecept för
våldsbejakande sociala rörelser som IS. Den studerade videopropagandan vittnar om en
utveckling där terrorgrupper inser potentialen med digital radikalisering, en utveckling vi med
stor sannolikhet endast kommer se mer av.
Referenser
35
Videor
And we did not wrong them (thereby), but they were wronging themselves , 2015, Hims Media
Center. Tillgänglig via https://www.zerocensorship.com/uncensored/isis/video-execution-of-
syrian-soldier-before-kicking-him-off-cliff-threat-to-france-278728
Paris s'est effrondé, 2015, Halab Media Center.
Tillgänglig via https://vk.com/video268500831_171325620?hash=d4cde38e75ed7538
Voici venu le temps de vengeance, 2015, Dimashq Media Center.
Tillgänglig via https://videopress.com/v/TZlyGz1a
No respite, 2015, Al-Hayat Media Center.
Tillgänglig via https://videopress.com/v/uidShgul
Et tuez-les où que vous les rencontrez, 2016, Al-Hayat Media Center.
Tillgänglig via https://www.zerocensorship.com/uncensored/isis/execution-video-kill-them-wherever-you-find-them-threat-to-france-west-219013
Ma vengeance, 2016, Al-Hayat Media Center.
Tillgänglig via https://videopress.com/v/HT5Aqt3a
Artiklar och rapporter
Berger, J.M., (2014). How ISIS games Twitter., The Atlantic,
http://www.theatlantic.com/international/archive/2014/06/isis-iraq-twitter-social-media-
strategy/372856/ (Hämtad 15-11-2016)
Europol, European Union Terrorism Situation and Trend, 2016
Roy, Olivier. (2015) ’Le Djihadisme un Revolte Generationnelle et Nihiliste’. Le Monde.
http://www.lemonde.fr/idees/article/2015/11/24/le-djihadisme-une-revolte-generationnelle-et-
nihiliste_4815992_3232.html ( Hämtad 24-11-2015)
36
OECD (2015) Les jeunes issus de l’immigration souffrent de la discrimination et du manque
de perspectives d’emploi. Tillgänglig via http://www.oecd.org/fr/migrations/les-jeunes-issus-
de-l-immigration-souffrent-de-la-discrimination-et-du-manque-de-perspectives-d-emploi.htm
(Hämtad 17-11-2016)
Litteratur och vetenskapliga artiklar
Alimi, Eitan Y., Bosi, Lorenzo. & Demetriou, Charles. (2015). The dynamics of
radicalization: a relational and comparative perspective. New York, NY: Oxford University
Press
Aly, Anne, Macdonald, Stuart, Jarvis, Lee, & Chen, Thomas M. (2016), 'Introduction to the
special issue: Terrorist online propaganda and radicalization', Studies In Conflict And
Terrorism, vol. 40, no. 1, s. 1-9
Askanius, Tina (2013). ‘Online Video Activism and Political Mash-Up Genres’. Journal
Journalism Media and Cultural Studies no. 4.
Atwan, Abdel Bari (2015). Islamic state: the digital caliphate. London: Saqi Books
Barthes, Roland (1977). Image, music, text. London: Fontana
Bergström, Göran & Boréus, Kristina (2000). Textens mening och makt: metodbok i
samhällsvetenskaplig textanalys. Lund: Studentlitteratur
Björkvall, Anders (2000). Visuell textanalys. I Bergström, Göran & Boréus, Kristina (red.)
(2000). Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig textanalys. Lund:
Studentlitteratur
Bolt, Neville (2012). The violent image: insurgent propaganda and the new revolutionaries.
London: Hurst
37
Cole, Robert (red.) (1998). International encyclopedia of propaganda. London: Fitzroy
Dearborn
Della Porta, Donatella & Diani, Mario (2006). Social movements: an introduction. 2. ed.
Malden, MA.: Blackwell
Dijck, José van (2013). The culture of connectivity: a critical history of social media. New
York: Oxford University Press
Downing, John D. H. (2001). Radical media: rebellious communication and social
movements. Thousand Oaks, Calif.: Sage
Ekman, Mattias (2014). 'The dark side of online activism: Swedish right-wing extremist video
activism on YouTube', Mediekultur: Journal Of Media & Communication Research, vol. 30,
no. 56, s. 79-99
Farwell, P. James (2010), 'Jihadi Video in the 'War of Ideas'', Survival, vol.52, no.6, s.127-
150
Gendron, Angela (2016). 'The call to jihad: Charismatic preachers and the internet', Studies In
Conflict And Terrorism, vol 40, n. 1, s. 44-61
Harré, Rom (2004). 'The social construction of terrorism', Understanding terrorism:
Psychosocial roots, consequences, and interventions s. 91-102 Washington, US
Jowett, Garth & O'Donnell, Victoria. (2012). Propaganda and persuasion. 5. ed. London:
SAGE
Kepel, Gilles (2015). Terreur dans l’Hexagone: Genèse du djihad français. Paris: Gallimard
Kruglanski, A, Gelfand, M, Bélanger, J, Sheveland, A, Hetiarachchi, M, & Gunaratna, R.
(2014). 'The Psychology of Radicalization and Deradicalization: How Significance Quest
Impacts Violent Extremism', Political Psychology, vol.35, s. 69-93
38
Robinson, Glenn E. (2004). For: Hamas as Social Movement. I Wiktorowicz, Quintan (red.)
(2004). Islamic activism: a social movement theory approach. Bloomington, Ind.: Indiana
University Press
Rose, Gillian (2001). Visual methodologies an introduction to the interpretation of visual
materials. London: Sage
Stern, Jessica & Berger, J. M. (2015). ISIS: the state of terror. London: William Collins
Steuter, Erin. & Wills, Deborah. (2013). At war with metaphor media, propaganda, and
racism in the war on terror. Johanneshov: MTM
Tomlinson, John (2007). The culture of speed: the coming of immediacy. London: Sage
Wiktorowicz, Quintan (red.) (2004). Islamic activism: a social movement theory approach.
Bloomington, Ind.: Indiana University Press
Zimbardo, Philip G. (2007). The Lucifer effect: how good people turn evil. London: Rider
Bilagor
39
Bilaga A: material
Datum Tid Wilayat Titel Typ
22-07-2015 2:13
Hims Media
Center
“And we did not
wrong them
(thereby), but
they were
wronging
themselves”
Hot
21-11-2015 3:41 Halab
"Paris s'est
effrondé" Tack till 13/11/15
24-11-2015 4:13
Al-Hayat
Media Center "No respite" Fiendeskapande - US & västvärlden
24-01-2016 17:38
Al-Hayat
Media Center
"Et tuez-les où
que vous les
rencontrez" Hyllning 13e november + hot
14-05-2016 8:32 Dimashq
"Voici venu le
temps de
vengeance" Hyllning 13e november
05-07-2016 4:31
Al-Hayat
Media Center "Ma vengeance" Musikvideo till nasheed
Bilaga B: bilder (bilderna har tagits bort av upphovsrättsskäl)
Bild B1: Tweet av David Thomson den 18-09-2015
Bild B2: Voici venu le temps de vengeance (02:24)
Bild B3: Voici venu le temps de vengeance (02:33)
Bild B4: Voici venu le temps de vengeance (00:33)
Bild B5: Voici venu le temps de vengeance (01:01)
Bild B6: No respite (01:55)
Bild B7: No respite (03:06)
Bild B8: Et tuez-les où que vous les rencontrez (09:46)
40
Bild B9: Voici venu le temps de vengeance (06:40)
Bild B10: No respite (00:58)
Bild B11: No respite (01:35)
Bild B12: Voici venu le temps de vengeance (07:50)
Bild B13: Et tuez-les où que vous les rencontrez (01:23)
Bild B14: Et tuez-les où que vous les rencontrez (08:17)
Bild B15: Et tuez-les où que vous les rencontrez (02:12)
Bild B16: No respite (01:50)
Bild B17: Voici venu le temps de vengeance (03:25)
Bild B18: Voici venu le temps de vengeance (02:42)
Bild B19: Et tuez-les où que vous les rencontrez (00:22)
Bild B20: Et tuez-les où que vous les rencontrez (01:08)
Bild B21: Voici venu le temps de vengeance (01:17)
Bild B22: Et tuez-les où que vous les rencontrez (16:44)
Bild B23: And we did not wrong them (thereby), but they were wronging themselves (01:27)
Bild B24: And we did not wrong them (thereby), but they were wronging themselves (01:48)
41