Pris: 0 kr

”I had the intention to reach a place where I could live in freedom. To live like a human being.”

Från UNCHRs rapport Voices of Afghan children

1

karlskoga,sverige, 2012.

bra,grabben,en till!

snyggt!du är

starkareän du ser

ut.

fan, detgick lätt!

en till orkar

du!

tack.

vadheter dugrabben? hamid.

dutränar härvarje dag,eller hur?svintidigt.

ja,nästanvarjedag.

tänkerdu bygga

dig till etthus, eller?

nej,jag har lite

svårt att sova på morgnarna

bara.

“okej. vi sesgrabben.”

“är du vaken? förstadagen i riktiga skolanidag! din familj hade

varit stolt! lycka till.möter dig utanför

skolan. kram paula.”

ja, det är sant.mamma hade varitstolt. och sanam.

2

titta,mamma.

jag visste inteens om det var sant.

men det viktiga var atttalibanerna försvann.

tio år tidigare.afghanistan,

2002.

yo,hamid!vi är

framme!

gehonom lite

karameller.

berättaför alla dina

kompisar att vibjuder på godis

och gratistaxi frånskolan!

haha!ät inte uppalla själv!

bjud entjej!

folk sa att flygplan hadekrockat med skyskrapor

i usa. att det vardärför dom utländska

soldaterna hade kommit.

kom in,hamid! är du klar

i din skola för idag?sätt dig längst

bak med dinlillasyster så

länge.

3

mamma var nästan den endai vår by som kunde läsa.

efter att flickskolan var slutkom alltid människor som

behövde hjälp, som att få ettbrev uppläst. till och med

mäktiga män från bergen komtill mamma.

“liveti pakistan är

hårt. men vi lever.khamil sänder sinahälsningar. kanskeses vi igen någongång min älskade

bror. insha’allah.”

vill niskriva ett

svar?

jagvill inte attdu åker på

soldaternaspansarvagn,hamid. det är

farligt.

vadfår vi

till mat,mamma?

det ärhamids

födelsedag.gissa.

det äringen

pansarvagn.det är enhumvee.

jaaa!

jag och sanam varalltid stolta över

mamma. hon kunde talamed alla. få alla

att skratta.

skolan för flickorkunde öppna igen. minmamma var lärare däroch fick tillbaka sitt

arbete.

i fem år hade hon suttithemma hela dagarna.

under talibanernas tidfick kvinnor inte lämnahuset utan sina män.

tack föridag. vi sesimorgon.

tack föridag. vi sesimorgon.

4

äntligen hade vi ordentligtmed mat igen. ibland till ochmed kött. på min födelsedag

åt vi alltid khabli palau.det är afghanistans

nationalrätt. ris med lamm,grönsaker, russin och

nötter.

duhar väl inteändrat dig,

hamid? du ska välfortfarande bli

flygplans-mekaniker?

ja,pappa. och så

ska jag köpa engodisfabrikoch göra

karameller isilverpapper.

då skajag blipilot.

flickorkan inte bli

piloter,sanam.

dumheter,det kan dom

visst.

i vilketfall som helstska ni sova nu,så att ni orkar

skolan imorgon.

5

jag visste inte då attjag senare skulle hataallt som flyger utom

fåglarna.maryam

är en idiot. kommerdu inte ihåg närhon lurade digatt byta din finaapelsin mot två

ruttna? trointe påhenne.

jag ärlite rädd, hamid.

maryam säger attom talibanernakommer tillbaka

så måste vi kanskegifta oss med

dom. menom? om

talibanernafaktisktkommer

tillbaka?

dåskyddarpappadig.

jagvill att duska skydda

mig.

detska jag.alltid.

det var denlyckliga tiden.

6

fem årsenare, 2007.

salamalaikum.

waalaikum

assalam. vadhar ni förärende så

sent?

är deter hustrusom driverskolan förflickor?

ja.

honmåstesluta

med det.

varför?

flickorbehöver inte

gå i skolan. och ni vet väl att detär en synd för

kvinnor attarbeta.

min fruhar arbetat i

hela sitt liv. honär utbildad viduniversitetet i

kabul.

flickorhar samma rättsom pojkar att

gå i skolan! täckert ansikte

inför enfrämmandeman kvinna!

leyla,gå in.

dethär är mitt

hus. kom aldrighit igen.

vemvar det,hamid?

detvill du inte

veta.

7

dom utländska soldaternahade stängt sin militärbas

utanför vår by. talibanernakunde komma tillbaka

lite mer för varje dag.

pappa var tvungen att lämnaoss, annars skulle

talibanerna kanske tvingahonom att strida med dom.

jag skasöka jobb långtborta. tills jag

kommer tillbaka ärdu mannen i huset, hamid.

lova att du alltidska vara stark.

menjag är liten!

minst iklassen.

intesån styrkahamid. här

inne!

8

år 2008.

mamma fortsattesom lärare. men

eleverna blev färre.många vågade intesläppa iväg sina

flickor till skolanlängre. och en dag . . .

vadgör ni?sluta!sluta!

springhem, flickor!

kom intetillbaka!

har vi intesagt åt dig attstänga skolan!

du är enhora!

mamma!sluta!

neeeej!

9

och säg åtdin son att vara

beredd! snart skahan följa med oss

och tränas förstrid!

min skola för pojkarförvandlades till

koranskola. mammafick ta fram sin

burka igen.

10

en dag ringde pappaoch sa att han fått

jobb långt borta i bergen.en stor damm skulle

byggas. det var bra betalt.

kanske kunde hantjäna ihop pengar så attvi kunde fly till pakistan.

så blev det inte . . .

11

jaghar den på

skärmen här,sir. misstänktvapenkonvoj.

talibaner.

hangarfartyg,persiska viken.

hursäkra är

vi?

senare fick jagveta att flygplanen intehar några fönster ochinga piloter. dom kallasdrönare och styrs medjoystick från platserlångt, långt borta.

dog min pappadirekt ellerfick han lida?bara gud vet.

dom utländskasoldaterna komtill byn igen. förförsta gången

på mer än ett år.

å deninternationella

styrkans vägnarbeklagar jag

er sorg,ma’m.

vierbjuder

naturligtviskompensationför er avlidne

make.

vi måsteåka, sir. dethär området

är intesäkert.

mamma fickskriva under ett

papper. i kuvertetvi fick låg 3000

dollar.

vad har häntmed pappa? ska

han komma hem? jag är

törstig.

ochvarför får

jag inte sittavid fönstret,

mamma?

mamma,du måsteberättavart viska.

vi skabo hos minbror zahir och hansfamilj.

det var inte helasanningen. bara

mamma och sanamskulle stanna

i kabul.

morbror zahirskulle hjälpamig att börjaett nytt liv.

jagskullesäga 95procent.

hur görvi, sir? den

passerar snarttätbefolkade

områden.

fanockså.

okej . . .plockabortden.

12

mamma sydde en hemligficka innanför

mina jeans. hon la ner200 dollar i fickpengar.

sen hängde hon en guldkedja om min hals.

den härköpte jag för

många år sedan.till sanams bröllop.men om dina pengartar slut måste dusälja den. förstår

du?

ja.

i europaär allt

annorlunda.där finns frihet, dukommer klara det.

men kom ihåg att . . . du alltid . . . är

min pojke. min ochpappas älskade

lilla pojke.

lugn,mamma. jag skajobba och skicka

pengar. sen kommerjag och hämtar

er.

sanamvet ingenting,

va?

nej. och duåker innan hon

vaknar i morgon.har du packat?ta bara med ett

ombytekläder.

ingetonödigt.

ja,mamma.

13

mamma grät tillshon somnade.

jag satt vakenhela natten med

hennes huvud i mittknä och med sanams

lilla hand i min.

jag frös så attjag skakade, trots

att natten var varm.min mage var ett

svart hål.

farvällilla syster.

när vi ses igenska du få tillbaka

ditt halsband.

14

år 2009. islamabad, pakistan. i stora

basaren.

så,varför har ni

kommit tillpakistan?

och varförtill mig?

mitt namnär zahir. jag

är pojkens morbror.vi har rest från

kabul. han måste fly. och ni har bästrykte av allasmugglare.

nihjälpte minfrus kusinspojke. Reza.

han är ityskland

nu.

jagminns

honom.vad heterdu, pojke?

hamid.

taett glasté, hamid. nej,

tack.

varförtackar han nej

till té? vad är detför fel på honom?han är klen också.

han klarar inteen sån resa.

jagkommer

klaradet! du

vet ingentingom mig!

såska det

låta, haha!hur mycketpengar har

ni?

3000dollar.

bah!det räckerbara tilliran. det vet ni.

då fårdet vara så.iran är bra.dom talar

ocksåpersiska.

ja, detär sant. men dåvet ni också attafghaner måstearbeta hårt i iran. mycket

hårt.

vi vetdet. men han ärhård själv. han har varit medom mycket.hans pappablev . . .

nog omdet! pojken kan

arbeta ihop pengar i iran. sen betalar nimer och han får åka

vidare tilleuropa.

kansketill england.har ni valt enhawaladar?

15

ja. bra.då går vi till honom

nu.

en ärlig hawaladarär neutral. han är en

mellanhand mellansmugglaren och köparen.

på så vis riskerar ingen attförlora sina pengar.

ni vethur det fungerar.i teheran ringerpojken till mig

och angerlösenordet.

och inteförrän då!

när jagvet att han är

framme ger jag er betalning till

smugglaren.

okej.

har du valt lösenord?

skriv det på lappenhär.

vi åkteförst bil, sen

började vandringenöver bergen.

tog det en vecka?två? jag vet intelängre. allting

flyter ihop.

jag minns bara attdet var den enklastedelen av min resa.

16

vi kom fram tillteheran tidigtpå morgonen.

här,prata. din hawaladar.

detär jag,hamid.

jagtrorvi är i

teheran.

lösenordetär “sanam”.

här är“arbets-

förmedlingen”. sätt digdär med dom

andra pojkarna. när du fått ihop pengar ringer

du det härnumret.

17

varje morgon sattvi i rondellen och väntade. ibland

stannade det smålastbilar med några som

behövde arbetare.

du och du,hoppa på!

ni ska plockameloner!

dom första veckorna fickjag ingenting. dom sågatt jag var ny. eller

så tyckte dom att jag verkadeför svag. men sen hade jag

tur.

ett jättestort sjukhusskulle byggas och många

av oss fick jobb. lönen var55 dollar i veckan. en

tredjedel av vadiranierna fick.

komigen nu,

plattnäsa!fortare!

vi arbetadetolvtimmarspass. en ledig dag i veckan.

ibland komden iranska polisen.

vi var tvungna att betala en“avgift” för uppehållstillstånd.dom som vägrade blev slagna

med skärp eller batonger.

vi bodde inne på bygget.under presenningar

med madrasser rakt påmarken.

har dubestämt vart

du ska, hamid?

tilleuropa.

ja, meneuropa är

stort! vilketland?

alla var vänner här.hazarer, tadzjiker,

pashtuner. vissa varsunnimuslimer och andra

shia. Det speladeingen roll.

18

jag vet inte.

är det storskillnad?

ja.tyskland

är bäst. dom har bilfabriker med

massor avjobb.

jagska tillengland.

där kan manbli fotbolls-

proffs.

hur storchans hardu att blifotbolls-proffs?!

störreän dui alla fall!

vadkan man göra i

grekland?

åkavidare

därifrånså fort mankan, haha!

ingenfår stannai grekland,

hamid.

okej,jag får se.godnatt.

jag köpte en billigmobil och försökte

ringa till mamma och sanami kabul på numret jagfått av min morbror.

det var alltidtelefonsvarare.

detär hamid igen.varför svararni inte? snällaring tillbaka.

jag räknade baklängesfrån tusen för attkunna somna. det

funkade nästan aldrig.minnena från sista kvällen i kabul kom alltid tillbaka.

19

efter tio månader i iran hadejag fått ihop pengar till grekland.smugglaren köpte bussbiljetteråt mig till en stad på gränsen till

turkiet.

den här gången fannsingen hawaladar. jagvar tvungen att lita

på smugglaren.

20

salmas,nordvästra iran.

där väntade redan massormed flyktingar. vi började

gå genom bergen på nätternai skydd av mörkret.

på dagarna fick vi vila och gömma oss bland klipporna.

smugglaren delade ut lite brödoch kokade te. det var då jag

träffade farhad.

hejkompis. vad

tycker du omsemesternhittills?

va?

ja,bergsklättring

är lite dyrt,men annarsär det min

favoritsport.

ochså är detså friskt i

luften så härårs.

är dudum i

huvudet?

lugn,jag skojar. har

du nån extramat?

ehh . . .nej.

här,ta en

snickers.

21

eller dukanske är

allergisk motnötter?

som minkusin. påen fest en

gång svullnadehon upp som en gris.

kunde knapptandas.

tänk omman överleverallting här i

bergen.

mansnubblar inte neri en ravin, fryserinte ihjäl, får inteen kula i ryggen

av en turkiskgränspolis.

mandör av

choklad!

hahaha!

hållkäften därnere! inget

prat!

22

den därgubben är

värst. har dusett hans

ansikte? jag kallar honomvårtfarmen.

farhad liknade ingen annanjag träffat i hela mitt liv. det lyste om honom på något sätt.räddade han mitt liv redan då?

jaghar kollat

på dig. du går medför långa steg

när det är brant.ta kortare.

en killeramlade i natt. han är svårtskadad. dom

kommer lämnahonom här.

ett tipstill . . . tänkut tre saker

du måste göra innandu dör. äta dig mätt,skaffa barn, åka till

månen -- inte vetjag. men

gör en listainuti huvudet.

det hjälper digatt överleva.

okej . . .tack.

vises.

insha’allah.

van, östraturkiet.

vi klarade oss ini turkiet och fick

vänta i en lada. efter fjorton timmar kom den första lastbilen.

förstagruppen,

skynda er!in bland

kartongerna.

jag tryckte mig motutgången. men någondrog mig tillbaka.

23

vänta!varförska jagvänta?

kollalastbilen.

vadär detmedden? välj

alltid att åkaaircondition om

du kan, kompis. litapå mig. vi tar en

annan.

jagheterhamid.

vad heter du?

farhad. hurvet du såmycket omallt det

här?

detär andra

gången jagåker.

andra,varför

då?

haha!jag är en

backpacker.älskar livetpå vägarna,

du vet. man fårse så mycket av

världen.

jagskojar bara.

jag tog mig tillholland förut.

men dom skickadetillbaka mig tillgrekland, som

skickade mig tillaghanistan.

varförfick du

inte stannai holland?

jag är“dublin”.

24

varför?

vetdu ingenting!?

suck. det är nogbäst att du håller dig

till mig. jag ska berätta.men visa inte för

smugglarna att vi ärkompisar, dåsplittrar dom

oss.

dom villinte att folk

börjar samarbeta. sånakan ställa krav.

dom vill inteha bråk.

istanbul,turkiet.

vi kom till ett stortlager någonstans utanför

turkiets huvudstad.den första lastbilen var redan där. jag förstoddirekt att något var fel.

25

men, vadhar hänt?

är dom sjuka?

tittainte om du vill slippa

mardrömmar,hamid.

dom hade varit för

många i lastbilenoch flaket hadevarit för tätt.

syrebrist.

vi hörde sen att det varfem människor som dött.

två små barn. “väljalltid aircondition om

du kan”.

26

i tre veckor satt vi i en källare i istanbul

och väntade. en gång omdagen kom någon med matoch tömde toaletthinken.stanken försvann för

en stund.

kom ihågen sak. låt dom

inte ta dinafingeravtryck. inte

förrän du är frammedär du vill

stanna.

om dutill exempellämnar dina

fingeravtryck iitalien eller grekland

kommer dom alltidatt skicka tillbaka dig

dit, även om du söker asyl i ett

annat land i europa.

menvarför?

inte vetjag. det

heter dublin-regeln.

jag är“dublin” eftersom

dom tog minafingeravtryck

i grekland förragången.

såhur ska dufå stanna i holland nu?

detfinnsknep.

vilkaknep?

dufår se.lägg

kortennu!

27

kuçukköy,västra turkiet.

sen tog smugglarnaoss till izmir och vidare

till en hamnstad somjag inte minns namnet på.

28

mitt i natten kom vitill stranden.

fortnu,

pumpa!

vad ärdet här? viskulle åkamotorbåt!

detfinns inga

motorbåtarnu.

vi harbetalatför det!

håll käftenoch lyssna!

grekerna harökat bevakningen.

dom hör en motorbåtpå flera

kilometersavstånd.

villdu tilleuropaellerinte?

vi paddlade i femtimmar. vi var

utmattade när vi närmade oss land.ändå kunde jag inte

sluta stirra.

kom igenoch paddla nu,hamid! har du aldrig sett

havet förut?

nej,faktisktinte . . .

kolladär!

29

kanske blev vi upptäcktajust tack vare månskenet

och det spegelblanka vattnet.

visaera

händer.

hanhar en kniv!

jävlar!ta dom

ombord!

sluta!vad gör

ni!?

tyst,hamid! det

tjänar ingettill.

[varförstack duhål på

båten?]

[det göross till

skeppsbrutna.enligt

internationelllag måste dom

rädda ossnu.]

30

lesbos,grekland.

ön hette lesbos ochhuvudstaden mytilini.dom tog oss till ett

jättestort flyktingläger.på eftermiddagen blev vi

inkallade för registrering.

nästa,varsågod.

kanvi gå

tillsammans?han pratar

ingenengelska.

okej.

det var en lögn, men jag beslutade mig för att

lita på farhad.

hur gammalär han?

16år.

suck. detsäger ni allihop.

31

han måstesätta sina

fingeravtryckpå papperet.

nidrömmer

om europa, menni har ingen aning

om vad som väntar er

här.

har niinte fattat att

europa har blivitett rövhål? vi

har inga pengarlängre. börsen går

åt helvete. rasisternatar sig in i riksdagen

överallt . . .

[jag är redan körd.fattar du?det spelar

ingen roll!]

ärpojkenklar?

bra, nikan gå.

lycka tillmina

vänner.

vi togstill ensovsal.

nyagäster . . .

välkomna tillhotell pagani.jag är hotell-direktör här,

haha!

ViLLNi SOVA i KUNGLiG VÅNiNGSSÄNG SÅ

KOSTAR DET FEM EURO PER NATT. PÅ MADRASS

-- TVÅ EURO. PÅ GOLVET -- ALLDELES

GRATIS!

och omni ska växla

pengar pratarni med mig,förstår

ni?

fem veckor senare blevvi utsläppta. vi fickid-papper som gav

oss rätt att stanna igrekland i högst 30 dagar.därför kunde vi ta båten

till aten.

35dollar.

det ärnu det gäller,kompis. hur

mycket pengarhar dukvar?

jag har18 euro. vi

måste jobbaihop pengar.

vet du någotsätt?

i iranvar det en kille

som sålde lösa cigarettertill såna sominte har rådmed ett heltpaket. han tjänade

bra.

vad dukan! mr. bizniz-man!

32

aten,grekland.

vi hyrde sovplats i enliten lägenhet med tolv

andra i ett områdesom heter omonia. där fanns flyktingar från hela världen. och alla

ville vidare.

vi hade det ändå bättre ändom flesta. vi köptecigarettpaketen för

4 euro styck. sen såldevi en cigarett för 40 eller50 cent. så på varje paket

dubblade vi insatsen.cigaretter . . .du är ju smal

och fin. du skullekunna tjänamycket mer.

hur då?

haha!börja jobbai dom blanka

bilarna.

droger, vapen, passoch människor. allt

gick att köpa i omonia.

33

en dag bestämde jag attvi skulle ta semester.

vi hade fortfarande litetid kvar på våra

30 dagar och kunderöra oss fritt.

jag harbestämt migför sverige

nu.

varför?för att dom

gör finaklockor?

nej.alla säger attdet är bästa

landet om man vill studera.

detär bra, hamid.du ska nog bli lärare. som din

mamma.

34

kan du inte följa medtill sverige?tillsammansklarar vi

det.

tyvärr.det måste

bli holland.

varför? berättaren annan

gång, kompis.

så var det med farhad. jagberättade allt för honom,

men han ville helst inte prataom sig själv. allt jag visstevar att hans båda föräldrarvar döda. han hade växt upp

på gatan i kandahar.

35

kom ner i vattnetdin smutsiga

afghan!

jag kan intesimma!

vemkan

simma?

ja?

jagkan säga

en sak somfinns med

på den listan . . .

haha!det behövs

inte!

jag sticker nu.

behöver handlanågra grejor.vi ses hemma

sen.

farhad?vad harhänt?

jag låg kvar ändatill kvällen och såg

solen gå ner i havet. när jag kom hem . . .

knepet . . .

fingeravtrycken.han hade slipat

och bränt tills domvar borta.

du vetmin lista. “tresaker innan

du dör”?

36

dagen efter tog vi bussentill en hamnstad som heter patras. i flera veckor hängde vi runt

stängslen nere vid båtarna.

vi försökte läraoss så mycketsom möjligt.

37

memorera varlastbilar från olika länder

parkerade innan dom körde ombord på

färjorna.

hur vakternaåkte sinaronder.

kollasomalierna!

38

ja, detär samma

gäng som igår. dom är

desperata.

inte alla haderåd att vänta

som vi.

39

vi sov i en tunnel bredvidjärnvägen. vi åt samma sak varje

dag. makaroner och röda bönor som vikokade över öppen eld.

jag döpte rättentill “patras pilau”.

det servärre ut

igen.

40

struntai det nu!

du harfeber

tror jag. du skakar.

jag vet.men struntai det nu. har

du köpt tejpen?

den tjocka,silvriga?

ja.allt är klart!

dåstickervi om entimme.

41

slängöver rygg-

säckarna!

bra.kom över

nu!

tejpaplankornasnabbt nu!akta hjul-

axeln !

[vistinker, kompis.

hundarnakommer hitta

oss . . .]

men vi hade tur.lastbilen rullade

in på färjanutan problem.

överfarten tognitton timmar.

42

bari, sydöstraitalien.

hardu kvarvatten,farhad?

nej. och jag kännerinte mina ben

längre.

vi visste att vi inte kundehoppa av förrän bilen passerat

grindarna i den italienska hamnen.

vid förstarödljusetsticker vi.

var beredd.

det kom inget rödljus.bilen fortsatte körai timmar. ljudet var

öronbedövande. stenarfrån vägen träffade

oss överallt.

Nu!vi har

stannat!kom, vi

springer!

detgårinte!

farhad!

43

folk stirrade, någonringde polis och ambulans.

dom kom och tog oss till ett sjukhus.

44

dumåstestickahamid.

jaglämnardig inte!

det ären order. du ska

till sverige, kompis.plugga. du har mittnummer. när du harblivit rik och gift dig

och köpt ett stort hus,då ska jag komma och

bo hos dig.

jag väntar.vi åker

tillsammans.

nej!lyssna! dom tardina fingeravtryck

så fort vi kommer tillpolisstationen.då är du körd,

som jag.

jagska avledadom. senspringerdu. okej?

45

jag minns inte alltsom hände sen.

jag vet att jag letade upp en

järnvägsstationoch åkte tåg. ibland

utan biljett.

46

att jag gömdemig på toaletter.

några dagar varjag i berlin och

fick mat ochsovplats i en kyrka.

47

stockholm, sverige.centralstationen.

jag var framme, men vadskulle jag göra? jag

satt på en bänki flera timmar. det blev natt.

48

klockanär kvart överett. vi stänger.

stick ivägnu, grabben.

49

detär sent,kompis.behöver du taxi?

taxi,no.

varkommer du

ifrån? whereare youfrom?

afghanistan.

taxichauffören var från iranoch vi kunde prata persiska.

jag bestämde mig för att lita påhans ögon. dom var stora

och milda.

50

jag fick duscha. mannensfru satte fram mat. ris och

kyckling. dom hade många frågor,men jag kunde inte svara. detenda jag tänkte på var att

farhad borde ha suttit här. inte jag. att det inte var rättvist.

innan jag gick och la mig

ville mannenvisa mig något.

kommed. min son

och min dotter.aria och golnaz.men alla barn är

mina barn.förstår

du?

imorgonkör jag dig till

migrations-verket.

taxichaUFFÖRENTOG MED mig hem.

51

jag blev registreradsom asylsökande och

kom till ett transitboende.där fanns flera andra som

rest till sverigeensamma. somalier,

algerier, eritreaner.

på dagarnafick vi gå på

introduktionskursi svenska.

på kvällarna speladevi kort om småpengar

fast det var förbjudet.

då tänkte jag på ettkuvert som min mammahöll i sin hand för en

miljon år sen.

hejkillar. det här

är shadi. hon ärfrån kurdistan och

ska bo hos ossett tag.

ibland tyckte jagmig se sanam. mendet var förstås

aldrig hon.

52

jag ringde morbrorzahirs nummer i kabulhela tiden. det var inte

ens telefonsvarare längre.samtalet kunde inte

kopplas fram.

men dom förstamånaderna pratade jag medfarhad ibland. han var i atenigen. italienarna hade lyckatsta hans fingeravtryck, trotsallt. dom skickade tillbaka

honom till grekland och han var tvungen att gömma sig.

duhar väl

inte glömtmig, kompis?

så klartinte. hur är deti sverige? har du fått någon

fin klocka ännu?äter du mycket dyr

choklad?

dutänker

på schweiz,farhad. jagär i sverige. vet

jag väl!ville bara testa

om du äntligen har koll på var du är

någonstans.

här ärdet åtta graderute och regnar.man fryser hela

tiden!

bad luck!här i aten är det

varmt som vanligt.jag ligger på stranden

nu och kollar på våra tjejer. dom

frågar efterdig.

haha!hälsa!

det vetdu. ta hand

om dig.

det var skönt att höraatt farhad var sig lik. mensen slutade hans nummer

också att fungera.

dagarna blev mörkareoch mörkare. jag blevett skal. ihålig. många

saker hände.

53

karlskoga,sverige, 2012.

men det är en annanhistoria. en histora

som hade tagit slut omjag inte träffat

paula från socialtjänsten.

idag har jag variti sverige i två åroch fyra dagar.

hej,hamid!

hej,paula!

är dunervös? lite.

detkommer att gå

bra. har jag intealltid sagtatt du ärstark?

jo.

JAG PRATADEMED RÖDA KORSET iGÅR. DiN BiLD FiNNS PÅ EN EFTERLYSNiNG

i KABUL NU.

tack.

54

hamid,vad bra!

välkommen tillvår klass! sättdig längst bak

så länge.

tack.

så . . .berätta

lite om digsjälv?

vadska jagsäga?

ja,vad hardu för

intressen?

jaggillar

skolan. ochfotboll . . .

55

skolaoch fotboll!perfekt! då

kommer du nog atttrivas i den härklassen. och

berätta om dinfamilj . . . ?

jag hadeen mamma.

och en litensyster . . .

du haren lillasyster,ja, vad fint! vi

får säkert höramer sen. nu kanni slå upp era

böcker på sidan tolv . . .

56

just det. jag har enliten syster. och vi

ska ses igen, sanam.

slut.

FRIENDSHEJ SVERIGEFEB 2013

LOGO

Från UNCHRs rapport Voices of Afghan children

”Vi ska ses igen, Sanam” © Text: Oskar Ekman, © Bild: Peter Bergting, utgiven av Friends

och UNHCR, 2013. Ansvarig utgivare: Lars Arrhenius. Projektledare: Linda Bonaventura.

Redaktör: Rolf Classon, i redaktionen: Thomas Olsson, Kiki Rodriguez Norman. Produce-rad i samarbete med Kartago Förlag, Stockholm, www.kartago.se Tryck: V-TAB Vimmerby

AB april 2013. Detta seriealbum går att beställa via www.hejsverige.nu

ISBN: 978-91-75150-390

DIN RYGGSÄCK!DIN RYGGSÄCK!Det är krig i Sverige och ingenting är sig likt. Först försvinner din pappa spårlöst och sedan flera av dina vänner. Alla är rädda, man vågar inte lita på någon. Du måste fly för att inte själv gå under. Du kan bara ta med dig en ryggsäck med det allra viktigaste.

Vad tar du med dig i din ryggsäck?

Delta i Bonnier Carlsens tävling där du, ensam eller tillsammans med vänner, berättar med ord och/eller bild hur du gör och tänker. Just ditt bidrag kan vara ett av de som publiceras i en bok till sommaren 2014! Läs mer på www.hejsverige.nu

Illustration: Sanna S

öderbergDIN RYGGSÄCK!DIN RYGGSÄCK!DIN RYGGSÄCK!DIN RYGGSÄCK!försvinner din pappa spårlöst och sedan

KREATIV TÄVLING: KREATIV TÄVLING:

Detta är ett seriealbum från Friends och UNHCRFriends och UNHCR driver tillsammans kunskapskampanjen ”Hej Sverige”. Med utgångspunkt i ensamkommande fl ykting-barns berättelser lyfts frågan om rätten till en trygg och jämlik skola. Målet är att öka kunskapen, förändra negativa attityder och därmed motverka utanförskap. Kampanjen erbjuder alla i årskurs 8 ett kostnadsfritt material i form av seriealbum, kortfi lm, webbsida, teatermonolog och föreläsning. Samtliga delar erbjuder en lärarhandledning förankrat i Lgr 11. Projektet drivs med stöd av Svenska PostkodLotteriet.

Om FriendsFriends grundades 1997 och är en icke-vinstdrivande organisation vars uppdrag är att stoppa mobbning. Det gör vi genom utbildning, rådgivning och opinionsbildning. Friends vision är att barn och unga ska växa upp itrygghet och jämlikhet.

Om UNHCRUNHCR är FN:s fl yktingorgan vars uppdrag är att skydda och bistå människor på fl ykt världen över och att fi nna var-aktiga lösningar på deras svårigheter. UNHCR bildades av FN 1950 och är en humanitär och icke politisk organisation.

Här fi nns även lärarhandledning, fi lm och möjlighet att boka teater. www.hejsverige.nu

LOTTERIET

SVENSKAPOSTKOD

Projektet har möjliggjorts tack vare stöd från Postkodlotteriet