E v a n g e l i u m o c h h j ä l p t i l l Ö s t e u r o p a

4 / 2019

Vad hände sen?I detta nummer berättar vi om barn och föräldrar några år efter att de fått hjälp av Mission Possible.

Rätt hjälp vid rätt tid kan förändra resten av livet!

Barnhemmet i Jekaterinburg var fortfarande under uppbyggnad år 2009, när det fick sina första boen-den: det var den unga, gravida Zhan-nan som hade fått hjälp av Mission Possibles gatupatrullteam. Snart föd-des lille Daniel.

Zhanna hade bott i källare tillsam-mans med andra gatubarn. Både hon och Daniels far använde droger. Da-niel föddes trots det ganska frisk.

IGNAT IVANOV,verksamhetsledare Mission Possible Finland

- Selfie med Sasha

"Här uppträder Daniel i kyrkan."

var kaotiskt. Därför hade Sasha bott hos sin mormor.

Modern började gå i kyrkan. Hon besökte regelbundet barnhemmet för att träffa Sasha. Vi ordnade hen-nes identitetshandlingar. Vi hitta-de ett jobb till henne. Vi renovera-de familjens lägenhet och många församlingsmedlemmar skänkte möbler.

År 2015 åter-vände Sasha till sin moder! En av våra volontärer tog till uppgift att hålla kontakt med familjen.

Hur har Sasha det idag? Allt är väl med henne och modern!

Sasha var alltid ivrig med att pose-ra framför kameran. Jag träffade hen-ne många gånger på barnhemmet i Jekaterinburg. Jag tog omslagsbil-den vid fönsterbrädan i vardagsrum-met för sex år sedan.

Två år tidigare hade polisen fört en chokad sexårig flicka till Mission Pos-sibles barnhem. Den alkoholiserade mormodern, som Sasha bodde hos, hade precis knivhuggit sin partner framför ögonen på barnet ...

Flickan var så rädd till en början att när hon såg läskflaskor i matsalen gick hon och gömde sig då hon trod-de att snart skulle ett fylleslag börja. Gradvis lugnade barnet sig och hon blev en öppen och glad flicka. Hon började i skolan och på pianolektio-ner och lyckades väl i allt detta.

Vi började också hjälpa Sashas mor. Hon drack, och hela hennes liv

Var är Sasha idag?

Nyfödda Daniel med sin mor Zhanna på barnhemmet år 2009.

"Här uppträder Daniel i kyrkan."

Modern och barnet bodde på barnhemmet, och fadern åkte till Mission Possibles rehabilite-ringscenter. Livet för den unga familjen tycktes vända i en god riktning och Daniels ettårsdag firades med stor glädje.

Men sedan återvände de båda föräldrarna till sina tidigare liv. Det tog inte lång tid när vår gatupatrull fick höra sorgliga nyheter: Zhanna var död.

Daniel stannade kvar på barnhemmet. En pas-torsfamilj med två egna barn, som bodde i en annan stad, hörde talas om den lille pojken och adopterade honom.

”Det är svårt att finna tröst och se något bra i en situation där vi efter många års hårt arbe-te förlorar en ung person som vi har lärt känna och kommit nära”, säger Andrei Ivanov, barn-hemmets far.

”Men även i det här fallet fick vi se en ljus si-da när Daniels adoptivfar skickade oss nya fa-miljefoton på mobilen: Här är flickorna och Da-niel nu. De har alla dragit ut på längden! Och här uppträder Daniel i kyrkan! ”

Zhannas liv slutade tragiskt, men hennes barn har ett bra, säkert och lyckligt liv och får växa upp i ett tryggt och kärleksfullt hem.

Lilla Daniel blickade framåt mot en god framtid trots att hans liv började i mycket svåra omständigheter.

För 13 år sedan bodde Julia i tunnlar för värmeledningar

Julias mor var död, hennes far satt i fän-gelse. Tre barn hamnade på ett barnhem, varifrån Julia snart rymde ut till gatan.Nu känns åren på gatan som en overklig mardröm.Julia gjorde sitt bästa för att klara livhan-ken. Den unga flickan utnyttjades ständigt och blev upprepade gånger svårt miss-handlad. Vår gatupatrull körde henne of-ta till sjukhuset varifrån hon alltid återvän-de till gatan - det fanns ingen annan plats för henne att återvända till. Vid den tiden hade vi ännu inget barnhem. I två år de-

Det är svårt att utan tårar tänka på allt det som Julia och Katja var tvungna att uppleva på gatan. Men när vi idag ser på dem, fylls ögonen av glädjetårar.

Båda besöker ofta barnhemmet med sina barn. De har en levan-de tro och Gud är deras hjälp och trygghet.

Därför har deras hjärtan skyddats från hårdhet och bitterhet. De är båda öppna och vänliga, fria från ilska och cynism och de tyngs inte heller av självömka - och de vill in-te heller att andra ska tycka synd om dem.

De har verkligen kunnat bryta sig loss från det förflutna och startat ett nytt, helt annorlunda liv med Guds hjälp!

Julias och Katjas mardröm är över!

lade vi ut mat och kläder på gatan till Ju-lia och andra gatubarn.När vårt barnhem blev färdigställt och Ju-lia kom dit vid 16 års ålder, märkte barn-hemmets mor Natasha omedelbart att flickan var gravid. Julia själv hade inte förs-tått det. Under vistelsen på barnhemmet födde hon sin dotter Vera.Julia följde med oss till kyrkan. Hon bod-de med lilla Vera på barnhemmet i fyra år.Idag är Julia lyckligt gift och har tre barn. Hennes man tar väl hand om familjen. De här tre barnen har ett helt annat liv än det Julia och hennes två systrar fick uppleva!

Julia 2007 Julia idag

Textens skribent TANJA SAVOS på Jekaterinburgs barnhem med Julia och lilla Veraa

Julias och Katjas mardröm är över!

Katja 2006

Katja idag

Katja bodde flera år med sin syster och mamma i en källare.

Modern, som var alkoholist, sål-de sina döttrar från att de var 13 år till olika män. När Katja var 16 år, dog modern i skrumplever. Då, år 2006, började vår gatupatrull att hjälpa systrarna.

Katja och storasyster Tanja kom till dagcentret, där vi hade aktivite-ter för gatuungdomarna. Tanja blev kristen, men blev genast retad av de andra ungdomarna, som bod-de i källare:

”Du tror att du nu är helig och ren. Men du är född på en sopptipp och du kommer att dö på en sopptipp!”

Tanja stod inte ut med trycket och våldet, hon begick självmord gen-om att hänga sig...

Katja, som väntade på sitt första barn, blev djupt chockad av händel-sen. Barnet föddes strax efter det-ta. Barnets farmor gick med på att ta emot den unga familjen i sin lä-genhet, där hon själv bodde.

Det föddes ett barn till och Kat-ja tog hand om dem under svåra förhållanden. Men pappans kon-tinuerliga drickande gjorde livet svårt, och Katja och barnen lämna-de dem.

Hela den här perioden var vi ett stöd för Katja och barnen. De bod-de på barnhemmet, vi hjälpte dem

med att få ordning på allt nödvän-digt och vi ordnade officiella do-kument för barnbidrag. Familjens största problem var att de inte hade någon lägenhet. Men Gud svarade på våra böner under våren!

Katja fick bostadsbidrag för två barn och dessutom fick vi en oväntad gåva till just henne från en privatperson. Med dessa medel kunde Katja köpa en lägenhet och de har äntligen ett eget litet hem!

Rosa till vänster, bredvid henne Daniela, som skrivit den här texten, samt mammor, som fått moderskapspaket.

Potatisodling framför stuganEn berättelse om hur en föraktad kvinna nu hjälper andra kvinnor i en slumby

DANIELA ENTSHEVA, Bulgarien

Rosa, 34 år, är fembarnsmor och bor i en slumby. Hon bor tillsam-mans med sin man och sina barn i en stuga, som är sned och förfallen, men den har i alla fall ett tak!

Framför stugan finns en potati-sodling – den enda i hela byn! Du kanske undrar varför det har gjort intryck på mig. De som bor i slum-men brukar sällan odla något, de le-ver en dag i taget. Potatisodlingen berättar om förändringen som skett i Rosas liv, som jag fått bevittna!

Jag träffade Rosa för första gån-gen för sju år sedan. Vårt team be-sökte församlingen i byn och en mamma i trasiga kläder med ett barn, som var ett halvår, kom fram till dörren för att be om hjälp. Båda var täckta av smuts och håret var tovigt. Barnet var febrigt och or-keslöst.

Rosa började berätta sin berättel-se snabbt och osammanhängande, medan hon såg sig om hela tiden. Det var som hon trodde någon skul-le slå henne. Hennes blick var fylld av smärta och rädsla. Jag började förstå hur eländig situationen var. Rosa hade försörjt sig genom pros-titution längst huvudgatan. Sedan hade hon flyttat ihop med en man från byn. De fick ett barn. Men när familjens pengar tog slut, gick Ro-sa tillbaka till gatan...

När hon kom tillbaka, slängde mannen ut henne och barnet. De hade ingenstans att ta vägen. In-gen dörr öppnade sig för en kvin-na som hon. Mamman och barnet

sov ute i smutsen och dammet mel-lan barackerna. Rosa ammade bar-net, men sedan sinade mjölken och barnet grät av hunger...

Och nu hade Rosa i sin förtviv-lan vågat sig fram till församlin-gens dörr. Vi gav dem mat och klä-der, som vi i den stunden lyckades hitta. Vi bad för henne och det sju-ka barnet. Kvinnorna i församlingen lovade att ta hand om dem.

Rosa hittade en man från byn och fick ytterligare fyra barn. Kvin-norna i församlingen var ett fortsatt stöd för henne. De lärde henne be och ta hand om sin familj.

För två år sedan fick Rosa ett av de första moderskapspaketen av oss. Idag leder och uppmuntrar hon un-ga 15-16-åriga mammor! De är gär-

Kommer du ihåg fotot från vår nyhetstidning 3-2017? Vi lämnade ett moderskapspaket till Rosas hem där förhållandena var fruktansvärda och barnen åt på golvet. Hur är det med Rosa idag?

Potatisodling framför stuganEn berättelse om hur en föraktad kvinna nu hjälper andra kvinnor i en slumby

na i hennes sällskap. Rosa berättar för alla, vad Gud har gjort i hennes liv och tar med sig bekanta till för-samlingen.

I juni besökte vi byn, där Rosa bor. Hon bjöd hem oss och en mamma med ett litet barn. Vi gav mamman ett moderskapspaket och bad för henne. (Foto på baksidan).

Livet är allt annat än lätt för Ro-sas familj. De har varken vatten eller toalett i sin stuga, men hemmet är rent, det finns en ny matta i rum-met och det är tapeter på väggar-na. Barnens namn är mycket talan-de: Bozhidar, Bogomila, Nadezh-da (”Guds gåva”, ”Älskad av Gud”, ”Hopp”).

I detta hem finns det numera hopp! Och potatis.

Hur räcker pengarna till allt? Vi är en liten organisation i väst.

Trots det har vi flera barn- och reha-biliteringshem i Östeuropa, 65 ans-tällda lokala medarbetare och vi når ut med hjälp och evangelium till tu-sentals människor. Du undrar säkert hur pengarna räcker till allt det här?

Vi är få anställda i väst och vi ar-betar hemifrån. Mindre än 20 % av de insamlade medlen går till kostna-der för personal, nyhetsbrev, bokfö-ring etc. Vi skickar alltså 80 % av våra insamlade medel till arbetet på plats i mottagarländerna. På ett år är det cirka 435 000 euro.

I mottagarländerna samlar vi in pengar, som täcker nästan hälften av verksamhetskostnaderna. Det

som skickas från väst täcker baskos-tnaderna. Teamen på plats samlar dessutom in material och medel från firmor, församlingar och pri-vatpersoner. Värdet av det uppgår nästan till samma nivå som insam-lingarna i väst.

Gåvan som ges till Mission Pos-sible förökas alltså. Det kan visu-aliseras genom att säga: när vi får en gåva på 10 euro, så skickas 8 euro till arbetet på plats i Östeuropa. Tea-men ger hjälp, stöd och evangelise-rar och samlar in ytterligare 8 euro.

Vi har över 400 volontärer i mottagarländerna. Deras arbet-sinsats är otroligt viktig och mul-tiplicerar våra resurser.

RESULTAT AV GEMENSAMT ARBETE:Hjälp och evangelium

förändrar livet för barn och familjer

i Östeuropa!

Ett hjärtligt tack till dig, kära vän, som stödjer vårt arbete! Ditt stöd är mycket viktigt och gör detta arbete möjligt!

Mission Possible SwedenGamla Kyrkvägen 26, S-182 53 DanderydTel. +46-(0)8-755 08 79info@mp.org, www.mp.org

Plusgiro: 90 11 54 - 5Swish 90 11 54 5

Finland: Mission Possible ry PL 120, 01451 Vanda, Finland. Tel. +358-(0)45-899 08 90Nordea FI85 2309 1800 0153 17

Insamlingstillstånd RA/2016/378 för perioden 1.1.2019-31.12.2020