Tribergacomparisons are made with other Iron Age cemeteries on Öland. It is difﬁ cult to make any general conclusions because of the small areas of excavated cemeteries but it seems

Magnus Petersson

Med osteologisk analys av Anne Ingvarsson-Sundström

ARKEOLOGISKA ENHETEN, RAPPORT 2006:2 KALMAR LÄNS MUSEUM

Triberga kvarnbackeett gravfält från yngre järnålder

RAÄ 73, Hulterstad socken, Öland

KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE 2006

1

Magnus Petersson

Med osteologisk analys av Anne Ingvarsson-Sundström

ARKEOLOGISKA ENHETEN, RAPPORT 2006:2 KALMAR LÄNS MUSEUM

Triberga kvarnbackeett gravfält från yngre järnålder

RAÄ 73, Hulterstad socken, Öland

2


Redigering: Magnus PeterssonKartor: Publicerade i enlighet med

tillstånd 507-98-2848 från LantmäteriverketUtgiven av Kalmar läns museum

ISSN 1400-352X

Omslagsbild, Triberga kvarnbacke: Magnus Petersson


3

Sammanfattning ................................................................ 4Abstract ................................................................................ 4Inledning .............................................................................. 5Topografi och fornlämningsmiljö .................................. 6Tidigare undersökningar ................................................. 8Målsättning ......................................................................... 9Metod ................................................................................... 9Undersökningsresultat ................................................... 10Övriga anläggningar ..............................................10Gravanläggningarna ..............................................11Gravtyperna ...........................................................23Dateringarna ..........................................................24De begravda individerna .......................................26Diskussioner ..................................................................... 27Gravplatsens stratigrafi .........................................27Byns etablering ......................................................30Gravfältets överges ...............................................32

Referenser .............................................................34Tekniska och administrativa uppgifter ...................37

BilagorOsteologisk rapport av Anne Ingvarsson-SundströmKonserveringsrapport av Max JahrehornAnläggningslistaFyndlistaDateringarSchaktplan ............................................................................

INNEHÅLL

4


Sommaren 2002 utförde Kalmar läns museum en arkeologisk delundersökning av RAÄ 73 som är ett järnåldersgrav-fält i Triberga, Hulterstad socken på Öland. Gravformerna utgjordes främst av hällkistor och schaktgravar. Endast två gravar innehöll daterande fynd. Sammanlagt påträffades 26 gravar och välbevarade skelett från 24 individer. Vad som är anmärkningsvärt är att 21 av dessa var barn där majoriteteten avlidit under den första halvan av det första levnadsåret. Den osteologiska analysen visar att majoriteten av barnen dog i en späd ålder till följd av näringsbrist som ledde till infektionssjukdomar.

På grund av frånvaron av fynd användes ben från 13 individer till 14C-analyser. Resultaten tidsfäste gravfältets etablerande till vendeltid och att det brukades till vikingatidens slut. Gravfältet föreslås här vara ett bygravfält. Äldre undersökningar visar att det yttre liksom det inre gravskicket var varierat. I rapporten diskuteras också grav-fältets rumsliga ordning och inbördes utveckling. Det konstateras att ytorna på öländska gravfältsundersökningar har varit för små för att fastställa hur gravfälten varit organiserade. Det framstår som ett undersökningsresultat att begravningarna från yngre järnålder inte följer samma strukturerade ordning som i romersk järnålder där gravfälten i vissa fall ordnats i avdelningar beoende av kön och ålder.

I relation till gravfältets utveckling beskrivs Triberga bys etablering och betydelse som en för bygden central ort med förekomst av fornborg, skattfynd och ett gynnsamt kommunikativt läge. En by etableras i Triberga under 700-talet och når en ekonomisk kulmen under 900-talet och i gravmaterialet märks så småningom det kristna infl ytandet. Gravfältet upphör som begravningsplats under 1000-talet och det föreslås här att det kan ha ersatts av ett kapell eller en mindre kyrka. Med kristendomens etablerande upphör Triberga som central ort till förmån för Hulterstad by där en kyrka byggs.

Med rapporten följer en osteologisk analys av Anne Ingvarsson-Sundström. I denna redogörs för de gravlagdas kön, ålder samt längd. Detta har också kompletterats med studier av skador, sjukdomar och genetiska särdrag.

Sammanfattning

AbstractTranslation by Mats Blohmé, Kalmar läns museum. During three weeks in summer of 2002 Kalmar County Museum excavated a part of an Iron Age cemetery in the village of Triberga, Hulterstad parish, on the island of Öland. It contained 26 burials all of which were inhumation graves in either burial pits or stone cists lacking any indication above ground. There where 24 well preserved skeletons of which 21 were infants. Two graves contained datable artefacts.

By radio carbon dating bones from 13 individuals it was shown that the cemetery was used from the Vendel period to the late Viking Age. It’s suggested that the site is a village grave fi eld. Previous excavations have shown that the cemetery has included several different exterior grave forms such as round stone settings and mounds, some of which were cremation graves. The spatial arrangement and development are discussed and comparisons are made with other Iron Age cemeteries on Öland. It is diffi cult to make any general conclusions because of the small areas of excavated cemeteries but it seems like the later Iron Age burials weren’t as strictly organized as during the Roman Iron Age when grave fi elds with divided according to sex and age.

The development of the cemetery it is also discussed in relation to the village that was establishes during the Viking age and to the christianisation of Öland. The cemetery was abandoned in the middle of the 11th century when graveyards by the churches came in use.

Also included is an osteological report by Anne Ingvarsson-Sundström.


5

Inledning

Sommaren 2002 utförde Kalmar läns museum en ar-keologisk för- och slutundersökning på Triberga 8:4. Fastigheten ligger i Hulterstad socken i Mörbylånga kommun på Öland. Anledningen till undersökningen var att en vändplan skulle hårdgöras och täckas med grus. För detta skulle en yta med matjord schaktas bort. Platsen för vändplanen ligger i sydligaste Triberga by och utgör en del av fornlämning RAÄ 73, Hulterstads socken. Vid undersökningen påträffades 26 gravar, resta kalkstensfl isor samt delar av en förhistorisk boplats från yngre bronsålder. Majoriteten av gravarna utgjordes av barnbegravningar från vendel- och vikingatid. Endast gravmaterialet presenteras utförligt i föreliggande rap-port.

Undersökningen har bekostats av Riksantikvarieäm-betets 28:26-anslag genom Länsstyrelsen i Kalmar län. Fältarbetet leddes av Magnus Petersson med kostnadsfri

assistans av personal från Kalmar läns museum, Läns-styrelsen i Kalmar och amatörarkeologer.

Undersökningen som varade i tre veckor rönte stor uppmärksamhet bland ortsbor och semesterfi rare. Varje dag i fält förevisades fornlämningen för ca 50 personer. Reportage skrevs i de tre lokaltidningarna samt en rikstäckande ungdomstidning. Sveriges Radio sände ett inslag från platsen liksom TV4´s Sydostnyheter.

Föreliggande rapport är en uppdaterad version av ”Gravfältet i Triberga”(Petersson 2004). Den är kom-pletterad med resultaten från den osteologiska analy-sen, (se bilaga), och 14C-dateringar vilka har skapat nya och bättre förutsättningar för tolkningsavsnitten. Den osteologiska analysen är gjord av Anne Ingvars-son-Sundström, Societas Archaeologica Upsaliensis. 14C-analyserna är utförda vid Ångströmslaboratoriet, Uppsala.

Figur 1. Den avbanade undersökningsytan från SV. Foto M. Jahrehorn

6


Topografi och fornlämningsmiljö

Platsen där undersökningen ägde rum ligger vid Triberga kvarnbacke öster om väg 925 på sydöstra Öland. Den utgör den norra delen av RAÄ 73 som vid inventeringen 1975 bestod av 16 runda, övertorvade stensättningar samt ett antal uppstickande kalkstenshällar. Fornläm-ningen ligger på krönet av ancylusvallen som delvis utgör Ölands östra landborg. Den sträcker sig ca 250 meter i nord-sydlig riktning med en bredd av ca 35 meter. Höjden över havet är 13 meter. Gravfältet tangerar södra delen av Triberga by och området utgörs av ett öppet kulturlandskap med åkrar och betesmarker i både öster och väster. I öster sluttar markerna plant mot Östersjöns strand och i väster tornar lövträddungar som barriärer mellan åker och alvar.

Kvarnbacken har, som namnet anger, varit plats för kvarnverksamhet sedan åtminstone 1733 då två kvarnar stod på platsen enligt inägoavmätningen. 1768 står där åtta kvarnar och i Generalstabskartan från 1841 fi nns fem kvarnar. Idag återstår endast två kvarnar. Vid vägen står en milsten från första hälften av 1800-talet.

Längs båda sidorna av Kvarnbacken ligger numera utdikade sankmarker som än idag ställvis nyttjas för bete. Triberga-Alby mosse som hade sin sydligaste ände väster om gravfältet blev utdikad 1891och en sänka i öster dränerades vid 1900-talets första hälft. Vallens krön kläds i dag av halvhögt gräs vilket döljer gravfältets fl acka lämningar.

Triberga by drabbades 1920 av en omfattande brand. Gården, där undersökningen ägde rum, fl yttades ut till sitt nuvarande läge söder om byn efter denna händelse. Från att först begränsats till väster om gravfältet med ett boningshus och lada har gården efter tre generationer Nilsson även expanderat österut. Den nuvarande bruka-ren, Sören Nilsson, är köttproducent och har på senare år uppfört två stall för frigående nötkreatur. Gravfältets norra del har således hamnat mitt i gårdskomplexet.

RAÄ 73 är som ovan angetts 250 x 35 meter men har tidigare haft en större utbredning. Cirka 80 meter norrut har det stått fl era resta stenar av vilka bara en fi nns kvar (RAÄ 72, 71). Det har också funnits gravar mitt i byn, 1960 undersöktes en hällkista av M Stenberger (Schulze 1993). Gravfältet har sannolikt även nått längre söderut. I början av 1800-talet beskrivs ett gravfält att ligga mellan Triberga och kyrkan i Hulterstad (Ahlqvist 1827). Detta kan mycket väl stämma och att fl era gravar sedan dess förstörts vid åkerbruk och täktverksamhet. Halvvägs mellan kyrkan och byn, där det under modern tid fi rats valborg, fi nns en stensättning och en borttagen hällkista (RAÄ 74, 157).

Området kring byn Triberga är rikt på fornlämningar.

Mest känd är borgen ute på Alvaret som sannolikt upp-fördes mellan 500-700 e Kr och blev senare även använd som befäst garnison vid sekelskiftet 1200 (Stein & Öhr 2002). I samband med upprensningen av borgens norra port 2001 påträffades ett runstensfragment i stenmas-sorna. Det var mycket fragmenterat men några runor gick att härledas till en resar- och minnesformel (Stein-Borg 2005).

I anslutning till borgen går en väg från Triberga västerut över alvaret. Den vägen passerar fl era synliga fornlämningar varför man kan anta en hög ålder. Rester av åkermarker, som ursprungligen brukats av järnål-dersbönder, fi nns fortfarande kvar som strängar av sten i dagens betesmarker ute vid alvarskanten.

De mest förekommande synliga fornlämningarna är dock gravarna. Triberga är omgivet av gravfält i så gott som alla väderstreck vilket förstärker intrycket av byn som en för bygden central plats. Där byn tar slut i norr vidtar en samfällighet med fl era gravar. Sandtäktsverk-samhet på samfälligheten har tyvärr företagits i så stor omfattning på platsen att endast ett fåtal gravar fi nns kvar från ett ursprungligen sammanhängande gravfält mellan norra Triberga och Alby. Ett mindre gravfält fi nns även söder om borgen. I anslutning till alvarbyn Gösslunda fi nns också en ansenlig mängd gravar. Nere vid kusten fi nns ett omfattande stråk av gravar vilket visar på att bebyggelse även funnits nere i sjömarkerna. Vid Triberga läge fi nns också förutsättningarna att plat-sen sedan förhistorisk tid utgjort en utmärkt hamnplats (Sjögren 2000).

Flera intressanta skattfynd har gjorts i Triberga av vilka en del kan antyda att byn bebotts av personer med stort ekonomiskt infl ytande. Ett märkligt fynd gjordes i borgen i början av 1600-talet vilket skulle ha bestått av ett spann fullt med läderpenningar trädda på en silverten. Dessa delades upp mellan män från Triberga och Hul-terstad (Ahlqvist 1827). Ett annat fynd gjordes hösten 1960 då en silverskatt plöjdes upp i en liten åker intill det aktuella gravfältet nr 73. Åkern, RAÄ 158, som slut-tar mot väster har troligen utgjort en strandkant vid den utdikade mossen väster om gravfältet. Fyndet uppgick till över 660 arabiska och sassanidiska silvermynt som daterats till 709 – 930 e Kr (E S Königsson & M Rasch 1996). En halv kilometer sydost om Triberga fi nns en åker som kallas Guldstycket. Traditionen talar om, som namnet anger, att det har hittats guld på platsen. Detta är sannolikt fyndplatsen för den spiralguldten som inlöstes av Statens historiska museum 1884, (SHM nr 7517). På samma plats har ytterligare fem mindre guldtenar hittats vilka inte inlöstes. Enligt uppgift skall där också


7

Figur 2. Översiktskarta.

ha funnits en husgrund, numera bortplöjd, RAÄ 165. Ytterligare en guldten har hittats i Triberga men utan närmare lokalangivelse.

Direkt söder om byn och öster om vägen, på landbor-gen och i dess sluttning fi nns bebyggelseindikerande namn angivna i de historiska kartorna. Detta område kallas där för ”Tomtbackarna” och ”Tomtängarna” och namn med leden tomt är knutna till vikingatida bebyg-gelselägen (Göransson 1971). Undersökningsplatsen lig-ger alltså i direkt anslutning till den vikingatida byn.

Första gången som Triberga nämns i historiska käl-lor är 1406, då som ”Tryberghe” (Axelsson m fl 1996).

Bakgrunden till namnet är okänd men det har föreslagits att det kommer av växten try (Lonicera xylosteum) som använts till harvpinnar och att efterleden ”berga” skall kopplas till någon naturlig höjd i landskapet (Hallberg 1985). J-H Fallgren menar däremot att ”berga” har med fornborgen att göra och att byn därav fått sitt namn efter denna (muntl.). En gissning är då att förleden ”try” kan-ske istället ursprunglingen kommer av räkneordet tre och att det då namnger borgen där de tre vägarna på alvaret möts. I sådant fall blir ”Trevägaborg” så småningom ”Triberga”. Men som sagt, det är bara en gissning.

.

.

.

++

Triberga

Norra ören

Södra ören

Tribergaläge

Triberga borg Triberga mosse

Gravfält

Gammal väg

Stensträng

Gravfält

Stensättningar

Gravfält

Gravfält

RAÄ 74

Guldstycket

Flis läg gn ing

152

216

54 23

24273

431

9101417 45131211

2842

Silverskatt N Tomtbackarna

RAÄ 73#Y

0 1 kilometer

8


Tidigare undersökningar

Ett fl ertal undersökningar av gravar har gjorts på Triberga kvarnbacke, RAÄ 73. Abraham Ahlqvist hade redan i början på 1800-talet kännedom om de ”…låga ättekul-larna…” och att ”Desse äga obrända lik; utan stenkis-tor”(1827). Han genomförde fl era gravundersökningar på Öland men om uppgifterna om det aktuella gravfältet kom från egna grävningar låter han vara osagt men är inte uteslutet. Under somrarna 1901 och 1902 gjorde F J Bæhrendtz och P G Berggren undersökningar av nio gravar. Den terminologin de använde för beskrivningar av yttre gravformer nämner anläggningarna som kul-lar, domarring och hög (Berggren). I dag skulle man snarare sammanfatta dem under beteckningen runda stensättningar och högar. På en plan över gravfältet från 1901 fi nns sju synliga gravanläggningar och en hällkista planritade och numrerade 1 - 8. Ytterligare en hällkista, markerad med kantställda fl isor (nr 9) undersöktes men togs inte med på planen. I de sju ovan mark synliga gravarna hittades det endast fynd i fyra stycken (nr 1, 2, 5, 7). Dess fyllningar varierade med olika kombinationer av sten, jord och kol. Två stycken täckte varsin hällkista (nr 1, 2) och daterades utifrån fynden som utgjordes av pärlor och redskap till vikingatid. Kistspikar i fyllningen tyder på att de även begravts i träkistor. De andra två stensättningarna (nr 5, 7) innehöll brandgravar av vilka nr 5 daterades till yngre järnålder. Hällkistorna (nr 4, 9) var båda plundrade men i anläggning 9 hittades ett bäl-tesbeslag som daterades till ca 300 e Kr (E S Königsson & M Rasch 1996. Stenberger 1933).

En anläggning (nr 3), som inte grävdes ut av Bæhren-dtz och Berggren, beskrevs som en ”stenkrets med 11 m i diameter av klumpstenar af hvilka 16 funnos kvar” un-dersöktes 1962 av Margareta Beskow. Den hade skadats vid vägarbete och bestod av en plan, tunn stenpackning i fl era lager som även fortsatte utanför kantkedjan. Den innehöll ett 2,5 meter i diameter brett och ett halvmeter tjockt brandlager med kol och en stor mängd brända ben. Fynden utgjordes av fragment från en röd glasfl usspärla och delar av brända järnföremål. Graven daterades till yngre järnålder (E S Königsson & M Rasch 1996).

I maj 1992 gjorde Hella Schulze en arkeologisk under-sökning i samband med att Sören Nilsson skulle bygga ett ungdjursstall på fastigheten. I den sydvästra delen av hennes schakt, som tangerade RAÄ 73, påträffades tre järnåldersgravar. Gravarna som undersöktes var inte markerade ovan mark och bestod av en hällkista och

två gravgropar. Hällkistan, A1, var stor med en längd av 2,7 meter och en bredd på 1,4 meter. Kistan, som var orienterad SSV-NNO, var byggd med kraftiga kalkstens-hällar och takhällarna låg i tre lager. Dess botten nådde 1,5 meter under markytan och kistans innermått var 2 meter i längd och ca 0,6 meter i bredd. Hällarna hade inneslutit en träkista med lock och botten som fogats samman av 20 bevarade järnspikar. Skelettet låg på rygg med huvudet i NNO med ansiktet vänt mot högra axeln. Skelettets längd i läge mätte 1,6 meter. Den osteologiska analysen visade att det var en kvinna i 25 årsåldern som blivit gravlagd i kistan. Fynden utgjordes av sex pärlor av bergskristall, glas och glasfl uss vid halsen och en järn-kniv vid skötet. Kniven var välbevarad med trähandtag och bronsband vid skaftfästet. Den omslöts av en slida av trä med läderklädd mynning. Graven daterades till vikingatid. Det visade sig också att det fanns omfattande boplatslämningar från yngre bronsålder på platsen. (Schulze 1993. Königsson & Rasch 1996).

De två gravgroparna som undersöktes låg parallellt anlagda i NNO-SSV riktning med ett inbördes avstånd av 1 meter. I den ena graven, A2, låg den döda i en ram av snedställda mindre kalkstensfl isor med täckhällarna liggande direkt på skelettet. Kroppen hade legat på rygg med huvudet i norr och ansiktet vänt mot vänster axel. Vid den osteologiska analysen bedömdes skelettet vara från en vuxen kvinna. Fynden bestod endast av en järnklump och ett bronsfragment vilka troligen utgjorde delar av en kniv. Närheten till A1 föranledde tolkningen av graven till vikingatid. (Schulze 1993. Königsson & Rasch 1996).

Den andra gravgropen, A3, utgjordes endast av en grop nedgrävd i sanden. Kroppsställningen var den samma som hos de andra två. Den osteologiska analysen be-dömde skelettet att vara kvarlevorna av en vuxen man. Inga fynd fanns i graven. Läget intill A1 och A2 ligger till grund för datering till vikingatid. Vid undersökningen påträffades också resterna av en rest kalkstensfl isa. (Schulze 1993. Königsson & Rasch 1996).

Sommaren 2001 gjorde rapportförfattaren en arkeolo-gisk förundersökning i försänkningen öster om Nilssons gård. Anledningen var för att ytterligare ett djurstall skulle byggas. Inga förhistoriska lämningar påträffades i de undersökningschakt som grävdes, endast täckdiken från 1900-talet (Petersson 2001).


9

Undersökningen 2002 inleddes med att matjordslagret på den aktuella ytan banades av med grävmaskin. Lag-ret hade en varierande tjocklek och på vissa delar hade det påförts jord och sten, platsen hade tidigare varit uppläggningsplats för vägföreningen. Under matjor-den avtecknades mörkfärgningar efter anläggningar i den ljusa sanden. För att förstärka kontrasterna mellan naturlig sand och kulturavsatta lämningar spolades vat-ten över ytan med en spridare. Anläggningarna ritades

Metodav i plan, skala 1:20, samt inmättes med totalstation. Gravarna utgrävdes skiktvis i plan och skelettens lägen och ställningar dokumenterades i plan genom fotogra-fering, skalritning och inmätning. Efter borttagandet av ben grävdes resterande fyllning ut till anläggningarnas botten. Gravfynden togs som preparat och inlämnades till Kalmar läns museums konservator Max Jahrehorn. Boplatslämningarna grävdes endast ut till hälften varef-ter de profi ldokumenterades genom skalritning.

Det främsta syftet med förundersökningen av RAÄ 73 sommaren 2002 var att fastställa hur många gravar som skulle komma att beröras av ingreppet i samband med hårdgörningen av gårdsplanen. Utöver det skulle gra-varnas karaktär och utförande fastställas samt att utifrån resultaten skapa ett underlag till en undersökningsplan för slutundersökning. När förundersökningen inleddes kunde det snart konstateras att gravlämningarna var omfattande till antalet och ett beslut om en slutunder-sökning fattades direkt i samband med detta. I samband med slutundersökningen kom syftet att vidgas. De nya frågeställningarna rörde gravfältets demografi ska sam-

Målsättning

mansättning, rumsliga organisation och kronologiska utveckling. Målsättningen var att försöka sätta resultaten av dessa frågor i relation till den lokala bebyggelsens utveckling samt kristendomens infl ytande i området. Då gravarna överlag var fyndtomma och därigenom svåra att tidsfästa söktes extern fi nansiering av 28:26-medel från Riksantikvarieämbetet genom Länsstyrelsens för-sorg. Medlen användes främst till analyskostnader för 14C-dateringar och osteologi. Resultaten av analyserna kom att ligga som underlag till arkeologiska tolknings-förslagen som följer i denna utökade rapport.

Triberga kvarnbacke sommaren 2002 från söder. Foto M. Petersson.

10


Undersökningsområdet mätte 27 meter i NS-riktning och 24 meter i ÖV. Den sammanlagda ytan var 540 kvadratmeter. Markytan innan avbaningen var ojämn, orsakat av att platsen använts som uppläggningsplats samt att den var sargad av maskinkörning. Det natur-liga underlaget utgjordes av svallad sand, avsatt under Österjöns ancylusskede. Ställvis under matjorden syntes rester av ett kulturlager. Detta var tydligast i den väs-tra schaktprofi len där det hade en tjocklek upp till 0,2 meter. Lagret tolkades utgöra delar av en boplats från yngre bronsålder som konstaterades vid en förundersök-ning1992 (Schulze 1993).

I den sydvästra delen av undersökningsytan 2002 var kulturlagret skyddat av en överliggande fl isläggning av kalkstenar. Flisläggningens utbredning sträcktes utanför undersökningsytan och tolkades vara lagd under histo-risk tid och kan sannolikt kopplas till kvarnverksamheten som bedrivits på platsen. I samband med schaktningen påträffades också en kvarnsten.

Utöver kulturlagret fanns också spridda anläggningar i form av stolphål och härdar. Dessa anläggningar tolkades också vara avsatta under den äldre bosättningsfasen. Se den bifogade anläggningslistan och fi gur 4 för ytterligare beskrivningar.

UndersökningsresultatStolphålAntalet stolphål uppgick till 23 och fyra av dessa fanns i nära eller direkt anslutning till gravar och kan ha utgjort fundamenten till synliga gravmarkeringar men det troligaste är att de hör till boplatsaktiviteter. Inga konstruktioner kunde identifi eras utifrån stolphålen.HärdarHärdarna var sex stycken och var i varierande storlekar och former. Fyllningarna bestod mestadels av sotig sand med inslag av djurben och skörbränd sten. A16 innehöll också en sekundär barnbegravning.LösfyndI den avbanade matjorden påträffades en oval spänn-buckla. Den var av typen dubbelskalig men saknade ytterskalet. Genom att den var eldpåverkad kan man sluta sig till att den härrör från en skadad brandgrav.GravarnaGravarnas antal uppgick till 26 varav 24 innehöll ske-lettbegravningar. De varierade gravskicken syntes olika i den ljusa sanden. De djupt grävda upptäcktes genom tunna, mörkfärgade strimmor efter nedgrävningskan-terna. Hällkistorna var tydliga med sina lockhällar. De grunda schaktgravarna uppträdde som ovala mörkfärg-ningar.

Figur 4. Undersökningsområdet med övriga anläggningar markerade. Se också planschbilaga över gravarna sist i rapporten. Digitalisering av Mats Blohmé, KLM.

29

19 39 4038 7

8

16

2030

3736

32 18

3334

31

26

22

25

Flisläggning

15

2

21

6

5

4

2324

27

3

43

1

91014

17

45

13

1211

28

42

0 5 10 15 20 meter

N


11

A 1. SchaktgravCigarrformad mörkfärgning med humös, sotblandad sand, nedgrävd i svallat grus. Längd 2,5 meter, bredd ca 0,7 meter. NNV-SSO riktning. Skelettet låg på rygg och mätte 1,5 meter. Ansiktet var vänt mot SSV. Höger arm låg längs med kroppsidan. Vänster underarm låg över bäckenpartiet. Högra bröstpartiet var något omrört, pga störning. Raka ben. Anläggningens botten nådde 0,4 meter under den avbanade ytan. Fynd: En melonformad, blå glaspärla. Fragment av glaspärla. Hängsmycken av brons från oval spännbuckla. Samtliga låg under nacken. Från nackpartiet togs ett preparat som bestod av växtfi brer som tolkas ha varit en kudde för den avlidne. I materialet fi nns också en millimetertjock tråd bevarad. Osteologisk analys: Kön; kvinna, ålder; 40-50 år, längd; ca 1,67 meter. Fynddatering: Tidigt 1000-tal.

GravanläggningarnaSamtliga bilder från fältritningarna är återgivna i skala 1:20 med norr uppåt.

A 1

A 2

A 2. Hällkista, barngravKistan, som täcktes av en täckhäll, mätte 0,84 x 0,5 meter i NNO-SSV riktning. Inre måtten var 0,7 x 0,22 meter. Sidohällarna nådde ett djup på 0,4 meter. Anläggningens djup mätte ca 0,45 meter från den avbanade ytan. Ned-grävningen följde kistans yttre mått. Skelettet som mätte 0,4 meter låg i sidoläge på sin högra sida med huvudet i NNO och uppdragna ben. Ansiktet vänt åt V. Höger arm låg rakt och mötte knäna. Vänster arm var uppdragen med handen under kinden. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder: 3-6 månader. Datering: 780-990 AD.

12


A 3. Hällkista, barngravKistan som täcktes av en täckhäll mätte 1 x 0,5 meter i NNO-SSV riktning. Inre måtten var 0,6 x 0,2 meter. Kant-hällarna var mycket snedställda och nådde de ett djup på 0,34 meter. Anläggningens djup mätte ca 0,4 meter från den avbanade ytan. Nedgrävningen följde kistans yttre mått. Skelettet som mätte 0,4 meter, var dåligt bevarat men syntes ha legat i sidoläge på sin högra sida med huvudet i NNO och ansiktet vänt mot V. Fynd; vitmetallfragment. Osteologisk analys: Ålder; 3–6 månader.

A 3

A 4. Schaktgrav BarngravOval mörkfärgning med humös, sotig fyllning nedgrävd i sand. Längd 1,06 meter, bredd 0,4 meter i O-V riktning. Nedgrävningens djup gick 0,11 meter under den avbanade ytan. Skelettet, 0,5 meter, låg på rygg. Kraniet var delvis förstört så att dess riktning inte gick att fastställa. Höger arm låg längs med kroppsidan, benen i vänstra överkrop-pen var omrörda och dess ursprungliga läge gick inte att se. Raka ben. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder; 3-6 månader. Datering: 990-1170 AD.

A 4


13

A 5. SchaktgravAnläggningen syntes svagt i sanden på den avbanade ytan som tunna humösa strimmor efter nedgrävningens kant. Måtten var ca 2 x 0,9 meter i N-S riktning. Ca 0,3 meter under den avbanade ytan påträffades fyra liggande kalk-stensfl isor. Tre av dessa täckte skelettets överdel och en fjärde låg över fotdelen. Flisorna har täckt en träram utan botten som omgärdat skelettet. Träkistkanten var delvis rak i gravens norra hälft och innehöll trärester, dock utan spikar. Träkistans innermått mätte 1,6 x 0,4 meter. Lockhällarna har sedan tryckts ned på skelettet efter att träramen gistnat. Skelettet var 1,6 meter långt och låg på rygg med huvudet i N. Ansiktet var vänt mot höger axel. Vänster arm var uppdragen med handen under hakan. Höger arm låg längs med kroppsidan. Benen var lätt uppdragna, möjligen något ur läge då träramen kalvat. Fynd: Ett avlångt järnföremål, sannolikt kniv, låg under höger knä. Osteologisk analys: Kön; kvinna, ålder; ca 22 år, längd ca 1,56 meter. Datering: 680-890 AD.

A 5

A 6

A 6. SchaktgravOval mörkfärgning med humusblandad sand. Uppträdde direkt under 0,2 meter tjock matjord. Ansiktet skadades i samband med avbaningen. 2,6 x 0,8 meter i O-V riktning. Gravens botten mätte 0,2 meter under den avbanade ytan. Mörkfärgningens kanter var raka vilket antydde på en träkistbegravning. Skelettet, 1,7 meter långt, låg på rygg med huvudet i V med ansiktet vänt uppåt. Det låg i en rak position med armarna tätt intill sidorna. Inga fynd. Osteologisk analys: Kön; man, ålder; 25-35 år, längd; 1,65 meter. Datering: 810-1020 AD.

14


A 8. Schaktgrav, barngravNärmast oval mörkfärgning 0,84 x 0,50 meter i O-V riktning. Fyllningen utgjordes av humös, mörkt gråbrun sand med skall- och fotben synliga i ytan. Gravens botten nådde 0,15 meter från den avbanade markytan. I anslutning till nedgrävningens S mittdel fanns ett stolphål, 0,16 meter i diam och 0,18 meter djup, U-formad. Anläggningen kan ha utgjort synlig markering för graven. Nedgrävningen följde kroppens konturer vid framrensningen. Skelettet, 0,68 meter långt, låg på rygg i O-V riktning med huvudet i V. Ansiktet vänt år S. Överarmarna låg längs kroppen med underarmarna vinklade mot bäckenet. Vänster ben låg rakt, det högra uppdraget i en lätt vinkel. Fynd: En keramikskärva påträffades vid det vänstra lårbenet. Osteologisk analys: Ålder; 15,5 månader.

A 7. Hällkista, barngravAnläggningen framträdde som en närmast oval mörkfärgning med humusblandad sand med fyra spridda kalkstens-fl isor och en sten i toppen. 0,9 x 0,6 meter i N-S riktning. Efter framrensning och borttagning av stenarna framträdde en hällkista med två lockhällar i en 0,86 x 0,53 stor nedgrävning. Hällkistans yttre mått mätte 0,62 x 0,44 meter, de inre; 0,42 x 0,20. Gravens botten nådde 0,34 meter under den avbanade ytan. 0,04 meter O om hällkistans mitt påträffades ett stolphål som var 0,2 meter i diameter och 0,2 meter djup med U-form. Denna anläggning kan ha utgjort en synlig markering för graven. Skelettet, som mätte 0,4 meter, låg på dess högra sida med ansiktet vänt åt V. Armarna var vinklade uppåt med händerna framför hakan. Benen var lätt uppdragna. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder; 3-6 månader. Datering: 670-890 AD.

A7

A 8


15

A 9. Hällkista, barngravEfter avbaningen uppträdde A9 som en koncentration av liggande kalkstenshällar i en mörkfärgning som också innefattade A10. Vid ytterligare framrensning gick de dock att särskilja där A9 låg strax S om A10. A9 utgjordes av en hällkista med två lager nedrasade lockhällar. Stenkistan bestod av tre nedtryckta kanthällar, yttre mått; 0,94 meter i ONO riktning. Anläggningens bredd torde ha uppgått till ca 0,50 meter. I stenkistan syntes konturerna efter en träram, 0,6 x 0,4 meter i ONO riktning. Gravens botten mätte 0,52 meter under den avbanade ytan. Skelettet, som mätte 0,42 meter, låg i hockerställning på dess högra sida med huvudet i ONO. Ansiktet var vänt åt VNV. Fynd: Under hakan hittades en liten kopparspiral och tre glaspärlor och en bärnstenspärla. Under knäna påträffades ett silvermynt ihop med en tredelad metallfolierad glaspärla. Ovan kraniet fanns en klump av organiskt material, bränd lera och hartsfragment. Osteologisk analys: Ålder 4-7 månader. Datering 760-980 AD. Fynddatering: Tidigt 1000-tal.

A 10

A 9

Figur 5. Pärlor från A 9. Foto m Jahrehorn, KLM.

A 10. Hällkista, barngravEfter avbaningen uppträdde A10 som en koncentration av liggande kalkstenshällar i en mörkfärgning som också innefattade A9. Vid ytterligare framrensning gick de dock att särskilja där A10 låg strax N om A9. Gravanlägg-ningen täcktes av två lager med lockhällar. Kanthällarna bestod endast av två kalkstensfl isor. Med mörkfärgningen för nedgrävningen syntes efter borttagandet av lockstenarna en närmast oval anläggning i O-V riktning, 0,9 x 0,6 meter. I den nedre delen av anläggningen syntes konturerna efter en kistkonstruktion och träfi ber. Träkistan hade haft måtten 0,5 x 0,2 meter i N-S riktning. Gravens botten nådde 0,5 meter under den avbanade markytan. Skelet-tet, som var 0,46 meter, låg i sidoläge på vänster sida. Huvudet låg i N med ansiktet vänt åt OSO. Höger arm låg längs med kroppen och den vänstra låg rak framför bröstkorgen. Benen var lätt uppdragna. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder; 3-5 månader. Datering 680-900 AD.

16


A 11. Schaktgrav, barngravEfter avbaningen framstod A 11 som en oval mörkfärgning, 1,14 x 0,64 meter i N-S riktning, med liggande hällar och stenar i den södra hälften. Vid ytterligare framrensning gick det dock att urskilja två separata anläggningar med A 11 i S och A12 i N. Tre lager lockhällar låg i toppen av A 11 som utgjordes av en närmast oval mörkfärgning 0,62 x 0,54 meter. Under lockhällarna fanns ingen synlig konstruktion, utan endast en nedgrävning som mätte 0,40 x 0,18 meter i O-V riktning. Skelettet, 0,35 meter långt, låg i hockerställning med huvudet i O. Ansiktet var vänt åt V. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder; 0-3 månader. Datering: 680-890 AD.

A 11

A 12

A13

A 12. Schaktgrav, barngravEfter avbaningen framstod A 12 som en oval mörkfärgning, 1,14 x 0,64 meter i N-S riktning, med liggande hällar och stenar i den södra hälften. Vid ytterligare framrensning gick det dock att urskilja två separata anläggningar med A 12 i N och A11 i S. I fyllningen som utgjordes av humusblandad sand påträffades ben från groddjur. An-läggningen, utan synlig konstruktion, mätte 0,50 x 0,42 meter i O-V riktning. Gravens botten nådde 0,25 meter under den avbanade ytan. Skelettet, som var 0,50 meter långt, låg på rygg med huvudet i V. Ansiktet var vänt åt O. Vänster överarm var något vinklad ut från kroppen, den högra låg längs med kroppens sida. Huvudet och föt-terna låg högt varvid kroppen tycks lagd i en skålformad grop. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder; 0-1 månad. Datering: 890-1030 AD.

A 13. Hällkista, barngravAnläggningen framträdde efter avbaningen som en 0,7 x 0,6 meter stor mörkfärgning med fyra lutande kalk-stenshällar. Stenkonstruktionen var skadad och hade utgjorts av en lockhäll över tre sidohällar. Raka konturer i mörkfärgningen tydde på att kroppen lagts i en inre träkonstruktion. Gravens botten nådde ca 0,3 meter under den avbanade markytan. Kroppen hade lagts på rygg i NNO-SSV med huvudet i N. Ansiktet var vänt åt S. Armarna låg längs med kroppens sidor och benen var raka. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder; Nyfödd.


17

A 14. Schaktgrav, barngravAnläggningen utgjordes av en närmast rektangulär mörkfärgning 0,8 x 0,6 meter i O-V riktning, med två lockhällar, den undre kraftigt lutande. Det syntes inga inre konstruktioner. Anläggningens djup nådde ca 0,35 meter under den avbanade markytan. Skelettet, som var 0,4 meter långt, låg i Ö-V riktning med huvudet i Ö i en skålformad grop. Ansiktet var vänt åt V. Armarna var något vinklade med händerna över bäckenet. Benen låg raka. Fynd: I fyllningen fanns en järnmärla. Osteologisk analys: Ålder; 0-3 månader.

A 14

A 15

A16

A 15. Hällkista, barngravI en närmast oval mörkfärgning, 0,5 x 0,5 meter syntes tre parallellt stående kanthällar i NNV-SSÖ riktning. Vid ytterligare rensning framkom två gavelhällar i N och S. Stenkistans yttre mått var 0,6 x 0,3 meter. Gravens djup från markytan till botten uppgick till ca 0,3 meter. Skelettet, 0,48 meter långt, låg på dess högra sida med huvudet i N och ansiktet vänt åt VSV. Armarna låg i sned vinkel från kroppen med händerna troligtvis knäppta. Benen var uppdragna i vinkel. Fynd: I fyllningen påträffades ett keramikfragment. Osteol.: Ålder; 3-5 månader. Datering: 680-890 AD.

A 16. Schaktgrav, barngravA 16 påträffades vid framrensningen av en härd som utgjort delar av bronsåldersboplatsen som föregått gravfäl-tet. Då barnet lagts i en grop nedgrävd i härden var det svårt att urskilja nedgrävningskanterna. Kroppen torde ha lagts i en ca 0,50 x 0,35 meter, oval grop med riktningen ÖNÖ-VSV. Ben syntes i ytan och botten nåddes 0,06 meter under. Skelettet som var 0,4 meter långt låg på dess vänstra sida med huvudet i ÖNÖ och ansiktet vänt åt S. Armarna låg ut från kroppen i S riktning. Benen var något uppdragna. Inga fynd. Osteol.: Ålder; 2-3 månader. Datering: 600-770 AD.

18


A 17. Skadad gravEn grav framträdde efter schaktningen som en oval mörkfärgning, 1,3 x 0,9 meter i N-S riktning, med liggande kalkstensfl isor som föreföll vara täcklock. Under en fl isa fanns också ett hålrum. Vid framrensning och ytterligare grävning påträffades dock aldrig någon gravkonstruktion. Ned till 0,8 meters djup låg fl era kalkstensfl isor i oord-ning i fyllningen som stundtals visade raka nedgrävningskanter efter en tidigare nedgrävning. Fynd: I fyllningen påträffades en järnspik.

A 19. Schaktgrav, barngravAnläggningen syntes i ytan som en oval mörkfärgning 0,84 x 0,70 meter i N-S riktning. 0,06 meter rakt S om an-läggningen fanns ett stolphål som var 0,2 m i diam vars djup uppgick till 0,24 meter i en spetsformad profi l. Stolpen hade grävts ner i gravens fyllning. Inga inre gravkonstruktioner syntes. Gravens djup nådde ca 0,4 meter under den avbanade markytan. Skelettet var 0,46 meter långt och låg på dess vänstra sida med huvudet i N. Ansiktet var vänt åt Ö. Överarmarna låg längs med kroppen, underarmarna var vinklade åt Ö. Benen var uppdragna och fötterna vinklade mot smalbenen. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder; 3-5 månader.

A 19

A 21

A 23

A 21.Schaktgrav, barngravA 21 framträdde som en oval mörkfärgning 0,9 x 0,6 meter i N-S riktning efter avbaningen. 0,2 meter under fyllningen låg två kalkstenshällar. Under hällarna syntes en oval mörkfärgning med humifi erad sand med måtten 0,6 x 0,4 meter i N-S riktning. Gravens botten nådde 0,47 meter under den avbanade markytan. Inga inre gravkonstruktioner syntes. Skelettet mätte 0,5 meter och låg på dess vänstra sida med huvudet i S. Ansiktet var vänt åt V. Vänster arm låg rak framför bröstkorgen. Höger arm låg rakt över bröstkorgen. Händerna möttes vid bäckenet. Benen låg lätt vinklade med fötterna ihop. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder; 6-7 månader. Datering: 720-980 AD.

A 23. Schaktgrav, barngravI ytan syntes A 23 som en rektangulär mörkfärgning, 0,90 x 0,45 meter i N-S riktning. Graven var grund och skelettets kranie hade skadats. Gravens botten mätte 0,15 meter under den avbanade ytan. Inga inre gravkonstruktioner syntes. Skelettet, 0,6 meter långt, låg på rygg med huvudet i N. Armarna låg längs med sidorna för att med händerna mötas över bäckenet. Benen låg lätt vinklade åt Ö. Inga fynd. Osteol.: Ålder; 15-18 månader. Datering: 890-1030 AD.


19

A 28. Hällkista, barngravSyntes i plan som en oval mörkfärgning, 1,0 x 0,7 meter i Ö-V riktning. Några centimeter under låg två lager med lockhällar. Dessa täckte en hällkista med två gavelhällar samt en sidohäll som rasat över skelettet. Hällkistans yttre mått mätte 0,56 x 0,40 meter i Ö-V riktning. De inre uppgick till 0,46 x 0,30 meter. Gravens djup nådde ca 0,3 meter under den avbanade markytan. Skelettet var 0,4 meter långt och låg i hockerställning på dess högra sida. Huvudet låg i V med ansiktet vänt åt S. Fynd: Vid kraniet, under hakan, fanns sex kotor från en mindre fi sk. Osteol.: Ålder 6-7 månader.

A 28

A 35

A 42

A 35. Schaktgrav, barngravMärktes i den avbanade ytan som en oval mörkfärgning, 0,7 x 0,5 meter i NÖ-SV riktning. Skelettet framträdde på 0,1 meters djup och gravens botten nådde 0,2 meter under markytan. Inga inte gravkonstruktioner syntes. Skelettet, som var 0,56 meter långt, låg på dess högra sida med huvudet i N. Ansiktet var vänt åt V. Armarna låg parallellt lätt vinklade från bröstkorgen. Benen var lätt uppdragna. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder;0-3 månader.

A 42. Schaktgrav, barngravAnläggningen utgjordes av en oval mörkfärgning, 0,60 x 0,34 meter i N-S riktning. Ben syntes i den N änden och var skadad av tidigare schaktningar på platsen. Gravens botten nådde ca 0,3 meter från den avbanade ytan. Inga inre gravkonstruktioner syntes. Skelettet, som var 0,56 meter långt, låg på höger sida i N-S riktning med huvudet i N. Ansiktet var vänt åt V. Vänster överarm låg över bröstkorgen och höger överarm låg utmed densamma. Under-armarna låg parallellt vinklade utåt mot V. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder; 6-8 månader.

20


A 43. Hällkista Anläggningen påträffades först efter en kompletterande schaktning. På ett djup av 0,5 meter under den tidigare avbanade ytan påträffades en mörkfärgning som mätte 2,4 x 1,2 meter i N-S riktning. Vid framrensningen kom i fyllningen 6 kalkstenar, ca 0,4 x 0,3 0,1 meter, samt ett 20-tal mindre fl isor, ofta snett ställda i fyllningen. Den övre delen av de kantställda stenarna mätte 2,2 x 1,1 meter. Den framrensade konstruktionen visade fyra kanthällar på vardera sida och en gavelhäll i S. Det inre måttet i anläggningens botten var 1,70 x 0,65 meter. I bottens mitt låg en triangulär fl isa som var 0,50 x 0,45 meter och 0,20 meter tjock. Intill den hittades två obrända ben och en lerklump. På kistbotten, dvs stenarnas underkant, låg ett par centimeter tjockt, mörkt organiskt lager. Kistans botten låg 1,2 meter under den tidigare avbanade ytan. I kistan fanns inget skelett vilket är märkligt för det syntes inga spår av att graven skulle ha plundrats. Inga fynd.

A 43


21

A 45

A 45 och 45a. Schaktgrav, barngravGraven påträffades 0,1 meter under den avbanade ytan och bestod av en mörkfärgning 1,0 x 0,6 meter i N-S riktning, med tre ovanliggande kalkstenar. Kraniet syntes i den N delen och skelettet var skadat i den V delen som inte täcktes av stenarna. Inga inre gravkonstruktioner syntes. Skelettet låg på dess vänstra sida med huvudet i N och ansiktet vänt åt Ö. Då skelettet blivit delvis skadat gick det inte att se armställningen. Smalbenen låg uppdragna. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder; 7,5-8 år.

45 a. I samband med den osteologiska analysen identifi erades lår- och hälben från ytterligare en individ i gra-ven, från ett yngre barn. Det är sannolikt att detta var den ursprungliga graven som skadats då A45 anlades. Osteologisk analys: Ålder; 4-8 månader.

22


A 24. Rest fl isaToppen på den resta kalkstensfl isan syntes i markytan innan avbaningen, 0,40 m lång och 0,14 meter tjock i NNÖ-SSV riktning. Efter avbaningen av påförda massor stod fl isan 0,68 meter över den ursprungliga marknivån. Flisans tjocklek varierade mellan 0,10 och 0,16 m och dess bredd var 1,4 meter. Flisan har någon gång i tiden knäckts eller blivit avslagen. Ca 1 meter NÖ om fl isan låg en häll, delvis nedgrävd i marken. Den mätte 1,47 x 1,14 meter och kan ha utgjort en resterande del av den avslagna resta fl isan som i så fall skulle ha nått minst ca 1,60 meter över den ursprungliga markytan. Den södra hälften av anläggningen grävdes ut och profi len visade en 1 m bred och 0,5 meter djup, skålformad nedgrävning. Fyllningen bestod av jord och ett fl ertal mindre kantställda kalkstenar. Intill den stora fl isan stod en 0,64 meter hög och 0,16 meter tjock stödsten. I fyllningen fanns också en kantställd malstensliggare. Ingen gravanläggning kunde kopplas till fl isan. I linje med den resta fl isan fanns ytterligare en rest fl isa 1,3 meter mot S. Se A 27. Båda har med säkerhet ingått i en gemensam konstruktion, (se sid. 27 och 28).

A 27. Rest fl isaDen resta kalkstensfl isan syntes mätte efter avbaningen 0,44 meter över markytan. Den var 1,2 meter lång i NNÖ-SSV riktning och 0,12 meter tjock. Liksom A 24 har denna också utsatts för åverkan. Den södra hälften av anlägg-ningen grävdes ut och profi len visade en 0,44 meter bred och 0,40 meter djup, U-formad nedgrävning. Fyllningen bestod av jord och dikt an fl isan stod en kantställd kalksten som stöd, 0,4 meter hög och 0,1 meter tjock. Ingen gravanläggning kunde kopplas till fl isan. I linje med den resta fl isan fanns ytterligare en rest fl isa 1,3 meter mot N. Se A 24. Båda har med säkerhet ingått i en gemensam konstruktion. Se nästa kapitel.

A 44. Rest fl isaYtterligare en rest fl isa påträffades i undersökningsområdets sydöstra hörna. Den syntes inte före avbaningen men nådde därefter ca 0,1 meter över markytan. Den var 0,7 meter lång i NNV-SSÖ riktning, 0,7 meter bred och 0,12 meter tjock. Stenen nådde 0,7 meter ner i marken och i fyllningen fanns en stödsten som stod dikt an fl isans östra sida.

A 22. Dike / KantrännaEn anläggning som bör presenteras trots viss osäkerhet som gravanläggning är A22. I undersökningsområdets södra del framkom ett halvcirkelformat dike eller kantränna i den sterila sanden. Någon fullständig cirkel kunde tyvärr inte konstateras då rännan fortsatte utanför undersökningsområdet. Halvcirkeln mätte ca 9 m i diameter och bredden varierade mellan 0,5 – 1,2 meter. Djupet uppgick till ca 0,2 meter och fyllningen bestod av humös sand utan några synliga nedgrävningskanter i en oregelbunden profi l. Ingen begravning kunde knytas till anläggningen vilken också kan härröra från den äldre boplatsen. Anläggningen är dock slående lik en kantränna som dokumenterades grävningen av RAÄ 114 i Alby, Hulterstad sn. Rännan bildade en icke sluten cirkel och inom den fanns två träkistbegravningar som daterades till vikingatid (Nilsson 1982. Rasch 1996). Det är alltså möjligt att diket i Triberga också ingått i en begravningsanläggning och att gravarna ligger utanför den aktuella exploateringsgränsen.

Figur 6. De resta fl isorna A24 (vänster) och A27 från väster. Foto H. Schulze.


23

Gravtyperna

Innan gravarna från undersökningen 2002 daterades med 14C-metoden förelåg problem med att förstå den krono-logiska ordningen då endast två gravar hade daterande fynd, A1 och A9. Gravtyperna kategoriserades och fyra grupper kunde urskiljas; I – IV. Dessa grupper jämfördes sedan med liknande undersökta gravar från framför allt Öland. Syftet var att hitta paralleller med fyndförande gravar och på så sätt kunna förtydliga kronologin utifrån gravskicken. I jämförelsen studerades också de resta kalkstensfl isorna.

Grupp I, hällkistbegravningarna. A2, 3, 7, 9, 10, 13, 15, 28 och 43.

Åtta av nio stycken var orienterade främst i nord-sydlig riktning med huvudena i norr. I endast en grav, A9, fanns det fynd vilka utgjordes av glaspärlor, en bärnstenspärla och bronsspiral samt ett mynt, se fi g 7. En av pärlorna har en sk segmenterad form och dateras till 800-900-tal. Myntet är sannolikt en Kölnefterpräg-ling från nuvarande Nederländerna och dateras till 900-talets slut eller 1000-talets början. Kenneth Jons-son på Numismatiska forskningsgruppen, Stockholms universitet, menar att dessa mynt hölls i omlopp under ca 30 år tills de deponerades i gravar och daterar graven till 1000-1050 (muntl.). Att barnet också legat i någon träkonstruktion inom hällarna förstärkte uppfattningen

fortsätter sedan med obruten kontinuitet genom resten av järnåldern (Stenberger 1933). I litteraturen om de öländska järnåldersgravarna tillskrivs ofta hällkistgravar utan daterbart fyndmaterial till romersk järnålder. I de fall där det fi nns fynd dateras de ofta till vikingatid. Det förefaller som om de fyndtomma hällkistorna ofta får en slentrianmässig datering (se volymerna för Ölands järnåldersgravfält).

Grupp II, schaktgravar. A4, 6, 8 och 12.

Dessa utgörs av fyra grunda schaktgravar eller gropar där de döda lagts på rygg med huvudet i öster. Detta gravskick anses ha kristen infl uens och uppträder i öländskt material vid slutet av vikingatiden. Andra indikationer som talar för kristet infl ytande är från-varon av yttre gravanläggningar och fynd (Gräslund 1991, 1994). En koppling till det tidigkristna inträdet i området kan därför också kopplas till denna grupp av gravar (Gräslund 2001). Ca en kilometer söder om gravfältet ligger Hulterstads kyrka. Kyrkan betraktas som en av Ölands äldsta där det har påträffats fynd som tolkats som lämningar från hedniska offerritualer vilket betonar platsens sakrala betydelse för religions-skifte och kultkontinuitet (Ahlqvist 1827). Det främsta belägget för den tidiga kyrkans etablerande är dock det fragment från en eskilstunakista som hittats på kyrko-gården (Holdar 2004).

Grupp III, schaktgravar. A1, 16, 19, 23, 35och 42.

Dessa representeras av sex schaktgravar där den döde placerats med huvudet i norr. Ett undantag är graven nr 16 vars huvud ligger i öst. Den utgör också ett ytterligare undantag då den är nedgrävd i en härd. Benen är inte brända så frågan kvarstår om den är av-siktligt placerad i härden eller att nedgrävningen bara råkade ske i en tidigare lämning från den underliggande bronsåldersboplatsen. Endast en av gravarna går utifrån gravfynd att datera vilken är A1 som är en vuxengrav där en blå, melonformad glaspärla följt den döde med begravningen. Pärltypen dateras till vikingatid. Endast två av de gravlagda ligger i utsträckt ryggläge, nr 1 och 23. De andra ligger i hockerställning med ansiktena vända antingen åt öst eller åt väst. Schaktgravar utan synliga konstruktioner har bedömts anläggas från ro-mersk järnålder till och med vikingatid.

Grupp IV, schaktgravar med överliggande fl isor. A5, 11, 14, 21 och 45.

Denna grupp består av fem gravar som har det ge-mensamt att de utgörs av schaktgravar som täckts med överliggande kalkstensfl isor. Den övervägande delen av

Fig 7. Myntet från A9. Foto M Jahrehorn, KLM

om tidigkristen infl uens. 14C-dateringen visade att den gravlagde dog senast 980 AD.

Bruket av hällkistbegravningar på Öland under järnåldern etablerades under äldre romersk järnålder. Orienteringen som dominerade var nord-sydligt riktad, där liket lagts med huvudet i norr. Detta gravskick

24


sådana gravar från Öland har daterats till vikingatid. Vid Folkeslunda, Långlöts sn, har ett fl ertal skelettbegrav-ningar undersökts där den döde ofta låg djupt begraven täckt av stenar. De var som regel fyndtomma sånär som i enstaka fall där det fanns en kniv. I vissa av dessa gravar syntes rester från ramar eller kistliknande konstruktioner av trä. Detta tolkades som utslag av kristen infl uens och daterades till sen vikingatid (Johansson-Lundh & Rasch 1991). En vuxengrav i grupp IV, A5, låg på 0,6 meters djup och hade lagts i en träram som täckts med fyra fl isor. Vid dess högra knä låg ett korroderat järnföremål som närmast liknar en kniv.

Resta fl isorDe kanske mest iögonfallande fornlämningarna på

Öland är de resta kalkstensfl isorna som tornar upp på gravfälten och bryter horisontlinjer. Flera har förstörts eller avlägsnats av olika anledningar och numera åter-står ofta enbart fundamenten och fl isornas nedre delar under markytan. I järnåldersgravfältvolymerna från Öland fi nns uppgifter om 18 undersökta resta kalk-stensfl isor. Ett stort antal av dessa kunde inte kopplas till någon begravning. I vissa fall fanns dock brandlager i anslutningen. I ett fall markerade fl isan en hällkista. I Bjärby, Kastlösa sn, har det undersökts 10 kantställda kalkstensfl isor på RAÄ nr 74-76 som tycktes bilda en rad eller vinkel, där samtliga stod i N-S riktning, som i Triberga. Intill fl era av dem påträffades brandlager, kol eller brända ben som antogs tillhöra gravanläggningarna. Endast en hade daterbara fynd och kunde därigenom dateras till vikingatid (Schulze 1996).

När Schulze gjorde undersökningen i Triberga1992 påträffade hon en kantställd fl isa då hon undersökte tre gravar på det aktuella gravfältet (1993).

Berggren som grävde med Bæhrendtz på Triberga kvarnbacke beskriver deras grav nr 5 som en ”Rund, gräsbevuxen kulle…, h=0,5 m, diameter = 8 m. På västra sluttningen stodo i N-S riktning två fl isor i en linje på 1,4 m. avstånd från hvarandra”.(Manus 1902). Dessa fl isor är de resta fl isorna A24 och A27 från un-dersökningen 2002. Bergren fortsätter; ”Ungefär 0,5 m. under kullens topp påträffades midti en delvis ganska

tjock kolbädd täckt med ett lag smärre fl isor. Mycket kol och ben, hvilket tydde på att bålet stått på platsen. Kol-bädden, som var nästan rund, af 2 m. genomskärning, innehöll dessutom en del nitnaglar samt något smält glas(?)”(Berggren 1902). Graven daterades till yngre järnålder (E S Königsson & M Rasch 1996).

De resta fl isorna på gravfältet i Gettlinge, Södra Möckleby sn, har tolkats fenomenologiskt som por-taler till gravfälten och de döda (Tinnert 2005). Med denna åskådning i åtanke kan resta fl isor kanske också symbolisera entrén till en enskild grav. Då det sällan fi nns någon begravning i direkt anslutning till de resta fl isorna kan en annan tolkning vara att de representerar gränser för särskilda avdelningar inom ett gravfält, som en jämförelse med runstenars betydelse som territorie-markörer. Gravar utan spår av begravning kan också ses som kenotafer med fl isan som en påminnelse över en person som försvunnit.

I skoningen till A 24 fanns en malstensliggare. Den bör nog tolkas som en stabiliserande sten till fl isan som plockats från det underliggande boplatslagret. Det går dock inte att bortse ifrån att malstenar var vanliga i gravfyllningar under yngre bronsålder/äldre järnålder. En tolkning utgår från att den avlidnes brända ben krossades och pulveriserades med malstenen innan den placerades i graven. Flera exempel fi nns från det närbelägna Möre på fastlandet (Källström m fl 2000. Hallgren m fl 2001a, 2001b, Blohmé muntl.). Som framgått ovan representerar gravtyperna på plat-sen begravningsformer som nyttjats under så gott som under hela järnåldern. I endast två av gravarna fanns säkra daterbara föremål, A1 och A9, vilka var från sen vikingatid. Till samma tid kunde ev. också A5 föras utifrån sin kombination med hällövertäckt träram och förmodad kniv. De fyra schaktgravarna i grupp II med sin kristna infl uens ansågs också kunna dateras till sen vikingatid. Av 25 gravar kunde alltså sju stycken bli kronologiskt placerade utifrån gravskick och fynd. Resten var dessvärre mer problematiska att dra några kronologiska slutsatser om. Problemen med att kro-nologiskt särskilja gravarna förklarades också genom 14C-analyserna. De olika gravskicken avspeglade inte någon längre kronologisk ordning.

DateringarnaSammanlagt 14C-daterades ben från tretton individer från undersökningen 2002. Då det inte fanns ekonomiska möjligheter till att datera alla gjordes ett urval som grundades på variationerna i gravskicken. Analysen av A9 som hade ett mynt som gravgåva gjordes för att se hur en radiometrisk datering korrelerar med ett daterande fynd.

Dateringarna är sammantaget samlade i vendel- och vikingatid. De kalibrerade värdena för de enskilda pro-

ven spänner dock över 140 – 260 år vilket omöjliggör snäva kronologiska avgränsningar. Den tekniska 14C ål-dern BP i analyserna är osäkra då de inte korrelerar med de arkeologiskt daterade gravarna. Det går dock att se tendenser som förstärker de kontextuella resonemangen kring tidsställningarna. Två gravar, A4 och A12, i grupp II, de som föreslogs ha kristet infl ytande, fi ck de yngsta dateringarna. De uppskattade BP värdet för A4 ligger på 975 ±40 och A12 1055±40. Beräknat till år efter Kristus


25

får A4 en datering till 975 e Kr. och A12 till 895 e Kr. De kalibrerade värdena för samma individer är A4: 990-1170 AD och A12: 890-1030 AD.

Individen i A9 hade, som ovan nämnts, bl a ett mynt som gravgåva. Enligt Kenneth Jonsson är myntet sanno-likt en Kölnefterprägling från nuvarande Nederländerna och dateras till 900-talets slut eller 1000-talets början. Dessa mynt var sedan i omlopp under ca 30 år tills de deponerades i gravar. Utifrån myntet torde graven således dateras till 1000-1050 e Kr (Petersson 2004). Den kalibrerade 14C -dateringen för graven är interval-let 760-980 AD vars senare del ligger nära myntets präglingstid.

Figur 8. Dateringarna från Triberga i fallande kronologisk ordning.

Det fi nns med andra ord en viss osäkerhet med att datera ett gravmaterial med hjälp av 14C-metoden. De enstaka dateringarnas marginaler är för vida för att kunna studera och placera de enskilda gravarna i en särskild arkeologisk frågeställning som t ex kristlig tillämpning av gravseder. Där ger föremålsdateringar bättre tolkningsunderlag. Däremot ger den kvantitativa dateringen en samlad bild för gravfältets etablering och användningstid och metoden fungerar därför väl på gravfält med fl era odaterbara gravar.

26


Det är mycket ovanligt att förhistoriska barnskelett är så pass välbevarade som på Öland. Öns kalkrika mark är gynnsam för bevarande av benmaterial i förhållande till stora delar av fastlandet.

Anne Ingvarsson-Sundströms osteologiska analys visar att majoriteten av barnen dog vid en mycket låg ålder. Sjutton av dem nådde knappt ett halvårs ålder, (se bilaga).

Orsakerna till den post-neonatala dödligheten är kom-plicerade och någon enkel lösning är inte förestående. Som framgår av Ingvarsson-Sundströms rapport (se bilaga) krävs det ett större statistiskt underlag och för-djupade analyser av bl a stabila isotoper för dietstudier. Som en tolkning av småbarnsdödligheten i Triberga, fast med källkritisk medvetenhet, kan man söka orsakerna i

en kombination av infektion och näringsbrist. Ingvars-son-Sundström föreslår i sin sammanfattning att barnen direkt efter födseln har ett visst naturligt infektionsskydd från mamman och att detta skydd förstärks bl a genom amning. Om barnen avvants mycket tidigt eller om de inte ammas alls utsattes de lättare för infektioner, t ex orsakade av parasiter eller mat tillredd under dåliga hygieniska förhållanden. Symptomen kunde vara kräk-ningar och diarréer som så småningom ledde till döden genom uttorkning och näringsbrist. Hos åtta av barnen märks sjukliga förändringar på kraniet som kan ha varit orsakade av blödningar och infektioner. Anledningarna till begränsad eller utebliven amning kan vara fl era. Am-ningsvanor har varierat under historien och orsakerna kan vara ekonomiska, sociala eller kulturella.

De barnen som överlevde första året och som senare fi ck en bättre näringstillförsel verkar ha kunnat ”ta igen” en förmodat dålig längdtillväxt för att så småningom uppnå en för barnaåren ganska normal kroppslängd.

De vuxna individernas ben i Triberga är präglade av ett hårt liv, jämfört med dagens. Tänderna är slitna och spår efter tandbensinfl ammation, varbölder och tandlossning syns. Det fi nns också märken på tänderna som tyder på att minst en av de vuxna genomgått en svältperiod som ung. Ryggkotorna är slitna och skadade vilket tyder på ett fysiskt påfrestande liv. De blev inte heller särkilt gamla. Mannen i A6 dog mellan 25–35 års ålder. Den äldsta kvinnan, A1, blev 40–50 år och den yngsta blev inte mer än 20-24 år.

De båda kvinnornas kroppslängder ligger inom med-ellängden för kvinnor under vikingatiden som var 1,62 meter. Däremot var mannens längd kortare än genom-snittet. Han var 1,65 meter och medellängden för män var då 1,75 m. En intressant detalj med mannens fram-tänder i överkäken är att de är s k skovelformade vilket är ett drag som är vanligt bland asiatiska folkgrupper och amerikanska indianer (se bilaga). En individ från Öland med detta drag är inte tillräcklig för att dra några slutsatser om fjärran släktskap. En av målsättningarna med den osteologiska analysen var att utreda om det gick att se släktskap mellan de begravda individerna genom att identifiera förekomster av icke-metriska drag. Icke-metriska drag är variationer hos skelettet som anses vara släktrelaterade. Sådana fanns, men de förekom inte hos mer än en individ, så släktskap kunde inte fastställas, (se bilaga).

Jämförelse med två samtida gravfältI Fjälkinge, i nordöstra Skåne, undersöktes 1990 delar

av ett järnåldersgravfält. Gravläggningarna hade skett under det sena 900-talet och tidiga 1000-talet. Materialet har fl era gemensamma drag med det öländska. Av de totalt 128 skelettgravarna som undersöktes där var 79 barn. De fl esta hade dött vid födseln eller i en späd ålder. Endast en individ var mellan 4 – 15 år. Den osteologiska analysen av individerna från Fjälkinge visar samma mönster som i Triberga med dålig tandstatus och hälften av de 48 vuxna individerna hade sjukliga förändringar i ryggraden. Flera kvinnor uppvisade också spår av förslitningsskador (Helgesson 1992, 1996).

Även på Öland är bilden återigen densamma. De senvikingatida gravarna från Folkeslunda, Långlöts sn, på Öland visar att spädbarnsdödligheten var hög. Av 56 åldersbestämda individer härrörde nästan hälften, 33 stycken, från barn eller ungdom där majoriteten avled mellan 0-3 år (Johansson-Lundh & Rasch 1991).

De osteologiska analyserna uppvisar alltså fl era gemensamma drag med populationer som drabbats av hög spädbarnsdödlighet och förslitningsskador. Det vore intressant att se hur dessa faktorer och tandskick fördelas mellan individer inom populationer och om det kan återspegla olika livsvillkor för olika sociala grupper.

Figur 9. Ett 4-7 månaders barn i grav A9. Foto M.Jahrehorn.

De begravda individerna


27

Diskussion

Utifrån 14C-dateringarna, och till vissa delar gravskicket, kan det konstateras att den undersökta delen av gravfäl-tet i Triberga etablerades under vendeltid och brukades till och med vikingatid. Om man uppskattar gravfältets användningstid till ca 400 år så uppvisar gravskicken en märkbar variation i utförande. Till det yttre spänner gravarna från sådana som inte har synliga mark-eringar ovan mark till mindre högar med varierade fyllningar,en fl ack stensättning med tydlig kantkedja och resta kalk-stensfl isor. Grav nr 9, som undersöktes 1901, var marke-

rad med kantställda kalkstenshällar (Bergren 1901). Då inga senare gravgrävningar synligen stört äldre gravar, förutom A45, kan man anta att de dolda schakt- och hällkistbegravningarna i vissa fall kanske markerats med trästolpar. I den av Bæhrendtz undersökta mindre högen, nr 1, fanns ett tunt kollager utan ben och fynd som övertäckte en hällkista. På fastigheten strax norr om undersökningsytan fi nns en rest sten (RAÄ 71) som egentligen är att betrakta som att den tillhör det aktuella gravfältet. Det inre gravskicket är också att betrakta som

N

Figur 10. Situationsplan över gården med gravarna från 1901 års undersökning markerade med svart. Svart grav nr 3 undersöktes av Beskow 1962. Schulzes gravar från 1992 är röda och Peterssons undersökningsyta från 2002 är svartstreckad med grönmarkerade gravar. Digitaliseringen är gjord av Mats Blohmé, KLM.

Gravfältets stratigrafi

28


X 275

Y 290

X 275

Y 350

X 280 X 285 X 290 X 295

Y 345

Y 340

Y 335

Y 330

Y 325

Y 320

Y 315

Y 310

Y 305

Y 300

Y 295

Y 350

X 315X 310X 305X 300

X 310

Y 315

Y 320

Y 325

Y 330

Y 335

Y 340

Y 345

X 280 X 285 X 290 X 295 X 300 X 305

Y 290

Y 295

Y300

Y 305

Y 310

12

4

3

45

26

24

25

6

7

1

19

1820

5

21

9

32

29

11

49

16a16b

44

2

17

31

48

46

3547

30

13

22a

22b

8

37

36

39

0a+b00

34 43

10

42

23

38

77

7879

76

41

1514

75

33

40

2728a

28b

varierat med brandlager, brända ben och skelettbegrav-ningar i hällkista, träkista och schakt.

Det aktuella undersökningsområdet är för litet för att kunna dra några tydliga slutsatser om gravfältets egentliga organisering. Men det fi nns olika exempel på hur gravfält växer fram. I Fröjel på Gotland t ex, bildade två gravfält en kronologisk kedja där ett vikingatida gravfält rumsligt tar vid efter ett äldre som anlagts un-der sen folkvandringstid och tidig vendeltid (Carlsson 1999). Alltså, gravfältet växer på längden. Detta kan kanske förklaras vara lokalt betingat beroende på hur den naturliga topografi n ser ut. Ett annat exempel kan vara att bygravfält uppdelas i gårdsavdelningar. Dessa gårdavdelningar eller gravgrupper utgår från en central grav som kan utgöras av en hög eller ett röse. Ofta är den begravde i centralgraven arkeologiskt tolkad som en anfader till gårdens arvingar. Arvingarna och släk-tingarna begravs sedan kring centralgraven i enklare gravskick som i gropar eller hällkistor.

Det fi nns dokumenterat i Danmark att centrala brand-gravar tagits bort och brandlagren i dessa sedermera urlakats varvid de inte längre kan uppfattas och kring en tom, rund plan fi nns endast de yngre skelettbegrav-ningarna bevarade (Fabech muntl.). De ligger ju också ytligare än skelettgravar. För Ölands del har det också föreslagits att gravfälten är organiserade i gårds- eller familjegrupper. På gravfältet i Folkeslunda låg olika gravar med olika stilar blandade vilket skulle antyda på denna organisation (Gräslund 2001). En granskning av planerna över folkeslundagravfältet visar dock att platsen inte är totalundersökt. Schaktens vidd var inte tillräckliga för att se utbredningen och att det därför egentligen inte går att dra några slutsatser om det grav-fältets rumsliga organisation och utveckling mer än till viss del den kronologiska.

Genom att studera planen från undersökningen i Tri-berga 2002 kunde det först uppfattas som att gravarna ligger kring tomma ytor, som ursprungligen varit platser för försvunna gravanläggningar, men så verkar inte vara fallet, om inte brandgravar ligger betydligt ytligare. Både Bæhrendtz och Beskows undersökningar 1901 och 1962 visade att brandlager fi nns bevarade på platsen. Det är intressant att vissa av dessa brandlagergravar har anlagts senare än skelettgravarna och alltså är yngre. Troligen har den lösfunna spännbucklan sin förklaring i en för-störd ytligt lagd brandgrav. Bæhrendtz undersökningar visade ju att både en hög, nr 1, och en stensättning, nr 2, täckte hällkistor (E S Königsson & M Rasch 1996). Högen med brandlager, nr 5, har ovan beskrivits då de resta fl isorna A24 och A27 räknades ingå i samma kon-struktion. Då gravens diameter var 8 meter, innebär det att den har täckt stenkistan A3 som framkom 2002, se fi gur 10. Större och synligare gravar behöver alltså inte vara centrala eller ursprungliga. Genom den digitala rek-tifi eringen av samtliga undersökta gravar från Triberga kvarnbacke ges också en mer representativ bild av hur omfattande denna del av gravfältet varit i yta.

Andra förklaringar till ett gravfälts disposition kan vara att ordningen är präglad efter social tillhörighet eller efter genus. Tribergas undersökta gravar är att betrakta som fattiga när det kommer till variabeln fynd, med un-dantag för A1 och A9. De gravlagda individerna har dött vid en tidig ålder vars orsak sannerligen utgjorts av nä-ringsbrist. Två av de tre osteologiskt analyserade vuxna individerna påvisade också att de avlidit vid relativt låga åldrar. Förutom detta hade de en dålig tandstatus och påtagliga förslitningsskador. Med detta i åtanke kan man då fråga sig om tribergagravarna representerar individer ur en fattig och socialt förfördelad grupp.

I den norra delen av undersökningsytan i Triberga fanns en tydlig koncentration av barngravar vilket visar att en viss rumslig ordning funnits som kan ha grundats i en uppfattning om barn som en egen social grupp. Frå-gan är hur de avlidna vuxnas sociala roller speglar var de blev begravda inom gravfältet. I tolkningen av den rumsliga organisationen av gravfältet i Fjälkinge har det föreslagits att den undersökta delen representerade en avdelning för barn, unga män och äldre kvinnor. Resten av populationen antas ligga begravda på en annan del av gravfältet (Helgesson 1996).

Orienteringskartan över de undersökta gravarna från 1901, innehåller vissa felkällor men ger trots det en ganska god bild över gravdistributionen på platsen i kombination med de senare undersökta gravarna. Den totala undersökta delen av gravfältet i Triberga är som sagt inte tillräcklig för att skapa någon uppfattning om de bakomliggande orsakerna till gravarnas horisontella stratigrafi .

Figur 11. Gravplan över de undersökta gravarna i Alby. Vikingatida gravar är grönmarkerade och gravar från romersk järnålder är rödmarkerade. Efter Nilsson 1992. Digitalisering av K Alexandersson.


29

Problemet med gravfältens horisontella stratigrafi gäller för hela Öland då inga gravfält hittills blivit totalundersökta. Det har gjorts fl era stora gravfältsun-dersökningar på Öland. Framförallt är det gravfälten vid Brostorp, Folkeslunda och Sörby-Störlinge som haft stora undersökningsytor och höga gravantal. De är dock inte tillräckligt undersökta. Monica Rasch konstaterar därför i en sammanställning över öländsk gravarkeologi att de skall ses som delundersökningar och att gravma-terialets representativitet blir därefter (1991).

Barngravskoncentrationen i Triberga tyder på en särskild avdelning för just barn. Detta särskiljande verkar inte vara konsekvent genomfört då det fi nns gravlagda barn representerade i de övriga delarna av undersökningsytan från 2002. Samma tendens syntes också på det näraliggande gravfältet vid Alby (RAÄ 114, 115 och 199 Hulterstad sn)där 57 gravar, varav 14 var barnbegravningar påträffades 1971-72. På planen över gravarna ligger barngravarna, liksom de vuxna, daterade till vikingatid utan någon tydlig inbördes ord-ning. I Alby fanns också gravar från romersk järnålder vilka däremot tycks ligga i prydliga rader, se fi gur 10. En liknande tendens märks också hos de vikingatida gravarna på Folkeslundagravfältet i Långlöts socken, RAÄ 51 och 53. Där ligger gravarna spridda över de undersökta delarna av gravfältet med vissa klungor här och där (Johansson-Lundh & Rasch 1991). Det före-faller som om vikingatidens gravfält inte präglades av samma strukturtänkande som under romersk järnålder. Detta kan ses som ett led i den förändring av grav-skicket som skedde under folkvandrings- vendeltid. En studie har också visat att fördelningen av gravar utifrån gravfältsplaner från romersk järnålder på Öland ofta är mer ordnade och kunde vara uppdelade i manliga och kvinnliga zoner. Även barnen begravdes i separata avdelningar vid gravfälten (Rasch 1991). Ett tydligt exempel på detta är barngravfältet i Bjärby, (RAÄ 89), Kastlösa socken, som undersöktes 1975-1976 som fi gur

Figur 12. Plan över barngravarna i Bjärby. Från Schulze m fl .1984.

12 illustrerar. Där fanns 74 barngravar i täta rader inom ett 300 kvadratmeter stort område. Gravarna daterades till romersk järnålder (Schulze 1978, 1996. Schulze m fl 1984).

30


Gravfältet på Triberga kvarnbacke ligger koncentrerat vid byns södra utkant har den storleken att det skall betraktas som ett bygravfält. Som by avses här ett fl ertal gårdar med till viss del gemensam organisation, förvaltning och gravfält, (Fallgren 1993). För Tribergas del ser jag det också som en intensifi erad eller förtätad bebyggelse.

Kanske kan gravfältets uppkomst kopplas till de för-ändringar som sker med bebyggelsen på Öland under 700-talet.

En fornlämningskategori som är vanlig från Ölands järnålder är ”kämpagravarna” dvs rester och grunder från de stenhus som anlades och användes från 200-till 700-talet e Kr. De återfi nns i stora delar av ön och upp-går till ca 1500 stycken. Bevarade husgrundskomplex på Öland är från sammanhållna bymiljöer såväl som spridda ensamgårdar. Den spridda bebyggelsen kunde ingå i en byorganisation sammanlänkad av fägator men i övrig avsaknad av geometriska bebyggelsemönster (Fallgren 1993, 1997).

En allmän arkeologisk uppfattning är att när denna bebyggelse övergavs koncentrerades bosättningarna till byar, ofta på eller i anslutning till landborgarna. Bylä-gena blev i fl era fall permanenta och kan spåras inom de nutida byarnas inägor, (se bl a Stenberger 1933, Hagberg 1979). En indikation på vikingatida bosättningar är ägor med tomtnamn och att dessa också anger platserna för bebyggelsen (Göransson 1971).

Fallgren menar i en kommande avhandling att den vikingatida bebyggelsen inte förfl yttades i samband med att kämpagravarna övergavs. Istället infördes nya tekniker och material för husbyggnation men lokalise-ringarna var desamma som tidigare. Bland annat har han lokaliserat bebyggelsen utifrån ägonamn (Fallgren muntl. och www.arkeologi.uu.se 2006-02-09).

Men man kan inte bortse från att det sker fl era för-ändringar på Öland under 700-talet. Att man övergav att bygga och bo i ”kämpagravshus”, samt det förändrade gravskicket, bör ha varit orsakade av omvälvningar som präglat samhället socialt och organisatoriskt. Gravfältet på Triberga kvarnbacke uppstår, som redovisat, under vendeltid och används sedan utan avbrott till och med vikingatidens slut. Bebyggelsen har legat i direkt nord-östlig anslutning till gravfältet. I en lantmäterihandling från 1834 namnges ägonamn som Tomtbackarna och Tomtängarna direkt söder om byn och i sluttningen öster om vägen, se fi gur 2. Detta utesluter inte att det har funnits en äldre bebyggelse i området före 700-talet och det gynnsamma topografi ska läget talar för lång bebyggelsekontinuitet.

I samband med en VA-ledning genom Triberga 1976 dokumenterades kulturlager i stort sett genom hela byn av Hella Schulze. I södra delen av Triberga var lagret synnerligen svart och Schulze återkom till detta lager 1992 då hon grävde för Nilssons ungdjursstall. Lagret daterades till yngre bronsålder men det kan inte uteslutas att vissa delar hör till den vikingatida byn med tanke på de intilliggande ”tomt”-namnen.

Det har också undersökts en hällkista mitt i byn. Den är odaterad och det påträffades endast en krukskärva i gravfyllningen men den ger en uppfattning om byns utbredning och nyttjande (Schulze 1993). På samma sätt kan äldre bosättningar avspeglas i materialen på gravfälten. I Bæhrendtz undersökning av grav nr 9 påträffades ett bältesbeslag som daterades till 300-talet e Kr (Stenberger 1933). Denna datering kan diskuteras men kronologiskt blandade gravfält är ju som bekant heller ingen ovanlighet.

Vissa nuvarande bylägen på Öland döljer inte endast bebyggelse från yngre järnålder utan även från äldre järnålder. Strax väster om grannbyn Alby har delar av en stor boplats undersökts vid fl era tillfällen. Den geografi ska utbredningen av lämningarna har föranlett en tolkning av platsen som by (Petersson & Lindblom 2002) och har genom ett 14C-prov daterats till yngre romersk järnålder. På sydöstra Öland fi nns ytterligare exempel på bebyggelse i anslutning till dagens bylägen i bland annat Övra Segerstad där ett tjockt kulturlager daterades genom två 14C-prover till yngre romersk järn-ålder (Petersson 2005). Kulturlager daterade till yngre bronsålder och äldre järnålder fi nns också dokumen-terade vid Ås kyrka och Stenåsa by (Petersson 2002, Lindman 2006).

Man kanske ska fråga sig om inte de nutida bylägena i fl era fall har sina ursprung i någon form av organiserad bebyggelse i yngre bronsålder eller äldre järnålder. I Stenåsa fi nns dateringar så tidiga som från senneolitikum och äldre bronsålder (Lindman 2006). Stenhusgrunderna här på södra Öland skulle i så fall representera senare perifera bosättningar i relation till centrala huvudgårdar eller byar företrädesvis placerade på landborgarna.

En tidigare rådande uppfattning om folkvandrings- och vendeltid på Öland har varit att en drastisk be-folkningsminskning uppstod genom krig, missväxt, utvandring och sjukdom. Stenberger, som först lanserade dessa förslag, väckte samtidigt frågan om bilden inte kunde bero på ett förändrat gravskick då gravfynd ofta utgjorde underlag till hans studier av bebyggelsens ut-veckling. Han ansåg dock att detta inte var fallet (1933). Detta har blivit ifrågasatt av Ulf Näsman som menar

Byns etablering


31

Figur 13. Hulterstad socken med gravar och gravfält rödmarkerade. Från Ölands järnåldersgravfält vol III.

32


Bland gravarna i Triberga fi nns fyra som bär drag av kristna infl uenser i gravskicket, (A4, A6, A8 och A12). Tre av dessa är daterade och har de yngsta dateringarna (A4, A6 och A12). Ann-Sofi e Gräslund har presenterat kriterier för hur gravar utanför kyrkogårdar kan för-modas vara präglade genom kristna infl uenser. Man bör vara observant för felkällor men de huvudsakliga dragen utmärks genom jordbegravningar, öst-västlig orientering, förekomst av träkistor och frånvaron av gravfynd, inte att förväxlas med dräktdetaljer. I vissa fall går det att se spår av begravningsceremonier som rester av ljus, ägg och hasselkäppar. Lokalisering av gravarna inom ett gravfält kan vara ytterligare ett tecken på kris-tenhet samt att markeringar ovan mark så småningom upphör med undantag för kors och gravstenar (2001). För gravarna i Triberga stämmer det med orienteringen

av kropparna, träkistor och frånvaron av gravgåvor och yttre gravkonstruktioner. Lokaliseringen är det dessvärre svårare att dra några slutsatser om.

Det är mest sannolikt att begravningar på platsen upphör i samband med att kristendomen blir den rå-dande religionen på orten. I och med religionsskiftet skapades en ny begravningsplats för enbart kristet bruk. För denna övergång fi nns fl era scenarier att föreslå. Närmast till hands är Hulterstads kyrka. Föregångaren till den medeltida kyrkan i Hulterstad var en stavkyrka som föreslagits vara byggd under slutet av 1000-talet. Förekomsten av ett fragment från en eskilstunakista bör också kronologiskt kopplas till detta skede. Hulterstads kyrka är därför att betrakta som en av öns första kyrkor tillsammans med Resmo och Köping. Förleden i namnet tolkas som mansnamnet Hold eller Holte och –stad har

Gravfältet överges

att den dåtida bebyggelsen och fyndförekomster inte överensstämmer med det minskande antalet gravar. I en jämförande analys mellan daterade gravar och fynd visar han att nedgången i antalet gravar under vendeltid inte stämmer med samtida lösfynd. Han föreslår istället att orsakerna bör ses i ett förändrat gravskick och att det inte är tillrådligt att låta gravar vara de enda variablerna i analyser av samhällelig utveckling (1994). Med detta i åtanke är det därför intressant att återgå till dateringarna från Triberga. De till vendeltid daterade gravarna är fyndlösa och har gravskick som använts i perioder både före och efter. Det skall understrykas att dateringarnas vida tidsspann visar att de även i vissa fall kan ha blivit anlagda under vikingatid. Det skall också tas i beaktande att det är begravda barn som kan ha gravlagts med viss särbehandling jämfört med dåtida vuxna. Men man måste ändå ställa sig frågan att om de inte 14C-daterats – till vilken period skulle de då ha daterats till? Dessa gravar utgörs av ganska enkla nedgrävningar och kon-struktioner utan några ovan mark synliga markeringar. Det är uppenbart att de skulle försvinna i kvantitativa kronologiska beräkningar. Med tanke på arkeologiska undersökningsmetoder i äldre tider och fyndomstän-digheter är det tveksamt om de än skulle ha påträffats. Eventuellt skulle också hällkistebegravningarna bli felaktigt daterade till romersk järnålder. Näsmans bud-skap är alltså helt korrekt i synen på hur gravdata skall behandlas och vilka felkällor som kan uppstå.

Utifrån gravdateringarna tycks det, som ovan redan nämnts, att en by etableras vid Triberga under vendeltid, sannolikt genom en sammanslagning eller förtätning av gårdar som legat spridda kring platsen under århundra-den. De gårdar som successivt övergivits kom kanske från bosättningar i sjömarkerna, alvaret och längs med partier av landborgen. Orsakerna till de eventuella för-fl yttningarna är komplexa och svårtydda men kan vara av samhällsorganisatoriska anledningar. Placeringen av borgen antyder att Triberga varit en central plats redan under folkvandringstid, om inte tidigare. Logistiskt låg

också byn gynnsamt i ett nav av vägar och hamnplats. Kartorna i fi gur 2 och 13 illustrerar situationen tydligt.

Enligt Fallgren är bebyggelsen på Öland spridd fram till mitten av 1300-talet då byarna reglerades till de radbyar vi är bekanta med i dag (www.arkeologi.uu.se 2006-02-09). Jag utesluter inte att så är fallet men utifrån de arkeologiska källmaterialen, som här presenterats, tycks en förtätning och etablering av bebyggelsen ske. En framtida forskningsuppgift skulle vara att försöka datera gravplatserna i de perifera områdena på alvaret och i sjömarkerna för att se när de upphör.

Det är främst under vikingatid som källmaterialet talar för att byn i Triberga blivit en etablerad och rik plats av central karaktär. Genom de undersökta gravarna ser vi att den övervägande andelen är vikingatida, både genom 14C-dateringarna och gravfynden. Den stora silverskat-ten som hittades alldeles intill gravfältet 1960 talar för att det funnits personer med stor ekonomisk betydelse i byn under 900-talet (Schulze 1993). Fyndet gjordes i en svag västsluttning mot den utdikade delen av Triberga mosse. Silverskatter har genom studier på Gotland vi-sats vara knutna direkt till den befi ntliga bebyggelsen (Burström 1993) och Tribergafyndet som hittades nära ägan Tomtbackarna kan därför vara en boplatsindika-tion som lokaliserar en bosättning i direkt anslutning till gravfältet, om det inte är ett våtmarksoffer. En ytterligare variabel för infl ytande av betydelsefulla personer i byn är runstenen som hittades i borgen 2001. Då den inte är funnen på ursprunglig plats föreligger en osäkerhet kring var den har stått. Eftersom den har tolkats som en resarsten kan det vara troligt att den stått vid en bro vid ett vadställe väster om malmen. Där är numera utdikat men med tanke på att vägen till borgen och alvaret än idag utgår därifrån är det en rimlig ursprunglig placering. Där fanns den också nära till hands som byggmaterial i samband med att den medeltida garnisonen byggdes vilken gav borgen en renässans kring sekelskiftet 1200 (Stein & Öhr 2002).


33

då förskjuts till denna by. Genom att bygga kyrkan förstärkte den lokale stormannen sin politiska och eko-nomiska maktställning samtidigt som han hade en stark förankring i den nya religionen (Brynielsson 2002).

Den avslutande frågan i detta arbete blir att; när slutar gravfältet på Triberga kvarnbacke att användas? De kalibrerade 14C-värdena talar för att det sker inom 1000-talets första hälft. Ett datering sträcker sig så sent som till 1170 AD men jag fi nner inte detta för troligt. Det verkar som att de tidiga kyrkogårdarna börjar brukas som begravningsplatser i ganska snar tid efter att kyrkorna uppförts. Kristna infl uenser i gravskicket introduceras i Triberga under 900-talet och ca hundra år därefter upp-hör gravfältet som begravningplats. De kristna gravarna i Triberga, och även på andra öländska gravfält, bör ses som utslag av en tidig brist på kristna begravningsplatser och att de därför gravlagts på platsen av tradition.Som ovan föreslagits, att om det kan ha funnits ett kapell eller en mindre kyrka i Triberga, så kan sådana utgjort byns nya gravplats. Men i och med att detta är en allt-för osäker hypotes så ska främst Hulterstads kyrka ses som den gällande begravningsplatsen. Det har ännu inte påträffats några avgränsade kristna avdelningar inom gravfälten på Öland och det tolkas som att de kristna, eller kristet infl uerade, begravningarna, efter gammal sed gjordes i anslutning till gårds- eller familjegrup-pens del av gravfältet (Gräslund 2001). Gräslund har studerat kristendomens inträde på Öland och menar att vissa järnåldersgravfält kan ha brukats ända fram till 1200-talet. Hon grundar denna uppfattning på att det förekommer kammar i gravmaterialen. I synnerhet är det sammansatta dubbelkammar som ger dessa sena dateringar. Hon betraktar dessa gravar som kristna eller kristet infl uerade med öst-västligt orienterade skelett-gravar, ibland med rester av träkista och utan egentliga gravgåvor. I hennes sammanställning med sammansatta dubbelkammar fi nns bl a en grav från Hulterstad (1994, 2001). Det fi nns anledningar att ifrågasätta detta då dessa kammar fanns under en lång tid, från 800-1200-talet (Fallgren 2001). Det förefaller heller inte rimligt med graven i Hulterstad, att en kristet infl uerad begravning skulle ske på ett hedniskt gravfält om det sedan hundra år fi nns en kyrkogård eller åtminstone en kyrka.

Det är alltså troligast att det kristna samhälleliga etablerandet på Öland, efter en i tid okänd lång infl y-tande- och missionsfas, sker under 1000-talet. Ett fl ertal resta runstenar fi nns från perioden, men framförallt är det de tidiga kyrkorna som talar för detta. Hur pass kris-tendomen blir gällande för alla i samhället är däremot en svårlöst fråga. En medeltida hednisk begravning är svår för att inte säga omöjlig att upptäcka om den har ett vikingatida utförande utan tidstypiska ledartefakter.

betydelsen plats eller ställe (Holdar 2004). Ortsnamn med efterleden stad anses också kronologiskt vara för-vikingatida (Pamp 1988).

En annat alternativ till kristen gravplats kan vara att det kan ha funnits en tidig kyrka i Triberga där be-gravningarna förlades när det vikingatida gravfältet på kvarnbacken övergavs. I Bjärby, Runstens socken, fi nns en runsten med inskriptionen: ”Härfrid och Vidbjörn lät resa stenen efter Fastulf, sin fader. Siglaug lät resa efter sin man. Han är begravd i kyrkan”. Bjärbystenen tolkas vara rest kring mitten av 1000-talet och kyrkan i texten kan syfta på en privatkyrka som kan vara föregångaren till det hög- och senmedeltida St Margaretas kapell i Bjärby by. Fastulf som säkerligen var kyrkans grundare eller byggherre kan med andra ord vara begraven inne i kapellet. Fynd kring kapellets ruinkulle antyder också att begravningar gjorts i anslutning till denna redan när den byggdes under sen vikingatid (Gräslund 2001). Runstensfragmentet som hittades i Triberga borg är ingen indikation på någon tidig kyrka i byn men den av Helmer Gustavson tolkade texten tycks ha en bön som börjar med ordet Gud. De andra runorna tycks utgöra partier av en resar- eller minnesformel (Stein-Borg 2005). Resandet av senvikingatida runstenar har satts i samband med sociala och religiösa förändringar i sam-hället. De betonade statusen hos dem som reste stenen och har en tydlig koppling till den kristna religionens etablerande. Runstensfragmentet antyder alltså att en eller fl era framstående personer socialt har etablerat kristendomen i Triberga. Ett annat intressant fynd som gjordes i samband med utgrävningarna av borgen var en bearbetad kalksten. Stenen var avfasad i ena kanten och tolkades som en infattning till en öppning (Stein-Borg 2005). Vid ett studiebesök under seminariegrävningen 2000 i borgen förevisades stenen och undersökningsle-daren Kaj Borg föreslog, med försiktighet, att den kunde ha suttit i ett fönster eller port till ett kapell. Som fram-gått på fl era ställen i föreliggande text om Triberga som kommunikativt central och med ekonomiskt och socialt betydande personer är idén om att en mindre kyrka eller kapell funnits i byn inte alltför djärv.

Kapell i Triberga eller inte. Hulterstad blir så små-ningom sockencentrum för bygden. De bakomliggande faktorerna för denna centrala förskjutning ligger nog i politiska strategier. Orsakerna är säkert fl era och kom-plexa. Utifrån gravfältsundersökningarna vet vi att byarna Triberga och Hulterstad existerat parallellt under järnåldern. Vad jag har försökt att föra fram i denna rap-porten är att Triberga intar en politisk och ekonomisk särställning under yngre järnålder med utgångspunkt från det kommunikativa läget, fornborgen och att en betydande silverskatt har hittats här. Tribergas betydelse för regionen når sin kulmen under 900-talet. Kring Hulterstads kyrka har delar från närmare 30 runstenar påträffats (Meschke 1997). Med förförståelsen av dessa som ekonomiska, sociala och även politiska markörer tycks det som att en maktelit utkristalliseras under 1000-talet i Hulterstad. Det är troligt att den politiska makten

Avslutningsvis kan det konstateras att många frågor kring vad de öländska gravarna representerar är olösta och att forskningen i ämnet har framtiden för sig. Med en förhoppning över att ha bidragit med en liten del till förklaringar och en stor del till förnyade frågeställningar tackar jag läsaren för uppmärksamheten.

34


REFERENSER

Ahlqvist, A. 1827. Ölands historia och beskrivning. Andra delen. Uppsala.

Axelsson, R. Janzon, K. Rahmqvist, S. 1996. Det medeltida Sverige. Öland. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

Bergren, PG. 1902. Otryckt rapport över undersökta gravar i Hulterstads socken. Kalmar läns museums arkiv.

Brynielsson, M. 2000. Ölands första kyrkor – stormännens gårdskyrkor? D-uppsats i Arkeologi. Kalmar Högskola. VT 2000.

Brynielsson, M. 2002. Sueinus bröder byggde kyrka? Öland för tusen år sedan, en brytningstid för andlig makt. Kalmar län 2002. Årsbok för kulturhistoria och hembygdsvård. Årgång 86. Västervik.

Burström, M. 1993. Silver as Bridewealth. An Interpretation of Viking Age Silver Hoards on Gotland, Sweden. Current Swedish Archaeology. Vol 1. 1993. The Swedish Archaeological Society. Solna.

Carlsson, D. 1999. Ridanäs. Vikingahamnen i Fröjel. ArkeoDok. Skrifter nr 2. CCC Papers 2.

Fallgren, J-H. 1993. The Concept of the Village in Swedish Archaeology. Current Swedish Archaeology. Vol 1. 1993. The Swedish Archaeological Society. Solna.

Fallgren, J-H. 1997. Hus och gård på Öland. Bebyggelsehistorisk tidskrift 33. Hus och tomt i Norden under för-historisk tid. Borås.

Fallgren, J-H. 2001. Böda socken. Ölands järnåldersgravfält. Volym IV. Red. Hagberg, U. Stjernquist, B. Rasch, M. Borgholm.

Gräslund, A-S. 1991. Gravmaterialet som källa till kunskap om religiösa förhållanden. Gravfältsundersökningar och gravarkeologi. Red. Lagerlöf, A. Forskning för kulturmiljövård 3. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

Gräslund, A-S. 1994. Graves as evidence of Christianisation. Prehistoric graves as a source of information. Kon-ferenser 29. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Uppsala.

Gräslund, A-S. 2001. Ideologi och mentalitet. Om religionsskiftet i Skandinavien från en arkeologisk horisont. OPIA 29. Institutionen för Arkeologi och Antik historia, Uppsala universitet. Uppsala.

Göransson, S. 1971. Tomt och teg på Öland. Om byamål, laga läge och territoriell indelning. Forskningsrapporter från Kulturgeografi ska Institutionen. Uppsala universitet. Nr 27. Uppsala.

Hagberg, U-E. 1979. Öland during the Iron Age and Early Middle Ages. Eketorp – Fortifi cation and Settlement on Öland/Sweden. The Setting. Stockholm.

Helgesson, B. 1992. En märklig fördelning – ett senvikingatida gravfält i Fjälkinge, Skåne. META 92:1-2. Lund.

Helgesson, B. 1996. Fjälkinge 35:60, Fjälkinge socken, fornlämning 18 och 19, Skåne. Rapport. Arkeologisk un-dersökning 1990. Kristianstads läns museum. 1996:5.

Hallberg, G. 1985. Ortnamn på Öland. Kristianstad

Hallgren, A-L. Pedersen, E-A. Persson, M. Ring, C. Svensson, I. 2001. Väntorp. Stensättning och skärvstensröse i fossilt kulturlandskap från yngre bronsåldern till nyare tid. E22-projektet, rapport 2001:7. Kalmar läns museum. Kalmar.

Hallgren, A-L. Pedersen, E-A. Persson, M. Ring, C. Svensson, I. 2001. Kristinelund. Ett gravfält från förromersk järnålder. E22-projektet, rapport 2001:9. Kalmar läns museum. Kalmar.


35

Holdar, C-G. 2004. Kyrkorna. Hembygdsbok för Hulterstad och Stenåsa. Kalmar.

Johansson-Lundh, K & Rasch, M. 1991. Långlöts socken. Ölands järnåldersgravfält. Volym II. Red. Hagberg, U. Stjernquist, B. Rasch, M. Kalmar.

Källström, L. Friberg L. Schulze, H. 2000. Ljungby Norra. Gravar från yngre bronsålder. E22-projektet, rapport 2000:2. Kalmar läns museum. Kalmar.

Königsson, E-S. & Rasch, M. 1996. Ölands järnåldersgravfält. Volym III. Red. Hagberg, U. Stjernquist, B. Rasch, M. Öland.

Lindman, G. 2006. Stenåsa. Öland, Stenåsa socken, Stenåsa 3:3, RAÄ 231. Arkeologisk undersökning. UV Väst rapport 2006:3. Riksantikvarieämbetet. Mölndal.

Meschke, C. 1997. Tannes hög och andra fornminnen. Vägvisare till arkeologiska miljöer i Stenåsa och Hulterstads socknar. Kalmar läns museum. Borgholm.

Nilsson, I. 1982. A Computer Registration System for the Early Neolithic Material from the Alby Fisher-Hunter Settlement on Öland. STRIAE 8. Societas Upsaliensis pro Geologica Quaternaria. Uppsala.

Näsman, U. 1994. The Iron Age Graves of Öland-Representative of What? Prehistoric graves as a Source of In-formation. Symposium at Kastlösa, Öland, May 21-23, 1992. Red. Stjernquist. Konferenser 29. Kungl. Vitterhets och Antikvitets Akademien. Uppsala.

Pamp, B. 1988. Ortnamn i Sverige.Lundastudier i nordisk språkvetenskap. Serie B nr 2. Studentlitteratur. Lund

Petersson, M. 2001. Arkeologisk förundersökning 2001. Triberga 1:6 och 8:4, Hulterstad socken, Mörbylånga kommun, Öland. Otryckt rapport. Kalmar läns museum.

Petersson, M. 2002. Kring en pool i Ås. Fornlämning 43, Ås socken, Mörbylånga kommun, Öland. Arkeologisk undersökning 2001. Otryckt rapport. Kalmar läns museum.

Petersson, M. 2004. Gravfältet i Triberga. Delundersökning av RAÄ 73, Hulterstad sn, Öland, 2002. Otryckt rap-port 2004 Kalmar läns museum.

Petersson, M. 2005. Schaktdokumentation i Segerstad. Segerstads socken, Mörbylånga kommun, Öland. Arkeologisk förundersökning, 2004. Otryckt rapport. Kalmar läns museum.

Petersson, M & Lindblom, C. 2002. Arkeologisk förundersökning, 2002. Alby 3:3. Hulterstads socken, Mörbylånga kommun, Öland. Otryckt rapport. Kalmar läns museum.

Rasch, M. 1991. Öland – en regional översikt. Gravfältsundersökningar och gravarkeologi. Red. Lagerlöf, A. Forsk-ning för kulturmiljövård 3. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

Schulze, H. Beskow Sjöberg, M. Broberg, B. Holgersson, K. 1984. Ett barngravfält från romersk järnålder. Arkeo-logisk rapport UV 1984:35.

Schulze, H. 1978. Barngravfältet i Bjärby, Kastlösa sn. Kalmar län 1978. Årsbok för kulturhistoria och hembygs-vård.

Schulze, H. 1993. Gamla och nya fynd i Triberga. Kalmar län 1993. Årsbok för kulturhistoria och hembygsvård.

Schulze, H. 1996. Kastlösa socken. Ölands järnåldersgravfält. Volym III. Red. Hagberg, U. Stjernquist, B. Rasch, M. Öland.

Schulze, H. 2001. Smedby socken. Ölands järnåldersgravfält. Volym IV. Red. Rasch, M. Öland.

Sjögren, T. 2000. Sammanställning av hamnar och fi skelägen, vilka avsattes till allmänna ändamål vid utmarks-delningen 1816-1819. Stencil.

36


MUNTLIGA UPPGIFTERBlohmé, Mats. Kalmar läns museum, Kalmar.Fabech, Charlotte. Avdelningen för förhistorisk arkeologi, Århus universitet.Fallgren, Jan-Henrik. Arkeologiska institutionen, Uppsala universitet.Jonsson, Kennet. Numismatiska forskningsgruppen. Stockholms universitet.

INTERNETForskningspresentationer på Uppsala universitets hemsida. http://www.arkeologi.uu.se/presentation/fallgrensv.htm

Stenberger, M. 1933. Öland under äldre järnåldern. Stockholm.

Stein-Borg, M. 2005. Triberga fornborg. Hulterstad sn, Öland. Utgrävningar 2000-2002. Rapport.

Stein, M & Öhr, A. 2002. Triberga fornborg på sydöstra Öland. Tidskrift, arkeologi i sydöstra Sverige 2002/2. Kalmar.

Tinnert, J. 2005. Befordrade till evigheten. En studie av de öländska järnåldersgravfälten i Gettlinge, Sörby-Störlinge och Ottenby. Magisteruppsats. Högskolan i Kalmar. VT 2005. Kalmar.


37

Länsstyrelsens dnr: 220-1949-01. Samhörande dnr: 431-8477-05Kalmar läns museums dnr: 33-575-01. Samhörande dnr: 33-1075-05Landskap: ÖlandKommun: MörbylångaSocken: HulterstadFastighet: Triberga 8:4RAÄ nr: 73Ekonomisk karta: 4G1j HulterstadKoordinater: X6259740 Y1547376M ö h: 13Koordinatsystem: RiketsHöjdsystem: RiketsUndersökt yta: 540 kvmTidsperiod: 20020701-0717

Ansvarig grävledare: Magnus Petersson

Övrig arkeologisk personal: Kalmar läns museum: Mats Blohmé, Max Jahrehorn, Jan Olofsson, Hella Schulze och Lars Svensson. Länsstyrelsen: Liselott Källström-Alexandersson. Frivilliga: Leif Bergkvist och Åsa Svensson, Göteborg.

Uppdragsgivare: Länsstyrelsen i Kalmar län. Kulturmiljöfunktionen. 391 86 Kalmar.

FyndFynden förvaras i Kalmar läns museums magasin under ett tillfälligt accessionsnummer i väntan på fyndfördelning. Fynden fi nns registrerade i databas och i manuellt lappkortsystem efter socken.Fyndnummer: KLM 39576:1-55RitningarAlla fältritningar förvaras på KLM.InmätningSchakt och anläggningar är insatta med Geodimeter. Koordinater och höjdangivelser i rikets koordinatsystem 2,5 gon V.

TEKNISKA OCH ADMINISTRATIVA UPPGIFTER

38


1

OSTEOLOGISK ANALYS Skelettgravar från Triberga Raä 73, Hulterstad sn, Öland

Av Anne Ingvarsson-Sundström

SAU Rapport 2005:14 O

2

Inledning Under sommaren 2002 undersökte Kalmar läns museum 26 skelettgravar i Triberga, Hulterstad sn på Öland. Det undersökta området utgör en del av fornlämning 73. Vid undersökningarna framkom förutom gravar resta kalkstensflisor och delar av en förhistorisk boplats (Peterson 2004:4). På uppdrag av Magnus Peterson (Kalmar länsmuseum) analyserades skelettmaterialet under våren 2005. Frågeställningarna från uppdragsgivaren rör gravfältets demografi, förekomst av genetiska särdrag som kan indikera släktskap samt hälsotillståndet hos de gravlagda (Peterson 2004:22f.). Material och metod Materialet består av obrända skelett, 21 barn och 3 vuxna. Tack vare den kalkhaltiga jorden är benen mycket välbevarade och många skelett är i stort sett kompletta (Bild 1).

Benen sorterades och delades upp på benslag samt sida och undersöktes okulärt. Sjukliga förändringar noterades i förekommande fall. Av tidsmässiga skäl mättes endast ett fåtal benelement från barnskeletten för att möjliggöra framtida jämförelser med andra material: samtliga extremitetsben, underkäke, del av nackbenet, del av tinningsbenet och del av höftbenet (för definitioner av måtten se Fazekas & Kosa 1978 i Buikstra & Ubelaker 1994:45f., fig. 21). På de vuxna skeletten mättes endast extremitetsbenens största längd samt könsindikerande mått på överarmsbenens och lårbenens proximala och distala delar.

De vuxna skeletten har ålders- och könsbestämts enligt kriterier beskrivna i Buikstra & Ubelaker (1994), men det bör noteras att morfologiska förändringar på bäckenbenet prioriterades vid åldersbestämningen. Samtliga skelett har delats in i åldersgrupper, och när så var möjligt har även en mer preciserad ålder angivits (för vidare diskussioner om olika åldersdefinitioners användningsområde, se Scheuer & Black 2000:468f.).

Bild 1. Ett 6-7 månaders spädbarn med både tänder och långa rörben bevarade (A21). Foto: Markus Andersson (SAU).

Vid undersökningen av de vuxnas tandstatus noterades även grad av slitage. Framtänder, hörntänder och främre kindtänder har givits slitagepoäng enligt Smith’s system, och kindtänder enligt Scott’s

3

system (respektive författare i Buikstra & Ubelaker 1994:52, fig. 25, 26). Poängsättningen ger en fingervisning om hur stor del av tuggytans emalj som i förhållande till andelen exponerat dentin observeras på tänderna.

Sjukliga förändringar, individuella/ärftliga drag samt skelett och tänder har fotograferats och bildbearbetats av Markus Andersson (SAU).1 Av utrymmesskäl har dock endast ett urval bilder inkluderats i rapporten. Tab. 1 Åldersdefinitioner (enligt grupp- indelningar i Scheuer & Black 2000:468f.)

Åldersgrupp Ålder Infant 0-1 år Neonatal 0-28 dagar Postneonatal 28 dagar-1 år Infans Ia 0-2 år Infans Ib 2-7 år Infans II 7-14 år Adult 18 år-

Åldersbestämning av barnskeletten En osteologisk åldersbestämning är endast en bedömning av individens biologiska ålder vilken inte sällan skiljer sig från den kronologiska åldern (dvs. levd tid efter födelsen) om barnet t.ex. varit sjukt eller undernärt. Fysiologiska störningar kan påverka skelettets utveckling (t.ex. rörbenens längdtillväxt) och orsakar då en underskattning om den biologiska åldern jämställs med kronologisk ålder. Tänderna bildas och utvecklas enligt ett visst mönster som är relativt opåverkat av individens hälsotillstånd, denna utveckling har därför en relativt god korrelation med kronologisk ålder från fosterstadiet upp till början av tonåren (Saunders 2000:142 med flera referenser). Tandutveckling har således prioriterats vid åldersbestämningarna av barnen (Bild 2).

Bild 2. Tänder från ett 0-3 månaders barn (A14). Foto: Markus Andersson (SAU).

1 Detta arbete har utförts med ekonomiskt bidrag från SAU.

4

Tandutveckling bedömdes enligt två olika standardverk, Moorrees et. al. (1963 a, b) och Ubelaker (1989). Fördelarna med Moorrees et. al. är att dessa studier baserats på data från ett stort antal barn med känd ålder, dessutom har deras metoden visat sig ge bra resultat vid användning på historiska material (Saunders et al. 1993). Nackdelen med Moorrees studier är att de angivna åldrarna är könsuppdelade och måste kombineras för användning på arkeologiska material där barnskelett normalt ej könsbestämts. En ytterligare begränsning är att endast åldrarna för kindtändernas och hörntändernas utveckling (mjölktänder samt permanenta tänder) anges. Eftersom bedömningen av fler än en tand per individ ofta ger något olika resultat (ca några månaders variation) har jag kombinerat de angivna medelåldrarna för var och en av de närvarande tänderna till ett åldersintervall. I de fallen endast en tand kunnat bedömas, eller om flera tänder resulterat i samma åldersbestämning har endast en medelålder angivits.

Ubelakers diagram över 21 utvecklingsstadier är visserligen det mest använda standardverket för arkeologiska populationer, men man bör beakta att det ursprungligen utvecklats för användning på ”icke kaukasiska” populationer (Ubelaker 1989:63). Ubelakers avbildade stadier har fördelen att en eller flera tänder (alla tandtyper) kan användas för åldersbestämning, de ger då en medelålder och felmarginal för utvecklingsstadiet. Även om resultatet av båda metoder alltid noterats när så varit möjligt, har Moorrees et. al använts för den slutliga åldersbestämningen utom i ett fall (A13) då endast en framtand i underkäken bevarats. För A13 användes Ubelakers åldersschema.

Endast en individ (A45a) saknade tänder, i detta fall användes rörbenens diafyslängd för skattning av ålder. När lårbenslängden jämförs med Stloukal & Hanákovás (1978) studie av slaviska barn hamnar individen i åldersintervallet 0-6 månader, men om benlängden istället jämförs med nutida amerikanska barn blir åldersintervallet 4-6 månader. En tredje (och kanske bättre) möjlighet är att jämföra barnet med andra individer inom samma material vilka åldersbestämts genom tandutveckling. Resultatet av en sådan jämförelse är ett åldersintervall på 6-8 månader. Eftersom diafyslängden hos arkeologiska populationer oftast ger en generell underskattning av ålder är det troligt att barnet A45a bör placeras närmare den övre gränsen av intervallet 4-8 månader (Saunders 2000:149, Ingvarsson-Sundström 2003:108-109).

Demografi och arkeologi Majoriteten individer är spädbarn under ett år, men där finns även två barn på dryga året och ett något äldre barn, ca sju-åtta år (Tabell 2, Fig. 1). Endast tre vuxna, två kvinnor och en man hade begravts i närheten av barnen, och gravtyperna (8 hällkistor och 15 schaktgravar) representerar gravformer som använts under hela järnåldern. Magnus Peterson (1994:20) menar att fyra gravgrupper kan urskiljas i de olika gravskicken, vilka möjligen representerar skilda kronologiska traditioner (Fig. 1). Endast ett fåtal gravar kan via fyndmaterialet dateras till sen vikingatid. I fyra schaktgravar märks en kristen influens, vilket gör av även dessa bör dateras till samma period (Peterson 1994:21). Eftersom 14C dateringarna av benen ännu inte är färdiga är det oklart om övriga gravar anlagts under samma tidsperiod eller om de speglar en lång utveckling (Peterson 1994:22). I denna rapport måste därför individerna behandlas som en enhet, de utgör således ett tvärsnitt av en gravpopulation vars sammansättning fluktuerat under en hittills okänd tidsperiod. Tabell 2. Gravskick, ålder och kön. *=förmodade vikingatida gravar, ()=associerat fyndmaterial, kursiv text=material som ej omnämnts i den arkeologiska rapporten (Peterson 1994).

Gravnr./ Anläggning

Gravtyp Huvudets Riktning

Gravgrupp Fynd och associerat material Ålder/kön

A1* Schaktgrav N III Melonformad glaspärla, frgm. Bronsföremål

40-50 år / kvinna?

A2 Hällkista N I - 3-6 mån. A3 Hällkista N I (vitmetallsfragment, snäckor) 3-6 mån A4* Schaktgrav ? II - 4-7 mån. A5* Schaktgrav N IV Avlångt järnföremål, troligen en 20-24 år / kvinna?

5


Gravtyp Huvudets Riktning

Gravgrupp Fynd och associerat material Ålder/kön

kniv A6* Schaktgrav V II (bränd lera, ben från liten gnagare,

1 frgm bränt ben) 25-35 år / man? A7 Hällkista N? I (ben från två grodor) 3-6 mån. A8* Schaktgrav V II (keramikskärva) 15,5 mån. A9* Hällkista ONO I Kopparspiral, 3 glaspärlor, 1

bärnstenspärla, silvermynt, metallfolierad glaspärla, organiskt material, bränd lera och hartsfragment 4-7 mån.

A10 Hällkista N I - 3-5 mån. A11 Schaktgrav O IV - 0-3 mån. A12* Schaktgrav V II (ben från groda) 0-1 mån A13 Hällkista N I (ben från groda) nyfödd (Ubelaker

1989) A14 Schaktgrav O IV (I fyllningen en järnmärla) (ben

från näbbmus) 0-3 mån. A15 Hällkista N I (I fyllningen en keramikskärva) 3-5 mån. A16 Schaktgrav ONO III - 2-3 mån. A19 Schaktgrav N III - 3-5 mån A21 Schaktgrav S IV - 6-7 mån. A23 Schaktgrav N III - 15-18 mån A28 Hällkista V I (6 kotor från strömming, 1 frgm av

tinningbenet från gris) 6-7 mån. A35 Schaktgrav N III - 0-3 mån. A42 Schaktgrav N III - 6-8 mån. A45, A45a Schaktgrav N III - 7,5-8 år + 4-8

mån Gravskick Samtliga gravar utom schaktgraven A45 är enkelgravar. I A45 hade ett barn i 7-8 års ålder begravts, men vid den osteologiska analysen identifierades även ett fåtal ben från en yngre individ, ett 4-8 månader gammalt barn. Eftersom endast en individ omnämns i den arkeologiska rapporten kan benens inbördes placering inte bedömas (jfr Peterson 2004:18). Av gravbeskrivningen framgår dock att skelettet var skadat i den västra delen, varför det är svårt att veta om det rör sig om en grav som skadat (eller skadats av) en annan, eller om man begravt ytterligare ett barn i en redan befintlig grav. Benens antal och bevaringsgrad skulle kunna tyda på att det äldre barnet blivit begravt sist, då detta skelett är mest komplett och välbevarat. Om dateringarna av de två individerna skiljer sig åt skulle detta stödja teorin om att graven varit synlig ovan jord, eller i alla fall att dess läge bevarats i folkminne under en kortare eller längre tid (jfr Peterson 2004:22). Representativitet Även om individantalet kan betraktas som relativt stort med arkeologiska mått mätt, bör man ändå vara försiktig med generella slutsatser av dödligheten i olika åldersgrupper: med tanke på att endast en del av gravplatsen undersökts bör man först fundera på om materialet kan tänkas vara representativt för den ursprungliga gravpopulationens åldersfördelning. Samplets åldersfördelning kan ge vissa antydningar om dess representativitet. I likhet med de flesta utvecklingsländers kurva över dödlighet i olika åldersgrupper, bör man i en ”normal” förhistorisk gravpopulation förvänta sig en tämligen U-formad kurva där alla åldrar finns representerade, men där flest individer dött under det första året och i äldre vuxen ålder (Waldron 1994:16-20). I detta material är spädbarnen (0-1 år) helt klart i majoritet (75%), medan foster, åldersgruppen 10-20 år samt individer >50 år saknas helt (Fig. 1).

6

Materialets åldersfördelning och ålderfördelning/gravgrupp

0

2

4

6

8

10

12

14

Ant

al

totaltIIIIIIIV

totalt 6 12 1 1 1 3

I 1 7

II 1 1 1 1

III 2 3 1 1 1

IV 2 1 1

0-3 mån 4-7 mån 12-15 mån 16-19 mån 7-8 år Adulta >18 år

Fig. 1 Skelettens åldersfördelning per gravgrupp (I-IV). Avsaknaden av vissa åldersgrupper gör alltså att samplet knappast kan betraktas som representativt för en ”normal” gravpopulation.

Av planritningen att döma verkar 17 stycken barngravar forma en liten grupp i den norra delen av gravplatsen (barndelen?), de vuxnas gravar är belägna i ytterkanterna av det undersökta området. Rasch (1994:195) menar att ett gemensamt drag hos de öländska järnåldersgravfälten är att kvinnor, män och barn under vissa perioder begravts i olika delar av gravplatsen. Denna hypotes har visserligen kritiserats som vilande på alltför litet underlag, men möjligheten är ändå värd att beakta (Näsman 1994:17). Kanske är Tribergasamplets sneda åldersfördelning resultatet av ett åldersdifferentierat gravskick där barnen begravts i en egen del av gravplatsen? Barnadödlighet Eftersom antalet spädbarn för ovanlighetens skull inte är underrepresenterade är det intressant att titta närmare på åldersfördelningen inom just denna grupp (Bild 3):

Majoriteten spädbarn (89 %) har dött under den post-neonatala perioden (1-12 månader) och färre under den neonatala perioden (0-1 månad). Dödsfallen under den neonatala perioden anses bero nästan uteslutande på genetiska-/utvecklingsmässiga fel hos det nyfödda barnet, dålig hälsa hos modern under graviditeten (vilket också är den främsta orsaken till låg födslovikt) samt förlossningsskador. Den post-neontala dödligheten å andra sidan, orsakas oftast av yttre faktorer såsom infektioner (framförallt gastrointestinala infektioner) näringsbrist, bristfällig spädbarnsvården, samt dåliga sociala och ekonomiska förhållanden (Saunders & Barrans 1999:187, Iregren 1988). Amningsvanorna påverkar spädbarnsmortaliteten under hela det första året (Brändström 1984:100-108).

7

Bild 3. Hällkista med ett 4-7 månaders barn (A9). Foto: M. Jahrehorn.

I sin avhandling har Anders Brändström undersökt spädbarnsdödligheten i 1800-talets Sverige. Han fann att en särskilt hög dödlighet under det första året i vissa regioner där man inte ammat barnen utan där man istället givit dem sur komjölk i dihorn (Brändström 1984). En lägre spädbarnsdödlighet i andra delar av Sverige sammankippas med en dokumenterat högre frekvens ammade barn. Brändströms studie understryker alltså att amningsvanornas kulturella och sociala aspekter och visar att amningsfrekvensen kan variera även inom begränsade geografiska område och/eller mellan socialgrupper. När artificiell uppfödning tillämpas (eller då barnet avvänjs mycket tidigt) under dåliga hygieniska förhållanden, utsätts spädbarnet för bakterier samtidigt som det inte får tillgång till mammans skyddande antikroppar. Detta leder ofta till att många barn dör av infektioner redan i späd ålder.

Amningsvanorna och dess samverkan med andra riskfaktorer i barnets miljö var sannolikt en av de främsta orsakerna till spädbarnsdödlighet i många historiska samhällen, på samma sätt som de är i många av dagens utvecklingsländer. Naturligtvis kan vi inte med säkerhet veta vad som orsakat Tribergabarnens tidiga död, men det förefaller sannolikt att kombinationen näringsbrist och infektion kan ha varit en viktig bidragande orsak till den post-neonatala dödligheten även under den senare delen av järnåldern. En studie av Tribergabarnens diet (t.ex. genom analys av stabila isotoper) borde kunna ge intressanta inblickar i amningsvanorna och dess eventuella koppling till fysiologiska störningar och åldersberoende mortalitet under tidsperioden. Dessa djupgående analyser faller dock utom ramarna för detta arbete.

I det medeltida Westerhus liksom i Triberga återfinns intressant nog flest spädbarn i det post-neonatala intervallet (i Westerhus främst i åldrarna 3-6 månader). Resultaten från kemiska analyser av Westerhusmaterialet tyder dock på att dessa barn avvants från bröstmjölk först vid ca 1- 1,5 års ålder (Iregren, Hult & Homman 1996). Förhållandet mellan den åldersspecifika spädbarnsdödlighet och riskfaktorer i barnets miljö är således komplexa. Fler grundliga analyser av barnskelettmaterial från olika regioner behövs för att öka kunskaperna om det förhistoriska barnet och därmed underlätta regionala/kronologiska jämförelser av barns levnadsförhållanden. Barnens längdtillväxt Barnets skelettillväxt är, som tidigare nämnts, känslig för störningar i form av undernäring och sjukdom. Ett vanligt mått som används vid studier av barns hälsa, såväl för nutida- som tidigare populationer, är de långa rörbenens längdtillväxt i förhållande till ålder (Panter-Brick 1998: 67-68, Humphrey 2000:193). Naturligtvis påverkas benlängden inte bara av hälsotillståndet, utan flera faktorer bidrar till vilken benlängd som uppnås vid olika åldrar. Till dessa faktorer räknas bl a genetisk predisposition, individuell variation, kön, ”catch-up growth” (dvs. tillväxtspurt hos barn vars

8

längdtillväxt av någon anledning varit onormalt långsam, t.ex. förtidigt födda barn) och åldersbetingad tillväxtspurt i tonåren (Scheuer & Black 2000:4-5, Humphrey 2000.). Under den postneonatala perioden är längdtillväxten som snabbast, och först efter ett års ålder märks de populationsspecifika skillnaderna (Hoppa 1992:283).

Det har diskuterats i vilken mån gravpopulationers längd i förhållande till ålder kan antas spegla förhållandet i den levande populationen då de döda individerna per definition inte kan anses ha varit friska, utan får antas respresentera speciellt utsatta/sjukliga individer. Saunders & Hoppa (1993) anser att effekterna av denna s.k. ”mortality bias” är mindre hos de yngsta barnen som oftast dör av akuta orsaker, innan skelettillväxten hinner påverkas av den slutliga dödsorsaken. Skillnaderna mellan levande och döda populationers längdtillväxt ökar dock i äldre åldersgrupper. Saunders & Hoppa anser att benlängd i förhållande till ålder speglar såväl dödsorsakerna som levnadsförhållandena i samhället. Även om färre metodologiska felkällor införs i studien då gravpopulationer jämförs med varandra istället för med levande barn så är även den moderna populationsdatan av stor vikt eftersom den utgör en chans till jämförelser med friska och välnärda barn. Man har hittills inte kunnat påvisa några större skillnader mellan tidiga och moderna barns tillväxtsmönster, och de flesta forskare anser att den viktigaste orsaken till skillnader i benens längdtillväxt utgörs av socio-ekonomiska skillnader (dvs. näringsförhållande, sjukdom och social status) inom och mellan befolkningar (Saunders 2000:149, Scheuer & Black 2000:5). Man bör naturligtvis ha i åtanke att det moderna samplet utgörs av individer vars ålder är dokumenterad istället för beräknad (som för arkeologisk populationer), och att röntgenbilder som används vid studier av modern populationers benlängd påverkar jämförbarheten mellan olika material. Metodologiska skillnader mellan undersökningar kan således få okända konsekvenser för resultatet. Å andra sidan redovisas vanligtvis data från arkeologiska populationer tillsammans med moderna data i studier av gravpopulationers bentillväxt. Dessa jämförelser ger oss således lättanvända och framförallt jämförbara tillväxtdata från många olika tidsperioder, populationer och socialgrupper.

Jag har jämfört Tribergabarnens lårbenslängd med data från två olika studier: en stor studie av amerikanska barn från 50-talet vilken oftast ligger till grund för jämförelser med arkeologiska populationer (Maresh 1955) (Fig. 2), samt med data från förhistoriska slaviska barn, vilka åldersbestämts med hjälp av tändernas utveckling (Stloukal & Hanáková 1978) (Fig. 3). I båda fallen jämförs åldersintervallets medelålder med medelbenlängden för åldersintervallet (se tabell med grunddata, Appendix I, Tab. 2-3).

Vanligtvis ligger måtten från arkeologiska gravpopulationers benlängd under måtten från de amerikanska barnen vilket, som redan nämnts, framförallt kan förklaras med ett bättre näringsintag och hälsostatus hos de nutida barnen (Saunders 2000:149). Trots detta finns exempel på historiska populationer där barnens benlängder överensstämmer väl med de amerikanska barnens, åtminstone mellan 2-12 års ålder (Saunders et. al. 1993). Det förefaller alltså troligt att även forntida barns tillväxtmönster liknat nutida barns växtkurva, och att även förhistoriska barn kunnat uppnå samma benlängd under gynnsamma näringsförhållanden.

Som synes ligger Triberga barnens lårbenslängd under de amerikanska barnens, även om de följer i stort sett samma mönster. Skillnaderna mellan de två populationerna är mycket liten mellan 0-2 månader men ökar fram till ett års ålder då de sedan minskar igen (Fig. 2).

Vid jämförelsen med den slaviska gravpopulationen, daterad till 900-tal e.Kr. ligger Tribergabarnens benlängd under deras mått fram till ett års ålder, då Tribergabarnens lårbenslängd överstiger de slaviska barnens (Fig. 3). Samma förhållande kan även noteras i den äldre åldersgruppen 7-8 år.

Det förefaller troligt att Tribergabarnens levnadsförhållanden varit så svåra under den postneonatala perioden att deras längdtillväxt påverkats. Kanske skulle en sk. ”catch-up” effekt kunna förklara att de äldre barnens benlängd faktiskt närmar sig de amerikanska måtten och överstiger de slaviska barnens benlängd. Den sk. catch-up effekten betyder att barn som varit sjuka under en längre tid eller utsatts för perioder av undernäring kan ”ta igen” den hämmade bentillväxten om de tillfrisknar eller får bättre näring. Eftersom materialet är förhållandevis litet bör detta scenario givetvis endast betraktas som en hypotes.

9

Femurlängd i förhållande till ålder - moderna amerikaner och Triberga

0

50

100

150

200

250

300

350

0-2 mån 2-4 mån 4-6 mån 6 mån-1 år 1-1,5 år 7,5-8 år

fem

urlä

ngd

(mm

)

modernaTriberga

Figur 2. Lårbenets medellängd mellan födsel och 1,5 år samt mellan 7,5-8 år. Jämförelse mellan moderna amerikanska barn (Maresh 1970) och Tribergabarnen.

Femurlängd i förhållande till ålder - Slaviska barn och Tribergabarnen

0

50

100

150

200

250

300

0-6 mån 6-12 mån 1-1,5 år 7-8 år

Fem

urlä

ngd

(mm

)

Slaviska barn (900-talet e.Kr)

Triberga

Figur 3. Lårbenets medellängd mellan födsel och 1,5 år samt mellan 7-8 år. Jämförelse mellan en gravpopulation av förhistoriska slaviska barn (Stloukal & Hanakova 1978) och Tribergabarnen.

Finns det då några indikationer på att de barn som uppvisar sjukliga förändringarna i skelettet också haft en sämre rörbenstillväxt än de som saknar dessa förändringar? Inte heller i detta fall är det möjligt att se något entydigt mönster: i två åldersgrupper av tre möjliga märks en något kortare benlängd hos barn vilka uppvisar någon form av sjuklig förändring på ben och/eller tänder, men i åldersgruppen 2-4 månader är förhållandet omvänt (Tab.3).

10

Tabell 3. Antalet barn som uppvisat sjukliga förändringar resp. icke sjukliga förändringar i förhållande till medelbenlängd (femur).

Det verkar alltså inte finnas någon klar koppling mellan sjukliga förändringarna i allmänhet och en försämrad bentillväxt. Resultatet överensstämmer väl med vad som observerats i andra studier, t.ex. de medeltida skelettmaterialen från England (Raunds och Chichester) där inte heller någon klar korrelation mellan benlängd och olika sjukdomsindikatorer kunnat observeras (Ribot & Roberts 1996). Ribot & Roberts menar att detta skulle kunna förklaras av den sk. ”catch-up effekt” då fysiologiska störningsperioder som varar mindre än tre månader kompenseras genom en påskyndad, och i vissa fall snabbare längdtillväxt än normalt (Ribot & Roberts 1996:75). Andra studier visar att samverkan mellan de olika fysiologiska stressfaktorernas längd och etiologi påverkar benens tillväxt. Vissa forskare menar t.ex. att benens längdtillväxt kan anpassa sig till perioder av fysiologisk stress, och att längden i dessa fall bibehålls på bekostnad av tillväxten av det yttre kompakta skiktet (cortex), vilket således blir tunnare än normalt (bl.a. Huss-Ashmore et al. 1982). Då cortext tillväxt påverkas, ofta till följd av periodvis undernäring, har dock ingen ”catch-up effekt” kunnat noteras (Larsen 1997:13).

Förhållandet mellan benlängd och sjukliga förändringar på ben och tänder är oklart och bör analyseras närmare. Vid fortsatta studier av Tribergamaterialet bör barnens benlängd i förhållande till tjockleken på rörbenens cortex undersökas. De vuxnas kroppslängd Måtten på de tre vuxna individernas lårbenslängd ligger till grund för kroppslängdsberäkningen utifrån Trotter och Glesers formel. De två kvinnornas kroppslängd beräknas till ca 167,5 (+/- 3,72) cm respektive 155,9 (+/- 3,72) cm, dvs. en medelkroppslängd av 161,7 cm. Mannens kroppslängd har beräknats vara ca 164,9 (+/- 3,27) cm. Medellängden under vikingatiden uppges ha varit 162 cm för kvinnor och 175 cm för män (Sjövold 1994:215). Således ligger kvinnorna precis på medel, medan mannen är kortare än periodens medellängd. Skador, sjukdomar och ickemetriska drag 62 % av de totalt 24 individerna uppvisar någon typ av sjukliga förändringar på ben eller tänder, medan sk. ”ickemetriska drag” (dvs. förmodat ärftliga drag) på skeletten har observerats hos 25 % (Tab. 4). Tab. 4 Sjukliga förändringar och icke-metriska/epigenetiska drag hos Tribergaskeletten


Sjukliga förändringar Ickemetriska /epigenetiska drag

Ålder Kön

A1 Osteom på kraniet, osteofytos och fusion av två lumbalkotor, tandsten, abcesser

Foramen supraorbitale, foramen zygomaticum

40-50 år Kvinna?

A2 Nyckelbensfraktur - 3-6 mån. - A3 Endokraniala förändringar - 3-6 mån - A5 Rotkaries, emaljhypoplasi, lite Foramen sternalis 20-24 år Kvinna?

Åldersgrupp Medellängd, lårben (mm) Sjukliga förändringar Inga synliga sjukliga

förändringar 0 - 2 mån 72,87 (N=2) 75,99 (N=3) 2 - 4 mån 84,87 (N=2) 77,92 (N=2) 4 - 6 mån 84,26 (N=3) - 6 -12 mån 90,92 (N=2) - 1 år - 1,5 år 131,23 (N=1) 132,61 (N=1) 7 - 8 år 252 (N=1) -

11


Sjukliga förändringar Ickemetriska /epigenetiska drag

Ålder Kön

tandsten, spondylolysis A6 Periodontitis, karies, abscess,

tandsten, revbensfraktur, osteofytbildning och Schmorl’s nodes på kotor, en sammanväxt tåled.

Skovelformade framtänder i överkäken

25-35 år Man?

A7 Endokraniala patologier - 3-6 mån. - A9 Missfärgade fläckar på

framtänder, antydan till endokraniala patologier

- 4-7 mån. -

A10 Endokraniala patologier Två fusionerade framtänder i underkäken

3-5 mån. -

A12 Endokraniala patologier - 0-1 mån - A14 Antydan till endokraniala

patologier Dubbel collum o caput costae (första revbenet, vänster sida) 0-3 mån.

-

A19 Endokraniala patologier, porositet på ala minor (os sphenoidale)

- 3-5 mån -

A21 Missfärgade fläckar på framtänder i överkäken

- 6-7 mån. -

A23 Grophypoplasi på hörntänder i underkäken

Suturalben vid sutura lambdoidea

15-18 mån -

A42 Missfärgade fläckar på framtand och hörntand i underkäken

- 6-8 mån -

A45 Karies, emaljhypoplasier, aktiv porös hyperostos i båda ögonhålor, endokraniala patologier

Foramen mastoideus, höger os temporale, suturalben vid sutura lamdoidea

7,5-8 år -

Sjukliga förändringar på barnens tänder Fem av tjugo barn med någon eller några tänder bevarande har någon form av emaljförändringar (A9, A21, A23, A42, A45).

Tre barn, 4-8 månader gamla, har missfärgade fläckar på framtändernas emalj (A9, A21, A42). Ett av barnen, A42, har även en fläck på ena hörntanden. Inga förändringar av ytstrukturen (såsom förhöjningar, gropar eller linjer) i anslutning till färgförändringen kunde dock noteras under den okulära undersökningen.

Klassificering och tolkning av de missfärgade fläckarna är problematisk: hos A21 är även den övriga emaljen något mörkare än normalt, och man kan i detta fall inte bortse från att tänderna antagit sin svartbruna färg post mortem. Fläcken på framtänderna hos A21 är dock avgränsad på samma sätt som hos de andra individerna med troliga emaljdefekter (Bild 4). I den internationella klassificeringen av emaljdefekter (Federation Dentaire Internationale) sorterar även färgförändringar i emaljen under utvecklingsmässiga defekter. Hillson nämner att färgförändringar kan uppkomma vid pigmentutfällningar i samband med metaboliska störningar, eller som en sekundär missfärgning av bristfälligt mineraliserade delar (Hillson 1996:165). Intressant nog liknar de observerade färgförändringarna vad som benämns vara ett fall av emaljhypolasi hos ett 7-8 månader gammalt vikingatida barn från Westness (Orkneyöarna) (Sellevold & Kaland 2003:67, fig. 3). Fläckarna på barnets framtänder uppvisar exakt samma form och placering som fläckarna på tänderna hos Tribergabarnen. Troligen bör även dessa svaga, men klart avgränsade missfärgningar på Tribergabarnens framtänder betraktas som resultat av ospecifika störningar vilka skett under fosterperioden eller strax efter födseln.

12

Bild 4. Framtand (incisiv) från ett spädbarn med missfärgad fläck, emaljdefekt? (A21). Foto: Markus Andersson (SAU). Två barn (A23 och A45) har grophypoplasi på hörntänderna i underkäken (Bild 5). A45 har även linjära emaljhypoplasier på framtänderna i underkäken (Bild 6). Dessa defekter uppkommer till följd av störningar i emaljbildningen, och yttrar sig vanligtvis som vågräta linjer eller gropar i tandemaljen. En mängd faktorer anses kunna bidra till uppkomsten av emaljhypoplasi men de vanligaste och mest troliga orsakerna kan delas in i två grupper: näringsbrist och barnssjukdomar (dvs. ett flertal infektions- och febersjukdomar) (Lewis & Roberts 1997:581). Det faktum att flera olika etiologier kan ge upphov till defekterna gör att det även i dessa fall är säkrast att betrakta dem som ospecifika störningar under utvecklingsfasen.

Bild 5. Grophypoplasi på hörntänderna (canini) i underkäken hos ett 6-7 månaders barn (A23). Foto: Markus Andersson (SAU).

Tändernas utvecklingsstadier kan korreleras med ålder och man kan således uppskatta tidsintervallet då störningen uppkommit. Hos A23 och A45 inträffade störningen någon gång mellan fosterperioden till ca nio månader efter födseln. Hos barnet A45 inträffade ytterligare en störning under perioden 6 månader till fyra år.

Hos A45 har även kariesangrepp på ett flertal tänder noterats, liksom mineraliserad plackbildning på framtänderna i över och underkäke. Plack (plaque) är en blandning mellan mikroorganismer från födan och proteiner som finns i saliv (Hillson 1986:284). I mineraliserad form kallas plack vanligen för tandsten.

13

Bild 6. Linjär hypoplasi hos ett 7,5-8 års barn (A45). Foto: Markus Andersson (SAU).

De vuxnas tandstatus De vuxnas tandhälsa är genomgående mycket dålig. I de två fall där tandlossning kunnat bedömas (A1 och A6) har individerna förlorat flera tänder under sin livstid och tandfickorna (alveolerna) har växt samman (Bild 7). Samtliga individer har tandsten, och två har abscesser (varbölder) till följd av inflammation i käkarna. Två av tre vuxna har karies, den tredje individen A1, har så nednötta tänder att ev. kariesförekomst ej kan bedömas. Hos en individ finns emaljhypoplasi och hos en annan periodontitis.

Bild 7. Underkäke från individ A1 där flera tänder förlorats och alveolerna växt samman. Foto: Markus Andersson (SAU). Den hårda nötningsgraden på tänderna kan ge en fingervisning om dieten men också kulturellt betingade beteenden. Troligen innehöll födan grova partiklar som fungerat som slipmedel, kanske i form av stenmjöl från kvarnar, och/eller har man använt tänderna som arbetsredskap vid någon form av tillverkning (Bild 8). En hård nötning av tänderna kan försvaga tandstrukturen vilket leder till att

14

bakterier kan tränga in i pulpan och därigenom ge upphov till abscesser och periodontitis (vilket i förlängningen orsakar tandlossning). Möjligen kan även en onormalt hög tandnötning underlätta uppkomsten av karies (Roberts & Manchester 1997:47). De olika tandsjukdomarna samverkar således, men vi vet sällan något om den utlösande faktorn i det enskilda fallet.

Bild 8. Snednött kindtand (M1, sin) från överkäke A6. Foto: Markus Andersson (SAU). En abscess uppstår då bakterier tränger in i pulpan antigen genom att tanden frakturerats, genom karies eller pga. periodontitis (Bild 9). En inflammation uppkommer då var ackumuleras (ofta runt spetsen på tandroten) i tandbenet, och när trycket i varbölden blivit nog högt spricker den och orsakar ett hål i käken där varet kan sippra ut. Endast då inflammationen gått så långt att varbölden spruckit kan vi identifiera abscessen i skelettmaterialet utan röntgen (Roberts & Manchester 1997:50). Periodontitis orsakas vanligen av plack som ackumuleras i och runt tandfickorna, inte sällan kan detta ge upphov till en inflammation i tandköttet. Om inflammationen sprider sig in i tandbenet drar sig benet tillbaka och exponerar tandrötterna. Så småningom har tänderna inte något ben att fästa i och tandlossning blir följden (Roberts & Manchester 1997:50).

Bild 9. Abscesser, tandsten och periodontitis hos A1. Foto: Markus Andersson (SAU). Sjukliga förändringar hos kraniet Åtta barn uppvisar sjukliga förändringar på insidan av pannben (frontale) och hjässben (parietale) (A3, A7, A9, A10, A12, A14, A19, A45). Dessa förändringar uppträder fläckvis som avtryck från förstorade kapillärer (dvs. hårfina blodkärl), ibland tillsammans med bennybildning (Tab. 5) (Bild 10).

15

Endokraniala förändringar antas uppkomma främst genom blödning eller hjärnhinneinflammation, men den precisa etiologin av de olika typerna är oklar och omdiskuterad (Lewis 2004:82). Olika invändiga kranieförändringar har också noterats i en mängd geografiskt olika material från skilda tidsperioder. Kronisk hjärnhinneinflammation, anemi, skörbjugg, rakit, tuberkulos, tumörer, trauma (ofta orsakande subduralhematom, epiduralhematom) kan ge upphov till liknande endokraniala förändringar.

Bild 10. Endokraniala förändringar på hjässbenet (parietale) 3-5 månaders barn. Foto: Markus Andersson (SAU). Blodkärlsavtryck, som företrädesvis är de förändringar som observerats hos Tribergabarnen, antas representera läkta blödningar från hjärnhinnan i motsats till benpålagring av poröst ben vilket troligen tyder på en aktiv blödning. Strukturförändringar i skallbenens mellanliggande skikt (diploë), sk. ”hair on end” utseende anses tyda på en aktiv inflammation (Lewis 2004:83). I Lewis studie av kranieförändringar hos 528 barn från senmedeltida England förekom blodkärlsavtryck (”capillary lesions”) endast hos äldre barn (>6 månader), medan fibrös benpålagring och porositet på olika delar av kraniet framförallt noterats hos de yngre barnen (0-0,5 år). Lewis menar att de diffusa lager med fibröst ben som oftast är lokaliserade till insidan av nackbenet (occipitale) hos de yngsta barnen troligt uppkommit som en normal del av den första tidens snabba tillväxtprocess (Lewis 2004:94). Två av Tribergabarnen har förutom ovan nämnda förändringar på pann- och hjässben även andra sjukliga förändringar på kilbenet (A19) respektive i ögonhålan (A45) (Bild 11). De små nålfina håligheter som noteras i den övre delen av ögonhålorna hos A45 brukar benämnas cribra orbitalia och associeras främst med järnbrist (antigen diet- eller parasitinducerad), ärftliga anemier eller infektioner. Vid anemi förekommer även en bilateral förtunning och porositet i det yttre skiktet av framförallt hjäss- och nackbenet, samtidigt som det mellanliggande skiktet hos skallbenen (diploë) förstoras (sk. hyperostos) och trabeculae blir vertikalt orienterade (hair on end- syndrom) (Larsen 1997:30). Cribra orbitalia är vanligt förkommande även utan ovan nämnda förändringar på skallbenen, och anses då vara en mildare form anemi (Roberts & Manchester 1997:167). Porositet på kilbenet kan förekomma vid anemi men är även typisk för skörbjugg (C-vitaminbrist). Vid skörbjugg förekommer förändringarna dock främst på en annan del av kilbenet (ala major) än vad som noterats hos A19 (dvs. på ala minor) (Brickley 2000:185f.).

16

Bild 11. Porositet på kilbenet (Sphenoidale) hos ett 3-5 års barn (A19). Foto: Markus Andersson (SAU). Endokraniala patologier hos barn har relativt nyligen kommit att uppmärksammas inom osteologisk forskning, och eftersom flera olika etiologier kan ge upphov till snarlika kraniepatologier är det ännu för tidigt att kunna avgöra vad som orsakat dessa kranieförändringar hos Tribergabarnen. Lewis rekommenderar att ospecifika förändringar på insidan av kraniet endast betecknas som ospecifika tecken på blödning eller infektion. Tab. 5. Åldersfördelning och distribution av endokraniala förändringar.

Grav nr/Anläggning

Ålder Benförändring Lokalisering Andra typer av kranieförändringar

A3 3-6 mån Antydan till ”vascular depressions”

Parietale -


Parietale, frontale -


Parietale -


Parietale -

A12 0-1 mån ”vascular depressions” samt antydan till bennybildning

Parietale, frontale -


Frontale -

A19 3-5 mån ”vascular depressions” samt antydan till bennybildning

Parietale Bilateral porositet på sphenoidale (alae minor)

A45 7,5-8 år Aktiva porösa förändringar, antydan till bennybildning

Parietale, frontale Cribra orbitalia, antydan

Ledsjukdomar och frakturer Samliga vuxna individer (A1, A5 och A6) uppvisar sk. osteoartritiska förändringar och/eller frakturer i ryggraden.

Osteoarthrit i ryggraden yttrar sig som benutväxter runt kotkropparna tillsammans med porositet på ledutskotten. Om blanknötning förekommer (sk. eburnation) är detta ett mycket säkert tecken på osteoarthrit. Eburnation har visserligen inte kunnat observeras hos Tribergaskeletten, men ledytorna på kotornas utskott är ofta porösa och litet eller medium grad av benutväxter noteras runt kotorna (sk. osteofyter). A1 har osteofyter runt den övre delen av tredje ländkotans kotkropp och kota nr 3-4 har dessutom förbenats helt till ett block, sk. ankylos (Bild 12). A6 har osteofytutväxter på flera bröstkotkroppar och utskott, medan endast antydan till osteofytos märks på ländkotkropparna. Långvarig mekanisk påfrestning räknas som en av de viktigaste bidragande orsakerna till osteoarthrit,

17

men även infektioner, trauma, arv, miljö och diet anses spela roll i uppkomsten av förändringarna (Larsen 1997:162f.).

Bild 12. Blockbildning (ankylos), ländkota nr 3-4 (A1). Foto: Markus Andersson (SAU).

A6 har små gropar på den övre och undre sidan av kotkroppen i nedre bröstregionen samt övre ländryggen (Bild 13). Dessa gropar kallas Schmorl’s nodes och orsakas då innehållet i de mellanliggande broskskivorna (diskarna) trycks in i kotkroppen; dessa skador är vanligast förekommande just i nämnda del av ryggraden. Frakturer anses vara en av de vanligast förekommande orsakerna, men även osteoporos och tumörer som försvagar benet kan orsaka förändringen (Roberts & Manchester 1997:107f.). Eftersom A6 har en läkt revbensfraktur på höger sida är det möjligt att det som orsakat revbensbrottet även bidragit till uppkomsten av Schmorl’s nodes. Vidare har A6 ankylos (sammanväxning) av en tåled på den vänstra foten.

Bild 13. Schmorl’s nodes på en kota från A6. Foto: Markus Andersson (SAU).

18

En annan typ av fraktur noteras hos A5: där finns ett bilateralt brott mellan den övre och nedre delen av kotbågen hos den femte ländkotan (Bild 14). Denna typ av kotfraktur kallas spondylolysis och orsakas av upprepad påfrestning (såsom böjning och lyft i upprätt ställning) troligen tillsammans med en ärftlig svaghet i kotbågen, tillståndet är också till viss del även åldersrelaterat (Roberts & Manchester 1997:78, Ortner & Putschar 1985:358). Vid upprepad fysisk påfrestning kan flera små frakturer uppstå vilket leder till att kotkroppen separeras från kotbågen, området runt ryggmärgen hålls då endast samman av ligament och fibrös vävnad. Om brottet hindras från att läka pga upprepad ansträngning kan en ”falsk” led bildas. Spondylolysis är vanligast förekommande just på den femte ländkotan men kan även förekomma på andra delar av ryggraden (Larsen 1997:190). En hög frekvens av spondylolysis har noterats hos individer med hårt fysiskt arbete och hos dem som utövar någon atletisk sport (Larsen 1997:190ff.). Man kan spekulera om att den unga kvinnan A6 utfört ett både tungt och monotont arbete stående i en böjd position, möjligt i samband med ett vridmoment.

Ett av barnen (A2) har en fraktur på höger nyckelben som förefaller ha varit under läkning vid dödstillfället – en porös benpålagring kan noteras liksom en liten benutväxt vid det frakturerade området.

Bild 14. Spondylolysis på den femte ländkotan hos A5. Foto: Markus Andersson (SAU). Tumörer En vuxen individ (A1) har en knappformad, godartad benvävssvulst på pannbenet, ett sk. osteom. Benutväxterna (i regel under 2 cm i storlek) är oftast släta och rundade, och de är vanligtvis lokaliserade till pannbenet eller hjässbenet (Ortner & Putschar 1985:368). Dessa små ofarliga svulster förekommer ofta i arkeologiska material liksom hos nutida befolkningar. Osteom är i allmänhet helt symtomlösa och det är knappast troligt att individen märkt dess existens (Roberts & Manchester 1997). Epigenetiska/icke-metriska drag Så kallade epigenetiska eller icke-metriska drag är morfologiska variationer hos skelettet som anses ha en genetisk komponent, dessa drag används därför ofta i statistiska studier av släktskap mellan eller inom befolkningsgrupper (Larsen 1997:302f.). Ett problem är dock att vissa morfologiska variationer även kan påverkas av aktiviteter och rörelsemönster, t.ex. spondylolysis (se ovan). Till de vanligaste ickemetriska dragen räknas: extra foramina (dvs. hål för nerver och blodkärl), förekomsten av småben i skallsömmarna eller annorlunda tandformer såsom skovelform och extra kuspar på kindtänderna.

Samtliga vuxna individer och 4 av 21 barn uppvisar något eller några icke-metriska drag, endast suturalben (ben i skallsömmarna) förekommer dock hos mer än en individ (A23 och A45).

Ett drag som sällan (?) rapporteras från historiska skelettmaterial men som intressant nog observerats hos ett av Tribergabarnen är fusion av två tänder, där emalj och/eller dentin förenats. Denna variation är vanligast förekommande hos fram- och hörntänder och anses vara ett ärftligt drag

19

(Alt & Türp 1998:103f.). Hos A10 är den första och andra mjölkframtanden på höger sida i underkäken sammanvuxna (Bild 15). Ett annat relativt ovanligt drag är det dubbla första revben som observerats hos ett av barnen (A14) (Bild 16).

Den vuxna individen A6 har skovelformade framtänder i överkäken, något som är vanligare bland asiatiska folkslag och amerikansk ursprungsbefolkning än bland européer (Hillson 1996:87f.).

Även om det är intressant att notera förekomsten av flera icke-metriska drag i samplet, så kan de variationer som observerats inte ge någon vägledning om individernas eventuella släktskap.

Bild 15. Sammanvuxna framtänder i underkäken hos ett 3-5 månaders barn (A10). Foto: Markus Andersson (SAU).

Bild 16. Ett dubbelt första revben (costa) hos ett 0-3 månader gammalt barn (A14). Foto: Markus Andersson (SAU).

20

Sammanfattande diskussion Materialet omfattar 24 mycket välbevarade skelett av 21 barn och 3 vuxna, majoriteten är barn under ett år (86 %). Barn och vuxna har med ett undantag begravts i enkelgravar (schaktgravar eller hällkistor), och ett av spädbarnen (4-7 månader gammalt) hade givits rika gåvor: flera pärlor i olika material, en kopparspiral och ett silvermynt. I Mejsholms undersökning av vikingatida barn från Öland fanns mycket få spädbarnsgravar belagda, dessutom verkar det som om främst barn i åldern ett till sju år givits pärlor som gravgods. Mejsholm menar att spädbarnens underrepresentation beror på att de yngsta barnen betraktas som en osjälvständig del av moderns kropp, och att man därför sällan begravt spädbarn på konventionellt sätt. Om ”människoblivandet” skett först vid en senare tidpunkt kan detta ha inneburit att infanticid tidvis praktiserats av ekonomiska skäl (Mejsholm 1999:35, 40). I Folkeslunda (Långlöt socken) samt i Hässelby (Köping socken) på Öland har man funnit stensättningar innehållande ben från 11 respektive 12 spädbarn (SjØvold 1994:215f.). Men bortsett från dessa till karaktären speciella spädbarnsgravar finns alltså få exempel från öländsk järnålder.

Det bör noteras att gravplatsen i Triberga inte totalundersökts, men att skelettmaterialet trots detta skiljer sig från den så välbekanta underrepresentationen av spädbarn på gravfälten. Med tanke på att spädbarnen begravts på ett omsorgsfullt sätt, och eftersom få av barnen har bedömts vara nyfödda är knappast dessa barn offer för ett infanticidbruk. Kanske påträffades en ”spädbarnsdel” av den vikingatida gravplatsen? Det är också tänkbart att platsen använts för begravning under en längre tid, 14C dateringarna av benen kommer förhoppningsvis att kunna ge en bättre inblick i platsens kronologi.

Även om spädbarn (dvs. barn under ett år) är överrepresenterade i Tribergamaterialet så är få av dem nyfödda (neonatala). De flesta dog under den post-neonatala fasen mellan en månad och ett år. Under denna period är samverkan mellan näringsbrist och infektioner en av de vanligaste dödsorsakerna, och det är troligt att amningsvanorna spelat en betydande roll i detta sammanhang.

Eftersom barnets skelettillväxt är känslig för störningar i form av undernäring och sjukdom märks deras ohälsa även på extremitetsbenens längdtillväxt. Jämförelser mellan benlängd hos Tribergabarnen, moderna amerikanska barn och barn i en historisk gravpopulation ger vid handen att framförallt åldersintervallet 6-12 månader utmärker sig som en period då Tribergabarnen växt betydligt sämre än barnen i de två jämförelsematerialen. Före och efter denna period märks inga stora skillnader mellan de olika materialen. Med tanke på att Tribergamaterialet är förhållandevis litet så bör givetvis alla tolkningar av skillnader mellan populationer betraktas som osäkra. Trots detta anser jag att följande händelseförlopp förefaller troligt: Under fostertiden är de flesta barn skyddade från både näringsbrist och infektioner genom mammans kropp, endast i mycket svåra fall av näringsbrist och/eller sjukdom hos mamman påverkas även fostret. Under den neonatala perioden har barnet fortfarande ett viss infektionsskydd, speciellt om de helammas, vilket även sörjer för en tillräcklig näringstillförsel. Några månader efter födseln avtar det medfödda infektionsskyddet, vilket får till följd att barnen lättare utsätts för infektioner t.ex. genom introduktion av annan föda än bröstmjölk tillredd under dåliga hygieniska förhållanden, parasitsjukdomar eller föda med lågt näringsvärde. Gastrointestinala infektioner orsakar ofta kräkningar och diarréer vilket leder till att många barns dör av uttorkning och undernäring. Hos de barn som överlever märks en försämrad längdtillväxt av extremitetsbenen, och i vissa fall även emaljhypoplasier eller emaljdefekter på tänderna. Om barnen tillfrisknar och näringstillförsel förbättras sker en tillväxtspurt då skelettillväxten skyndas på, vilket får till följd att barnen ”tar igen” vad de förlorat under den postneonatala perioden. Benlängden hos Tribergabarnen blir så småningom nästan jämförbar med de amerikanska barnen, och bättre än barnen från den historiska populationen.

De två vuxna kvinnornas kroppslängd överensstämmer med medelkroppslängden under vikingatid medan den vuxna mannens ligger under periodens medel.

Åtta barn har sjukliga förändringar på kraniet, främst på insidan av skallbenen. Orsaken till dessa förändringar, av vilka de flesta förefaller läkta eller under läkning är inte klarlagd, men de bör betraktas som ospecifika tecken på blödning och/eller infektion.

Även tandstatus skvallrar om ett hårt liv, både under barndomen och i vuxen ålder. Emaljdefekter såsom emaljhypoplasi och karies förekommer både hos både barn och vuxna. Emaljhypoplasierna tyder på en fysiologisk störning under tändernas utveckling, och karies är kopplat till livsföring där såväl diet som tandslitage är bidragande orsaker. De vuxna har slitit sina tänder i mycket hög grad, och tandbensinflammation, varbölder och tandlossningen är vanligt förekommande.

21

En fysiskt påfrestande tillvaro för de vuxna märks också genom förekomst av osteoarthritiska förändrigar och skadade diskar som pressats in i kortkropparna (samt i ett fall kotfraktur). Osteoarthritis yttrar sig i form av blanknötta leder och benutväxter runt kotkroppar och uppkommer ofta till följd av långvariga mekaniska påfrestningar. Även andra faktorer såsom ålder, skador, diet etc. anses spela viss roll för uppkomsten av dessa förändringar.

På ett flertal skelett finns sk. icke-metriska drag, morfologiska variationer hos skelettet som ofta anses ha en ärftlig komponent. Eftersom endast ett av de icke-metriska dragen är närvarande på fler än en individ, och med tanke på att dragens genetiska betydelse är både omtvistad och komplex är frågan om individernas eventuella släktskap för närvarande omöjlig att besvara. Fortsatt forskning Med tanke på barnskelettens antal, bevaringsgrad och åldersfördelning får materialet betraktas som unikt: det lämpar sig väl för fortsatta analyser av t.ex. barnens diet och sjukdomar under foster och spädbarnstiden (t.ex. genom isotopanalyser av benen, analyser av tandsnitt samt undersökningar av tjockleken på rörbenens cortex). Materialet är även lämpat för rent metodologiska studier där olika metoder för åldersbestämning av barnskelett skulle kunna prövas och jämföras med andra nordeuropeiska material. Litteratur Alt, K. W. & Türp, J. C. 1998. ”Hereditary dental anomalies.” I: Dental Anthropology Fundamentals, Limits, and Prospects. K. Alt, F.W. Rösing, & M. Teschler-Nicola, (Eds.) New York: Springer-Verlag/Wien, 95-128. Brickley, M. 2000. ”The diagnosis of metabolic disease in archaeological bone” I: Human osteology in archaeological and forensic science., M. Cox & S. Mays (Eds.), Greenwich Medical Media Ltd., London, 183-198. Brändström, A. 1984. De kärlekslösa mödrarna. Almqvist & Wiksell International, Umeå. Buikstra, J. E. & D. H. Ubelaker, 1994. Standards for data collection from human skeletal remains. Proceedings of a seminar at the Field Museum of Natural History organized by Jonathan Haas (Arkansas Archaeological survey research series, 44), Fayetteville, Arkansas. Fazekas, I. G. & F. Kosa, 1978. Forensic fetal osteology. Akadémia Kiadó, Budapest. Hillson, S. 1986. Teeth. Cambridge University Press, Cambridge. Hillson, S. 1996. Dental anthropology. The Press Syndicate of the University of Cambridge, Cambridge. Hoppa, R.D. 1992. “Evaluating human skeletal growth: an Anglo-Saxon example.” International Journal of Osteoarchaeology, vol. 2, 275-288. Humphrey, L. 2000. ”Interpretation of the growth of past populations”, I: Children and material culture, J. Sofaer Derevenski. (ed.), Routledge, London & New York, 193-205. Huss-Ashmore, R., Goodman, A. H. & G. J. Armelagos. 1982. “Nutritional inference from palaeopathology.” Advances in Archaeological Methods and Theory 5. 395-474.

22

Ingvarsson-Sundström, A. 2003: Children Lost and Found. A bioarchaeological study of Middle Helladic children in Asine with a comparison to Lerna. (Ph.D. diss.), Uppsala University. Iregren, E., M. Hult & L. Homman, 1996. “Diet and health of infants in a Medieval Scandinavian population - anthropological studies combined with Fast Neutron Activation Analyses.” I: Proc. from the 6th Nordic Conference on the application of Scientific methods in Archaeology, Esbjerg 1993. Arkæologiske Rapporter no. 1:39-47. Esbjerg Museum. Iregren, E. 1988. ”Människor i Medeltid – historia och biologi i ett samhällsperspektiv. Ett planerat projekt vid avdelningen för medeltidsarkeologi vid Lunds universitet.” I: Gravskick och gravdata, Univ. of Lund, Inst. of Archaeology, L. Larsson, E. Iregren, K. Jennbert (red.), 37-54. Larsen, C. S. 1997. Bioarchaeology. Interpreting behaviour from the human skeleton. Cambridge University Press, Cambridge. Lewis, M. 2004. “Endocranial lesions in non-adult skeletons: understanding their aetiology.”, International Journal of Osteoarchaeology, vol. 14, 82-97. Lewis, M. & C. Roberts, “Growing pains: the interpretation of stress indicators”, International Journal of Osteoarchaeology, vol. 7, 581-586. Maresh, M. M. 1955. “Linear growth of the long bones of extremities from infancy through adolescence,” American Journal of diseases of children, vol. 89, 725-742. Mejsholm, L. 1999. Från något till någon. Ett försök till analys av vikingatida människors förhållande till de yngsta barnen.,CD-uppsats, Uppsala universitet. Moorrees, C.F.A., E.A., Fanning & E.E. Hunt. 1963a. “Age variation of formation stages for ten permanent teeth”, Journal of Dental research, 42, 1490-1502. Moorrees, C.F.A., E.A., Fanning & E.E. Hunt. 1963b. “Formation and resorption of three deciduous teeth in children”, American Journal of physical Anthropology 21, 205-213. Näsman, U. 1994. “The Iron Age Graves of Öland - Representative of What?” I: Prehistoric Graves as a Source of Information. Stockholm (= Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Konferenser 29) B. Stjernquist (ed.), 15-30. Ortner, D. J. & W. G. Putschar, Identification of pathological conditions in human skeletal remains. Smithsonian Institution Press, Washington, London. Panter-Brick, C. 1998. “Biological anthropology and child health: context, process and outcome,” I: Biosocial Perspectives on Children, C. Panter-Brick (Ed.), Cambridge University Press, Cambridge 66-101. Peterson, M. 2004. Gravfältet i Triberga. Delundersökning av RAÄ 73, Hulterstad sn, Öland, 2002., Rapport 2004 Kalmar läns museum. Rasch, M. 1994. “Burial practices – grave furniture and burial methods during the Roman Iron age” I: Prehistoric Graves as a Source of Information. Stockholm (= Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Konferenser 29) B. Stjernquist (Red.) 181-200. Ribot I, & C. Roberts. 1996. “A study of non-specific stress indicators and skeletal growth in two mediaeval subadult populations,” Journal of Archaeological Science, vol. 23, 67-79.

23

Roberts, C. & K. Manchester. 1997. The archaeology of disease, 2nd ed. Cornell University Press, Ithaca. Saunders, S. R. 2000. “Subadult skeletons and growth related studies” I: Biological anthropology of the human skeleton, S.R. Saunders & M. A. Katzenberg (eds.), John Wiley & Sons, New York, 135-161. Saunders, S. R. & L. Barrans. 1999. “What can be done about the infant category in the skeletal samples?,” I: Human growth in the past. Studies from bones and teeth., R. D. Hoppa & C. M. FitzGerald, (Eds.) Cambridge University Press, Cambridge, 183-209. Saunders, S. R. & R. D. Hoppa. 1993. “Growth deficit in survivors and non-survivors: biological mortality bias in subadult skeletal samples”, Yearbook of Physical Anthropology, 127-151. Saunders, S., R. Hoppa & R. Southern. 1993. “Diaphyseal growth in a nineteenth century skeletal sample of subadults from St. Thomas’ church, Belleville, Ontario”, International Journal of Osteoarchaeology 3, 265-281. Scheuer, L. & S. Black. 2000. Developmental juvenile osteology. Academic Press, San Diego. Sellevold, B. J. & S. Kaland. 2003. “Dental conditions among Picts and Vikings in Orkney” I: A tooth for a tooth. University of Lund. Institute of Archaeology. Report series No. 87, E. Iregren & L. Larsson (Eds.), 65-70. Sjövold, T. 1994. “Importance and certain features of the skeletal remains from the Iron Age graves of Öland.” I: Prehistoric Graves as a Source of Information. Stockholm (= Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Konferenser 29), B. Stjernquist (Red.), 211-221. Stloukal, M. & H. Hanáková. 1978. ”Die Länge die Längsknochen altslawischer Bevölkerungen – unter besonderer Berücksichtigung von Wachstumsfragen”, Homo 29, 1978, 53-69. Ubelaker, D. H. 1989. Human skeletal remains. Excavation, analysis, interpretation, vol. 2, Taraxacum, Washington. Waldron, T. 1994. Counting the dead: the skeletal epidemiology of skeletal populations. John Wiley & Sons, Chichester.

24

Appendix I Tabell 1. Mått på barnben. MÅTT (Barn) mm A2 A3 A4 A7 A8 A9 A10Benslag Bendel Mått Temporale: Pars petrosa Längd 44,67 45,72 41,77 38,76 54,4 46,03 43,48 Bredd - 16,48 - 19,25 - - 19,7Occipitale Pars basilaris Maximal längd 18,42 - 19,03 16,51 22,2 18,24 19,06 Sagittal längd 13,93 13,59 14,03 12,43 15,97 12,98 15,21 Bredd 19,16 17,66 15,99 22,12 18,42 17,33Mandibula Full längd 58,35 61,24 - 50,96 - - 59,74 Corpus längd 46,51 - - - - 45,85 42,3

Caput mand.-proc. coronoid. - - - 18,29 24,96 - -

Coxae Ilium Längd 37,21 - - 34,87 57,84 - - Bredd 33,23 - - 30,9 51,08 - -Humerus Längd 72,54 - - 64,29 103,24 77,55 70,96Radius Längd 58,91 - - 49,75 74,62 - 56,9Ulna Längd 67,15 - - 58,19 86,83 - -Femur Längd 85,7 - - 77,09 132,61 89,98 85,68Tibia Längd 72,35* - - 65,02 105,84 78,88 72,98Fibula Längd - - - 62,36 102,17 - -

MÅTT (Barn) mm A11 A12 A13 A14 A15 A16 A19 Benslag Bendel Mått Temporale: Pars petrosa Längd 38,7 37,23 38,08 38,36 41,53 40,83 45,4 Bredd 18,3 17,7 - 16,33 - - -Occipitale Pars basilaris Maximal längd 16,6 16 17,08 16,04 17,91 16,67 17,81 Sagittal längd 12,53 12,2 13,28 12,49 14,61 12,23 13,6 Bredd 14,19 14,34 14,64 - 16,49 16,96 16,65Mandibula Full längd 51,44 49,66 - - - - - corpus längd - 40,95 - 36,8 36,68 39,02 -

Caput mand.-proc. coronoid. 16,9 - - - -

Coxae Ilium Längd 33,16 33,85 - - 31,93 34,96 - Bredd 30 30,62 - - 36,76 29,62 -Humerus Längd 65,23 61,41 65,88 65,24 73,55Radius Längd 53,63 50,12 - - - - -Ulna Längd - - 61,3 - - - -Femur Längd 74,91 70,28 73,58 75,46 81,48* 74,35 84,06* Tibia Längd 66,6 61,02 - - - - -Fibula Längd 62,98 60,02 - - - - -

MÅTT (barn) mm A21 A23 A28 A35 A42 A45 A45 (a)Benslag Bendel Mått Temporale: Pars petrosa Längd 44,32 - 42,67 40,32 - - - Bredd - - 14,58 - - -Occipitale Pars basilaris Maximal längd 19,68 - 18,76 17,68 - 30 - Sagittal längd 15,03 - 13,75 14,28 15,72 20,8 - Bredd 20,57 - - 15,68 - 32 -Mandibula Full längd - - - - - - -

25

MÅTT (barn) mm A21 A23 A28 A35 A42 A45 A45 (a)Benslag Bendel Mått Corpus längd 44,1 - 40,23 39,56 - - -

Caput mand.-proc. coronoid. - - - - - - -

Coxae Ilium Längd - - - 38,56 - 90,9 - Bredd - 52,73 - 32,05 - 86,8 -Humerus Längd 73,18 105,33 75,88* 69,62 - 184 -Radius Längd 56,51 78,62 - - - 142 -Ulna Längd 64,54 - - - - 153 -Femur Längd 84,38 131,23 - 79,48 97,45 252 97,17Tibia Längd 69,37 111,67 - - - 197 -Fibula Längd 197 -

Tab. 2 Grunddata till Fig. 2. Ålder Femurlängd: moderna

amerikaner (mm) N Femurlängd: Triberga (mm) N

0-2 mån 86,6 127 74,74 5 2-4 mån 100,75 124 81,39 4 4-6 mån 111,65 145 84,26 3 6 mån-1 år 135,6 153 90,92 2 1-1,5 år 154,65 152 131,92 2 7,5-8 år 300,5 159 252 1

Tab. 3 Grunddata till Fig. 3. Ålder Femurlängd: Slaviska

barn (900-talet e.Kr) (mm)

N Femurlängd: Triberga (mm) N

0-6 mån 85,3 4 79,34 12 6-12 mån 113 5 90,92 2 1-1,5 år 128,2 3 131,92 2 7-8 år 237,4 13 252 1

Tabell 4. Mått på vuxna individer. Benslag Mått (mm) A1 (�?) A5 (�?) A6 (�?) Humerus Caput humeri: vertikal diameter 44,33 43,42 47,7 Humerus Caput humeri transversal diameter 41,31 38,91 44,33 Humerus Epikondylbredd 59,57 60,06 70,44 Humerus Största längd 301 291 310 Radius Största längd 234 221 243 Ulna Största längd 247 238 272 Tibia Största längd 367 333 372 Femur Största längd 459 412 435 Femur Caput femoris vertikal diameter 45,34 42,96 50,51 Femur Epikondylbredd 78,08 73,29 87,06 Fibula Största längd - 324 360 Beräknad kroppslängd (femur) 167,5 +/- 3,72 cm 155,9 +/- 3,72 cm 164,9 +/-3,27 cm

1

Appendix II: Skelettbeskrivningar

Efter varje beskrivning av skeletten finns en skiss som visar vilka delar av skelettet som är bevarade. Mörkgrå färg visar god bevaringsgrad (dvs. relativt intakt ben eller delar av ben), och ljusgrå färg betyder att benet/bendelen är fragmentarisk. På barnskeletten har hand- och fotben sällan sidobestämts men dess bevaringsgrad har ändå markerats på någon av sidorna. Grundskisserna är hämtade ur Buikstra & Ubelaker (1994).

Grav nr 1

Bevaringsgrad: Ett välbevarat och relativt komplett skelett av en vuxen individ. Följande delar saknas: 1 Ph II och 6 Ph III (manus), dx: trapezoideum, pisiforme, triquetrum. 3 st Ph II och 1 Ph III (pedis). 3 vertebrae cervicalis och 1 vertebrae thoracicae.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: (dx) I1, I2, C nednött, alveoler för P1, P2, M1 igenväxta. M2, M3 har kronan bevarad. Sin: I1, I2, C, P1 nednötta, P2 och M1 med kronan bevarad, alveoler för M2 och M3 igenväxta. Mandibula: (dx) I1, I2, C, PM1, PM2 närvarande, alveoler för molarerna igenväxta. (Sin): I1 närvarande, alveoler för I2 och C intakta men tänder saknas, PM1 bevarad, alveoler för PM2 och molarerna är igenväxta.

Nötning på tänderna: Kraftigt nötta tänder speciellt i överkäken. Smith system (Scott’s poängsystem för molarer kan ej användas då dessa ej är i ocklusion): Maxilla: incisivi och canini = stadium 7, PM1= stadium 8. Mandibula: I1= stadium 8. PM= stadium 6, övriga tänder =stadium 7.

Ålderskriterier: Kranium: Synchondrosis sphenoccipitalis fusionerad. Sutursammanväxning: Ectocranialt: 45 år +/- 15 år (S4); Lateral-anterior: 52 år (intervall: 38->60 år) (S6); Maxilla: 35- 49 år.Bäcken: Symphysis pubis: Todd: fas 9 (= 45- 49 år). Brooks & Suchey: fas 4-5. Facies auricularis: fas 4-5 (=35- 44 år).

Könskriterier: Kranium: Linea nuchae: 2=kvinna?; Processus mastoideus: dx relativt stor men på sin mindre, därför ej lämplig för könsbestämning; Margo supraorbitalis: 3=obestämbart; Arcus superciliaris/glabella: 2=Kvinna?; Protuberantia mentalis: 2=Kvinna?; (Angulus mandibulae relativt kraftigt utåtböjd på dx och rak men med kraftiga muskelfästen sin). Bäcken: Angulus subpubicus: kvinna?; Pubis längd: kvinna; Ventral arc: 1=kvinna; Subpubic concavity: 1=Kvinna; Ischiopubic ramus: 2=obestämd; Incisura ischiadica major: 3=obestämd; Sulcus preauricularis: 0=saknas.

Åldersgrupp: Adult

Specifik ålder: Ca 40-50 år.

Kön: Kvinna?

Degenerativa/sjukliga förändringar: Dentes: Tandsten noteras labialt (mot tungan) på samtliga närvarande tänder i underkäken samt på den andra och tredje kindtanden (dx) i överkäken. Individen har även förlorat ett flertal tänder (både i över- och underkäken) under sin livstid (ante mortem): I underkäken, samtliga bakre kindtänder (M1-3, sin+dx) samt sin främre kindtänder (PM1-2, sin). I överkäken saknas de främre kindtänderna (PM1-2, dx) och den första bakre kindtanden (M1) på dx. På sin är den första bakre kindtanden på väg att lossna, och den andra och tredje bakre kindtanden (M2-3) har lossnat. I samtliga fall har tandfickorna (alveolerna) växt samman. Dessutom har individen inte mindre än fyra abscesser (varbölder) i överkäken (lokaliserade ovanför framtänderna och hörntänderna). I överkäken är framtänder och hörntänder slitna ned till dentinet och endast några små stumpar återstår. Nötningen lutar inåt munnen i samtliga fall. Nötningen på tänderna i underkäken är plan. Cranium: Ett osteom (godartad benvävssvulst) på frontale. Thorax: Ankylos på corpus vertebrae lumbalis nr 3-4 har (dvs. blockbildning). Medium grad av osteofytos cranialt runt kotkroppen på vertebra lumbalis nr 3.

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd): 167,5-170,6 cm.

Icke metriska drag: Foramen supraorbitale på dx, ett litet foramen zygomaticum på både dx och sin zygomaticum.

2

Kommentarer: Mycket kraftiga muskelfästen på ovansidan av sin mellanhandsben nr 2. PH II har antydan till osteofytbildning proximalt

3

Grav nr 2

Bevaringsgrad: Ett nästan komplett och mycket välbevarat skelett av ett spädbarn. Saknas gör några metacarpalia, samt en calcaneus och talus.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla, dx: i1, i2, c, m2. Sin: i1, i2, c, m1, m2. Mandibula sin, dx: samtliga mjölktänder närvarande.

Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Tandutveckling: Enligt Ubelaker: nyfödd-6 mån. Enligt Morrees et. al: 3-6 mån.Temporale: pars petrosa fuserad med squamosa= ca 6 mån. Mandibula ej fusionerad. Sphenoidale: Ala major fusionerad endast på ena sidan (fusionerar under första året), foramen ovale komplett. Occipitale i tre delar ofusionerade, sutura mendosa ofusionerad (fuserar under första året).

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant

Specifik ålder: 3-6 månader

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: En läkt nyckelbensfraktur på dx clavicula: Medialt, cranialt en liten taggformad benutväxt 1,7 mm lång (osteofyt). Området runt osteofyten förefaller något förtjockat och en färgförändring kan iakttas.

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd): -

Icke metriska drag: -

Kommentarer: -

4

Grav nr 3

Bevaringsgrad: Ett spädbarn med relativt välbevarat kranium: intakt frontale sin+dx, parietale sin+dx, temporale dx, squamosa temporalis sin, sphenoidale ala major fragm. maxilla och mandibula samt dentes (anlag). Fragm av occipitale: pars basilaris och lateralis fragm., Kotor: arci del av atlas, axis komplett (4 delar), cerv., thor och lumbal arci samt 4 corpi, fragmentariska costae, dx costae 1, scapula, clavicula, ilium dx, fragmentarisk sin. Extremiteter: dx humerus prox+dia, sin fragment diafys. Fragmentarisk femur, tibia, fibula dx., calcaneus dx, 6 mt.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: dx: c1, i, m2. Sin: i2, c, m2. Mandibula: dx: i2, c, m1, m2. Sin: i1, i2, c, m1. Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Tänder, utveckling:Ubelaker: 6 mån, (+-3). 3-6 mån enl. Morrees et.al. Temporale: pars petrosa och squamosa fusionerad= ca 6 mån, mandibula har börjat fusera (=under första året) förefaller möjligen något äldre än 6 mån. Inga epifyser fusionerade.

Könskriterier: -



Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: En mycket liten antydan till endokraniala förändringar på dx parietale (”vascular depressions”).

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):.


Kommentarer: Tillsammans med fragment av sphenoidale och en metatarsal hittades snäckor samt ett metallfragment (vitmetallsfragment).

5

Grav nr 4

Bevaringsgrad: Mycket fragmentariskt och skört skelett av ett spädbarn. Fragment av hjärnskålsbenen. Sphenoidale: fragment av ala major och minor (ev. fusionering kan ej observeras). Occipitale: Pars basilaris och sin pars lateralis. Temporale: sin och dx pars petrosa. Fragment av dx maxilla, fragmentarisk dx mandibula. Sin clavicula, dx scapula. Dx: diafys humerus, diafys radius, prox+dia ulna. Sin: Humerus prox+dia, dia+dist radius, prox ulna. Fragmentariska costae sin+dix, Fragment av atlas och axis samt vertebrae thoracicae (1 corpus, 3 arci). Femur prox+dia sin och dx. Tibia dx prox+dia, Tibia sin dia+dist, Fibulae fragmentariska diafyser. 18 Mc/Mt samt 4 Phalanges I.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: dx: i1, i2, c. Sin: m1, fragment m2. Mandibula: dx: i1, c, m1, m2. Sin: fragment m2


Ålderskriterier: Tänder: Morrees et. al: 4-7 mån. Ubelaker: nyfödd-6 mån.. Mandibula ej fusionerad. Pars petrosa fusionerad med squamosa= ca 6 mån.

Könskriterier: -



Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: -



Kommentarer: Kraniet hade upptagits som preparat vid utgrävning och låg således fortfarande i en klump av lös sandblandad jord. Kraniebenen petades fram och rengjordes försiktigt med en mjuk borste inför den osteologiska analysen.

6

Grav nr 5

Bevaringsgrad: Ett delvis välbevarat skelett av en vuxen individ. Kraniebenen samt hals och bröstkotor delvis porösa och flagiga. Sin parietale mycket fragmentarisk och temporale saknas, enstaka fragment av occipitale, maxilla saknas och mandibula är ävenledes fragmentarisk. Frontale bevarad liksom dx parietale fusionerad med temporale.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla (käke saknas):dx: I1-PM1. Sin: I1-PM2. Molarer saknas. Mandibula: samtliga tänder närvarande från båda sidor utom M2 som saknas på båda sidor.

Nötning på tänderna: Smith’s system för beskrivning av nötningsgrad: Maxilla, dx: I1=4, I2=3, C=3, Pm1=4. Sin: I1=4, I2=3, C=4, PM1=4, PM2=4. Mandibula, dx: I1=4, I2=3, C=2, PM1=3, PM2=3. Sin: I1=4, I2=3, C=2, PM1=3, PM2=3. Scott’s system för beskrivning av nötningsgrad på molarer: Mandibula (sin+dx): M1=26, M3=12.

Ålderskriterier: Kranium: Synchondrosis sphenoccipitalis ej närvarande. Sutursammanväxning: Sutura coronalis helt öppen. Även sutura sagittalis. Sutura lambdoidea nästan helt fusionerad endokranialt men pågående slutning ectocranialt. Bäcken: Symphysis pubis: Todd’s fas 2 (ev. fas 3?) (= 20-21 år eller (fas 3) 22-24 år). Facies auricularis: fas 1 (=20-24 år).

Könskriterier: Kranium: linea nuchae: kan ej bedömas, saknas, processus mastoideus:1=kvinna; margo supraorbitalis: 2=kvinna?; Arcus superciliaris/glabella:2=kvinna?; Protuberantia mentalis: 3=obestämd; angulus mandibulae något utåtböjd men med utan kraftiga muskelfästen. Bäcken: Angulus subpubicus: obestämd; Pubis längd: medium=obestämd; Ventral arc:2= obest; Subpubic concavity: 2=obest; Ischiopubic ramus: 1=kvinna; Incisura ischiadica major: 3=obestämd; Sulcus preauricularis: närvarande (vanligast hos kvinnor) 4=kort och grund.

Åldersgrupp: Adult

Specifik ålder: 20-24 år

Kön: Kvinna?

Degenerativa/sjukliga förändringar: Dentes: Endast en antydan till tandsten. Svag antydan till emaljhypoplasi på samtliga framtänder i över- och underkäke. Labial rotkaries hos samtliga tänder i maxilla utom på sin hörntand. Rotkaries labialt hos samtliga framtänder och hörntänder samt sin första kindtand i underkäken. Thorax: Spondylolysis på ländkota nr 5.

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):

Icke metriska drag: Sternum: foramen sternale; Vertebra lumbalis nr 5: bilateral spondylolysis.

Kommentarer:

7

8

Grav nr 6

Bevaringsgrad: Ett välbevarat och nästan komplett skelett av en vuxen individ med kraftiga muskelfästen: Neurokranium delvis bevarat., mandibula komplett. Thorax och scapulae något fragmentariska, långa rörben kompletta.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: dx: I2, C, PM2, troligen del av rot till M1 (alveol håller på att växa samman och är endast delvis bevarad). Sin: I1, I2, C, PM1, PM2, M1 (endast del av alveol bevarad, tanden lös passar delvis), M2. Mandibula: dx: I2, C, PM1, PM2, M1, M2, M3 (endast en liten rotklump i käken, kronan frakturerad eller tillbakabildad?). Sin: I1, I2, C, PM1, PM2 (alveoler för molarer sammanväxta). Ett rotfragment troligen PM1 (maxilla sin) eller I1(mandibula dx).

Nötning på tänderna: Smith’s poängsystem för beskrivning av nötningsgrad: Maxilla: dx I2=4, C=5, PM2=6. sin: I1=4, I2=5, C=7, PM1=6; PM2=6. Mandibula: dx:I2=3, C=4, PM1=2, PM2=3. Sin: I1=5, I2=4, C=5, PM1=4, PM2=6. Scott’s poängsystem för beskrivning av nötningsgrad på molarer: Maxilla sin: M1= 38; M2=28. Mandibula dx: M1=36; M2=22. Sin M1 (maxilla) är extremt snednött och lutar inåt mot käken, M2 har en plan nötning som dock är störst labialt.

Ålderskriterier: Kranium: Synchondrosis sphenocccipitalis fusionerad. Sutura coronalis helt öppen, Sutura sagittalis öppen anterior, men 1= minimal slutning vid obelion, midlambdoid och lambda (1= enstaka benbrygga-50% synostos). Bäcken: Symphysis pubis: Todd: fas 5-6 (=27-35 år). Facies auricularis: fas 2-3 (= 25-34 år).

Könskriterier: Kranium: Linea nuchae: 3=obestämt, Processus mastoideus: 4=man?. Margo supraorbitalis: 3=obestämt, Arcus superciliaris/glabella: kan ej bedömas. Protuberantia mentalis: 4=man? (Angulus mandibulae rak men med relativt kraftiga muskelfästen). Bäcken: Angulus subpubicus: obestämt; Pubis längd: kort=man; Ventral arc: 3= man; Subpubic concavity: 3=man; Ischiopubic ramus: 3=man; Incisura ischiadica major: 4=man?; Sulcus preauricularis: 0=saknas

Åldersgrupp: Adult

Specifik ålder: 25-35 år

Kön: Man?

Degenerativa/sjukliga förändringar: Dentes: Medium plaquebildning labialt framförallt på incisivi och canini i mandibula. Periodontitis i maxilla: runt sin C och PM1 tandbenet har dragit sig tillbaka och exponerar roten. Dx: troligen vid I1 men alveolen har även fragmenterats post mortem varför bedömningen är osäker. Ovanför PM1 en finns en abscess som är öppen utåt. Alveolen för sin och dx M1 är något fragmenterade men håller på att växa ihop. Ingen emaljhypoplasi eller karies kan iakttagas men kombinationen av labialt fragmenterade emaljytor och plaquebildning på flertalet tänder i maxilla förhindrar identifiering av dessa sjukliga förändringar varför är underskattade. Mandibula: peridontitis runt M1 och M2 dx. M2 dx har även ett stort kariesangrepp på roten distalt vilket sträcker sig upp i kronan. M3 dx närvarande som en liten rotknöl. Pedis: sin: en phalanx nr 2 har fusionerat med phalanx nr 3. Columna vertebralis: Vertebrae thoracicae: antydan till osteofyter (nr 4, och 5) runt corpus, medium grad (nr 12). Även osteofyter runt utskotten: processus articularis inferior (nr 4, 5 och 8) osteofyter runt ledyta. Processus articualris superior (nr 4, 5, 6 och 9) osteofytbildning runt ledyta. Även osteofytbildning på ledyta på processus transversus (nr 4, 5 och 6). Schmorl’s nodes på nr 7 inferior, nr 8, 9, 10, 11, 12 superior och inferior. Vertebrae lumbales: inga direkta osteofyter utan endast en något upphöjd ring runt corpi. Schmorl’s nodes på nr 1 superior och inferior, nr 2 superior. Thorax: ett läkt revbensbrott, dx .


Icke metriska drag: Shovel shape på incisiver i överkäken

Kommentarer: 1 frgm bränd lera, 1 frgm bränt ben (obestämt), rensfynd: en snigelsnäcka, ett djurben (femur liten gnagare).

9

10

Grav nr 7

Bevaringsgrad: Mycket välbevarat och komplett skelett av ett spädbarn. Saknas gör 2 costae samt några mc carpi/tarsi samt phalanges, Occipitale pars squamosa fragmentarisk.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla:dx: samtliga mjölktänder närvarande, sin: i1, i2, m1, m2. Mandibula: dx: samtliga mjölktänder närvarande, sin: i1, c, m1.


Ålderskriterier: Tänder: Ubelaker nyfödd-6 mån. Morrees et. al: 3-6 mån. Mandibula ej fusionerad. Pars petrosa fusionerad med squamosa= ca 6 mån., Sphenoidale: alae minor fusionerad med corpus, alae major ej fusionerade. Axis: dens fusionerad (=7-8 lm-omkring födseln).

Könskriterier: -



Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: Endokraniala patologier, antydan till ”vascular depressions”: Parietalia samt, sin och dx frontale, antydan.



Kommentarer: Ben från två grodor.

11

Grav nr 8

Bevaringsgrad: Mycket välbevarat och komplett skelett av ett litet barn. Samtliga vertebrae (arci och corpi) och costae närvarande, manubrium fusionerad med sternebra nr 1. Sin parietale något fragmentarisk, även frontale. Sin orbitale saknas. Alla övriga delar närvarande.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla, dx : i1, i2, m1, m2, M1. sin: i1, i2, c, m1, m2, M1 Mandibula: samtliga mjölktänder på båda sidor inkl. M1 sin o dx.


Ålderskriterier: Tandutveckling: enligt Ubelaker 1-2 år. Morrees et. al. 15,5 månader. Mandibula fusionerad >6 månader (fusionerar under första året). Pars petrosa fusionerad ( > 6 mån). Sphenoidale: ala major och alae minor separata men trasiga, förefaller vara fusionerade med corpus (= slutet av första året). Frontale håller på att fusionera 1-2 år. Samtliga arci vertebralis fusionerade utom atlas och axis (3 delar), Sternum manubrium fusionerad med sternebra nr 1.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infans Ia

Specifik ålder: 15,5 månader

Kön: -




Kommentarer: En keramikskärva noteras.

12

Grav nr 9

Bevaringsgrad: Relativt välbevarat skelett av ett spädbarn: kranieben mycket välbevarade men de långa rörbenen är porösa och metafysytor dåligt bevarade.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: Samtliga mjölktänder utom sin caninus. Mandibula: samtliga mjölktänder.


Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker: 6 mån. Morrees et. al: 4-7 mån. Frontale, mandibula håller på att fusionera men är separata. Sphenoidale fusionerad med undantag av ena ala major. Pars petrosa fusionerad.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant Specifik ålder: 4-7 månaderKön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: Något brunfläckiga incisiver i överkäken. Endokraniala förändringar: antydan till ”vascular depressions” på sin parietale.



Kommentarer: -

13

Grav nr 10

Bevaringsgrad: Mycket välbevarat och komplett skelett av av ett spädbarn (samtliga skalltak intakta). Saknas gör båda os pubis, 2 costae och några phalanges.

Tanduppsättning/tandutveckling: Samtliga mjölktänder i både maxillae och mandibulae. i1-i2 (dx mandibula) sammanvuxna.


Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker nyfödd-6 mån. Morrees et. al: 3-5 mån. Mandibula ej fusionerad. Pars petrosa fusionerad med squamosa= ca 6 mån, Sphenoidale: alae minor fuserad med corpus, alae major ej fusionerade. Axis: dens fusionerad (=7-8 lm-vid födsel). Morfologin stämmer med tiden runt födseln.

Könskriterier: -



Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: Endokraniala patologier: En antydan till ”vascular depressions” dx parietale.


Icke metriska drag: i1-i2 dx mandibula sammanvuxna.

Kommentarer: -

14

Grav nr 11

Bevaringsgrad: Mycket välbevarat och komplett skelett av ett spädbarn (samtliga skalltak intakta). Alla delar närvarande utom vissa carpi/tarsi, ett revbenspar och en mc/mt, 1 phalang, 3 sacralsegment.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla dx: i1, i2, m1. Sin: i1, m1. Mandibula dx: i1, i2, m1, m2 fragment. Sin: i1, i2, c, m1, m2 fragment. Mycket små permanenta anlag: troligen c sin, dx (max) och c mand.


Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker nyfödd eller endast aningen äldre, Morrees et al: 0-3 mån. Mandibula ej fusionerad. Pars petrosa fusionerad med squamosa= ca 6 mån, Sphenoidale: alae minor fuserad med corpus, alae major ej fusionerade. Axis: dens fusionerad (=7-8 lm-vid födsel) men verkar något mer omogen än hos A10.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant Specifik ålder: 0-3 månader

Kön: -




Kommentarer: -

15

Grav nr 12

Bevaringsgrad: Mycket välbevarat och komplett skelett av ett spädbarn. Alla delar närvarande utom carpi/tarsi några mc/mt och falanger, 2 sacralsegment, 1 corpus vertebrae cervicales.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: dx i1, m1. Sin: i1. Mandibula dx: m1.


Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker: nyfödd. Morrees et al: 0-1 mån. Mandibula ej fusionerad. Pars petrosa fusionerad med squamosa= ca 6 mån, Sphenoidale: alae minor förefaller nyligen fusionerad med corpus (corpus verkar mer omogen än hos övriga spädbarn), alae major ej fusionerade. Axis: dens fusionerad (=7-8 lm-vid födsel). Morfologin stämmer med tiden runt födseln.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant Specifik ålder: 0-1 månad

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: Endokraniala patologier: ”vascular depressions” på dx parietale samt frontale. Viss bennybildning.



Kommentarer: Ben från en groda.

16

Grav nr 13

Bevaringsgrad: Ett fragmentariskt skelett av ett spädbarn. Endast fragment av calvarium, fragment av sin maxilla, fragment av sin+dx mandibula, endast pars petrosa av temporale, Sphenoidale: fragm en alae major och corpus, atlas och axis (ej dens), samtliga costae, vissa corpi och arci av vert. Thor och vert cerv., ilium, något fragmentariska os longus, 5 mt, 2 phalanges manus.

Tanduppsättning/tandutveckling: Mandibula: endast sin i2.


Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker: nyfödd (bedömning enl. Morrees ej möjlig). i2 mandibula lika stor som i A 11. Mandibula ej fusionerad. Sphenoidale: alae major ej fusionerade, pars petrosa troligen ej fusionerad med squamosa men är svårbedömd eftersom endast ett fragment av dx squamosa finns bevarad.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant Specifik ålder: Nyfödd

Kön: -




Kommentarer: Ben från groda.

17

Grav nr 14

Bevaringsgrad: Ett relativt välbevarat skelett av ett spädbarn. Parietalia är fragmentariska, frontale ej helt intakta, costae fragmentariska men nr 1 sin och dx närvarande, en mc/mt saknas samt flera phalanges. 4 segment av sacrum saknas, Båda pubis och dx ischium saknas.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: dx: i1, i2, m1, m2. Sin: i1, i2, m1, m2. Mandibula: dx: i1, i2, m1, m2. Sin: i1, i2, c, m1, m2.


Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker nyfödd. Morrees et. al: 0-3 mån. Mandibula ej fusionerad. Pars petrosa ej fusionerad med squamosa < ca 6 mån, Sphenoidale: alae minor fuserad med corpus, alae major ej fusionerade. Axis: dens fusionerad (=7-8 lm-vid födsel).

Könskriterier: -


Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: Endokraniala förändringar: antydan till vascular depressions på dx frontale.


Icke metriska drag: Costa nr 1, sin: dubbel collum, tuberculum och caput costae.

Kommentarer: Käkar från näbbmus.

18

Grav nr 15

Bevaringsgrad: Relativt välbevarat skelett av ett spädbarn. Parietale och occipitale mycket fragmentariska. Långa rörben har något defekta metafyser.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: samtliga mjölktänder utom sin caninus. Mandibula: samtliga mjölktänder.


Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker: strax under 6 månader. Morrees et al.: 3-5 månader. Mandibula ej fusionerad, pars petrosa fusionerad dx, sin fragmentarisk, frontale ej fusionerad, sphenoidale: alae minor fusionerad med corpus, troligen ej alae major (fragmentariska).

Könskriterier: -


Kön: -




Kommentarer: -

19

Grav nr 16

Bevaringsgrad: Fragmentariskt skelett av ett spädbarn. Fragment av kranium (dx temporale saknas liksom båda zygomaticum), costae och vertebrae. Sin tibia och fibula saknas liksom båda pedis.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: dx i1-2, m1, m2. Sin: i1, i2, c, m1. Mandibula: dx i1-2, m1, m2. Sin: i2, m1, m2.


Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker: 0+, Morrees et.al. 2-3 mån. Sin pars petrosa o squamosa fragmentariska och ev. fusion kan ej bedömas. Mandibula ej fusionerad. Alae minor fusionerad med corpus, alae major ej fusionerad.

Könskriterier: -


Kön: -




Kommentarer: -

20

Grav nr 19

Bevaringsgrad: Relativt välbevarat skelett av ett spädbarn. Kraniet är bäst bevarat. Saknas gör två corpi vertebrae thoracicae, tre corpi vertebrae lumbalis, en os pubis, sacralsegment och tarsi. Ej fullständigt antal Mt/Mc, phalanges.

Tanduppsättning/tandutveckling: Samtliga mjölktänder i över- och underkäke närvarande.


Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker: nyfödd +, Morrees et. al. 3-5 mån. Mandibula ej fusionerad. Pars petrosa fusionerad med squamosa. Sphenoidales delar är fortfarande separata, visserligen något trasiga men förefaller ej vara fusionerade.

Könskriterier: -


Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: Porositet cranialt på sphenoidale: alae minor. Endokraniala förändringar: på dx parietale, ”vascular depressions”, viss bennybildning.



Kommentarer: -

21

Grav nr 21

Bevaringsgrad: Mycket välbevarat skelett av ett spädbarn. Parietalia och occipitale något defekt.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: samtliga mjölktänder. Mandibula: samtliga mjölktänder.


Ålderskriterier: Tänder: Ubelaker ca 6 månader. Morrees et al. 6-7 mån. Pars petrosa fusionerad med squamosa och annulus. Spenoidale: alae major fuserad på ena sidan med corpus, alae minor fusionerat med corpus. Frontale förefaller vara på väg att fusionera, även mandibula.

Könskriterier: -


Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: Mörkfläckiga incisiver i maxilla.



Kommentarer: -

22

Grav nr 23

Bevaringsgrad: Välbevarat men ofullständigt skelett av ett litet barn. Maxilla saknas, även frontale. Parietale något fragmenterad, Squama occipitalis komplett men endast en pars lateralis och ingen pars basiliaris. Zygomaticum och sphenoidale saknas.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: sin, i1, m1, m2, M1. Inga dx. Mandibula: Samtliga mjölktänder i käken, även M1 sin och dx. Permanenta Incisiver sitter i käken, endast lite synliga så utvecklingen kan ej bedömas.


Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker ca 1 år-18 månader. Morrees et. al. 15-18 månader. Arci (vertebrae thoracicae) fusionerade.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infans Ia

Specifik ålder: 15-18 mån

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: Groptypen av emaljhypoplasi: en grop på båda caniner i underkäken, labialt distalt i nedre delen av kronan.


Icke metriska drag: Ett suturalben i sutura lambdoidea sin parietale.

Kommentarer:

23

Grav nr 28

Bevaringsgrad: Relativt välbevarat skelett av ett spädbarn. Saknas gör: dx zygomaticum, vissa vertebrae, sin ischium, några mt, mc samt phalanges. Os longus: metafysytor fragmentariska.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: samtliga mjölktänder utom sin canin. Mandibula: samtliga mjölktänder.


Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker: 6-9 månader. Morrees et. al. 6-7 mån. Pars petrosa fusionerade, mandibulae förefaller vara på väg att fusionera men delarna är fortfarande separata.

Könskriterier: -



Kön: -




Kommentarer: 6 fiskkotor (strömming), samt del av tinningbenet (bulla tympanica) från tamsvin.

24

Grav nr 35

Bevaringsgrad: Relativt välbevarat skelett av ett spädbarn. Kranium ganska fragmentariskt (dx frontale komplett).

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla dx: samtliga mjölktänder men m2 är bara två små fragment. Sin: alla mjölktänder utom caninus närvarande. Mandibula dx.:samtliga tänder närvarande. Sin: alla tänder utom utom caninus närvarande.


Ålderskriterier: Tänder: Ubelaker: födsel. Morrees et. al 0-3 mån. Mandibula ej fusionerad. Pars petrosa ej fusionerad med squamosa, men squamosa fusionerad med annulus. Sphenoidale: alae minor och corpus fusionerade, alae major ej fusionerad.

Könskriterier: -



Kön: -




Kommentarer: -

25

Grav nr 42

Bevaringsgrad: Fragmentariskt skelett av ett spädbarn: kranium mycket fragmentariskt. Saknas gör: sin maxilla, dx temporale (sin, dx pars petrosa), dx zygomaticum, endast fragment av sphenoidale närvarande: alae major. Costae är relativt välbevarade, vertebrae fragmentariska, os longus: metafysytor fragmentariska, bäst bevarad på sin femur.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: dx samtliga mjölktänder närvarande. Sin: i1-2, m2. Mandibula: dx: i2, m2. Sin: i1, c.


Ålderskriterier: Tänder: Ubelaker: 6-9 mån. Morrees et.al. 6-8 mån. Mandibula förefaller vara på väg att fusionera, är dock fortfarande separata. En arcus vert thor. har fusionerat.

Könskriterier: -



Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: Missfärgade fläckar (lingualt) på sin i1 samt sin caninus i underkäken.



Kommentarer: -

26

Grav nr 45

Bevaringsgrad: Ett välbevarat skelett av ett barn. Kranium trasigt men komplett (sin zygomaticum saknas). Postkranialt: samtliga långa rörben närvarande. Tre segment av sternum närvarande, (sin scapula mycket skadad liksom även sin över- och underarm). Sex halskotor (inkl. atlas och axis). Fem arci vert.thor. närvarande. Fragmentariska kotkroppar av lumbalkotor, sacrum (5 segment). Calcaneus, talus och cuboideum sin +dx. Mc, Mt samt phalanges närvarande.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: komplett sin och dx (utom sin c): I1-2, c, m1, m2, M1 (M2 under frambrott) en aning synlig. Mandibula: M2 sin och dx sitter i käken ej frambruten. Dx: I1, I2 (C närvarande men ej frambruten) m1, m2, M1. Sin: I1, I2, c, m1, m2, M1.

Nötning på tänderna: Samtliga mjölktänder är hårt slitna, spec. sin m1 (max.). M1 medium nötning av emaljen och en aning dentin synligt i max., något mer i mand.

Ålderskriterier: Tandutveckling:Ubelaker: 8 år (+-24 mån). Moorrees: 7,5-7,9 år. Occipitale: Sutura intra-occipitalis anterior öppen (fuserar 5-7 år). Mandibula fusionerad. Atlas: öppen anterior (fuserar tidigast 5-6 år). Axis fusionerad utom apex som saknas, (fusionerar normalt vid c 12 år). Ilium, ischium och pubis ofusionerade.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infans II

Specifik ålder: 7,5-8 år

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: Mandibula: Dx: antydan till karies M1 buccalt (emaljangrepp), svaga antydningar till emaljhypoplasi på alla Incisiver. Sin caninus: groptypen av emaljhypoplasi. Sin M1 antydan till karies (emaljangrepp) buccalt. Plaque:en antydan lingualt och labialt på incisiverna. Maxilla:dx interproximalkaries + rotkaries distalt m1 och mesialt m2. Antydan till porös hyperostos: aktiv, i båda orbita. Endokraniala förändringar: porositet, ca 1 cm på frontale. Samt porositet ca 4 x 2 cm på sin parietale. Förefaller vara aktiva, endast en antydan till bennybildning.


Icke metriska drag: Foramen mastoideus närvarande på dx temporale. Suturalben i sutura lamdoidea.

Kommentarer: -

27

28

Grav nr 45(a)

Bevaringsgrad: Några fragment av ytterligare en individ, ett spädbarn. Två fragment av sphenoidale: alae major, alae minor, dx clavicula, 2 frg. costae, sin+dx femora samt calcaneus och talus.

Tanduppsättning/tandutveckling: -


Ålderskriterier: Rörbenslängd (femur).

Könskriterier: -


Specifik ålder: 4-8 mån

Kön: -




Kommentarer: -

1

Konserveringsrapport MJ Id.nr: K02-193

Ort / Anläggning: Öland, Hulterstad sn, Triberga 8:4 Fynd nr: 13,14, 25, 26 A 1 Kons nr: Kontaktperson: Magnus Petersson Kons. in: 2002-07-08 Kons. ut: 2006-02-17 Föremål: Preparat med halskotor och med en "pärla".

Material: Div. Antal: 1 Mått: Vikt in: Se nedan Vikt ut: Foto: Ja Behandling: Preparat med halskotor och med en "pärla" i, den är synlig i sprickan bredvid kotraden. Pärlan bör vara av typen melonformad och är stålblå till färgen, ytorna indikerar på vittring. Preparatet innehåller även ett metallföremål som efter röntgen visar sig ha formen av en mindre spetsig triangel, kan vara en pärlspridare. Tillsammans med fyndet kom även ett litet rör liknande föremål, med några små hål, kraftigt korroderat. Röret verkar innehålla rester av insekter.

Preparatet innan undersökning. Efter fotografering och röntgen så fuktades en minigrippåse lätt med avjoniserat vatten och preparatet i förpackningen och sedan i kyl. Vikt på preparat: 165,47g, samt rör 3,84g.

2


Röntgenbild på preparatet. Större bronsföremål samt pärlan, enligt pilar. Halskotor överst i bild. Vid undersökning av rördelen med de båda hålen i så upptäcktes 8 st insektspuppor i röret och i omgivande humusmaterial ca: 40st. Pupporna märks :A för eventuella framtida analyser, humusmaterialet märks: B som referens. Preparatet med halskotorna undersöktes och den större pärlan frigjordes samt kotorna. Det omgivande humusmaterialet undersöktes i detta finns ett mer mossliknande material, märks: C som referens. I detta material upptäcktes fler kapslar från insekter, märks :D för eventuella framtida analyser. I den andra delen som satt ihop men frigjordes då pärlan skulle avlägsnas, skulle det enligt röntgen finnas ett metallföremål. Föremålet hittades och ser ut att vara en ihop vikt bronsbit med hål i. Vikter in: Pärla 9,42g, vikt föremål: 10,32g samt röret: 3,78 då insekter avlägsnats. Pärlan placerades i avjoniserat vatten medan metallerna placerades i klimatskåp. Pärlan är av typen melonformad och har en diameter på ung. 25 mm samt en bredd på 19 mm, ytorna täcks av jämna föroreningar. Dessa föroreningar påminner till viss del om järnsalter och då de förekommer, främst i föremålets fördjupningar så binder de mycket hårt. Mynnings hålet är från båda sidorna större än det som sitter inne i pärlans centrum. Tänkbart är när hålet tillverkades så lämnades material i dess centrum som sedan justerades bort. Pärlans färg spänner ifrån duvblå till ultramarin, inget glödskal noteras.

Pärlan innan konservering. Vägg i pärlans mitt.

3


Föremålet rengörs under mikroskop med mjuk pensel och trästicka. Placerades för urlakning i flera bad med avjoniserat samt med följande dehydrering i etanol i steg om 25, 50, 75, 95%, med följande kontrollerad torkning. Pärlan ges ett ytskydd med Paraloid B72 7% i toluen under vakuum i två steg, 800mbar - 550mbar, där efter lufttorkning. Metaller: Föremålens ytor täcks av ett lätt voluminöst lager av föroreningar. Ursprunglig yta kan på något ställe skymtas, det finns inslag av koppar(II)klorid, på något ställe skymtar underliggande metall. Föremålen bedöms relativt kraftigt nedbrutna och nästan som om de hade smält en aning. Någon passning mellan delarna noteras ej. I släpljus så tycks delar av ytorna ha någon dekor, men detta döljs mest av föroreningar. Föremålen påminner om del/delar till en oval spännbuckla.

Föremålen innan behandling. Föremålen är relativt kraftigt nedbrutna, bilden är mycket ojämn, då det även finns områden som kan benämnas ha ursprunglig yta. På några av dessa så finns det starka indikationer på att delarna varit förgyllda, förgyllningen uppträder under mikroskop som mindre öar. Noteras att dess färg slår åt rött. Då delarna enligt bedömning inte klarar för stora påfrestningar så kommer vissa partier med korrosionsprodukter att lämnas, för att inte äventyra föremålets status. Vid behandlingen av det mindre röret så omhändertogs ett tråd- snör liknande fragment, som dolde ett av hålen helt. Detta fragment märks :H. Ytorna rengörs lätt med mjuk pensel i 75%-ig etanol och en mindre mängd föroreningar släppte. Arbetet fortsatte med trästicka och dentalsond för att avlägsna något hårdare produkter, arbetet utfördes under mikroskop, för att mjukgöra de hårdare produkter användes EDTA-diNa (Titriplex III) 3,5% (w/w) i några korta intervaller med mjuk pensel. Föremålen urlakades i 10 varma bad med avjoniserat vatten samt dehydrerades med 95%-ig etanol med följande lufttorkning, ytorna behandlades med mjuk roterande borste. Behandling med BTA 3% (w/w) i etanol under vakuum i två steg om 600mbar, 400mbar i 24 timmar. Ytbehandling med Inkralack 5% i toluen, 2½ timma. Under behandlingen upptäcktes en viss ansamling av puppor som nämnts ovan samt i den större delen hittades ett 20-tal insekter.

4


Detaljfotografi på pupporna. Fotografi på insekterna, skalbaggar. Förekomsten av insekter på detta djup kan vara intressant om dessa inte normalt lever och förpuppar sig där. En mängd olika teorier kan diskuteras rörande de material som halskotorna vilade på, materialet påminner om mossa, lava eller ett fint sjögräs (vidare studier kan säker ge svar på detta). Om inte insekterna normalt lever på detta djup så kan det vara tänkbart att dom följt med de ”kudd-liknande materialet” ner i graven vid gravläggningen. Förpuppar sig samt inte överlevt och utvecklats som vuxna insekter. Intressant i detta resonemang kan vara om dessa insekter förpuppar sig en viss månad om året, då kan denna månad vara en riktlinje för begravningen. Givetvis är det heller inte säkert att pupporna och insekterna hör samman, insekterna är betydligt mindre. Vidare undersökning av humusmaterialet (:B) så upptäcktes en välbevarad tråd som består av 4 delar, tråden märks :E. En ellipsformad bit som påminner om bärnsten hittades också i materialet, biten har släta ytor och formatet 5 x 3 mm, samt en vikt på 1,18g, märks :F. Även ett mindre fragment troligen tillhörande en insekt omhändertogs i materialet, märks :G. De benvita insekterna som främst upptäcktes i den ihop vikta större brons delen (se bild ovan till vänster), märks :I.

Tråden märkt :E. Tråd / snörfragment märkt :H. Vid fortsatt undersökning av humusmaterialet så hittades flera fragment av en metallfolie pärla, mycket kraftigt nedbruten. Foliet bedöms vara av silver, pärlans delar är mycket sköra och orkar ingen vidare behandling. För att försöka stabilisera fragmenten doppas delarna i Paraloid B72 7% i toluen med följande lufttorkning.

5


Bärnsten? :F. Fragmentarisk pärla, med silver folie. Föremål: Halskotor. Pärla, större. Bromsföremål i två delar. Pärla fragmentarisk. Följande märkningar finns för eventuell vidare analys: :A Puppor/kapslar. :B Humusmaterial, i detta få finns det fler kapslar och insekter likt :I :C Moss liknande material. :D Kapslar. :E Tråd fragment. :F Elips formad del. :G Mindre insektsfragment, annan art. :H Tråd fragment ur hål från mindre brons föremål. :I Benvita insekter ur från större bronsföremål, två askar. Detaljfotografier på pupporna och insekterna har sänts till Göteborgs Naturhistoriska Museum, avdelningen för Evertebrater för identifikation.

6


Ort / Anläggning: Öland, Hulterstad sn, Triberga 8:4 Fynd nr: 39576:15-20 A 9 Kons nr: Kontaktperson: Magnus Petersson Kons. in: 2002-07-08 Kons. ut: 2006-02-17 Föremål: 3 st glaspärlor på en myntliknande platta av cu. 3st lösa pärlor glas/bärnsten?

1 st cu-spiral. Material: Antal: 4 Mått: Se nedan vikt in. Vikt in: Vikt ut: Foto: Ja Behandling: Cu-spiralen satt i en bit jord så att änden visades och påminde om en pärla, när jorden avlägsnades så visades sig hela spiralen. Ytorna var täckta av föroreningar, på något ställe så skymts koppar(II)klorid. Pilen nedan markerar en punkt med järn korrosion, spiralens centrum är helt fyllt. Vikt in 0,62g.

Föremålet rengörs under mikroskop med mjukpensel, trästicka samt dentalinstrument. De grövsta föroreningarna avlägsnas och den ursprungliga ytan bearbetas. Materialet ur centrum hålet avlägsnas och placeras i provrör märkt: Öland, Hulterstad sn, Triberga 8:4. A9:A. Då materialet studeras under mikroskop så tycks en viss fiber struktur noteras och samtidigt att detta har varit ”tvinnat”. I mikroskopets ljus så påminner materialet om ett tarmfragment eller som en sena. Spiralens ändar är snett bearbetade. Materialet kring spiralen sparas i burk och märks :A9:B. Delen rengörs lätt med 95%-ig etanol med följande lufttorkning samt behandlas med BTA 3% (w/w) i etanol med vakuum 800mbar i 24 timmar. Delarna ytbehandlas med Inkralack 5% i toluen. --- De segmenterade pärlorna på den cirkelrunda delen avlägsnades efter fotografering och det myntliknande föremålet röntgades. Det visar sig vara ett mynt med ett bärhål i, vikt 1,05g. Ytorna är kraftigt täckta av föroreningar av ett något jämnare slag, vissa delar av präglingen syns.

7


Myntet innan konservering.

Röntgen. Efter konservering. Rengöring med 95%-ig etanol med mjuk pensel under mikroskop för att avlägsna lättare föroreningar, myntet uppvisar en yta med ett markerat inslag av koppar. Arbetet fortsätter under mikroskop med trästicka och dentalinstrument för att frigöra hårdare produkter, dessa är ibland tunna och spröda. För att mjukgöra något hårdare produkter användes EDTA-diNa (Titriplex III) 3,5% (w/w) i några korta intervaller med mjuk pensel, samt justerades något med "Goddard´s". Eftersom myntets ytor bedöms ömtåliga så lämnades några djupare områden där mindre föroreningar finns kvar, detta för att inte äventyra myntets status och dessa bedöms inte skada myntet. Föremålet urlakades i flera varma bad med avjoniserat vatten med följande dehydrering i 95%-ig etanol samt lufttorkades. Slutbehandling med BTA 3% i etanol (w/w) med följande ytskydd 5% Inkralack i toluen. --- Bärnstenspärlan är i väl bevarad, på dess ytor noteras en viss krackelering och i dess centrum hål så finns det rester av järnkorrosion, hålet är ovalt. Ytorna är lätt förorenade. Vikt in 0,94g. Föremålet rengörs under mikroskop med mjuk pensel och trästicka, placerades för urlakning i flera bad med avjoniserat vatten. För att stabilisera pärland används Primal WS-24 i en 5%-ig lösning, med följande lufttorkning.

8


Pärlorna innan behandling. Den melonformade pärlan är relativt väl bevarad, dess form klart synlig. Ytorna täcks lätt av föroreningar, dess färg är konblå. I glasets inre syns en mängd luftblåsor, dessa bör härröra från en gas expansion då pärlan tillverkades. På två ställen har ytan varit så tunn att blåsan gått sönder, inget glödskal noteras. Vikt in: 0,54g. Pärlan med bikoniskform är lätt förorenad, dess glasmassa är kraftigt angripen, någon färg inte synlig.

Pärlans glasmassa är kraftigt vittrad. Vikt 0,35g. Ytter skiktet har släppt och bladguld skymtas Pärlan är av typen med metallfolie och har i detta fall en folie av guld. Pärlans centrumglas är idag opakt och vittrat. ”Överfångsglaset” som håller bladguldet på plats bör ha varit helt klar, detta skikt är mycket kraftigt nedbrutet och ligger som en lösare krans runt kroppen. Den har i det närmaste släppt helt. Bilderna ovan visar tydligt övergången mellan de olika glasen samt hur ett skadat område exponerar fritt hängande bladguld. Centrum hålet är svagt koniskt. De lösare föroreningarna avlägsnas med pensel och i något fall så skjuts de av med trästicka.

9


Den segmenterade pärlan är av typen med metallfolie och bedöms ha en folie av guld. Ytorna är lätt vittrade och ytter pärlorna uppvisar skador. Det finns indikationer på att dessa pärlor har haft ”grannar” som brutits av efter tillverkningen. Föremålet är lätt förorenat. Glaspärlorna rengörs under mikroskop med mjuk pensel och trästicka, placerades för vidare urlakning i flera bad med avjoniserat vatten, med följande dehydrering i etanol i steg om 25, 50, 75, 95%, med kontrollerad torkning. Pärlorna ges ett ytskydd med Paraloid B72 7% i toluen under vakuum i två steg, 800mbar - 550 mbar, där efter lufttorkning

10


Ort / Anläggning: Öland, Hulterstad sn, Triberga 8:4 Fynd nr: 39576:31 A9 Kons nr: Kontaktperson: Magnus Petersson Kons. in: 2002-07-08 Kons. ut: 2006-02-17 Föremål: Järnföremål

Material: Järn Antal: 1 Mått: Vikt in: Se nedan Vikt ut: Foto: Ja Behandling: Vid undersökning av medföljande material så upptäcktes en mindre klump/krusta som hade ett benfragment inbäddat. Någon form av ett föremål var inte synligt. Delarna täcks av ett lager med järnkorrosion/sand och uppvisar en mycket kraftig korrosionsbild med hårda produkter, ytan har inslag av krustor. Ursprunglig yta noteras ej.

De två ringarna efter konservering. Behandling med mikrobläster under mikroskop för att avlägsna de hårdare föroreningarna, som bläster medel användes glaspärlor. Under behandlingen så framträder två i hopsatta mindre ringar, dessa var så pass korroderade att de material som bedöms vara korrosions produkter, sparades för att ge styrka till fyndet. Eftersom delarna i det närmaste bara existerar som ”skal” urlakades de inte utan impregnerades direkt. Föremålet dehydrerades i aceton samt lufttorkades. Placerades i tork box. Föremålet impregnerades med mikrokristallint vax. Tänkbart är att ringarna har varit fäst i myntet.

11


Ort / Anläggning: Öland, Hulterstad sn, Triberga 8:4 Fynd nr: 39576:21-24 A2, A5, A14, A17 Kons nr: Kontaktperson: Magnus Petersson Kons. in: 2002-07-08 Kons. ut: 2006-02-17 Föremål: Järnföremål

Material: Järn Antal: 4 Mått: Vikt in: Se nedan Vikt ut: Foto: Ja Behandling: Föremålen fotograferades och placerades i aceton för dehydrering, förvaras vidare i klimat box. Då järnföremålens korrosionsbild är mycket lika så ges en gemensam konserveringsrapport.

Järnföremål innan konservering. Delarna täcks av ett lager med järnkorrosion/sand och uppvisar en kraftig korrosionsbild med hårda produkter, ytan har inslag av krustor. Ursprunglig yta noteras ej i något fall. Behandling med mikrobläster under mikroskop för att avlägsna de hårdare föroreningarna, som bläster medel användes glaspärlor. Urlakning med avjoniserat vatten då med reglerad temperaturväxling. Kloridreduceringen kontrollerades med konduktivitetsmätare (231 - 17μs). Föremålet dehydrerades i aceton samt lufttorkades. Placerades i tork box. Impregnering med mikrokristallint vax.

Vikt: 7,33g 5,92g

Vikt: 6,92g 5,81g

AnläggningslistaAnl nr Typ L (m) Br (m) Dj (m) Fyllning Anmärkning

1 Schaktgrav 2,5 0,7 0,4 Humös, sotblandad sand. Fynd: Glaspärlor och bronsföremål.2 Hällkista 0,84 0,5 0,4 Humös sand Barngrav. Fynd: Spik3 Hällkista 1 0,5 0,34 Barngrav4 Schaktgrav 1,06 0,4 0,11 Humös, sotig sand. Barngrav5 Schaktgrav 2 0,9 0,6 Sand och kalkstensflisor. Fynd: Järnkniv. Rester av träram.6 Schaktgrav 2,6 0,8 0,2 Humös sand.7 Hällkista m

stolphål0,92 0,7 0,28 Kalkstensflisor i humös sand. Barngrav.

8 Schaktgrav m stolphål

0,84 0,5 0,15 Gråbrun humös sand. Barngrav.

9 Hällkista 0,94 0,5 0,5 Humös sand. Barngrav. Fynd: Mynt och pärlor. Träramsrester.

10 Hällkista 0,94 0,58 0,5 Torvig. Barngrav. Rester av träkista.11 Schaktgrav 0,62 0,54 0,25 Barngrav. Luft mellan nedersta häll och skelett.12 Schaktgrav 0,52 0,34 0,25 Humusblandad sand. Barngrav.13 Hällkista 0,7 0,6 0,3 Packad, humös sand. Barngrav. Rester efter träkista.14 Schaktgrav 0,8 0,6 0,35 Humös sand. Barngrav. Fynd: Järnmärla.15 Hällkista 0,5 0,5 0,35 Sandig, humös med en sten och

kalkstensflisorBarngrav. Fynd: Keramikskärva.

16 Schaktgrav / Härd

2 1,2 0,2 Sotig fyllning, riklig med skörbränd sten.

Barngrav. Fynd: Flintskrapa.

17 Skadad hällkista

1,3 0,9 0,8 Humös sand och kalkstensflisor. Omrörd. Fynd: Spik

18 Härd / Stolphål 0,6 0,38 0,46 Sotig sand och skörbränd sten. Härden täcker stolphålet.

19 Schaktgrav m stolphål

0,84 0,7 0,4 Humusblandad sand. Stolphål i anslutning.

20 Härd 1,1 1 0,18 Svart, sotig sand med inslag av småsten.

Fynd: Ben och bränd lera.

21 Schaktgrav 0,9 0,6 0,47 Humös sand och kalkstensflisor. Barngrav.

22 Dike / Kantränna

1,6 0,4 Mörkbrun kulturjord.

23 Schaktgrav 0,9 0,45 0,15 Humös sand. Barngrav.24 Rest flisa 1,5 1 0,47 Humös sand med flera stödstenar,

bl a en malstensliggare.

25 Härd 0,6 0,5 0,18 Sotig, svart, packad fyllning i sand.

26 Härd 1,2 1,2 0,2 Svart, sotig sand. Rikligt med skörbränd sten.

27 Rest flisa 1,2 0,44 0,4 Humös sand med en stödsten.28 Hällkista 0,97 0,68 0,3 Humös sand. Kalkstensflisor. Barngrav. Fynd: Fiskkotor.29 Härd 1,4 1,4 0,12 Sotig med enstaka skörbrända

stenar.30 Nedgrävning 1,3 1 0,25 Matjord UTGÅR31 Stolphål 0,28 0,28 0,1 Humös Med en sten i botten32 Stolphål 0,6 0,4 0,28 Humös. Stenskodd.33 Stolphål 0,7 0,55 0,33 Humös. Stenskodd34 Stolphål 0,89 0,86 0,39 Humös Med vid nedgrävning.35 Schaktgrav 0,7 0,5 0,2 Humös sand.36 Stolphål 0,4 0,4 0,3 Mörk, humifierad.37 Stolphål 0,4 0,4 0,38 Mörk, humifierad sand.38 Stolphål 0,3 0,3 0,18 Mörk, humös sand.39 Stolphål 0,2 0,2 0,36 Brun, humös sand.40 Stolphål 0,24 0,24 0,14 Mörkbrun, humös sand42 Schaktgrav 0,58 0,34 0,3 Humös sand Skadad.43 Hällkista 2,4 1,2 1,2 Humös sand. Rester av träkista.44 Rest flisa 0,7 0,7 0,7 Med stödsten.45 Schaktgrav 1 0,6 Humös sand och liggande

lockhällarBarngrav. Två individer.

Fynd

lista

Inve

ntar

ienu

mm

er K

LM 3

9576

: 1 -

55Fy

ndnr

Mat

eria

lSa

kord

Ant

alTy

pA

nl n

rA

nläg

gnin

gsty

pV

ikt (

gr)

L. (m

m)

Br.

Tj.

Dia

m.A

nmär

knin

gar

1Sy

dska

ndin

avis

k fli

nta

Avs

lag

med

retu

sch

16

Scha

ktgr

av0,

214

0,5

0,2

I gra

vfyl

lnin

g.2

Ker

amik

Kär

l1

8Sc

hakt

grav

0,8

Spjä

lkat

god

s. Fu

nnet

i gr

avfy

llnin

g.

3Le

raLe

rklin

ing

69

Häl

lkis

ta13

,6I g

ravf

ylln

ing.

4O

rgan

iskt

mat

eria

lH

arts

29

Häl

lkis

ta0,

3I g

ravf

ylln

ing.

5K

eram

ikK

ärl

115

Häl

lkis

ta1,

7Sp

jälk

at g

ods.

I gra

vfyl

lnin

g.6

Kris

tians

tads

flint

aSk

rapa

1A

vsla

gssk

rapa

16H

ärd

/ Sch

aktg

rav

7,1

2726

11K

oppl

as k

onte

xtue

llt ti

ll hä

rden

.7

Ben

Brä

nt b

en5

Dju

rben

16H

ärd

/ Sch

aktg

rav

12K

oppl

as k

onte

xtue

llt ti

ll hä

rden

.8

Ben

8D

jurb

en16

Här

d / S

chak

tgra

v14

,6K

oppl

as k

onte

xtue

llt ti

ll hä

rden

.9

Lera

Brä

nd le

ra3

20H

ärd

110

Ker

amik

Kär

l7

20H

ärd

3,2

Spjä

lkat

god

s.11

Ben

13D

jurb

en20

Här

d15

,812

Ker

amik

Kär

l1

21Sc

hakt

grav

3,6

7I g

ravf

ylln

ing.

13G

las

Pärla

1M

elon

form

ad1

Scha

ktgr

av10

,218

25Ti

mgl

asfo

rmat

hål

. Blå

tt gl

as.

14K

oppa

rlege

ring

Hän

gsm

ycke

21

Scha

ktgr

av14

,172

19Fö

rgyl

ld. T

vå fr

agm

ent a

v yt

ters

kale

t frå

n en

ova

l dub

bels

kalig

sp

ännb

uckl

a. H

opvi

kta

för a

tt va

ra

häng

smyc

ke.

15B

ärns

ten

Pärla

19

Häl

lkis

ta0,

96

1616

Gla

sPä

rla1

Segm

ente

rad

9H

ällk

ista

1,2

158

Tre

segm

ent.

Gul

dfol

iera

d.17

Gla

sPä

rla1

Mel

onfo

rmad

9H

ällk

ista

0,5

611

Blå

tt gl

as.

18G

las

Pärla

19

Häl

lkis

ta0,

45

8G

uldf

olie

rad.

19K

oppa

rlege

ring

Pärla

1Sp

iral

9H

ällk

ista

0,6

76

20Si

lver

lege

ring

Myn

t1

Köl

nefte

rprä

glin

g9

Häl

lkis

ta0,

90,

520

Med

upp

häng

ning

shål

.21

Järn

Spik

12

Häl

lkis

ta5,

950

22Jä

rnSp

ik1

17Sk

adad

gra

v7,

357

23Jä

rnM

ärla

114

Scha

ktgr

av6,

933

2424

Järn

Kni

v1

5Sc

hakt

grav

4,7

6010

4M

ed tå

nge.

25G

las

Pärla

11

Scha

ktgr

avFl

era

frag

men

t. M

etal

lfolie

rad.

26O

rgan

iskt

Tråd

11

Scha

ktgr

av27

Met

all

Frag

men

t1

3H

ällk

ista

Vitm

etal

l28

Ben

Fisk

ben

628

Häl

lkis

taSe

x st

röm

min

gsko

tor.

30O

rgan

iskt

Snör

e4

1Sc

hakt

grav

31Jä

rnÖ

gla

19

Häl

lkis

ta0,

29

Fäst

ögla

för m

ynte

t.

Fynd

lista

Inve

ntar

ienu

mm

er K

LM 3

9576

: 1 -

55Fy

ndnr

Mat

eria

lSa

kord

Ant

alTy

pA

nl n

rA

nläg

gnin

gsty

pV

ikt (

gr)

L. (m

m)

Br.

Tj.

Dia

m.A

nmär

knin

gar

32B

rons

Ova

l spä

nnbu

ckla

1D

ubbe

lska

lig65

,111

361

1Lö

sfyn

d ur

scha

ktm

asso

r. El

dska

dad.

Ytte

rska

let s

akna

s. M

ed

beva

rad

nål a

v jä

rn.

33B

enSk

elet

t1

Vux

en1

Scha

ktgr

avK

vinn

a. 4

0-50

år. C

a 1,

67 m

eter

.34

Ben

Skel

ett

1B

arn

2H

ällk

ista

3-6

mån

ader

.35

Ben

Skel

ett

1B

arn

3H

ällk

ista

3-6

mån

ader

.36

Ben

Skel

ett

1B

arn

4Sc

hakt

grav

3-6

mån

ader

.37

Ben

Skel

ett

1V

uxen

5Sc

hakt

grav

Kvi

nna.

Ca

22 å

r. 1,

56 m

eter

38B

enSk

elet

t1

Vux

en6

Scha

ktgr

avM

an. 2

5-35

år.

1,65

met

er.

39B

enSk

elet

t1

Bar

n7

Häl

lkis

ta3-

6 m

ånad

er.

40B

enSk

elet

t1

Bar

n8

Scha

ktgr

av15

,5 m

ånad

er.

41B

enSk

elet

t1

Bar

n9

Häl

lkis

ta4-

7 m

ånad

er.

42B

enSk

elet

t1

Bar

n10

Häl

lkis

ta3-

5 m

ånad

er.

43B

enSk

elet

t1

Bar

n11

Scha

ktgr

av0-

3 m

ånad

er.

44B

enSk

elet

t1

Bar

n12

Scha

ktgr

av0-

1 m

ånad

.45

Ben

Skel

ett

1B

arn

13H

ällk

ista

Nyf

ödd.

46B

enSk

elet

t1

Bar

n14

Scha

ktgr

av0-

3 m

ånad

er.

47B

enSk

elet

t1

Bar

n15

Häl

lkis

ta3-

5 m

ånad

er.

48B

enSk

elet

t1

Bar

n16

Scha

ktgr

av2-

3 m

ånad

er.

49B

enSk

elet

t1

Bar

n19

Scha

ktgr

av3-

5 m

ånad

er.

50B

enSk

elet

t1

Bar

n21

Scha

ktgr

av6-

7 m

ånad

er.

51B

enSk

elet

t1

Bar

n23

Scha

ktgr

av15

-18

mån

ader

.52

Ben

Skel

ett

1B

arn

28H

ällk

ista

6-7

mån

ader

.53

Ben

Skel

ett

1B

arn

35Sc

hakt

grav

0-3

mån

ader

.54

Ben

Skel

ett

1B

arn

42Sc

hakt

grav

6-8

mån

ader

.55

Ben

Skel

ett

2B

arn

45Sc

hakt

grav

7,5-

8 år

. 4-8

mån

ader

.

14C-analyser

Anläggningsnr Lab nummer C14-datering BP Standardavvikelse Kal 2�2 Ua-24503 1145 35 780-9904 Ua-24504 975 40 990-11705 Ua24897 1225 40 680-8906 Ua-24898 1110 40 810-10207 Ua-24899 1240 40 670-8909 Ua-24505 1185 40 720-98010 Ua-24506 1225 40 680-90011 Ua-24507 1245 40 680-89012 Ua-24508 1055 40 890-92015 Ua-24900 1230 40 680-89016 Ua-24509 1375 40 600-77021 Ua-24510 1185 40 720-98023 Ua-24511 1070 40 890-1030

Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron]

500CalAD 1000CalAD 1500CalAD

Calibrated date

Anl 2 1145±35BP

Anl 4 975±40BP

Anl 5 1225±40BP

Anl 6 1110±40BP

Anl 7 1240±40BP

Anl 9 1185±40BP

Anl 10 1225±40BP

Anl 11 1245±40BP

Anl 12 1055±40BP

Anl 15 1230±40BP

Anl 16 1375±40BP

Anl 21 1185±40BP

Anl 23 1070±40BP

A 4 2

A 2 8

A 1 5A 1 3

A 1 4

A 1 2

A 1 1A 1 0

A 9

A 4 5A 8

A 1 7

A 2

A 1 9

A 7

A 1 6A 3 5

A 6

A 2 1

A 4

A 5

A 2 2

A 2 3

A 2 4

A 2 7

A 3

A 1

A 2 2

A 4 4

A 4 3

5 m

Plan över undersökningsområdet 2002med gravanläggningar.

Documents

Tribergacomparisons are made with other Iron Age cemeteries on Öland. It is difﬁ cult to make any general conclusions because of the small areas of excavated cemeteries but it seems