Justice and dignity for detainees week

 Vittnesmål från fångar vars fall KrF

har följt:

Fausto Sanchez. Den 21-årige Fausto greps i november 2006 tillsammans med hela sin

familj, oskyldigt anklagad för kidnappning och utpressning. Familjen var organiserad i en bondeorganisation. Han satt fängslad på

anstalten Cereso 17 i Chiapas, Mexiko, under ett år och nio månader. Han släpptes villkorligt efter en översyn av politiska fångars akter och

en 22 dagar lång hungerstrejk i april i år.

Fausto:”På anstalten kom den man som anklagat oss för brottet och betalade vakterna för att de skulle slå mig. Han sa att de lika gärna kunde döda mig. Det kom blod ur öronen och näsan på mig. De tvingade mig att skriva under ett papper, men jag kan inte läsa.”

Sultana Khaya förlorade sitt ena öga när hon greps vid en ickevåldsmanifestation vid

universitetet i Marrakesh, Marocko, i maj 2007. Sultana dömdes först till åtta månaders fängelse,

men efter överklagan mildrades domen till tre månaders villkorlig dom.

Sultana:"Polismännen omringade mig och slog och sparkade mig så att mitt öga brast. Därefter förde de in oss i en ambulans och band våra händer. De fortsatte också att slå oss i ambulansen. På stationen tog en av poliserna min hand och började underteckna ett dokument som jag inte kunde veta vad det stod i eftersom mitt ena öga brustit och det andra var svullet."

Antonio Diaz Ruíz var aktiv i zapatiströrelsen när han greps, oskyldigt anklagad för

kidnappning år 2002. Efter nästan sex år i högsäkerhetsfängelset El Amate i Chiapas släpptes han efter en över en månad lång

hungerstrejk.

Antonio:”På åklagarmyndigheten pressade de mig ochtorterade mig för att jag skulle erkänna, jag hade varken tolk eller advokat. Jag erkände ingenting, det enda jag sa var att jag inte gjort någonting. Då slog de mig. De tvingade mig att skriva under ett blankt papper och lovade att jag skulle släppas då. Enligt det pappret har jag erkänt.”

Alberto Patishtan Gómez fängslades år 2000 oskyldigt anklagad för bakhåll och sitter idag, åtta år senare på högsäkerhetsfängelset El

Amate i Chiapas, Mexiko.

Alberto:”De grep mig utan någon häktningsorder och de höll mig under en månad medan de letade efter bevis. De var ju tvungna att hitta någon som kunde betala för brottet som hade begåtts. Mitt vittnesmål falsifierade de”.

Orlando Manzanares Lorenzo. Social ledare i ursprungsfolksbyn El Camalote i Guerrero, Mexiko. Tillsammans med

fyra kamrater är han häktad sedan nästan ett halvår tillbaka, oskyldigt

anklagad för mord.

Orlando:”Vi sitter fängslade för att inte kunna störaregeringen. Det är bekvämt för dem. Vi är fängslade för att vi kämpat för vårt folk och vår by”.

Juana Méndez Rodrìguez greps anklagad för att ha planterat marijuana. Den 43-åriga elvabarnsmamman blev våldtagen på

polisstationen. I dag finns en fällande dom mot de ansvariga, något som är mycket

ovanligt i Guatemala.

Juana:”De satte fast mig med handklovar i korridoren,för det fanns inte celler för kvinnor. Sedan sa deatt jag kunde vila på en madrass på kontoret.Jag tvingades klä av mig naken, de tog på migoch stoppade in handen i min vagina. En annanpolis kom in och han våldtog mig och sedantvingade de mig att gå naken genom polisstationen och tvingade mig att tvätta mig framför de manliga fångarna”.(Citatet är en sammanställning från hennesvittnesmål och inte ordagrant återgivet).

Tiburcio Gómez Pérez har suttit två och fyra månader utan dom i olika fängelser i

Chiapas, oskyldigt anklagad för kidnappning.

Tiburcio:”Jag blev torterad på åklagarmyndigheten, de slog mig och trädde en plastpåse över huvudet på mig så att jag inte kunde andas. I dag har jag ingen känsel i ryggen och axeln och har svårt att böja mig ned. När jag förflyttades mellan två fängelser blev jag utpekad som en bråkstake och jag tvingades ned i latrinen med avföring upp till halsen i flera timmar. Det var så förnedrande.”

Brahim Sabbar är en av de över 500 västsaharier som utsatts för påtvingade

försvinnanden. Han fördes bort av marockanska myndigheter 1981 och släpptes

1991. Brahim Sabbar är människorättsförsvarare och

generalsekreterare i The Sahrawi Association of Victims of Grave Human Rights Violations Committed by the Moroccan State (ASVDH).

Brahim Sabbar dömdes 2006, i vad Amnesty International kallar en orättvis rättegång, till två års fängelse anklagad för att vägra lyda order från en polis och för våld mot en polisman. Sedan dess har han också anklagats för att tillhöra en icke auktoriserad förening och anstiftan till våldsam protest. Sabbar, frigavs den 17 juni 2008. Firandet av frigivandet präglades av trakasserier och misshandel.

Genom att uppmärksamma och följa dessa och andra rättsfall vill KrF bidra till rättvisa och värdighet för

fångar i våra samarbetsländer.

Du kan agera!

Gå med i KrF:s blixtaktionsnätverk och följ fallen på krf.se

Foton:Willian Silveira

KrFASVDHFrayba