Embed Size (px)
Citation preview
http://www.diva-portal.org
This is the published version of a chapter published in Lärande i friluftsliv : perspektiv ochämnesdidaktiska exempel.
Citation for the original published chapter :
Lundvall, S. (2011)
Skolans friluftsverksamhet i ett historiskt perspektiv.
In: Lundvall, S. (ed.), Lärande i friluftsliv : perspektiv och ämnesdidaktiska exempel (pp. 119-138).
Stockholm: Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH
N.B. When citing this work, cite the original published chapter.
Permanent link to this version:http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:gih:diva-2070
Skolans friluftsverksamhet i ett historiskt perspektiv
Suzanne Lundvall
På tisdag den 14 september har vi friluftsdag på Sportfältet.Lämpliga kläder och matsäck ska medtagas.1
En mängd meddelanden med ovanstående budskap harsänts hem med eleverna genom årtiondena. Och visstblir man nyfiken – vad ska barnen göra där på Sportfäl-tet, med sina ”lämpliga” kläder och med ”medtagen”mat? Nyfikenheten stimuleras av den debatt som pågåtten tid kring skolämnet idrott och hälsas målsättning, in-nehåll och kunskapskrav, en debatt som också berört fri-luftslivsundervisningen i ämnet (eller kanske snarare av-saknad av denna). Friluftsliv förknippas ofta med frilufts-verksamhet och friluftsdagar. Men hur hänger egentligendessa begrepp och företeelser ihop och vilket innehållhar de förväntats företräda över tid? Om detta vet viganska lite. Avsikten med detta kapitel är därför att fåkunskap om hur friluftsverksamhet, friluftsliv och fri-luftsdagar har representerats på styrdokumentsnivå ochi relation till kroppsövningsämnets innehåll. Texten tarutgångspunkt i följande frågeställningar:
– När och hur framträder begreppen friluftsverksam-het, friluftsdagar och friluftsliv i den svenska skolansstyrdokument under 1900-talet och framåt?
– Hur går det att förstå relationen mellan friluftsverk-samheten och kroppsövningsämnet under den stude-rade perioden?
Texten gör inga anspråk på att vara heltäckande, utantecknar en övergripande bild. Kapitlet ger en kronolo-gisk beskrivning av hur begreppen framträder och när
det går att uppfatta att paradigmskiften sker. Avslut-ningsvis diskuteras hur en förändrad syn på skolans fri-luftsverksamhet påverkade friluftslivets positionering iämnet idrott och hälsa.
En läroplanshistorisk resa
Det empiriska material som har fått bilda underlagför kapitlet är den svenska skolans styrdokument förkroppsövningsämnet på grund- och gymnasieskola,d.v.s. motsvarande läro- och kursplaner från 1900-taletsbörjan fram till och med Lgr 11 och GY 2011. De sär-skilda anvisningar och stadgar för friluftsverksamhetensom funnits med under denna period har också tagitsmed som underlag. Texterna har genomgått en s.k. in-nehållsanalys när det gäller begreppen friluftsverksam-het, friluftsdagar och friluftsliv med fokus på vad sominrymts i dessa begrepp och hur dessa begrepp framträ-der i sitt sammanhang (Bergström & Boréus, 2005). Enviktig del i analysen har varit hur begreppen frilufts-verksamhet och friluftsliv skrivits fram, d.v.s. hur de till-delats betydelse och innehåll.
Motivet till att grunda kapitlet drygt 100 år tillbaka itiden är att utbildnings- och värdestrukturer formas ochomformas långsamt. Många gånger betydligt långsam-mare än vi tror. Ofta benämns dessa strukturer somsega, de tar lång tid att forma och följaktligen också långtid att omforma. Och även om ny- och ombildning ellerutbyte av begrepp i utbildningssammanhang sker, visarläroplansteoretisk forskning att förändringar på styr-ningsnivån, den formella nivån, tar lång tid att konkreti-sera och gestalta på transformerings- respektive realise-
119
1 Meddelande till hemmen från en 0–3 skola i en storstadsre-gion, daterat 10/9 2010.
ringsnivåerna, d.v.s. på nivåer där lärare förvandlar(transformerar om) mål och kunskapskrav till ett under-visningsinnehåll, som realiseras i mötet med eleverna(Bernstein, 2003).
Utseendet på dessa processer har, enligt Bernstein,att göra med olika skolämnens styrnings- och kontroll-mekanismer. Desto tydligare ramar ett ämne har, ju meruppfattar läraren hur ett ämnes värdestruktur ser ut, vadsom gäller, i betydelsen vilka koder för innehåll och kun-skapsnivåer, som slutligen kommer till uttryckt i under-visningen. Ju svagare avgränsat ett ämne är gentemotandra ämnen eller företeelser utanför skolan desto meroklart är det för såväl lärare som elever och utomståendevad som gäller och ju mer beroende av lärarens eller lä-rarlagets egen habitus och kompetens blir ämnets inne-håll. Tidigare forskning har visat att ämnet idrott ochhälsa är ett svagt avgränsat område, men likväl med star-ka interna koder när det gäller erkännandekultur ochvad som värderas i ämnet (se exempelvis Ekberg, 2009;Lundvall & Meckbach, 2008 a, Lundvall, Meckbach &Wahlberg, 2008 b; Backman, 2010). En svaghet med attendast studera styrdokument är förstås att vi inte kom-mer åt vad som egentligen undervisningsmässigt for-mades och omformades på transformerings- och reali-seringsnivåerna.
De paradigmbrott i skolans värld som då och då in-träffar när det gäller styrning av skola och ämnesinne-håll försiggås oftast av en kraftfull extern förändring:krig, katastrofer, kunskapsrevolutioner inom medicin,teknik, samhälle eller när nya verktyg söker sig in i sko-
lans värld (miniräknare, datorer, användningen av di-gital informationsteknologi, etc.). Endast mycket kraft-fulla förändringar förmår att omvärdera etablerade syn-sätt, värdegrunder och/eller metoder i skolan. Fråganinställer sig om det har funnits något paradigmbrott närdet gäller hur skolan har sett på friluftsverksamhet ochfriluftsliv, och om skolreformer till och med har passeratutan att lärare och lärarutbildare uppfattat att ett para-digmskifte har inträffat?
Friluftsverksamhet och friluftsliv
Läroverken
Begreppet friluft förekommer redan i Läroverksstadganfrån 1905, med betydelsen att ge utrymme för aktivite-ter utomhus: ”två till tre gånger per termin att ägna tid
Suzanne Lundvall
120
Tabell 1. Översikt över läroverkens förekomst av friluftsverksamhet (FL) eller motsvarande.
LS1905 (1909) LS 1928 LS 1933
Frilufts(verksamhet)
Idrottsövningar och frilufts-lek
4–6 ggr/år
Friluftsliv och friluftsverksamhetanvänds som begrepp (friluftsdagar)
främjande av idrottsliv och FL-verk-samhet; idrottsövningar, längrevandringar, naturvetenskapliga ochhistoriska exkursioner, studie-utflykter, friluftsarbete och dylikt
flera ämnen involverade15–20 hel/halvdgr/år
Friluftsdagar
FL-verksamhet bestående av delsvandringar, idrottsövningar ochkroppsarbete i det fria, dels exkur-sioner och andra studieutflykter
flera ämnen involverade10–12 hel/halvdgr/år
Tabell 2. Översikt över folkskolans förekomst av friluftsverk-samhet (FL) eller motsvarande.
FS/UB 1919/1933 UP 1955
Verksamhet i det friaLekar och idrottsövningar
Skolstyrelsen beslutar omhel/halvdgr
FriluftsverksamhetfriluftsdagarLekar, idrottsövningar,naturvärn, naturkunskap6–10 hel/halvdgr alt8–12 dgr (stadslikn tät-ort)
åt idrottsövningar och friluftslek” (LS 1905, § 20 mom.2). Ett av huvudskälen bakom behovet av en verksamhetutomhus var att man ville öppna upp för rekreation ochåterhämtning under skoltid. Genom verksamheten i detfria kunde också den fysiska fostran få ett förbättrat till-godoseende (Tolgfors, 1987). Konsekvenserna av ettsuccesivt förlängt läsår oroade, och med idrottsövning-ar, längre vandringar etc. kunde man motverka följder-na av ett ökat stillasittande. Användningen av begreppeteller prefixet ”frilufts-” framträder således redan undertidigt 1900-tal, i betydelsen det hälsobringande, detstärkande och friska, i motsats till det instängda, det stil-lasittande, som kunde alstra sjukdom och svaghet.
Även om ett starkt motiv till friluftsverksamheten varrörelse utomhus, framgår det av citatet nedan att detfanns förväntningar på att tiden skulle användas till merän bara idrottsövningar utomhus, ett bakomliggandebredare bildningsperspektiv framträder.
[...] skall det vanliga skolarbetet varje läsår avrektor inställas under högst tjugo dagar, av vilkaminst femton, fördelas på hel- eller halvdagar ochpå lämpligt sätt förlagda till läsårets olika delar,skola efter bestämmande av rektor användas förfrämjande av idrottsliv och friluftsverksamhet ge-nom anordnande av idrottsövningar, längre vand-ringar, naturvetenskapliga och historiska exkur-sioner och andra studieutflykter, friluftsarbete ochdylikt under skolans ledning och tillsyn. (LS,1928)
I den första anvisningen för friluftsverksamheten, ettcirkulär från läsåret 1928/29 från Skolöverstyrelsen(SÖ), framgår att flera ämnen skulle bidra till den verk-samhet som fått tid avsatt (Tolgfors & Annerstedt,1987). Enligt detta skulle eleverna under den avsatta ti-den också ges tillfälle till att lära känna sin hembygd,minnesmärken av historisk och kulturhistorisk art samtfå kunskap om naturområden. Det är också i detta cir-kulär som begreppet friluftsdag förekommer för förstagången. Ett vanligt, och inarbetat namn, för dessa dagarvar annars ”idrottsdagar” (ibid.). I de formella styrdoku-menten används dock inte denna benämning. Frilufts-dagarna fastslås som en term i läroverksstadgan år 1933och dessa dagar kunde organiseras som fasta eller
rörliga: ”§20 mom 2: Friluftsverksamheten förläggsantingen till fasta friluftsdagar eller rörliga.” (LS 1933,s. 28).
Folkskolan
I Undervisningsplanen för rikets folkskolor (UP) 1919anges att: ”Skolstyrelsen bestämmer hel eller halvdagarför lekar och idrottsövningar i det fria” (ibid., s. 16).Noteras kan att även hembygdsundervisning hade iuppgift att verka i det fria, d.v.s. på annan plats än i klass-rummet, för att säkerställa att elevens känslor för hem-bygden och förmåga till iakttagelser av naturupplevelserutvecklades. Ämnet Geografi och naturkunnighet skullepå liknande sätt bidra med kunskaper som kunde stärkaelevens kärlek till och känsla för naturen. Det dröjdedock till 1941 innan Riksdagen tog beslut om att införaen reglerad tid till friluftsverksamhet i folkskolan (im-plementerades 1942).
Ju fylligare styrdokumentens texter blir, ju mer fram-träder att friluftsverksamheten ska representera ettskolövergripande särskilt undervisningsmoment, därverksamheten utomhus ska riktas mot både kroppsligrörelse och uppövandet av känslor och ansvar för naturoch kultur:
I anvisningarna till kursplanerna för hembygds-kunskap och naturkunskap erinras om vikten avatt elevernas sinne för skönhet väckes och utveck-las samt om betydelsen av att vänjes vid aktsamhetoch hänsyn i förhållande till djur och växter. [...] Isamband med studieutflykterna och under fri-luftsverksamheten ges många tillfällen till en un-dervisning med detta syfte. (U 55, Några särskildaundervisningsmoment, s. 27)
Tabellerna på motstående sida illustrerar när begrep-pen friluftsverksamhet respektive friluftsdagar börjaranvändas och det innehåll som knöts till begreppen. Isamband med att beslut om friluftsverksamheten togs1928 reglerades tiden i ett kraftigt utökat antal dagar. Ien bilaga till kapitlet finns en översikt av friluftsverk-samhetens (FL) syfte, begreppsanvändning och tids-tilldelning utifrån övergripande styrdokumenten ochkursplaner under den studerade tidsperioden (bil. 1).
Skolans friluftsverksamhet i ett historiskt perspektiv
121
Begreppet friluftsliv i kroppsövningsämnet
Begreppet friluftsliv börjar användas inom ramen förkroppsövningsämnet i och med läroverksstadgan 1928(SFS 1928/252). Målsättningen för gymnastik, lek ochidrott var likartad för läroverk och flickskola och hadetill uppgift att:
[...] genom övningar, lämpade efter lärjunges åldersamt ett ordnat friluftsliv (min kursivering) befor-dra en allsidig kroppsutveckling, även som att,med tillvaratagande av övningarnas karaktärsda-nande syfte ytterligare stärka lärljungarnas fysiskaoch psykiska motståndskraft samt hos dem fram-mana känslan för folkhälsans fortgående förbätt-ring (Gymnastik med lek och idrott, LS 1928,4-årigt gymnasium, s. 275).
Det uttrycks i kursplanen en tät relationen mellankroppslig skolning och möjligheter till karaktärsdaning,inkluderande psykisk och fysisk motståndskraft. Mennågot ämnesinnehåll i friluftsliv, utöver de friluftsrela-terade aktiviteterna såsom simning, skridsko-, skidlöp-ning, orientering, framträder inte i den fortsatta texten.
För folkskolan kommer begreppet friluftsliv in i mål-sättningen i kursplanen 1955 (U 55). I innehållsbeskriv-ningen återfinns även här de friluftsrelaterade idrotts-aktiviteterna: simning, orientering, iskunskap, skridsko-åkning, skidlöpning, vilka funnits med sedan tidigt1900-tal (UB 1919). Därtill omnämns naturvård ochtrafikundervisning.
Undervisningen i gymnastik med lek och idrottbör så bedrivas, att den skänker rekreation i detdagliga arbetet, vänjer eleverna vid samarbetesamt skapar förståelse för kroppsövningar och fri-luftsliv såsom led i en sund livsföring. (U 55,Gymnastik, med lek och idrott, s. 137)
I kroppsövningsämnets tidiga kursplaner för folksko-la och läroverk ligger fokus på den kroppsliga skolning-en, det gymnastiska och idrottsliga utövandet, inriktatpå en allsidig träning av gymnastiska och idrottsliga fär-digheter, kroppshållning och muskelstärkande övning-ar, lekar och spel. Låt oss nu gå över till att närmare stu-
dera vad de s.k. anvisningarna för friluftsverksamheteninnehöll, för att därefter återvända till relationen mellande övergripande styrdokumenten (läroplaner/förord-ningar) och kursplanerna.
Anvisningar för friluftsdagarna
Det blir i de särskilda anvisningarna som syftet för läro-verkens och folkskolans friluftsverksamhet förtydligasgenom exempel på form och innehåll. Det första kom,vilket nämndes inledningsvis läsåret 1928/29, i form avett cirkulär från Skolöverstyrelsen (SÖ) (Tolgfors & An-nerstedt, 1987). Därefter följde Anvisningar för de högreläroanstalternas friluftsdagar (1944) och Anvisningar förfolkskolornas friluftsdagar (1942) samt Friluftsverksam-heten i skolan (1964 respektive 1970). Den första anvis-ningen för läroverket omfattar ett par sidor, de tvåföljande anvisningarna för läroverk och folkskola, övertvåhundra sidor. Supplementen, som anvisningarna på1960- och 70-talen kom att kallas, fick till stor del ettlikartat utseende och innehåll, men är betydligt mindreomfattande till sin volym.
Den fysiska fostran och det kreativa
För folkskolan var målsättningen med friluftsverksam-heten att ”ge ökat utrymme åt den fysiska fostran i folk-skolan och att genom friluftsövningar bereda en hälso-sam motvikt mot skolarbetet och bibringa intresse förhärdande och stärkande friluftsliv” (Anvisningar, 1942,s. 7). I skriften ges en detaljerad beskrivning av hur pla-neringen ska gå till, innehåll och fördelning av frilufts-dagar över året samt råd om hur redogörelsen till rektorska skrivas. Innehållet domineras av olika idrottslekaroch -grenar: terränglekar (spår-och stigfinnarlekar,iakttagelselekar, smyglekar m.m.), orienteringsövningar(kartritning, kompassövningar, bedömning av avstånds-övningar m.m.), skidlöpning och skridskoåkning, sim-ning, friidrott, bollekar och bollspel (handboll, korg-boll, långboll).
Enligt en historiebeskrivning av den svenska folksko-lans etablering och framväxt var friluftsverksamhet nå-got som uppskattas av såväl skolans lärare som elever(Fredriksson 1971, s. 471). Det som uppskattades för-
Suzanne Lundvall
122
utom tillfället till den ”fysiska utbildningen” var även”fostran i andra avseenden bland vilka må nämnas vadsom innefattas i begreppen naturvett och naturvärn”(ibid.). I motsats till läroverken saknade ju folkskolanunder lång tid föreskrifter för de obligatoriska frilufts-dagarna, även om tid funnits avsatt till lek, idrottsöv-ningar och studieutflykter i det fria. Efter krav från Sve-riges Allmänna Folkskollärarförening tillsattes en ut-redning om en reglering. Ett bakomliggande motiv tillRiksdagens beslut att införa obligatoriska friluftsdagarför folkskolan (1941) var viljan att på alla sätt stärkaungdomens hälsa och förmåga att vara redig och be-slutsför i nödlägen. Därför kom inte bara orienteringoch idrottsövningar samt lägerliv, naturkunnighet ochnaturvärn att ingå i verksamheten, utan också såvälbrandskydd, olycksfallsvård som spaningsövning (ibid.,s. 468; Anvisningar 1942, s. 7). Det sistnämnda var högstbegripligt då andra världskriget pågick för fullt.
I Läroverkens anvisningar framträder, förutom atttillgodose den fysiska fostran, att det rekreativa syftetmed friluftsverksamheten skulle vara överordnat dethärdande:
Vistelse i skog och mark innebär alltid en visshärdning, som har sitt stora värde. Övningarnaböra däremot icke utformas med direkt syfte attvara härdande. [...] Erfarenheten har hittills tyd-ligt givit för handen, att en rätt ledd friluftsverk-samhet utgör ett mycket betydelsefullt inslag iskollivet. (Anvisningar för de högre läroanstalter-nas friluftsdagar, 1944, s. 7–8)
Friluftsverksamheten gavs också en alldeles särskildroll när det gällde den sociala fostran:
På ett särskilt sätt kan denna art av skolarbetetställas i karaktärsdaningens tjänst. [...] De fria for-merna varunder samvaron mellan lärare och lär-jungar samt mellan de senare inbördes här ägerrum, kunna verksamt bidraga till att utveckla lär-jungarnas kamratkänsla, hjälpsamhet samt derassolidaritet med skolan, och genom sin art har den-na sida av skolans verksamhet särskilda förutsätt-ningar att uppmana mod, rådighet och förmågaatt uthärda strapatser. (Ibid., 1944, s. 8)
Naturvärn
Värdet av att respektera naturen och uppmärksammanaturens olika kvaliteter ur ett estetiskt perspektiv tasupp i ett eget, om än kort, kapitel kallat Naturvärn i lä-roverkets anvisningar. Här betonas att ”Brukad jord ochskog äro vårt lands största ekonomiska tillgångar” ochatt ”Umgänget med naturen kräver kunskap, hänsynoch rådighet”. Därför behövde ungdomen fostras till attlära sig respektera, uppmärksamma och visa förståelseför naturens skönhet” (ibid. 1944, s. 137–138). Med ti-den sker en genomgripande förändring av begreppetnaturvärn, vilket kort tas upp i kapitlets senare del.
Stad och glesbygd
Vid 1950-talets mitt börjar skolföreträdare allt meruppmärksamma det som uttrycks som en växande skill-nad mellan ungdomar i större städer och ungdomar pålandsbygd. I U 55 framgår att behovet av naturkontaktvar särskilt viktigt för städernas barn och ungdom.
Syftet med friluftsdagen är dels att bereda elever-na rekreation och omväxling i det dagliga arbetetgenom idrottslig verksamhet, studieutflykter o.d.,dels – ärskilt i fråga om städernas och de störresamhällenas ungdom – att erbjuda dem lämpligatillfällen att komma i närmare kontakt med livetutanför skolan och lära känna natur, folk och ar-betsliv. (U 55, Några särskilda undervisningsmo-ment, s. 27)
Frågan om stad och landsbygden var uppenbarligenså angelägen att det i timplanen till och med gavs möj-ligt till ett extra antal friluftsdagar för skolor i städerna(se tabell 3). Det var bl.a. genom friluftsverksamhetensom folkskolans elever skulle få sin undervisning i na-turvård, allemansrätt, naturkunnighet och kunna lärasig bli känslomässigt berörda av naturens påverkan.
Underordnade och parallella kulturer
Några år in på sextiotalet kommer en ny anvisning ge-mensam för grundskola och gymnasium, nu kallad Fri-luftsverksamheten i skolan (1964). I denna betonas åter-
Skolans friluftsverksamhet i ett historiskt perspektiv
123
igen att friluftsdagarnas syfte är att öka skolans möjlig-heter till fysisk fostran, rekreation och till att skapa ettbestående intresse för idrotts- och friluftsliv. Den ökadefritiden med femdagarsvecka och de längre semestrarnagav anledning att förse de unga med lämpliga motions-former. Även om fokus för friluftsdagarna är inriktatmot idrottsliga aktiviteter, finns fortsatt den parallellabetoningen på friluftsverksamhetens möjligheter att bi-dra till ett bestående intresse för naturen och dess skön-hetsvärden, genom samplanering och samverkan medandra ämnen (ibid., s. 5).
En naturlig form av friluftsdag som skrevs fram var enutflykt, exempelvis en cykelutflykt, skridskotur, skidfärdeller en långpromenad till raststuga. Utflyktsmålet fickgärna samtidigt ge möjlighet till övningar och lekar avolika slag (ibid., s. 19). För utflykten gällde att ha lämp-lig klädsel: ”I skog och mark bör byxor av vindtyg an-vändas, t.ex. Jeans. [...] Skor med höga klackar får underinga omständigheter förekomma.” (Ibid., s. 18). För deyngre stadierna riktades anvisningarna till klasslärarna,för högstadiet riktades de till gymnastiklärarna (dåva-rande beteckning på idrottslärare).
Det sista supplementet som produceras blir Frilufts-verksamheten i skolan (1970) också denna riktad motbåde grundskola och gymnasium. Målsättningen medfriluftsverksamheten känns igen även om fysisk fostranersatts med att: ”stimulera till varaktigt intresse föridrottslig verksamhet, till en fullvärdig rekreation ochtill regelbunden konditionsstärkande utevistelse, somett medel att bibehålla hälsa och arbetsförmåga” (ibid.,s. 3). I Supplementet konstateras att eleverna behöver fåkunskap om var tillgängliga natur- och strövområdenfinns (ibid., s. 3). Det sistnämnda i linje med de samhäl-leliga åtgärder som sedan ett par decennier vidtagits föratt säkra rekreations- och friluftsområden för tätortens/stadens invånare (Sandell & Sörlin, 2008).
Även om en allt tydligare betoning av den individuel-la utvecklingen av eleven träder fram i läroplanerna,kvarstår in på 1970-talet skolans strävan att med hjälp avbl.a. friluftsverksamheten ge en bred allmänbildning.Gymnasieskolan skulle erbjuda eleven stimulans intebara till bokliga studier, utan även till ”verksamhet somfriluftsliv, idrott, gymnastik, sång och musik. (LGY 70,s. 15) Ett uttryck för denna allmänbildande ambition ärSupplementets (1970) förslag om ämnessamverkan.
Biologiämnet föreslås genomföra naturstudier underterrängvandring: samla spår, blad, studera blommor,skogstyper, kartlägga fågelrevir och söka kompassteck-en. Ämnet svenska har som förslag en dikt av poetenNils Ferlin som utgångspunkt för en vandring i våtmar-ker (bilaga 2). De båda uppläggen andas en hög ambi-tion av att vilja integrera ämneskunskaper med sinnligaupplevelser: att uppmärksamma vad man hör, vad manser, var man är och vad man känner (Friluftsverksamhe-ten i skolan, 1970).
Realiseringsnivån
De olika skolformerna kom att få likartade anvisningar,där utbudet av de idrottsliga övningarna, med möjlighettill provtagning och tävlingsverksamhet, anpassat efterelevernas ålder och uppfattade behov, dominerar skrif-ternas innehåll (anekdotiskt kan nämnas att först i läro-verken kom fotboll in som föreslagen idrottsgren). Frå-gan kan förstås ställas hur pass bindande dessa anvis-ningar var och hur den sociala praktiken kom attiscensättas. Styrdokumenten ger inga svar på dessa frå-gor. Behovet av anvisningarna hade troligen sin grund iatt friluftsverksamheten berörde skolgemensamma vär-den och ansvarsområden. Planeringen krävde både enreglering och en samordning. Ett flertal ämnen behöv-de också samverka. Ett annat skäl var troligen att detfanns ett behov av en mall för det givna innehållet, dådet även på den tiden fanns en mångfald sätt att förhållasig till friluftsverksamheten beroende på rektorer ochlärare, skolans geografiska placering, elevupptag etc.
De idrottsliga övningarna och beskrivningen av lä-gerliv upptar långt mer än tre fjärdedelar av innehållet iskrifterna 1944 och 1942. Oavsett detta är anvisningarintressanta tidsdokument, då de ger uttryck för hur lan-dets tillgångar representerades av dess befolkningsfysiska kapacitet och hälsa samt förmåga att ta ansvar.Tillväxten (för att använda en modern term) på detta ka-pital ville man både värna om och ha kontroll över. Ändain på 1970-talet representerar friluftsverksamheten ge-nom sina anvisningar/supplement, värden som handlarom att utveckla ett ansvarstagande och erövra färdighe-ter för ett idrotts- och friluftsliv. Den fysiska aktivitetentillsammans med naturmötet kunde utmynna i såväl enhälsofostran som en social och estetisk fostran. Det
Suzanne Lundvall
124
sistnämnda givetvis relaterad till samtidens uttryck för(disciplinering), normer och smak.
Ovan i tabell 3 ges en översikt över de år som anvis-ningarna/ supplementen fanns som stöd för läroverketsoch folkskolans lärare.
Skolans och kroppsövningsämnets uppdrag
Ett förändrat synsätt växer fram
Under huvuddelen av 1900-talet ges friluftsverksamhe-ten en särskild framskrivning i läroplanernas inledandedelar, utöver de friluftsanknutna idrottsliga aktiviteter-na som förekommer i kroppsövningsämnets kursplaner.När enhetsskolan upphört, grundskola och gymnasie-skola införts under 1960-talet, förändras skolans över-gripande fostransuppdrag. Skolan ska istället för attfostra till karaktärsdaning (skötsamhet, uthållighet ochhjälpsamhet) förbereda eleven för ett arbetsliv i ett alltmer komplext samhälle. Begrepp som konsumentfost-ran, ekonomisk fostran, jämlikhetsfostran, familjekun-skap ges nu plats i grundskolans övergripande läroplan,bredvid friluftskunskap och undervisning i naturvårdoch trafik, under rubriken Särskild undervisning (Lgr 69,s. 42–44).
Läroplanerna tonar alltså ned vissa delar av den socia-la fostrans karaktärsdanande drag, men låter ändå fri-luftsverksamhetens syfte att stärka kamratkänsla, hjälp-samhet, ledarförmåga, samhörighet med skolan stå kvarännu en tid. Tilltron till behovet av extra fysisk fostranutomhus utöver kroppsövningsämnet minskar inte,tvärtom antyds ett ökat behov i relation till en alltmermekaniserad tillvaro. Man kan i läroplanerna (Lgy 65och Lgr 69) börja ana en framskrivning av ett folkhälso-perspektiv som går från att motverka sjukdomar ochmental/kroppslig svaghet, till att motverka inaktivalivsstilar.
[...] Eleverna bör genom denna (frilufts)verksam-het lära sig inse värdet av friluftsliv och bli för-trogna med motionsformer och idrottsgrenar,som de även som vuxna kan ägna sig åt under sinfritid. Friluftsverksamheten bör stimulera till ettvaraktigt intresse för idrottslig verksamhet och re-gelbunden konditionsstärkande utevistelse som ennödvändig motåtgärd i en alltmer mekaniseradtillvaro för bibehållandet av hälsan och arbetsför-måga. Genom friluftsverksamheten kan elevernaockså lära sig uppskatta och känna ansvar för na-turen och dess skönhetsvärden. (Lgr 69, s 68)
Skolans friluftsverksamhet i ett historiskt perspektiv
125
Tabell 3. Översikt över anvisningar/supplement.
FS 1942 Anvisn 1944 1964 (GY + Gr) 1970
Friluftsverksamhet,friluftsdagarLekar, idrottsövningar,naturvärn, naturkunskap
6–12 hel/halvdgr
Friluftsverksamhet,Friluftsdagar:främjande av idrotts- ochfriluftsliv, naturkunskap,naturvärn, spaningsövn.
brett innehållflera ämnen involverade
10–12 hel/halvdgr
Friluftsverksamhet,Friluftsdagar:lämpliga motionsformeridrotts- o friluftslivcykelutflykt, vandring,skidfärd
brett innehåll, läromedel inaturvård(5–dgr vecka)4–8 hel/halvdgr(6–dgr-vecka)6–8 hel/halvdagr
Friluftsverksamhet,Friluftsdagar:idrottslig verksamhet, rek-reation och konditionsstär-kande utevistelse för häl-sans och arbetsförmågansskullämnessamverkan
(5–dgr vecka)4–8 hel/halvdgr
1942 avser folkskola/grundskola, 1944 avser läroverk/gymnasium, 1964 och 1970 avser samtliga stadier.
Under 1960-talet blir också i gymnasieskolans kurs-planer i kroppsövningsämnet det idrottsliga inslagetalltmer uttalat i relation till den gymnastiska ochkroppsliga skolningen (Kursplaner och metodiska anvis-ningar, 1960; LGY 65). Från och med denna tid föränd-ras det pedagogiska förhållningssättet i gymnasiets styr-dokument och individens, den enskilda elevens, önske-mål ska uppmärksammas. Eleven bör:
[...] beredas tillfälle att finna motionsformer, somkan intressera dem och som de även utanför skol-tid kan fortsätta utöva. Därför bör de i stor ut-sträckning under såväl lektioner som under fri-luftsdagar få möjlighet att välja den eller deidrottsgrenar de själva önskar. (Kursplan och Me-todiska anvisningar 1960, s.169)
Trots det ökade inslaget av idrottslig verksamhetfanns fortsatt in på 1970-talet, en strävan att låta fri-luftsverksamheten företräda en bred verksamhet medflera bottnar, men denna strävan synliggörs främst ge-nom de s.k. supplementen.
Ett första paradigmskifte
1980-talets kursplaner för kroppsövningsämnet (frånoch med nu kallat Idrott) blir de första under 1900-taletdär friluftsliv förs in i ämnets kursplaner för de bådaskolformerna, utryckt som kunskap om friluftsliv med ensärskild målsättning (Lgr 80; Lgy87). Det är nu ett förstaparadigmskifte, ett brott mot ordningen, framträder istyrdokumenten:
Under vistelse i naturen ska eleverna skaffa sigkunskap om friluftsliv, få förståelse för den ekolo-giska balansen samt lära sig ta ansvar för naturenoch utnyttja den rätt för rekreation och friluftsliv.(Lgr 80, Idrott, s. 90)
Det nya innehållet signalerar att kunskap om friluftslivinnehåller mer än bara värdet av att behärska friluftsak-tiviteter som ett led i en sund livsföring. Aspekter sommiljöfostran och ekologisk balans har kommit till. Näroch hur denna kunskap om friluftsliv och miljöfostranska tas upp framgår dock inte av de moment som anger
innehållet. Friluftsliv får dela momentrubrik med orien-tering.
Men samtidigt som kunskap om friluftsliv och miljö-fostran blir en del av målsättning för idrottsämnet,framgår inte längre i läroplanen för grundskolan någotbredare övergripande syfte för friluftsverksamheten.Ingen förväntan skrivs längre fram i termer av att fri-luftsdagarna ska användas till samverkan mellan ämnen,till exkursioner, studieutflykter eller liknande. Däremotkonstateras i själva kursplanen att eleven bör komma ikontakt med idrotts- och friluftsrörelsen i samhälle ochkommuner (Lgr 80, s. 91). Inga nya supplement ellersärskilda s.k. anvisningar produceras. Friluftsverksam-heten skärs i samband med detta första paradigmskiftened till 4–8 halv/heldagar per läsår.
Gymnasieskolans nya kursplan, som kommer sju årefter grundskolans (LGY 87), innebär i sig en radikalomstrukturering av kroppsövningsämnet på gymnasie-nivå. Fem temaområden definieras: träningslära, er-gonomi och hälsa, idrottsaktiviteter, rörelse, rytm ochdans, friluftsliv (ibid., s. 10). Beskrivningen av friluftslivsom kunskapsområde antyder, liksom i grundskolanskursplan, att friluftslivet skulle representeras av ett in-nehåll med flera beståndsdelar än olika former avidrottsrelaterade friluftsaktiviteter. Det betonas att fri-luftsliv, orientering och allemansrätt skapar bättre för-utsättningar för att bedöma och ta ställning till miljö-frågor (Lgy 1987:75, s. 5).
Kunskap i och erfarenhet av friluftsteknik, orien-tering, skogsvandring, och turteknik i sambandmed friluftsliv ger möjlighet till positiva upplevel-ser av att vistas i naturen och kan bidra till att ska-pa goda motions- och friluftsvanor hos eleverna.(Lgy 87, s. 14)
Även om friluftsliv återfinns som ett eget tema ochhar tilldelats uppgiften att hantera både miljöfrågor ochtillfällen till vistelser i naturen, kvarstår som ett under-liggande motiv, aktiviteternas investeringsvärde i re-lation till fysisk hälsa. De positiva upplevelserna skrivsinte fram som ett egenvärde eller som kunskap om, utansom ett led i att skapa intresse för att få eleven att etable-ra ”goda” motions- och friluftsvanor. Inte heller förgymnasieskolan framträder något övergripande syfte
Suzanne Lundvall
126
med friluftsverksamheten, och inga nya supplementproduceras. Uppenbart är att innehållet i friluftslivetska knytas till det ämne som det huvudsakligen ska re-presenteras (eller i praktiken kanske redan repre-senterades) av.
Friluftsverksamhet blir friluftsliv
Några år innan millenniumskiftet kommer en ny läro-plansreform som leder fram till Lpo94 och Lpf 94. Densvenska skolan går över till en målstyrning. De nya for-muleringarna som ska styra skolans uppdrag och inrearbete är formulerade abstrakt och övergripande:
I skolarbetet skall de intellektuella såväl som depraktiska, sinnliga och estetiska aspekterna upp-märksammas. Även hälso- och livsstilsfrågor skalluppmärksammas. (Lpo94)
Begreppet hållbar utveckling börjar användas och er-sätter de tidigare begreppen naturvärn, naturvård ellermiljövård.
Undervisningen skall belysa hur samhällets funk-tioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpas-sas för att skapa hållbar utveckling. (Lpo94)
Begreppet hållbar utveckling avspeglar i sig en intres-sant förändring som sker under 1900-talet. På sextiota-let användes begreppet miljövård i läroplanen, vilket isig börjar uppträda när medvetandet om miljögifter ochmiljöförstöring ökar. Innan dess är det naturvårdsbe-greppet som dominerar i styrdokumenten från 1930-talet och framåt. Naturvårdsbegreppet går att relateratill natur- och strövområdenas tillkomst, vilka avsattesför rekreation och rörelse. Det äldre begreppet natur-värn, som används i de tidiga styrdokumenten stod föriakttagsamhet och ansvarstagande och användes underlång tid parallellt med naturvård i styrdokumenten. (Förfriluftslivets s.k. radikalisering, se vidare Sandell & Sör-lin, 2008.) Hållbar utveckling refererar i Lpo94/Lpf94till vår gemensamma miljö, och bär på en betydelse ut-över det lokala, och nationella.
Liksom i Lgr 80 och Lgy87 nämns inte behovet av enskolgemensam friluftsverksamhet i den övergripande
läroplanen – eller denna verksamhets eventuella roll irelation till elevens utveckling, identitets- och/eller ka-raktärsbildning (social och estetisk fostran). Strävan attkomma i kontakt med det som i U 55, beskrevs som livetutanför skolan, att lära känna natur, folk och arbetsliv –eller som i Lgr 80 – att få kontakt med samhällets ochkommunens idrotts- och friluftsrörelse, känns avlägsen,men måste förstås tolkas utifrån sin samtid. Skolanskroppsövningsämne, Idrott, får samtidigt tillägget hälsaoch ett tydligare uppdrag framskrivet gentemot hälso-fostran och en helhetssyn på människan. Eleven ska frånoch med nu lära sig ta personligt ansvar för hälsa ochlivsstilsfrågor.
Andra paradigmskiftet
Ett andra paradigmskifte inträder i samband med Lpo94och Lpf94: friluftsverksamheten försvinner helt som fö-reteelse och begrepp från såväl grundskolans som gym-nasieskolans övergripande läroplaner och den centraltfastställda tiden till friluftsdagar upphör. Även om detfinns förordningstexter kvar som rör rektors eller skol-styrelsens ansvar för friluftsverksamheten, saknar dennaen inramning i läroplanerna. Istället framträder frilufts-liv som ett förstärkt område inom ramen för kroppsöv-ningsämnet. I ämnets målsättning på grundskolans kon-stateras som en utgångspunkt att ”Under generationerhar rörelseaktiviteter och friluftsverksamhet utvecklats”(Lpo94, kursplan idrott och hälsa). I beskrivningen avämnets karaktär och uppbyggnad blir de ”starka kultu-rella traditionerna” och ”vistelse i” betecknande för enslags metod, med vilken upplevelse, kunskaper, erfaren-heter, intresse och engagemang för friluftsliv, natur- ochmiljöfrågor kan skapas.
Ämnet anknyter också till de starka kulturella tra-ditioner som finns i Sverige när det gäller att vis-tas i naturen. Genom friluftsverksamhet ochvistelse i skog och mark får eleverna upplevelser,kunskaper och erfarenheter som kan stimulera ettfortsatt intresse för friluftsliv, natur och miljöfrå-gor. Ämnet bidrar på så sätt till att väcka engage-mang för betydelsen av att skydda och vårda naturoch miljö. (Lpo 94)
Skolans friluftsverksamhet i ett historiskt perspektiv
127
Det finns flera saker i detta stycke som det går att re-flektera över, inte minst efter föreliggande genomgångav friluftsverksamhetens breda innehåll och utifrån attförutsättningarna för en sammanhängande tid till olikaformer av friluftsliv så kraftfullt förändrades. Det gällervilket innehåll som åsyftas i friluftsverksamheten ochvad det kulturella arvet ska representeras av, och hurelevens attityder till vistelse i skog och mark ska stimu-leras. Friluftslivets både egenvärde och investerings-värde centreras också i mångt och mycket i texten runtnatur och miljöfrågor. Dock utan att det framgår vilketlärande eller vilka aspekter/kvaliteter som ska uppmärk-sammas och bearbetas.
Genom att kursplanen saknar formuleringar om ettinnehåll får vi inte syn på de nya kunskapskvaliteter, ut-över de redan etablerade, som ämnet ska sträva mot. Ioch med detta väcks inga förväntningar på hur elevenska involveras i det delvis nya kunskapsområdet. Det gåratt tolka kursplanen som att det idrottsliga och frilufts-livsmässiga ges olika utgångspunkter och innehåll, ochmed detta följer ett synliggörande av två olika erkän-nandekulturer (se exempelvis Öhman, 1999; Sundberg,1999; Sandell, 1999; Sundberg & Öhman, 1998). I kurs-planen får de tidigare idrottsliga färdigheterna trädatillbaka. Av sju uppnåendemål för åk 5 relateras fem tillfriluftsliv. Eleven skall
– ha god vattenvana, vara trygg i vatten, kunna simma200 meter, varav 50 meter på rygg, och
– hantera nödsituationer vid vatten,– ha grundläggande kunskaper om bad-, båt- och isvett,– kunna orientera sig och hitta i närmiljön genom att
använda enkla hjälpmedel,– ha grundläggande kunskaper om friluftsliv samt kän-
na till principerna för allemansrätten.(Lpo94, Idrott & hälsa, Uppnåendemål skolår 5)
Överraskande nog berör inget av dessa mål upplevel-se, kunskaper och erfarenheter av natur- och/ eller mil-jöfrågor. Vad som implicit innebär att ”ha grundläggan-de kunskaper i friluftsliv” är upp till lärarna att konkre-tisera.
Av sju uppnåendemål i skolår 9 handlar även här femom friluftsanknuten kunskap, bl.a. i form av att ”orien-tera sig i okända marker” och ”att kunna planera och ge-
nomföra vistelse i naturen under olika årstider” (Lpo94,Idrott och hälsa, Uppnåendemål, Skolår 9). I gymna-siets uppnåendemål betonas elevens deltagande: att hagenomfört friluftsliv och upplevt olika former av fri-luftsliv samt kunna hantera livräddande första hjälpen(Lpf 94).
Om uppnåendemålen i Lpo94 och Lpf94 återspeglarämnets framskrivna syfte och karaktär går att diskutera.De är relativt smala och färdighetsinriktade. Öhman &Sundberg (2008) skriver att det pedagogiska förhåll-ningssättet till friluftsliv i skolan under 1900-talet (framtill Lpo94) har varit kopplat till ett investeringsvärde irelation till synen på kropp, kroppsövning och hälsa. Idetta instämmer även denna text. Men det är tveksamtom det går att säga att uppnående målen i Lpo94 ochLgy94, framträder som så avsevärt mindre instrumen-tella vad gäller synen på friluftsliv – trots att detta kan havarit ett bakomliggande syfte. Förändringen av kurspla-nen, där man kan ana avsikten att föra in friluftsliv somett tydligt innehåll kring naturmöte och livskvalitet, blirför svagt inramat i ett ämne med starka interna koderoch en lång tradition av idrotts- och friluftsaktiviteter.
Innan vi går över till de sista styrdokumenten somåterstår innan de 100 åren har passerats, har vi anled-ning att konstatera att två paradigmskiften inträtt. Fri-luftsliv har successivt under 1900-talet knutits allt tätaretill kroppsövningsämnet – och när seklet övergår i ettnytt – har framskrivningen av den särskilda undervis-ningsformen friluftsverksamhet försvunnit ur såvälgrundskolans som gymnasiets övergripande läroplaner.Friluftsdagar/friluftstimmar återfinns inte längre i skol-förordningarna, vare sig som begrepp eller tidsangi-velse.
Förmåga till friluftsliv och utevistelse
En ambition i den senaste läroplansreformen, sombörjar gälla från och med läsåret 2011/12, har varit attåterinföra en beskrivning av ett ämnesinnehåll i kurs-planerna (SOU 2007:28; SOU 2008:27). I skrivandestund finns inget i kroppsövningsämnets styrdokumentsom tyder på att friluftsliv som kunskapsområde tappat ilegitimitet. Snarare framträder friluftsliv som en tydligdel av ämnet idrott och hälsa med ett framskrivet av in-nehåll.
Suzanne Lundvall
128
Genom undervisningen ska eleverna utveckla för-mågan att vistas i utemiljöer och naturen underolika årstider, och få förståelse för värdet av ett ak-tivt friluftsliv.
Undervisningen ska även bidra till att elevernautvecklar kunskaper om risker och säkerhetsfakto-rer i samband med fysiska aktiviteter och hur managerar i nödsituationer. (Lgr 11, idrott och hälsa)
I grundskolan är ämnets centrala innehåll framskrivetmed hjälp av tre huvudrubriker: Rörelse, Hälsa och livsstilsamt Friluftsliv och utevistelse. Inom friluftsliv ska elevenexempelvis i undervisningen få möta: ”ord och begreppför att kunna samtala om upplevelser av lek, hälsa ochnatur och utevistelser” och vidare ”lekar och rörelse inatur- och utemiljö” (Lgr 11, Idrott och hälsa, åk 1–3).Kraven på miljöerna utökas på nästa stadium till att ”le-kar och rörelser ska ske i skiftande natur- och utemiljö-er” (ibid., åk 4–6). Det givna innehållet ställer krav påatt utevistelsen och undervisningen ska ske i olika typerav utemiljöer, i naturnära miljöer av skiftande kraktär.Genom undervisningen ska eleverna få möta hur olikafriluftsaktiviteter kan planeras, organiseras och genom-föras (ibid., åk 7–9). Elevers förhållningssätt till natur-vistelse och rörelsefärdigheter ska lyftas upp, diskuterasoch elevers förslag på planering och genomförande skafå betydelse för lärarens utformning av undervisningen.Om avsikten är att de tre rubrikerna ska uppfattas somsammanvävda, kan friluftslivets både egen- och investe-ringsvärde få utrymme och bidra till elevens personligabildning, både som en del i ett kulturarv, men också somett led i att utveckla detsamma.
I gymnasieskolans framträder i GY 2011, friluftslivetsom ett centralt kunskapsområde. I ämnets målsättninghar begreppet idrott tonats ned till förmån för ett språk-ligt (och kanske mentalt sett) mer öppet förhållningssätttill olika former av rörelsekulturer. Idrotten som kultu-rellt fenomen och som innehåll i ämnet likställs – ellertill och med underordnas – andra former av rörelseakti-viteter – utövade i andra miljöer än i idrottshallar och påidrottsplatser.
Undervisningen i ämnet idrott och hälsa ska syftatill att eleverna utvecklar sin kroppsliga förmågasamt förmåga att planera, genomföra och värdera
olika rörelseaktiviteter som allsidigt främjar denkroppsliga förmågan. Vidare ska undervisningenbidra till att eleverna utvecklar intresse för ochförmåga att använda olika rörelseaktiviteter, ute-miljöer och naturen som en källa till välbefinnan-de. (GY 2011, Idrott och hälsa 1)
Ämnets innehåll i friluftsliv ska erbjuda möjligheteratt hitta metoder och redskap som stimulerar till att er-övra ett helhetsperspektiv på mentalt och kroppsligtvälbefinnande. Implicit framstår friluftsliv som ett an-vändbart medel för att nå detta välbefinnande.
Drygt 100 år av friluftsverksamhetmed idrotts- och friluftsliv
Kapitlet om friluftsverksamheten i skolan blev ganskalångt. Perioden spänner över en dynamisk epok av för-ändringar i svensk skola. Dessa förändringar har inte va-rit i huvudfokus i den genomgång som gjorts, men harpå olika sätt påverkat relationen mellan skolans frilufts-verksamhet, friluftsliv och kroppsövningsämnet på styr-dokumentsnivå. Samhällets behov av att forma och ut-veckla föreställningar om kroppsövning, hälsa, psykiskoch fysisk motståndskraft bäddade tidigt för anspråkenom vistelse i det fria.
Friluftsverksamhetens värde, att tillgodose den fysis-ka fostrans möjligheter att bidra till hälsa och samhörig-het, bl.a. genom att stärka och härda, men också genomatt skapa relationer till natur, naturvård och den lokalamiljön (hembygden), präglar styrdokumentens och an-visningarnas framskrivning under huvuddelen av dedrygt 100 åren. I samband med skolreformerna på1980-talet förlorade dessa värden sina betydelser ochdet breda syftet med friluftsverksamheten smalnade av.Fokus började huvudsakligen riktas mot en verksamhetsom tog sikte på att stötta en aktiv idrottslig fritid.
I samband Lpo94 och Lpf94 försvinner både detframskrivna syftet för friluftsverksamhet ur läroplaner/förordningstexter, och den tilldelade tiden. Orsakernatill förändringen var flerfaldiga. Men det går att konsta-tera att det fanns ett antal kritiska remissvar i sambandmed utredningarna inför1990-talets skolreform kringmålsättningen med friluftsverksamheten. Därtill fanns
Skolans friluftsverksamhet i ett historiskt perspektiv
129
tankar om att helt ta bort ämnet idrott och hälsa pågymnasienivå.2 Efter genomförandet av Lpo94 ochLpf94, framgår i facktidskriften Tidskrift i Gymnastik(nuvarande Idrott och Hälsa), att idrottslärarkåren varmycket osäker på vilket lagrum som fortsatt skulle gällaför arbetet med friluftsverksamheten (TIG, 1995:6).3
Skolpolitiskt synliggörs ofta värdet av en specifik fö-reteelse i skolan genom att tid avsätts. I och med att fri-luftsverksamhetens syfte och den riktade tiden till den-samma togs bort, går det att tolka detta som att denskolgemensamma friluftsverksamheten, med sin särskil-da ”art” av skolarbete, hade förlorat sin legitimitet ochdärmed sin uppgift i skolan. Med facit i handen vet vi attbåde antalet friluftsdagar på de lokala skolorna redu-cerades med nästan hälften efter implementeringen avLpo94/Lpf94, och att tiden till idrott och hälsa på gym-nasiet minskade med cirka 40 %. Två skäl som bidrogtill den uppkomna situationen var troligen den minska-de betydelse som tillerkändes friluftsverksamheten, ka-raktären på innehållet som gavs och de (successivt) min-skade kraven på samverkan mellan ämnen. Med tidentunnas därmed motiven för en sammanhållen och cen-tralt styrd tid till friluftsverksamheten ut. I och med fri-luftslivets inplacering inom ämnet idrott och hälsa på-börjades en ny fas (eller ”fasa”) för skolans verksamhet idet fria. Låt oss avslutningsvis titta lite närmare på hurdet går att övergripande förstå de förändringar som skerunder den studerade perioden.
Relationen över tid
Genom att övergripande följa hur syftet med frilufts-verksamheten och kroppsövningsämnets målsättningförändras över tid framträder ett antal aspekter som suc-
cessivt kan ha påverkat synen på friluftsverksamhetens,och därmed relationen mellan kroppsövningsämnet ochskolans friluftsliv. Värdet av friluftsverksamhet och fri-luftsdagar löper parallellt med det omgivande samhäl-lets syn på och föreställningar om folkhälsa, naturvårdoch värdet av att skapa relationer till natur och landskap.Det sistnämnda bl.a. med syftet att utveckla känslan avsamhörighet och nationell identitet, särskilt påtagligt ibörjan av 1900-talet. Synen på friluftsverksamhetensvärde under respektive tidsepok, påverkades givetvisockså av de utmaningar som samhället ställdes inför, vil-ka såg mycket annorlunda ut mot dem vi har idag (sjuk-domar, hygien, analfabetism, tillgänglighet till skola,brist på utbildade lärare, långa kommunikationsvägar,två världskrig m.m.).
Samtidigt med de olika utmaningarna pågick ocksåen strukturell omvandling av samhället, med en ökandeinflyttning till tätorterna från 1930-talet och framåt.Här passade friluftslivet väl in i byggandet av det svens-ka folkhemmet och dess behov av fysisk och mental rek-reation (se vidare exempelvis Sandell & Sörlin, 2008;Palmblad & Eriksson, 1995; Lundvall & Meckbach,2003). Friluftsverksamheten företrädde (på styrdoku-mentsnivå) ett helhetsseende på kropp, kultur och na-tur, utifrån samtidens synsätt och föreställningar. Att haförmåga att läsa och tolka geografiska, kulturella och es-tetiska fenomen i naturen ansågs länge ge en viktig in-gång till att förstå värdet av vistelse i naturen i syfte attstärka intresset för densamma. Denna breda skolningvar inte möjlig att nå via endast ett ämne, och inte hellermöjlig att nå inomhus. Kroppens, naturens och kultu-rens bildningsbehov var större än så.
Det tidiga behovet av friluftsdagarna bottnade såle-des i ett tänkande baserat på att barn och unga behövdebåde rekreation, ”stärkande” kroppsövningar och bild-ning i relation till naturen, för en allsidig utveckling.Med tiden förändras detta synsätt till att tillgodose ettuppfattat behov av idrottsliga färdigheter för den ökadefritiden, där individens möjligheter till eget valdaidrottsgrenar poängteras. Från1960-talet och framåt fåridrotten även i skolan ett mer allmänt och utbrett fotfäs-te, bl.a. genom att synen på kropp och träning föränd-ras. Ansvaret för främjandet av den fysiska fostran lyftsunder den studerade perioden successivt bort från sko-lan till att bli individens eget ansvar på fritiden.
Suzanne Lundvall
130
2 Remissvaren var föranledda av SOU 1992: 94 och proposi-tionen En ny läroplan för grundskolan. Till detta kom enskiltställda frågor i Riksdagen inför beslut om den nya läroplanen;SOU 1990/91: Växa med kunskaper – om gymnasieskolanoch vuxenutbildningen.3 Grundskoleförordningen 1994:1194, 2 kap 5§, i grundskolanskall i den omfattning som rektorn bestämmer anordnas fri-luftsverksamhet som bedrivs under en lärares ledning. I gym-nasieskolans förordning; SFS 1992:394, t.o.m. SFS 2010:1040:3 § löd texten: Styrelsen för utbildningen bestämmerhur många dagar som skall användas för idrott och frilufts-verksamhet utöver kärnämnet idrott och hälsa.
Paradigmskiftena
I innehållsanalysen framträder två s.k. paradigmskiften:(1) friluftsliv förs in i kroppsövningsämnet som ett kun-skapsområde och (2) ett förändrat synsätt på frilufts-verksamhetens värde växer fram. Paradigmskiften skerunder 1980-och 1990-talen. Friluftslivets inplaceringinom kroppsövningsämnet och borttagandet av frilufts-verksamheten som ett särskilt undervisningsmoment ide övergripande läroplanerna, går att förstå utifrånsamhällsförändringar och skolreformer, men bör kan-ske också uppmärksammas som en växande konfliktmellan två erkännandekulturer.
Om utgångspunkt tas i samhällsförändringar, vilketinkluderar skolans övergång till målstyrning, förefallerdet som logiskt att när friluftsverksamhetens breda syfteförsvinner, försvinner också motivet att ha verksamhe-ten kvar, och friluftsaktiviteterna (och kunskaperna ihopmed dessa: att klä sig rätt, att hitta rätt, kunna röra sig inaturen, hantera nödsituationer etc.) läggs inom ramenför det ämne som det redan tidigare haft en anknytningtill. Och eftersom kroppsövningsämnet efter läroplans-reformen gavs en tydlig hälsoinriktning, passade dettaväl in med det syfte som friluftsverksamheten hade haftöver tid. En slags överföring sker. Men ambitionen istyrdokumenten var större än så: ämnet skulle nu ocksåhantera lärprocesser i miljöfostran, naturupplevelseroch naturmöten. Troligen saknades det förutsättningarför att etablera detta nya innehåll med tanke på lärarnasämneskunskaper och ämnets tradition.
Om istället utgångspunkt tas i ämnets identitetskrisunder de senaste två decennierna, behöver andra aspek-ter uppmärksammas. En aspekt är att utgå från den kri-tik som ämnet idrott och hälsa har fått sedan 1990-talet,en kritik som huvudsakligen rört dominansen av ettidrottsligt innehåll baserat på en s.k. idrottslogik medtävling och rangordning (Engström, 2010). Kritikenhar medfört att ämnets förmåga att leva upp till kurspla-nens målsättning kring att främja lärande i hälsa harifrågasatts (Eriksson et al., 2005; Lundvall et al., 2002;2008 a; Sandahl, 2005; Larsson & Redelius, 2004;Quennerstedt, 2006; Thedin Jakobsson, 2004). Här kanfriluftslivet med sitt innehåll ha framträtt som merlämpligt och i linje med de nya efterfrågade kun-skaperna i hälsa.
Kanske framstod också friluftslivets ämnesinnehållsom mer könsneutralt, vilket kunde bättra på de ojäm-lika villkor och förutsättningar för pojkar och flickor iämnet som konstaterats redan efter samundervisning-ens genomförande (Carli, 1990; 2004). Friluftsliv, kun-de representera en annan erkännandekultur, där upple-velse, rekreation och fysisk träning utan krav på tävlan,fanns som underliggande logik. Med ett sådant resone-mang finns anledning att tro att kunskapsområdet fri-luftsliv passade väl in för att rätta till en uppfattad oba-lans. Ett annat sätt att uttrycka detta på är att konstateraatt ett nytt innehåll inom ramen för ett ämne uppstårnär plats eller behov av ett sådant finnes.
Oavsett om det var ifrågasättandet av syftet medfriluftsverksamheten, övergången till målstyrning, ellerkroppsövningsämnets identitetskris på 1990-talet, somdrev fram den förändrade relationen mellan frilufts-verksamheten och kroppsövningsämnet – eller någotannat här förbisett, kan vi ändå avslutningsvis konstate-ra att kroppsövningslärare i nästan 100 år har haft i upp-drag att bidra till skolans friluftsverksamhet med såvälidrotts- som frilufts(liv)sinriktade aktiviteter. Om dettavittnar kapitlets genomgång av styrdokument, Anvis-ningar och Supplement.
Friluftslivets framtid inom ämnet idrott och hälsa
När nu kunskapsområdet friluftsliv på styrdokuments-nivå finns etablerat i ämnet idrott och hälsa, med en ut-vidgad inramning, väcks frågor om vad detta kommeratt innebära för ämnets lärare framöver. Hur stöttarlärarutbildningarna de förväntningar som finns påkunskapsområdet och vilka föreställningar om frilufts-liv, naturmöte, upplevelser, naturkunnighet bär lärarnasjälva på? Engelska forskare ifrågasatte redan på 1990-talet om de engelska idrottslärarna verkligen var demest lämpade personerna att lära eleverna ”out dooreducation”. Detta ifrågasättande har plockats upp avbl.a. den svenske forskaren Erik Backman (2010), varsavhandling handlar om kampen mellan olika värdeninom skolans friluftsundervisning. Utifrån sin egen ochandras studier för Backman en diskussion om friluftsli-vets värden och uttrycksformer ryms inom ämnet idrottoch hälsa, givet att idrottslärares och lärarutbildares in-
Skolans friluftsverksamhet i ett historiskt perspektiv
131
riktning på friluftslivsundervisningen tenderar att ha fy-sisk aktivitet, tekniska färdigheter och prestationer somutgångspunkt.
Ifrågasättandet av idrottslärares ”lämplighet” att dri-va undervisning i friluftsliv väcker förstås en rad frågor.Har gymnastikdirektörer /gymnastiklärare/idrottslära-re/ lärare i idrott och hälsa systematiskt missat sitt upp-drag under 1900-talet eller handlar det snarare om attidrottslärarutbildningen saknat vissa aspekter och speci-fika ämneskunskaper för de skiften på styrdokumentsni-vå som inträffat? Kapitlet ger för handen att det finnsanledning för lärarutbildningar och verksamma lärareatt uppmärksamma vilka kunskaper, värden och peda-gogiska förhållningssätt som friluftslivet och frilufts-verksamheten framöver ska eftersträva inom ämnet
idrott och hälsa och tillsammans med andra ämnen. Härhar vi kanske en del av kunskapsområdets utmaningmed sikte på framtiden – och som kommer att avgöraom etableringen av friluftsliv inom ramen för idrott ochhälsa har kommit för att stanna och utvecklas.
Och dagen på Sportfältet? Det blev en friluftsdag förelever i åk 1–3, vars beskrivning vi skulle känna igen ef-ter detta kapitel. Idrottslärare och klasslärare ansvaradegemensamt för en blandning av friluftsaktiviteter medskogsspår, hitta rätt-övningar, terränglekar, matsäck idet fria samt en och annan stafett. Med de styrdoku-ment som föreligger finns all anledning att nyfiket följahur friluftsliv i skolan kan fördjupas och utvecklas medhjälp av ämneslärare i idrott och hälsa på grundskolaoch gymnasiet.
Suzanne Lundvall
132
KällorBackman, E. (2010). Friluftsliv in Swedish Physical Education: A
struggle of values: Educational and sociological Perspectives, diss.Stockholm: Stockholm university).
Bergström, G. & Boréus, K. (red.) (2005) Textens mening ochmakt: Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys.Lund: Studentlitteratur.
Bernstein, B. (2003). The structuring of pedagogic discourses.(Class, Codes and Control. Vol. 4). London: Routledge.
Carli, B. (1990). Idrott tillsammans – på samma villkor? Flickorssituation i skolans idrottsundervisning. Örebro universitet: pe-dagogiska institutionen.
Carli, B. (2004). The making and breaking of a female cultur: Thehistory of Swedish physical education ’in a different voice’, diss.Göteborg: studies in educational sciences.
Eriksson, C., Quennerstedt, M. & Öhman, M., (2005). Idrottoch hälsa, ämnesrapport till rapport 253 (NU 03). Stockholm:Skolverket.
Ekberg, J-E. (2009). Mellan fysisk bildning och aktivering: Enstudie av ämnet idrott och hälsa i skolår 9, diss. Lunds univer-sitet.
Engström, L-M., (2010). Smak för motion: Fysisk aktivitet somlivsstil och social markör. Stockholm: Stockholms universitetsförlag.
Fredriksson; S. (1971). Svenska folkskolans historia. Trelleborg:Stiftelsen för förvaltning av folkskollärarföreningen.
Lundvall, S. & Meckbach, J. (2008 a). Mind the Gap – Physi-cal Education and Health and the Frame Factor Theory as
a Tool for Analysing Educational Settings. Physical Educa-tion and Sport Pedagogy, 4, 345–364.
Lundvall, S., Meckbach, J. & Wahlberg, J. (2008 b). Lärandetsform och innehåll: Lärares och elevers uppfattning om lä-rande och kompetens inom ämnet idrott och hälsa, SIH2001 till SIH 2007. Svensk Idrottsforskning, 4, 17–22.
Lundvall, S. & Meckbach, J. (2003). Ett ämne i rörelse: Gym-nastik för kvinnor och män i lärarutbildningen vid GymnastiskaCentral institutet/Gymnastik- och idrottshögskolan under åren1944 till 1992, diss. Stockholm: HLS-förlag.
Palmblad, E. & Eriksson, B. E. (1995). Kropp och politik häl-soupplysning som samhällsspegel från 30-tal till 90-tal. Stock-holm: Carlssons.
Quennerstedt, M. (2006). Att lära sig hälsa, diss. Örebro: Öre-bro universitet.
Sandahl, B. (2005). Ett ämne för alla?: Normer och praktik igrundskolans idrottsundervisning 1962–2002, diss. Stock-holm : Stockholms universitet.
Sandell, K. & Sörlin, S. (red.) (2008). Friluftshistoria: Från”härdande friluftsliv” till ekoturism och miljöpedagogik: Teman idet svenska friluftslivets historia. Stockholm: Carlssons. And-ra uppl.
Sandell, K.(1999). Friluftsmotiv förr och nu. Tidskrift i Gym-nastik och Idrott, 9, 32–35.
SOU 1990/91: Växa med kunskaper – om gymnasieskolan ochvuxenutbildningen.
SOU 1992: 94: En ny läroplanför grundskolan.SOU 2007:28: Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan –
Förslag till nytt mål- och uppföljningssystem.
Skolans friluftsverksamhet i ett historiskt perspektiv
133
SOU 2008:27: Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola.Sundberg, M. & Öhman, J. (1998). Lek och rörelse i naturen.
Tidskrift i Gymnastik och Idrott, 9, s. 24–29.Sundberg, M. (1999). Den kontrollerade kroppen och den vil-
da naturen. Tidskrift i Gymnastik och Idrott, 9, s. 26–30.Thedin Jakobsson, B. (2004) Basket, brännboll och så lite häl-
sa, i: H. Larsson & K. Redelius (red). Mellan Nytta och Nöje.Idrottshögskolan i Stockholm, 99–122.
Tidskrift i Gymnastik och Idrott (red. Eliasson) (1995), 6, 46Tolgfors, B. (1987) Idrottsdagarnas tillkomst och utveckling
till friluftsdagar. Tidskrift i Gymnastik och Idrott, 6, 36–46.Tolgfors, B. & Annerstedt, C. (1987) Idrottsdagarnas till-
komst och utveckling till friluftsdagar. Tidskrift i Gymnastikoch Idrott, 7, 32–46.
Öhman, J. & Sundberg, M. (2008). Hälsa och livskvalitet, i:K. Sandell & S. Sörlin, (red.) Friluftshistoria: Från ”härdandefriluftsliv” till ekoturism och miljöpedagogik. Stockholm:Carlssons. (Andra uppl), 102–117.
Öhman, J. (1999). Friluftsliv som livskvalitet. Tidskrift i Gym-nastik och Idrott, 9, 17–20.
Styrdokument, författningssamlingar, stadgor(kronologisk ordning)LS 1905: Kungl. Maj:ts nådiga stadga för rikets allmänna läro-
verk. Stockholm, 1905. Svensk författningssamling: 1905:6.UP 1919: Undervisningsplan för rikets folkskolor, 1919. Stock-
holm: P.A. Norstedt & Söners Förlag.LS 1928: Nya läroverksstadgan jämte 1928 års undervisnings-
regler. Stockholm: Norstedts och Söners Förlag. SvenskFörfattningssamling 1928:252.
Kommunala flickskolans stadga och undervisningsplanerm.m. för Gymnastik med lek och idrott, 1928. Stockholm:P.A: Norstedts & Söner.
Undervisningsplan för Rikets Allmänna läroverk 1933, P.A.Norstedts & söner: Stockholm.
LS 1933: Kungl. Maj:ts förnyade stadga för rikets allmänna läro-verk. Given den 17 mars 1933. Stockholm, 1933, s. 142–212. Svensk författningssamling:1933:109.
Anvisningar för de högre läroanstalternas friluftsdagar (1944).Stockholm: Kungl. Skolöverstyrelsen.
Anvisningar för folkskolornas friluftsdagar (1942). Stockholm:Kungl. Skolöverstyrelsen.
U 55: Undervisningsplan för Rikets folkskolor (1955). KungligaSkolöverstyrelsen. Stockholm: Svenska bokförlaget Nor-stedts.
Kursplaner och metodiska anvisningar för gymnasiet (1960).Kungliga skolöverstyrelsens skriftserie: 36. Stockholm.
Lgr 62: Läroplan för grundskolan. Skolöverstyrelsen skriftserie:60. Falköping: SÖ förlaget.
Anvisningar för Friluftsverksamheten i skolan (1964). Stock-holm: Skolöverstyrelsen.
Lgy 1965: Läroplan för gymnasieskolan. Skolöverstyrelsensskriftserie: 80.
Lgr 69: Läroplan för grundskolan, allmän del. Stockholm: Ut-bildningsförlaget.
Lgy 1970: Läroplan för grundskolan. Stockholm: Utbildnings-förlaget.
Anvisningar för Friluftsverksamheten i skolan. Skolöverstyrel-sen (1970). Stockholm: Liber.
Lgr 80: Läroplan för grundskolan. Stockholm: Utbildningsför-laget.
LGY 87: Läroplaner 1987:75. Skolöverstyrelsen. Stockholm:Utbildningsförlaget.
Grundskoleförordningen, SFS 1994:1194 [om friluftsverksam-heten 2 kap 5§].
Gymnasieskolans förordning; SFS 1992:394 [om friluftsverk-samheten].
Elektroniska källorLpo 94: Läroplan/ reviderad kursplan inrättad 2000–07
SKOLFS: 2000:135http://www.skolverket.se/sb/d/2386/a/16138;jsessionid=7C444F4968621F7AD66F8FDDCD3EF161/func/kursplan/id/3872/titleId/IDH1010%20-%20Idrott%20och%20h%E4lsa
Lpf 94: Läroplanen för den frivilliga skolformen. Skolför-fattningssamling (SKOLFS): 2000:6 kursplan inrättad2000–07http://www.skolverket.se/sb/d/726/a/13845/func/kursplan/id/3201/titleId/IDH1201%20-%20Idrott%20och%20h%E4lsa%20A
Lgr 11: Skolverket, Skola 2011, http://www.skolverket.se/sb/d/4168/a/23950 [acc. 2011-01-15]
Gy 2011: Skolverket, http://www.skolverket.se/content/1/c6/02/39/50/Gymgemensamma.pdf [acc 2011-01-15]
Larsson Håkan, Fagrell Birgitta, Redelius Karin ([email protected]) Kön Idrott Skola, 2005-12-14http://www.idrottsforum.org/articles/larsson/larsson_fagrell_redelius/larsson _fagrell_redelius051214.html (acc.2010-09-08).
Suzanne Lundvall
134
Bilaga 1Ta
bell
4.Ö
vers
iktö
ver
Lär
over
ksst
adga
/Utb
ildni
ngs-
/Lär
opla
n:fr
iluft
sver
ksam
hete
nssy
fte
och
regl
erad
etid
.
LS1
90
5(1
90
9)
LS1
92
8(U
P)
LS(U
P)1
93
3Lg
y1
96
5Lg
y1
97
0Lg
y1
98
7Lp
f94
GY
20
11
Frilu
fts
(ver
ksam
-he
t)
idro
ttsö
v-ni
ngar
och
frilu
ftsl
ek
4–6
ggr/å
r
Frilu
ftsl
ivoc
hfr
i-lu
ftsv
erks
amhe
t(F
L)an
vänd
sso
mbe
-gr
epp
(fril
ufts
daga
r)
Syft
e:fr
ämja
nde
avid
rott
sliv
och
frilu
fts-
verk
sam
het;
idro
tts-
övni
ngar
,lä
ngre
van-
drin
gar,
natu
rvet
en-
skap
liga
och
hist
oris
kaex
kurs
io-
ner,
stud
ieut
flykt
er,
frilu
ftsa
rbet
eoc
hdy
likt
bret
tin
nehå
llfle
raäm
nen
invo
lve-
rade
15–2
0he
l/hal
vdgr
/år
Frilu
ftsd
agar
Syft
e:FL
-ver
ksam
het
best
åend
eav
dels
vand
ringa
r,id
rott
söv-
ning
aroc
hkr
opps
ar-
bete
idet
fria
,de
lsex
kurs
ione
roc
han
d-ra
stud
ieut
flykt
er
bret
tin
nehå
llfle
raäm
nen
invo
lve-
rade
10–1
2he
l/hal
vdgr
/år
Syft
e:--
-FL
-ver
ksam
-he
tom
näm
nsej
,dä
rem
otup
pmun
tras
stud
iebe
sök,
exku
rsio
ner,
läge
rsko
la
(Anv
isn
ange
rin
nehå
ll/dg
r)6–1
2he
l/hal
v-dg
r
Syft
e:--
-FL
-om
-nä
mns
ejso
msä
rski
ltun
derv
is-
ning
sm
omen
t./..
.sk
olan
bör
stim
uler
atil
lve
rksa
mhe
tså
som
fri-
luft
sliv
,id
rott
m.m
.(A
nvis
nan
-ge
rin
ne-
håll/
dgr)
4-8
hel/h
alvd
gr
---
Syft
e:FL
-ver
ksam
-he
tom
-nä
mns
ej
4-8
hel/h
alvd
gr
---
Syft
e:FL
-ver
k-sa
mhe
tom
näm
nsej Sk
olst
yrel
-se
nbe
slu-
tar
omFL
-ver
k-sa
mhe
t
---
Syft
e:FL
-ver
k-sa
mhe
tom
näm
nsej Sk
olst
yrel
-se
nbe
slu-
tar
att
idro
tts-
och
FL-v
erk-
sam
het
geno
mfö
rsun
der
lära
-re
sle
dnin
g
---
inne
bär
attt
erm
enfr
iluft
sver
ksam
het(
FL)i
nte
före
kom
mer
.
Skolans friluftsverksamhet i ett historiskt perspektiv
135
Tabe
ll5.
Öve
rsik
töve
rku
rspl
aner
för
läro
verk
/gym
nasi
esko
la:m
ålsä
ttni
ngoc
hin
rikt
ning
irel
atio
ntil
lfri
luft
sliv
.
Gym
nast
ikm
lek
och
idro
ttG
ymna
stik
Idro
ttId
rott
och
häls
a
19
28
19
33
19
60
19
65
19
70
19
87
19
94
20
11
Frilu
ftsl
iv
geno
möv
ning
aroc
hor
dnat
fri-
luft
sliv
befo
rdra
alls
idig
krop
psut
veck
ling
----
geno
möv
ning
arfr
ämja
god
håll-
ning
,al
lsid
igut
-ve
cklin
gav
krop
pslig
aan
lag
---
…fin
nam
o-tio
nsfo
rmer
….
påfr
iluft
sdag
fåvä
ljaid
rott
sgr
en
---
gere
krea
tion,
god
kond
ition
alls
idig
trän
.fr
i-lu
ftsd
agar
omnä
mns
tills
mhv
dm
o-m
ent
som
ori-
ente
ring,
sim
-ni
ng,
orga
nisa
-tio
ns-
kuns
kap,
tävl
inga
rso
mm
omen
tis
yfte
att
stim
uler
aoc
hup
pfos
tra
---
end
hvd
mom
ent
ange
s:gy
mn.
,dan
s,bo
llspe
l,or
ien-
terin
g,sk
ridsk
oret
c
Frilu
ftsl
iv
kuns
kap
omoc
hfå
för-
ståe
lse
för
eko-
logi
ska
bala
n-se
n,ta
ansv
arfö
rna
ture
n,ut
-ny
ttja
rätt
Frilu
ftsl
iv
hur
olik
afa
kto-
rer
påve
rkar
män
nisk
ors
häl-
sa,
Sam
band
häls
a,liv
sstil
och
mil-
jö,
kuns
kap
omsa
mt
hage
nom
fört
och
uppl
evt
olik
afo
rmer
avfr
i-lu
ftsl
iv
Upp
nåen
de-
Mål
Frilu
ftsl
iv
utve
ckla
krop
pslig
förm
å-ga
,ge
nom
föra
aktiv
itete
r,vä
r-de
rade
ssa.
Ut-
veck
lain
tres
seoc
hfö
rmåg
aat
tan
vänd
aut
e-m
iljö
och
natu
rso
mkä
llatil
lvä
lbef
inna
nde,
häls
aoc
hm
iljöm
edve
ten-
het
Kun
skap
skra
v
---
inne
bär
attt
erm
enfr
iluft
sliv
inte
före
kom
mer
ifra
msk
rivn
inge
nav
ämne
tsm
ålsä
ttni
ng.
Suzanne Lundvall
136
Tabe
ll6.
Öve
rsik
töve
rfr
amsk
rivn
ing
avfr
iluft
sver
ksam
hete
nssy
fte
och
regl
erad
etid
iUtb
ildni
ngs/
Lär
opla
nfö
rfo
lksk
ola/
grun
dsko
la.
UB
19
19
U1
95
5Lg
r62
Lgr
69
Lgr8
0Lp
o94
Lgr
11
Verk
sam
het
idet
fria
Syft
e:re
krea
tion,
omvä
xlin
g,le
kar
och
idro
ttsö
vnin
gar
(till
fälle
frilu
ftsb
adfö
rsi
mku
nnig
het)
Skol
styr
.be
slut
arom
hel/h
alvd
gr
Frilu
ftsv
erks
amhe
t(F
L)Sy
fte:
frilu
ftsd
agar
bör
bere
dare
krea
-tio
n(s
ärsk
iltst
ä-de
rnas
ungd
om)
idro
ttsö
vnin
gar,
le-
kar,
jord
bruk
s-sk
ogsv
årds
arbe
te,
stud
ieut
flykt
er
natu
rvär
n,na
tur-
kuns
kap
6–1
2dg
rhe
l/hal
vdgr
FL Syft
e:re
krea
tion,
omvä
x-lin
goc
hm
öjlig
het
tillv
iste
lse
ina
ture
n
Inte
grat
ion
mel
lan
sh-
och
na-o
rient
e-ra
deäm
nen
och
lära
re,
stud
ier
avvä
xt,
djur
liv,
kul-
turg
eogr
afis
kafö
r-hå
lland
enhe
mor
t
6–1
2he
l/hal
vdgr
FL Syft
e:O
mvä
xlin
gi
det
dagl
iga
arbe
-te
t,m
öjlig
het
vis-
tels
ein
atur
enoc
hvä
rdet
av,
fört
ro-
gen
med
mot
ions
form
er/
gren
ar
Milj
övår
dand
eåt
-gä
rder
FL-v
erks
amhe
ten
stäl
ler
krav
påsa
mpl
aner
ing,
uppf
öljn
ing
olik
aäm
nen
6-1
2he
l/hal
vdgr
FL Syft
e:O
mvä
xlin
gid
etda
glig
aar
bete
t,m
öjlig
het
vist
else
ina
ture
noc
hvä
rdet
av,
fört
roge
nm
edm
otio
nsfo
rmer
/gr
enar
4–8
hel/h
alvd
gr
---
Rek
tor
besl
utar
omFL
-ver
ksam
het
---
Skol
styr
else
besl
u-ta
rom
FL-v
erks
amhe
t
---
inne
bär
attt
erm
enfr
iluft
sver
ksam
het/
frilu
ftsd
agar
(FL
)int
efö
reko
mm
er.
Skolans friluftsverksamhet i ett historiskt perspektiv
137
Tabe
ll7.
Öve
rsik
töve
rku
rspl
aner
för
folk
skol
a/gr
unds
kola
:mål
sätt
ning
och
inri
ktni
ngir
elat
ion
tillf
rilu
ftsl
iv.
Gym
nast
ikm
edle
koc
hid
rott
Gym
nast
ikId
rott
Idro
ttoc
hhä
lsa
19
19
19
55
19
62
19
69
19
80
19
94
20
11
---
Fris
tåen
deöv
n,al
l-si
diga
mus
kel
stär
kand
eöv
-ni
ngar
,le
kar,
hålln
ing,
lyst
ring
väck
alu
stbe
ford
rakr
aft/h
älsa
Frilu
ftsl
iv...
Rek
reat
ion,
skap
afö
rstå
else
för
krop
psöv
n,sa
m-
arbe
te,
förs
tåel
sefö
rfr
i-lu
ftsl
ivis
und
livs-
förin
g
Frilu
ftsl
iv...
Met
odis
kut
veck
-lin
gav
styr
ka,
ut-
hålli
ghet
,id
rott
sli-
gaoc
hgy
mna
stis
-ka
hvdm
omen
t.
Soci
al,
este
tisk
fost
ran
frilu
ftst
imm
artil
lidr
otts
övn
Frilu
ftsl
iv...
Fysi
sk,
soci
al,
es-
tetis
k,ut
veck
ling.
Met
odis
kut
veck
-lin
gav
styr
ka,
ut-
hålli
ghet
(3gg
r/v)
idro
ttsl
iga
och
gym
nast
iska
mo-
men
tSa
mar
bete
sko-
la/fr
itid
Frilu
ftsl
iv...
kuns
kap
omfrilu
ftsl
ivfå
förs
tåel
se,
för
ekol
ogis
kaba
lan-
sen,
taan
svar
för
natu
ren,
utny
ttja
rätt
milj
öfos
tran
stim
uler
atil
lege
tva
lav
aktiv
itete
r
Frilu
ftsl
iv...
geno
mfr
iluft
sver
k-sa
mhe
toc
hvi
stel
-se
isko
goc
hm
ark,
fåup
plev
el-
ser,
kuns
kap,
erfa
-re
nhet
er
kultu
rella
trad
itio-
ner,
fort
satt
intr
esse
,na
tur,
milj
öfrå
gor
loka
lfrih
et
Frilu
ftsl
iv...
utve
ckla
alls
idig
arö
rels
eför
måg
oroc
hin
tres
sefö
rat
tva
rafy
sisk
tak
tiva
och
vist
asi
natu
ren.
utve
ckla
förm
ågan
att
vist
asiu
te-
milj
öer
och
natu
ren
unde
rol
ika
årst
ider
,få
förs
tåel
sefö
rvä
r-de
tav
ett
aktiv
tfrilu
ftsl
iv.
---
inne
bär
attt
erm
enfr
iluft
sliv
inte
före
kom
mer
ikur
spla
nen.
Suzanne Lundvall
138
Bilaga 2
Ämnesintegrering svenska
”Dom pratar om mig i husetAtt jag varken ser eller hörMen vinden hör jag och suseti almen därutanfören fågel ser jag som irrarLångt bortom hank och stör…”
(Nils Ferlin)
Nils Ferlin såg och hörde säkert fler än de flesta, fastängrannarna inte förstod det. Skulle du ha hört vinden ochsuset i almen?
Skulle du ha sett fågelns flykt?Man kan träna sig att se, höra, känna – träna sig att
iaktta. Det skall du nu få göra under en vandring genomvåtmarkerna kring Sätravallen.
Gå tyst och stilla– annars hör du bara dig själv.Ge akt på marken där du går.Lyssna till skogens melodi.
(Friluftsverksamhet i skolan, 1970, Sam-verkan Gymnastik–Svenska s. 16)
