Transition #1 2013

NO.1 2013

facebook.com/BurtonEurope Rider Service Europe: 00800 287 866 13 (toll free)

BUR13_FamilyTree_TransitionSE.indd 1 18.01.13 12:41

MAT

T M

ILLE

R |

NO

LLIE

270

SW

ITC

H B

/S N

OS

EB

LUN

T |

BLA

BA

C P

HO

TO

DCSHOES.COM

DC-003406_EU_13SKT02_MM_Transition_Mag_400x265.indd 1 2/5/13 3:34 PM

DropinÅkare Joakim RasmussenTrick FRontside 360 staleFishPlaTs stockholmFOTO andeRs neuman

Jocke Rasmussen slår hår t mot hår t när han droppar in och fullkomligt

erövrar huvudstadens betongdjungel med en saf tig frontside 360 stalefish.

10

INNEHÅLL TRANSITION NO.1-2013

VÅrshred i GräNseNmycket puder och ljust ute, dag som natt, öppnar upp till makalös back-country-shred uppe i Riksgränsen. Vi hängde med upp till nordligaste norrland tillsammans med Björn lindgren, Jonathan nilsson, ludvig Billtoft och Jocke Rasmussen för lite hederlig svensk vårshred.

010 drop in016 ledaren018 notiser032 nödvändigheter034 På skype036 noa Gadelius

040 air & style042 Freeride World tour046 Vårshred i gränsen054 carski i B.c062 Zebbe landmark072 transition Winter awards

080 artipelag084 Grafiska profilen086 Fernaeus088 Gästkrönika090 sista ordet094 drop out

46

TransiTion WinTer aWards - 12i slutet av förra året avgjordes det vilka inom skid- och snowboardsverige som faktiskt är de främsta. under en oförglömlig kväll i Åre delades 19 priser ut i lika många kategorier, då den femte upplagan av det mytom-spunna transition Winter awards gick till historien.

72

caTski i B.cBritish columbia i kanada är verkligen en puderälskares dröm. någon som kanske älskar det lite mer än alla andra är sverre liliequist. han följde med Xtravel på jakt efter det djupaste pudret, i nelson.

54

leksaNds sTOlTheTZebbe " Zebra" Landmark är definitivt en av Leksands stolt–heter. med sin övertygande stil och ös på brädan är han en vårt avlånga lands största. På sidan 62 kan du läsa om hur allting började, om hans vänner och familj och hur framgångssagan lär fortsätta.

UTGÅVA 63

14 TRANSITION 1-2013 TRANSITION 1-2013 15

Nytt år, Ny tid, Ny strid och så vidare. 2013 är fortfarande ungt, men mycket har ändå hunnit hända. En sak som jag har tänkt en hel del på är hur utvecklingen på tävlingar fullständigt har exploderat inom både skidor och snowboard. Next level shit, minst sagt. Vem kunde exempelvis tro att Henrik Harlaut skulle smälla av en nose butter triple cork 1620 mitt under X Games-finalen i Aspen? Eller att Ståle Sandbech och Mark McMorris möts i tredje rundan på Air & Style i Innsbruck och båda tokstompar varsin trippel cork 1440, efter varandra?! Det är som sagt nästa nivå. Men frågan är om det det

bara är någonting positivt när det vi älskar allra mest förvandlas till någonting i cirkusväg.

Förstå mig rätt. Det är klart att saker och ting ska utvecklas, det är ju bara naturligt att man hela tiden vill ta saker och ting ett steg längre. Men jag tycker även att stil bör räknas in lika mycket och därför hoppas jag att medan tävlingarna satsar på att snurra fler och fler varv, att filmandet kommer gå mer och mer åt att bevara stilen.

Några som deFiNitivt kommer göra det är åkarna i det nya snow-boardfilmprojektet Scandalnavia.

De vill matcha svenskarnas grymma tävlingsresultat ur ett filmperspektiv. Det hela kommer resultera i en fullängdsrulle, fullspäckad med riktigt ösig snowboardåkning och professionellt filmskapande. Jag är övertygade om att detta projekt kommer att pusha scenen ännu ett steg framåt för svensk snowboardåk-ning, där våra främsta talanger kommer visa upp hela sitt register.

eN av dem som ingår i projektet är Leksands stolthet, Zebbe Landmark. På sidan 62 kan du läsa ett större personporträtt om honom där han berättar om sitt liv på brädan, från barnsben fram till idag. I övrigt blir

det grym läsning med svenskarna på Freeride World Tour, skate inne i en konsthall, en pudertrip till Riksgränsen och mycket mycket mer.

Hoppas ditt Nya år har börjat bra och kommer fortsätta ännu bättre. Trevlig läsning!

sTilkoll - 2013

VikTOr jOseFssON | RedaktöR

the PaPeR huBFolkskolegatan 22117 35 stockholm

W W W.HAGLOF S.SE

H A G L Ö F S L O G O T Y P E

BASIC LOGOTYPE. TO BE USED AS NEGATIVE WHITE ON A BLACK OR DARK BACKGROUND

PLEASE CONTACT HAGLÖFS IF YOU REQUIRE ASSISTANCE OR ADVICE WITH THE APPLICATION OF THE LOGOTYPE

TEL +46 226 670 00, FAX +46 226 571 59

OUTSTANDING OUTDOOR EQUIPMENT

FILLED WITHExPERIENcE

Insulation_200x265mm_Jan29_SE.indd 1 2013-01-30 07:43

MaNaGiNG direcTOranders neuman [email protected]

arT direcTOreliot Jö[email protected]

ediTOrViktor [email protected]

PrOjecT direcTOrnicklas [email protected]

sTaFF PhOTOGraPherslucas [email protected]

daniel Rönnbä[email protected]

[email protected]

PreNuMeraTiONtiteldata, kundtjänst, 112 86 stockholm0770-457 137 / www.prenservice.se

FrilaNsMaTerialdu är välkommen att skicka in text och bilder, men kom ihåg att vi inte ans-varar för icke beställt material. maila gärna innan du skickar något.

Tryckelanders aBtransition trycks på miljövänligt papper.

MedVerkaNdedaniel Blom, andreas Bryngel, alex Fernaeus, Jocke olsson, Viktor telégin, Robban Gustafsson, Jesper Guldbrand, J. Bernard, d. daher, daniel Bernstål, olav stubberud, oskar enander, Petter Berggren, tero Repo.

Tom-oliver Hedvall360 saFeTy, MT BakerFOTO oscaR haRlaut

16 TRANSITION 1-2013

skaTeBOard

Lock up your daughtersen lite fågel har viskat i våra öron att Gävles stolthet, Rickard Nilsson är nybliven singel. så om du är tjej och är sugen på att hänga ut med en herre med pop av rang, föreslår vi att du gästar Gävle illa kvickt.

stockholmskillen Jesper Lind verkar vara skejtaren på de flestas läppar. som vi kunde berätta i förra numret så har han precis skrivit på för Quiksilver. nu kan vi även meddela att han blir en del av Junkyards redan namnkunniga team. levererar man så levererar man, och då belönas det!

No Limit är en förening som jobbar för att öppna upp skateboardkul-turen för ett jämställt deltagande, få in fler brudar helt enkelt! De har funnits i över 5 år och åstadkommit en hel del. nu ska de göra en bok om tjejscenens framväxt och behöver allas vår hjälp! alla ni som sitter på bilder, kontakter eller berättelser om skatescenen och tjejernas plats i den. om människor som dragit sitt strå till stacken och själv jobbat för att öppna upp vår härliga kultur för alla osv. de behöver även hjälp av alla som känner sig manade med att skriva, fota och layouta. maila [email protected]. hjälps åt så vi alla kan få ta del av denna underbara bok!

under 30 år har One Off försett skate-, snow- och surfälskare med brädor och andra attribut. men nu har den tidsresan anlänt sin slutstation och de har blivit tvungna att kliva av. tyvärr är det de tuffa ekonomiska tiderna som gjort att One Off inte kunnat överleva. Men efter regn kommer som bekant solsken och vi hoppas på en ljus fram-tid för både One Off-familjen och för alla andra local dealers där ute.

Just nu pågår Stockholm Skatefest-ival i artipelag, på Värmdö. festivalen kommer att bestå av utställningar, film, olika tävlingar och massor av skate så klart. läs mer om skatehal-len på artipelag och om själva festiva-len på sidan 80.

Våra svenska talanger Fernando Bramsmark, David Stenström och Oski Rozenberg fullkomligt tog över münchen när de besökte isPo och var

NOTISERSNOW/SKATE/SURF Tips VälkomnAs

Maila redaktionen på [email protected]

Med aTTi hOlsTatti holst har gjort en stokify med temat fiske/hillbilly eftersom hon kommer från byn Järnäsklubb där det bor cirka 30 pers och för att det "liksom passade in". så ska du avnjuta denna grymma lista till fullo råder vi dig att du gör det med spöet i handen.

Smokestack lightning - howlin wolfThat smell - lynyrd skynyrdMother Goose - Jethro tullGin and juice - the GourdsWillin' - commander codyAmie - Pure prairie leagueHot Rod Lincoln - asleep at the wheelNot enough to live on but a little too much to die - mike millinsPanama red - new riders of the purple sageOne night stand - Janis Joplin.

sTOkiFy

TraNsiTiON PÅ iNsTaGraM @transitionmagazine

FOTO daniel BeRnstÅl

lika sOM Bärskägg tycks vara vinterns hetaste accessoar. kuske och eric Jackson rockar trenden bättre än vanliga död-liga, men vem är egentligen vem?

ZEBASTIAN LANDMARK

@ B

lom

@ B

lom

QUIKSILVER STORENORRLANDSGATAN 10STOCKHOLM

08 611 37 06

WWW.SPORTMARKET.SE

BaNked slalOMRiksgränsen 9-11 maj. snowboard- tävling på klassiskt vis på klassisk ort. mer info på transition.se inom kort. stay tuned!

med i Volcoms ramptävling "hauling a$$ets". det gick till och med så pass bra att nando tog en övertygande an-dra plats. Fast gladast var ändå david, med orden: – Asså vi bor på fyrstjärnigt hotell, mannen!!

Red Bull tar mer och mer utrymme på skateboardscenen och som ni redan vet har de de senaste åren byggt upp ett stabilt team. det har ryktats ett tag om att en teamfilm är på gång och resultatet blev Red Bull Perspective - a skateboard Film som du kan se på transition.se/red-bull-perspective. med Ryan decenzo, torey Pudwill, Ryan sheckler och Zered Bassett.




i like My cOFFee like i like My leMMel...Lemmelkaffe är här och det smakar gudomligt! men se till att dricka det svart, annars kan du räkna med nattliga besök från mrs nylinder och mr lemke.

Blog-livin'mimmi sandström och michaela utsi har slagit sina påsar ihop och startat en blogg tillsammans. så oavsett om du brinner för skidor eller snowboard så är detta bloggen för dig. spana in den på mimmi-michaela.com

The PiFF i BackPiffen som opererade sitt knä i början på säsongen är äntligen tillbaka på skidorna igen, mer peppad än någonsin 15 Vert attack 7 på

Bryggeriet, malmö

Mars

ATHLETE: M

IKE B

ASICH

| CAPTU

RED

BY: M

IKE B

ASICH

Wear it. Mount it. Love it.™ Se mer tillbehör + fästen på iceman.se

Helmet Front MountLCD Touch BacPac™ The Frame Mount Head Strap Mount Chest Mount, aka “Chesty”

Adhesive MountsHandlebar/Seatpost/Pole Mount

Wi-Fi Remote

KEY CAMERA SPECS

2.7K Cinema 30 / 1440p48 fps

1080p60 / 960p100 / 720p120 fps

12MP / 30 fps Burst

Wi-Fi Built-In

Wi-Fi Remote Included

GoPro App Compatible

Pro Low-Light Performance

B L A C K E D I T I O N

Finns även i White och Silver Edition.

EXCLUSIVE DISTRIBUTORIceman Sport Extreme AB | [email protected] | www.iceman.se



The jOcke OlssON cOrNer

Sen senast har det hänt mycket som helvete på alla sätt och vis, inte bara att jag av denna tidning blivit utsedd till landets bästa entreprenör, eller att vi har vaskat revben och nyckelben på löpande band och att vi skrotat 2012 för att droppa in på 2013. När mycket annat coolt och givande har också skett och även i vissa stunder hamnat på film, i detta årets första corner ska jag försöka förmedla nått vettigt (men helst så oklart som möjligt) av det som hänt.

Anton Bilare och Jocke olsson show sprang på varandra en extremt blöt natt på harrys i sälen någon gång runt nyår och bestämde att vi skulle damma av anton i Jos sammanhang. det resulterade i två över-cleana dagar i kläppen snow Park tillsammans med bland andra kosse karlsson, Per Fernvik och Philip landmark. inte nog med att vi hade kul i största allmänhet utan det var så sjukt perfekt start på det nya året och avsnittet ligger ju självklart för beskådning på youtube-kanalen..

De var ändå ett tag sen jag lyck-ades skriva om Pink Parks oskar Brandberg och jag har nu så mycket smaskig info om honom så jag inte vet var jag ska börja, så istället för å slösa så mycket bokstäver från mitt redan sargade bokstavskunnande, hoppar jag direkt istället över till något helt annat! nämligen stockholm. staden som alltid varit påtagligt mer populär under sommartid fram tills nu... Jag och erik hade vår första vecka hemma

på väldigt länge och bestämde att vi skulle passa på och göra något från vår fina huvudstad. Som tur var så hade ungefär hela sveriges räckes-glidarelit tagit sig hit för att demolera brädor rails och ibland hela förorter.

Vi mötte upp med klas Beyer, kire karlsson, Jocke "Razzmanitor" Rasmusen, nisse arvidsson och erik Botner för att checka vad som gick ner. med tanke på rådande spotkrig och trickbitching så visar vi självklart inga bangers men allt annat kul, bra, roligt, dumt, skönt, puckat som hände är med i avsnittet som även det ligger på Rideofficials kanal på youtube.

Avslutningsvis tänkte jag snacka om stars of the stadium. en fett stor tävling, med prispengar i massor ett eventområde värt ett olympiskt spel och massa åkare sugna på pengarna. På plats hade vi tre svenskar som åkt till "Finlands chicago" för att prova lyckan. nu föll allt detta snabbt i glömska då Philip landmark inte kom till start och både tor lundström och anton Bilare åkte ut redan i kvalet men också till stor del för att vi tog över lathi city redan dagen innan. Jag, ludde lejkner och en viss hmm... Ja kalla han "kuno" beslutade oss för att se till att Finland inte glömmer vilka som bestämmer. det slutade i champange bad, tre utslängningar och ett häktesbesök. men det var värt det så för er som nu tänker att detta är katastrof... nej! det var fantastiskt att återigen känna som att det var en rik-tig snowboardfest med punk å grunge på tidigt 90-tal. och mer kul ska vi fan ha, tack lads.

TidsliNjeN Med jONas haGsTröM

1981 - FödselJag föddes i östhammar utanför Uppsala. Vid tre månaders ålder flyt-tade min familj och jag till Gräftåvallen. mina föräldrar hade bestämt sig för att lämna sina karriärer och sina vanliga arbeten för att köpa en skiduthyrning i österrike. några månader innan jag föddes flög de till Kitzbühel för att göra slag i saken, men på grund av ett försenat tåg från flygplatsen var skiduthyrningen såld när de kom fram. Eftersom de redan var så inställda på att bo i fjällen så bestämde dom sig att köpa Gräftåvallens skidanläggning istället. morsan grät på väg upp i bilen när hon insåg att det låg mitt ute bland ingenstans.

1983 - Första gången på skidornär jag var två år åkte jag skidor för första gången. Rickard svedjesten, som är lite av en lokalkändis i Gräftåvallen, tog på mig full utrustning och körde mig till toppen av backen och sen fick jag ta mig ner på egen hand.

1991 - Snowboardunder sportlovet - 91 kom en kompis från stockholm på besök, daniel almgren, och han hade med sig en snowboard. Jag hade varken sett eller hört talas om det tidigare så jag hade ingen aning om vad det var. Jag och min bror tyckte det verkade skithäftigt. Vi tjatade på farsan att han skulle köpa brädor till oss vilket han till slut gjorde, eftersom han ändå kunde använda dem för uthyrning. Från den dagen då brädorna kom på posten slutade vi åka skidor och det var bara snowboard som gällde. det var en nidecker airline 132 och i flera år åkte vi bara omkring på våra brädor, det dröjde länge innan vi ens såg någon annan åka.

TidsliNjeN

PO

ST

@S

CA

NA

CT

IO

N.

CO

M

DO

MI

NI

C

HA

YD

N

RA

WL

E




Atti Holst och Cecilia Larsen styrde under januari kosan mot Kina för att vara med i tävlingen Nanshan Open. Här berättar Atti med sina egna ord sin syn på resan.

Kina resan för oss liknade mer en klassresa, bestående av diverse olika personligheter i alla dess åldrar, än en 5 stjärnig ttR tävling. sightseeing turer varvades med otaliga kon-stiga maträtter och gratis öl, väldigt mycket gratis öl. Vi åkte faktiskt lite snowboard med under veckan och vi var nog alla positivt överraskade över kvaliteten på parken. Jag blev alltför nervös då jag redan första dagen slängdes in som ensam tjej på en presskonferens med den största sportkanalen i kina så jag föll, bokstavligen talat, för trycket.

Cecilia Larsen däremot körde på riktigt bra vilket resulterade i en andra plats och 4000 dollar i cash som hon förvarande i ena socken resten av tiden. alla som var med kan nog hålla med om att detta varit den bästa täv-lingsveckan någonsin och vi hoppas vi får åka tillbaka nästa år.

PÅ Besök i kiNa

scaNdalNaViaNshåll koll på skandinaviens vassaste snowboardcrew @scandalnavians

Vi Följer

09 ludde invitational, Bjursås soulpark.

aPril

k l a p p e n . s e i n f o @ k l a p p e n . s e + 4 6 2 8 0 - 9 6 2 0 0

NORRA EUROPAS

STÖRSTA SNOWPARK KONCEPT

UPPDRAG: Fostra morgondagens åkareÅKARE: Lucas Söderberg FOTOGRAF: Daniel RönnbäckWEBB: klappen.se/SnowparkAcademy

1993 - Fortsatte åka snowboardslutligen började snowboard dyka upp eurosport men även inom andra medier, man fick lite koll på vad det var man egentligen gjorde. Vi lärde oss hur vi skulle hoppa och trots att jag var så mycket yngre än min bror och hans vänner gick det ganska bra för mig och jag fick alltid haka på.

1994 - SM i BydalenVi tryckte in sex personer och åtta brädor i en Fiat uno för att åka till Bydalen där jag skulle delta i sm i halfpipe - 94. det blev ett starkt minne eftersom det hände lite sjuka grejer det där året. ants neo gick lös och sprayade skidförbundet suger i Pipen, jag kommer inte ihåg allt men det var ett jäkla pådrag och polisen kom. Jag kom bland de sista i tävlingen, det fanns ingen ungdomsklass på den tiden så jag fick tävla mot de vuxna vilket inte var så lätt. det var första gången jag såg en pipe, jag förstod inte riktigt vad jag skulle göra men det var väldigt kul ändå!

1995 - SM i HalfpipeBrorsan och hans polare uppmuntrade mig att jag skulle ställa upp i sm även året därpå. Jag åkte ner till två komp-isar i Hundfjället. Där fick jag träna och testa åka lite mer halfpipe, en vecka innan det var dags för sm i Gesunda. Jag hade lite tur och hamnade i en bil tillsammans med Petter levin och da-vid ny på väg till tävlingen, de tog hand om mig där och introducerade mig för massa roligt folk på plats. i tävlingen kom jag på en fjärde plats, efter det kom magnus noppa fram och frågade om jag ville bli sponsrad av nitro. det blev med andra ord en betydelsefull dag eftersom jag har åkt för Nitro i 18 år nu. nitro blev min andra familj.




sNOwBOard

Atti Holst har gått och fått en egen promodel på head. Go atti!

Noa Gadelius har nu tagit sig ut på stockholms gator för att logga shots. noa passade på att riva av en av säsongens läskigaste slams men som den stenhårda lidingö-bo han är så var det bara att köra vidare tills allt stämde och shotet var i hamn.

Philip Grund fick nyligen besöka Södersjukhuset efter en redig slam på ett rail i stockholm. det blev bår, ambulansfärd i högsta fart och ett helt läkarlag som väntade vid ankomst. som tur var krävdes bara några stygn och en näve smärtstillande och Philip rehabiliterar nu för fullt i pojkrummet hemma i uppsala.

Mimmi Sandström gör numer som Erik ”Kire” Karlsson och åker i boots från Vans.

Viktor Wiberg går numera under smeknamnet "Big mountain Viktor" efter hans anmärkningsvärda back-country kunskaper.

Zebbe ”Zebran” Landmark har läm-nat Sverige för USA i vinter. Syftet med resan, mer än att äta hamburgare, ösa i sig cola cola och lära sig line dance, är att filma med Quiksilvers ameri-kanska team. Tydligen går filmandet bra, men dansstegen sitter inte riktigt där de ska. ”Jag har för mycket träsko i mig” ska Zebbe ha klagat till sin team manager.

man skulle kunna säga att framtiden är här. nu kommer appen som vi vet att många snowboardåkare och ska-tare har väntat på. "Spot Digger" heter miraklet och dess funktion är relativt enkel. användarna laddar upp sina favoritspots, parker, anläggningar och butiker i appen så att alla kan ta del av dem. På detta viset behöver man ex-empelvis inte spendera otaliga timmar med att köra omkring och leta efter någonting åkbart när man besöker en ny stad. Appen är gratis och finns för både android och iPhone.

de lösa kanonerna Caroline Degardh och Tove Holmgren slaktar i skri-vande stund stockholms alla rail och streetspots. Rykten skvallrar om att

WeActivist RAY BARBEESHOT BY GIOVANNI REDA

FOR SUPERLATIVE CONSPIRACY MAG No. 6GET IT IN STORES or at WeSC.COM

WeSC CONCEPT STORES STOCKHOLM JAKOBSBERGSGATAN 6, KUNGSGATAN 66, PUB

WeSC CONCEPT STORE ÖREBRO NYGATAN 26

WeSC UMEÅ KUNGSGATAN 47 WeSC ÖSTERSUND SAMUEL PERMANS GATA 10

tjejerna flörtar sig till grävhjälp, är övernaturligt trevliga mot alla äldre och har börjat samla på en ansenlig mängd p-böter.

Joel Andersson från Gun Rack Pack skickar en hälsning.Hej, hej! Joel, Grp här. Efter en längre tids arbetslöshet har jag äntligen lyck-ats fixa ett jobb i Väsjöbackens park så den är tvärfett just nu! Har även styrt lägenhet i huvudstan, fast det finns ingen dusch eller kök så det får man sköta på annat håll. Sen har president lj burko bosatt sig i lyan med, så livet leker kan man säga. Jag ska även börja köra för Dinosaurs Will Die!

hollywood har gjort en megavärvning då de signat upp ungtuppen Ludvig Billtoft på sitt snowboard-team. detta bör alltså liknas vid när Quebec nordiques la vantarna på Foppa. Go ludde!

nu har det äntligen hänt, sveriges fetaste snowboard-podcast är här och det är inga mindre än Jocke Olsson och Johannes "Coach Thunder" Brenning som står som hängivna pro-gramledare. Johackes Podcast heter programmet och man nördar ner sig i snowboardträsket rejält, då samtal-sämnen som halldors hygien, Mark McMorris beef med Shaun White och konsten att vara full på X Games dyker upp. På transition.se kommer vi smälla upp alla avsnitten!

1996 - Första resanJag fick åka på Fabian Rohrer's summer camp till crans montana tillsammans med karl-Johan Panes och mårten Gaimer. Fabian var då en av världens bästa halfpipe-åkare vilket var ganska häftigt. Tyvärr slet jag av ledbandet i foten, men annars var allt bra.

1997 - SnowboardgymnasietDet var en stor omställning att flytta till Malung från Gräftåvallen, det var lika många i min trappuppgång som det var i hela Gräftåvallen, men jag tyckte det var väldigt roligt. Vi tränade mycket och jag gick upp sju kilo mel-lan augusti och december. när väl vintern drog igång åkte vi ju nästan bara snowboard och allt var hur bra som helst.

1998 - Sm-Guldunder våren - 98 lyckades jag ta sm-guld i halfpipe. det var i leksand och efter det blev jag sponsrad av Oakley och lyckades klättra upp på Nitro's internationella team.

2000-20002 - Landslagetunder två år gjorde vi nästan ingenting annat än att åka runt i hela världen och tävla i världscupen. det gick ganska bra för svenska landslaget då med bröderna sterner i spetsen. För mig gick det dock inte superbra, jag kom aldrig riktigt upp på pallen vilket kändes lite tråkigt. 2002 slutade jag världscupen och har aldrig kört en tävlig sedan dess. Jag fick bra up-pbackning från Nitro och fick chansen att fota och filma istället för att köra tävlingar.

2002-2005 - Europadet tog en lite tid att lära sig åka puder och förhålla sig till stora berget efter att endast ha åkt runt på tävlingar och svenska fjäll. Som tur var fick jag resa med lucas Goller och Beckna som var väldigt rutinerade snowboardåkare. de lärde mig otroligt mycket. Vi häng-de ihop under några år och jag bodde hemma hos lucas och det handlade om att få så mycket bra bilder och videomaterial som möjligt.

2004 - Shark Nitro Team Challenge2003 var jag med på transworld team challenge och gillade verkligen kon-ceptet. Så efter det bestämde jag mig för att göra en egen snowboardtävling och vi anordnade en slags trickbingo...




skidOr

Rip Curl har nyligen plockat upp Åres stolthet Anton Silvola på teamet. i samma veva tyckte anton att det var en bra idé att testa dubbel utför "walls of freedom"... en nacklandning senare kunde läkarna konstatera att anton inte får åka skidor på 2 månader på grund av en skadad ryggkota. Vi hoppas anton får 2 trevliga månader tillsammans med sina citodon.

Johannes Andersson, Tom-Oliver Hedvall & Evelina Nilsson befinner sig just nu i Kanada där det ska filmas till ett teamprojekt för cmd s räkning.

Frej Jönsson har nyligen varit ukraina för att filma till Legs of Steels senaste projekt! det ryktas om att ett gäng bangers fastnat på film!

Niclas Karlsson försöker skrapa ihop lite extra kulor till vintern genom att sälja sin bil. så är det någon som är sugen på att köpa en mintgrön nissan micra årsmodell 03, så vet ni vem ni ska höra av er till.

Johan Jonsson har nyligen börjat filma med det amerikanska bolaget Sweetgrass, grattis!

Cmd fortsätter att knyta bra männi-skor till märket. Adam Falk är senaste tillskottet och i skrivande stund befinner han sig i Japan för ett hårdtest av puderlaggen.

det går minst sagt bra för sveriges kvinnliga storabergsåkare. Christine Hargin har hamnat högts upp på pallen två gånger av två möjliga tävlingar på världstouren. hennes dominans påminner om chicago Bulls med michael Jordan i uppställningen! det ser även ut som hon kommer få sällskap av Matilda Rapaport nästa säsong. matilda har nämligen blivit tvåa två gånger, och trea en gång på, de tre högst rankade kvaltävlingarna till världstouren.

inte heller för killarna inom storaberåkning går det dåligt. den regerande världsmästaren Reine Barkered hamnade på en tredje plats i Courmayeur och en fjärde i Chamonix. Wille Lindberg, som gör comeback på touren höll sig relativt passiv under de två första tävlingarna, men på den

ww

w.k

om

bis

po

rts.

com

Kombi_Hargin_Barkered_170*242.indd 1 2012-10-24 14.17

terdje i chamonix visade han hur man åker lagg i Varberg och kom trea. Behåll bucklan i sverige!

Henke Harlaut skrev historia under X-games, där han utan några kon-stigheter ställde ner en nosebutter trippel 1620 och kammade hem guld i Big Air. Att han dagen efter stod på pal-len igen då han tog silver i slopestyle bevisar bara varför han vann priset som årets skidåkare på Transition Winter Awards. hatten av!

324 är en inaktiv sida på text-tv. det är även antalet dagar det tog för Michaela Utsi att ta sig tillabka till parken efter haft sönder sitt knä under nine Queens förra säsongen. men nu är hon sagt tillbaka. Välkommen!

...och bjöd in alla team i sverige. team-mervin vann med chris sörman, Jakob Wilhelmsson och erik nygårds. det blev väldigt lyckat och det var absolut en höjdpunkt den säsongen.

2006 - Bästa åretJag hade intervjuer i onboard, snow-boarder och mBm och var den mest publicerade åkaren i onboard det året. chefredaktören förbjöd fotograferna att ha med mig på resor för att han tyckte jag hade haft tillräckligt med publicerade bilder. Jag hade också sex videodelar världen över det här året.

2007 - ProtestEfter ett bra år - 06 fick jag Protest som ny sponsor som jag nu kört för i sju år, vilket har betytt väldigt mycket för min karriär. teamet har fått åka på en massa roliga resor, jag har bara positiva erfarenheter av Protest.

2009 - Hagströms Gitarrernär jag - 06 hade en intervju i onboard använde vi oss av Hagström's grafiska profil där gitarrerna och loggan syntes i intervjun. hagströms är ett klassiskt gitarrmärke som fanns mellan - 58 och - 83 och tillverkades utanför Väsa i dalarna. Frank Zappa, elvis och andra legender har använt hagströms gitar-rer under åren. 2006 gjorde märket comeback och jag fick en gitarr som tack för att de hade fått synas i on-board. 2008 ringde den internationella chefen från tyskland och frågade om jag ville göra ett samarbete mellan nitro och hagströms, vilket jag självklart tyckte lät superkul! nitro tyckte det passade perfekt så - 09 kom min promodel på nitro och hagstöms, en snowboard och en gitarr med samma grafik. Jag fick åka på massa musikmässor och representera nitro och hagström, både brädan och gitar-ren sålde slut direkt, ett väldigt lyckat samarbete med andra ord!




scaNdalNaViaNsdet har blivit dags att presentera årets stora snowboardfilm som går under namnet scandalnavians! tillsammans med Junkyard.com har vi på transition skapat ett skandinaviskt filmprojekt där vi kommer visa upp de grymma talanger vi i skandinavien bestitter när det kommer till att shredda bräda.de senaste två säsongerna har den svenska snowboardscenen hakat på resten av skandinavien som en av världens bästa när det kommer till tävlingsresultat runt om i världen. För att matcha detta ur ett filmperspektiv har vi nu startat detta filmprojekt, som kommer resultera i en fulläng-dsrulle, fullspäckad med riktigt ösig snowboardåkning och professionellt filmskapande.Vi är övertygade om att detta projekt kommer att pusha scenen ännu ett steg framåt, där våra främsta talanger kommer visa upp hela sitt register.surfa in på Scandalnavians.com för att hålla koll på projektet.

cOVer sTOry

vila i friD lewis Marnell

1982-2013

Åkare Jonas caRlsonTrick Fs 180PlaTs stockholmFOTO andeRs neuman

Jonas carlson tog tillvara på snön som föll över huvudstaden strax innan jul. en fet frontside 180 får inleda årets första nummer av transition.

BrädMissBruktove holmgren konsumerar brädor på löpande band…måste blivit någon form av rekord när hon under Rip Curl's teamshoot i tandådalen knäckte sin sprojlans nya bräda redan på första åket. dock behöver vi inte skylla på kvalitén på nitros brädor, då detta hände under en riktigt nasty slam.

26 tösabidarna skatecamp Bryggeriet, malmö.

aPril

2010-2012 Protest Snow Tourmikka hast började köra för Protest -09 och vi var båda i lite samma situation med att ha filmat och kört tävlingar i många år, vilket vi båda var ganska trötta på. Vi funderade tillsammans på vad vi skulle göra, efter ett tag bestämde vi oss för att göra något helt annorlunda. Vi föreslog för Protest att göra en videoblogg där vi filmade varandra och rapporterade om livet helt enkelt. att Protest gick med på det var nästan för bra för att vara sant, vi förstod inte hur produktivt det skulle bli. Trots att vi filmade varandra mycket fick vi väldigt mycket uppmärksamhet och vi hade närmare 100 sidor publicerat material från den resan. Vi gjorde tre liknande resor under tre år och sista året var vi även en hel del nordamerika.

2008-2013 - Företagsedan - 08 har jag vid sidan av snowboardåkning drivit ett licens-eringsföretag för musik som heter actionmedia music. Jag startade det efter att Nitro hade blivit stämda på 1 miljon euro då man använt en låt som man inte hade tillstånd till. Jag har cirka 700 artister och närmare 8000 låtar och det är allt ifrån stora filmpro-jekt till småbloggar som använder sig av tjänsten.

2011 startade jag och min fru Jämtlands musikskola, vi startade det då det var så enorma köer på kulturskolan i östersund. Vi startade en gitarrkurs med 20 elever och en lärare. idag har vi åtta lärare och 600 elever så det har växt snabbt.

2013 - Stories from here to therei morgon åker jag till Japan och den här säsongen filmar vi för en minido-kumentär som kommer släppas i flera olika delar, denna ska kallas stories from here to there.


J acob Wester packar smart och är inte direkt personen som lär bli

uttråkad först på en down-day. han är förberedd på allt ifrån en riktig drömdag i det djupaste pudret till en lång, svettig bussresa till destination okänd. För även onödiga saker kan vara ack så nödvändiga i vissa lägen… här är Jacob Westers allra viktigaste nödvändigheter.

NödväNdIgHETERJAcOb WESTERFoTo anders neuMan

RUbIKS KUbFör överFlödigt

tålaMod

dATOR"tjena bloggen"

SERIOUS MASSFör länder Med kass

veggo-mat

SKISSbLOcKFör den estetiske

jacob

STIcKERSklibb. klabb,

kladd

TANdSKyddFör extra hårda

landningar

LAvINUTRUSTNINggo big or go hoMe!

LITTERATURger perspektiv

på saker

KAMERORgött att skjuta av en

ruta eller två


PÅ SKyPE MEd OScAR WESTERFoTo andreas bryngelTEXT viktor joseFsson

Oscar Wester är på god väg att bli riktigt stor på slopestyle-

scenen. Målet är just nu är att ta sig in i OS-truppen och flåsa brorsan Jacob i nacken. Annars blir det en hel del filmade för Täby-sonen. Vi kopplade upp oss för en hederlig "På Skype" med Oscar för att lära känna honom lite bättre.

tjena oscar, hur är läget? – Det är bra, livet leker. vad har du för dig? – Eeh, just nu så käkar jag egengjord middag, i det här fallet en kastrull tortellini och ett stort glas mjölk. Sen smsar jag med lite brudar också. du var nyligen i Copper mtn för os-kval, berätta om det. – Det var fett som fan! Sjunde gången jag placerar mina fötter på världens fetaste land och som varje gång så hade jag sjukt kul! Gött sällskap, sjuk park och grymt väder i kombination med världens

Jag gör Det Jag vill, och Det råkar vara att Just tävla och filMa soM alla anDra soM åker skiDor. en väg soM Jag vill gå är att bli bättre än Jacob.

bästa frulle varje morgon. Just tävlingsmässigt gick det tyvärr inte hela vägen, det blev fel på första railet i första åket och i andra åket så kunde jag inte köra sista hoppet p.g.a. att jag landade lite snett i näst sista hoppet och fick ont i knät (som är bra nu). Jag hamnade i alla fall någonstans på plats 50. Bortsett från placeringen så fick jag erfarenhet och styrka att köra bättre i nästa tävling, vilket jag kommer göra också! I övrigt så köpte jag en slangbella på Wallmart för sju dollar. Ytterst kriminellt här i Sverige. annars har du ju varit med i tävlingar som King of style. Joi och Clash of Nations. går tävlingsner-verna i familjen? – Japp det har jag, mycket riktigt. Ja det tror jag, min pappa var en av Sveriges bästa golfare på 70-, 80-talet, mamma var en av Sveriges bästa slalomåkare under samma tid och så då min bror som tävlat och vart bland de bästa sen många år tillbaka. Det verkar gå i blodet. Känner du någon gång att du går i Jacobs fotspår, eller vill du helt och hållet gå din egen väg? – Alltså egentligen går jag ju i hans fotspår om man jämför hans start på karriären med min. Han jobbade sig uppåt och skapade sig ett namn och fick bra resultat på tävlingar, han filmade mycket park och urbans och blev känd för sina segment. Jag gör nu ungefär samma grej, men jag ser det inte direkt som att jag går i hans fotspår, även om det kan uppfattas som det för andra. Jag gör det jag vill, och det råkar vara att just tävla och filma som alla andra som åker skidor. En väg som jag vill gå är att bli bättre än Jacob. vad tycker du är roligast, tävla eller filma? – Svår fråga. Både tävlingar och att filma är både roligt och tråkigt. Jag älskar känslan efter ett bra tävlingsåk, kanske stå på pallen och alla feta fester efteråt. Däremot hatar jag när det går dåligt, när banan eller hoppet är kasst gjort, när vädret är sunkigt eller när folk skadar sig.

Det suger verkligen. Att filma i parken eller i staden är sjukt kul för att det helt enkelt är roligt att filma och bli filmad själv. Det är roligt att bygga kickar, sätta feta trick, ha roligt med polarna och pressa sig själv och de andra att göra läskiga grejer. Det dryga med filmning är när kameran strular, vilket händer alltför ofta. Det andra är när man hakar upp sig på ett trick och aldrig sätter det, och alla vill dra hem. Då får man tillslut ge sig och den känslan är den värsta jag vet. För min del så har skador när vi filmat inte varit något problem alls, man ska inte göra något som man inte kan se sig själv klara av. Haha, nu blev det många sidor av allting men om jag skulle säga på rak arm vad som är roligast så är det nog att tävla, varför vet jag inte. du har ju filmat en del urbans med Nonne reif och viktor Brant, som påstår att du gjort rätt gnarly grejer. Berätta. – Haha aa de hobbitarna har jag spenderat mycket tid med i Näsbyparks mörka kvarter. Ja det stämmer, jag har försökt pressa mig själv ganska hårt för att få bra filmklipp. Bland annat så har jag gett mig på ett ganska högt drop till i stort sett platt, sedan körde jag en 6-kink som inte var att leka med. Jag kan inte berätta exakt vilka spots och vilka trick jag gjorde, det får alla se när Viktor Brandts film kommer ut! vilka trick ska nötas in denna säsongen? – Det blir nog att nöta in alla dubblar med händerna i fickorna skulle jag tro. Det kommer behövas i tävlingarna framöver men dessutom för att det är svinkul att lära sig trick! Har det blivit någon redig slam ännu? – På träningen i Copper, sista hoppet, dubbelcork 1260 blir en 1080 till rygg/sidan rätt långt ned i landningen. Det gjorde ganska ont. Otippat nog så har det inte blivit några slams när vi filmat urbans.

vilka skidåkare ser du upp till mest, varför? – Alla åkare som på något sett sticker ut med sin åkning, hittar på nya trick, har clean klädstil och har sköna personligheter. Några åkare som faller under dessa kategorier är enligt mig (ej rangordnat): Vincent Gagnier, Henrik Harlaut, Andy Perry och Maximilliam Smith. Sedan finns det dem som jag ser upp till för att de är köttiga, jag gillar kött. Några åkare där är (ej rangordnat): Tom Wallisch, Cam Riley, Clayton Vila, Shea Flynn och LJ Strenio. Hur ser den fortsatta säsongen ut? – Kommer förhoppningsvis fortsätta filma med Viktor Brandt & Co. Sedan kickar alla tävlingar och världscuper igång. Schweiz, Ryssland, Spanien och Italien är de länder jag kommer tävla om FIS-poäng i. Sedan blir det kanske VM i Norge också. Ett mål med denna säsong är att få en plats i OS-truppen. En ny tävling för i år som jag kommer köra är Gaute Silseth Invitational (GSI), jag blev nämligen inbjuden till den på en hemmafest i Hintertux av Gaute himself. Ja just det, på sportlovet så ska jag köra Austrian Freeski Open också. Senare på våren så finner ni mig förmodligen i svarta linjen i Bräcke eller uppe vid 1000-metarn i Åre. En tid man längtar efter hela vintern! sista frågan får din polare Nonne reif stå för... Han undrar varför du är så seg på morgonen och hellre kollar på pokemon istället för att skynda dig ut så ni kan köra urbans. – Haha, ja du Nonne. Varför ville du kolla på film till halv 4 så jag inte kunde somna? Dessutom så var klockan 7 på morgonen, so give me a break.

Bildtext.

SKIdOR


Jag kommer ihåg första gången jag såg dig, i åre, när du och din familj precis flyttat dit och du åkte skidor. det var en jacka och en hjälm på ett par skidor… – Ja precis, förut åkte jag skidor, när jag var typ 12 år. Innan vi flyttade till Åre bodde vi i Stockholm, åkte i Hammarbybacken och Väsjöbacken. Där fanns det många skidåkare med galet baggy kläder och jag tyckte väl dem var coola.

men efter ett tag slutade du med skidor och började åka snowboard, varför? – Jag vet faktiskt inte… Eller jo,

i skolan hade vi valfri aktivitet på idrotten. Då provade jag snowboard och fick feeling direkt. Jag tyckte det var mycket fetare än skidor. Och min brorsa, Jonatan, åkte snowboard. Plus en massa andra typer så jag började åka med dem.

Hur var det då, när du var ny på brädan och ung i själen, tävlade du, var du sponsrad eller tänkte du på sponsorer? – Jag åkte bara för att det var roligt. Jag tänkte aldrig på något annat än att åka snowboard med mina polare.

en gång i veckan ska vi visa turkarna hur Man åker snowboarD och resten av tiDen får vi hika runt och göra vaD vi vill.

H amra in Noa Gadelius på Google och du möts av 20,500 träffar på en halv sekund. Högst upp en bild från os-

pecificerad nattklubb med en öl i högsta hugg följt av bilder från tävlingar runt om i landet, kanske världen. Sedan kom-mer länkar till diverse snowboard-relaterade nyheter och intervjuer upp. Men kanske viktigast är hemsidan till den smått radikala och på många sätt perversa och knepiga kon-stellationen Gunrackpack. Gunrackpack – den lilla bubblan inom snowboardsverige som Noa tillsammans med ett gäng udda karaktärer härskar i. Hierarki är inget GRP jobbar med, men en av dem som utmärkt sig för sin extremt flytande och lugna stil är just Noa Gadelius. Med en del skrönor, en del legender, klassiska klipp och bra inställning till livet kan han och övriga GRP vara det mest vitala på länge.

FoTo anders neuManTEXT alex Fernaeus

Har du någonsin tänkt på sponsorer eller något annat än att ha kul, över huvud taget? – Haha, nej, fy fan.

När startades grp? – Du det är frågan alltså, jag vet fan inte. Men det var någon gång under gymnasietiden, jag var väl sjutton, arton år eller något. Jag vet att Matteus (Lestage) hade flyttat upp till Åre och han gillade att redigera filmer och hålla på. Så vi började filma mycket. Men vi ville lägga upp alla filmer under samma namn liksom… Då blev det Gun Rack Pack.

Kan du berätta mer om tiden i åre? – Vi åkte bara runt i Åre och hade det gött, men sen flyttade vi tillbaka till Stockholm och sen så… jag vet inte. I allmänhet är det ju rätt dyrt att åka runt och försöka göra någonting av det. Så jag började ledsna lite på det. Inte på att åka snowboard men att behöva slita så för att få göra det. Det är jävligt svårt att filma, fota och tävla när man inte har pengar eller bor där det händer mycket. I Stockholm hände det väl inte så mycket under tiden vi bodde där. Men jag tänkte inte så mycket på det, jag tänkte att Hammarbybacken och Väsjöbacken duger gott. Jag kan åka där och

bara ha kul. Men det var väl då det började ta fart istället och folk tyckte tydligen att jag var bra på att åka snowboard så jag fick chansen att göra det oftare och på roliga platser.

Började du tävla eller filma då? – Nja, tävlingar är kul ibland. Förra året körde jag en del tävlingar och det gick väl rätt bra. Men det är fan rätt tråkigt ändå, jag föredrar att bara åka och om något filma.

vad var den första sponsorn du fick? – Hehe, ja du, det var snack om Technine ett tag. Men det var mest snack för jag såg inte så mycket prylar och hörde inte så mycket

positivt runt hela grejen så det rann ut i sanden. Efter det hamnade jag på Oakley av någon anledning, men det var väl samma skit där… Jag fattar inte riktigt grejen med hela den där svängen. Det är alltid bara ett jävla strul. Förutom just nu, med Salomon, där är det lite mer uppstyrt. Men ja, man får ju inga raka rör när det kommer till sponsorer. De säger bara ”vi vill att du ska åka snowboard” och man tänker, ”ja va fan, det är ju det jag gör”. Sen säger dem inte så mycket mer och oftast rinner det bara ut i sanden.

STRAIgHT OUTTA LIdINgö

För er som inte hajar hur gnarly detta är, lets break it down. Noa skickar alltså bs 50-50 på det över-sta railet oct droppar new till board slide på downrailet. Sick!


vad hände efter de här första upple-velserna av snowboardindustrin? – Då hamnade jag hos Special Blend och Forum, men det var exakt samma skit där. Ingen dialog och allmänt luddigt. Vi slet arslet av oss och åkte runt på tävlingar och försökte promota, men jag vet inte vad jag fick ut av det i slutänden.

det känns som att du hattat runt hos en del sponsorer, tror du problemet ligger hos dig eller hos sponsorerna? – Hehe, ja du. Jag vet fan inte hur det går till i den här branschen. Man ska väl åka snowboard men det är fan aldrig så enkelt. De vill att man ska synas, filma och fota antar jag... Men det är aldrig så enkelt. Fast nu har jag det jävligt nice. Jag bor i Stockholm och det finns snö och de jag kör för nu är peppade på det jag gör och finns med och det finns en vettig dialog. Det har aldrig känts så här enkelt att åka snowboard och vara sponsrad på samma gång.

så det känns bra där du är nu? – Ja absolut. Och jag försöker köra grejer så ofta jag orkar. Jag

känner mig mer pepp än på länge. Men det är ett jävla slit, man jobbar hela dagarna och så ska man ut på kvällen och köra något rail. Då ska det släpas elverk och skit, det ska byggas och det ska fixas. Det är många timmar och mycket slit innan man verkligen gör det man drog ut för att göra i första hand, köra ett rail. Och det är ett jävla slit i sig.

så det är vad som händer nu; köra grejer i stockholm? – Ja, och om några dagar drar jag till Turkiet. Jag ska försöka åka lite puder…

turkiet? – Ja, Jonas Carlson ringde mig för ett tag sedan och frågade om jag ville komma dit. Han är där tillsam-mans med Jonathan Nilsson och kör uppvisningar, typ. Jag vet inte så mycket egentligen men dem är där och ville att jag skulle komma dit, så varför inte. Det blir nog fett! En gång i veckan ska vi visa turkarna hur man åker snowboard och resten av tiden får vi hika runt och göra vad vi vill.

Jag har hört en historia om ett hotellrum i åre som inte blev så väl behandlat, kan du berätta lite mer om det? – Hehe, ja… Vi fick ett hotellrum i Åre och det slutade inte så bra. Det var en viss sponsor som hyrde rummet åt oss, och vi festade där ett tag. I slutänden var det vissa personer som var sura och vissa personer hade kanske svinat lite väl hårt. Men, de gav oss en massa sprit och chips. Då får man räkna med en viss nivå av svineri. Men det var kanske inte så smart gjort. Det är lätt att vara efterklok…

Ja men som du säger, en viss nivå får man väl tåla, eller hur? – Ja verkligen, speciellt om man har med Gun Rack Pack att göra. Vi är ju ett gäng bra vänner som alltid tyckt det är kul att härja runt och åka snowboard. Ingenting blir bra om allt är för fint.

Hur är det med gun rack pack, frodas gänget? – Ja, Jens Bergqvist är här nu, brorsan är ju här, Joel har varit här ett tag och Matte är här till och från.

Blayze har ju pajat nyckelbenet så han har vart borta rätt länge nu. Men det är annorlunda nu när alla måste jobba och greja på olika platser. Det var lättare förut när alla bodde i Åre. Då var vi ju ute i backen varje dag, alla tillsammans, åkte snowboard, filmade och bara hade det gött.

resten av snowboardsverige då, vad tycker du om stämningen? – Hehe, jag vet inte riktigt, det finns väl en del nötter. Det är så många typer som alla tycker att just dem är coolast och vassast. Folk verkar tycka att det är viktigare att vara en viss typ av människa än att bara åka snowboard... Det är bara för mycket skit. Men skit samma, jag orkar inte bry mig om det. Man ska inte bry sig så mycket om vad alla andra gör. Jag gillar att åka snowboard och har det fett just nu så jag ska inte gnälla. Åk snowboard bara, jag bryr mig ändå inte om vad du gör, haha.

Inbrott i bilen, 40 meter från detta spot i Stockholm, innebär att

Noa levererar sin hittills dyraste wallie method.

folk verkar tycka att Det är viktigare att vara en viss typ av Människa än att bara åka snowboarD... Det är bara för Mycket skit.

Noa lägger av en frontside 50-50, backside 180 ut i den kalla solnedgången.


Tävlingen stort T inom snowboardsvängen fyllde 20 år i år och därför bjöds de allra största legenderna ner till det

alpomgivna snowboardmeckat Innsbruck för Burn Style Ses-sion. På plats fanns grabbarna som varit med i gamet under lång tid under snowboardhistoriens ännu korta tidsperiod. Man kunde njuta av giganter som Terje Håkonsen, Gigi Rüf och Marko Grilic som bjöd upp till helt sjukt bra stil, vilket var syftet med kvällen.

Just Marko Grilc skulle visa sig vara den allra hetaste åkaren för dagen och skickade iväg en publikälskande switch fs rodeo, som stompades och blev kvällens absoluta höjdpunkt. i övrigt kunde publiken på bergisel stadium njuta av bland annat en sjukt clean frontside 720 av arthur longo och en magisk switch backside 540 mute från Werni stock?! Men det blev i alla fall herr grilc som blev kvällens stora vinnare.

Dagen efter var det dags för billabong air & style. på plats fanns de absoluta världsstjärnorna på snowboardens tävlingsscen, däribland svenskarna sven thorgren och niklas Mattsson. allting började rätt bra för våra svenska hopp. niklas ställdes mot eric beauchemin i första rundan och gick snyggt vidare med en riktigt clean fs dubbelcork 1080 mute. sven hade en del problem, då han ställdes mot norsken gjermund Bråten. Sven fick höga poäng med en fet bs 1080 mute, men saknade knappa 0,33 poäng för att slå bråten. lyckligtvis gick han vidare till rond 2 som en av fyra "lucky losers".

I andra rundan tog det dessvärre stopp för både sven och niklas när de ställdes mot japanen yuki kadono, respektive amerikanen eric Willett. svens försök på en dubbel bs rodeo och niklas satsn-ing på ännu en dubbelcork 1080 gick i kras. – allt kändes väldigt bra, men i och med att det snöade så my-cket var det svårt att få fart och då satt helt enkelt inte tricken, sa en smått besviken sven.

Tävlingen gick hur som helst vidare och publiken på cirka 11 000 personer kunde jubla extra mycket när Mark McMorris och ståle sandbech stäldes mot varandra och levererade trippelcorkar gentemot varandra. det blev till slut McMorris som gick vinnande ur striden till Superfinalen där han ställdes mot aleksander Øs-tereng , sebastien toutant och eric Willett.

Väl i finalen satt inte mcmorris tripplar alls, utan han fick nöja sig med en fjärde plats efter att ha trillat sina två första åk och sedan safeat med en cab 1260 indy i sitt sista försök. vann gjorde istället kvällens mest konsekvente åkare, amerikanen eric Willett med en switch bs 1260 mute som bästa trick.

FoTo lucas nilssonTEXT viktor joseFsson

Drew Stevenson gillar publiken på Bergisel Stadium

och publiken gillar Drew.

INNSbRUcK

SNOWbOARd

REsUlTAT

1. Eric WillEtt - USA2. SEbAStiEn toUtAnt - KAnAdA3. AlEKSAndEr ØStErEng - norgE4. MArK McMorriS - KAnAdA

Medan besvikelsen var ett faktum för vissa…

Snöyran stoppade inte Niklas Mattsson från att stompa en

exemplarisk fs dubbelcork 1080 mute i första rundan.

20 år av Air & Style har satt sina tydliga spår: "Go Big or Go Home!"

… Var det tvärtom för Eric Willett.

Sven Thorgrens tokfeta bs 1080 mute är ett rätt nice

ess att ha i rockärmen.


F reeride World Tour är tävlingen som hela tiden pushar storabergsåkningen framåt. Världens

bästa åkare samlas på sammanlagt sex stopp runt om i världen för att leverera åkning i världklass på riktigt gnarly faces. Vi hängde med touren till Chamonix för att ta tempen på så väl eventet som våra svenska åkare på plats; Reine Barkered, Christine Hargin och Wille Lindberg.

TEXT viktor joseFssonFoTo J. Bernard [JB], d. daher [dd]

swatCH Freeride world Tour som presenteras i samarbete med The North Face är den främsta storabergs-friåknings och snow-boardturnén i världen, där sportens främsta åkare tävlar på världens bästa skidorterna. FWT skapades 2008. År 2012 blev FWT ännu mer globalt då amerikansk-baserade Subaru Freeskiing World Tour, The North Face Masters of Snowboard och den Europa-baserade Swatch Freeride World Tour gick ihop till en enda stor tour.

storaBergsåKNiNg är aNtagligeN den mest progressiva disciplinen inom skid- och snow-boardåkning, där man använder hela berget som sin lekplats. Från klippor och rännor, till puderfält och träd. Alla stoppen på FWT är noga utvalda för sin terräng, samt deras lutning och erbjuder många olika linjer att välja mellan.

2013 Består toureN av sex stopp på två kontinenter, med fyra events som hålls i Europa och två i USA.

Varje event blir ungefär en vecka i längd, vilket ger förarna tillräckligt med tid att studera sina linjer och ger dem även en tillräckligt stor tidsram för dem att välja det perfekta vädret och snöförhållanden att tävla i.

vi var på plats på när FWT kom till franska Chamonix i slutet av januari. Tävlingsdagen kunde knappt bli bättre då man bjöds på bluebird och ett face med grymt bra snö för åkning. På plats fanns bland annat de två regerande världsmäs-tarna Christine Hargin och Reina Barkered, samt Wille Lindberg, som är ny på touren för i år. Alla tävlar i skidklassen och gjorde extremt bra ifrån sig med mer eller mindre perfekta åk. Det resulterade i en första plats för Christine Hargin, en tredje plats för Wille Lindberg och en fjärde plats för Reine Barkered. Vi snackade med dem alla tre för att få en bättre inblick i deras tankar på Freeride World Tour.

vad är det bästa med Fwt? – Tävlingsmomentet. Det ger snabbt gensvar på prestation och man tvingas åka på sin högsta nivå vilket är utvecklande. Möjligheten att få se unika platser I världen och ta sig till åk man annars inte skulle åka är också saker jag uppskattar. Sen är det riktigt välarrangerat med foto och film kring tävlingarna, lite som att filma men under tävling. Finns det något som skulle kunna göras bättre? – Jag tycker nog att det mesta är ganska bra. Det är så klart mycket som ska sätta sig, i och med att touren är relativt ny så det kan upplevas lite rörigt i takt med utvecklingen, men jag tycker bedömningen börjar klarna vilket har varit största frågetecknet tidigare. Hur förbereder du dig mentalt för en tävling? – Jag försöker förbereda mig så att

jag först och främst är i fysisk form, åka mycket skidor så jag är stabil och har bra skidbalans i kroppen. Sen ser jag till att ha koll på tävlingsområdet, vilken linje jag ska köra och analyserar bilder på berget, tittar i kikare för att veta precis hur och var jag ska åka. Jag visualiserar åket i huvudet många gånger, tills nervositeten börjar bli för stor då tänker jag på annat.Förberedelserna gör ju att jag kan vara lugn och trygg väl på start.

– Jag försöker alltid ha roligt och omge mig med personer som gör mig på bra humör, jag presterar alltid bättre då. Hur känns det att försvara världsmästartiteln? – Det är väl bara kul egentligen, jag tänker inte på det alltför mycket. Jag fokuserar hellre på att ha kul och försöka åka mycket skidor och prestera bra och så löser sig resten. Det kan ju komma upp lite presta-

tionsångest i takt med bra resultat och sponsorkontrakt, men jag är van och känner igen varningssignalerna så jag kan hantera det och försöker tänka positivt och att inte lägga för stor press på mig själv. Föredrar du vissa stopp på touren framför andra? – Jag föredrar definitivt Verbier, för att jag gillar stället och för att det känns som den största tävlingen på året, både som en individuell tävling och som finalen på touren. Inte heller minst för att jag har haft bra tävlingar där förut och alltid bor på Hotel Nevai när jag är där, det är ett designhotell som jag arbetar ihop med lite grann.

– Inför den här säsongen såg jag fram emot Revelstoke för att jag i princip aldrig hade åkt friåkning i Kanada tidigare och såg fram emot att se B.C.. USA för att kunna klämma in lite shopping och surfing på vägen och Chamonix för att det

är ett friåkningsparadis och enorma berg att åka på. Det finns alltså en§ viss charm med alla olika stoppen på touren. Hur skiljer sig vanligtvis åket du har tänkt ut i huvudet med det verkliga åket? – Målet är ju alltid att hålla sig till planen men tyvärr blir det oftast aningen mindre. Ibland en klippa mindre, ibland bara lite mindre flyg än man tänkt sig. I åket är oftast det mesta mycket större än man föreställt sig innan, från kikaren och på bilderna ser ju allting så litet ut, men när man kommer åkande mot en klippa kan det kännas enormt och det kan resultera i att jag ibland tar ett lite mindre uthopp eller minskar ner på farten mer än man planerat. Hur ser det perfekta åket ut för dig? – Bra snö, bra fart och flyt genom hela åket, stor flygtur och att ha med ett trick.

cHRISTINE HARgIN

Jag visualiserar åket i huvuDet Många gånger, tills nervositeten börJar bli för stor Då tänker Jag på annat.

[JB][JB] SKIdOR


WILLE LINdbERgvad är det bästa med Fwt? – Jag tycker själva tävlingsformatet är det bästa och att det faktiskt finns en hel organisation som jobbar i princip året runt för att vi ska få möjligheten att "ställa upp" mot varandra och se vem som är bäst för dagen. Jag tycker det är grymt att FWT dragit igång denna cirkus och gett oss åkare chansen att visa upp oss på jävligt häftiga berg runt om i världen.

– Sen har ju FWT utvecklats något enormt mycket sedan jag körde på den sist ( 2009). I Courmayuer blev det helikopterlyft till start för att tävlingen skulle gå av fortare. Som åkare är det nice att slippa tänka för mycket på allt runt om kring och bara koncentrerar sig på åkningen, helt plötsligt pekar någon in en heli, jag tackar inte nej! – Något som jag tycker är coolt är att det går att live streama alla tävlingar, speciellt för egen del är det väldigt enkelt att utvärdera sina

tävlings åk och ens konkurrenter. I Revelstoke var det 180 000 som tittade på livesändningarna, för sporten är det ett sjukt stort steg framåt.

Hur går tankarna när man står uppe vid starten och ska droppa in? – Det är olika från tävling till tävling. För min del handlar det alltid om att ha lite tid upp på start för att hinna förbereda mig. Ibland ser det helt annorlunda ut från start än vad man tänkt sig, då gäller det att lokalisera sig vart man för att kunna lugna ner sig och ladda upp för åket. Genom att springa runt på start och försöka titta in på åket från olika vinklar brukar jag oftast skapa mig en ganska bra bild vart jag är. Jag kollar var mitt första riktmärke är och planerar åkningen ut efter det. När jag är klar med rekningen från toppen så blir jag lugnare, för så länge jag vet exakt vilken riktning ja ska åka så kommer resten lösa sig, åka skidor kan jag, det svåra är att hitta.

– När jag väl står i startfållan vill jag bara sticka iväg, jag är laddad, fokuserad, lite nervös och kan inte stå still. Jag peppar upp mig själv för att sen hitta lugnet. Jag slår mycket med stavarna, stampar skidorna, skakar på benen och försöker alltid njuta av utsikten med att ta in ett djup andetag. Sen e de bara att åk.

Hur känns det att vara på touren, var vägen dit svår? – Min väg har varit ganska lång och lärorik. Jag har aldrig hållit på med individuell sport innan jag började tävla i friåkning och i de lagsporter jag utövat var jag mer en team player än individualisten i laget. Min envishet har gjort att jag vill bli bra på det och har fått jobbat en hel del med de mentala sidorna för att ta mig tillbaka.

– 2009 kavlade jag och Reine tillsammans in till touren men jag levererade inte så bra och åkte ut lika snabbt. Det blev en bra introduktion för mig, jag lärde känna

många åkare och fick se lite hur det fungerade. Att ta mig tillbaka var en självklarhet och åren på kvaltouren blev lärorika.

– Samtliga år på touren var jag bara en placering ifrån att kvala in och till slut blev jag less och började kolla på varför jag inte fick till det. Det blev ganska tydligt att jag inte trodde på mig själv och hade en attityd att det skulle skita sig, vilket det också hade gjort. Jag lyckades ändra min inställning, satte upp mål och jobbade mot dem. I med det blev jag minde nervös på tävlingarna och började tro mer på mig själv.

– Just nu tycker jag det är sjukt kul att vara tillbaka på touren. Har aldrig varit så här peppad på att åka eller tävla och jag njuter av att vara här. Jag kan absolut inte ha ett bättre jobb!

att ta Mig tillbaka var en sJälvklarhet och åren på kvaltouren blev lärorika.

REINE bARKEREdvad är det bästa med Fwt? – Det är nog gemenskapen. Alla åkarna har kul tillsammans. Boende och liftkort är fixat på varje ort så det är inget hussle. Att vi sen får tävla på de bästa och orörda bergen skadar verkligen inte.

Finns det något som skulle kunna göras bättre? – Egentligen inte, det enda vi filar på hela tiden är bedömningen och det går sakta men säker framåt i och med att sporten utvecklar sig. Åkarna och organisationen har en bra dialog och de är med på att det är åkarna som bestämmer åt vilket håll sporten går. Det är viktigt!

var någonstans vill man vara i startfältet - långt fram eller bak, vad är skillnaden? – Det beror lite från berg till berg. I år är vi dessutom väldigt många åkare, så man vill inte starta bland de sista, det hade inte lika stor betydelse när vi var drygt hälften av vad vi är idag. Men i regel vill

du inte starta först, då har inte domarna fått ordning på nivån riktigt än och du kan få lite random poäng. Någonstans runt 10-15 är nog optimalt. Om det är en kort hike eller heli så kan det vara bra att starta sent då man får se en del åk, då får man koll både på hur landningarna är, vilken fart som krävs och i allmänhet vilken nivå det ligger på den dagen. Sedan är det bara att leverera därefter.

Hur förbereder du dig fysiskt för en tävling? – Egentligen inget annat än skidåkning, försöker ha några solida dagar innan med lite större dropp och snabba åk så man får in känslan. På själva tävlingsdagen så är det bara lite uppmjukningar plus hiken upp som får stå för uppvärmningen.

är det mycket press med att försvara världsmästartiteln? – Det vill jag inte påstå, varje år har jag tänkt noll-noll. Målet

har varit att varje år köra finalen i Verbier så jag tänker bara på att göra bra ifrån mig på varje enskild tävling, sedan får man se vad det leder till.

Hur ser du på framtiden för Fwt, som helhet? – Det växer så det knakar, Livesändingar och en enda stor tour har gett mycket uppmärksamhet. Fler och fler kvaltävlingar och ett växande intresse att ta sig in i touren lovar att det bara kommer att bli större. Med en ny generation åkare så kommer vi att få se mer freestyle element i terrängen vilket kommer att ge ännu mer spektakulära åk.

Hur ser det perfekta åket ut? – För min del som "traditionell" big mountain åkare så vill jag ha ett brett berg med många variationer. Jag vill ha ett åk som ligger helt i fallinjen men en del stora dropp som man kan ta i fart. Kort och gott, ett filmåk.

Jag vill ha ett åk soM ligger helt i fallinJen Men en Del stora Dropp soM Man kan ta i fart. kort och gott, ett filMåk.

[dd][dd] SKIdOR


V åren i nordligaste delarna av landet bjuder på såväl ljusa dygn som grym backcountry-åkning. För vissa är

våråkningen i Gränsen mer regel än undantag, medan det för vissa är en helt ny upplevelse. Vi hängde med Volcom för lite generationsöverskidande shred i Riksgränsen.

FoTo anders neuManTEXT viktor joseFsson

"vissa vet Ju välDigt lite oM hur Det är här och anDra har inte en aning"

björn lindgren

46 47

Förra våreN När dagens ljus vann över nattens mörker med hästlängder möttes en peppad snowboardskara upp i Riksgränsen för att köra lite hederlig svensk back-country-åkning. Gänget som möttes upp var inga mindre än det svenska Volcom-teamet, beståendes av: Björn Lindgren, Jonathan Nilsson, Joakim Rasmussen och Ludvig Billtoft. Lite

kul med tanke på att det skiljer hela 16 år mellan gängets äldste medlem, Ludde och den äldste, Björn. Och åldersskillnaden snarare gynnade gruppen än stjälpte den. – Det var fantastiskt, berättar Jonathan. Jag tycker egentligen inte att åldern spelar någon roll då snowboard är en generationsöver-skridande sport. Men det är alltid

lärorikt att åka med en så rutinerad backcountry-åkare som Björn och peppet från Ludvig är bara bra för oss äldre, hehe.

– Det är oftast kul att vara yngst och jag ser det som en fördel att åka med andra som man ser upp till, berättar Ludde.

går Man in i backcountryt MeD Målet att lanDa vissa förutbestäMDa trick, så brukar Det alDrig bli riktigt soM Man tänkt sig. Jag försöker unDvika såDana scenarion överlag, även utanför snowboarDåkningen.

SNOWbOARd

Fast visst kan han fläska på! En fet bs 360 tailgrab blev dagens fångst.

Jocke Rasmussen utnyttjar inte bara naturliga features i Gränsen. Här med en bs lip.


När det gäller vana att vara på plats i Riksgränsen fanns det också stora skillnader i crewet. Alltifrån Björn Lindgren vars bakgård just består av vackra Gränsen till Ludvig Billtoft som fick ta sin puder-oskuld. Men en sak är säker. Alla fyra är fullkomligt förälskade i världens nordligaste skidort, där legender föds.

– För mig är det en av de absolut bästa platserna på jorden, säger Jonte. Jag växte upp med våråkning i Gränsen med familjen när jag var yngre. Jag besöker Riksgränsen varje vår och har sagt att jag kommer fortsätta att göra det tills jag dör! Det är det magiska ljuset, den naturliga terrängen och det norrländska lugnet som får mig att återvända.

– Halva min släkt är från Kiruna så jag har åkt en del i trakterna genom åren. Det är lätt de bästa och finaste bergen som jag har åkt på i Sverige, säger Jocke Rasmussen.

– Det var sjukt kul att testa något nytt och framför allt att besöka Riksgränsen och shredda och uppleva hur kul det var där, berättar

Ludde. Det var så grymt att uppleva det, för man kan ju bli lite trött på parkerna och pisterna efter ett tag. Så att få vara på ett annorlunda ställe, bygga spots och åka bräda var väldigt uppskattat!

dagarNa ute på backcountryt var fullspäckade snowboardpepp, gemenskap och fullt ös. En vanlig

bJörn visaDe verkligen hur Man styrDe och ställDe i backcountryt. alltiD perfekt fart och trillaDe alDrig. sJälv har Jag Mest för-sökt täMJa Metallkobran De senaste åren, så Det var riktigt kul att få se och lära!

SNOWbOARd

Ludde med en sad air to fakie som om han inte gjort annat under säsongen.

Ungtuppen Ludde Billtoft tog backcountry-oskulden med bravur. Eller vad sägs om denna bs 720?!


SNOWbOARd

dag kunde se ut som följande: Man vaknade tidigt för att hinna med hotellfrukosten, innan det var dags att bege sig ut med skotrarna för att hitta spots. Spot-jakten var lyckligtvis inte några större problemeftersom både Björn och David Söderberg, som jobbar som marketing director på Volcom, kan terrängen utantill. När crewet hade hittat något de ville köra, satte de genast igång byggandet medan David satte igång muurikkan (en stekhäll) över öppen eld och höll de andra grabbarna med mat, så att energin var på topp medan de körde. Det som är så skönt när man är uppe i Riksgränsen på våren är

att det aldrig är någon stress med ljuset där uppe i och med att solen i princip aldrig går ner, vilket bara det gör att stämningen blir ännu mer på topp. Efter avslutad åkning blev det självklart någon öl på legendariska baren Grönan, där man går igenom dagens bravader med likasinnade. Björn Lindgren beskriver dagarna som följande: – Ja, det var långa dagar. Upp tidigt och hem sent. Skotta, skotta, vänta på sol, hoppa, hitta nytt ställe, skotta, skotta, hoppa och så vidare. Alltså ganska standard för livet att fota och filma ute på backcountryt, hehe.

oCH eFter myCKet nötande började även tricken sitta som de skulle. Svett och tårar ska löna sig, så är det bara. För Jonathan innebär det att få hoppen att se så pass naturliga ut som möjligt. – Ja, det blev ju en del snurrar till höger och vänster, men för mig handlar det ofta om att göra det naturliga tricket. Det finns oftast ett trick för varje spot som är det mest naturliga och jag brukar satsa på det. Går man in i backcountryt med målet att landa vissa förutbestämda trick, så brukar det aldrig bli riktigt som man tänkt sig. Jag försöker undvika sådana scenarion överlag, även utanför snowboardåkningen.

överlag turades Crewet om att imponera på varandra. Ludvig, då han körde på riktigt bra, trots att han aldrig riktigt varit i denna typen av terräng innan, Jocke och Jonte genom att stompa några riktigt feta trick i de egenbyggda hoppen och Björn med sin naturliga stil. – Jag tycker alla imponerade sjukt mycket, berättar Ludvig. Man såg att alla hade bra brädkontroll, vilket var fett! Men om det ska vara någon som man var mest imponerad av, måste det vara Björn Lindgren. Han öste på med bra stil och flög högt med pop.

– Ja, det var kul att se ungtuppen Ludvig med feta snurrar och Herr Lindgren tweaka utt dem som man bara kan drömma om, berättar Jocke Rasmussen. Björn visade verkligen hur man styrde och ställde i backcountryt. Perfekt fart och trillade aldrig. Själv har jag mest försökt tämja metallkobran de senaste åren, så det var riktigt kul att få se och lära!

oCH Just BJörN njöt av att hänga ut med likasinnade på hemmaplan och belyser även vilket backcountry-paradis som Riksgränsen faktiskt är. – Det är alltid kul när nya och peppade människor kommer upp hit.

Vissa vet ju väldigt lite om hur det är här och andra har inte en aning. Det tar ju någon dag att känna in stället. Vid bra förhållanden så slår Gränsen det mesta. Skillnaden om man jämför med exempelvis Alperna är att där får man komma åt de feta spoten från liftsystemen eller med hjälp av splitboard, eller snöskor. I Riksgränsen kan man ju även köra skoter. Det gör att man kan ta sig längre bort och hinna med fler spots på en dag...

Det var så gryMt att uppleva riksgränsen och backcountryt, för Man kan Ju bli lite trött på parkerna och pisterna efter ett tag.

Björn Lindgren visar att gammal är äldst med en exemplarisk fs 360.

Herr Billtoft kan konsten att hänga ut en stalefish med stil.

En clean cab 540 signerad Jonathan Nilsson.


FoTo daniel rönnbäckTEXT viktor joseFsson

F örra säsongen gav sig en trio beståendes av Sverre Liliequist, Eric Asmussen och Daniel Rönnbäck iväg

till British Columbia, Kanada i jakt på den perfekta puder-trippen. Allt för att se om man kunde göra detta till ännu ett av Xtravels lite mer äventyrliga resmål.

– Upplägget var att dra runt och köra så mycket puder vi orkade, för att se om den var en schyst resa att erbjuda Xtravels gäster till kommande säsong. Jag och Danne åkte med Eric för att få lite bilder och bra häng helt enkelt, berättar Sverre.

SKIdOR

Djupt och orört puder dagarna i ända är vad som väntar i Nelson.


CatsKi i B.C är lite av en drömresa för många puderälskare. Förra året satt Eric Asmussen och hans kollega och diskuterade på ett upplägg på resa som skulle hamna i facket mittemellan deras heliski-resor och roadtrips. Både i pris och pudermängd. De kom fram till att det måste bli en catskiresa till området som de båda älskar, nämligen runt Nelson i B.C, Kanada. – Jag har svårt att tänka mig ett skönare ställe. Nelson är en riktigt mysig liten truckervillage. Mycket av den kalla ölen "Faceplant", rutiga skjortor och massor av snö. Runt i området finns det mängder av möjligheter för skön åkning både med liftar och utanför. Vi har klämt, känt och testat på de flesta och valt ut våra favorit-Catski-arrangörer i området, berättar Eric.

dagarNa är rätt intensiva men otroligt roliga. Sverre berättar: – Upp tidigt men inte tok tidigt, vi åkte aldrig mer än 45 min till någon av cat ski ställena. Väl där var det bara att hugga en kaffe, skriva in sig och haka på gruppen. Det var väl ganska stora grupper vissa dagar, men dom fick ibland vänta på oss någon minut om vi skulle skjuta av en ruta, men det gick smidigt. Och att få möjlighet att ha en catski till sitt förfogande är helt underbart.

SKIdOR

Spray-eufori när det är ospårat så

långt ögat når.

alltså, Det är så skönt att stå på toppen av ett åk, när Det är helt orört, och Man inte behöver känna någon stress, utan bara nJuta. ingen koMMer Ju att ta Dina puDersvängar från Dig liksoM.


Toppkäk, påfyllning av vätska, energi och godis, sen hux flux är man på toppen. Inte superlånga åk, men super deep. Fin snö nästan överallt, och snabba åk både uppåt med caten och neråt på laggen, inte alls mycket vänta.

oCH vägeN till puderparadiset är noga planerat. Efter att man landat i Spokane, på andra sidan gränsen i USA, kör man upp till Rossland, vilket tar cirka tre timmar. Där bor man i två nätter och kör en dag med Big Red Cat innan man dagen efter har hoppat på nästa cat hos arrangören Valhalla, som ligger längs vägen till Nelson, med vilka man åker med i två dagar. I Nelson bor man sedan två dagar och åker lagg en dag i deras närliggande system Whitewater. Sen bär det av till Retallack där man bor tre nätter på deras lodge för att köra tre dagar med dem innan det är dags att dra tillbaka till Spokane och hem.

det Bästa med hela resan är enligt Sverre allt djupt och orört puder man får åka. – Alltså, det är så skönt att stå på toppen av ett åk, när det är helt orört, och man inte behöver känna någon stress, utan bara njuta. Ingen kommer ju att ta dina pudersvängar från dig liksom och sen är det bara

SKIdOR

Snabbt upp med caten och snabbt ner med laggen.

Helt i Sverres smak.

Jag har svårt att tänka Mig ett skönare ställe. nelson är en riktigt Mysig liten truckervillage. Mycket av Den kalla ölen "faceplant", rutiga skJortor och Massor av snö.


Allt SoM Allt tAr rESAn 10 dAgAr och dEttA ingår i pAKEtEt.

‣ Flyg t/r StocKholM - SpoKAnE.‣ 6 FUllA dAgAr MEd cAtSKi. (1 Big red cats, 2 valhalla poWdercats, 3 retallack).‣ 1 dAgS liFtKort i WhitEWAtEr.‣ 8 öVERnATTninGAR. (2 roSSland, 2 nelSon, 3 retallack, 1 Spokane).‣ AllA trAnSportEr UndEr rESAn.‣ EgEn gUidE SoM tAr hAnd oM Allt UndEr rESAn.‣ EnKlArE FrUKoSt AllA dAgAr.‣ 3 MiddAgAr på rEtAllAcK lodgE.‣ FlyGskATTER.‣ FlyGTilläGG och bRänslETilläGG.‣ lokAlA skATTER och REsEmoms.

VikTiGT ATT kommA ihÅG: Feta skidor, spade, transceiver, sond och hjälM. Mer inFo hittar du på xtravel.se

åka upp igen för ett nytt åk. Och igen och igen. Det enda jag skulle önska var kanske att det var lite brantare åk i genomsnitt, men det funkade riktigt bra ändå tycker jag. Kändes framförallt väldigt safe, bra guider, bra skogsåkning och kanonbra snö.

– Du har nog roligast om du behärskar off pist ganska bra. Det blir enklare att ta sig runt, ha koll på ryggsäck och hur man tar sig från punkt A till punkt B. Att man har kört endel utanför pisten menar jag. Inte nödvändigtvis superduktig, men ändå så att man inte är helt grön, för då blir det en massa nytt, och man blir förmodligen trött och får inte ut lika mycket av åkningen, avslutar Sverre.

att få MöJlighet att ha en catski till sitt förfoganDe är helt unDer-bart. toppkäk, påfyllning av vätska, energi och goDis, sen hux flux är Man på toppen.

SKIdOR

Catski i B.C är något som Sverre både vill och planerar göra fler gånger.


För de sveNsKa bönderna var folkdräkt historiskt en klädsel som bars och varierades året runt. Vissa svenska dräkters detaljer ska varieras efter kyrkliga högtider enligt bygdens dräktalmanacka. Efter att bondesamhället börjat bära folkdräkt i mindre utsträckning, uppmärksam-mades klädseln från sent 1800-tal av societeten och började användas i festliga sammanhang. I våra dagar har folkdräkten fått en renässans och åter blivit en fest- och högtidsdräkt för vanligt folk.

ZeBastiaN laNdmarK KNäpper noggrant knapparna på sin vita skjorta. Fötterna vankar av och an på det kalla trägolvet, vilket i sin tur leder till att de röda knätofsarna guppar upp och ner. Trots att han är ovan vid att ha folkdräkt på sig, ser den ut att sitta riktigt naturligt. Den svarta hatten blir pricken över i:et. Nu ser han ut som en riktig leksänning. – Ja, det var ju 10-12 år sedan jag senast hade på mig en folkdräkt. Det känns ju på en gång att man kommer in i ett Leksands-mode och blir lite extra patriotisk, hehe. Jag tror i alla fall att mamma kommer bli riktigt stolt.

Ja, det var ju i Leksand allting började för 21 år sedan då Roberth Zebastian Landmark föddes. I centrala Dalarna går det enligt Zebbe ganska lugnt till. Alla känner alla och alla gillar hockey. – Man hade ju helt klart en trygg uppväxt i Leksand med hockey var man än tittade, hehe. Och självklart spelade jag hockey. Det var i Björnligan det startade när jag var cirka 7 år och jag vill minnas att det gick rätt bra för mig. Men det fanns ett annat intresse som jag skattade högre; snowboard. Snowboard har liksom alltid varit viktigast och när min mamma gav mig valet mellan att åka på hockeyträningar eller på snowboardträningar i Granberget var valet enkelt.

oCH iNtresset För snowboard började till och med tidigare än hockeyn, nämligen när Zebbe var runt 4-5 år. Då fanns det en kille i Leksand vid namn Martin Sandberg (som för den påläste snowboarden-tusiasten inte bör vara helt okänd). Martin var lite som en farbror för Zebbe och hans bröder och tog dem under sina vingar när det kommer

F ör Zebastian Landmark betyder snowboard i prin-cip allt. Mycket har hänt sedan Leksandssonen fick

sin första bräda när han var 4 år, men peppet har alltid funnits där. Envisheten om att göra det man brinner för speglar hela hans person. Här talar Zebbe ut om sin uppväxt, sin familj, sina sponsorer och valet att börja filma istället för att tävla.

LeksandsstoLthet

FoTo anderS neuman [an], daniel rönnBäck [dr], lucaS nilSSon [ln], daniel BernStål [dB], daniel Blom [dBl]

TEXT viktor joseFsson

[an]


Jag Måste säga att Jag har MaMMa att tacka för att Jag har tagit Mig så långt på bräDan soM Jag gJort.

till att åka bräda. – Det var Martin som fick mig och min bror Philip att få upp ögonen för att åka snowboard. Han gick ju i Malung när jag var liten och det var ju klart att man ville göra vad han gjorde. Han var ju lite av en idol. Så på julafton där när jag var 4-5 år fick jag en snowboard av Martin och farmor och farfar. Det var en Nidecker med fällknivar på. Jag var nog den lyckligaste killen i hela Leksand och på juldagen var det bara att ge sig ut i backen och jag blev hooked direkt. Sedan den dagen har jag åkt så pass mycket snowboard jag bara kunnat.

till eN BörJaN funkade det fint för Zebbe att åka snowboard hela vintrarna och syssla med andra idrotter på somrarna. Zebbe var duktig i både baseball och fotboll. Just i baseball var han så pass vass att han skulle få träna med juniorlandslaget, något som inte direkt intresserade Zebbe då han insåg att han skulle få lägga ner mer tid än han ville på sporten. Och det innebar att ta tid från snowboarden vilket helt enkelt inte var ett alternativ. – När tränarna tyckte att man skulle träna på vintern också så krockade det. Jag ville åka snowboard helst av allt, så det var precis vad jag gjorde också. Så jag fick sluta med allt annat, vilket jag inte ångrar en sekund och jag är oerhört glad att min mamma har stöttat mig i mina val!

Jo, visst är Carola Landmark definitionen av en riktig snowboard-mamma. Det är få föräldrar som har stöttat sina egna och andras barn med deras brädåkning så mycket som mamma Landmark. – Ja, hon är verkligen den bästa mamman. Hon gör allt för mig, min bröder och för många andra som åker snowboard. Hon jobbar exempelvis med snowboard-SM. Hon tycker det är minst lika kul att vara på plats och kolla som vi tycker det är kul att åka. Hon har alltid

Varför ta den enkla vägen när från hustaket när du kan landa i

en Backside Wallride?

SNOWbOARd

[dBl]


stöttat en och skjutsat till backen. Så jag måste ju säga att jag har mamma att tacka för att jag har tagit mig så långt på brädan som jag gjort.

ZeBBe oCH HaNs pappa träffas ganska sällan då han bor i Boston. – Min pappa heter John och bor i Boston och vi har väl relativt bra kontakt. Jag har inte träffat honom jättemånga gånger. Första gången jag träffade honom var jag 11 år. Det var både spännande och konstigt. Han kom till Sverige, så jag och mamma tog tåget ner till Stockholm för att

möta upp honom. Jag kommer ihåg att jag såg han komma gåendes mot oss. Han var stor och lång med långa hängande dreadlocks. Vi hälsade, men vi sa inte så mycket mer än så på ett par timmar, eftersom jag var ganska blyg. Men det var riktigt fett! Sen stannade han i Sverige i två veckor. Året efter det åkte jag och mamma till Boston för att hälsa på honom, vilket också var sjukt roligt.

– Han tycker det är jävligt fett att jag åker snowboard och jag brukar skicka honom lite klipp och så på

En exemplarisk stilstudie i hur du

gör en Nosepress.

SNOWbOARd

[ln]

att gå snowboarDgyMnasiet är nog Den bästa boosten Man kan få oM Man ska satsa helhJärtat på Det.

[an]

[dr]

Frontside Lipslide i Falun under en av säsongens första filmdagar.


"scanDalnavians" känns riktigt bra. Jag tror att Det koMMer bli en gryM filM, MeD ett så pass bra crew soM Det är.

nätet, hehe. Men det är ju i Leksand själva snowboardfamiljen bor. Jag tycker det är jättekul att jag och mina bröder gillar samma sak. Philip är ju bara 11 månader yngre än mig så det är sällan jag känner mig som en storebror där. Då är jag nog desto mer storebror åt Jeppe. Han är riktigt grym på att åka bräda och förhoppningsvis kommer han gå i mina fotspår när det kommer till att gå på snowboardgym-nasiet i Malung, precis som jag gick i Martin Sandbergs fotspår.

För ZeBBe Kom intresset om att gå på Malungs snowboardlinje tidigt. Redan när han gick i femte klass närmare bestämt. Och som ni säkert förstått vid det här laget är inte Zebastian någon som ger upp en dröm så lätt. – Så fort jag fick reda på att man ville gå på en snowboardskola ville jag göra det. Jag kommer ihåg när jag gick i femman och man utvecklings-samtal i skolan, så frågade de om mina mål och jag svarade bara att jag ville gå på snowboardgymnasiet i Malung. De tyckte ju att det var lite väl långsiktigt, men jag stod på mig och sa samma sak vid varje utvecklingssamtal, hehe. Det som var så bra med skolan där jag gick var att lärarna stöttade en. Jag var ju varken den första eller sista från Åkeröskolan i Leksand som gått vidare till snowboardlinjen i Malung.

meN att plugga i Malung är en ganska stor omställning när man är 15 år. Helt plötsligt ska man bo själv, ta ansvar över sina egna ilandsproblem så som att laga mat och tvätta, men också möjligheten att få åka snowboard varje dag. – Att vara 15 år, bo själv och åka bräda varje dag är en sjuk upplevelse. Man fick ju i princip göra vad man ville. Alltså kanske inte vad som helst, men man behövde ju till exempel inte tänka på att morsan skulle tjata på en att man skulle göra sina läxor, eller att man skulle gå och lägga sig. Sen fick man laga sin egen mat vilket resulterade i mycket köttbullar och pizza. Men att gå snowboardgymnasiet är nog den bästa boosten man kan få om man ska satsa helhjärtat på det. Man får ju åka sinnessjukt mycket snowboard och snowboardlärarna hjälper en att nå sina mål, så att man hela tiden utvecklas. oCH att Hela tiden utvecklas ligger Zebbe varmt om hjärtat. Det var faktiskt när Zebbe var i 10-års åldern och höll på att utveckla sina skills på brädan i Kläppen som han stötte på en filur som skulle komma att bli ännu en familjemedlem hos familjen

Landmark. Vi pratar förstås om Zebbes bästa vän, Ludde Lejkner. – Jag och Ludde lärde känna varandra när vi var runt 10 år. Vi stötte på varandra i Kläppen. Han och hans familj hade stuga där, så de var där varje helg och åkte. Så såg jag honom i backen och han var ju sponsrad av Kläppen skidsport, vilket var jäkligt coolt. Ludde var grym på att åka redan när han var liten, så jag ville ju såklart lära känna honom. Men i början åkte vi bara för oss själva och kollade in den andra, sen insåg vi ju att det var mycket roligare att åka tillsammans. Och på den vägen är det. Vi har varit riktigt bra vänner sedan dess. Ludde är en sjuk människa, men en väldigt rolig sådan, haha.

Just greJeN att vara sponsrad var som sagt sjukt coolt, under Zebbes uppväxt och även om Luddes första sponsor infann sig vid 10-års ålder, tog det några år till innan det var dags för Zebastian. När han var 13 år var han med på en snowboard-tour där första priset var ett års sponsorkon-trakt med Salomon och Bonfire. – När jag var 13 år var jag med på en snowboardtour i Sverige som hette "Dreams". Om man placerade sig bäst på touren så fick man spons i ett år. Men jag kom tvåa och var faktiskt rätt ledsen över att jag inte vann. Det var Kevin Bäckström som vann, men han kunde inte ta emot priset eftersom han precis hade fått spons av Burton. Då gick priset till mig istället och jag blev så jäkla stokad!

– Året efter blev jag sponsrad av Ride och sen när jag var 15 fick jag Protest, som jag hade ända fram tills efter studenten. Då blev det dags att kliva på Quiksilver, vilket var en skön känsla.

viKtor telégiN, som jobbar på Quiksilver hade haft ögonen på Zebbe under en längre tid och kände att det var helt rätt läge att ta unge herr Landmark under sina vingar och dessutom låta honom representera såväl Quiksilver i Sverige, som i Europa. Viktor själv beskriver Zebastian så här:Han har med sin längd och smala hållning en unik stil. Ungefär som en schimpans som fått en bedövningspil i skinkan, i positiv bemärkelse. Utöver att han är en grym åkare har han också en grym personlighet. Zebbe är definitionen av en skön kille och en bra ambassadör!

ZeBBe sJälv BesKriver sin och Telégins relation som relationen mellan agenten Ari Gold och

skådespelaren Vincent Chase i serien Entourage. – Ja, fast Viktor är kanske inte fullt lika vulgär i munnen som Ari är, haha.

oCH i dagsläget är Zebbe kvar på Quiksilver, där han får chansen att utvecklas som snowboardåkare på sitt sätt. För ett par år sedan var det tävlingar som gällde då han 2011 kom fyra på VM och vann SM. Efter det släppte tävlingssuget och intresset för att filma blev större. Så 2012 ägnade han all sin tid åt att filma med både It'sonTVinternet och Random Bastards. – Det var både spännande och roligt att prova på något nytt. Det kändes riktigt skönt att inte hela tiden ha press på sig att prestera och gå runt och tänka att "kommer jag inte på topp-10 är det kört, för då kommer inte sponsorerna bli nöjda". Att filma är mer avslappnat och man får oftast köra på ett sätt som man själv tycker är kul.

oCH 2013 lär fortsätta i snowboard-filmens spår. I januari åkte Zebbe till USA och Salt Lake City tillsammans med Quiksilver för att filma för deras global AM-film. – Jag kommer vara där i ungefär en månad och förutom Salt Lake blir det även en sväng till Kanada. Vi ska filma mest rails, vilket är det jag är mest inne på just nu. Jag provade ju på att köra puder förra säsongen, men det gick ju sådär, hehe.

– Jag menar förstås resan ner till Alperna med It'son-grabbarna i februari förra säsongen. Vi var i Arlberg i en vecka men fick inte så mycket åkning gjord. I början fanns där inte så mycket snö. Dåligt väder. Var ute och letade spots och hikade så sjukt mycket. Vi hade varken liftkort eller skotrar så varje dag blev som världens jobbigaste träningspass. Men sen kom dagen när det väl blev sol, vi hade hittat ett bra spot och byggt ett hopp. Jag vann på sten-sax-påse, vilket innebar att jag skulle hoppas först. Det enda man skulle tänka på när man hoppade var att inte drifta åt vänster, där det fanns en windlip. Men jag driftade såklart åt vänster och lyckades slå knät i ansiktet, vilket resulterade i att några av mina tänder blev sneda och min underläpp var typ helt trasig och köttig. Då fick jag åka ambulans till ett sjukhus i Innsbruck och så fick jag 5 sprutor i munnen och så drog läkarna tillbaka mina tänder och började sy i läppen- Det blev sammanlagt 30 stygn. Sen var det bara att åka hem till Sverige och vila upp sig.

Cab 900 Nosegrab på hemmaplan i Tandådalen.

En finsk flygtur till Boardslide.

[dBl]

[dB]


vi Får verKligeN hoppas att det blir desto färre skador denna säsongen då han förutom resan till USA med Quiksilver, även filmar med det nya Skandinaviska crewet "Scandalnavians". Deras första film kommer ut hösten 2013 och innehåller förutom Zebbe, åkare som: Ludde Lejkner, Viktor Wiberg, Len Jørgensen, Anton Bilare, Erik Karlsson, Jocke Rasmussen, Caroline Degardh, Philip Grund, Nisse Arvidsson, Tove Holmgren, Klas Beyer, Erik Botner, med flera. – "Scandalnavians" känns riktigt bra. Jag tror att det kommer bli en grym film, med ett så pass bra crew som det är. Sen känns allting mycket mer uppstyrt än vad jag är van vid, så det enda man egentligen behöver tänka på är sin egen åkning. Feelingen i crewet är hela tiden på topp och alla kämpar hårt för att prestera sitt bästa vilket smittar av sig. Så jag tror verkligen att detta kommer bli någonting utöver det vanliga, vilket gör mig riktigt stokad.

oCH om maN frågar Zebbe själv är han även stokad på framtiden och hoppas att den kommer fortsätta ungefär som den gör idag i flera år framöver. – Jag hoppas verkligen att jag fortfarande kommer åka snowboard, tycka att det är lika roligt som jag tycker att det är idag och att jag inte behöver tänka på någonting annat utan bara åka snowboard.

med det sagt droppar Zebbe in i full folkdräktsmundering i en kall solnedgång och smäller av en clean backside air. Med andra ord är 2013 års steeze ett faktum!

Det här blev det avslutande tricket på finlandsresan,

precis innan polisen skickade hem Zebbe & Co.

SNOWbOARd

[an] [dBm]

sToRT TAck Till skAnsEn! www.skAnsEn.sE


12

I slutet av förra året avgjordes det vilka inom skid- och snowboardsverige som faktiskt är de främsta. Under en oförglömlig kväll i Åre

delades 19 priser ut i lika många kategorier, då den femte upplagan av det mytomspunna Transition Winter Awards gick till historien.

årEtS SnoWboArdåKArEnilS ArvidSSon

TRick cripplerFoTo lukas nilsson

72 73

Å rets parkshredder på damsidan kör riktigt stooort och stompar

sina landningar med perfektion. att hon sedan fått riktigt fina tävling-sresultat under året, inte minst på nine Queens, blev övervägande för juryn. Årets parkshredder är emma dahlström.

EMMA dAHLSTRöMÅreTs Parkshredder, daM skidoR

NOMiNerade michaela utsi, sandRa deJin

D enna lilla shredder dödar allt i sin väg på sina lagg, eller ja, i allaf

all om man snackar rails och hopp. Med bra filmsegment, fin-fina täv-lingsresultat och sitt namn inpräntat i rekordböckerna är årets parkshredder Jesper tjäder.

JESPER TJädERÅreTs Parkshredder skidoR

NOMiNerade henRik haRlaut, niklas eRiksson

Å rets rookie dök upp som en blixt från klar himmel på snowboard-

scenen och har under året imponerat många. han blandar stil med ös i parken och är även ett lovande hopp ute på backcountryt. Årets rookie är Ludvig Billtoft.

LUdvIg bILLTOFTÅreTs rOOkie snoWBoaRd

NOMiNerade TOBIAS öRBERG, KARL-ANTON SVENSSON

Å rets skid-rookie tog i vintras plats bland dom stora pojkarna,

när han under Jon olsson invitational visade prov på både stil och innovation, något som inte har gått obemärkt förbi i den internationella skidscenen. Framtiden ser onekligen ljus ut för denna unga talang. Årets rookie på skidor är Frej Jönsson.

FREJ JöNSSONÅreTs rOOkie skidoR

NOMiNerade OSCAR wESTER, LUCAS STåL-MADISON

Å rets railripper på snowboard har slaktat mer metall än de flesta

smeder runt om i landet. och att denna gosse skulle gå och utvecklas så pass mycket som han gjort under året är ju nästan löjligt. Årets railripper är ludde lejkner.

LUdWIg LEJKNERÅreTs railriPPer snoWBoaRd

NOMiNerade eRik kaRlsson, ViktoR WiBeRG

Å rets railripper skidor har en stil utöver det vanliga och en

kreativitet som gör att det finns oändligt många sätt att angripa ett rail på. med edits har han visat sig vara streetsmart och i bagaget har han en vinst i superunknown. Årets railripper skidor är lucas stål madison.

Lucas ståL-MadisonÅreTs railriPPer skidoR

NOMiNerade henRik haRlaut, maXimilian smith

H on har en grym stil och ett ruggigt ös i sin åkning, inte minns när

det kommer till att nöta rails. han har shreddat både på hemmaplan och i staterna vilket gett en uppåtpekande utvecklingskurva. Årets parkshredder är caroline degardh.

cAROLINE dEgARdHÅreTs Parkshredder, daM

NOMiNerade mimmi sandstRöm, Johanna holmstedt

M ed grymma tävlingsresultat, konsten att flyga stort och vara

konsekvent i att stompa sina landn-ingar är denna unge herre en värdig vinnare av årets parkshredder. mina damer och herrar, sven thorgren.

SvEN THORgRENÅreTs Parkshredder snoWBoaRd

NOMiNerade niklas mattsson, toR lundstRöm

OcH vINNARNA äR...

FOTO daniel BeRnstÅl

årEtS pArKShrEddEr, SnoWboArd, dAMcArolinE dEgArdhTRick 5-0FoTo anders neuMan

FOTO andReas oloFssonFOTO lucas nilsson FOTO andReas oloFsson

snoWBoaRd

FOTO aleXandeR klun

FOTO Johan WenneRstRömFOTO klaus PolZeR

TRANSITION 1-2013 75 74

N är man får en smärre adrenalin-kick bara av att titta på en part, då

vet man att det är bra på riktigt. denna killen kör så sinnesjukt feta grejer att man gång på gång får plocka upp hakan från marken. denna end-part kommer man minnas länge. Årets filmpart går till Henrik Harlaut i education of style.

HENRIK HARLAUTÅreTs FilMParT skidoR

NOMiNerade JacoB WesteR, niklas eRiksson

H är är killen som har kört så galna spots att de redan nu går

konspirationsteorier kring om de är på riktigt eller inte. i år har han bjudit på en komplett filmdel där han växlar mellan backcountry, parkhopp och streetrails. han visar en passion och beslutsamhet genom sin snowboard-åkning som får oss att tappa hakan. årets filmpart snowboard går till Kalle ohlson, för hans insats i unique8!

KALLE OHLSONÅreTs FilMParT snoWBoaRd

NOMiNerade nils aRVidsson, eRik kaRlsson

D en tjej blandar grymma åk, med rejält ös och en grym stil. På Fre-

eride Worldtour satte hon alla på plats och lät hela skidvärlden att vända sina blickar åt hennes håll. Årets stora-bergsåkare är christine hargin.

cHRISTINE HARgINÅreTs sTOraBersÅkare, daM skidoR

NOMiNerade eVelina nilsson, matilda RaPaPoRt

H åriga linjer och gnarly faces. den här killen tar sig an det mesta

med såväl känsla som skicklighet. och vem trodde inte det, när jag pratar om självaste världsmästaren. Årets stora-bergsåkare är Reine Barkered.

REINE bARKEREdÅreTs sTOraBersÅkare skidoR

NOMiNerade Wille lindBeRG, JacoB WesteR

D enna park drog en hårdsatsning och lyckades lägga i en högre

växel än vi skådat innan. detta result-erade i fantasifulla features, besök av världskända åkare och filmmaterial som sträcker sig världen över. Årets Park är Bjursås soulpark.

bJURSÅS SOULPARKÅreTs Park

NOMiNerade ÅRe snoWPaRk, lindVallen PinkPaRk

H an har fler resdagar under året än vad som finns prillor i en stock

snus och var han än befinner sig i landet ser han till att vara en riktigt eldsjäl för den yngre målgruppen inom scenen. att han är värd för sin egen show gör ju inte saken sämre. Årets entreprenör är Jocke olsson!

JOcKE OLSSONÅreTs eNTrePreNör

NOMiNerade JESPER NORéN - MAKE IT HAPPEN, FRANS NILSSON - SwEF

Å rets Fotograf är en kille som länge har haft linsen på rätt ställe, men

som under året har blommat ut helt. Med fingertoppskänsla i det visuella och riktiga banger-covers är denna killen given som årets linslus. mina damer och herrar - lucas nilsson.

LUcAS NILSSONÅreTs FOTOGraF

NOMiNerade oskaR enandeR, daniel RönnBäck

Å rets filmare har lyckats med kon-sten att återskapa känslan som

får en att bara vilja springa ut i backen och kasta sig på brädan. istället för att beskriva hur svårt och knepigt snowboard kan vara har han genom sin film valt att lyfta fram glädjen, gemenskapen och enkelheten med att åka snowboard. årets filmare är Per hampus ståhlhandske.

Per-HaMPus STÅLHANdSKEÅreTs FilMare hYPed!

NOMiNerade kRistoFeR FahlGRen, ante oloFsson

OcH vINNARNA äR...

FOTO PetteR cohen

årEtS StorAbErgSåKArE, SKidorrEinE bArKErEdTRick gnarly dropFoTo j. bernard

FOTO daniel Blom

FOTO daniel RönnBäck

the Jocke olsson shoW

FOTO andeRs neuman

FOTO andeRs neuman


I och med transition team challenge fick Sveriges bästa snowboardteam

visa vad de verkligen gick för. alla teams levererade sinnessjukt bra åkning och fick ihop en grym edit, trots endast fyra dagars åkning. men det var ett team som stod ut lite från mäng-den, när det gäller grym åkning med mycket stil. Årets team är Burton.

bURTONBesT TeaM 2012

NOMiNerade salomon, nitRo, dRake

H an har grymma filmsegment, blandat med bra tävlingsresultat

och räknas som en av världens bästa åkare på jibbscenen. han har med sin rena stil och galna ös visat vägen för en hel scen. detta är en skidåkare vi bör och ska vara stolta över. mina damer och herrar, årets skidåkare är henrik harlaut!

HENRIK HARLAUTÅreTs skidÅkare

NOMiNerade niklas eRiksson, JesPeR tJädeR

Å rets främsta snowboardåkare har under den gångna säsongen

blandat grymma internationella tävlingsresultat, med att medverka i hela fyra olika filmer. Att han övertygar stort när det kommer till att leverera på backcountryt, i parken och på den urbana scenen gör valet desto mer självklart. Årets snowboardåkare är nils arvidsson!

NISSE ARvIdSSONÅreTs sNOwBOardÅkare

NOMiNerade kalle ohlson, ludWiG leJkneR

FOTO PetteR cohen FOTO daniel BeRnstÅl

årEtS pArKShrEddEr, SKidorJESpEr tJädErTRick double cork 1260 MuteFoTo olav stubberud

ÅRETs FilmAREpEr-hAMpUS StålhAndSKETRick bs airFoTo pierre Wikberg

årEtS FilMpArt, SnoWboArdkAllE ohlsonTRick Mc tWistFoTo lukas nilsson


A rtipelag är beläget på Värmdö, precis intill stockholms skärgård.

Byggnaden omfattar totalt 10 000 kvadratmeter, vars fasad är omringad av svarttjärade furuväggar. Året om visar artipelags konsthall gränsöver-skridande utställningar, men att man skulle gå så pass långt att skapa en yta där skateboard fick möta sitt utövande var bortom vår förhoppning. men lyckligtvis sant. artipelag anord-nar nämligen stockholm skatefestival under den första delen av 2013.

Stockholm Skateboardfestival inspirerades av den sal som artipelag kallar artbox, en 1200 kvm stor eventsal som har en ljud- och ljusrigg i toppklass, perfekt akustik och ett lent betonggolv som bara återfinns i konsthallar av den här kalibern. Rum-met, som är fritt från stolpar, används vanligtvis för konstutställningar, event

När Stockholms Skateboardfestival anordnas är arenan för eventet rätt otippad, då den hålls i en konsthall, som blivit berikad med en

skateyta. Vi begav oss ut till Artipelag utanför Stockholm med tre av huvudstadens vassaste skatare.

FoTo anders neuManTEXT viktor joseFsson

alla tre nJöt av att få ytan helt till sitt eget

förfoganDe vilket syntes på sättet De skataDe på;

avslappnat Men änDå MeD sJukt bra ös och pop.

Max Wijk levererade trick på löpande band. Här med en stilren och stor backside kickflip.

Artipelag bjuder upp till en mängd roliga features, som till exempel denna ledge som blir byte för David Jakindas cleana backside tailslide.


och scenkonst. under några månader var rummet obokat och det var faktiskt ägaren själv, Björn Jakobson, som ville utnyttja tiden för att göra något med skateboard.

När vi fick höra talas om detta kände vi att vi också ville utnyttja denna tiden och gästade därför artipelag tillsam-mans med max Wijk, Jesper lind och david Jakinda som fullkomligt köttade sönder ytan när de rippade loss och samlade siluett-bangers. alla tre njöt av att få ytan helt till sitt eget förfogande vilket syntes på sättet de skatade på; avslappnat men ändå med sjukt bra ös och pop.

En av huvudpersonerna bakom att en skatehall inne på en konstutställn-ing blev möjlig är samuel lind. han arbetar vanligtvis med konstutställn-ingarna och blev ansvarig för projektet och arbetade fram konceptet med skateboardföretaget PRosk8 och eventbyrån Grandins Flying circus. Parken är ritad och byggd av Butcher. samuel berättar om tanken med att skate och konst går hand i hand: – Som konsthall kan vi inte bara bygga en åkyta, tanken är att göra en

ny form av utställning. en utställning om skateboard som man kan åka på, helt på skateboardens villkor.

– Sen är det extra kul att har kunnat ordna en bra skateupplevelse i perfekt akustik och spännande ljussättning och framförallt hoppas vi att folk tycker att det är kul att åka, det är ju ändå det som är viktigast.

En stor anledning till att stockholm skatefestival görs i vad man skulle kunna kalla konstens finrum är för att man anser att det saknas idag plattformar för att visa upp allt spän-nande och kreativt som ryms i skate-boardvärlden. det är en kultur som har haft en enorm påverkan på andra kulturområden som konst, musik, mode och film där skateboardåkare tagit sina upplevelser och inspiration från skateboardvärlden och applicerat det och då förnyat andra konstformer. – Vi vill lyfta fram allt det roliga och kreativa med skateboard, berättar samuel. Jag kan bara prata för mig själv men min väg till att idag jobba med konst kom från att jag skatat och alltid gillat det konstnärliga med det hela.

soM konsthall kan vi inte bara bygga en åkyta, tanken är att göra en ny forM av utställning. en utställning oM skateboarD soM Man kan åka på.

Planen är att festivalen kommer att bestå av utställningar, film, olika täv-lingar och allt annat som kan rymmas i salen. det får växa fram organiskt fram till den 22 feb och fram tills dess är det fritt fram att skata lördagar och söndagar fram till 17 mars.

Efter ett par försök smäller det till. Jesper Lind visar att han har en pop av rang med denna frontside flip.

www.transition.se | www.philip-giordano-pilipo.com | www.tshirtstoreonline.com

Ny Transition T-shirt av Philip Giordano i sammarbete med DEDICATED, release i början Mars. Köp den hos Tshirt Store!

Alla DEDICATED T-shirts är gjorda i 1OO% Fairtrade och organisk bomull.

Stockholm Gallerian | Stockholm Götgatan | Shanghai | London | Uppsala | Lund | Malmö

Malmö Emporia | Kalmar | Norrköping | Skellefteå | Umeå | Örebro 82 TRANSITION 1-2013

gRAFISKA PROFILEN PHILIP gIORdANO

"640 kB Borde vara tillräckligt för vem som helst"- Bill Gates 1981

@ transitionmagazine faceBook.com/transitionmag vimeo.com/transition twitter.com/transitionmag

D et finns oändligt med grafiska designers där ute och när det

gäller att hitta guldkornen så är det ofta det annorlunda som fastnar för ögat. Philip Giordano är en italienare som numera arbetar från Tokyo och hans stil kan beskrivas som just lite annorlunda. Vi tog ett snack med Philip om vad som inspirerar honom och hur han arbetar med sin konst.

Hur kommer det sig att du började jobba med graphic design? – Jag började plugga på Brera Fine arts academy i milan och tog sedan en master i animation techniques i Turin. Efter det började jag jobba med illustrationer till olika barnböcker och därifrån har jag gått vidare till tidnin-gar, leksaker och andra böcker.

Hur längesen var det här? – Jag fick mitt första jobb som illus-tratör för ganska precis åtta år sedan.

Har det varit ett heltidsjobb sedan dess? – Jag har ingen fast tjänst, jag är frilansare, men när det kommer till antalet timmar så motsvarar det minst ett heltidsjobb. Jag jobbar ofta sent inpå nätterna och frilansjobbet pågår väl egentligen dygnet runt.

Du har en ganska unik stil, vart hit-tar du din inspiration? – Från allt runt omkring mig egentligen. här i tokyo, där jag nu har bott i två år, kan det räcka med att gå till mataffären för att få inspiration. annars är det mycket musik, natur och gamla böcker som inspirerar mig.

Vilket är det roligaste projektet du jobbat med? – Jag väntar fortfarande på det där drömprojektet, men det kommer. mitt senaste uppdrag var för ett franskt leksaksföretag, det var grymt roligt. Resultatet blev ett gigantiskt pussel.

Vem är din favorit när det kommer till grafisk design? – Just nu är det Lilli Carré, kolla lillicarré.com så förstår ni. Jag gillar takashi kono väldigt mycket också.

Har du någon drömklient? – Det skulle nog vara ett band som jag verkligen gillar, att göra ett skivkonvolut helt enkelt. eller kanske att illustrera en bildbok tillsammans med en stor författare.

philip hAr dESignAt vår nyA t-Shirt SoM dU hittAr på trAnSition.SE


FERNAEUS OM KJOLTyg TEXT alex Fernaeus

tJeJer, KJoltyg, FruNtimmer, damer, kvinnor och mödrar. Alltid har jag väl älskat dem, alltid har jag väl avskytt dem. Dessa underbara varelser som gör var dag på jorden intressant och värd att uppleva.

För vad som känns som en evighet sedan hade kvinnor en betydande och högt respekterad roll inom den hiphop jag och många med mig älskar; den som stod för kärlek, respekt och färdigheter. Den hiphop som för många år sedan ersattes med något så luddigt att den endast blir luddigare av fattiga försök att beskriva den. Men det fanns en tid då artister tillika kvinnor som Queen Latifah, Mc Lyte och Monie Love hade och förtjänade lika mycket respekt som Kool G Rap, Slick Rick och Big Daddy Kane. De kanske predikade till olika körer men kvinnorna var i lika hög grad en del av kulturen som männen den i överlag representerades av.

eN KompoNeNt i det där luddiga som tog vid efter de gyllene åren var ett nedvärderande maner gentemot kvinnor i och framförallt utanför branschen. Den andra eran av hiphop, den med råare, hårdare toner bäst illustrerade av Wu Tang, Boot Camp Click och sedermera Dipset tappade något, något som skulle komma att förändra allmänhetens syn på hiphop. Det var ett mansdominerat slagskepp som ångade på under ett drygt årtionde och styrde hiphop så långt ifrån dashikis, Malcolm X, kärlek och respekt mellan könen att det tillslut gick på grund och exploderade i ett svavelmoln av Lil’ Waynes, Gucci Manes och Soulja Boys.

slagsKeppet HipHop KaN på många sätt ses som ett mörkt kapitel i historien om människans liv på jorden. Men som i så många andra fall följs det dåliga i slutänden av någonting gott. Efter regn kommer

transition.se/pren

Lucas Beaufort x transition tee+ 5 nr. transition1

* p l u s p O R T 0 3 6 : -

eLm x transition Beanie + 5 nr. transition2

* p l u s p O R T 0 3 6 : -

poW portLand handskar + 5 nr. transition3

* p l u s p O R T 0 3 6 : -

efter regn koMMer solsken, soM Det så vackert heter. och Ja, efter Det svavelregn soM en gång var hiphop har något fint uppenbarat sig.

solsken, som det så vackert heter. Och ja, efter det svavelregn som en gång var hiphop har något fint uppenbarat sig.

starKa, vaCKra oCH framförallt begåvade kvinnor som Azelia Banks, Angel Haze, vår alldeles egna Lilla Namo och det otroliga kollektivet Femtastic syns allt oftare i medier och på scener. Kvinnor som inte behöver förlita sig på abnorma kroppsdelar, ”alfahanar”

och lättklädda videos för att lyckas i musikbranschen. Och just detta gläds jag åt idag, att det faktiskt finns några som bättre jämförs med Queen Latifah och MC Lyte än med Jenna Jameson och Snooki. Det kanske verkar som en petitess det här, varför ägna detta två tusen tecken? För att det är förbannat fint, förbannat fint är det! Kom ihåg det, allting som är, har inte alltid varit och ska aldrig tas för givet.


gäSTKRöNIKAHEAdbANgINg FoTo daniel Blom [dBl], oSkar enander [oe]

TEXT petter berggren

på Några milliseKuNder uppkommer den där skräckfyllda känslan ”nu går det åt helvete”. Hoppet från studsmatta till studsmatta med avslutad volt, går inte riktigt som planerat. Den där uppvaknade känslan har vi nog alla känt. Men vi som har en lite mer extrem livsstil, vet under förnekelse, att ju mer vi utsätter oss för så ökar oddsen till svåra skador. Hoppet slutade med en fixerad nackkrage. Olyckan kunde inte kommit mer olägligt. Året är 1992, Metallica har sålt slut Globen gånger två på några timmar. Deras svarta album spelas i alla Sveriges skolors uppehållsrum. Den för 90-talets obligatoriska pagefrisyren hade sparats ut extra lång. Det skulle bli trash. Det skulle bli headbanging. Men med den oplanerade nackkragen var det bara att inta en olidlig Frankenstein position.

i ”aCtioNsporter” är det synonymt med musik som speglar verksamheten, det vill säga snabbt och hårt. White Zombies pumpades hårt i många motocrossfilmer. I de första Free Radicals-filmerna var The Hellacopters ett lika stående inslag som Jesper Rönnbäcks långa hår, skitig rock n´roll-skidåkning. Inte heller artisterna har kunnat hålla sig borta från vårt livsgift. Bland det bättre hänvisas till låten ”possessed to skate” med Suicidal Tendencies eller varför inte svensk-klassikern ”Skatebord” från 1978, med Magnum Bonum. Inom blackmetalscenen i Sverige togs det helt orimliga proportioner, när supergruppen Sportlov bildades. På deras albumkonvolut, Snöbollskrieg från 2001, syns en snökanon som vräker ut diabolisk snö. Här blandas en mix av satanism och skidåkning. I textraderna kan man bland annat läsa ”Ingen Jesus krist i våran svarta pist”

äveN proFFs iNom ”actionsport-scenen” delar gärna med sig av sitt örongodis. Skidåkaren Seth Morrison

har i amerikanska skidfilmer berättat om vad punkrocken har betytt för honom och skidåkningen. Inte oblygt har han flirtat med Sex Pistols i pro modellerna Seth Pistols och Seth Vicious. Inom FMX cirkusen finns teamet Metal Mulisha, hårt gaddade hjältar, som även säljer kläder. Inte så mycket doobidoo över teamet. I en tidigare prylguide från denna tidning ventilerar Jesper Björnlund sanningsenligt att det är för lite dödsmetal inom skidmodet. Något dödsmetalmode har det inte blivit, men på senare år har hårdrocksattributen varit tydliga. Head har släppt skidserien Motörhead med skidremmen i nitar. K2 har använt det brittiska hårdrocksbandet Iron Maidens namn på en av sina modeller. Till och med topptursskidor finns med, Nordicas hell 'and back. Nordica som för övrigt släppt skidan Helldorado i år. Även bland klädmärken, handskar och hjälmar finns det flirtande med den tyngre musiken.

För vissa utövare räcker inte ett hårt yttre. Det gäller att ventilera livsstillen från alla håll. Bland annat har den hårdaste av dem alla Shaun ”palm daddy” Palmer, Slayerfan, intaget scengolvet. Han har figurerat som sångare i punkbandet Fungus. Även här hemma har Sveriges två bästa puckelåkare Jesper Björnlund, tränare, och Per Spett ett punkband. Inför vinter OS 2010 i Vancouver fick freestyleåkarna den efterlängtande mediala uppmärksamhet som sporten saknat. Men en fråga var jobbig att svara på när man stod i idrottssveriges blickfång. – Vad heter ert band?”För er som inte vet heter bandet Kuken”.

meN vad vet vi om bieffekterna av detta komplement till våra älskade sporter?Helt osannolikt kom det en studie i ansedda British Medical Journal, julen 2008. Äntligen hade den akademiska världen satt oss i

Sex, drugs and Rock 'n roll väcker många av läsarnas intresse. Branschen vet om detta och flirtar ivrigt med vår favoritmusik.

Men vår uppskattning av hårt röj tycks kunna få negativa följder. Följ med i en värld av dubbla baskaggar, moshpit och onda nackar. Här är vetskapen om headbanging.

bäStA hEAdbAngErS gEnoM tidErnA

‣ viKtor brAndt, EntoMbEd, ToTalT Jävla mörker.

‣ gEorgE ”corpSEgrindEr” FiShEr, Cannibal Corpse.

‣ JASon nEWStEd, ex meTalliCa. ‣ toM ArAyA, slayer. ‣ vAdEr

[dBl]

[oe]

Olof Larsson headbangar ut en feeet backlflip i Engelberg.

fokus. Huvud och nackskador hade studerats inom headbanging. Medicin hade blivit metal. Historien om headbanging uppstod 1968 när Led Zeppelin spelade på Boston Tea Party på deras första USA-turné. Publiken längst fram slängde sina huvud i takt med musiken, headbangingen var född. Studien belyser de olika formerna av headbanging. Nämligen up-down, the circular swing, the full body och side-to-side. Resultatet som man fått fram med observationer och biomekanisk analys visar att vid 146 beats och en vinkel större än 75 grader finns en ökad risk för lätt hjärnskada. Om tempot och vinkeln ökas finns även risk för nackskada. Mer lättförståeligt refererar man till Beavis and Butt-head. Där Beavis headbanging till låten ”I Wanna be Sedated”, The Ramones, är mer medicinskt gynnsam än Butt-heads. Författarnas förslag till lösning på problemet är inte upphetsande. Minska vinkeln och tempot och ersätt musiken med mer vuxenori-enterad musik. Om denna nyvunna kunskap kommer att leda till förändringar i branschen är oklart. Kanske ser vi Burton-brädor med amerikanska frireligiösa gospelkörer

eller Extrem med Jokkmokks-Jokke. Ronnie James Dios djävulstecken kan vara vägvisaren för branschen och utövarna. Ända in i döden var den lilla mannen med den stora rösten dedikerad, troligen var hans sista ord, STAY METAL.

För er som inte har kläm på “dansformen” headbanging rekom-menderas videon ”From sacrifice to survival” med Skinless.


eftersom vi är här på Fwt i Chamonix, berätta lite om hur du ser på touren. – Freeride Worldtour har varit en riktigt bra grej för mig att vara med om. När jag först kom med på touren var det otroligt lärorikt att se alla andra tävlande åka. Det gjorde att man själv utvecklades som snowboardåkare. Sen är det ett lysande tillfälle att visa mainstream-media vad freeride är. Men idag har jag en känsla att tävlingen mer riktar sig till yngre åkare och jag själv är

mer intresserad av att göra egna resor med mina vänner.

Ja, en av dina senaste resor gick ju till antarktis. Berätta lite om det. – Antarktis är helt galet. Det är ett sådant mäktigt ställe att vara på. Jag var faktiskt där första gången för ett par år sedan bara för att kolla in hur det såg ut och upptäckte den bästa åk-terrängen som jag någonsin sett. Efter det spenderade jag två år med att planera den perfekta resan dit och allt som allt så måste jag säga

s i s t a o r d e t m e d

TEXT viktor joseFssonFoTo tero repo

M edan vissa är nöjda med att nå ett personligt mål eller vinna en täv-ling i sin sport, verkar det inte finnas någon gräns för franske Xavier

de Le Rues hunger för ytterligare snowboardprestationer. Han har med sin progressiva åkning breddat vägen för hela storabergs-scenen. Förutom flerfaldig X Games guldmedaljör och grymma filmsegment kunde han i hös-tas även lägga till "Antarktis-utforskare" till sin resumé. Vi träffade upp Xavier på Freeride Worldtour i Chamonix för att prata resor, familjeshred och utveckling av scenen.

att det var som en dröm, när jag åkte dit i november förra året.

– Vi åkte dit från Falklandsöarna utanför Argentina med en liten segelbåt på 20 meter. Väl framme möttes vi av långa underbara lines som slutade rakt ner i vattnet. Det är väldigt svårt att förklara, jag tror man måste se det med egna ögon för att förstå hur vackert det faktiskt är. Det är is överallt som skiftar i alla möjliga olika färger och det finns hur mycket djurliv som helst.

Personligen är det mitt absoluta favoritställe att åka bräda på.

så du kommer återvända? – Ja, det kommer jag definitivt att göra. Men det är väldigt dyrt att åka dit och det tär på kroppen att sitta i en båt på öppet hav med 10 metersvågor och storm. Jag var sjösjuk flera dagar i sträck och det är fan hemskt, haha. Men om man tänker på äventyret och åkningen man får ut av resan är det helt klart värt det.

senaste åren har du filmat en del med skidåkare. åkte du skidor innan du började åka bräda? – Ja, det gjorde jag tills jag var 13 år och upptäckte snowboarden. Anledningen till att jag börjat filma mer och mer med skidåkare är för att jag tycker att skidåkarna att pushat freeride-scenen hårdare än snowboardåkarna de senaste åren. Det har gjort att jag själv utvecklats mer av att åka med skidåkare. Annars åker jag faktiskt helst med min bror Victor.

Ja, hur är det att shredda med sin brorsa? – Det är fan sjukt roligt. Det är lite kul, för han är ju också en professionell snowboardåkare, men vi har ändå knappt åkt med varandra de senaste tio åren. Han har gjort sin egen grej och blivit en riktigt duktig freestyleåkare. Men sen fick vi en möjlighet att göra en resa tillsammans till Alaska, med Standard Films. Det var både magiskt och uppskattat och på den vägen är det. Jag tycker verkligen


SNOWBOARD MOVIE DROPPING THIS FALL

Jag var sJösJuk flera Dagar i sträck och Det är fan heMskt, haha. Men oM Man tänker på äventyret och åkningen Man får ut av resan är Det helt klart värt Det.

om att åka med Victor. Han lär sig saker väldigt snabbt och jag kan lita på honom till hundra procent. Planen är att göra många resor med honom i framtiden.

Har du alltid varit en storabergså-kare, eller händer det att du hänger ut i parken? – Ja, jag älskar att köra park. I januari åkte jag i princip bara park, det brukar jag alltid göra i början av säsongen. Jag har alltid gillat att göra lite grann av varje inom snowboarding. Min favoritsyssla just nu är att dra ut och köra kickers med Victor, hehe.

men hur ofta är du ute och kör backcountry? För så fort man ser dig i någon edit är det i princip den sjukaste stunten man sett… – Nej, alltså jag gör inte sådana där galna åk ofta alls. Folk brukar säga att jag är helt galen, men det handlar bara om några dagar per säsong som är riktigt gnarly åk och det är ju det som kommer ut på film. Jag försöker alltid begränsa riskerna, vilket faktsikt är en stor anledning till att jag inte vill bo i exempelvis Chamonix, där man alltid är omringad av höga berg med branta linjer och glaciärer. Nu bor jag i Verbier på vintrarna, vilket känns lugnare, men ändå nära till gnarly linjer.

i vilken riktning tror du storabergs-åkning är på väg? – Jag vet inte. Folk verkar ju helt klart vilja se mer freestyle, det är bara kolla på Travis Rice och hur han utvecklar sporten. Men jag tror att många måste gå tillbaka till grunden inom snowboardåkning. För idag är det många som kanske kan sätta trick, men som inte vet hur man gör en riktig sväng. Det är något jag saknar för att saker och ting ska utvecklas åt rätt håll. Så jag hoppas att nästa generationens snowboardåkare lär sig åka bräda från grunden, för om man gör det och sen lägger på hela freestylebiten kommer det bli sinnessjuk åkning!

vad har du för planer denna säsongen? – Jag kommer göra ett par stopp på Freeride Worldtour och sen ska jag mest koncentrera mig på att åka för mig själv, för det har jag faktiskt inte gjort på många år. Annars blir det en del åkning tillsammans med Victor. Vi ska bland annat åka till Alaska och så ska vi hänga ut i Alperna i vår och köra branta linjer.

var ser du dig själv om tio år? – Om tio år ser jag mig själv på en strand, hehe. Jag gillar att surfa när jag inte åker snowboard. Jag suger på det, men tycker verkligen att det är sjukt kul. Så kanske att man spenderar ett par månader om året uppe i bergen och sen bara chillar på en strand resten av tiden.


DropoutÅkare sven thorgrenTrick backside airPlaTs laaxFOTO anders neuMan/ scandalnavians

E n inställd slopestylefinal av Burton European open och ett berg fullt av puder. man behöver

inte vara ett snille för att förstå hur en sådan dag bör te sig. sven var grymt taggad på det vita guldet i laax och visade sin uppskattning med denna backside air framför neumans lins.94

MARCOFEICHTNER

GIGIRÜF

shot byLudschi

ARTHURLONGO

KALLEOHLSON

WERNISTOCK

NICOLASMÜLLER

TEOKONTTINEN

CHRISSÖRMAN

www.pirate-movie-production.com

DVD & Art Book inCORE SHOPS

B I L L A B O N G

C H E C K W O L L E I N T H E N E W M O V I E

pics: Barash/Bekna

[email protected]

Documents

Transition #1 2013