Linköpings universitet | Institutionen för kultur och kommunikation (IKK)

Kandidatuppsats, C-uppsats, 15 hp |Konstvetenskap 3

Hösttermin 2016 | 717G03

THE CAMERA LOVES YOU – En biografisk analys av Diane Arbus fotografier

The Camera loves you

– A biographical analysis of Diane Arbus’ photographs

Sara Grevlund

Handledare: Gary Svensson

Examinator

Linköpings universitet

SE-581 83 Linköping, Sweden

013-28 10 00, www.liu.se

2

Linköpings universitet

Linköping University

Institutionen för kultur

och kommunikation

Department of Culture and

Communication

Filosofiska Fakulteten

Faculty of Art and Science

Konstvetenskap och visuell kommunikation

History Art and Visual Communication

Projekt:

Project:

Titel:

Title:

Författare/

Author:

Handledare/

Supervisor:

Språk:

Language:

C-uppsats i ämnet konstvetenskap och visuell

kommunikation

Bachelor Thesis in History of Art and Visual Communication

The Camera Loves You – En biografisk analys av Diane

Arbus fotografier

The Camera Loves You – a biographical analysis of Diane

Arbus’ photograph

Sara Grevlund

Gary Svensson

Svenska

Swedish

Sammanfattning:

Abstract:

Nyckelord:

Keywords:

Denna uppsats syfte är att undersöka kopplingen mellan

Diane Arbus liv och hennes fotografier. Med hjälp av en

grundlig biografi analyseras fem av hennes fotografier.

Genom att göra en biografisk analys är förhoppningarna

att kunna förstå Arbus fotografier och val av subjekt.

Roland Barthes teori om studium och punctum används

för att diskutera fascinationen kring Arbus fotografier.

This essays object is to examine the connection between

Diane Arbus’ life and her photographs. Five of the

photographs are analyzed through a thorough biography. The

hopes are that by using a biographical analysis be able to

understand the photographs taken by Arbus and her chose of

subjects. Roland Barthes’ theory of studium and punctum is

used for a discussion on the fascination that surrounds Arbus’

photographs.

Diane Arbus, biografi, studium, punctum, Roland

Barthes, fotografi, New York.

Diane Arbus, Biography, studium, punctum, Roland Barthes,

Photography, New York.

3

Innehållsförteckning

1. INLEDNING ................................................................................................................................ 4

1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ............................................................................................. 4

1.2 TEORI ....................................................................................................................................... 5

1.2.1 Studium och Punctum ....................................................................................................... 5

1.3 METOD ..................................................................................................................................... 6

1.4 TIDIGARE FORSKNING .............................................................................................................. 7

1.5 MATERIAL ................................................................................................................................ 7

1.6 AVGRÄNSNING ......................................................................................................................... 9

1.7 DISPOSITION ............................................................................................................................. 9

2. BIOGRAFI ................................................................................................................................. 11

2.1. DE TIDIGA ÅREN .................................................................................................................... 11

2.2. FRÅN MODEVÄRLDEN TILL NEW YORKS GATOR .................................................................. 14

2.3. DE SISTA ÅREN...................................................................................................................... 21

3. FEM FOTOGRAFIER .............................................................................................................. 26

3.1. BESKRIVNING AV FOTOGRAFIERNA ...................................................................................... 26

3.1.1. Identical twins, Roselle, N.J. (1967) .............................................................................. 26

3.1.2. Child with a toy hand grenade in Central Park, N.Y.C (1962) ..................................... 27

3.1.3. A naked man being a woman, N.Y.C. (1968) ................................................................. 28

3.1.4. Young man with curlers at his home at West 20th Street, N.Y.C (1966) ........................ 29

3.1.5. A Jewish giant at home with his parents in the Bronx, N.Y. (1970) .............................. 29

3.2. ANALYS ................................................................................................................................. 30

4. DISKUSSION ............................................................................................................................. 36

4.1. RESULTAT ............................................................................................................................. 39

4.2. FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ......................................................................................... 40

5. KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING ..................................................................... 41

6. NOTER ....................................................................................................................................... 42

4

1. Inledning

En av de mest influensrika fotograferna som var aktiv under 1900-talet var Diane Arbus. Under

den korta tid hon var vid liv tog hon hundratals fotografier, många vilka inte publicerades fören

efter hennes död, och var med i endast en stor utställning. Inte fören efter hennes död när det

hölls en retrospektiv utställning blev hon känd på riktigt. Förutom att influera flera samtida och

framtida fotografer och konstnärer riktades mycket kritik mot henne och hennes bilder. Redan

under hennes levnadstid ifrågasatte folk hennes moral och påstod att hon utnyttjade sina subjekt

för egen vinnings skull. Hon bemötte kritiken kring hennes fotografier genom att uttrycka att

hon inte sökte upp människor som hon ansåg groteska eller fula utan att det var betraktaren som

såg dem på detta visset. Vänner till henne har konstaterat att subjekten var viktiga och betydde

mycket för henne.

Diane Arbus fotograferade ofta barn, excentriker och kvinnliga impressionister men

fotograferade även förståndshandikappade och vardagliga människor på New Yorks gator.

Kraften i hennes fotografier ligger i delvis i stämningen hon skapar, en likgiltig och vardaglig

stämning som skapar en kontrast till de ofta excentriska förhållandena och subjekten.

Fotografierna är simpla men komplexa i sin enkelhet. Det finns en dragningskraft i

fotografierna men första anblicken säger inte mycket om bilder. En mer aktiv läsning avslöjar

fler detaljer som kan hjälpa betraktaren att skapa en tolkning och förståelse, men ofta leder dem

bara till fler frågor. Diane Arbus skrev en gång “A Photograph is a secret about a secret. The

more it tells you the less you know”.1 Det som har gjort hennes fotografier så speciella är bland

annat på grund av den relation hon skapade med subjekten. En del av de detaljer som

betraktaren aldrig kommer kunna ta del av är upplevelsen som Arbus och de människor hon

fotograferade delade och de berättelser och historier som de berättade för henne. Denna detalj

är troligen avgörande för den fulla förståelsen av hennes fotografier.

Men Diane Arbus var mer än bara en fotograf. Hon var dotter till en förmögen familj,

lillasyster till en känd poet, storasyster till en skulptör, hustru till en fotograf och skådespelare

och mor till två döttrar som senare i livet skulle bli journalist respektive konstnär.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att presentera och undersöka Diane Arbus liv och fotografier.

Förhoppningarna är att genom att undersöka Arbus liv, från hennes barndom fram till hennes

död, kunna göra en mer djupgående analys av hennes fotografier.

5

Arbus fotografier är, som nämnts tidigare i inledningen, komplexa i sin enkelhet.

Fotografierna har inget uppenbart fokus för analys. Detta är varför uppsatsens syfte är att

försöka analysera fotografierna utifrån hennes liv genom att se hur hennes fascination och

personlighet har spelat för roll i framväxten av hennes verk.

• Går det att se en parallell mellan Diane Arbus liv och hennes fotografier?

• Vad är det i Diane Arbus bilder som fascinerar så många?

1.2 Teori

Uppsatsens teoretiska utgångspunkt vilar på Roland Barthes bok Det ljusa rummet: tankar om

fotografiet (Originaltitel Camera Lucida). Detta var Barthes sista bok och i denna skriver han

enbart om fotografier, hur dessa kan läsas, analyseras, vad som fångar ens intresse och

diskuterar fotografiets natur. Den teori som har tillämpats mest i denna uppsats är hans tankar

om Studium och Punctum. Enligt Barthes är det omöjligt att särskilja referatet, fotografiet, med

det som det refererar till, subjektet.2 När fotografiet föreställer en människa bidrar det med

problemet att fånga personens helhet och väsen. Ett ting för inte med sig samma problem och

fotografiets platthet, som Barthes kallar det, blir inte lika smärtsamt. Det går inte att analysera

detta väsen eller air, som han benämner det, och fotografier som inte lyckats fånga denna air

lämnar subjektet sterilt och tomt.3

1.2.1 Studium och Punctum

Dessa begrepp har Barthes kommit på för att enklare kunna tala om fotografiet och dess

dragningskraft. Studium är för Barthes skälet till att intresset för fotografiet uppstår.4 Detta

element, som han benämner det, är ett mer uppmärksamt intresse men som fattar skärpa, där du

som betraktare har valt att blicka på detta fotografi. 5 Studium blir ett mer nonchalant

betraktande som mer bestämmer om du gillar eller inte gillar fotografiet.6 Punctum däremot

sticker hål på studium och är något som betraktaren själv inte ”sökt upp”.7 Punctum är ofta en

detalj i fotografiet, något som Barthes verkar mena var subjektivt där betraktaren på ett sätt

utlämnar sig själv om den exemplifierar.8 Effekten av punctum kan vara igenkännandet av

något som för en tillbaka till ett minne, eller till och med en detalj som tar över hela bilden.

Dessa detaljer, som punctum ofta är, är behöver inte vara fotografens avsikt.9 Barthes menar

även att det kan vara svårt att sätta namn på punctum, i alla fall när fotografiet fortfarande är

framför betraktaren. Genom att lämna fotografiet och blunda blir det lättare att inse var det är

som berör en och som får en att känna.10

6

Barthes verkar, som nämnts, ha antytt att punctum var något subjektivt och detta kan göra att

de punctum som presenteras i denna uppsats inte är det som fångar läsaren eller ger läsaren en

stark känsla. Denna uppsats uppgift blir att försöka fånga den essentiella punctum som

fotografiet bär eller möjliga punctum som kan presenteras. Många av Arbus fotografier har flera

detaljer som sticker hål på betraktarens initiala intresse och milda fascination.

Studium är, som nämnts, enligt Barthes skälet till intresset, det som får en att stanna upp och

fråga en om man tycker om fotografiet. I denna uppsats har författaren tolkat detta som själva

bilden, bildens subjekt och utseende. I Arbus fotografier är det subjektet som är det väsentliga,

det är där fokus ligger. Det som stannar upp en och fångar ens intresse är subjektet. Det är sedan

detaljerna, något som inte känns rätt eller som är svårt att sätta ord på som är punctum.

Då fotografierna i denna uppsats redan är valda blir det inte läsarens egna upplevelse att

stanna upp och dras till fotografierna. Upplevelsen och förståelsen av studium och punctum kan

även komma att förloras då fotografierna inte vissas i denna uppsats.

1.3 Metod

Den övergripande metoden som används är biografisk då syftet med uppsatsen är att presentera

och undersöka Diane Arbus liv och fotografier i korrelation med varandra. Detta gör att en

biografisk metod är nödvändigt. Genom att använda olika biografier är förhoppningen att få en

klar bild om hur Arbus liv såg ut och vilka delar i hennes liv som har varit avgörande för hennes

konstnärliga framgång och utveckling.

Vid läsningen kommer det även att yrkas en komparativ metod då uppsatsen bygger på ett

flertal biografier. Användandet av en komparativ metod används för att se att alla fakta som

används i uppsatsen är korrekt och förekommer på flera källor. Läsandet är mycket källkritiskt

då det kan finnas olika fakta- eller detaljfel, därför yrkas två större biografier samt en kronologi

där alla år och fakta granskas.

Analysen av fotografierna kommer att delas upp i två delar. Den första delen av analysen tar

upp fotografierna en efter en där en djupgående beskrivning av subjekt, bakgrund, uppbyggnad

och detaljer presenteras. Genom att göra en djupgående beskrivning är förhoppningarna även

att kunna presentera studium och punctum. En del detaljer fungerar som punctum och andra

möjliga punctum presenteras i den andra delen av analysen. Den andra delen kommer att främst

analysera fotografierna efter biografin men även poängtera punctum som kan förekomma i flera

av fotografierna. I analysen kommer biografin att ligga till grund för att undersöka olika detaljer

7

och motiv och se om det finns händelser i Diane Arbus liv eller känslor som hon haft som spelat

en roll i fotografierna.

1.4 Tidigare forskning

I sökandet av tidigare forskning fann jag att det inte gjorts någon forskning om Diane Arbus i

form av uppsatser eller avhandlingar. Diane Arbus verkar inte vara ett ämne som har behandlats

på denna uppsatsnivå.

Det som kan ses som forskning inom detta område är det flertal biografier som skrivits om

Diane Arbus, några av dessa kommer att användas i denna uppsats. Det har även skrivits en del

om Arbus i olika teori- och fackböcker om fotografi. I teori- och fackböckerna tas Diane Arbus

upp i olika kapitel. Exempelvis tar Graham Clarke upp Arbus i sin bok The Photograph (1997)

i bland annat kapitlet om hur man läser bilder och analyserar hennes fotografier för att

exemplifiera. 11

I olika essäer är Arbus i fokus, bland annat i en av Susan Sontag som finns att hitta i hennes

bok Om Fotografi (originaltitel On Photography) och som publicerades för första gången

197312. Sontag är väldigt kritisk mot Arbus fotografier. Hon kritiserar Arbus för frånvaron av

skönhet i hennes fotografier och hur betraktaren inte känner någon medkänsla med de

fotograferade. Hon verkar ha tyckt att Arbus fotografier var moraliskt fel och att det inte var

rätt att ta fotografier av dess ”fula” människor som inte förstod sin egen fulhet. I essän skriver

hon även att Arbus självmord troligen var en effekt av de mörka fotografierna och ett bevis att

de var dåliga för henne. Läraren och vännen Lisette Model ska senare ha sagt om Sontag och

hennes essä, ”This woman, she knows everything but she understands nothing.”13

1.5 Material

Materialet i denna uppsats är främst biografier och samlingsverk om Diane Arbus. Tre böcker

har tjänat som de främsta biografiska källorna. All biografisk fakta kommer från dessa böcker.

Fakta som används återkommer i alla biografier och de källor jag har valt att använda i

fotnoterna är baserade på vilken som uppfattades uttrycka det bäst.

Den första som går igenom hela Diane Arbus liv från starten av hennes familjs affär till hennes

död 1971 är Patricia Bosworths Diane Arbus – A biography (2005[1984]). Bosworth är en

journalist som har skrivit flera biografier, förutom Diane Arbus har hon skrivit om bland annat

Montgomery Clift och Marlon Brando. Författaren träffade först Arbus när hon jobbade som

modell och Arbus var modefotograf. Hennes bok bygger på berättelser, intervjuer och

8

dagböcker från olika människor i Arbus liv så som hennes bror, syster, vänner och andra

släktingar. Arbus före detta man Allan Arbus och deras äldsta dotter Doon var inte med och

medverkade i denna bok då de ansåg att Arbus verk talade för sig själv och att en biografi vars

syfte var att försöka finna svaret bakom hemligheterna och mystiken hos Arbus fotografier inte

var nödvändigt. Denna biografi har fått en del kritik då hennes dödsbo inte velat medverka och

att alla uppgifter inte med säkerhet är sanna men samtidigt har den fått höga lovord från kritiker.

Ett källkritiskt läsande har därför varit nödvändigt samt jämföra med andra biografier. Den

anses än idag vara den absoluta biografin om Arbus. Även Arthur Lubow (nedan) skriver i sin

bok att detta är den enda biografin, förutom sin egen, som använder sig av originalmaterialet.

Den andra biografin som denna uppsats utgår ifrån är Diane Arbus – Portrait of a

Photographer (2016) av Arthur Lubow. Lubow är journalist och har skrivit för bland annat New

York Times Magazine och New Yorker. Denna biografi tar upp Diane Arbus liv från födsel till

hennes död och bygger bland annat på intervjuer och dagböcker från människor från Arbus liv.

Denna biografi verkar inte ha fått lika mycket kritik, även om Arbus familj inte medverkar i

denna heller. Detta kan vara för att denna biografi skrevs så pass nyligen, 2010-tal, medan

Bosworths gavs ut första gången på 80-talet. Lubow använder sig utav Bosworths material, med

tillåtelse av författaren, då denna är den enda i en lång rad av böcker om Diane Arbus som

använder sig utav originalmaterialet.14 Lubow skriver ibland som om biografin var en novell

och personerna var karaktärer, detta kan göra att vissa dialoger nästan verkar falska eftersom

att det är intill omöjligt att dialogerna gick precis så som han skriver dem.

Diane Arbus: Revelations (2003) är en bok som innehåller flera olika kapitel om Diane Arbus

skrivna av olika författare. Boken är gjord av bland annat Doon Arbus som är Diane Arbus

äldsta dotter och som förvaltar hennes dödsbo. Revelations är fylld med tvåhundra fotografier

på helsidor, visa av dem några som tidigare aldrig visats för allmänheten. Boken innehåller

essäerna ”The Question of Belief” av Sandra S. Phillips, som jobbar på San Franciscos museum

för modern konst, och ”In the Darkroom” av Neil Selkirk, som är den enda personen som är

auktoriserad att trycka Diane Arbus fotografier efter hennes död. Revelations innehåller även

en etthundrafyra sidor lång kronologi av Diane Arbus liv som är skriven av Elisabeth Sussman

och Doon Arbus. Kronologin innehåller mer än trehundra ytterligare fotografier och utdrag från

olika dagböcker och brev skrivna av Diane.

Uppsatsens analys bygger på fem fotografier av Arbus. Dessa är Identical twins, roselle, N.J.

(1967), Child with a toy hand grenade in Central Park, N.Y.C (1962), Young man with curlers

at his home at West 20th street, N.Y.C. (1967), A naked man being a woman, N.Y.C. (1968) och

9

A Jewish giant at home with his parents in the Bronx, N.Y. (1970). Dessa fotografier har varit

tillgängliga för analysen genom den ovannämnda boken Revelations som fungerar som ett

uppslagsverk för många av hennes fotografier. I boken är fotografierna högupplösta och det ger

en tydligare bild genom kvalitén och storleken än om de var tagna från internet.

1.6 Avgränsning

Avgränsning har gjorts främst med Arbus fotografier. Arbus tog hundratals fotografier och då

det är omöjligt att ta upp alla har jag därför avgränsat mig till fem fotografier som fångar olika

aspekter av hennes konstnärskap. Dessa fotografier är även några av de mest kända eller som

man känner igen som tagna av Arbus. Då det är väldigt svårt att få tag på bra kopior av

fotografierna som Diane och Allan tog för bland annat Glamour och Vogue och för att dessa

inte representerar Dianes konstnärskap så kommer de inte att tas upp i analysen. Alla

fotografierna är även tagna från boken Diane Arbus: Revelations och som redan där är

avgränsad till runt trehundra fotografier. Fotografierna kommer även att vara tagna efter hennes

separation med sin make Allan 1959. Under urvalet avgränsades fotografierna till perioden

1962–1970, bland annat för att Diane under denna period insett vad det var hon ville fotografera

och hade funnit en egen stil. Urvalet har även bestått av att ta fram fotografier som kännetecknar

Arbus konstnärskap. Detta betyder att det är fotografier av några av de mest kända motiven som

barn, transvestiter och excentriker.

En annan del av avgränsningen tillkommer i biografin om Arbus då det inte blir möjligt att

nämna allt. Delar av skolgången, hennes uppväxt, familjeangelägenheter, år i modevärlden och

olika tidningsuppdrag kommer därför inte att vara med då det inte känts relevant för analysen.

Biografin omfattar händelser och relationer i hennes liv som i denna uppsats ansetts viktiga för

att kunna förstå Diane som person och i slutändan hennes fotografi.

1.7 Disposition

Uppsatsens första kapitel presenterar syfte, frågeställningar, teori, metod, material, tidigare

forskning och avgränsningar. I det andra kapitlet kommer Diane Arbus liv att presenteras för

att kunna förstå vem hon var och senare kunna analysera hennes fotografier. Denna biografi

kommer att delas in i tre delar; De tidiga åren, Från modevärlden till New Yorks gator och De

sista åren. Delen ”De tidiga åren” kommer att fokusera på tiden från Dianes födelse 1923 fram

till hennes giftermål 1941. ”Från modevärlden till New York” tar vid där föregående del slutar,

med starten av Dianes liv som gift, hennes arbete inom modevärlden tillsammans med sin man

10

fram till hennes separation med maken Allan 1959. ”De sista åren” tar upp perioden från

separationen fram till hennes död 1971, det vill säga de sista 12 åren av hennes liv.

Kapitlet som följer är en presentation och analys av de utvalda fotografierna i två delar, först

en beskrivning av fotografierna en efter en samt den andra delen som analyserar och jämför alla

fotografierna utifrån biografin.

Det sista kapitlet består först av en diskussion som tar upp frågeställningar utifrån analysen

och försöker komma fram till ett resultat. Resultatet presenteras sedan för att poängtera vad

som sagts och vad författaren kommit fram till. Det hela slutar med ett avsnitt som diskuterar

förslag på framtida forskning inom ämnet.

11

2. Biografi

2.1. De tidiga åren

Den judiska familjen Nemerov har en intressant bakgrund. Dianes far David Nemerov, son till

en ortodox judisk man som emigrerat från Kiev, var en fattig ung man med ett sinne för det

fashionabla och för marknadsföring. 15 Han började arbeta på pälsaffären Russeks. Frank

Russeks var en judisk immigrant från Polen som, tillsammans med sin bror, hade jobbat upp

sig från inget och nu som ägare till en respektabel pälsaffär hade skapat sig en förmögenhet.16

Hans dotter Gertrud Russeks blev förälskad i David och de gav inte familjerna någon chans att

stoppa ett giftermål då deras son föddes cirka tre månader efter bröllopet.17 David Nemerov

hade nu rikedom och familj. Han arbetade hos Russeks och var delägare. David var besluten att

bli rik och arbetade därför långa timmar, vilket gjorde att man inte såg mycket av honom

hemma.18 David, Gertrud och deras son Howard levde gott. Några år senare, den 14 mars 1923,

föddes Diane Nemerov. Hennes mor, som var väldigt förtjust i teater, hade bestämt namnet

efter att hon sett Seventh Heaven under sin gravitet och envisades om att namnet skulle uttalas

DEE-ANN, så som det uttalades i pjäsen.19

Diane och Howard hade ett väldigt starkt band, något som den fem år yngre systern Renée

aldrig skulle kunna få. Under de första åren då det bara var Diane och Howard skapades detta

starka band. Deras föräldrar var inte så närvarande i deras uppväxt. David som alltid jobbade i

affären i sin fixering att bli rik och Gertrud som sov länge på morgnarna, var fixerad vid sitt

utseende, pratade i telefon, försvann för att fönstershoppa eller inspektera affären.20 Diane och

Howard växte upp med olika barnflickor och hade en generellt skyddad uppväxt. Diane sa

senare i sitt liv om sin uppväxt ”You know, the outside world was so far from us…and one

didn’t ever expect to encounter it, […] And for a long time I lived that way, as if there was a

kind of contagion somewhere.”21 Diane verkade ändå ha en relativt bra relation med sin mor

och far de tidiga åren. Enligt Gertrude tyckte Diane om henne men Diane var alltid konfunderad

över hennes mors besatthet över hur hon sågs av omgivningen.22 Under depressionen var de

tvungna att skära ner på kostnader och Gertrud sålde några av sina smycken, men allt i

hemlighet så att det såg ut som att allt var okej.23 Det fanns många hemligheter även inom

familjen, några som ibland slapp ut till offentligheten. David, som jobbade långa timmar och

inte var en så kärleksfull far eller make, hade ibland flickor vid sidan om och Gertrud led av

återkommande depressiva anfall.24 Redan i unga år hatade Diane de charader som hennes familj

utförde. Världen hon levde i var känslokall och hennes mor hade tidigt lärt henne att inte se

fram emot bra nyheter då det bara sårar en om de inte kommer.25 Diane började leva i sin fantasi

12

för att undvika denna värld där riktiga känslor inte fick visas utåt och allt handlade om hur man

såg ut på utsidan.26

Både Diane och Howard var väldigt intellektuella och läste böcker konstant. De omgav sig

med myter och historier och brukade skapa egna berättelser som de bara berättade för varandra.

Gertrude var stolt över sina barn och älskade dem, men hon började tidigt att ursäkta deras

beteende då de inte var som ”vanliga barn”.27 Diane och Howard var väldigt privata av sig,

även som barn, något som ofta kommenterades av släktingar.28 Ingen av dem pratade så mycket

men det var Diane som var tystast och även den som var mest originell enligt både Gertrude

och lärare till Howard och Diane. Båda barnen var väldigt intellektuella men Diane har nämnts

som mer briljant än Howard då hon inte bara besatt ett stort intellekt utan även hade väldigt god

intuition.29 De båda barnen hatade att bli jämförda med varandra och de ville aldrig göra det

som den andra gjorde, vilket exempelvis kan ses då Diane hade en naturlig talang för piano men

som vägrade studera musik då Howard gjorde det.30

Diane och Howard var omöjliga att separera fram till att Howard började skolan 1926. De

sågs alltid tillsammans, även om de ibland bara satt tysta tillsammans. Till skillnad från deras

släktingar så lät Howard Diane drömma och han höll henne alltid nära till hjärtat, han bar alltid

ett fotografi på henne med sig fram till hennes död 1971.31 När Howard började skolan blev det

inte lika lätt att vara tillsammans hela tiden. De var inte de lugnaste av barn och bråkade ofta.32

Med åren blev de dock lugnare och blev alltmer allierade mot världen. När deras lilla syster

Renée föddes 1928 blev Diane som en mor för henne. Hon älskade barn, något som kan ses i

hennes senare fotografier som är fyllda med barn. Trots att Diane överöste Renée med kärlek

och stod henne nära skulle Renée aldrig få något liknande det band som Diane och Howard

hade med varandra. Howard och Diane har vid olika tillfällen nämnt att de hade en incestuös

relation med varandra.33 Denna relation verkar för Diane inte varit något märkvärdigt, de hade

varandra i ett kärlekslöst hem.34

Diane började 1930 Ethnical Culture school på Central Park West.35 Den lärare som gillade

henne mest och som spelade stor roll för hennes utveckling, inte minst den konstnärliga, var

hennes konstlärare Victor D’Amico.36 Diane hade en stor talang för måleri, något som hennes

far David, som alltid velat bli konstnär, såg på med stor förtjusning. Hennes måleri

uppmärksammades mycket, hon hade en naturlig talang och utöver skolans konstlektioner tog

David med sin dotter till Russeks för att få lektioner av den kvinnliga illustratören Dorothy

Thompson som arbetade där.37 Uppmärksamheten roade inte Diane och hon blev frustrerad och

ointresserad av saker och lösningar som var för lätta.38

13

Diane blev i sin barndom orolig och paranoid. Hon utvecklade en rädsla och oro för

kidnappning. Mörkret skrämde henne men det var samtidigt i mörkret som hon trivdes bäst.39

Hon var rädd för främlingar och brukade springa ifrån dem på gatan om hon trodde att de skulle

komma fram till henne.40 Hon hatade sin rädsla och blyghet och bestämde sig för att trotsa den.

Hon började göra saker som hon tyckte var svåra eller skrämmande.41 Hon ansågs som den

modigaste på skolan, även fast hon själv ansåg att hon var den som var räddast av dem alla.42

Diane förklarade senare i livet att hon älskade fara, hon menade att om man möter det som

skrämmer en och överlever så har man övervunnit sin ångest, som är värre än faran.43

Diane älskade hemligheter.44 Hemligheter skulle spela en stor roll under hela hennes liv.

Under hennes ungdomsår var det viktigare för henne att berätta om sina hemligheter än att bli

anförtrodd andras.45 Hon sökte vänner som hon kunde berätta sina hemligheter för. När hon var

14 år gammal träffade hon en flicka på ett läger.46 Diane och hon var mycket lika och berättade

både sina hemligheter för varandra, det var enligt Diane viktigare för dem båda att få anförtro

sina tankar till den andre än att lyssna på vad som blev sagt.47 Diane märkte efter hand att hon

inte tyckte om att berätta sina hemligheter och tankar längre. Hon kände sig trasig när hon

berättade saker för fler och fler, speciellt när de sa att de förstod. ”I felt as if thousands of people

held my secrets and yet I didnt [sic] love any of them…I felt dull and angry at myself for telling

them things which they couldnt [sic].” 48 Oförmågan att kunna förmedla vikten av sina

hemligheter fick henne att känna sig dum, lika dum som måleriet fick henne att känna.49 När

alla lyfte hennes talang för måleri kände hon sig bara dum, och hon hade en rädsla för att alla

skulle inse hur dum hon egentligen var.50 Hon kände att hon inte kunde förmedla det hon ville,

när det kom till måleri blev verken aldrig så som hon ville, ”Sometimes, though, I feel as if I

could just take anything and know it my way and paint it but it doesn’t paint as well as I know

it – and that is horrible.”.51

När Diane var tretton år gammal träffade hon för första gången Allan Arbus, som då var runt

arton år gammal.52Allan, vars familj ursprungligen kom från Warszawa i Polen, jobbade på

Russeks, ett jobb som han hade fått genom sin ingifta farbror Max Weinstein som var en

arbetskollega till David Nemerov.53 Allan var från en fattig familj, bortsett från hans faster som

hade gift sig rikt.54 Det var kärlek vid första ögonkastet och Allan blev den viktigaste personen

för Diane.55 David och Gertrude Nemerov var emot deras förhållande, även om de hade samma

bakgrund som dem. Diane menar att deras kärlek var som för Romeo och Julia. 56Diane

bestämde sig snabbt för att detta var mannen hon skulle gifta sig med.57 Mot sina föräldrars

önskan beslöt hon sig för att gifta sig med honom så fort hon blivit arton år.58 Hon hade inga

14

planer att studera vidare, hon behövde bara Allan.59 Alla hennes vänner från skolan planerade

sina framtida studier och alla, vänner och lärare, tog för givet att även Diane skulle göra det.

För Diane betydde det bara mer utbildning och inte erfarenhet, hon menade att äktenskap var

en stor erfarenhet.60 Allan var hennes väg ut från det liv hon hade levt, det instängda, skyddade

livet där ytan var det enda som spelade någon roll.61

I juli 1938 skickades Diane av sin far till Cummington School of the Arts för sommaren för

att utveckla sin konst och för att komma bort från Allan.62 Härifrån kommer den enda bevarade

målningen som Diane skapade under sina ungdomsår, en målning av Allan som ängeln Gabriel,

som hon gav till Alexander (Alex) Eliot, en man som Diane träffade på Cummington.63 Alex

skulle komma att ha en stor del i Dianes liv och hennes välmående men även depression senare

i livet. Redan första kvällen på Cummington fick Alex syn på Diane och fängslades av henne.64

De började spendera mycket tid med varandra och han förälskade sig snabbt i henne, fast hon

hade bara tankarna på Allan. Alex som var svartsjuk på Allan skulle senare bli god vän med

honom, trots att de var varandras motsatser, men kärleken till Diane skulle aldrig riktigt

försvinna från honom.65 Under tiden som Diane var på Cummington kom Allan och hälsade på.

Dianes mål var att bli Allans hustru och hon hade bara känslor för honom, men hon var också

väldigt fascinerad över den effekt hon hade på andra människor och då speciellt på män. För

Diane var hennes band och kärlek för Allan inte en anledning till varför man inte kunde vara

med fler. Denna nyfikenhet på människor och hennes effekt på dem, hennes övertygelse att

andra alternativ inte var uteslutna för att man valde ett, skulle komma att stanna kvar hos henne

resten av hennes liv.66 Hon frågade gång på gång Alex om hon var ond för att hon hade känslor

för både honom och Allan.67 Diane verkar ha varit besatt av att vara god. Hon led under sin

livstid av depressioner och en återkommande orsak var att hon alltid ville behaga andra.68 Det

var svårt för henne att vara sig själv när hon hela tiden skulle glädja andra.69

Den 10 april 1941 gifte sig Diane Nemerov med Allan Arbus.70 Hon var inte längre instängd

eller skyddad av sin familj.

2.2. Från modevärlden till New Yorks gator

De flyttade in i en lägenhet på 325 East 37th Street där Alex Eliot flyttade in tvärsöver korridoren

med sin fru Anne, en äldre kvinna han hade gift sig med ett år innan.71 Paren spenderade nästan

all tid med varandra, Alex brukade likna dem vid ett bord med fyra ben, gick ett ben sönder

eller försvann skulle hela bordet kollapsa.72 Det som höll paren ihop var vänskapen som Alex,

Allan och Diane hade skapat år tidigare, men även den kärlek som Alex kände för Diane. Han

15

brukade ibland utryck sin glädje till att vara förälskad i två kvinnor – Diane och hans fru Anne.73

Diane blev gudmor till paret Eliots dotter May och hon tog hand om henne som om det var

hennes eget barn, deras relation skulle fortsätta att vara stark under åren som följde.74

Allan, som alltid velat bli en skådespelare, hade troligen börjat inse att detta aldrig skulle ske

och han hade ingen utbildning då han hoppat av sina studier för att arbeta på Russeks. Eftersom

Diane hade slutat måla men behövde något kreativt att göra fick hon av Allan ett annat kreativt

verktyg, en 2¼x3¼ Graflex.75 Hennes första kamera var kompakt och lätt så att hon kunde

använda den på språng och den gick även att sätta på en tripod.76 Diane börjar gå på några

kurser som hålls av Berenice Abbots, en framträdande dokumentärfotograf. 77 På kvällarna

kommer hon hem och berättar för Allan om vad hon har lärt sig. På detta sätt får även han lära

sig om olika tekniker och om framkallning. Allan visar sig ha en talang för det tekniska, något

som Diane inte riktigt brydde sig om.78

Även fast Diane kom från en förmögen familj hade hon inga pengar längre. Under hela

äktenskapet skulle pengar vara en stor källa till oro. Familjen Nemerov hjälpte inte till

finansiellt trots att deras dotter var utan pengar.79 Renée, Dianes yngre syster, berättar att de

som barn blev bortskämda och växte upp med mycket pengar men att de aldrig fick lära sig hur

man hanterade dem och förväntade sig att alltid ha pengar.80 Men David skulle komma att

hjälpa paret Arbus genom att ge dem jobb hos Russeks. Efter en semester i Montauk, Long

Island, där Allan tog bilder av Diane som modell blev David imponerad och anlitade dem för

att göra reklam för varuhuset. 81 David hjälpte dem att köpa ny utrustning för

studiofotografering, bland annat en 5x7 Deardoff kamera.82

När USA 1942 gick med i andra världskriget gick Allan med i armen och tack vare hans

träning inom fotografering kunde han gå med i Signal Corps och skickades till Missouri för

grundläggande träning.83 När han senare blev omplacerad till Fort Monmouth, New Jersey,

följde Diane med honom och bosatte sig där.84 Under dagarna då Allan var borta övade Diane

på sin fotografering, hon hade alltid sin kamera med sig i en svart kasse.85 Även när Allan blev

omplacerad för extra träning till Astoria, Queens, fortsatte Diane att öva på fotografering, hon

började leta efter vad det var hon ville fotografera.86

Under denna tid Diane utvecklar en vänskap med författaren och modellen Pati Hill.87 De

träffades på en fest och Pati skulle komma att bli en långvarig vän till Diane och introducera

henne för viktiga framtida personer, så som Nancy Christopherson som hon träffade någon gång

runt 1948–49, och som skulle influera hennes liv och fotografi.

16

1944 skickades Allan till Indien och lämnade Diane ensam i New York.88 Inte långt efter att

han hade åkt fick Diane veta att hon var gravid och hon flyttade nu till sina föräldrars hem på

888 Park Avenue efter att hennes familj insisterade på detta.89 Tillbaka under sina föräldrars

tak blev Dianes roll åter den av ett barn. Diane använder kameran som David hade köpt åt paret

för att ta bilder på vänner, familjen och för att dokumentera sin graviditet och skicka till Allan.90

Även fast Diane nu var gravid och skulle ses som en vuxen kvinna var hon alltid mer lik ett

barn.91 Under hennes liv skulle folk anmärka på hennes barnsliga och flickaktiga sätt att prata.92

Fram till att hon blev medelålders bar hon kläder som liknade ett barns.93 Diane betedde sig

flickaktigt och var som ett oskyldigt barn som man ville ta hand om, men hon var även mycket

förförisk i sitt uttryck. Flera personer, de flesta män, har berättat om hur hon oskyldigt blinkade

med ögonen och viskade förföriskt med sin flickaktiga röst.94 Hill säger att Diane troligen

klädde sig som ett barn för att passa Allans ideal.95 När hon verkligen varit ett barn hade hon

setts som mogen och vuxen, men som vuxen höll hon kvar vid barnsligt beteende, utseende och

hon besatt en barnslig nyfikenhet och humörsvängningar.96 Hennes naivitet och oskyldiga syn

på anständighet kan också liknas vid ett barns. Under tiden som Allan var borta var Diane under

flera tillfällen nakenmodell för Alex Eliot.97

Natten till den 3 april 1945 åker Diane själv till sjukhuset för att födda.98 Hon hade lämnat en

lapp till familjen där det stod att eftersom att hon inte kunde föda barnet i Allans närhet ville

hon inte ha med någon.99 Efter födelsen av sin första dotter Doon skriver Diane till fotografen

Alfred Stieglitz som hon hade träffat år 1941 att hon känner en underlig likgiltighet för sin

dotter, en känsla av att hon inte känner igen henne även när hon tittar på henne.100 Hon skriver

att hon älskar denna avskildhet och denna avsaknad av koppling som hon känner för barnet. ”I

love our lack of connection: that she doesn’t feel anything towards me and I feel in such an odd,

separate way about her.” 101 Hon trodde även att hon skulle känna sig annorlunda efter

förlossningen, att hon skulle förändras, men det gjorde hon inte och på ett sätt så var hon lättad

då hon litade på sig själv bättre så som hon var.102 Men moderskänslorna skulle snart ta över

för Diane och hon skulle börja idolisera Doon precis som hon hade gjort med Allan.103 Diane

upplevde det svårt att vara en ny mamma under sin moders tak då Gertrude ansåg sig veta bättre

och ständigt övervakade Diane. Diane ville amma barnet men Gertrude ansåg att hon var

alldeles för tanig för detta och det bestämdes efter stora bråk att Doon skulle vägas innan och

efter varje amning för att se om hon fick någon näring.104 Peggy, den engelska kvinnan som

Howard hade gift sig med 1944 som nu bodde hemma hos familjen Nemerov medan Howard

17

var i armen, tyckte synd om Diane och berättar om hur bevakningen och pressen på Diane

ibland gjorde att hennes mjölk inte flöt till för att hon var så nervös.105

Den 25 januari 1946 blir Allan hemförlovad från armen och återvänder till New York där han

nu har en familj som väntar på honom.106 Under några månader bor de kvar hos familjen

Nemerov medan Allan försöker komma på ett sätt att försörja sin familj.107 Hans dröm om att

bli en skådespelare är inte så realistisk och hans klarinettspelande kommer inte bidra med några

pengar heller. Hans andra intresse, fotografi, verkade mer logiskt och praktiskt, speciellt

modefotografi.108 Återigen var David Nemerov där för att hjälpa dem, indirekt, genom att de

jobbade med att göra reklam för Russeks. Med Davids hjälp hyrde de en studio på 108 West

45th Street där det hängde en namnskylt av mässing med deras företagsnamn: Diane & Allan

Arbus.109 Paret Arbus och deras dotter Doon flyttar ut från Nemerovs lägenhet för att flytta in i

en lägenhet på West 70th Street. 110

1947 kom deras riktiga start inom modebranschen. De hade efter månader av arbete för

Russeks samlat ihop ett antal fotografier för att visa för Alexander Liberman på förlaget Condé

Nast.111 De träffade en ung kvinna vid namn Tina Fredricks, Art Editor för tidningen Glamour,

som var entusiastisk över paret Arbus och deras fotografier och som skulle bli deras kontakt

med tidningen och senare med Vogue och Seventeen.112 Diane och Allans partnerskap var

uppdelat så att Allan tog alla fotografier medan det var Diane som kom på konceptet och hade

alla idéer för fotograferingen.113 Problemet var att de ibland blev så fokuserade på konceptet

och deras idéer att kläderna de skulle fotografera blev överskuggade.114 Liberman tyckte om

paret och gav dem, utöver deras arbete för Glamour, några uppdrag för tidningen Vogue, med

deras första fotografi publicerat oktober 1948.115

Sommaren 1948 spenderades på Martha’s Vineyard, en ö i staten Massachusetts, dit de åkte

med familjen Eliot.116 Under vistelsen tog Diane till sig rollen som husmor och mamma till

Doon. ”My parenthood is such a joy,[…] It’s the one thing that makes me feel big. Also grown

up.” 117 De båda äktenskapen hade problem. Alex och Anne drack, bråkade och var

missnöjda.118 . Paret Arbus drack inte men även de hade problem i sitt äktenskap.119 Deras

arbete var väldigt påfrestande. Allan och Diane ville alltid behaga andra och stressen som kom

från modefotografin gjorde paret helt utmattade.120 Utmattningen blev till en normalitet för

dem, en struktur i vardagen som långsamt bröt ner dem.121 När de hade klarat ett uppdrag för

en tidning och fått veta att de skulle publiceras hade de knappt tid att vila innan nästa

orosmoment.122 Båda var griniga, Allan grubblade och såg framför sig de hemskaste resultaten

och Diane kommenterade ”What matters love? If only ’Glamour’ ’loves’ our next picture”.123

18

Följande sommar blev mer dramatisk. Alex och Anne hade ett stort bråk efter att Alex hade

läste upp ett kapitel ur hans pågående bok Proud Youth, som handlar om en incestuös åtrå

mellan en bror och syster.124 Efter en stund exploderade Anne, hon hatade det han hade skrivit

och det var hon som var författaren, inte han.125 Hon lämnade huset på Martha’s Vineyard

samma dag och återvände till fastlandet utan sin make. Följande dag hade Diane och Alex sex

på stranden efter att Alex varit nära på att drunkna.126 Diane berättade för Allan samma kväll

och han tog det hela lugnt.127 Några veckor senare när Anne kom tillbaka till lagunhuset med

några av hennes kusiner och Alex hade druckit för mycket berättade han om honom och Diane

och om hur de hade varit förälskade i åratal, något som Anne inte tog lika bra som Allan.128

Anne ville ha en ursäkt från Diane men fick det aldrig, Diane verkade inte ha någon uppfattning

om att hon hade gjort något fel.129 Alex fortsatte att vara besatt av Diane, något som visade sig

för Pati Hill som assisterade honom medan han var på ett uppdrag i Frankrike och han bara

talade om Diane.130 När Diane senare, 1950, gick till sängs med Alex igen och berättade för

Allan var hans reaktion inte lika accepterande som första gången och han verkade straffa henne

genom att sluta med all fysisk kontakt.131 Diane drabbades av en mindre depression när Alex

bröt sig loss från sin besatthet av Diane och träffade en ny kvinna, Jane Winslow.132 Efter att

de gifte sig 1952 såg Jane till att de höll ett avstånd från paret Arbus, då hon visste vad som

hade hänt mellan Diane och Alex och inte ville att det skulle hända igen.

Våren 1951 seglar Allan, Diane och deras dotter Doon till Frankrike, ett sätt att fly undan sitt

arbete som Allan beskrev det, ”We were really running away”.133 De planerade att stanna i ett

år och åka runt i länder som Frankrike, Spanien och Italien.134 Under deras vistelse hade de

några få uppdrag men för de mesta var det ett sätt för dem att ta det lugnt och kunna göra vad

de ville.135 Även om de flydde från modefotograferingen så var de ändå tvungna att tjäna

pengar. Alex, som var entusiastisk inför parets resa, kom att försöka fixa två uppdrag till

tidningen Time, en där de skulle göra ett fotografisk kopia av El Grecos View of Toledo och det

andra där de skulle fotografera Matissekapellet eller Chapelle du Rosaire de Vence, i Vence.136

Båda uppdragen skulle senare visa sig vara omöjliga att utföra då inget gick att fånga på

fotografi enligt Allan och Diane. 137 Under deras tid i Europa oroade sig Allan över deras

ekonomi och hur länge de kunde stanna kvar, något som fick Diane att känna sig lite kvävd.138

Det blev lite ljusare för paret när de fick två nya uppdrag för tidningen Vogue, varav ett inte var

modefotografering. De såg detta som en möjlighet att komma hem till New York som fotografer

för Vogue och inte bara fotografer för Glamour.139 Under tiden i Europa började Diane att ta

bilder på människor hon såg på gatorna, hon började fundera över vad det var hon ville

19

fotografera, t ex barn, vilket skulle fortsätta att vara ett vanligt motiv för Diane.140 Under året i

Europa hade Diane flera perioder av depression där hon tände sig tom, något som förvärrades

när paret Eliot inte anslöt sig till dem i Europa. Diane kände sig inte lika fullbordad utan

uppmärksamheten hon fick av Alex. Det var Allans, men även Doons, ansvar att se till att Diane

inte kände sig tom, hennes roller var i första hand som hustru och moder men kanske behövde

hon ett annat sätt att känna sig fullbordad på.141

Paret hade försökt att finansiera att de skulle kunna stanna kvar i Europa en längre tid, men

efter flera ändrade planer återvänder de till New York våren 1952.142 Tillbaka i New York, men

Diane kände sig fortfarande emellanåt tom och hon fruktade att återvända till

modefotograferingen. Allan hade fasat för att inget skulle ha förändrats när de återvände, något

som han hade rätt i, modefotograferingen svävade fortfarande över dem och påverkade dem

negativt.143

Den 16 april 1954, nio år efter deras första dotter Doon, föddes deras andra dotter Amy.144

Amy var mer lik Allan enligt Diane och olik både henne och Doon, ”Amy is like Allan–not me,

Thank God”.145 De hade under sin resa i Europa försökt att bli med barn, men det verkar mest

ha varit för att rädda ett skakigt äktenskap.146

Under femtiotalet var det en stor fotografisk händelse när Edward Steichen producerade en

utställning på The Museum of Modern Art 1955 vid namn The Family of Man.147 Ett fotografi

som Allan och Diane hade tagit av en far och en son på en soffa, en bild de hade tagit för Vogue,

var med i utställningen.148 Medverkan i denna utställningen var en stor sak och de hade sedan

de kommit tillbaka från Europa fått fler uppdrag för Vogue, de var på väg upp i karriären, men

de var fortfarande olyckliga.149 Allan var i stort sett den som fotograferade uppdragen de hade

medan Diane stod för koncept och styling150, hon såg sin roll som en glorifierad stylist.151 Allan

menade att Diane alltid trodde på sin talang när det kom till fotografering men under denna tid

var hon osäker på vad det var hon ville fotografera och hon var aldrig nöjd med de foton hon

faktiskt tog.152 1956 under en kväll efter en fotografering för Vogue brister Diane ut i tårar, hon

är frustrerad över branschen de tillhör och hennes roll i samarbetet med hennes man.153 Efter

ett prat med Allan så bestämmer de sig båda för att Diane ska sluta med modefotografering och

fotografera det hon vill, deras samarbete var över.154

Diane var nu fri från branschen hon avskydde så och hade tiden och möjligheten att kunna

fotografera vad hon ville och när hon ville. Under 1956 skulle hon komma att utveckla sitt

fotografi och komma närmare vad det var hon ville fotografera. Allan fortsatte som

modefotograf under namnet Diane och Allan Arbus, då detta var det etablerade namnet.155

20

Diane och Nancy Christopherson brukade ofta gå på bio och ett vanligt motiv för Diane under

denna period var insidan av biograferna.156 Efter att partnerskapet mellan Allan och Diane

upphört började Diane gå på en kurs som hålls av Lisette Model. Detta är en viktig del i

utvecklingen av Dianes fotografering, i hennes sätt att ta fotografier och hur hon ser på

fotografering. Diane hade tidigare studerat fotografering vid två tillfällen, ett i början av sitt

äktenskap, hos Abbotts, och 1955 var hon en kort tid student hos Alexey Brodovitch, som vid

tillfället var reklamformgivare för Harper’s Bazaar.157 Brodovitch ord till sina studenter var ”If

you see something you’ve seen before, don’t click the shutter.”158 Diane tyckte att kursen var

oanvändbar för henne och hennes arbete.159 Diane skulle senare i livet referera till Model som

”my teacher”, men Model har varit tydlig med att det inte var hennes instruktioner som gjorde

Diane till en bra fotograf, ” In the same class with Diane there were twelve others, […] Where

are they? She made it.”.160 Till skillnad från Brodovitch så kom Model att inspirera och influera

Diane både när det kom till vad hon skulle fotografera och hur. ”In the beginning, she brought

photographs which were nothing but grains…” säger Model, det fanns ingen klarhet i hennes

fotografier.161 Arbus tänkte att det finns så många människor i världen att det kommer bli svårt

att fotografera dem alla, så genom att göra det mer oklart skulle det bli mer allomfattande, men

Model lärde henne att ju mer specifik du är ju mer generellt blev det.162 Det som Model lärde

sina studenter var att fotografera något som de var passionerat intresserade av.163 När Diane

först kom på en lektion kände Model att detta var en mycket känslig och ömtålig person som

såg ut att vara precis före eller efter ett nervöst sammanbrott.164 Diane hade svårt att fotografera

och när Model frågade varför så svarade Diane ”because what I photograph is evil.”, men med

Models hjälp och stöd skulle hon bli mer självsäker och nå det som gav henne ångest.165 Allan

säger att det var en otrolig transformation i Dianes fotografering, efter tre veckor kände hon sig

fri och kunde fotografera.166 Det finns likheter mellan Models fotografier och Dianes, speciellt

deras gatufotografier, men Model var noggrann med att inte visa sina fotografier för sina

studenter, speciellt Diane, då hon inte ville influera dem, även om vissa av Models fotografier

var utställda.167

Diane tog ofta fotografier när hon inte märktes av sina subjekt, alltså att hon inte tog kontakt

med dem innan och sedan beskärde hon fotografierna för att skapa en intimitet med subjektet,

något hon slutade göra efter två år.168 Till skillnad från Model så ville Diane komma nära sina

subjekt och få dem att villigt vara med i ett fotografiskt samarbete.169 Under 1958 var några av

hennes områden där hon fotograferade exempelvis Central Park, Hubert’s Dime Museum and

Flea Circus, Coney Island och Grand Central Station.170

21

Runt denna tid börjar Allan bli mer och mer olycklig, han är ensam med modefotograferingen

och den enda som finansierar familjen då Diane är ute och utvecklar sina fotografikunskaper.

Allan vill bli skådespelare och som medelålders man börjar han ta en dramakurs med ett antal

yngre studenter hos Mira Rostova, efter att en vän tipsat honom.171 Under dessa klasser träffade

han en ung skådespelerska och de påbörjade en affär.172 Affären var ingen hemlighet och Diane

träffade kvinnan flera gånger och var mycket artig mot henne, men då han aldrig slutade prata

om hur fantastisk denna kvinna var blev Diane arg, vilket manifesterade sig i depression.173

Med den andra kvinnan i Allans liv, en kvinna som han gav mer och mer uppmärksamhet till

samt Dianes depression så kunde inte Diane se vem hon var längre och hon tappade sig själv,

”I lost my face although everyone pretended I was the same as ever whatever that was.”. 174

Även om det varken var Diane eller Allans högsta önskan så flyttade Allan ut, den unga

skådespelaren skulle inte kunna vara inblandad i samma form av relation som Alex Eliots hade

haft med dem, och hon ville var den enda kvinna.175 Allan och Diane separerade 1959.

2.3. De Sista åren

Diane, Doon och Amy flyttar till ett konverterat vagnshus på 131½ Charles Street och hon

berättar inte för sina föräldrar att hon och Allan har separerat förrän tre år senare, 1962.176 Det

är efter att hon har separerat från Allan som hon börjar bli en fotograf på riktigt, i alla fall enligt

Allan.177

I maj 1959 fick Diane chansen att visa upp fotografier för Robert Benson och Harold Hayes

på tidningen Esquire, där Benson var reklamformgivare och Hayes articles editor.178 Benson

och Hayes är intresserad av att göra en hel tidning dedikerad till New York och först var det

tänkt att Diane skulle ta fotografier för hela tidningen men denna idé ändrades till att hon skulle

göra en egen fotoessä vars projekt var att se New York från de förnäma till de simpla.179 I sitt

sökande efter personer att fotografera som till hörde de båda kategorierna stötte Diane på ett

problem som skulle komma att följa henne resten av hennes karriär att få subjekten att skriva

på ett samtycke. ”The releases are sometimes a problem: if people are grand enough they have

learned never to sign anything and if they are degrades enough they can’t.”180 Men ibland var

det inte samtycke som var problemet, i vissa fall fick hon godkänt att fotografera men fann, när

hon väl var på plats, att känslan eller upplevelsen inte skulle kunna fångas i en bild.181

Under tiden som Diane sökte runt New Yorks gator, nattklubbar och mörka vrår var hon också

mor till en tonåring och ett yngre barn. Diane lät Doon, som vid tiden var runt fjorton, ha mycket

fritid, en fritid hon spenderade med att sitta utanför Anthony Perkins bostad tills hon fick

22

kontakt med honom.182 Amy behövde däremot övervakning och om Diane inte kunde lämna

henne hos en barnvakt eller vän tog hon med henne på sina utflykter, något hon hade gjort redan

innan separationen.183 I en av hennes anteckningsböcker från denna tid kunde en vanlig dag se

ut “Buy Amy’s birthday present, go to the morgue.”184 Diane levde i någon slags konstant eufori

under tiden hon letade efter sina subjekt och Doon kommenterade senare ”I was often

frightened by her capacity to be enthralled, […] by her capacity to give herself over to

something or to someone, to submit. But it was the very thing that made her photographs

possible.”185

I november träffar hon en man som kommer att ha stor innebörd på hennes liv; konstnären,

grafisk formgivare och tidigare reklamformgivare vid tidningen Seventeen, Marvin Israel.186

Båda kom från en liknande bakgrund, barn till föräldrar inom affärsbranschen för kvinnokläder

och samma typ av skolgång.187 De skulle komma att bli vänner, kollegor och älskare. Israel var

gift med en talangfull konstnär vid namn Margret Ponce, som han var mycket trogen och aldrig

hade några tankar om att lämna.188 Israel var en argsint man som var mycket hård mot sina

studenter, men detta då han ville att de skulle utvecklas och komma någonstans i sina

karriärer.189 Detsamma var det med Diane, han kom att inspirera och stötta henne och skulle

senare komma att promota henne.

I april 1960 letar Diane efter en passande titel till sin artikel i Esquire, och skriver ner i sin

anteckningsbok ”Alice in Wonderland: I fell into it like Alice; Hayes and Benton were the

White Rabbit; and finally, The journey was vertical and dizzying like Alice’s.”190 När artikeln

publicerades i juli samma år döptes den till ”The Vertical Journey: Six Movements of a Moment

within the Heart of the City” och fast Diane hade bidragit med detaljerade beskrivningar av sina

fotografier så användes bara korta rubriker baserat på det hon hade skrivet.191 Diane hade sedan

barndom varit intresserad av myter och sagor, speciellt Alice i Underlandet och hennes olika

transformationer från stor till liten.192

Innan hon avslutade detta projekt började hon utforska möjligheterna för ett nytt projekt, ett

om excentriker. Diane får i november tillåtelse att göra sin artikel och Hayes ger henne ett

auktoritetstillstånd. 193 Diane är helt fokuserad på excentriker med blir även intresserad av

medium, eller som hon kallade dem en gång; ”sensitives” och som hon ser som en egen

subkultur av excentrikerna.194 Men detta bidrar till att Hayes skickar ett varningsbrev om att

hon inte kan ta fotografier av personer och visa upp dem som excentriker ifall de inte vet om

att de kommer presenteras under den titeln, detta efter att de fått klagomål från olika medium.195

Hon bestämmer sig för att inte fotograferna några medium och hålla sig till dem som kallar sig

23

själva excentriker. Hon döper artikeln till ”the Full Circle” och den innehåller fotografier av

sex olika personer med text om dem alla. Personer som fotograferades var bland annat William

Mack, en äldre man hon som hade fångat hennes intresse på gatan och som hon fotograferade i

hans lilla rum fullt med sopor som han samlat på sig, och Jack Baker, eller Jack Dracula, som

var tatuerad från topp till tå och Stormé de Larverie, en kvinna som framstår som en man.196 I

slutändan bestämmer sig Esquire för att inte publicera hennes fotografier eller den text hon

skrivit. 197 Istället kom Harper’s Bazaar, där Marvin Israel nu är reklamformgivare, att

publicera hela artikeln 1961, med bilder och text, med undantag av reportaget om

Stormé,1961. 198 Hennes artikel blir även nytryckt 1962 av tidningen Infinity, där alla sex

originalfotografier och texter är med.199

1962 beger sig Diane på en bussresa genom landet med målet Los Angeles och bor med

skådespelaren Robert Brown och hans fru Bunny Sellers, där hon bland annat gör ett reportage

om siare för Harper’s Bazaar och när hon återvänder till New York i augusti börjar Diane

utforska möjligheterna att få ett bidrag av Guggenheimstiftelsen.200 Den finansiella situationen

var ansträngd, även om Allan stod för majoriteten av inkomsten och fortfarande försörjde Diane

och deras döttrar, så var hon tvungen att tjäna pengar, genom tidningsuppdrag eller bidrag.

Diane ber flera kontakter och vänner att rekommendera henne till stiftelsen och 1963 skriver

Lisette Model till stiftelsen och börjar sin rekommendation med ”Photographers can be good,

bad, excellent, first rate, or tops, but there are hardly any artists among them. Here is an

exeption.”

Diane föreslår ännu en artikel till Harper’s Bazaar, som i slutändan inte skulle komma att

publiceras, och som hon döper till ”The silver spoon” som handlar om barn från rika familjer.201

Diane fotograferade ofta barn men tyckte inte om att ta bilder på de som uppfyllde de vuxnas

ideal, utan fotograferade hellre de som levde i sin egen värld för en stund, de som höll

hemligheter som de vuxna inte fick ta del av.202

The Museum of Modern Art köpte 1964 sex av hennes fotografer och ytligare ett fotografi

gavs som gåva. Dessa blev de första av hennes fotografier att tillhöra en museikollektion varav

en av dessa var Child with a toy hand grenade in Central Park, N.Y.C. som hon hade tagit

1962.203

Två av dessa sju kommer att ställas ut 1965 och hon använder denna utställning för att ansöka

om ett nytt bidrag från Guggenheimstiftelsen.

Under 1964 och början av 1965 gjorde hon flera uppdrag till olika tidningar, så som Harper’s

Bazaar, Esquire och Show. Under en resa till Kalifornien fotograferade hon Bishop Ethel

24

Predonzan, som varit en av dem som klagat över att publicera medium i Dianes artikel om

excentriker 1960 och som hon har hållit kontakt med. Bunny Sellers är närvarande vid

fotograferingen och observerar ”Diane was caring and she was also terrifically persistent

because she wanted her. In a sense she wooed her in the same sense as a lover would woo…One

of the glories of it was that Diane had won her by that time.”204 Diane höll ofta kontakten med

de personer som hon fotograferade och ibland tog det år innan hon fotograferade personerna

efter att de hade träffats. När Hubert’s Museum stänger 1965 är Diane där och fotografer flera

artister som hon redan kände och fotograferat, så som den ryska dvärgen Andrew Ratoucheff,

och tar en gruppbild på flera av dem som hon försöker få någon tidning att publicera som en

minnesbild av museet, men misslyckas.205

Marvin Israel ordnade så att hon fick ett jobb som lärare för en fotografikurs vid Parsons

School of Design, där hon hade tolv studenter som träffades på torsdagseftermiddagar och vars

mörkrum hon använde för bland annat fotografiska uppdrag.206 Hon var en bra lärare enligt en

av hennes studenter och tog dem på utflykter och talade om influenser som Weegee.207

I början av 1966 gör hon två uppdrag för Esquire, där en av dem är att fotografera artisten

James Brown, ”the hardest working man in show business[sic].” som publiceras i mars samma

år tillsammans med en text av hennes nu tjugoettåriga dotter Doon.208

Under året hade hon sitt största uppdrag hittills, ett uppdrag för Harper’s Bazaar som handlar

om den amerikanska konstscenen och där flera subjekt som hon känner personligen är med, så

som Richard Lindner och Marvin Israel.209

Ett ämne som Diane varit intresserad av hela sitt liv, och som hon kommer att fortsätta vara

intresserad av och som hon nu började undersöka var sex. Flera gånger fotograferade Diane

gruppsex, som hon även deltog i, samt fotograferade par innan och under sex, och frågade

vänner ifall hon kunde fotografera dem nakna. De flesta sa nej.210 Diane fick 1966 reda på att

hon hade fått hepatit, troligen på grund av dessa sexuella tillfällen.211 Under sommaren var hon

helt utslagen och kunde inte fotografera, hon skulle ha börjat med ett projekt till Guggenheim

men hon fick avslag eftersom hennes läkare inte kunde intyga att hon var frisk nog.212

John Szarkowski vid MoMA håller på att skapa en utställning för kommande år, i broschyren

till utställningen skriver han ”New: Documents. In the past decade a new generation of

photographers has directed the documentary approach towards more personal ends, […] Their

aim has been not to reform life, but to know it.”213 Diane väljs ut, tillsammans med två andra

fotografer, och detta blir hennes stora utställning under hennes livstid. Diane såg inte fram emot

att ställa ut sina verk av två anledningar; hon ville vara säker på att det gick till på rätt sätt och

25

var rätt tidpunkt och hon var mycket medveten om att det hon gjorde var väldigt singulärt, hon

gjorde något som de flesta fotograferna inte gjorde.214 Diane ställde upp men hon oroade sig

för hur subjekten skulle känna när de ställdes ut, samt om hon nu skulle kategoriseras som en

fotograf av excentriker och få mindre kommissioner, och om det skulle bli svårare att närma

sig framtida subjekt nu när hon kanske blev känd.215

Dianes lever hade aldrig riktigt återhämtat sig efter hennes hepatit och den hade förvärrats av

hennes användande av antidepressiva mediciner, i hennes fall Vivactil, och p-piller.216 Inlagd

på sjukhus kände hon hur hon blev tommare inombords och hennes personlighet skalades bort

så som det alltid blev när hon blev deprimerad men samtidigt var hon lättad, hon insåg att hon

inte behövde vara en fotograf.217 fotografi var det som fick henne att gå, hon visste inte varför

hon fotograferade eller vad det var hon sökte efter men hon fortsatte och det ända som hon

gjorde med samma anda var sex.218 Diane börjar arbeta igen efter att hon tillfriskna lite, hon

var tvungen att tjäna pengar, och under året kommer hon bland annat att fara till London för att

arbeta.219

Under 1969 började fler att fotografera i hennes stil och detta gjorde henne frustrerad. Flera

museer ville ha fotografier av henne gratis för uppvisning. Hon skriver i ett brev till Allan, ”I

hate the world of photography and photographers. Everyone is turning to Rolleis and Portiga

and printing with borders.”220 Tio år efter deras separation skiljer sig Diane och Allan.221

Diane fortsätter att göra medicinska tester regelbundet och ombes även att återigen börja ta

antidepressiva medel, något som hennes terapeut inte tror på.222 Hon får ett pris av ASMP (the

American Society of Magazine Photographers), som hon inte förmår glädjas över, med

motiveringen ”for her revelation of truth in the ’found’ individual, who might not be noticed,

otherwise, by the less observant.”223 Hon förstod inte hur människor kunde bli imponerade av

hennes fotografier, om de hade något värde så var det för henne.224

1971 är Dianes sista år på jorden. Under de sista månaderna av hennes liv har hon en

fotografikurs, hon åker till Tyskland med Marvin Israel, försöker göra flera uppdrag till

tidningar och färdigställer sin portfolio, i form av små lådor. Hon träffar vänner som Model och

Carlotta Marshall. Diane är ensam. Amy är i sommarskola, Doon är i Paris, Marvin och hans

fru är bortresta och Allan är i Santa Fe. Den 28 juli hittas Diane av Marvin efter att hon inte

svarat på telefon på två dagar. Hon ligger i badkaret och har skurit sig i handlederna och tagit

medicin. Eftersom de sista dagarna är borttagna från hennes anteckningsbok, förutom en

anteckning döpt ”Last Supper”, är det ingen som vet vad det var hon tänkte innan hon begick

sitt självmord.225

26

3. Fem fotografier

Fotografierna är alla tagna under perioden 1962 till 1970 och innebär att det kommer att vara

tagna främst med en 2¼ Rolleiflex kamera men under perioden använde hon även en Twin-lens

Mamiyaflex.226 1963 bytte hon helt till att använda sig utav dessa kameror men började redan

under 1962 att ta bilder med sin 2¼ Rolleiflex.227 Dessförinnan hade hon sedan runt 1956

använt sig utav en 35mm kamera med 11x14 Dupont paper.228 Alla fotografier är svartvita då

det var denna sort som Arbus tog.

3.1. Beskrivning av fotografierna

3.1.1. Identical twins, Roselle, N.J. (1967)

Detta fotografi togs i Roselle New Jersey 1967 och är en svartvit bild av ett par identiska

tvillingar. Tvillingarna är två unga flickor som står sida vid sida och tittar rakt in i kameran. De

står mot en ljus väg, som ser ut att vara en fasad till en byggnad, och de står på en mörkare

tegelliknande mark. Fasaden har en stor spricka på fotografiets vänstra sida. På marken finns

det mängder utav vita prickar och former. Detta kan vara från fasaden som verkar krackelera.

Flickorna har samma kläder och samma frisyrer. De bär mörka klänningar i vad som ser ut att

vara manchestertyg och har vita kragar och ärmuppslag. Kragarna ser ut som en stor triangel

som pekar ner mot bröstet. Innan spetsen sitter två rundade vingar ut på var sida av triangeln.

Kragen är rundad mot halsen. Kragarna är inte helt identiska på båda flickorna. Flickan till

väster har en mer ordentlig krage och är mer centrerad, även om den lutar lite åt höger. Flickan

till höger har en mer ojämn krage då vingen som är närmast hennes syster är mindre och

avståndet är större mellan spetsen av triangeln. Flickorna har strumpbyxor som i den svartvita

färgen ser ut att vara gråa. De har olika mönster på strumpbyxorna och dessa verkar vara virkade

eller utav spets då mönstren är ihåliga. Flickan till vänster i fotografiet har på sina strumpbyxor

ett mönster av romber. En större romb kantar en mindre. Den andra flickan har ett mönster av

ovaler som diagonalt med varje oval har en mindre romb. Vid flickornas knän viker sig

strumpbyxorna smått och då kan man se detaljernas ihålighet. Flickorna har kort mörkt hår som

går till början av deras halsar. De har stora lockar som svänger ut från huvudet och klippta

luggar som slutar ovan deras ögonbryn. För att hålla borta håret från sina ansikten bär de vita

hårband som är fästa med två stycken hårnålar på var sida av huvudena. Deras öron täcks lite

av hårbanden och man kan bara se dem mellan gliporna. Flickan till höger ser ut att vara lite

kortare än sin syster. Hon har ett milt ansikte och hon ler lite lätt med stängd mun. Leendet är

lite snett och går upp mer på hennes vänstra sida. Hennes ögon är stora, mörka och hennes

27

ögonbryn är raka. Då hon ler bildas det lite skrattgropar. Flickan till vänster ser ut att vara lite

längre. Hon har en glugg i hennes lugg och ler inte. Hon ser smått uttråkad ut men hon ser även

ut att vara vaksam. Hon ser inte avslappnad ut, nästan mer ansträngd. Deras armar och händer

är intill deras sidor. Flickan till vänster har sin högra hand synlig och lätt knuten medan hennes

andra hand knappt är synlig då den har hamnat i skuggan av hennes systers hand, man ser bara

hennes tumme. Flickan till höger har sin vänstra hand lätt knuten medan hennes högra är öppen

och avslappnad. Båda flickorna tittar rakt in i kameran som om de tittar på betraktaren.

3.1.2. Child with a toy hand grenade in Central Park, N.Y.C (1962)

Detta fotografi är, som titeln pekar på, tagen i Central Park i New York och togs 1962.

Fotografiet är av en pojke i en park. Hans hår är ljust och kortklippt, lite kortare på sidorna och

lite längre fram, vilket skapar en liten lugg. Små hårstrån sticker ut från hans huvud lite överallt.

Det finns en längre lock som faller ner mot hans vänstra ögonbryn. Öronen sticker ut en bit från

huvudet. Pojkens ögon är uppspärrade och med den svartvita färgen på fotografiet ser hans

ögonfärg mörk ut. Irisen är stor och tar upp majoriteten av pojkens ögon. Pupillerna är små och

ögonbrynen är raka. Pojkens mun är stängd men i en grimas. Han har sänkt ner sin mun och

spänt sin käke för att forma uttrycket. Mungiporna blir markerade av hans grimas. Huvudet är

vridet lite år vänster och skuggan på hans ansikte faller på hans högra sida, effekten gör att han

nästan ser smutsig ut. Pojken bär en kortarmad skjorta helt knäppt till kring ganska långa hals.

Skjortan är ljus och mönstrad med vapensköldar. Han bär ett par mörka hängselbyxor som slutar

en bit över hans knän. Ett av hängslena hänger över hans högra axel medan det andra har trillat

ner från hans vänstra axel och vilar mot hans vänstra armveck. Pojken har på sig stora strumpor

som ser klumpiga ut i hans små tygskor. Tygskorna är knutna, den vänstra i en slarvig rosett

och den högra i en mer bollformad knut. Hans ben är smutsiga och han har en fläck eller

blåmärke på sitt vänstra smalben och precis över knät på hans högra ben. Hans knän är

markerade av skuggning och smuts. De är krokiga och hans vänstra knä ser förvrängt ut, detta

kan ha att göra med positionen han står i. Det högra benet är längre fram och det vänstra är lite

längre bak och vridet lite åt vänster. Hans armar är vinklade med armvecken mot kameran. I

den högra handen håller han i en leksakshandgranat som är större än hans hand. I positionen

han håller den är den vinklad snett neråt mot höger och han håller ett krampaktigt tag om den.

Även den vänstra handen är krampaktig men tom, effekten blir att det ser ut som en förvrängd

klo. I bakgrunden ser vi parken. Pojken är inte centrad i fotografiet utan är placerad mer åt

höger. I centrum är det en gräsplätt. Pojken står på en gångbana som ser ut att vara gjord av

28

asfalt. Olika löv, pinnar och slängda föremål kan ses på gångbanan. Skuggor från trädkronor

kastas på gångbanan. Två träd med stora rötter står precis bakom pojken högra axel. Bakom

dessa kan man skymta siluetten av en tom bänk. En persons siluett kan ses bakom pojkens

huvud. Längre bak på gångbanan, på fotografiets högra sida, syns siluetter av fyra personer, två

vuxna och två barn. En kvinna i mörka kläder går bredvid en flicka i ljusa kläder som balanserar

på kanten mellan gångbanan och gräsplätten. Lite efter dem på deras vänstra sida ser man en

person som puttar en barnvagn med ett barn som sticker upp sitt lilla huvud. Längst till vänster

på fotografiet ser man en siluett av en bänk som verkar ha tre personer vid den. Hela parken är

kantad av träd och trädtoppar vars skuggor faller över gångbanan och gräsplätten.

3.1.3. A naked man being a woman, N.Y.C. (1968)

Fotografiet är av en man som har gömt sina könsdelar mellan sina ben för att skapa illusionen

av att han är en kvinna. Han står i ett rum som ser ut att vara ett sovrum. Ljuset verkar komma

rakt på mannen, lite snett från vänster. Mannen är helt upplyst och det är även majoriteten av

rummet förutom en del av väggen bakom mannen som får skuggning från ett av draperierna.

Mannen står med svängd höft med tyngden på sitt vänstra ben. Hans högra ben är lite böjt och

hans fot är tillbakadragen lite och vilar på tårna. Han är relativt vältränad. Han håller sin vänstra

hand på vänstra höften medan den högra armen faller intill hans kropp och tar ett tag om hans

högra lår. Det finns lite hårstubb på hans bröst och runt hans könsdelar medan resten av kroppen

ser ut att vara rakad. Det finns även vissa märken på kroppen som ser ut att ha kommit från

kläder. Hans ansikte är maskulint men sminkat så det skapar en kontrast. Hans ögonbryn är

smala och ifyllda. Han bär eyeliner och mascara som markerar hans mörka ögon. Han läppar är

målade i mörk ton och är smala. Två leverfläckar eller skönhetsmärken kan ses på hans ansikte,

en på hans högra kind och en precis bredvid hans vänstra öga. Håret är kortklippt och mörkt.

Rummet han står i ser, som sagt, ut som ett sovrum. Han står framför en säng i öppningen av

ett draperi. Sängen är stökig då det ligger olika tyger hopknycklade och andra föremål. Under

sängen är det också stökigt. Det ligger en sladd som går till en liten maskin som är oidentifierbar

och som ligger bakom mannens ben under sängen. Bredvid maskinen, på fotografiets vänstra

sida, står det en burk som även den är oidentifierbar, men som skulle kunna vara en läskburk

eller något liknande. Fortsätter betraktaren till fotografiets vänstra sida står det en vit stol

framför draperiet som har kläder som ligger på den. Bredvid sladden under sängen finns det

även en plastpåse som verkar vara tom. Till höger om den står det en väska, halvt skymd utav

sängens överdrag, som är öppen och som verkar ha något som likar ett gosedjur som sticker

29

upp från den. På golvet kan betraktaren även se smuts som pappersbitar och annat. På

fotografiets högra sida ser man en trästolpe som kan vara till en dörr eller som bara står där.

3.1.4. Young man with curlers at his home at West 20th Street, N.Y.C (1966)

Diane Arbus tog denna bild hemma hos denna unga man, den är ett fotografi av hans ansikte.

Ljuset kommer från fotografiets vänstra sida och lägger en skuggning på den högra sidan. I

fotografiet ser betraktaren en mans huvud, axlar och hans vänstra hand. Det ser ut som att han

är mitt i ett samtal med sin lätt öppna mun och ansiktsuttryck. Hans ögon är öppna och tittar

direkt in i kameran som om det är betraktaren han talar med. Hans ögon är sminkade med vad

som verkar vara lite mascara, eyeliner och kanske även lite ögonskugga. Ögonbrynen är rakade

och nya har smalt ritats precis över där de ursprungliga skulle varit. Man ser hårstrån från de

gamla ögonbrynen lite här och var. Näsan är ganska stor på bredden i hans långa ovala ansikte.

Hans mun är liten och lite öppen. Han verkar ha ett mörkare läppstift på dem och man kan se

hans övre tänder i munöppningen. Hans långa ovala ansikte och skuggningen gör att hans kinder

ser lite insjunkna ut. Han har även ärrbildning och ett mörkare märke på sin vänstra kind. Han

har lite skäggstubb på hans långa haka och över munnen. Hans panna är ganska kort och

hårstrån hänger ner över den då de är för korta för att sitta i papiljotterna. Från betraktarens

vinkel ser man fem papiljotter, en som håller luggen och sedan två på var sida av huvudet. Vissa

papiljotter är mer synliga än andra. På mannens högra sida av huvudet ser man tydligt den vita

papiljotten som sitter högst upp medan den nedra är mer täckt av hår. På mannens vänstra sida

syns hans papiljotter mer. De vita papiljotterna står ut från hans mörka hår och resten av

fotografiets mörka toner. Den unga mannen bär en mörk V-tröja och i sin vänstra hand håller

han elegant en cigarrett, som verkar vara relativt nytänd. Hans naglar är långa, spetsiga och

målade i en ljusare färg. Bakgrunden är en vägg i mörkare färg.

3.1.5. A Jewish giant at home with his parents in the Bronx, N.Y. (1970)

Fotografiet föreställer den judiska jätten Eddie Carmel och hans föräldrar i deras vardagsrum i

april 1970.229 Eddie står till höger om sina föräldrar på fotografiets vänstra sida. Han är lätt

hukad och städjer sig på en käpp. Han tittar ner på sina föräldrar med ett lugnt ansikte som vi

ser i helprofil. Han har mörkt, krulligt hår och skäggstubb. Han bär en ljus kortärmad skjorta

och mörka långbyxor med mörka skor. Betraktaren ser bara hans högra arm, som är lätt krökt

och som håller i käppen han stödjer sig på. Denna käpp är mörk men har ett vitt handtag. Hans

fötter är stora men hans vänstra ser störst ut, detta kan ha att göra med vinkeln då han har den

30

lite mer framdragen. Hans mor och far ser ut att vara lika långa och når upp till Eddies bröst.

Modern som står närmast sin son tittar upp på hans ansikte med ett nästan förbryllat

ansiktsuttryck. Hon har kort krulligt hår, bär glasögon och en mönstrad ärmlös klänning som

slutar vid hennes knän. Hon håller sina händer på sina höfter. Fadern står på sin frus vänstra

sida på fotografiets högra sida, lite bakom henne. Till skillnad från hans fru tittar han inte upp

på sin sons ansikte utan håller en stadig blick på sin sons bröst. Han bär en vit skjorta med en

mörk kavaj, mörka byxor, skor och en slips. I bröstfickan på kavajen sticker det upp ett ljust

tyg. Likt sin fru så bär han glasögon men har ljusare hår än sin fru och son. Hans blick är

koncentrerad och hans vänstra hand, som är den enda synliga för betraktaren, vilar i hans

kavajficka. Mellan parets huvud hänger en mindre tavla med ett motiv som ser ut som en stad.

På var sida av tavlan finns det fönster som båda har randiga igendragna gardiner. Bredvid

fadern, på hans vänstra sida, står det en fåtölj med ett mörkare tyg draperat över. Bakom fåtöljen

står en golvlampa vars skärm är inplastad. Bakom Eddie står en soffa som ser ut att vara

draperad med ett mörkt blommigt tyg. Över soffan hänger ännu en tavla som betraktaren bara

kan se en del av då fotografiet är beskuret där. En sladd eller tjockare tråd hänger ner från

tavlans topp och bildar en ögla nedanför tavlans ram. Bredvid soffan och bakom Eddie står ett

avlastningsbord med en äldre bordslampa med blommotiv vars skärm även den är inplastad. På

bordet står det även en mindre klocka som visar tiden 11.11. På soffan ligger det två

hopknycklade pappersbitar och en annan pappersartikel längre bort som ser ut att kunna vara

ett anteckningsblock eller liknade. Ytterligare en fåtölj finns i rummet men betraktaren ser bara

dess armstöd. Arbus har troligen stått lite snett bakom denna när hon tog fotografiet.

3.2. Analys

Ett faktum som är omöjligt att bortse från när man betraktar ett fotografi är fotografen. Det är

fotografen som väljer motiv, subjekt och som sätter scenen för fotografiet. Det är inte möjligt

att betrakta ett fotografi utan att även se fotografens vision eller bakomliggande tanke. I fallet

med Arbus, som exempelvis inte är politisk i sina fotografier, kan betraktaren hitta flera möjliga

bakomliggande tankar som kan spåras till hennes liv.

Vi första anblicken är hennes fotografier relativt enkla och entydiga. De titlar hon ger verken

beskriver det som utspelar sig i fotografiet eller det som man ska se. Betraktaren ser det som

titeln berättar, exempelvis