När bok blir film…132195/FULLTEXT01.pdf · 2008-07-03 · condition which is normal in the epic-lyric model. Big parts of the story have been crossed out, altered and added to

Institutionen för informationsvetenskap Enheten för medier och kommunikation C-uppsats i medie- och kommunikationsvetenskap Framlagd HT 2007

När bok blir film…När bok blir film…När bok blir film…När bok blir film…

En jämförande analys av boken och filmen Catch me if you can

Författare: Majlinda Juniku

Handledare: Amelie Hössjer

Majlinda Juniku Uppsala Universitet

Medie- och kommunikationsvetenskap C Ht 2007

2

Abstract Title: When book becomes film... – a comparative analysis of the book and film Catch me if you can (När bok blir till film…En jämförande analys av boken och filmen Catch me if you can) Number of pages: 46 Author: Majlinda Juniku Tutor: Amelie Hössjer Course: Media and Communication Studies C Period: Autumn term 2007 University: Division of Media and Communication, Department of Information Science, Uppsala University. Purpose/Aim: To study what model of dramaturgy belongs to the film Catch me if you can and to see what has been crossed out, altered and added from the book so the narrative will fit this model. Material/Method: The film Catch me if you can and the book with the same name has been used to analyze the differences between them. I have divided the differences into three categories: Crossed out, Altered and Added. In the analysis section these have been presented in each section of the film. Main results: Catch me if you can is definetly a film made with the design of the Anglo-saxon model, mostly because of its timestructure and that it portrays an action and not just a condition which is normal in the epic-lyric model. Big parts of the story have been crossed out, altered and added to make the film more acceptabel to the audience. Most of the changes had been done to make the story shorter to fit the timeframe of a film. Events had been joined together to save time but not miss anything. A character, Hanratty, has been reinforced to create a cat-and-mouse story and add excitement to the film. Other changes have been made to make the main character seem more likeable to the audience. Keywords: book, film, dramaturgy, Catch me if you can, anglo-saxon, epic-lyric



3

Förord

Att skriva uppsats är ett arbete som kräver tid och ork, speciellt när det känns att

man egentligen ska ha lov. Jag vill tacka Bujar, min pappa och min övriga familj för inspirationen de gett mig och att de gav mig modet och tiden att

fortsätta jobba på. Jag vill ge ett speciellt tack till mina systrar, Sara och Göran som har orkat gå igenom min uppsats och korrekturläsa den.

Vad gäller mitt uppsatsämne anser jag att det idag skrivs alldeles för få

uppsatser om film inom medie- och kommunikationsvetenskap. Jag hoppas min är bara början på ännu fler i framtiden.



4

Sammanfattning Syftet med denna uppsats var dels att bedöma vilken dramaturgimodell som filmen Catch me if you can tillhörde och dels att undersöka vad som hade strukits, ändrats eller tillagts när boken blev till film för att filmen skulle passa in i den dramaturgiska modell den tillhör. Resultatet på den första frågeställningen blev att Catch me if you can tillhör den anglosaxiska dramaturgimodellen, främst på grund av dessa orsaker:

• Det finns en klar och tydlig handling som är det väsentliga i filmen. • Den är en amerikansk film med en storbudget. • Händelserna pågår i en snabb rytm. • Nästan allt sker i kronologisk ordning. • Den har en klar början, mitt och slut.

Det visade sig även att mycket förändras när bok blir till film. Det mesta har verkställts för att göra filmen mer acceptabel för publiken. De flesta av ändringar har gjorts för att få berättelsen att passa in i den tidsramen som en film har. Händelser har slagits ihop främst för att spara tid, men försök har gjorts för att inte missa de mest väsentligaste företeelserna. En av de största skillnaderna är att karaktären Hanratty har tilldelats en större roll i film än i boken. Detta har möjligen gjorts för att förstärka en katt-och-råtta lek som pågår mellan honom och filmens huvudperson Frank. Franks fader har också fått större betydelse i filmen för att förstärka deras relation och intrycket av Frank som ett ensamt barn. Många fler ändringar förefaller ha införts speciellt för att få huvudrollsinnehavaren att bli mer omtyckt av publiken.



5

Innehållsförteckning

1. Inledning................................................................................................................................. 7

2. Syfte och frågeställningar....................................................................................................... 8

2.1. Problemformulering ........................................................................................................ 8

2.2. Syfte ................................................................................................................................ 8

2.3. Frågeställning .................................................................................................................. 9

2.4. Avgränsningar och urval ................................................................................................. 9

2.5. Disposition ...................................................................................................................... 9

3. Tidigare forskning ................................................................................................................ 10

4. Bakgrund och Material......................................................................................................... 12

4.1. Filmens början............................................................................................................... 12

4.2. Början på filmens förhållande till boken....................................................................... 12

4.3. Catch me if you can ....................................................................................................... 13

4.3.1. Filmen..................................................................................................................... 13

4.3.2. Boken ..................................................................................................................... 14

5. Teori ..................................................................................................................................... 15

5.1. Narrativiteten................................................................................................................. 15

5.2. Dramaturgiska modeller ................................................................................................ 15

5.2.1. Den anglosaxiska dramaturgin ............................................................................... 16

5.2.2. Den episklyriska dramaturgin ................................................................................ 18

6. Metod ................................................................................................................................... 20

6.1. Val av film..................................................................................................................... 20

6.2. Bok till film eller film till bok? ..................................................................................... 20

6.3. Analysgenomförandet ................................................................................................... 20

6.4. Validitet och reliabilitet................................................................................................. 21

7. Empiri................................................................................................................................... 23

7.1. Filmen............................................................................................................................ 23

7.2. Boken ............................................................................................................................ 27

8. Resultat och Analys.............................................................................................................. 32

8.1. Vilken dramaturgimodell tillhör filmen Catch me if you can? ..................................... 32



6

8.2. Vad har strukits, ändrats eller tillagts när boken blev till film för att berättelsen ska

passa in i denna dramaturgimodell? ..................................................................................... 33

8.2.1. Anslaget.................................................................................................................. 33

8.2.2. Fördjupning och upptrappning ............................................................................... 36

8.2.3. Klimax.................................................................................................................... 37

8.2.4. Nedtrappning och konfliktlösning.......................................................................... 38

8.2.5. Konklusion och avslutning..................................................................................... 38

8.3. Sammanfattande analys................................................................................................. 39

8.3.1. Sammanfattning av strykningar, ändringar och tillägg .......................................... 39

8.3.2. Berättelsen och de dramaturgiska modellerna ....................................................... 40

9. Slutsatser och diskussion...................................................................................................... 42

9.1. Slutsatser ....................................................................................................................... 42

9.2. Diskussion ..................................................................................................................... 42

9.3. Vidare forskning............................................................................................................ 44

10. Litteraturförteckning .......................................................................................................... 45

10.1. Litterära källor............................................................................................................. 45

10.2. Elektroniska källor ...................................................................................................... 46

10.3. Övriga källor ............................................................................................................... 46



7

1. Inledning

Gudfadern, Borta med Vinden, Sagan om Ringen, Harry Potter, Jurassic Park, Tjuren från Bronx, När lammen tystnar och Trollkarln från Oz. Vad har alla dessa filmer gemensamt? Bortsett från att alla är kända filmer, är de alla baserade på böcker.1 Många av de filmer vi idag respekterar, älskar eller hatar är baserade på böcker, men de flesta vet inte ens om detta. Söker man på ”movies based on books” på Google får man cirka 350 000 träffar.2 Detta visar på hur många Internetsidor det finns som talar om filmer baserade på böcker. Försök har gjorts för att hitta en lista som innehåller exakt alla filmer baserade på böcker, men antalet är så stort att det har misslyckats. Redan vid filmens födelse i början av 1900-talet kunde man se det starka förhållandet mellan litteratur och film då en stor del av filmerna som gjordes var filmatiseringar av litterära verk. Denna statistik håller sig än idag och det har blivit allt vanligare att böcker blir till film. Både litteraturen och filmen har ansetts vara sätt att uttrycka sig, att ge form åt kunskapen, idéerna, känslorna och personliga orienteringar. Det diskuteras än idag om fördelarna och nackdelarna när en berättelse byter medium. Det traditionella användandet av språket vid kritik av filmatiseringar av romaner har varit extremt fördömande, med spridning av termer som insinuerar att film varit en ”björntjänst” till litteraturen. Trots variationen i anklagelser har tanken varit detsamma – boken var bättre. När det sägs att en filmatisering har varit ”otrogen” mot originalet, själva extremiteten i termen visar på den starka besvikelsen när en filmatisering misslyckas med att fånga de fundamentala skildringar och estetiska egenskaper som den litterära källan har. Visserligen är det tvivelaktigt om strikt trohet är ens möjligt. En filmatisering skiljer sig automatiskt från originalet då det är ett byte av medium. Bytet från ett enkelspårigt verbalt textmedium så som boken till ett flerspårigt medium som film, som inte bara kan leka med orden utan även med musik, ljudeffekter och fotografiska bilder, förklarar varför det är omöjligt men även oönskat att förbli trogen boken.3 Denna uppsats ska inte ta upp vilken av dessa två medier som fungerar bäst för att berätta en berättelse, oavsett hur intressant det skulle vara, utan helt enkelt visa skillnader som kan förekomma när samma berättelse byter medium. Båda dessa medier existerar och båda använder sig ibland av samma berättelser. Vilken är bra eller dålig, trogen eller otrogen till originalet är en smaksak och upp till var och en att bedöma men det är viktigt att påvisa skillnaderna och analysera varför de finns. I denna uppsats ska jag göra just detta med filmen Catch me if you can som exempel.

1 Internet Movie Database: www.imdb.com 2 Google: http://www.google.se/search?hl=sv&q=%22movies+based+on+books%22&btnG=S%C3%B6k&meta 3 Stam, Robert, Literature through Film – Realism, Magic and the Art of Adaption, s. 3.



8

2. Syfte och frågeställningar 2.1. Problemformulering Det har gjorts en hel del studier som har jämfört film och litteratur, bland annat bokserien av Robert Stam, som det kommer att berättas mer om i kapitel 3. De flesta studier är dock gjorda på filmer och böcker producerade på 1900-talet. Visserligen har vi relativt nyligen gått in i 2000-talet, men sedan dess har det producerats en hel del filmer. IMDB (Internet movie database), som är den mest omfattande film och TV databasen på nätet, har över 15000 poster tillskrivna år 2000 och år 2006 tillskrivs så mycket som knappt 24000 filmer, vilket är en ökning på 60 %.4 Detta visar att det produceras allt fler filmer och TV-serier. På Internetsidan Based on the Book finns det en lista över de mesta kända filmer baserade på böcker. Där har författaren av sidan även gjort en bedömning av vilket medium som passade berättelsen mest, kort sagt vilket medium var bäst.5 Att många av dessa filmer baserade på böcker bygger på faktiska händelser ökar deras betydelse. Amerikanska filmer och tv-program är några av vår tids mest inflytelserika förmedlare av historia. Medieringar av det förflutna i rörlig bildform på film, tv och digitala medier har blivit allt viktigare för allmänhetens uppfattningar om och förhållningssätt till det förflutna.6 Eventuella konsekvenser av detta kommer att diskuteras i uppsatsens senare kapitel. Det är alltså allt viktigare att studier av filmer och program baserade på sanna historier görs. 2.2. Syfte Syftet med denna uppsats är att ge bättre förståelse för vad som händer med en berättelse när den överförs från bok till film. Kända filmer når en större publik och därmed påverkar de även fler. En av de mest kända filmatiseringar av litterära verk som har kommit på senare år är Catch me if you can, vilken även blir fallstudien för denna undersökning. Här ska jag helt enkelt presentera skillnader och likheter mellan boken och filmen Catch me if you can med utgångspunkt från två dramaturgiska modeller. Utöver det är det viktigt att analysera varför dessa ändringar har skett och vilka konsekvenser ändringarna kan medföra.

4 IMDB: http://imdb.com/Sections/Years/ 5 Based on the Book: www.basedonthebook.com 6 Snickars, Pelle, ”Hollywood har koloniserat det förflutna”, Svenska Dagbladet, 2007-02-03.



9

2.3. Frågeställning Frågeställningarna som kommer att besvaras i denna studie är:

- Vilken dramaturgimodell tillhör filmen Catch me if you can? - Vad har strukits, ändrats eller tillagts när boken blev till film för att berättelsen ska

passa in i denna dramaturgimodell? 2.4. Avgränsningar och urval Till en början var det tänkt att studera två filmer och två böcker som kom ut vid olika tider, men det hade jag inte utrymme för i denna uppsats. Genom att studera endast en film och en bok kan jag gå in närmare på de olika delarna och därmed även göra en djupare studie. Catch me if you can var en av de filmer/böcker jag valt ifrån början. Jag hade redan en förutfattad mening att om en biografi görs till bok eller film är det viktigare att berättelsen innehåller fakta och följer en trolig tidslinje, i jämförelse med en fiktiv berättelse. Därför inriktade jag mig på att leta efter filmatiseringar av självbiografiska verk. En av de senaste och mest kända sådana är just Catch me if you can. Jag ville också gärna ha med en film baserad på en bok där författaren har varit involverad i filmprocessen för att se om skillnaderna mellan film och bok var större då. Detta behöver inte alltid vara fallet, men det är en hypotes som bör undersökas. I Catch me if you can har författaren av boken varit involverad som konsult under filmens skapande.7 2.5. Disposition I kapitel 3 ska en del tidigare forskning som har gjorts angående förhållande film-litteratur presenteras. Därefter berättas det i kapitel 4 kortfattat om filmens bakgrund, filmens tidiga förhållande till boken samt en helhetsbeskrivning av boken och filmen Catch me if you can. I kapitel 5, teorikapitlet, presenteras de två dramaturgiska modeller som jag har haft att utgå från. Metodkapitlet (kap 6) innehåller en beskrivning av hur jag har gått till väga när jag har genomfört denna uppsats. Kapitel 7 innehåller en gedigen beskrivning av både filmen och boken Catch me if you can. Senare övergår vi till kapitel 8 där resultaten av undersökningen visas för att senare analyseras i kapitel 9. Till sist följer en diskussion om slutsaterna samt idéer till vidare forskning.

7 IMDB: http://imdb.com/title/tt0264464/fullcredits#cast



10

3. Tidigare forskning Ända sedan filmens början, för drygt 100 år sedan, har litteratur och film varit nära förknippade med varandra. Likt de flesta fenomen från förra seklet finns det en hel del forskning kring film- och litteraturförhållandet. Bland de främsta är Robert Stams och Alessandra Raegos bokserie i tre delar, som är en samling av flera olika undersökningar/uppsatser.8 Den tar upp ett stort antal filmer och böcker samt fenomen inom film- och litteraturförhållandet. Här framhävs de problem som filmskaparna kan få när de ska filmatisera ett känt litterärt verk. Men det som alltid verkar komma fram som slutsats är att filmatiseringarna aldrig kan vara helt trogna sina originalverk oavsett hur mycket man söker efter det. Själva bytet av medium gör att saker och ting förändras, till exempel att man visar gester på andra sätt och skapar miljöer tillsammans med bakgrundsmusik. Detta kan man inte göra i en bok. Å andra sidan har läsaren vid bokläsning större frihet att med egna tankar och fantasier skapa dessa miljöer och karaktärer. Det är svårt att välja sida, men det har Stam försökt undvika helt. Han påstår även att det inte går att säga att boken var bättre för det är inte samma berättelse de berättar. Som det kommer att berättas om i nästa kapitel är Shakespeares verk några av de mest filmade i världen. Därför finns det även många studier som har undersökt filmatiseringar av hans verk. Däribland finns även boken Filming Shakepeares plays av Anthony Davies. 9 Författaren medger i boken att dramatiska upplevelser för teater- och filmpubliker är utmärkande annorlunda, men visar även på de speciella egenskaper som filmens dramatiska språk har i filmatiseringar av Shakespeares pjäser. I denna bok undersöktes filmatiseringar av fyra kända regissörer: Laurence Olivier, Orson Welles, Peter Brook och Akira Kurosawa. Davies jämför det rumsliga inom teatern och filmen och kommer fram till att de dramatiska resurserna för filmen är mer essentiellt rumsliga. Han diskuterar även de dramatiska problem som originalkällan, pjäsen, utgör för filmskaparen samt hur dessa filmatiseringar har påverkat senare pjäsuppsättningar av Shakespeare. Till skillnad från de flesta studier där man undersöker vad som händer med berättelsen när bok blir till film, finns det även en del undersökningar som jämför narratologiska skillnader mellan film och böcker som är baserade på film. Detta har börjat bli allt vanligare idag. Exempel på sådana är böcker som Min bästa väns bröllop, Pirates of the Caribbean, Bodyguard, Batman Forever och många fler. I dessa fall har böckerna publicerats för att fortsätta surfa på den våg av succé som filmerna har haft.10

8 Stam, Robert & Raengo, Alessandra (red.), A Companion to Literature and Film, 2:a upplagan, Blackwell Publishing, 2006. 9 Davies, Anthony, Filming Shakespeares plays: The adaptions of Laurence Olivier, Orson Welles, Peter Brook and Akira Kurosawa. 10 Jost, Francoise, “The Look: From Film to Novel - An essay in Comparative Narratology”, finns i Stam, Robert & Raengo, Alessandra (red.), A Companion to Literature and Film, s. 71f.



11

I en magisteruppsats skriven av Angelica Wahlberg, har Jane Austens romaner undersöks i jämförelse till dess filmatiseringar. 11 En av slutsatserna som uppnåddes var att miljön skiljer sig mycket mellan böcker och film på grund av att den är ofta förskönad i filmerna. Austen beskriver sparsamt och neutralt en social verklighet där karaktärerna ibland har en oacceptabel inställning, om man jämför med vår tid. I filmerna existerar inget av detta. Där verkar karaktärerna befinna sig på en evig semester och tjänstefolket finns där bara för att förstärka den vackra miljön. Karaktärer framställs som mycket mer personliga i filmerna och detta är något som skådespelarna bidrar till. Oftast är det kända skådespelare som vi känner till sedan tidigare och redan har en uppfattning om. Detta kan influera rollen både negativt och positivt. En jämförelse mellan boken och filmen Catch me if you can finns på Wikipedia. Trots att Wikipedia inte är den mest tillförlitliga källan är denna jämförelse helt korrekt, vilket kommer att visas senare i denna uppsats. Visserligen är det en mycket enkel jämförelse, men den får med i huvuddrag de största skillnaderna.12

11 Wahlberg, Angelica, Jane Austens romaner på film och i litteraturhistoria – en uppsats om nutida tolkningar av en författares verk, 2003. s. 62f. 12 Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Catch_Me_If_You_Can



12

4. Bakgrund och Material 4.1. Filmens början Filmens födelseår brukar räknas 1895, då bröderna Lumiére för första gången presenterade sin nya uppfinnig, kinematografen, inför en publik i Paris. Två år senare kom uppfinningen till Sverige. Att sköta en sådan kinematograf vid denna tid innebar en hel del besvärligheter och det tog ett tag att övervinna dessa. Men när detta väl var gjort spred sig filmen snabbt i både städer och landsbygd, inledningsvis genom ambulerande förevisare, på marknadsplatser och i gycklartält. Visserligen tilltalade filmen många men den skrämde även många. Dessa ville inte erkänna filmens utvecklingsmöjligheter och fördömde den. Trots detta vann filmen allt större utbredning och publiken strömmade till biograferna. Den hade vunnit en säker position som folknöje. Mest publik drog de biografer som genom uppseendeväckande rubriker utbjöd nervspänning och sensation och en stor del av denna publik var barn och ungdom, vilket ledde till stora debatter och censurering av vissa filmer. Filmen blev främst populär hos arbetarklassen och den gav möjlighet för dem som inte kunde läsa att njuta av berättelser i media.13 Även om filmens tekniska och konstnärliga möjligheter kunde skönjas i endast enstaka fall, kunde snart ingen undgå att få upp ögonen för filmens betydelse.14 4.2. Början på filmens förhållande till boken På grund av oron kring hur filmen påverkar ungdomen försökte man komma på sätt att göra filmen mer allmänbildande och integrera den i undervisningen. Det föreslogs i maj 1909 att en filmatisering av Selma Lagerlöfs ”Nils Holgerssons underbara resa” skulle göras. Detta avslogs däremot av själva Lagerlöf och hennes rådgivare Alfred Dalin med anledningen att ”de mekaniska bilderna av olika slag befordra icke barnfantasins sunda växt, utan hindra och förslöa den, helst om de i större antal ställas inför barnens ögon”. Frans Hallgren, som var något av en visionär på området och själv hade gett förslaget till Lagerlöf, resonerade annorlunda. Han trodde på filmen och tyckte att den skulle kunna komma att jämföras med boktryckarkonsten. Han såg kinematografins betydelse som undervisningsmedel med argumentet att en skildring i både ord och rörlig bild var mer än dubbelt så lärorik jämfört med om det endast skedde i ord.15 Redan 1908 hade det skett en vändpunkt i filmens utveckling mot självständighet som konstart och socialt erkännande. I Paris bildades av Franska akademiens närstående kretsar ett filmbolag med uppgift att höja filmkvaliténs nivå genom att filmatisera kända litterära verk med etablerade teaterskådespelare i rollerna. Denna nya filmgenre kom att kallas Film d’Art och den nådde snabbt till Sverige där den fick stor framgång. Filmen ansågs ha gett ett nytt världsomfattande språk för berättande av historier och skildringar av händelser. Det ansågs vara en ny litteratur, som var lätt att begripa och hade en mäktig inverkan på det mänskliga

13 Mierendorff, Carlo, Hade jag bara biografen! s. 19. 14 Liljenberg, Bengt, Dramatik på vita duken, s. 9-11. 15 Ibid. s. 12f.



13

sinnet. Inledningsvis blev det dock mest fråga om att filma avlidna författares verk. Shakespeares dramatiska verk hörde till dem som ganska flitigt kom att utnyttjas. Idag har uppemot 150 filmatiseringar av Shakespeares arbeten gjorts.16 4.3. Catch me if you can Nu går vi över till den filmatisering som är i fokus för just denna uppsats. Här nedan följer en del fakta kring utgivningen av boken och filmatiseringen av den. Presentationen av filmens handling görs i kapitel 7. 4.3.1. Filmen Författaren Frank Abagnale Jr. sålde filmrättigheterna redan 1980. Sedan skickades projektet runt och när det 20 år senare till slut kom till Dreamworks Productions valde de att producera filmen.17 Några av Hollywoods största skådespelare medverkar i filmen, såsom Leonardo DiCaprio, Tom Hanks, Martin Sheen, Jennifer Garner m.fl. Catch me if you can hade premiär i USA den 16 december 2002 och fick svensk premiär knappt tre månader senare, den 7 mars 2003. Filmen blev en stor succé i flera länder däribland USA och Sverige och har parodierats i bland annat serien ”Simpsons”. Den blev väl mottagen från de flesta kritiker. På sidan www.rottentomatoes.com, där man samlar kritikerbetyg och redovisar de i procent, har Catch me if you can fått 96 % bra recensioner.18 Produktionskostnaderna för filmen uppgick till drygt 52 miljoner dollar, men den tjänade in 352 miljoner dollar, varav 30 miljoner endast under den första helgen då den släpptes.19 Filmen spelades in under 56 dagar vid 140 olika inspelningsplatser i USA och Kanada. Speilberg sa själv: ”It was a lot of moving around, sometimes three locations on a single day, and I have never worked faster in my entire life. But I think in this case moving so fast kept the momentum going for the entire cast and crew.” Den svåraste uppgiften för produktionsteamet, enligt dem själva, var att återuppliva 60-tals miljön, färgerna och stilen. Filmen är mycket kvick och därför behövdes det skapas en mycket ljus och färgglad bild. Detta möjliggjordes främst genom manipulation av ljus, ljudspår/musik samt val och design av kläder.20 Frank Abagnale Jr. påstår själv att 90 % av filmen är sanningsenlig. Han säger att filmen är baserad på hans liv men att den inte är en dokumentär. Att få in en femårsperiod i en två timmars film gör att det är nödvändigt att ta bort vissa saker och ta vissa genvägar, fortsätter han.21 På sitt företags hemsida har han även en sida med kommentarer där han säger att han

16 Liljenberg, Bengt, Dramatik på vita duken, s. 14f. 17 Filmens officiella hemsida: http://www.dreamworks.com/catchthem/main.html 18 Rotten Tomatoes: http://www.rottentomatoes.com/m/catch_me_if_you_can/ 19 Box Office Mojo: http://boxofficemojo.com/movies/?id=catchmeifyoucan.htm 20 Catch me if you can’s officiella hemsida: http://www.dreamworks.com/catchthem/main.html 21 Frank Abagnale – mellan verklighet och fantasi, Dreamwork productions 2002.



14

kände sig tvungen att förklara lite nu efter det att filmen har kommit ut. Även där förstärker han att boken, och ännu mer filmen, är löst baserade på hans liv.22 Om man vill höra Frank Abagnale Jr. berätta om sin livshistoria direkt med sina egna ord kan man göra det genom att se ett klipp på Internet från en kongress som han gästade.23 4.3.2. Boken Boken släpptes för första gången 1980 i USA där den nådde bestsellerlistorna inom loppet av ett par veckor.24 Den är skriven av Frank W. Abagnale själv tillsammans med Stan Redding. Frank gör det tydligt i början att en del namn, datum och platser som är med har blivit ändrade för att skydda rättigheterna för dem som omtalas i boken.25 Den engelska pocketversionen som lästes för denna uppsats innehåller 220 sidor och på framsidan syns även en version av filmframsidan med bild av Leonardo DiCaprio och Tom Hanks. I denna version ingår det även en intervju med Frank Abagnale själv, som tar upp frågor angående filmatiseringen av boken. I samband med att filmen släpptes omtrycktes boken sju gånger i USA under 2003 och ytterligare ett antal gånger i 2005 och 2007.26 I Sverige däremot trycktes boken för första gången på svenska efter att filmen hade släppts på bio.27 Boken är dedikerat till Franks far.28

22 Abagnale’s hemsida: http://www.abagnale.com/comments.htm 23 http://www.chasingthefrog.com/catalog/video.php?vid=2504 24 Amazon: http://www.amazon.com/Catch-Me-If-You-Can/dp/0767905385 25 Abagnale, Frank och Redding, Stan, Catch Me If You Can: The True Story of a Real Fake, s. 4. 26 Ibid. 27 Abagnale, Frank och Redding, Stan, Catch Me If You Can (svenska) 28 Abagnale, Frank och Redding, Stan, Catch Me If You Can: The True Story of a Real Fake, s. 5.



15

5. Teori 5.1. Narrativiteten Narrativiteten, berättelseformen, har en mycket central och intressant position inom alla sorters media,29 främst inom böcker och film. David Bordwell och Kristin Thompson säger i sin bok Film Art att narrativiteten är ”en kedja av händelser i orsak-verkan relation som sker inom tid och rum” [min övers.].30 Men denna begreppsförklaring anses vara för simpel. Den franske Claude Bremond förklarar narrativiteten så här: ”Varje berättelse (narrativ) är en diskurs som inbegriper en kedja av händelser – som har ett mänskligt intresse – under en enhet av en och samma agerande” [min övers.]. Han tillägger även att ”det är endast i relation med ett mänskligt projekt som händelserna får mening och blir organiserade i strukturerade tidssekvenser”.31 Under resterande del av denna studie ska Gripsruds definition av narrativitet användas. Han säger att ”en berättelse (narrativ) är en representation av mänskliga (eller människolika) subjekt med ett projekt (en vilja, önskan, begär) som upplever en serie av kausalt länkade händelser”.32 Ibland används uttrycket narratologi istället för narrativitet trots att dessa två begrepp har samma betydelse, men det första begreppet är vanligare inom den strukturalistiska traditionen.33 5.2. Dramaturgiska modeller Lena Israels huvudtema i hennes bok Filmdramaturgi och vardagstänkande är att film producerar verklighet. Hon anser att all film på något sätt uttrycker en slags verklighet eller snarare en teori om verkligheten och att filmens verklighet och vår dagliga verklighet alltid står i viss relation till varandra. I denna ”verklighetsproduktion” skiljer hon mellan två olika grundtyper av dramaturgi i filmberättandet, nämligen den anglosaxiska berättarstilen och den episklyriska. Dessa två grundtyper producerar verklighet på två olika sätt: 1. genom sin struktur och 2. genom sin relation till den tänkande och kännande åskådaren som är den som ska bilda en uppfattning av den värld som presenteras framför honom eller henne.34 Lena Israel är inte den enda forskaren som har presenterat denna indelning av dramaturgier. Barbro Smeds, aktiv i dramatiska institutet i Stockholm (2005), har också nämnt dessa modeller som de främsta, även om hon redovisar för några fler modeller som är lite mer ovanliga.35 I övrigt har även Thomas Granath beskrivit exakt samma två grundmodeller.36 I detta kapitel är Israels verk den viktigaste källan, då hon har beskrivit modellerna utförligast. 29 Gripsrud, Jostein, Understanding media culture, s. 191. 30 Bordwell, David och Thompson, Kristin, Film Art: An Introduction, 2:a upplagan, New York 1986, s. 55. 31 Gripsrud, Jostein, Understanding media culture, s. 192. 32 Ibid. 33 Ibid. s. 191. 34 Israel, Lena, Filmdramaturgi och vardagstänkande, s. 97. 35 Smeds, Barbro, Dramaturgi, s. 21ff. 36 Granath, Thomas, Manus och dramaturgi för film, s. 100ff.



16

Det kan även hända att filmer inte renodlat tillhör endast den ena grundtypen av dramaturgi. Olika delar av en film kan använda sig av anglosaxiska respektive episklyriska dramaturgiska former, och då får vi blandfilmer. Trots detta kan man oftast i helheten tillskriva en film en viss dramaturgisk modell. Här ska de båda dramaturgiska grundtyperna presenteras. 5.2.1. Den anglosaxiska dramaturgin Den anglosaxiska grundtypen av dramaturgi förekommer främst i amerikansk film, speciellt från storbudgetföretag i Hollywood. Visserligen existerar den i andra kulturers filmberättande, men den största delen kommer från den engelsktalande delen av världen. Denna typ kallas ibland även för den klassiska eller traditionella modellen trots att den amerikanska filmen ofta betraktas som ideal och norm. Den anglosaxiska dramaturgin använder sig av 1800-talets melodram med teatern och Aristoteles som förebilder.37 Inte konstigt med tanke på att i filmens början ansågs filmen vara ett nytt sätt att presentera teater och det var främst teaterskådespelare som spelade i de tidiga filmerna.38 Strukturen till denna modell är ofta konstruerad i fem olika avsnitt39:

1. Anslag: Här presenteras huvudpersonerna och miljön så snart som möjligt. En konflikt presenteras redan i början. Konflikten skapas genom motsättningar mellan en person och en eller flera andra personer. Det uppträder en framåtrörelse som ska få åskådaren att vilja se resten av filmen. Det sker något som bryter upp det harmoniska tillstånd som antas råda innan filmen börjar. Ofta är det huvudpersonen som försätts i så stort underläge som möjligt. Anslaget ska vara kort och tydligt.

2. Fördjupning och upptrappning: Samma kris/huvudkonflikt som påbörjades i anslaget fortsätter och trappas upp alltmer och vi får en något djupare presentation av karaktärerna. Huvudpersonen ska vara i så stort underläge som möjligt för att sedan visa vad han/hon går för när de kämpar sig ut ur problemen.

3. Klimax: Här når huvudkonflikterna sin klimax. Detta är en höjdpunkt i berättelsen men samtidigt kan en vändpunkt (peripeti) äga rum.

4. Nedtrappning och konfliktlösning: Här tonas huvudkonflikten ner och löses.

5. Konklusion och avslutning: Slutet på filmen innebär oftast en logisk eller psykologisk härledning från de tidigare ingående delarna. I och med konfliktlösning är filmen egentligen slut, men konklusionen och avslutningen ger publiken en chans att pusta ut och dela huvudkaraktärens triumf eller sorg.

Handlingen som utgör filmen ska ha en början, en mitt och en slut för att filmen ska verka hel. En början följer inte nödvändigtvis utav något annat, utan det är annat som naturligt följer efter den. Ett slut, å andra sidan, är det som naturligt följer av något annat, antingen av

37 Israel, Lena, Filmdramaturgi och vardagstänkande, s. 98. 38 Liljenberg, Bengt, Dramatik på vita duken s. 11-14. 39 Israel, Lena, Filmdramaturgi och vardagstänkande, s. 98.



17

nödvändighet eller av sannolikhet och efter slutet följer ingenting annat. Mitten är det som följer utav något samt som efterföljs av något. Denna tanke om en början, en mitt och ett slut är inte så applicerbar på verkligenheten men den kan appliceras på en berättelse (en film, en pjäs, en bok osv.).40 Ordningen mellan de fem ingående delarna i denna dramaturgiska struktur är viktig, dels för att bygga upp stämningen och dels för förståelsens skull. Förståelsen formuleras stegvis genom de olika delarna fram till slutet där man får den sista logiska pusselbiten. Varje scen i filmen måste ha en klar mening. Det dramatiska berättandet bygger på tidens, rummets och handlingens enhet samt en uppbyggnad av en intrig i konflikt och krisperspektiv. Orsakssammanhangen poängteras. Den stramt komponerade filmen visar enbart det som är relevant för intrigen, där varje sekvens leder till nästa och utgör en följd av den tidigare och där orsakssammanhangen dominerar. En enda och hel handling bör skiljas i en berättelse och ”dennas olika konstitutiva element bör så komponeras att helheten rubbas eller förstörs, om något av dessa flyttas eller tas bort. Ty det som kan läggas till eller utelämnas utan att detta åstadkommer någon tydlig förändring har ingen del i helheten”.41 Kronologin, alltså tidsföljden är därmed en genomgående princip. Å andra sidan kan en löst komponerad film innehålla tidshopp och svagare orsakssamband mellan sekvenserna och på grund av detta gränsar de därmed till den episklyriska dramaturgin.42 Vid denna typ av dramaturgi betraktas åskådaren huvudsakligen som passivt mottagande. Berättelsen skapas inte genom en dialog med åskådaren. Berättelsen är en färdig sanning som skall presenteras för publiken.43 Det gäller att perceptuellt och känslomässigt binda åskådarens intresse genom spänningsfyllda delmoment. Åskådaren ska alltid få ett givet svar på de frågor denne har. För att filmens fiktion ska fungera försöker man inom den anglosaxiska dramaturgin ha en minimal barriär mellan huvudpersonen och åskådaren. Om en åskådare har identifierat sig med huvudpersonen känslomässigt har åskådaren det lättare att acceptera de slutsatser som filmen kommer fram till. Filmskaparna använder sig av flera olika sorters trick för att framkalla intresse hos åskådaren och undvika kritisk distans. Identifikationen kan till exempel skapas genom sympati för huvudpersonen när denne befinner sig i ett underläge, men vill arbeta sig upp från detta. Det gäller att ha en bra början som är en förberedande start, där man långsamt förs in i handlingen. Däremot ska inte allting berättas med en gång. Det finns också filmer som har en media res-början, där berättelsen börjar mitt i ett händelseförlopp och vid sådana starter blir det svårt att få in all information som ska in i ett anslag. Det som är gemensamt för filmer i den anglosaxiska dramaturgin är att alla konflikter som har drivit handlingen måste lösas. Åskådaren ska inte ha frågor kvar när filmen har slutat. Därför är det tydligt att denna dramaturgi utgår från en tro på utilitarism.44 Dessutom är det viktigt att visa att en sida har vunnit över en annan. Förespråkare för den här modellen tycks ha en tro på en naturgiven ordning vad gäller sättet att berätta, ibland även av rent vinstintresse. På detta sätt är det lättare att ha kontroll över sin åskådares reaktioner och

40 Aristoteles, Om diktkonsten, s. 34. 41 Ibid. s. 36. 42 Israel, Lena, Filmdramaturgi och vardagstänkande, s. 100. 43 Ibid. s. 105. 44 Ibid. s. 101f.



18

mottagande. Vad gäller den kronologiska strukturen i berättelsen, bör slutet innehålla en lösning av konflikten och knytas ihop med början. Den anglosaxiska dramaturgin försvaras, men även kritiseras för att endast utnyttja gamla psykologiska och kommersiella knep för att nå ut till en masspublik.45 I ett anglosaxiskt berättarsätt ger filmen en avbild av verkligheten vi känner till. Samtidigt kan man säga att denna typ av berättarteknik tillrättalägger tiden i en ordnad kronologi och skapar händelseförlopp såsom de kanske sällan upplevs i verkligheten. Alltså en ordnad utvald tid som skall föra en viss grundhandling framåt utan sidoblickar och snarare än att väcka frågor uttrycker den påståenden som fastslås. Berättaren är ofta utanförstående, allvetande och objektiv. 5.2.2. Den episklyriska dramaturgin Till skillnad från den anglosaxiska dramaturgin använder sig det episka berättandet (även kallad icke-aristoteliskt) av obegränsad tidsgestaltning och flera parallel- eller bihandlingar.46 Den konfronterar åskådaren med handlingen samtidigt som den upplevs. Det finns en större betoning av berättarperspektivet och den beskriver snarare ett tillstånd (katastesi) än en handling som man gör inom den anglosaxiska dramaturgin. Ett annat namn för denna typ av dramaturgi är just tillståndsdramaturgi. Inom denna modell är man starkt kritisk till förförelse av publiken och inlevelsen, som bidrar till att bevara det bestående. Därför har den episklyriska dramaturgin en helt annan struktur och ett annorlunda sätt att relatera till åskådaren än den anglosaxiska dramaturgin. Den är mer kontemplativ och har en långsammare rytm med vilopunkter, som ger publiken en chans att reflektera över det dem ser. Det dramatiska spänningsmomentet är mer subtilt eller finns inte. Varje scen behöver inte nödvändigtvis leda till den andra. Här finns ingen rätlinjig struktur i handlingens uppbyggnad. Istället är det ofta bihandlingarna som är viktiga i presentationen av en till synes osammanhängande historia.47 Istället för konfliktupptrappning finns det här ett skenbart upprepande av innehåll i olika dimensioner, i olika gestaltningsformer. Spiralformen blir en ofta använd struktur här, där temat är centrum. Scenerna är inte klart avgränsade utan glider ofta in i varandra. Många fristående scener, som kan ha ett eget liv i sig, bildas oberoende av någon ramhandling. Dessa scener har oftast en lyrisk ton, där själva uttryckssättet får ett eget värde. Berättandet sker inte i kronologisk ordning. Före och efter har ingen riktig betydelse. Istället för att fråga sig ”Vad ska hända härnäst?” får man fråga sig ”Vad är det egentligen jag ser?”. Fragment sprids omkring till en berättelse som åskådaren själv måste pussla ihop till en helhet. Här kan inte åskådaren bete sig passivt, eftersom filmen skapas just vid mötet mellan en deltagande åskådare och filmen själv. Den har en öppen struktur och tillåter flera alternativa tolkningar. Åskådaren är aktiv för att den måste göra något med filmen för att en eller flera

45 Israel, Lena, Filmdramaturgi och vardagstänkande, s. 103. 46 Ibid. s. 107. 47 Ibid. s. 108.



19

betydelser skall kunna skapas. Dennes egna upplevelser vävs samman i mötet med filmen. Det är på detta sätt som åskådaren kan ge filmen en betydelse. Verkligheten skildras som en process som skapas tillsammans med åskådaren. Här är filmens avtoning ofta icke-existerande då åskådaren ofta blir lämnad med massor med frågor som denne själv får reflektera över. För det mesta finns det inte ens en början och ett slut och samma tema kan belysas ur många olika synvinklar. Däremot behöver inte text och bild nödvändigtvis sammanfalla med varandra, oftast för att lyriken i sig anses som ett språk. Replikerna är ideligen inte bara prat eller något som måste föra handlingen framåt utan är också bara där för att diskutera existensen och livet eller för att självreflektera.48 Genom sin struktur problematiserar den episklyriska dramaturgin det till synes självklara. Till skillnad från den anglosaxiska dramaturgin stannar man inte här på det välkändas nivå, det sinnligt givna kunskapen. Man tror inte genast att det är sann kunskap. Här undersöks vad kunskap överhuvudtaget kan vara och kunskapen i sig blir en problemställning.49 I ett episklyriskt tillvägagångssätt är gränserna mellan dröm och verklighet utsuddade, medan i en anglosaxisk dramaturgi är det mycket viktigt att dessa gränser är tydliga.50 Till skillnad från den anglosaxiska dramaturgin betonar denna alternativa dramaturgi i högsta grad berättarplanet. I den första modellen strävar man ofta efter en berättarstil som krymper avståndet mellan handlingsplanet och berättarplanet till ett minimum. Filmens språk och teknik ska inte dra till sig uppmärksamhet. Filmen skall ”leda, övertala, fängsla”. Inom den episklyriska dramaturgin är det precis tvärtom.51

48 Israel, Lena, Filmdramaturgi och vardagstänkande, s. 109f. 49 Ibid. s. 111. 50 Ibid. s. 112. 51 Ibid. s. 113.



20

6. Metod Denna undersökning är en jämförande kvalitativ innehållsanalys. Med hjälp av två dramaturgiska modeller undersöks skillnaderna mellan film och bok, avsnitt per avsnitt. 6.1. Val av film Filmen Catch me if you can hade jag redan sett för ungefär tre år sedan (ca 2004) och jag hade redan fattat tycke för den. Efter lite sökning på Internet fick jag reda på att det var en sann historia och fascinerades av den ännu mer. I år när det var dags att välja ämne för uppsatsen var jag inne i den ständiga debatten kring bok/film kriget och tyckte att det var passande att undersöka just skillnaderna mellan dessa två medier när de försöker berätta samma berättelse. Som tidigare nämnt i avsnitt 2.4 var jag intresserad av självbiografiska böcker som blivit till film och Catch me if you can uppfattade jag som särskilt väl lämpad. 6.2. Bok till film eller film till bok? I detta arbete har jag valt att utgå från filmen och sedan undersöka boken som komplement till den. Detta för det första på grund av att jag till en början var intresserad av att undersöka filmens dramaturgi och sedan se hur denne har formats från boken. Filmen är mer känd och mer utbredd i världen i jämförelse med boken som fick mest framgång i USA när den kom ut. Den når ut till och påverkar fler än boken gjorde. Därför valde jag att inrikta analysen först och främst på filmen. På grund av detta valde jag att först se filmen och få en uppfattning om berättelsen i den och sedan läsa boken. Boken lästes på engelska för att jag inte ville att något skulle försvinna vid översättningen. Visserligen har jag sedan varit tvungen att översätta delar av boken för att presentera det i empirin, men min presentation av boken i empirikapitlet är snarare en sammanfattning av berättelsen i boken än en transkription. Detsamma gäller även filmen som har setts på originalspråket men vid redovisning av en del citat i kapitel 7 har DVD: ns ursprungliga undertexter använts istället för en egen översättning. 6.3. Analysgenomförandet I avhandlingen Bearbetning av nyhetstext skriven av Amelie Oestreicher presenteras begreppen strykning, utbyte, omflyttning och tillägg. Dessa är viktiga i processen vid textbearbetning på till exempel en dagstidning.52 Jag har valt att använda mig av dessa i min resultatbearbetning och som indelning vid redovisning av analysen. Visserligen kan alla fyra appliceras på denna studie men jag valde att förena begreppen utbyte och omflyttning till ett enda begrepp, ändring. Detta främst för enkelhetens skulle, både för mig som författare och för läsaren av denna uppsats. Strykning är ett borttagande av ett element, tillägg är en addition av ett element. Däremot är både utbyte och omflyttning former av ändringar där själva

52 Oestreicher, Amelie, Bearbetning av nyhetstext, s. 57.



21

elementet är densamma men ändrats på ett eller annat sätt. I denna uppsats har jag använt mig av begreppet strykning när jag hänvisar till delar av boken som har helt och hållet tagits bort från filmen. När jag beskriver tilläggen som har gjorts från bok till film syftar jag på element som är definitivt nya i filmen och inte ens omnämns i boken. Ändringsavsnittet visar på element och händelser i boken som på ett eller annat sätt finns med i filmen men inte i samma sammanhang eller samma del som det presenterades i boken. De största källorna som har använts i denna uppsats är DVD: n och boken Catch me if you can. De är empirin i denna uppsats och är här för att undersökas och inte kritiseras. Däremot kan jag kritisera min egen metod, processen från läsning till redovisning i empiriavsnittet. Eftersom jag såg filmen först skrev jag först om den och redan då märkte att det skulle bli för stort om jag beskrev precis allt som skedde i filmen och redan där var jag tvungen att reducera vissa delar. När jag ville skriva om boken var det problemet ännu större. Boken är alldeles för detaljerad för att kunna rymmas i denna uppsats och då var jag tvungen att sammanfatta alla kapitel men samtidigt inte låta någon ”stor” händelse förbli obenämnd. Kvale beskriver i sin bok Den kvalitativa forskningsintervjun analysens sex steg.53 Denna bok är visserligen en metodbok främst för intervjuer men jag anser att en del av analysmetoderna kan appliceras även på andra typer av material däribland även mitt. Det fjärde steget som Kvale beskriver, tolkningen, är det som jag främst har använt mig av. I denna del urskiljer han ytterligare tre delar: strukturering, klarläggning och själva analysarbetet. Struktureringen av boken var inte svår, då jag använde samma struktur som boken hade, alltså indelningen i kapitel. Filmen däremot delade jag in i olika tidsblock för att ge empirin en bättre struktur och större översikt. Vid klarläggningen har jag eliminerat det som kändes överflödigt, både i boken och filmen, såsom upprepningar och små oväsentliga detaljer. För att försöka få med allt har jag gjort en koncentrering av berättelsen. Stora avsnitt i boken koncentreras till kortare stycken här i denna studie och långa tidsperioder i filmen har beskrivits mycket färre ord. Uppsatsgenomförandet har gått till på sådant sätt att jag först har tolkat berättelserna både i filmen och boken och sedan sammanfattat dessa så bra som möjligt. Detta kan jämföras med Kvales meningskoncentrering.54 Till sist har jag kategoriserat dessa i avsnitt för att ge en enklare helhetsbild av empirin. I resultat och analysdelen har jag analyserat och jämfört filmen per avsnitt. 6.4. Validitet och reliabilitet Oavsett hur jag hade gått till väga för att presentera boken och filmen i denna uppsats hade det blivit svårt att undvika en tolkning. Hela empiridelen i denna uppsats är just min egen tolkning av både filmen och boken. Det hade varit omöjligt att transkribera hela filmen och förklara varenda scen filmmässigt. Detsamma gäller boken. Då hade jag varit tvungen att skriva av hela. Det finns inte utrymme för det i denna uppsats. Att det har skett en tolkning kan ha minskat uppsatsens validitet, men denna undersökning kan inte ha gjorts utan att tolka. För att höja validiteten för studien, har jag jämfört min studie med en del tidigare och resultaten är liknande. Reliabiliteten påverkas positivt av att jag har varit noggrann i min

53 Kvale, Steinar, Den kvalitativa forskningsintervjun, s. 171f. 54 Ibid. s. 175ff.



22

metod till exempel genom att jag har undvikt att ha slumpmässiga fel eller slarvfel. Detta har jag gjort genom att läsa texten (även film) noggrant men visst kan det förstärkas om undersökningen genomförs även av någon oberoende annan forskare. Metoden jag har använt mig av är rätt etablerad och även om den främst är avsedd att använda på intervjumaterial funkade den mycket bra att använda även på mitt material.



23

7. Empiri Här presentas hur berättelsen tar form både i bok och film och resultaten presenteras senare i kommande kapitel. Vad gäller återberättandet av filmen kan det se ut att vara hackigt och abrupt, men detta är på grund av att jag inte ville missa någon scen utan följer filmens exakta ordningsföljd. Filmen har även delats in i tidsblock (timmar:minuter:sekunder), främst efter DVD:ns egen scenindelning. Visserligen är dessa inte proportionellt långa textmässigt, men man får ha i åtanke att en film kan spendera mycket mer tid utan dialog och utan stora händelser bara för att beskriva omgivning och situationen med bilder. 7.1. Filmen 00.00.00 Catch me if you can – filmen börjar med en scen ur en frågesportsshow där de tävlande ska gissa vilken av tre likadant klädda män som är den riktige Frank William Abagnale. Här får man genom programledaren en presentation av vad Frank har gjort:

Han uppträdde framgångsrikt som pilot hos Pan Am Airways och flög över 300 000 mil gratis. Han var också överläkare på en barnavdelning och biträdande statsåklagare i staten i Louisiana. Innan han togs fast ansågs han vara den yngste och djärvaste duperaren i USA:s historia. Han hade inkasserat mer än 4 miljoner dollar i 26 främmande länder och i alla (då) 50 stater i USA.

Detta fungerar som en summering av filmen och ger publiken en överblick över vad som väntar i filmen. Filmen fortsätter med en presentation av Carl Hanratty från FBI, som är i Frankrike och besöker Frank medan han är i en fängelsehåla under extrema förhållanden. Där vill han ta honom till en läkare och Frank försöker fly men på grund av dålig hälsa orkar han inte ens fly några meter. 00.08.28 Sedan åker vi längre bak i tiden till en samling av medlemmar i en exklusiv grupp som ska ge ett pris till Frank Abagnale senior. Här presenteras pappan som en framgångsrik och smart person och av sonens klappningar att döma är han även mycket beundrad av sin son. Nu är de hemma, Frank, hans pappa och mor, och de dansar vid julgranen och pappan berättar historien om när han träffade Franks moder som de alla tydligen hade hört flera gånger. Franks mor och far träffades när fadern var soldat i Frankrike (antagligen andra världskriget) i en liten fransk by och Franks mor valde hans far bland över 200 andra soldater. En annan morgon väcker fadern Frank och påstår att Frank har försovit sig men inte behöver gå till skolan för att han har ett viktigt möte idag som Frank ska hjälpa honom med. De går till en klädaffär för att låna Frank en svart kostym. Affären är stängt men Franks far ”lurar” kassörskan till att öppna den endast för dem med hjälp av ett guldhalsband. Frank ska posera som faderns chaufför när han ska besöka banker för att be om lån. På så sätt ser han ut att ha det välställt. Han besöker många banker men får avslag från alla. Familjen tvingas sälja alla



24

sina värdefulla ägodelar och flytta till en liten lägenhet. Fadern hade inte råd att köpa sonen något stort till hans 16-årsdag. Frank får istället en checkbok av sin far med ett saldo på 25 dollar som han kan köpa vad han vill för. 00.17.47 Frank måste byta till en allmän skola men han tar inte av sig sin privatskolekavaj. Det blir han retad för i korridoren av den mest populära killen i klassen. Men på grund av kavajen tror de andra eleverna att han är den nya vikarien och Frank låter dem tro det under en hel vecka. Under denna tid ger han tillbaka till mobbaren för hans elaka kommentar. Rektorn berättar för föräldrarna, men endast mamman är orolig. Pappan är snarare stolt över sin sons kupp. En annan dag hittar Frank sin pappas kompis hemma hos dem ensam med hans mamma och han misstänker otrohet. Vid ett senare tillfälle berättar föräldrarna tillsammans med en advokat om att de ska skiljas och att Frank måste bestämma med vem han ska bo. Frank blir förskräckt och rymmer till New York. 00.27.47 Berättelsen går återigen fram i tiden där vi ser en något äldre Frank på ett hotellrum, fastkedjad mot ett bord. I rummet finns Hanratty och en del andra agenter. De gillar inte rummet men Frank säger att han har upplevt värre. Tillbaka till den unge Frank. Han blir vräkt från sin lägenhet, där han bodde ensam, för att checkarna han gav täcktes inte. Frank funderar hur han ska lösa situationen och han ändrar sitt födelseår och namn på en check. Han går till olika banker med olika lögner men ingen tar emot hans checkar. På gatan ser han en flygpilot och han ser hur denne behandlas med respekt och beundran. Han får en idé och han skriver till pappan och ljuger att han ska bli pilot. Samtidigt ber han fadern att tala med modern och försöka försonas med henne. Genom att påstå att han skriver för en skoltidning ordnar Frank en intervju med någon som arbetar på Pan Am Airways. Här får han den information och de detaljer han behöver för att lura människor att han är en pilot för just detta företag. Han ringer inköpsavdelningen på Pan Am och påstår att han är en andrepilot vars kostym förlorades av kemtvätten. Han får en ny kostym och Pan Am faktureras för den. Frank skriver återigen till pappan med ett löfte om att allt ska bli bra igen. Nu när han har sin pilotkostym ser han hur människor på gatan tittar på honom annorlunda. Nu tillåts han lösa in checkar både på banker och på hotell. Han skapar falska Pan Am-checkar och fortsätter skriva till pappan om att han har blivit pilot för Pan Am. När han löser in checkarna är det oftast kvinnor på andra sidan disken och de charmar han till att inte lägga märke till checken och därmed även lösa in den lättare. Han får höra att man kan lösa in checkar även på flygplatser och när han kommer dit i sin kostym frågar kassörskan om han ska flyga passivt med dem till Miami. Han flyger med i cockpiten, men hans oerfarenhet syns i hans rädsla för att flyga när de lyfter och han beställer mjölk att dricka. 00.38.30 Som vanligt fortsätter han att skriva till fadern och denna gång berättar han om hur mycket han tjänar och att hans familj får flyga gratis. Likt sin far använder Frank halsbandstricket. Frank lurar en av flygvärdinnorna och de har senare sex med varandra. Han löser in en check



25

på en bank och passar samtidigt på att bjuda ut kassörskan. De umgås tillsammans på banken där hon arbetar och hon berättar detaljerat hur man löser in checkarna och hur kodsystemet fungerar. På auktion köper sedan Frank en maskin som används för att koda in checkar. Hanratty, FBI-agenten, föreläser för sina kollegor om Abagnales metoder, men han tas inte på allvar av dem. Frank träffar sin pappa på restaurang och vill ge honom en Cadillac i present, men fadern tar ej emot den. Fadern berättar att han fortfarande har problem med pengar, skatteverket och Franks mor, men han vill inte ha hjälp från Frank. Hanratty är i en bil med två kollegor som han inte anser vara kunniga eller likvärdiga och dessa två uppfattar att Hanratty är grinig, tråkig och alltid seriös. De kommer fram till ett hotell där hotellmanagern berättar att de har fått flera falska checkar och att den som har gett dem fortfarande bor kvar på hotellet. Hanratty kommer in i Abagnales rum och ser all utrustning för checkförfalskning. Frank kommer ut ur badrummet och Hanratty tar ut sin pistol, men Frank påstår att han kommer från Secret Service. Han lurar Hanratty att han redan har arresterat Frank och Frank tar sig ut därifrån fri. Hanratty upptäcker att han har blivit lurad och hans kollegor ser honom som förödmjukad och hånskrattar åt honom. 00.54.32 Frank intervjuar Pan Am-chefen en gång till och genom intervjun får Frank reda på att det skrivs om honom i tidningarna och att han jämförs med James Bond. Frank tittar på James Bond filmer och köper sedan en likadan kostym och bil som Bond hade. Utanför sitt rum träffar han Cheryl, en före detta modell, som arbetar nu som prostituerad. Han betalar henne med en falsk check och får växel från henne. Hanratty å andra sidan tvättar kläder själv på tvättomat och på grund av ett rött plagg blir alla hans vita kläder rosa. På julafton ringer Frank till Hanratty och ber om ursäkt för deras första möte. Hanratty påstår att Frank ringer honom endast för att han inte har någon annan att ringa och Frank blir upprörd. Hanratty får reda på att det namn Frank använde när han presenterade sig som Secret Service agent är namnet på superhjälten Flash. På grund av detta antar han att Frank bara är ett barn och inte så gammal som FBI trodde att han var. FBI intervjuar föräldrar till alla barn som rymt hemifrån från New York, däribland även Franks mor som nu är omgift med Franks pappas bästa vän. Hanratty vet att han har hittat rätt när modern visar honom en bild på Frank. 01.07.12 Frank bor nu i ett lyxhus och har fest. Under festen skadas en vän och Frank åker till sjukhuset för att träffa vännen. Där träffar han på Brenda och charmar henne genom att låta henne tro att han är läkare som söker jobb. Samtidigt skriver han till sin pappa att han börjat arbeta natt på ett sjukhus. Han gör en falsk meritförteckning och ett diplom från Harvard och får jobba nattskiftet på en akutavdelning. Han tittar på dramaserier med läkare för att försöka lära sig om yrket. Snart börjar han ett förhållande med Brenda. En kväll får de in ett akutfall



26

under hans skift och han låter AT-läkarna ta hand om det, eftersom Frank inte ens kan se blod utan att må illa. Hanratty träffar pappan för att förhöra om honom om var sonen är. Pappan säger inget, men Hanratty hittar ett av Franks brev som han skickat till fadern och därmed har han även hittat avsändaradressen. Under tiden blir Frank kär i Brenda och friar till henne. Hanratty hittar Franks lägenhet och ser hans falska diplom och namn. Frank träffar Brendas föräldrar och ljuger om att förutom att vara läkare är han även advokat, som Brendas pappa. Pappan tror honom inte och Frank erkänner att han vare sig är läkare eller advokat, men att han är kär i dottern. Pappan ger sin välsignelse och Frank pluggar och tar en juridisk kandidatexamen. Tillbaka till framtiden ser vi Hanratty som åker tillbaka till USA med flyg tillsammans med Frank och de lär känna varandra mer. Frank får jobb hos Brendas pappa. Frank tittar återigen på dramaserier men nu om juridik för att försöka lära sig hur en rättegång går till. Frank umgås med Brendas familj och de trivs med varandra. 01.28.23 Frank träffar sin egen pappa på en bar och ber honom att bli tillsammans med mamman igen. Pappan berättar att mamman är omgift och att FBI är ute efter Frank, men han är stolt över att sonen lyckades lura FBI så bra. Frank ringer Hanratty på julafton och berättar att han ska gifta sig. Han ber även Hanratty att sluta följa efter honom. Hanratty kommer på Franks förlovningsfest. Frank blir rädd, berättar sanningen för Brenda och ber henne rymma med honom. Brenda pratar med FBI och de planerar att ta fast Frank när han ska träffa henne. Frank upptäcker detta och flyr mötesplatsen. Han vill rymma från New Orleans med flyg, men Hanratty har för många av sina män som kontrollerar flygplatsen. Frank rekryterar låtsasflygvärdinnor på universitet och gömmer sig bland dessa kvinnor när han ska ta sig genom flygplatsen. 01.45.18 Hanratty berättar för sin chef att Frank åker runt i olika länder i världen och löser in checkar som är nästan som originalet. Han frågar en tryckningsfirma om dessa och de säger att sådana bra checkar görs i Europa och bland annat Frankrike. Hanratty minns att mamman berättade att hon och Franks pappa hade träffats i en liten by i Frankrike. Hanratty hittar Frank i den byn och han arresteras i Frankrike av franska polisen, men Hanratty Frank att han ska få honom utlämnad till USA. Tillbaka på flygplanet berättar Hanratty för Frank att hans pappa är död. Frank blir upprörd och låser in sig på toaletten. Därifrån rymmer han genom toalettstolen. Frank åker till sin mammas hus och där träffar han för första gången sin yngre halvsyster, som han inte ens visste att han hade. Hemma hos mamman fångas han av polisen och han får ett fängelsestraff på tolv år. 01.58.54 Hanratty kommer och besöker Frank i fängelset vid jul och Frank hjälper honom att identifiera en falsk check. Hanratty ordnar att hans chef besöker Frank i fängelset tillsammans med honom och dem testar hur mycket Frank kan om falska checkar. dFank erbjuds ett jobb



27

på FBI och han accepterar erbjudandet och börjar jobba. Han lockas ännu en gång att klä sig som pilot och rymma, men Hanratty låter honom gå för att han tror att Frank kommer tillbaka. Måndag morgon är Hanratty orolig att Frank inte ska komma tillbaka. Frank är tre timmar sen men han återkommer. Frank och Hanratty kan fortsätta jobba tillsammans. Filmen slutar med eftertexten:

Frank Abagnale Jr. Har varit gift i 26 år. Han har tre söner och bor i Mellanvästern. Sen sin frigivning 1974 har Frank hjälpt FBI att ta fast några av världens mest gäckande checkbedragare och anses vara en av världens främsta auktoriteter på bankbedrägerier. Frank har också designat många av de skyddade checkar som banker och ”Fortune 500”-företagen använder varje dag. För hans tjänster betalar dessa företag Frank miljoner dollar per år. Frank och Carl (Hanratty [egen anm.]) har förblivit nära vänner fram till idag.

02.10.22 Filmens slut och början på eftertexter med produktionsuppgifter. 7.2. Boken Kapitel 1 Frank löste in en check i Paris klädd i sin pilotkostym. Människor såg på honom med beundran. Han åkte passivt med i cockpiten på ett flyg. Sedan ger författaren en presentation där han beskriver sig själv som en bedragare och ger ett smakprov på vad han har erfarit. Efter det följer en presentation av hans bakgrund: föräldrarna som träffades under andra världskriget, hans pappas affär som sålde kontorsmaterial, hans syskon och deras föräldrars skilsmässa. Han tyckte att pappan negligerade mamman lite och det var orsaken till att mamman bara hade packat väskorna en dag och lämnat familjen. Pappan bad ofta mamman att komma tillbaka och använde ibland Frank som förmedlare. Frank valde att bo med fadern och beskriver deras liv tillsammans som något lyxigt. Han påstår att han såg gammal ut för sin ålder och detta tillät honom att kunna göra vissa mindre brott såsom att smyga in till filmer på bio. Hans far köpte honom en Ford. Detta ledde till större uppmärksamhet från det motsatta könet vilket Frank påstår även vara orsaken till hans bedrifter. Han ville ha pengar för att kunna få tjejer. Pappan gav honom ett kreditkort som bara kunde användas vid bensinstationer för att hjälpa honom med att betala bensinen. Frank sa att han skulle försöka betala räkningarna själv men han kunde inte göra det utan att skära ner på andra utgifter som egentligen var det viktigaste, tjejer. Frank lurade de på bensinstationerna att ge honom kontanter istället för att köpa varor därifrån. Han beställde samma varor flera gånger och fick kontanter varje gång. Räkningen blev skyhög. Pappan förlät honom och betalade räkningen, men mamman var sur och skickade honom till en katolsk internatskola för pojkar. Under tiden förlorade pappan sin verksamhet och förmögenhet och jobbade nu som brevbärare. Han hade sålt Franks Ford och lagt in pengarna i ett konto till honom. Kapitel 2 Ett år senare, då Frank var 16 år gammal, rymde han hemifrån till New York City. Där försökte han försörja sig men det var svårt att hitta jobb och det jobb han lyckades få, gav honom för lite betalt för att han var omyndig. Han ändrade födelseåret på sitt körkort med tio år, från 1948 till 1938. Inte heller detta räckte för att nöja honom och hans kvinnor. Nu



28

började han slösa de pengar pappan hade lagt på hans konto. Han löste checkar på hotell och köpcentrum. Han lade märke till att ingen tittade riktigt på checkarna för att se om de var giltiga eller inte så länge han hade legitimation med sig. Till slut tog även pengarna slut, men han fortsatte att skriva checkar och lösa in dem, trots att hans konto inte tillät det. Pappan hade anmält honom som saknad och med tanke på Franks brottslighet fann polisen en ännu starkare anledning att söka efter honom. Frank funderade på hur han ska göra när han får syn på en pilot och ser hur han blir beundrad och respekterad. Han får idén att klä ut sig som pilot. Efter att ha ringt till Pan Am och påstått att han är en andrepilot som har tappat bort sin kostym och behöver en ny blir han snabbt skickad till en skräddare. Denne gör honom en kostym och tar inte betalt utan säger att han fakturerar Pan Am för kostymen. Pan Am-emblemen fick Frank från flygplatsen. Det enda som återstod var identifikationen. För att få mer information vänder han sig till Pan Am och låtsas vara en journalist från en gymnasietidning. Han får all information han behöver från en kapten som är glad att svara på hans frågor. Kaptenen berättar även om möjligheten för en pilot att åka passivt (gratis i cockpiten). För ID-korten vände Frank sig till företaget som producerar dem och fick ett prov ID-kort då han låtsades komma från ett annat bolag och ville beställa kort till detta bolag. Han köpte små Pan Am leksaksflygplan som han tog logon ifrån och la den på det prov ID-kortet han fick. Han beställde även en kopia på en falsk flyglicens som han förminskade för att det mindre skulle synas att den inte var äkta. Kapitel 3 Frank fortsatte flyga passivt men märkte snart att han inte kunde alla uttryck som flygplanspersonal använde. Han tjuvlyssnade på en del personal på flygplatsen för att få reda på mer. Under tiden löste han falska checkar utan några som helst problem. När kassörskorna såg hans pilotkostym och hans falska pilotlegitimation tittade de inte ens på den falska checken. Samtidigt utnyttjade han chansen att få så många tjejer som möjligt, varav de flesta av dem var flygvärdinnor. Han fortsätter flyga passivt runt om USA och löste in falska checkar på motell och hotell. Ryktet började sprida sig om att en person låtsats vara pilot, men ingen misstänker direkt att det är Frank som är den personen. För att inte åka fast lärde sig Frank så mycket han kunde och skrev ner allt i en liten röd anteckningsbok. Polisen var nu efter honom, men han var alltid långt borta när de kom fram till brottsplatsen. Frank gömde sig ofta hos flickvänner, vilka han sedan lämnade för att aldrig återkomma till. Kapitel 4 Två år efter hans första flygning åker han passivt på ett flyg till Miami. Då får piloten order från centralen att kontrollera Franks dokument. När de landade greps han av två polismän och eskorterades till polisstationen. Polismannen berättade att någon från FBI bett att de tar in Frank medan de själva ansåg att det hade gjorts ett misstag. När FBI kom frågade de ut Frank. Det var helg och Pan Am var därför stängt så FBI kunde inte kontrollera med Pan Am om Frank var den han påstod sig vara. Frank ombads att lämna ut nummer till annan flygpersonal som kände honom, så att FBI kunde tala med dem om Franks status. Frank släpptes fri och tog sedan ledigt ett tag och han bodde hos en av hans tjejer i Atlanta. När hon förflyttades till en annan stad hyrde Frank en lyxig lägenhet och han utgav sig vara läkare på hyreskontraktet. Livet fungerade bra ett tag, han festade och hade kul med tjejer tills en ny granne flyttade in. Grannen var en barnläkare, precis som Frank påstått sig vara. Till en början skrämdes Frank av honom och var orolig att han skulle förstå att han var en falsk läkare, men sedan började



29

han tycka om läkaren och de blev vänner. Frank besökte grannen på hans arbetsplats, sjukhuset, och Frank återvände ofta till sjukhuset för att träffa en viss sjuksköterska han gillade, Brenda, men också för att läsa sjukhusbibliotekets uppdaterade böcker om pediatrik. Alla tyckte att han var så duktigt att han läste på, trots att han hade tagit ledigt från läkaryrket ett tag. Det var också orsaken till varför de erbjöd honom ett jobb som övervakande läkare på nattskiftet i sjukhuset, i alla fall tills de kunde hitta en ersättare. Frank accepterade. AT-läkarna tyckte väldigt mycket om honom, då han lät dem vara fria och behandla patienterna som de trodde var rätt. Detta var på grund av att Frank själv inte kunde någonting och överlät jobbet till dem. Frank kunde inte ens tåla blod utan att spy och ännu mindre behandla någon patient. Vid ett tillfälle var han tvungen att ta hand om en ”blå bebis”, alltså ett spädbarn med svårighet att få syre. Han tackade för att det var någon annan där som tog över. Frank insåg att han inte kunde hålla på med det här längre. Precis innan han skulle lämna in sin ansökan om avsked berättade chefen att han hade hittat en ersättare för Frank. Kapitel 5 Frank lämnar Atlanta. I detta kapitel presenterar författaren även FBI-agenten Sean O’Riley, som har fått i uppdrag att söka efter Frank. Frank vet inte att denna agent existerar eller att någon letar efter honom. En av Franks flickvänner, som Frank hade ljugit för om att han även hade en examen i juridik, presenterade honom för en advokat. Advokaten blev imponerad av Frank ”falska” resultat från Harvard och erbjöd honom ett jobb. Frank ordnade med ett falskt diplom och ett falskt betygsintyg. Han var tvungen att göra om examensprovet i den staten och klarade det efter tredje gången. Under tiden han jobbade som åklagarens assistent var han noga med att alltid klä sig i de finaste kostymerna och aldrig ha på sig samma kostym två gånger. För detta fick han många komplimanger och beröm. Sedan fick han träffa på en annan advokat som faktiskt hade gått på Harvard och Frank visste att han skulle åka fast. Därför valde han att fly. Han åkte runt i landet i flera veckor innan han bestämde sig för att stanna i Utah och bli lärare på ett universitet under sommaren. Han gav föreläsningar i sociologi. Även denna gång hade han förfalskat sina intyg. Han trivdes mycket bra där, men när sommaren var slut begav han sig till Kalifornien. Kapitel 6 I Kalifornien stannade Frank i staden Eureka, även denna gång på grund av en tjej. Där roade han sig med stadens många banker och lurade dem på mycket pengar. Han beskriver ganska noga för läsarna hur allt gick till när han förfalskade checkarna och lurade bankerna. Vid ett tillfälle hade han gjort misstaget och gett en kassörska en check med sitt riktiga namn och adressen till hans pappa. Han ringde banken och påstod sig vara en FBI-agent och berättade att han kommer in för att hämta den falska checken, vilket han gjorde. Minuter efter att han hade gått hade den riktiga FBI-agenten kommit, men denne hade missat tillfället att se Franks riktiga namn och adress på checken. FBI:n var nu ännu surare på honom. Frank insåg att detta var hans liv nu. Det enda sättet han kunde försörja sig var genom dessa falska checkar. Han studerade för att bli perfekt i ämnet genom att fråga ut kassörskor han dejtade och läsa många böcker och tidningar om ämnet. Frank berättar för oss rätt så detaljerat hur checksystemet fungerar och hur han kunde lura till sig så mycket pengar på det sättet. När han var i San Fransisco blev han kär i en tjej som hette Rosalie. De bestämde sig för att gifta sig. Under tiden de planerade valde Frank att berätta hela historien för Rosalie. Hon tog det inte så bra och informerade polisen. Frank hann rymma och denna gång till Las Vegas. Där träffade han en kvinna som designade checkar och hon berättade om hur processen går till. Frank köpte



30

sedan en maskin som hon rekommenderade och hyrde ett lager där han producerade sina checkar. Han fortsatte runtom i landet och löste in ännu fler och ännu bättre checkar. Kapitel 7 Frank bestämmer sig för att lämna landet och rymmer till Mexico. Innan han gör det lämnar han pengar på olika bankboxar runtom i landet. Han träffar en flygvärdinna som han åker med till Acapulco. Hon behövde lösa in en check, vilket Frank gjorde åt henne. För första gången hade han en riktig Pan Am check i handen. I Acapulco fixade han även ett pass och nu flög han till London och sedan till Paris. Där träffade han en fransk flygvärdinna. Hennes far hade en tryckeri där han tryckte checkar. Frank fick honom att trycka hundratusentals Pan Am-checkar genom att påstå att han gör det åt Pan Am och han gav honom den riktiga Pan Am-checken som exempel att följa efter. Frank löste dessa checkar medan han flög fram och tillbaka mellan Europa och USA. Till sist togs han fast på Bostons flygplats. Trots att han vägrade erkänna att han var Frank Abagnale, vilket polisen visste att han var, häktades han. Han fick en borgensman att betala borgen åt honom och betalade denne med en förfalskad check. O’Riley kom till häktet för sent. Frank ordnade med en säkerhetsvaktskostym. Han stod framför en bank där insättningsautomaten inte fungerade. Då fick han som ”vakt” ta emot insättningar. Han fick till och med en polis att hjälpa honom att starta bilen när han hade problem med det. Han fortsatte flyga runt i världen och till och med återbetalade borgensmannen med tio gånger summan han var skyldig honom. Kapitel 8 Frank lade märke till att han saknade ett följe av flygvärdinnor som de flesta piloter brukar ha runt sig. Han kontaktade ett universitet och påstod sig vara från Pan Am och sökande efter unga kvinnor som vill praktisera för att bli flygvärdinnor. Många ansökte men endast åtta av dem valdes till att fullfölja ”praktiken” under sommaren. Till dess fortsatte Frank att åka runt i USA och då och då lösa in lite checkar. Under ett stopp i Miami där han låtsades vara en kunnig affärsman mötte han Cheryl som visade sig vara en prostituerad. Hon begärde 1000 dollar för en natt och allt Frank påstod han hade var en check på 1400 dollar. Hon tog emot den och gav 400 dollar i växel. Sommaren kom och Frank försåg universitetsstudenterna som skulle vara hans följe med uniformer. De reste runt hela Europa. När sommaren var slut åkte tjejerna tillbaka och fick senare reda på, från O’Riley, att de hade blivit lurade. Frank stannade kvar ett tag i Europa för att sedan resa tillbaka till USA. Han fortsatte åka runt i USA och lurade ännu fler banker på ännu större summor. Senare bestämde han sig för att resa till den lilla byn som hans mamma kom ifrån. Han ansåg det vara den enda trygga platsen han kunde åka till. Kapitel 9 Han stannade i den byn under ett annat namn och påstod att han var en författare. Han köpte en liten stuga och planerade att stadga sig. Han fick en kompis som jobbade på en vingård och lärde sig mycket om vinproducering. Precis när Frank kände sig som mest bekväm togs han fast. Det hände en dag när han handlade mat och det var den franska polisen som tog fast honom. Frank ville inte erkänna vem han var, men han skrämdes så mycket av en av de franska polismännen att han var tvungen till det. Han dömdes till ett års fängelse och i fängelset var förhållandena de värsta man kunde tänka sig. Franks cell var en liten håla som



31

han varken kunde stå eller ligga i på grund av dess storlek. Han hade inga kläder, absolut inget ljus och endast bröd och vatten som mat. Hans övriga behov fick han utföra i en liten hink i hålan som aldrig någonsin tömdes. Till slut började han hallucinera och blev allvarligt sjuk. Den amerikanska ambassaden påstod att de inte kunde göra något så länge han behandlades lika som de andra fängslade, vilket var fallet. Frank släpptes efter lite mindre än ett år. Det var bestämt vid hans rättegång att efter det att Frank avtjänat sitt straff i Frankrike skulle han skickas till de övriga länder han hade begått brott i. Den första landet efter Frankrike blev Sverige. Kapitel 10 Här fick han stanna i ett fängelse i Lund under sex månader, som han ansåg skilde sig som natt och dag med det franska fängelset. Han fick mat, besökte läkare, behandlades som en vän snarare än en brottsling och till och med kunde han följa föreläsningar på Lunds universitet och få sig lite utbildning. Efter tiden i Sverige fanns det tolv andra länder som väntade på att Frank skulle avtjäna straff hos dem. Frank försökte överklaga så mycket han kunde, men det hjälpte inte i hans fall. Kvällen innan han skulle skickas till Italien fick han besök av domaren som tillät honom åka till USA och avtjäna sitt straff där, för att om han gjorde det kunde han inte sedan skickas runt till de övriga länderna. När hans plan höll på att landa i New York rymde Frank genom toalettstolen. Han åkte till en före detta tjej som han hade lämnat pengar och kläder hos och åkte till Kanada. Där stoppades han av polisen och skickades tillbaka till USA. Där häktades han i väntan på rättegång och än en gång försökte han rymma, men misslyckades. Efter rättegången när han åkte in i ett annat fängelse, lyckades han lura vakterna att han var en fängelseinspektör som bara skulle undersöka fängelset. De lät honom gå när han ville. Han stannade kvar i New York ett tag men togs fast av polisen. Frank lyckades kringgå dem genom att påstå att han var FBI och också hade kommit för att arrestera Frank Abagnale. Efterord Frank togs senare fast i New York och dömdes till tolv års fängelse. Han tjänade endast fyra av dessa år och släpptes sedan villkorligt i Houston, Texas. Frank hade stora svårigheter med att hitta jobb, eftersom han var en före detta fånge, men till slut hittade han ett jobb på en pizzarestaurang. För att han inte hade berättat om sitt förflutna som fånge sparkades han från det jobbet, trots att han var en exemplarisk arbetare. Han hittade sedan ytterligare ett jobb i en mataffär och skulle till och med befordras till manager när även detta företag upptäckte hans förflutna och sparkade honom. Efter ett tag märkte Frank att det skulle bli omöjligt för honom att behålla ett jobb och berättade för sin nya kontaktperson att han skulle vilja utnyttja sina tidigare erfarenheter till något bra. Han kontaktade en bank och höll en föreläsning för dem om checkar. Han sa till dem att om de inte tyckte att det var bra behövde de inte betala honom något, men om de gjorde det kunde de betala honom lite och berätta om honom för övriga banker. De gjorde det senare och snart blev Frank den mest efterfrågade personen i checkvärlden. Han föreläser idag över hela världen och samarbetar med FBI. Han bor i USA tillsammans med sin fru och deras tre söner.



32

8. Resultat och Analys Här ska resultaten och analysen av empirin presenteras i den ordning som frågorna var ställda i frågeställningen. Under den första rubriken har jag även valt att göra distinktionen mellan gränserna på de olika avsnitten ur filmen. Detta görs för att underlätta för nästa fråga. 8.1. Vilken dramaturgimodell tillhör filmen Catch me if you can? En av de mest självklara egenskaperna som visar på vilken dramaturgimodell som Catch me if you can tillhör, är att filmen följer en liknande struktur som filmer med den anglosaxiska modellen har. Här ska jag presentera vilka de olika delarna är och varför de tillhör just det avsnittet. Det börjar med ett anslag som presenterar rollfigurerna. Först och främst Frank, som även är den absoluta huvudkaraktären, och detta görs genom frågesportspelet i början. Detta kan bero på att Frank är en sådan karaktär som det händer mycket med i filmen och det var filmskaparnas sätt att summera allt på någon minut i början av filmen. Fortfarande i anslaget, får publiken en kort presentation av Carl Hanratty. Hanratty finns inte med i början av Franks liv men regissören har använt sig av några få tidsförflyttningar för att kunna ta in även honom i den aktuella berättelsen i första hälften av filmen. Efter presentationen av Hanratty åker vi tillbaka i tiden och ser Franks familjeförhållanden. Här får vi presentationen av ytterligare en viktig rollfigur, fadern, som Frank tydligen ser upp till mycket. Anslaget ska även innehålla en liten inblick i konflikten eller en början på en konflikt. Konflikten börjar när Frank och hans pappa ska till olika banker för att be om lån. Här får vi reda på familjens problem och förmodligen även den första orsaken till varför Frank fortsatte som han gjorde. De olika delarna av den anglosaxiska modellen kan flyta in i varandra och distinktionen av gränserna är inte alltid tydlig, men i denna film anser jag att man kan klart urskilja när anslaget slutar. Anslaget slutar och fördjupningen/upptrappningen av konflikten sker när Frank inser att hans familjeliv har blivit så dålig att han måste rymma. Där börjar upptrappningen av konflikten som leder oss till Franks försök till att lösa in checkar utan täckning. Klimaxen är lite svårare att definiera i denna film. Filmen är skapad på det sättet att den ska vara konstant spännande och snabb och det gör det svårt att skilja ut just en klimax. Klimaxen skulle jag påstå vara när Frank är i Frankrike och skriver ut massor med checkar och när Hanratty äntligen hittar honom och Frank arresteras. Visserligen ska nästa avsnitt vara en nedtrappning och en konfliktlösning, men denna film ger oss några få spänningar till innan vi kommer till avslutningen. Man ser ändå här att Franks försök är desperata och att han ändå snart kommer att tas fast, vilket ger oss den känslan av att filmen snart kommer att ta slut. Med det att Frank är fast, vilket är konfliktlösningen, är filmen egentligen slut, men för att ge tittarna en bättre avslutning fortsätter den in i



33

konklusionen när Hanratty tar in Frank i sin egen FBI-grupp och de jobbar tillsammans. Avtoningen sker i form av eftertexter. I Catch me if you can är det klart att det presenteras en handling. Handlingen är Frank som rymmer hemifrån och sedan begår vissa bedrägeribrott ända tills han tas fast. I den episklyriska dramaturgin beskriver man snarare ett tillstånd och inte en klar och tydlig handling. Filmen har inte heller några bihandlingar på gång, som det brukar finnas i den episklyriska dramaturgin, utan det är endast Frank och hans påhitt som är i centrum. Förutom några få framåtblickar följer filmen en klar kronologisk linje vilket inte är vanligt inom den episklyriska modellen. Annat som inte heller passar in i den modellen är filmens otroligt snabba rytm. Dessa är de främsta orsakerna till varför Catch me if you can inte tillhör den episklyriska dramaturgimodellen. Utöver strukturaspekten kan man även sluta sig till att filmen tillhör den anglosaxiska modellen då den är producerad i USA. Den anglosaxiska modellen har även kallats för den amerikanska modellen, men det ger inte tillåtelsen att generalisera eftersom alla amerikanska filmer inte är likadana. Däremot kan man se ett mönster bland de filmer som släpps från de stora produktionsbolagen och har storbudget. Catch me if you can tillhör en av dessa. Den hade en budget på 52 miljoner dollar och hade några av filmvärldens största namn inblandade, såsom Steven Spielberg, Tom Hanks och Leonardo DiCaprio. 8.2. Vad har strukits, ändrats eller tillagts när boken blev till film för att berättelsen ska passa in i denna dramaturgimodell? Här ska varje del av den anglosaxiska modellen analyseras och jämföras med indelningen strykning, ändring och tillägg. Det som inte nämns är det som var exakt detsamma i film samt bok eller små petitesser som inte bedöms vara tillräckligt relevanta. Boken är inte uppdelad i avsnitt såsom den anglosaxiska modellen visar, men jag har utgått från filmen och därför är det inte väsentligt att boken har den uppdelningen. 8.2.1. Anslaget Strykning I boken hade Frank flera syskon men dessa har helt och hållet tagits bort i filmen. Frank är där ett ensamt barn. Orsaken till denna ändring kan vara att man ville få Frank att framstå som ensam och uppmärksamhetens centrum, både för föräldrarna och för oss som publik. Genom att göra honom till det ensamma barnet kunde vi förstå hans ensamhet ännu bättre och hans möjlighet och villighet till att fly hemifrån. Hade han haft syskon hemma hade han möjligtvis dragits till att stanna hemma mer eller till att ta mer kontakt med sin familj. Det första brottet som Frank begår i boken är att lura bensinstationerna på kontanter. Denna scen finns inte med i filmen. En orsak till detta kan vara att Frank vid denna händelse lurar sin egen pappa och i filmen har inte Frank en sådan relation att han skulle vilja lura honom. Eftersom filmen inte ens nämner att pappan hade köpt en Ford till Frank kan även incidenten med bensinstationerna lätt tas bort. Genom att ta bort detta visar de inte Frank första ”brott”.



34

Men att han lurar bensinstationer är mer komplicerat att förklara i en film och ger inte den stora imponeringskänslan som hans kupp i klassrummet ger. I filmen får de mamman att verka ganska beroende av pengar och ger det som en av anledningarna till att Franks föräldrar skiljer sig, medan i boken förklarar han att det berodde på att pappan försummade mamman. Detta kan också vara ett sätt att få åskådare att tycka att fader-son relationen vara väldigt bra genom att ge mamman en lite mer självisk roll. Med det förklarar de också varför Frank såg upp till sin far så mycket och ville gärna ta hand om honom ekonomiskt då pappan själv inte kunde göra det. Ändring FBI-agenten Carl Hanratty i filmen ska föreställa FBI-agenten Sean O’Riley i boken, men i boken nämns O’Riley knappt. I filmen däremot har Hanratty en jättestor roll och vi får möta honom redan här i anslaget. En annan skillnad i jämförelse med boken är att här i filmen är det Hanratty som kommer och besöker Frank i fängelset medan i boken är det bara någon vid den amerikanska ambassaden. Detta kan bero på att stora delar av boken har förkortas och Hanratty har getts en större roll. Han är den enda som verkar bry sig om Frank och därför även den enda som kommer och besöker honom i fängelse. En annan skillnad är att Frank försöker fly redan nu, medan i boken är han i för dåligt tillstånd för att ens försöka, vilket är mycket mer realistisk än filmversionen av historien. Men i boken beskrivs många fler flyktförsök än i filmen vilket är förståeligt att de inte kunde ha med i filmen. Därför har de försökt koppla denna händelse (att Hanratty tar ut honom från fängelset) tillsammans med ett av hans flyktförsök. Presentationen av hans familjeförhållanden är något liknande i filmen, förutom att i boken är detta endast något som Frank berättar och förklarar för oss. Däremot i filmen, som då inte har någon utomstående berättarröst, måste detta visas genom en scen. Därför har filmteamet lagt till en scen med familjen runt granen där man genom deras konversation och beteende får reda på hur föräldrarna träffades och familjeförhållandena, vilka är densamma som i boken. I boken framhävs inte att Frank måste byta skola på grund av föräldrarnas ekonomiska situation, vilket verkar vara fallet i filmen. Tvärtom tvingas han in i en privatskola för endast pojkar som straff för hans bedrägerier på bensinstationerna. Den största orsaken till Franks brott, som är klar och tydlig i boken, är hans ”passion” för tjejer. Det är kanske även den enda orsaken till hans påhitt. I filmen däremot har de försökt få Frank att se mycket mer oskyldig ut. Detta är förståeligt, då huvudrollsinnehavaren ofta ska vara den som alla ska kunna tycka om och en oskyldig liten pojke är mycket lättare att gilla än en sexfixerad kille som till och med begår brott för att kunna få sex. Orsaken till att han rymde presenteras inte lika starkt i boken, medan i filmen är det en av de stora dramatiska scenerna. Det utspelade sig på detta sätt i filmen för att uppnå en mer dramatisk effekt så att spänningen ökar, vilket är typiskt inom den anglosaxiska berättarmodellen.



35

Tillägg Filmteamet har valt att börja anslaget med en frågesportshow, vilket inte ens nämns i boken. Detta kan ha gjorts för att ge tittaren en kort och koncis presentation av vad filmen handlar om. Här får vi veta vad Frank har gjort och får se tre personer av vilka en av dem är Frank, men man får inte veta vilken av dem det är. Detta finns inte med i boken men har hänt på riktigt på en frågesportshow som hette ”To Tell The Truth”.55 I filmen verkar det som om pappan var den som visade honom makten av lurendrejerier, då han låtsas vara rikare än han var när han skulle låna pengar från olika banker samt när han använder halsbandstricket. Detta finns inte i boken och det kan ha lagts till i filmen för att göra det mer lättförståeligt för publiken att se var Frank fick idén ifrån. Med den tid som ges för en normallång film finns det inte plats för Frank att förklara alla hans handlingar vilket han kan göra i en bok och därför måste man visa det på något sätt med filmiska scener. Inom den anglosaxiska modellen ska publiken kunna få ett svar på allt och detta är filmskaparnas sätt att ge publiken svar på varför eller hur Frank började med dessa lurendrejerier och utseendetrick. Då pappan skulle lura banken tvingade han Frank att skolka från skolan för hjälpa honom. Det visar att pappan inte lär sin son vikten av utbildning. Han till och med utnyttjar sin son för att själv se bättre ut, vilket ger honom större men i livet. I filmen presenteras detta på ett komiskt sätt, men om man analyserar det närmre kan man komma fram till den slutsatsen. Filmen försöker framhäva Frank som någon att tycka synd om, för att då få åskådarnas medlidande och på det sättet binda tittaren starkare till handlingen. Detta är ett av de många trick som används inom den anglosaxiska modellen. Ett exempel på detta är när Frank inte vill ta av sig sin privatskolekavaj. Man kan ta detta som ett tecken på hans önskan om att känna den samhörighet han tidigare hade, men som han nu sakta började förlora efter föräldrarnas ekonomiska nedgång. Han till och med mobbades för det och på det sättet får tittarna att känna större empati för honom då han blir orättvist behandlad. Att han klarar detta galant genom att skämma ut mobbaren genom att bli hans lärare gör att tittarna hejar mer på honom. Att Frank lurar en hel klass då han låtsas vara deras vikarie finns inte heller med i boken men det kan vara en motsvarighet till hans tid som universitetslärare. Det här ger publiken en inblick i Franks förmågor och samtidigt ser man hur stor roll fadern spelade i Franks liv då han var mycket stolt över sonens upptåg. Här använder man återigen sig av publikens gillande av karaktärerna. Ett ”sunt” fader-son förhållande är lättare att förstå och tycka om. Filmen förstärker detta förhållande genom att få modern att se sämre ut, till exempel med hjälp av hennes otrohet, vilken inte nämns i boken.

55 To Tell The Truth: http://www.ifilm.com/video/2458566



36

8.2.2. Fördjupning och upptrappning Strykning Enligt boken försökte Frank på alla sätt lära sig mycket om att vara pilot och även plugga på ordförrådet. Han blev nästan avslöjad i sitt yrke som pilot men genom att inte släppa taget på sin fasad och med turen att det var helg kunde han undvika att häktas. Frank bosatte sig i Atlanta då han lurade tjejer att han jobbade som pediatriker och fick en granne som faktiskt hade det som yrke. De blev vänner och på det sättet fick Frank mer kontakt med läkare och kunde fortsätta med sitt bedrägeri. De tog troligen inte med detta i filmen eftersom det då skulle ta bort uppmärksamheten från Frank eftersom man ser en underbar granne som redan är precis allt Frank försökte vara. Man ville visa att Frank klarar av att vara den kloke luraren på egen hand. Ändring Frank träffar sin far flera gånger och ber honom även att återförenas med hans mamma. Att han ber dem om återförening finns även i boken men där händer det i början och mest på begäran av hans far. I filmen har de fått Frank att verka vara en litet barn som bara vill att hans familj ska bli tillsammans igen, men i boken framgår andra orsaker till Franks upptåg. Där ville han främst få pengar för att attrahera kvinnor, medan i filmen verkar det som om han bara vill överleva livet på rymmen. I filmen lämnar Frank jobbet på sjukhuset frivilligt medan i boken lämnar han det på grund av att han insåg att han inte kunde hjälpa sina patienter och att det handlade om liv och död. Återigen är detta ett element som var tvunget att slopas för att inte ta alltför stor plats. Frank presenteras som en charmör i filmen som av en händelse får kvinnor att falla för honom och då visas de som lättlurade. Medan han i boken medvetet söker efter kvinnor att lura och sedan kallt lämna dem. Detta drag hos Frank går inte ihop med filmens bild av honom och därför är det självklart att de ändrar på det genom att mildra det, för att få oss att behålla vår positiva inställning gentemot honom. Visserligen blir Frank kär i en tjej, men inte i Brenda, som det påstods i filmen. Filmen har använt sig av Brenda för att lägga ihop två delar från Franks bok, det att han var läkare samt det att han var advokat. I boken är dessa två delar helt skilda från varandra och det skulle ta en lång tid att komma från den ena till den andra. Men genom att skapa händelsen att Frank vill gifta sig med Brenda och att han säger till hennes pappa att han är advokat sammanbinds de två delarna i ett. Men att tjejen han älskar sviker honom och samarbetar med polisen är detsamma som i boken, förutom att de har förväxlat tjejerna. Något annat som de slagit ihop är två kvinnokaraktärer i boken, Brenda och Rosalie. Men han skulle bara gifta sig med Rosalie. Orsaken till att de valde att kalla den sammanflätade kvinnan, som han skulle ha en seriös relation till i filmen, för Brenda, är för att enklare kunna göra den sammankoppling som beskrivits i förra stycket. Självklart gör denna förälskelse i



37

filmen att man anser Frank vara en godhjärtat ung man som också kan falla för någon, vilket får oss känna mer kärlek för honom och inse att han inte bara är en bedragare. Tillägg Även i detta avsnitt har Hanratty en större roll där vi får följa honom och hans kamp för att hitta Frank. De visar oss Frank som nu börjat leva sig in i rollen som rik då han köper kläder och bilar för att efterlikna James Bond. I kontrast visar de oss Hanratty som helt patetiskt försöker tvätta sina kläder. Filmen visar på ett mer komiskt sätt hur annorlunda dessa två karaktärer är samt vilka levnadsstandarder de har. Genom detta tillägg förstärks bilden av katt och råtta lek i relationen mellan Frank och Hanratty. Ett viktigt element i filmen är att Frank hela tiden håller kontakten med sin pappa genom brev. Detta finns inte med i boken. Där har Frank inte kontakt med sina föräldrar alls under den tiden han är på flykt. Filmen vill verkligen stärka faderns roll i Franks liv. Detta kan ha gjorts för att ytterligare stärka sympatin som publiken ska känna med Frank. Frank är den karaktären som vi som publik ska heja på och då gillar publiken att huvudrollsinnehavarna har någon som stödjer honom. 8.2.3. Klimax Strykning Boken berättar om en Frank som till slut blir trött på att rymma och bestämmer sig för att stadga sig i en liten by i Frankrike. I filmen visas inte detta utan endast att det var här han tryckte sina checkar innan han fortsatte ”lura” runtom i världen. Boken var förklarad på ett mycket mer komplicerat sätt och detta är förståeligt eftersom det finns mycket mer utrymme. I filmen har allt pressats ihop och förklarats på ett mycket enklare sätt. Ett exempel på detta är vad som hände efter att Frank avtjänade sitt straff i Frankrike. Då fick han avtjäna ett straff även i Sverige och flera andra länder väntade på honom, men detta omnämns inte i filmen. Ändring I filmen visas att Frank åker genom Europa och andra delar av världen genom att Hanratty berättar för sin chef om det. I boken får vi följa med Frank under flera av hans besök i Europa, vilket bokens sidantal lämnar utrymme till. I filmen upptäcker Hanratty att Frank hela tiden återvänder till Frankrike och kommer då till staden där Franks mamma föddes. Frank trycker checkar i en egen maskin i filmen, medan i boken får han hjälp att trycka dem av en av hans tjejers pappa. Det är möjligt att det skulle bli lite för många karaktärer om den historien med tjejens pappa också togs med. Redan nu har filmen en hel del karaktärer och de har försökt att korta ner så mycket som möjligt i jämförelse med boken, där alldeles för många karaktärer nämns för att passa den dramaturgiska modell som filmen tillhör.



38

Tillägg Återigen är det största tillägget att Hanratty finns. Det är han som främst söker efter Frank, det är han som till slut hittar Frank och han som hjälper Frank. Hanratty kan även fungera som en ersättning för Franks far, som inte längre finns med i bilden. 8.2.4. Nedtrappning och konfliktlösning Strykning I filmen nämns inte ens att Frank har varit i något annat än franskt fängelse, vilket inte är detsamma som i boken. Där avtjänar han ett fängelsestraff även i Sverige. Med tanke på en films normala längd skulle det aldrig rymma även den delen av berättelsen. Att förklara hela den rättsprocessen han genomgick i Sverige och sedan att övriga länder också ville straffa honom får helt enkelt inte plats. Ändring I filmen berättar Hanratty för Frank att hans far har dött, men i boken påstår han att hans far dog efter att Frank fängslades i USA. Denna scen har ändrats för att förstärka vår bild av Franks känslor gentemot hans far. Franks extrema reaktion leder till hans rymning från flygplanet. Själva rymningen genom toalettstolen finns med i boken, men inte i samband med att Frank får reda på faderns död. Även detta kan vara ett exempel på sammanpressningen av olika händelser som filmens skapare har gjort. Frank avtjänade sitt straff ända tills han fick villkorlig dom, men i filmen var det Hanratty som besökte honom och valde att få med honom i FBI. I boken berättas det bara att han jobbade med FBI mycket senare och inte att han fick avsluta sitt fängelsestraff på grund av det. Här har man försökt förstärka Franks relation till Hanratty genom att göra Hanratty, som var katten i katt-och-råttaleken som pågick tidigare, till hjälten. Tillägg I boken berättas det om många rymningsförsök, men inget av dessa sker under tiden som Frank jobbar för FBI, vilket händer i filmen. Att Hanratty litar på Frank och låter honom få ett sista nöje, visar på hans omtanke för Frank. På detta sätt visar de att Frank inte gav upp för lätt och gör en förenklad tolkning av hans rymningsförsök som finns i boken. 8.2.5. Konklusion och avslutning Strykning Frank hade stora svårigheter att komma in i samhället igen efter att ha kommit ut från fängelset. Han hittade inga bra jobb och de jobb han fick sparkades han från för att inte ha berättat att han var en före detta fånge. Detta faktum har inte tagits med i filmen och det kan bero på att det skulle förstöra filmens lugna avtoning samt eventuellt förlänga den alltför mycket.



39

Ändring Visserligen står det i bokens efterord att Frank samarbetar med FBI och att han föreläser där, men samarbetet beskrivs inte på det sättet i filmen. Där är Frank en i laget som har ett eget kontor och får titta på mappar om bedrägerier hela dagen. Han föreläser aldrig och jobbar inte med något annat. Filmens eftertexter vill ge intrycket att Frank tjänar bra även på den ”rätta” sidan av lagen. En film med en typisk anglosaxisk modell har oftast ett lyckligt slut där det goda alltid vinner. Genom att visa att man kan tjäna bra även genom hårt lagligt arbete ger filmen tittarna ett moraliskt budskap. Tillägg Boken fortsätter inte att förklara något om hur hans arbete på FBI gick till och därmed inte heller hans sista påstådda flyktförsök som finns i filmen. Jag anser att detta gjordes för att få Hanrattys relation med Frank i centrum, för att bevisa deras tillit för varandra. Förutom det kan Franks försök till att fly ge publiken en sista spänning för att hålla filmens höga spänningstempo. Frank och Hanrattys relation nämns knappast i boken, medan i filmen har den fått en central roll. Den sista meningen i filmens eftertexter lyder: ”Frank och Carl har förblivit nära vänner fram till idag.” Detta ger publiken ett större lugn, trygghet och hopp; vetskapen att deras vänskap ännu varar. 8.3. Sammanfattande analys 8.3.1. Sammanfattning av strykningar, ändringar och tillägg Strykning De flesta strykningar som har gjorts beror främst på att filmen måste hantera tid på ett annat sätt än boken. Boken beskriver många fler händelser som kanske skulle ha gjort filmen mer upprepande och tjatig. I bok fungerar de, då mycket mer kan förklaras och läsaren kan ta pauser på andra sätt, men i en film skulle det kräva uppmärksamhet som de flesta tittare inte har. Förutom vid ett tillfälle (när han skulle gifta sig) visar inte filmen att Frank har någon lust att sluta med sina lurendrejerier. Det görs antagligen för att föra berättelsen framåt och att det är Frank som ska driva berättelsen. Ändring Franks förhållande till sin pappa beskrivs på helt olika sätt i film och bok. Filmen framställer en mer vänskaplig relation mellan fadern och sonen, vilket framkallar större empati från publiken. Man ska tycka om huvudpersonerna så mycket som möjligt. Visserligen framställs förhållandet på liknande sätt i boken, men relationen har inte alls samma fokus. Förhållandet i verkligheten kan ha varit likt det i filmen eller så insåg Frank sin möjlighet att framhäva den i ett nytt ljus under filmproduktionen. Boken är dedikerad till Franks far och det visar på att Frank har en sorts respekt eller hängivenhet gentemot sin far. Det kan vara så att Frank själv



40

ville visa detta mer i filmen. Filmen producerades trots allt många år efter det att boken släpptes och Franks tankar om hans far kan ha förändrats. Tillägg Hanratty, FBI-agenten och det största tillägget från bok till film, är den som vill få fast Frank och göra slut på den spännande historia som publiken följer. Han framställs som den dålige, katten som följer vår råtta. Får han fast Frank åker Frank in i fängelse. Publiken har under filmen kommit att tycka om Frank och därmed vill publiken inte att något dåligt ska hända honom. Därför kan Hanratty ses som den onde, trots en vändning på slutet. Hanratty är nästintill obefintlig i boken och har förmodligen lagts till i filmen för att ge berättelsen en antagonist (vilket är vanlig inom den anglosaxiska dramaturgimodellen). I den anglosaxiska modellen är det viktigt att visa att en sida har vunnit över en annan. Publiken måste ha någon som de älskar och någon som de hatar i filmen för att det ska ge en bra handling. 8.3.2. Berättelsen och de dramaturgiska modellerna Här ska sista delen av andra frågeställningen analyseras, alltså hur berättelsen har påverkats för att passa in i denna dramaturgimodell. Det har fastslagits att filmen Catch me if you can tillhör den anglosaxiska dramaturgimodellen, men boken tillhör inte nödvändigtvis samma modell. Jag har inte undersökt det här och därför kan jag inte starkt argumentera för det, men det kan vara ett förslag för vidare undersökning. Hur har dessa ändringar påverkat berättelsen? Både författaren och filmteamet har sagt att det är svårt att komprimera fem år av en persons liv i en enda film, men samtidigt tar boken inte heller fem år att läsa. Boken är också en komprimering av den faktiska händelsen. Filmen är då en komprimering av en komprimering, vilket leder till att en hel del av det som faktiskt hände i det verkliga livet inte finns med i filmen. Boken är komponerad på det sättet att den presenterar berättelser i kronologisk ordning och att författaren alltid kan förklara varje händelse, varför de händer och kanske även beskriva bakgrunden till händelserna. I filmen har ett försök till detta gjorts genom vissa framåtblickar som förklarar en del. Böcker kan ibland ha väldigt målande bilder av miljöer och scenarion, men det har inte denna bok. Den beskriver för det mesta bara händelser och går inte lika mycket in i övriga beskrivningar. Filmen däremot har utnyttjat bilden maximalt då de har använt sig av mycket färger och motiv som klart visar på att det är 1960-talet det talas om. I boken kan ibland inte ens märka vilket årtionde händelserna utspelar sig. Det spelar en stor roll för narrativiteten i filmen då det målar upp berättelsen på ett helt annat sätt. Man ser mycket klarare hur detta kunde ha hänt genom att beskriva oss denna ”godtrogna” tid långt borta. Man kan utan tvekan påstå att Frank idag inte skulle klara det han gjorde då. En av de största skillnaderna mellan de två dramaturgiska modellerna som presenterades här är vilken roll åskådaren ges. Inom den anglosaxiska modellen är åskådaren mer passiv som bara presenteras inför en berättelse och manipuleras till att tycka och känna på vissa sätt. Detta är absolut fallet i denna film. Boken innehåller inte nödvändigtvis sådana trick, men



41

filmen gör det. Filmskaparna har använt alla möjligheter för att göra Frank till den mest omtyckta i filmen och att få publiken att heja på honom. Det kan göra att filmen inte känns lika givande som boken och att bokläsaren framstår som mer aktiv i jämförelse med filmåskådaren.



42

9. Slutsatser och diskussion 9.1. Slutsatser Att berätta samma berättelse men använda två olika medier är en komplicerad uppgift. Det som den här uppsatsen kom fram till är att komprimering är faktiskt oundvikligt. Varje berättelse om en händelse är en komprimerad framställning av denna händelse och när berättelser byter medium måste de ändras, ibland till den grad att man kan fundera om de ens kan ses som samma berättelse. Karaktärerna får helt andra roller och beskrivs på annorlunda sätt än vad det görs i boken. Vissa får större roll, av olika orsaker, medan andra slopas. Att vissa andra scener tas bort eller trycks ihop kan man förstå är en tidsmässig nödvändighet. I boken kan scener beskrivas noggrant med ord medan i filmen ska allt visas med bilder då kan självklart inte allt sägas i dialogen. Filmer i den anglosaxiska modellen, vilket även Catch me if you can tillhör, har en tendens att utforma sina berättelser och karaktärer så att de kan tyckas om av så många som möjligt. Det kan man även säga om denna film. Det är förmodligen den största skillnaden mellan boken och filmen. 9.2. Diskussion Det är mycket som måste ändras när en bok blir till film och mycket som måste offras, kanske ända till den grad att man knappt kan säga att filmen är baserad på boken. Frank Abagnale påstår själv att 90 % av denna film är sanningsenlig, men det håller inte jag med om. Enligt denna uppsats slutsatser kan man se att denna siffra är mycket mindre. Denna uppsats har visat just hur mycket och vilka delar av boken Catch me if you can som har varit tvungna att offras och visat på eventuella orsaker till varför detta har gjorts. Vissa karaktärer har tagits bort medan andra har förstärks för att höja filmens effekt och gillande. Jag kan tänka mig att om inte Hanrattys roll varit så stor som den är i filmen, så skulle inte Tom Hanks vara med i den. Det behövdes minst två stora namn som skulle agera på något sätt som antagonister för att få filmen att bli framgångsrik. En film med endast Frank som åker runt i världen (som boken är uppbyggd) skulle inte ha samma effekt. Likt exemplet med Jane Austen i kapitel tre har man även i denna film försökt att försköna boken eller främst Franks karaktär. Händelser som han genomgick och egenskaper hos honom har förändrats för att han ska tyckas om ännu mer av publiken. Att Leonardo DiCaprio valdes för rollen som Frank var säkerligen ingen slump heller. Han var sedan sin roll i Titanic en flickfavorit och passar därför även in i denna roll. Om filmen skulle återberätta allt som berättas i boken skulle den vara många fler timmar lång och kanske till och med långtråkig. En bok läser man på ett annat sätt. När det blir tråkigt kan man låta den vara ett tag och fortsätta läsa den nästa dag till exempel. En film måste däremot hela tiden bibehålla vår uppmärksamhet och koncentration. En del filmrecensenter har redan



43

den uppfattningen att Catch me if you can är för lång och påstår att filmskaparna inte ville lämna något utanför.56 Hur skulle det i så fall bli om allt som finns i boken ha tagits med? Skillnaderna brukar räknas som det som gör att boken eller filmen anses vara bättre och de flesta tror att dessa skillnader är misstag som filmskaparna har gjort. Att de har försökt efterlikna boken men misslyckats. Så är inte alltid fallet, vilket man kan se i exemplet Catch me if you can. Steven Spielberg med ”besättning” visste att de inte kunde vara helt trogna boken och ändrade på flera saker med flit för att berättelsen skulle bli mer slagkraftig. Dessutom är Hollywood en vinsttjänande industri och filmen har även anpassats för att tyckas om av den stora masspubliken. I avsnitt 4.1. skrevs det om hur man vid filmens början drog publiken till biograferna med hjälp av nervspänning och sensation och tydligen har inte mycket ändrats på drygt hundra år. I kapitel 3 nämnde jag hur böcker baserade på filmer lanseras för att rida på den våg av framgång som filmen har haft. Detsamma kan säkert även appliceras på filmer baserade på böcker. Dessa är ofta filmatiseringar av de mest kända och framgångsrika böckerna och man kan misstänka att filmskaparna vill att filmen ska tyckas om av bokens tidigare fans. Tyvärr blir det oftast tvärtom. Jag nämnde i början av denna uppsats att amerikanska produktioner har kommit att bli mycket inflytelserika förmedlare av historia. Detta skulle jag vilja påstå stämmer ännu mer hos ungdomar. Filmer är ofta den lättare vägen att få snabb historieinformation i jämförelse med boken och många väljer därför dem. Därför är det väsentligt att visa att skillnader existerar och att filmer ibland är ren fiktion, även om de är baserade på verkliga karaktärer. De filmatiseringar av böcker som produceras är främst biografiska verk eller böcker om historiska händelser. För dessa är det extra viktigt att undersöka skillnaderna, då de framställer verkliga personer och verkliga händelser. Man har med verkliga människors liv och rykte att göra. Det blir extra viktigt att hålla sig till sanningen eller till originalkällan (i det här fallet boken). Publiken får fel uppfattning om dessa verkliga (ofta historiska) personer när de gestaltas på ett osanningsenligt sätt i film, vare sig det är till det bättre eller till det sämre. Detsamma kan egentligen gälla även för böcker, men i processen till att bli film kan även de mest etablerade berättelserna bli vinklade på ett felaktigt sätt. Även min framställning av Catch me if you can är en tolkning av både boken och filmen och därmed missar även jag en del saker och förkortar en del andra. Diskussionen, eller striden kan man kanske också kalla det, mellan bokälskare och filmälskare har pågått länge och kommer kanske inte att sluta någonsin. Det kommer inte att hända förrän man accepterar att en absolut likhet inte kan produceras. Många väljer ändå bara filmen eller boken för att uppleva samma berättelse. Ett förslag vore att inte påstå att filmerna är baserade på böcker eller att de beskrevs som ”löst baserad på boken” för att vara mer sanningsenlig. Då skulle även förväntningarna på sanningsenlighet inte vara så höga.

56 Hollywood Reporter: http://www.hollywoodreporter.com/hr/search/article_display.jsp?vnu_content_id=1778418



44

Till en början hade även jag en något negativ bild till filmernas ”otrohet” mot de litterära verk de är baserade på och speciellt för Catch me if you can. Men nu efter att ha gjort denna uppsats förstår jag Stams ord i inledningen av denna uppsats, nämligen att total trohet är omöjlig. Det är en omöjlig uppgift att lägga in hela fem år av Franks liv och lägga in dem i en tvåtimmars film och inte ta bort eller sammanpressa vissa delar. Jag hoppas att min uppsats och även fler studier med liknande syfte visar på att skillnaderna alltid kommer att finnas och vi kan inte försöka sträva till att få ett likhetstecken mellan filmen och boken. En film berättar på ett annat sätt, då den har andra förutsättningar. Den kan säga saker i bild utan att behöva beskriva dem med ord. Visserligen kan även bilder tolkas på många olika sätt, men inte lika mycket som en beskrivning i ord kan i en människas fantasi. Film och bok är olika medier och därmed måste även berättelserna skilja sig åt. Visserligen handlar denna uppsats om ett fall och fler studier som denna behövs för att visa på att det är svårt att sätta likhetstecken mellan en berättelse i bok och den i filmatiseringen. Den ständiga diskussionen kring vilken som är den bättre borde sluta. Vi borde istället se filmatiseringens värde genom övriga aspekter, till exempel mer filmiska kvalitéer och inte bara berättelsen. 9.3. Vidare forskning Studier liknande denna kan göras på alla filmatiseringar av böcker och speciellt intressant vore det om man gjorde sådana studier oftare på kända filmer och böcker. Kanske även spekulera vidare varför vissa berättelser fungerar bättre som bok medan andra på film. Om man ska forska vidare kring just Catch me if you can, finns det många inriktningar att följa. Någon feministisk inriktning vore angelägen att föreslå, då det finns mycket att hämta i just denna berättelse som är ganska mansdominerad. Det kan diskuteras om de skillnader som denna studie har påträffat skulle ha upptäckts om filmen tillhörde den episklyriska dramaturgimodellen. Det skulle vara intressant att också studera en film berättad med den episklyriska modellen och jämföra med denna studie. Jag personligen skulle föreslå en idé, som jag tidigare nämnt i uppsatsen, nämligen att jämföra skillnader mellan två filmer som baserades på böcker men där under den ena filmproduktionen författaren konsulterades och i den andra inte, för att se om det finns skillnader när filmteamet får helt fria händer. Det skulle kunna vara ett sätt att fördjupa förståelsen för förhållandet mellan berättande i film och bok utöver vad denna uppsats har kunnat göra.



45

10. Litteraturförteckning 10.1. Litterära källor Abagnale, Frank och Redding, Stan, Catch Me If You Can: The True Story of a Real Fake, Broadway books, Edinburgh 2007. Abagnale, Frank och Redding, Stan, Catch Me If You Can, Damm Förlag AB, Malmö 2003. (översättare till svenska: Reine Mårtensson) Aristoteles, Om Diktkonsten, Anamma böcker, Göteborg 1994. Davies, Anthony, Filming Shakespeares plays: The adaptions of Laurence Olivier, Orson Welles, Peter Brook and Akira Kurosawa, Cambridge University Press, Cambridge 1990. Granath, Thomas, Manus och dramaturgi för film, 3:e upplagan, Liber, Malmö 2006. Gripsrud, Jostein, Understanding media culture, Arnold, London 2002. Israel, Lena, Filmdramaturgi och vardagstänkande, Daidalos, Göteborg 1991. Kvale, Steinar, Den kvalitativa forskningsintervjun, Studentlitteratur, Lund 1997. Liljenberg, Bengt, Dramatik på vita duken – Anteckningar kring den svenska filmen och dess relation till författarna 1910-1990, Carlssons, Stockholm 2006. Mierendorff, Carlo, Hade jag bara biografen! funnen i ”Sätt att se – texter om estetik och film” av Astrid Söderbergh Widding (red.), T. Fischer & Co, Stockholm 1994. Oestreicher, Amelie, Bearbetning av nyhetstext – en studie av texthantering vid sex svenska dagstidningar, Institutionen för nordiska språk vid Uppsala Universitet, Uppsala 2000. Smeds, Barbro, Dramaturgi – Om strukturer i dramatik och sceniska verk – formens innehåll och innehållets former, Dramatiska institutet – Enheten för konstnärligt utvecklingsarbete, skriftserie nr 1, Stockholm 2005. Snickars, Pelle, ”Hollywood har koloniserat det förflutna”, Svenska Dagbladet, 2007-02-03. Stam, Robert, Literature through Film – Realism, Magic and the Art of Adaption, Blackwell Publishing, Malden 2005. Stam, Robert & Raengo, Alessandra (red.), A Companion to Literature and Film, 2:a upplagan, Blackwell Publishing, Malden 2006.



46

Stam, Robert & Raengo, Alessandra (red.), Literature and Film – A Guide to the Theory and Practice of Film Adaption, Blackwell Publishing, Malden 2005. Wahlberg, Angelica, Jane Austens romaner på film och i litteraturhistoria – en uppsats om nutida tolkningar av en författares verk, Magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap vid biblioteks- och informationsvetenskap/Biblioteksskolan 2003:96, Borås 2003. 10.2. Elektroniska källor Abagnale’s hemsida: http://www.abagnale.com/comments.htm 2007-11-19 Amazon: http://www.amazon.com/Catch-Me-If-You-Can/dp/0767905385 2007-11-9 Based on the book: www.basedonthebook.com 2007-11-25 Box Office Mojo: http://boxofficemojo.com/movies/?id=catchmeifyoucan.htm 2008-01-03 Catch me if you can’s officiella hemsida: http://www.dreamworks.com/catchthem/main.html 2007-10-7 Google: http://www.google.se/search?hl=sv&q=%22movies+based+on+books%22&btnG=S%C3%B6k&meta 2007-12-06 Hollywood Reporter: http://www.hollywoodreporter.com/hr/search/article_display.jsp?vnu_content_id=1778418 2007-11-19 Imdb: http://imdb.com/Sections/Years/ 2007-11-20 Rotten Tomatoes: http://www.rottentomatoes.com/m/catch_me_if_you_can/ 2007-12-20 To Tell The Truth: http://www.ifilm.com/video/2458566 Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Catch_Me_If_You_Can 2007-12-06 http://www.chasingthefrog.com/catalog/video.php?vid=2504 2007-12-29 10.3. Övriga källor Catch me if you can (2002), Dreamworks Productions Frank Abagnale – mellan verklighet och fantasi, Dreamworks productions 2002 (dokumentär som kan hittas på Catch me if you can – 2 disk specialutgåva DVD)

Documents

När bok blir film…132195/FULLTEXT01.pdf · 2008-07-03 · condition which is normal in the epic-lyric model. Big parts of the story have been crossed out, altered and added to