MEDELBY E n s o c i o l o g i s k s t u d i e

ME DE LB Y

E n s o c i o l o g i s k s t u d i e

Av MARTIN S. ALLWOOD OCH INGA-BRITT RANEMARK

Under medverkan av

Astrid Johansson, Harold Lowenstein

och

Lars Grönvall

Teckningar och karta av Harold Lowenstein

Diagram av Heinz Gutschmidt

S T O C K H O L M

A l b e r t B o n n i e r s f ö r l a g

5

I N N E H Å L L

Inledning ............................................................................................................... 9

De viktigaste årtalen ................................................................................................... *3

Historik ....................................................................................................................... J 5

Förvärvsarbete och ekonomiskt liv ............................................................................ 38

Den drivande kraften . . . ........................................................................................ 42

Lantbruket . . • ....................................................................................................... 47

Case Study av en bondgård .................................................................................... • 82

Hantverk och mindre företag ..................................................................................... 89

En arbetsundersökning .............................................................................................. IJ8

Handeln ...................................................................................................................... 129

Kommunikationer ................................................................................................ *37

Inkomster och finansiering........................................................................................ J43

Hem och familj ............................................................................................................ x48

Skolan ................................................................................................................... V 1

De religiösa grupperna .......................................................................................... I9I

Sommargästerna i Medelby........................................................................................ 224

Fritiden ....................................................................................................................... 240

Tidningar, tidskrifter och böcker i Medelby ......................................................... 24°

Dansbanan ............................................................................................................ 25°

Zigenarens nöjeshall ............................................................................................. 257

En fotbollsmatch ................................................................................................... 261

Kaféerna ................................................................................................................ 2°3

Tältbion ............................................................................................................ 265

Tippning .................................................................................................................

Riksmarschen ........................................................................................................ 2^7

Svenska Flaggans Dag ........................................................................................... 2°8

Söndagen ............................................................................................................... 2 7 I

6

Föreningslivet ............................................................................................................ 273 Husmodersföreningen .....................................................• .................................. 274 Idrottsföreningen och tennisklubben .................................................................. 27&

Scouterna ..............................................................................................................

Nykterhetsföreningen ........................................................................................... 2^4

Föreläsningsföreningen ................................................................................... 2^6

Den kommunala organisationen ................................................................................ 29°

Hälsa och sjukvård ..................................................................................................... 301

De sociala attityderna................................................................................................. 309

Tabeller och bihang .................................................................................................... 327

Befolkningsstatistik .............................................................................................. 327

Annan statistik ...................................................................................................... 331

Teori och metod . . ■ .................................................................................................. 342

Sociologiska metoder ........................................................................................... 34&

Om begreppet Medelby ............................................................................................. 353

Bibliografi ................................................................................................................... 356

t

7

I N L E D N I N G

Den fältarbetande sociologien är en nykomling i Sverige — som så många andra importerad från Amerika. Föreliggande undersökning bygger delvis på makarna Lynds "Middletown".

Fältarbete och en ständigt ökad mängd metodiska observationer i den sociala verkligheten är en oundgänglig förutsättning för ändamåls- enliga reformer i samhället. Samhällskunskapens läge kunde inte for- mulerats bättre än docent Elof Åkesson gjort i Folket i Nifelhem:

"Varför dröjer det så länge innan ett empiriskt och rationellt vetande om samhället blir allmän egendom ? Det riktiga svaret tycks mig vara : det har hittills funnits alldeles för litet av den varan. När socialveten- skapen får ett lika fast bestånd av kontrollerade iakttagelser och plausibla teorier, som fysik och fysiologi nu ha, så kommer man att kunna meddela den på ett begripligare sätt. Därmed kommer sam- hällets ,,Entzauberung,, (avmagisering) att äga rum lika säkert som naturens hittills gjort det. — Den nation, som först ger fritt rum och betryggande ekonomiska villkor åt en av politiska och sociala hänsyn obunden samhällsforskning, kommer att betyda mer för mänsklighe- tens framtid än någon annan."

Medelbyundersökningen planerades i Stockholm hösten 1940 i sam- råd med professor Gunnar Myrdal och Dr. Fritz Croner; den möjlig- gjordes genom ett anslag på 1 250 kronor från Längmanska Kultur- fonden, utdelat på rekommendation av professor Myrdal. Han skrev i detta sammanhang:

"Särskilt i Amerika ha "community surveys" av ifrågavarande typ genomförts i stort antal och med viktiga vetenskapliga resultat. Dessa undersökningar ha där haft tvänne med varandra nära förbundna för- utsättningar, som i Sverige ännu saknas: en rikt differentierad och högt utvecklad sociologisk forskning och förefintligheten av ett urval väl utbildade forskningsarbetare. "Community surveys" höra enligt min mening till de allra svåraste; de ställa för att nå vetenskaplig

8

standard särskilt stora krav på omdöme och skicklighet. Ett sådant omdöme och en sådan skicklighet kan emellertid inte vinnas på annan väg än genom erfarenhet."

Att en community survey hör till de allra svåraste fick fältarbetarna nogsamt erfara både under själva fältarbetet och vid materialets sam- manställande. Resultatet lider också av många brister och halvfärdiga ansatser, som med fördel kunde fullföljas i kommande specialunder- sökningar. Från undersökningens början till dess slut framträdde sär- skilt en svårighet, som sammanhänger med en allmän svaghet i den svenska statistiken. Den sociologiska och ekonomiska enheten Medelby sammanfaller ej helt med den administrativa indelningens Medelby socken. Med de medel som stått till förfogande har det varit omöjligt att alltid frambringa fullständig statistik för den socialekonomiska en- heten Medelby. Härigenom torde på vissa punkter en felmarginal på c:a 10 procent ha uppkommit, som så vitt möjligt angivits i texten.

För undvikande av missförstånd bör påpekas, att ordet "samhälle" använts såväl om den egentliga tätbebyggelsen runt Medelby station som om hela det område, som innefattas under Medelby socken. Grän- sen mellan tätort och övrig bebyggelse är svår att uppdra. Ungefär 2/z av invånarna kan sägas bo i tätorten.

Författandet av framställningen har i stort sett kommit på under- tecknads del; för vissa avsnitt svarar dock fil. kand. Inga-Britt Rane- mark helt; två bidrag till texten har även lämnats av herr Lowenstein. Herr Grönvall och fröken Johansson bistod med speciella utredningar under fältarbetet.

Så mycken välvilja har från alla håll kommit undersökningen till del, att vi saknar möjlighet att adekvat uttrycka vårt tack. Några namn måste dock nämnas. Herr Torsten Malmros är vi stor tack skyldiga för ett otal värdefulla upplysningar i samband med småindustrins betingelser och problem, som han så väl känner till. Herr Sune Svens- son bistod vid mer än ett tillfälle med penetrerande ekonomiska ana- lyser och värdefulla påpekanden. Vid genomläsningen' av korrekturet ha vi fått värdefull hjälp av fröken Anna-Greta Fredriksson. Dr. Fritz Croner och docent Elof Åkesson har båda visat undersökningen stort intresse och vid olika tillfällen utövat välvillig och ovärderlig kritik mot olika delar av arbetet; de har även strävat att underlätta utnytt- jandet av materialet för akademiska ändamål.

Först och sist måste dock vårt tack och vår erkänsla gå till Medel-

I I

bys invånare, som godmodigt och hjälpsamt stått ut med en aldrig sinande ström av näs visa frågor och intima avslöjanden. Och otill- gänglig är då svensken rakt inte, åtminstone inte i Medelby! Ett litet men charmant bevis för medelbybornas vänliga reaktion inför under- sökningen är följande verser, som författades av en samhällsbo och sjöngs i Medelby, då'persen var över.

Ur hundraårig sömn och vila man väckts till liv i Medelby. Nu ynglingar och kvinnor ila att socialt få framtidsvy. Man frågat ålder, frågat inkomst och sökt förstå var världen stod, ur födselboken nogsamt skrivit —. Är barnakurvan riktigt god?

Man pejlat djupet av kulturen i bygdens breda lager nu; man skönj it har den höga muren emellan framtiden och nu, och Medelby har sett med oro hur dessa unga farit fram — och att spioner de ju voro det strax i trakten fördes fram.

För Medelby det är en lycka att ständigt hålla huvut kallt, ty det kan hända vi får lära i universum vi ej är allt. Vi blott en del är av det hela en mycket blygsam liten del, och skulle vi som andra fela, är det ett mycket mänskligt fel. Ja, låt oss inga högdjur bliva som hela världen skrattar åt — men låt oss små, små kuggar bliva i en maskin som går framåt!

10

Utan medelbybornas välvilliga intresse och medverkan skulle vi med våra begränsade resurser aldrig kunnat genomföra en undersökning, som, ehuru full av tillkortakommanden, dock vill peka framåt mot den dag, då Sverige skall besitta en lika stor och skiftande litteratur om det levande samhället som våra grannländer i väster och söder.

Göteborg, december 1942.

M. S. A.

11

D E V I K T I G A S T E Å R T A L E N

1300 Väg vid Medelby. 1740 Bruket uppstår. 1839 Donationen till skolan. 1862 Järnvägen kommer till trakten. 1878 Första missionshuset. 1885 Kyrkan bygges. 1886 Första speceriaffären. 1889 Urmakare till byn. 1899 Telefonstationen öppnas.

1908 Första pensionatet. 1909 Medelby Kreditbolag.

1911 Elektrifieringen. 1912 Det nuvarande skolhuset bygges.

1914 Pingstförsamlingen. 1915 Arbetarkommunen grundlägges. 1916 Röda Korskretsen bildas; sågverket startas.

1919 Idrottsföreningen bildas. 1920 Föreläsnings föreningen bildas. 1922 Missionskyrkan bygges. 1924 Stadsplanen. 1926 Nykterhetsföreningen bildas; den första busslinjen; gatubelys-

ning. 1929 Första textilindustrien. 1932 Nuvarande dansbanan bygges; frikyrkliga väckelsen når sin

topp. 1934 Väveriet. Kommunalhuset börjar uppföras. Filadelfia bygges. 1936 Det största pensionatet uppföres. 1937 Största textilfabriken startas.

12

1939 Husmoderföreningen bildas; idrottsgården börjar byggas. 1940 Kristidsnämnden tillsättes (oktober). 1941 Biltrafiken strypes; övergång till gengasdrift. Tennisklubben

bildas. 1942 Tandkliniken öppnas. Dansbanan byggs om.

13

H I S T O R I K

Medelby —ett helt vanligt svenskt stationssamhälle i en socken med omkring i ooo invånare.

För den ytlige betraktaren kanske en ointressant och trist ort utan kontur och stil. Några träkåkar, en station som alla andra, några pensionat — visserligen rätt vackert alltsamman, och säkert tjusigt på sommaren — men dock! Inte går det upp mot storstaden med dess myllrande liv, dess arbetstillfällen, dess kulturliv.

Kanske Jalmar Furuskog inte tar fel, när han gör gällande att det svenska kulturarvet trots allt är att söka i det svenska stationssam- hället. Furuskog skriver: "— låt oss inte alltför mycket dröja vid våra 'minnen från fornstora dar\ Det är sant att dessa minnen är storslagna, att de är värda att lära känna och att hållas i helgd. Men vi lever inte på minnen. 'Yvs ej av fädrens ära — stark ström med egna vågor går genom havet/ Därför ska jag inte be er att ni följer med mej till någon av de gamla svenska kulturorterna för att få reda på vårt nationella arv, varken till Riddarholmskyrkan eller Gamla Uppsala, varken till Alvastra eller Värnhem. Jag ska inte heller dröja vid de stora gestalterna ur det förgångna, varken vid Engelbrekt eller Gustav Vasa, och ännu mindre vid Karl XII, utan jag ska be att ni följer med till någon plats i Sverige, där vi kan möta vår egen tid och vårt eget folk, sådana de är utan all romantisk försköning. Vi ska välja en sådan ort, som brukar anses som det mest banala och vardagliga av allt, nämligen ett vanligt svenskt stationssamhälle någonstans i Sverige."

Att Furuskog inte träffar på ett vanligt stationssamhälle är en annan historia, som vi skall återkomma till. Men hans inställning är riktig. Det är på tiden att stationssamhället och dess omgivande krans av bondgårdar, där flertalet av den svenska befolkningen bor och verkar, får uppmärksamhet och intresse; den stockholmska magnetis- men har tillräckligt länge förhäxat och förvridit huvudet även på de

14

stadigaste. Även om Medelby inte för närvarande kan bjuda på allt vad storstaden förmår, är det dock mot de små samhällena framtidens utveckling pekar. Som en reaktion mot övercentraliseringen kommer troligen att följa en stark decentraliseringstendens. Låt oss då gå Medelby inpå livet!

Naturen och stillheten är det första som slår oss. Vidder och sol- sken, skogklädda åsar och dalar. Gran, tall och björk i behaglig bland- ning så långt blicken mäktar. I en sänka mellan åsarna glittrar Medel- bysjön, nästan cirkelrund med en liten udde på ena sidan. Det är en öppen och leende sjö, som helt enkelt ropar på villor, stugor och trevlig bebyggelse runt om. Luften i Medelby är som vin, lätt, berusande vin. Trakten ligger rätt högt över havet; detta förhållande och barr- skogen på alla håll och kanter förklarar luftens utsökta kvalitet. Ingen fabriksrök, ingen bensinlukt — bara ren, härlig lantluft.

Storstaden med sina arma små trädplanteringar och parker är helt distanserad vad beträffar naturskönhet. Självklart, säger man; javisst, men betänk vad detta betyder för människans harmoni och arbetslust! Naturens inflytande på människan kan inte mätas eller beskrivas; det måste upplevas som en daglig frigörande och stimulerande kraft.

Vad naturen betytt och betyder för Medelby och dess invånare framgår inte minst av de namn man givit sina hem. Frånsett 26 hus, där ett egennamn ingår som ena ledet (Erik, Gunnar, Rune, Maria, o. s. v.), och två hus med "eleganta" namn (Siesta, Bellro), har så gott som vartenda hus i socknen namn, där medelbynaturen ingår i båda leden! Lund, dal, backe, lid, hage, skog, hult ingår i 61 namn. Träd och buskar kommer därnäät med 3J namn. Främst kommer björk (9), sedan gran, ek och ros (4 var) och så fur, tall, ljung, en, hassel och rönn — alltså en nästan komplett inventering av traktens träd- och buskbestånd. Nästa stora grupp är namn, som hämtats från mar- kens berg, stenar och hällar. 18 namn på medelbyhem har dessa be- ståndsdelar. Slutligen kommer namn, som har att göra med vatten och sjöar. Det är tillsammans 17 namn; bäcken är viktigast (6), sedan sjö (4), strand (3) och så vik, källa, å och ström.

Björkbacken, Berghäll, Sjövik, Bäckaskog, Rönnängen — vittnar inte dessa typiska namn om medelbybons intima samliv med naturen och sinne för alla dess skiftande former!

Näst naturen är avsaknaden av buller det märkligaste med Medelby. Några gånger om dagen ekar det i dalen, då tåget brusar förbi till och

från yttervärlden. Och ett sakta töff-töffande från sågen bäres då och då av vinden över samhället och försvinner bortom åsarna. Men dessa buller är föga störande; de blir obetydliga gentemot vindens dag- liga och nattliga susande i trädkronorna, regnets plaskande på hustaken och de otaliga små rännilarnas forsande och skvalpande i backar och slänter. I Medelby lyssnar man till årstidernas skiftande ljud och tecken, inte efter spårvagnarnas gnisslande och den ständiga stor- stadstrafikens malande, sömndruckna bullerström. Man vänjer sig vid storstadens buller; det är sant. Man kan också vänja sig vid stän- dig nervositet. Lewis Mumford citerar i Stadskultur nyligen utförda bullerexperiment i Chicago, som talar för sig själva:

"Om man graderar buller i procent upp till 100, som är ljudet av en artillerikanonad som skulle göra en vansinnig om det höll på en längre tid, så har

landsbygden förstäder bostadskvarter affärskvarter industrikvarter

8—10 procent buller

15 25 3

Om luftens renhet och naturens skönhet bildar två viktiga sidor i ramen kring Medelby, är friheten från buller, oljud och missljud den tredje viktiga sidan. Dessa faktorer, tillsammans med livets rytmiska inställning på årstidernas växlingar och den därav följande tidsupp- fattningen, som kan vänta och se orsak och verkan på lång sikt, är det grundläggande för Medelbys stämningsläge och mentalitet.

Jorden i Medelby är karg och svårarbetad. Varhelst bonden sticker spett eller spade i marken är det sten och åter sten. Runt åkrarna ser man lika ofta stenmurar som gärdesgårdar. Lantbruket i dessa trakter är inte något latmansgöra.

I gengäld finns skogen att tillgå. Därifrån får medelbybon först och främst rikligt med bränsle, och det kan behövas i en trakt, där temperaturen under vintermånaderna sjunker till —30 och lägre. Sko- gen ger också timmer till hus och inredning; skogen exporteras av medelbyborna till främmande länder, och på dessa yttersta dagar kan medelbybon med hjälp av tekniker och storindustrier få ut av skogen nästan vad som helst från strumpor till kofoder. Så blir Medelbys grundnärmg en blandning av jordbruk, boskapsskötsel och skogsbruk.

2 Allwood-Ranemark Medelby 17

16

Naturen bestämmer från början en arbetsinriktning på mångsyssleri och färdighet i de mest skiftande ting; medelbybons allsidighet och av omständigheterna givna anpassningsförmåga blir en stor tillgång vid ekonomiska kriser och besvärligheter.

Om lynne och kynne hos befolkningen är inte mycket att säga. De bestäms ju av den givna miljön och dess problem, samt av traditio- nella arbetsformer och livsgestaltningar. Något speciellt utmärkande särdrag för medelbyrasen har inte kunnat konstateras; alla sorters lynnen och temperament, karaktärer och öden påträffas i Medelby lik- som i varje liknande samhälle i Tyskland eller Kina, Finland eller Peru.

Det nuvarande samhället med sina något över i ooo invånare kan se tillbaka på en lång historia. Att bebyggelse funnits i den trakt där Medelby nu ligger sedan över tusen år kan man ta för givet. Men upplysningarna om denna bebyggelse är mycket sparsamma, och histo- rieskrivningen för Medelbys del måste inskränka sig till de sista två- hundra åren. Om tidigare skeden vet man endast, att en väg redan på Olov Skötkonungs tid gick fram utmed en långsmal sjö i Medelbys närhet. Kungarna påbjöd att bönderna skulle hugga upp skogarna, så att de kunde komma fram och motta folkets hyllning. Det var för- resten länge oklart, vem som ägde de stora skogarna runt Medelby. Stora herrar från två olika håll öster och väster om Medelby gjorde anspråk på dem; tvisten löstes slutligen så, att bönderna på ena sidan fick skogarna i förläning mot skyldighet att hålla broar över en flod i närheten.

På 1300-talet tillkom en väg från Medelbys grannstad X-köping nästan ända fram till Medelbysjön.

Frånsett dessa skäligen magra upplysningar vet man endast med säkerhet, att en krans av bondgårdar låg runt medelbysjön och de andra sjöarna i socknen. Av det nuvarande stationssamhället Medelby fanns inte en tillstymmelse; däremot uppstod några kilometer därifrån på 1700-talet ett bruk, som ligger inom socknen och spelat en viktig roll i dess historia. Övergången i rån brukets privatkapitalistiska stor- produktion — den feodala produktionsformen — till Medelbys nu- varande ekonomiska ordning bjuder på mycket av intresse ur sociolo- gisk synpunkt.

Bruket uppstod på 1740-talet, då man fann "åtskillige järnmalmer" i häradet. Upptäckarna, en friherre, en kapten och en vice härads-

17

Panorama från medelbytrakten.

hövding, uppvaktade bergskollegium med anhållan att få inrätta mas- ugn i grannsocknen och en stångjärnshammare med två härdar inom Medelby socken. Det blev livliga protester från både enskilda och juri- diska personer, men ämbetsverket beviljade deras anhållan.

Efter de sedvanliga frihetsårens slut fastställde bergskollegium det årliga smidet till 575 skeppund (97 767 kg.). På 1790-talet inskränktes driften något; man fick även tillstånd att inrätta ett manufakturverk för 500 skeppund utsmide av stångjärn till finare järn, spik, redskap m. m. Masugn uppfördes vid bruket, men nedlades 1827, då man fick rättighet att tillverka 400 skeppund stångjärn av köpt tackjärn. Tio år senare erhölls tillåtelse att inrätta en plåthammare vid bruket. Smi- det bedrevs först vid tyskhärdar, men ändrades på 1860-talet till franche-comtémetod med en årlig tillverkning av 100000 kg. stång- järn — varav 10 000 kg. manu fakturerades till svartsmiden — häst- skor, harvbillar, hackor o. dyl. Stångjärmssmidet vid Medelby bruk nedlades 1906. Sedan dess har bruket ändrat karaktär och lever nu huvudsakligen på arrenden, skogsavverkning, sågverk och en elektrisk kraftstation, som förser Medelby och en annan socken med elektricitet.

Några siffror belysa brukets storlek. Det består av 16 hela hemman. 1906, då bruket av allt att döma stod på höjden av sin maktställning,

18

taxerades dess hemman till 775 100 kronor. Dess areal var då 6 328 hektar, varav skog 3 353 hektar, hagmark 819, inägor 1 361; resten var sjöar och "impedimenter".

Enbart brukets park omfattar 375 hektar, varav trädgård 5. Under sin glansperiod före första världskriget var bruket avelscen-

trum med Ayrshireras. Då tillverkades 6 500 kg. smör och 500 kg. ost om året. Torpens antal var 67. 47 av dem fullgjorde årligen tillsam- mans 6 168 manliga och 390 kvinnliga dagsverken vid bruket.

Konjunkturerna under första världskriget medförde en temporär uppgång för bruket, inkomsterna fördubblades. Sedan gick det tillbaka, och brukets centralplats i trakten övertogs av det uppväxande stations- samhället. Dess andel i skatterna minskades undan för undan, och ut- gjorde vid tidpunkten för undersökningen (1941) endast omkring en tiondel.

Medelby bruk representerar en svunnen tid på både gott och ont. Den feodala centraliseringen och enhetliga ledningen gjorde det möj- ligt att skapa en patriarkalisk gemenskap runt ett verkligt kulturcen- trum. En utomordentligt vacker park i engelsk stil — den största i sitt slag i Sverige — kunde anläggas. Herrgårdsbyggnaderna på bruket var de första svenska bostäder i vilka septic tanksystemet infördes. Sveri- ges första golfbana kom till vid Medelby bruk tack vare ägarens resurser och kontakt med utlandet. De bildade och kultiverade hade ett självklart centrum vid bruket, och den samhällstyp det representerar hade onekligen många förtjänster, som nu gått förlorade för Medelby. Men kulturen var för ett fåtal, fördelarna för en elit; stånd och privile- gium var allt, även om den ganska oförtjänta ställningen mildrades genom ett välvilligt intresse för de underlydande från godsherrens sida.

De myckna ägodelarna orsakade split och missämja inom ägarfamil- jen. Efter skiftande öden såldes bruket år 1827 för 43 333 Rdr. banco till en av den nuvarande ägarens förfäder. Tvistigheterna blev till slut så svåra, att bruket 1920 fick delas mellan två bröder. Som man kan förstå, har förhållandena på bruket under långa tider varit ett kärkom- met skvaller- och samtalsämne för medelbyborna, som vid förfrågan alla ha var sin version av "herrarnas" tvister att dra fram.

En gammal disponent, som följt brukets öden i över fyrti år och känner det lika bra som ägarna själva, har sina egna synpunkter:

"Ja, under förra kriget var det stora affärer med skog. Men det var besvärligt. Vi fick bestå kolet själva för att få virket till kusten för

19

export till England. Se, det som egentligen är värdet är skogarna. En massa torp och hemman var skyldiga att göra allt sådant arbete, även det mesta av körslorna. Det mesta flottades fram på den långa sjön. Men ångbåten ligger och rostar ned nu. Sen kom schismen mellan herrarna, och då lades sågen ned. Det kunde inte hållas ihop. Vardera hade en son; den äldste skulle få allt att säga till om, och den yngste inget, och det gick inte. Först var det tal om vilken som skulle bli ägare. Men en kunde inte lösa sig till det hela, det var för stora tillgångar i skog. De gårdar som låg närmast bruket lantmäteriskiftades. Det gjor- des en uppvärdering, så di fick nåt så när jämbördiga bitar. Det gick ju bra, och nu kan det gå ihop igen.

Herrarnas privata gick ju på brukets omkostnader — en femton tusen om året för park och trädgård. Det är kraftigt — men så var det en park då som var något sevärt!"

Disponenten reser sig mödosamt ur sin skrivbordsstol och hämtar ett gammalt fotografi av bruksfolket 1910. Han tillägger:

"Nu är de inte så många, och de räknas inte som underhavande." Samtalet kommer in på skatterna och brukets förhållande till sam-

hället. "Det var ofantligt låga skatter på den tiden. Vi hade den lägsta kom-

munalskatten i riket. Sedan blev det en socken i närheten av Stock- holm, där Marcus Wallenberg var bosatt. Bruket ville ha låga skatter. Och medelbyborna har aldrig varit knussliga då det gällde sociala för- bättringar. Di har alltid varit liberala. När di byggde sina skolor var di aldrig knussliga. Nu har ju brukets andel i skatterna krympt, men då ökar samhällets i stället, så det gör inte så mycket som man tror. Patron var så rädd för att något skulle utveckla sig så att han skulle få ett stort samhälle på näsan. Han ville vara i sitt ensamma majestät. Jag hade inte litet obehag när jag styrde om så att det skulle bli stadsplan. Det tyckte han inte skulle hjälpa upp samhället."

Sedan detta samtal har den gamle disponenten, som var över 80 år, lämnat detta jordiska och Medelby bruk. Hans död är nästan symbolisk för en epoks avslutning. En ny tid med en mer demokratisk samhälls- syn har definitivt slagit igenom, till och med i Medelby. Och den nya tiden har mycket att anmärka på bruket. Arbetarna där är inte sena att berätta om otillbörliga missförhållanden. Några exempel kan anföras.

År 1933 beslöt bruket att bygga en ny kraftstation vid en liten fors på ägorna. För den schaktning, som behövdes, lejde man delvis arbe-

20

tare. På våren 1933 infann sig c :a femton arbetare, varav en del från en grannsocken. Lönen var 40 öre i timmen. Arbetsförhållandena var svåra; jord, gyttja och stenar rasade ständigt ned på arbetarna, så att en av dem yttrade: "Vi hade lite i magen, men desto mer på ryg- gen." Säkerhetsanordningar tycks ha saknats. En gammal trätrumma skulle vid ett tillfälle rivas; man slog bort gjordarna och stöttade trum- man; men då den sista gjorden slogs bort, störtade hela den väldiga konstruktionen ner och två arbetare undgick döden som genom ett under. Då framställde arbetarna en begäran att lönen skulle höjas till 50 öre i timmen. Förmannen avskedade då arbetarna från grannsock- nen enbart för att de vågat framställa en sådan anhållan; de övriga fick gå kvar med samma lön. De avskedade arbetarna förklarade sig sedan villiga att fortsätta med samma lön, men fick inte återvända.

Betjänterna på bruket hade det inte heller så trevligt. En betjänt hade 50 kronor i månaden i lön. Han fick då gå tillhanda vid alla tider på dygnet hos en av de två bruksherrarna. Ibland kunde han få servera vid någon bjudning i parken till klockan 12 på natten, varefter han genast skulle vara tillhands nästa morgon. Hans arbetsgivare utöste sitt dåliga humör över honom och den övriga betjäningen i tid och otid. Då det en kväll begärdes, att betjänten skulle servera halva natten och sedan skjutsa gästerna mer än fem mil, tyckte han att det gick för långt, sade upp sig och gick på stunden. Två tjänsteflickor gick på samma gång.

Den förre betjänten är nu chaufför och kör textilier till färgning. Han har nu lika mycket i veckan som han förut hade i månaden, och är glad att ha kommit undan de feodala förhållandena på bruket.

För stationssamhället och socknen Medelby, det egentliga föremålet för denna studie, blir bruket i stort sett en sidoföreteelse. Stationssam- hället självt är en synnerligen amerikansk och ohistorisk bildning. Dess egen historia börjar 1862, då en järnväg från knutpunkten X-köping drogs fram,till Medelby. Då en sitaty i framtiden skall resas över sam- hällets grundläggare, bör den avbilda de ingenjörer och rallare, som genom skog och berg konstruerade järnvägen mellan Y-köping och X- köping. Medelbys båda grannstäder i väster och öster. Sträckan blev slutgiltigt färdig 1863.

Orten var först en timmerutlastningsplats. Mycket timmer fördes fram till stationen från skogarna; att stationen var målet för många strävanden är ett faktum, som till och med avsatt sig i Medelbys språk-

21

bruk. "Att gå fram" betyder, att bege sig till stationen,1 nuförtiden vanligen för att titta på kvällståget och stå på perrongen en stund medan skymningen faller. likaså betyder "han ä framme" att perso- nen i fråga är vid stationen. Ett vältaligare vittnesbörd om järnvägs- stationens centralbetydelse kan man inte få!

Medelby på den tiden måtte ha företett en god motsvarighet till nybyggarlägren i Amerikas wild west. Stinsen i samhället, som satt sig in i järnvägens historia, säger:

"Då var det ett riktigt baggböleri. Gubbarna konkurrerade om tim- mer och byggde villor för pengarna. En massa folk samlades för av- verkning, och matvaror gick det naturligtvis åt för dem. Det var ett fullkomligt timmerläger. Utefter hela järnvägen var det upplagt tim- merhögar. Di slogs om vagnarna, slogs om platserna och köpte opp skogen av småbönder. Det var relativt glest bebyggt. Inte som i Norr- land — det var mera privat här."

Jämförelsen med Amerika har förresten mer än en innebörd. Ame- rikafebern grep omkring sig som en epidemi strax efter järnvägens tillkomst — det var som uthuggningarna för järnskenorna också varit en uthuggning mot den stora världen och nya livsmöjligheter. Hur många från medelbytrakten som begav sig ned till Göteborg och vidare på emigrantbåtar till den nya världen låter sig nog aldrig med säkerhet fastställa. Men på var och varannan bondgård gick pojkar och flickor och längtade och tiggde sina föräldrar om lov att resa. En del reste, men så stod inte far eller mor ut med klimatet i Minnesota eller Illinois, och med sorg i hjärtat fick man resa tillbaka till det karga nordanlandet. Än i dag berättar medelbyborna om de väldiga slitningarna i familjerna på amerikafeberns dagar. Och än i dag sitter dussinet gamla medelbybor, som antingen själva varit i Staterna eller har barn och släktingar därute, och läser en sällsam publikation kallad Sven- ska Amerikanaren Tribunen, som regelbundet anländer från andra sidan Atlanten med hälsningar till släkten därhemma.

Efter den första jobbartiden, nybyggarstämnmgen och amerika- febern inträder en stabilisering i Medelby. Några hus kommer till runt stationen, timmerhandlarna bygger sig villor, hantverkare och leverantörer vädra ny marknad. En specerifirma i X-köping öppnar filial i Medelby 1886, vilket är en stor händelse i byns historia. En gammal trotjänare i affären, som fortfarande är Medelbys största,

1 Jfr "att gå fram" = "att konfirmeras".

22

berättar, att en ung bokhållare från en by i Småland sökte platsen som föreståndare för filialen. Han kom också, och hans första logi var ett rum i affären, som var så litet, att när sängen var framställd kunde man inte komma från ena ändan av rummet till den andra. Filialchefen övertog snart affären, och så bröts beroendet av firman i X-köping.

"Han var en rejäl och ordentlig karl att arbeta för. När han sagt ifrån en sak så var det sagt."

Med tiden blev handelsföreståndaren också direktör för en kredit- kassa i Medelby, som 1916 blev filial under en storstadsbank. Bank- direktören, som handels föreståndaren nu kallades, var dessutom mis- sionsvän. Så grundlades i Medelby den fasta förening mellan affärer och frikyrklighet, som i våra dagar är ett av dess främsta kännetecken.

Under första världskriget sålde bankdirektören affären, som han drivit upp, till den nuvarande ägaren.

Den ena hantverkaren efter den andra slog sig ner i Medelby. 1889 kom den förste urmakaren, som ännu trots hög ålder och darrande händer sköter sin syssla i urmakeriet, numera dock med bistånd av sin son. Om den första tiden i Medelby berättar han:

"Det var så litet och så obetydligt att det var nästan tröstlöst. En bonde från en gård i närheten var den förste som kom hit med en liten klocka. Jag gjorde inte stort väsen av mig men ryktet spred sig, så till slut fick jag arbeta natt och dag. Dom hade mycket spindelur då. Det fanns inte mycket ankarur; cylinderur var det mest på den tiden. Lantbrukarna hade köpt sina ur i grannstäderna. Det var mest schweiziska ur, fast det fanns engelska också. En del franska fanns det med, fast di var rätt dåliga, och kostade en tretti, fyrti kronor. Det var mycket pengar på den tiden! Kvinnorna hade inte mycket ur då; dom började först på slutet av artonhundratalet. Sen kom cylinderur och ankarur på allvar. Det var från Thomson, London och Morgan, London.

På 90-talet var amerikanska skåpklockor i sitt största flor. Och dalkarlarna for omkring och sålde dalklockor. Det köpte di mycket. Ett slag hade nästan varenda gård sådana. Vanligen hade di bara en visare första tiden. Här i trakten var också många, som gjorde sina egna väggur. Nu säljer jag bara ett tiotal på året, därav en fem sex stycken här i socknen. Di som sätter bo nu köper inte väggur, utan bara en väckarklocka. Di tål inte höra dem slå, det stör dem i sömnen."

23

Ett samhälle höll på att uppstå. Under själva nybyggartiden stod det materiella helt naturligt i förgrunden, men medelbyborna ha aldrig försummat det andliga. Väckelsevåg efter väckelsevåg har gått över trakten och alltid betytt ett stärkande av de religiösa formationerna. Redan på 1850-talet talas det om stora väckelser bland bönderna, och det andliga intreaset var 1878 så starkt, att ett missionshus kunde byggas några kilometer från stationen på mark, som en troende bonde upplät för ändamålet invid sitt hus. Detta flyttade senare ned till det nya stationssamhället. 1922 hade missionsförbundet vuxit så, att det kunde uppföra ett nytt och imponerande rappat och kritat mis- sionshus, som står mitt i Medelbys centrum och fortfarande är dess största hus.

Det religiösa livet tycks under hela Medelbys historia ha varit övervägande frikyrkligt. Delvis kanske detta berott på att statskyrkan kom att ligga en bra bit — ett par kilometer — från stationen och alltså inte intar någon centralplats. Kyrkan, som kom till på initiativ av en patron på Medelby bruk, ritades i en rätt romantisk imiterat norsk stil och uppfördes 1885. Mitt emot kyrkan placerades med tiden ett ålderdomshem, och alldeles i närheten förlades Medelby stora prästgård.

I äldre tid spreds den andliga odlingen så gott som uteslutande på landsbygden genom präst och skollärare. Skolläraren gjorde förar- betet, lärde ut den västerländska kulturens grundelement, de latinska bokstäverna, och de fyra räknesätten, samt vad därutöver kunde vara oundgängligen nödvändigt; prästen fullbordade verket genom konfirmation i sedelärans grundsatser och predikningar om livets och evighetens problem; att kunskaperna inte förföll såg man till genom ett husförhör då och då. Skollärare och präst var naturligtvis också i Medelby den andliga odlingens trägna parhästar; ansvaret för in- vånarnas rudimentära bildning och tukt vilade på deras skuldror.

I Medelby var man under adertonhundratalets förra hälft ovanligt mån om ett gott skolväsen. Tidigare hade undervisning hållits än här, än där i socknen, men nu rörde det sig i tiden och man ville få en fast plats för skolgången. En välmående bonde, som ägde mark från Me- delbysjön och ända upp över de angränsande åsarna, beslöt 1835 skänka hela sin egndom till ett skolhemman för orten. Hans dona- tionsbrev finns bevarat som en dyrbar klenod i Medelby. Några av- snitt :

24

"Sedan undertecknad inför allmän sockenstämma i Medelby d. 28 maj 1835 offentligen förklarat det jag, i händelse jag avlider utan bröstarvingar, skänker min egendom i löst som fast av vad namn den vara må, att användas till en skolinrättning för Medelby socken, så får jag härmedelst ytterligare stadfästa och bekräfta denna min disposition densamma till vidden och meningen närmare förklara och bestämma samt om verkställigheten förordna som följer:

5) Om och när min egendom på grund av denna min Donation till- faller skolan är min vilja att fastigheten X aldrig må försäljas utan alltid tjäna till säte och bostad för skola och skolmästare, fullständigt och ansvarigt bebyggas, hävdas och brukas liksom ecklesiastika bo- ställen, med syn minst vart $te år av skoldirektionen och sockenfull- mäktige, dock vill jag icke hava förhindrat om någon gång prövas oundgängligen nödigt att själva skolan hålles på annat ställe i socknen, ehuru det synes mig att den med bästa förmån kan vara i G., där nu finnas och framdeles böra finnas tillräckliga hus för både skolans, skolmästarens och en gårdsbrukares behov.

6) Då jag önskar att skoldirektionen framgent kommer att bestå av församlingens prästerskap och bofaste redbare män i socknen gör jag mig förvissad att aldrig annan än fullt skicklig och värdig skol- lärare antages, att förut bestämmes de förmåner han av gården eller i penningar njuta må i årlig lön, samt att egendomen i allmänhet förvaltas på ett sätt som motsvarar det goda ändamålet. Därvid får jag ock uttryckligen föreskriva, att det kapital som uppkommer av lös- egendomens försäljning och efter boets utredning möjligen överbli- vande kontanter, i evärdeliga tider icke må tillgripas, utan mot full- god säkerhet efter direktionens prövning och på dess ansvar utlånas mot laglig ränta, samt att såväl denna ränta som avkastningen av gården utöver vad till skolmästarens lön åtgår användes först till fattiga barns kostnadsfria undervisning och sedan om årliga tillgången medgiver, även till deras uppehälle under skolgången.

Medelby den 8 april 1839."

Den välvillige bonden dog, såsom han förutsett, utan bröstarvingar och Medelby fick sin skola. Efter nutida förhållanden var det ett ynkligt litet hus med ett enda rum, där all undervisning sköttes. Ödet och järnvägen ville, att den donerade jordegendomen skulle komma att spela en avgörande roll i Medelbys utveckling. Det ville sig så, att

25

den donerade marken kom att ligga mitt i Medelbys centrum efter stationens tillkomst. Egendomen blev verkligen "fullständigt och an- svarigt bebyggd" på ett mer överväldigande sätt än donatorn kunnat tänka sig; men därigenom skapades en hel del problem för Medelby; bebyggelsen låstes fast på ett ogynnsamt sätt, och tolkningen av dona- tionens bestämmelser blev föremål för ivriga dispyter i samhället.

Emellertid hade Medelbys kommunala förtroendemän nu fått mycket att syssla med, om inte "i evärdeliga tider" så dock för en lång tid framåt. Några axplock ur pastoratets skolrådsprotokoll visar att man hade mycket att tänka på. Lärarna var tydligen inte nöjda med gårdens avkastning och bråkade med det värda skolrådet.

Den 10/3 1862. — "Skollärare H. hade anmält, att han önskade högre lön; för närvarande kan intet beslut fattas; dock ansågo skol- styrelsens ledamöter, att skollärare H. lättast kan vinna denna löne- förhöjning genom att med större nit befordra barnens tillväxt i vis- dom sedlighet och Gudsfruktan; -------------- skolstyrelsen och föräldrarna till barnen ha tänkt öka lönen, då skollärarens möda blir större."

Det religiösa draget i undervisningen var framträdande; för samma sammanträde finns antecknat, att

"Skolstyrelsen önskade ett inköp av nya Testamenten, katekeser; och andre nyttige och till from Gudsfruktan gagnelige böcker skulle in- köpas för att utdelas vid examina åt de för flit och sedlighet utmärkte barnen."

I det moderna Medelby är det pingströrelsen, som med samma iver delar ut biblar och "gagnelige böcker".

Även i Medelby var kvinnan på den tiden en orättvist behandlad varelse. I reglementet för socknens folkskolor fastställdes, att:

"Där föräldrar eller målsmän icke annorlunda önska, vare flickor befriade från skyldigheten att inhämta huvuddragen av allmänna histo- rien, allmänna begreppen av Geometri och Linearteckning, Räknekon- sten i helhet samt Gymnastik."

Skoltiderna var inte så strängt fastslagna som nu. Det heter 1863, att "Undervisningen börjar varje dag kl. 9 f. m. och fortsätter till kl.

Yz 12, varefter den vidtager kl. 1 och fortsätter till kl. 3, och sedan från 4 till 6, då undervisningen upphör. Under de kortare dagarna av året lämpas tiden efter omständigheterna. Om onsdagar upphör skolan kl. 3 e. m., varefter barnen övas i kyrkosång 1 timme. Undervisningen

26

börjas och slutas varje dag med gemensam psalmsång, bön och läs- ning ur Nya Testamentet eller ur Davids psalmer."

År 1872 beslöts inköp av en väggkarta över Europa, samt två större kartor över Skandinavien. Detta beslut måste ha haft stor betydelse för medelbybarnens orientering i den samtida världen.

Samma år — 1872 — blev den kombinerade lärar- och klockarbe- fattningen i Medelby ledig till ansökan. Fyra sökande anmälde sig. Sjutti år senare, då föreliggande undersökning företogs, var det inte mindre än 70 sökande till en lärarplats vid Medelby skola! Tiderna förändras.

Socknens småskola var ännu av den ambulerande sorten, och hölls dels vid Medelby bruk, dels vid kyrkan och dels vid ett annat ställe på orten. Det finns dock antecknat, att "skolrådet hade tagit i betrak- tande svårigheten utav den ständiga ambuleringen skolorna emellan och ville söka avhjälpa denna olägenhet genom att antingen ändra sättet för nämnde ambulering, eller ock tillsätta en vikarierande lärare. . . . så att varje skola förbliver fast."

1874 beslöt man inköp av följande material för barnen: "4 st. jordglober, 2 ex. Karta över jordgloben, 2 ex. Karta över

Europa (Statens), 3 ex. Statens Karta över Sverige och Norge, 1 ex. Statens Karta över Palestina, 40 st. Väggtavlor över Djurriket, 5 satser Stereometriska Figurer och 20 häften av Köhlers Ritkurs, samt 50 ex. Nya Testamentet (att tillhandahålla de fattigaste av skolbar- nen vilke icke mäktade inköpa det), 65 ex. Läsebok för Folkskolan."

Uppträdandet av jordglober i Medelby markerar på sitt sätt att en ny tid stundade.

1896 började patriotismen göra sig märkbar i socknen; det "be- slöts, att det till församlingens folkskola skänkte porträtt av H. Majt. Konungen skall infattas i glas och ram för en kostnad ej över- stigande 10 Kronor".

En idyllisk detalj från livet i Medelby vid slutet av förra århund- radet framkom 1897, då

"Brödlistorna över därav i behov varande barn i folk- och små- skolan genomgicks och godkändes. Åt skräddare P's i Medelby hustru överläts att mot en ersättning av 6 öre per kaka baka ifrågavarande bröd och att en gång i varje vecka till småskolan transportera det därstädes behövliga brödet mot en ersättning av 25 öre för varje gäng.

27

Omkring sekelskiftet var folkskollärarens lön 850 kr. kontant, för vilken summa han även fick hålla en fortsättningsskola. Småskol- lärarinnans lön var 350 kr. Statsbidragen till respektive löner var 533 kr. och 200 kr.

Först 1912 uppfördes det nuvarande skolhuset, en stor och ståtlig rödmålad byggnad med vita knutar. Lärarens boställe är sammanbyggt med skollokalerna; det hela är omgivet av en vacker trädgård och har en vid och vacker utsikt över medelby trakt en. Det gamla skolhuset är numera slöjdlokal.

1899 öppnades Medelby telefonstation med 10 abonnenter. Från och med sekelskiftet övergår den första periodens stabilisering

närmast i stagnering. Ryktet om samhällets låga skatter spred sig och lockade pensionärer och pensionat till Medelby. Inga nya krafter av vikt tycks ha drivit samhället framåt. Stagneringsperioden varade ungefär 25 år, över det första världskriget och fram till småindustrier- nas och bussarnas genombrott.

1908 fick Medelby sina två första pensionat. Sveriges städer bör- jade ju vid denna tid växa till kraftigt, och det blev på modet för trötta stadsbor att resa på sommarnöje på landet. En så fridfull och idyllisk plats som Medelby blev det typiska sommarrekreationsstället för många fina herrskaper från grannstäderna och Stockholm. Villor i kråkslottstilen växte upp lite varstans; de flesta låg antingen vid sjön eller utmed en brant backe mitt i samhället, som vi lämpligen kan döpa till "Kråkslottsgatan."

En invånare i Medelby uttalar sig om denna period:

"Ja, lite pensionat växte upp. Trakten var ju vacker, så folket som kom hit stannade kvar år efter år. Så kom den egenarten: Medelby var isolerat: var sig selv nok. Di tjänade pengar, var en rik bygd, och det var ingen fattigdom. Folket gjorde inget för att följa med tiden, tyckte allt var rysligt bra.

Men folk kom igen och blev gamla och dog här. Och di gjorde inget för nyrekryteringen, för ungdomen. Turisterna kom igen år efter år, men det var ingen nyrekrytering på pensionaten heller. Sam- hället gjorde inget för att följa med sin tid.

En hel del uppköpare laborerade fortfarande med lite pengar och köpte virket för en spottstyver. Men så småningom insåg man faran av att avverka för mycket."

28

1909 fick Medelby sin första bank; dessförinnan hade folket rest in till grannstaden X-köping för att deponera sina pengar. Att sam- hället fick ett eget penninginstitut var givetvis av största betydelse särskilt för byggnadsverksamheten.

1910 var socknens folkmängd 698 personer.

1911 är kanske det märkligaste datum under denna epok av sam- hällets historia. Då tändes för första gången elektriska lampor i hem- men; kraftstationen vid Medelby bruk började leverera elektricitet.

1914 grundlades i den kvava och spänningsladdade atmosfären före världskrigets utbrott en av Sveriges första pingstförsamlingar i ut- kanten av Medelby socken. Denna händelse kom att bli av avgörande betydelse för den religiösa gruppbildningen i samhället.

1915 grundades Medelby Arbetarkommun under intryck av social- demokratins frammarsch över hela landet. Det kom under den första tiden till skarpa motsättningar mellan arbetarnas ledare och ett par begynnande kapitalister i samhället. Det var särskilt en timmerhand- lare, som inte skydde ganska egenmäktiga metoder, som blev före- mål för yttringar av arbetarnas nyvaknade självmedvetande. Vid ett tillfälle hotade en arbetarpamp att klå upp timmerhandlaren på kajen vid järnvägen, om han inte tog hänsyn till arbetarnas krav. Arbetar- kommunen förskaffade sig också ett Folkets Hus, som emellertid snart åter såldes.

De goda konjunkturerna för timmer under förra världskriget lockade folk från andra trakter till Medelby; 1916 startade två personer, som gick under namnet "Smålänningarna", en liten cirkel- såg. De avverkade skogen i snabb takt och fullkomligt skövlade stora områden i Medelby och dess grannskap. Kort därefter köpte den ovan- nämnde timmerhandlaren sågen av dem och fortsatte driften. Där- med grundades den ena av Medelbys två ekonomiska maktkonstella- tioner, som alltså har sin upprinnelse i virkeshandel under förra världskriget, och senare via vagnfabrikation och fastighetsköp ut- vecklade sig till ortens första textil- och konfektionsindustri, i kom- bination med sågverksrörelse och fastighetsaffärer.

1917 uppfördes i Medelbys centrum ett stort vitt rappat hus som döptes till "Centralhuset". Här startades samma år en kooperativ handelsförening med en murare, järnvägshotellets föreståndare och en rik bonde som ledande figurer. Företaget, som väl var avsett som

29

en konkurrent till den första speceriaffären, sköttes emellertid inkom- petent och gick omkull i det allmänna kraschandet efter kriget 1923.

1919 bildades Medelby idrottsförening; 1920 föreläsningsföreningen. Som ovan nämnts uppfördes 1922 en stor missionskyrka mitt i

Medelby. Den symboliserade frikyrklighetens starka ställning i sam- hället; det var en moderat och borgerlig frikyrklighet, som ännu föga visste om de extremt frireligiösa rörelsernas makt över sinnena.

Folkmängden i socknen hade 1920 stigit till 801 personer. Stagneringen skiftade redan under världskriget med dess chans-

artade och upphetsade ekonomiska liv till en period av begynnande omvandling och expansion; men innan denna nya och sista epok i samhällets historia på allvar gör sin entré, gör den gamla ordningen ett sista krampaktigt försök att låsa fast utvecklingen i de former, som varit rådande sedan seklets början. Medelby fick efter tillskyn- dan av tre av dess storpampar 1924 en stadsplan. I denna hade man nätt och jämnt låtit sågverket stå kvar på sin lilla tomt vid järnvägen; två små områden till — illa belägna och klart undanskjutna till sam- hällets periferi — hade reserverats för något nytt och hemskt, som betecknades med ordet "Industri''. Medelby stadsplan visar med nästan grafisk pregnans hur ett tillstånd, som varar tillräckligt länge — i detta fall Medelbys karaktär av pensionats- och pensionärssamhälle för "fint folk" — utbildas till en mäktig myt och begåvas med ett egenvärde, som står utom rationell argumentering; det beståendes egenvärde i sin egenskap av bestående. Man hade blivit van vid att Medelby var en idyll; man ignorerade alla tidens tecken, den sociala oron, skatteunderlaget, som minskade med brukets nedgång, upp- komsten av en ny, runt småindustrien utformad levnadsform på andra håll — för allt detta var man blind och döv; visionen av det "fina" Medelby var pamparna övermäktig, och förkroppsligades i den stadsplan, som nästan strypte Medelbys ekonomiska liv genom att hågade industrier under lång tid effektivt motades bort.

Stadsplanen var stagneringsperiodens sista krampryckning; den kunde på intet vis hindra det nyas framträdande, endast fördröja det.

Den nya epoken kom — maskinernas, kommunikationernas, ra- tionaliseringens och den stigande levnadsstandardens epok. Bensin är dess lösenord för landsbygden; bensin och gummi. Bussarna, upp- komsten av ett personbils- och lastbilsbestånd i Medelby, vägarnas

30

breddande och uträtande är den nya tidens kännetecken och förut- sättningen för det här undersöktas och andra svenska medelbyars livsmöjlighet och förmåga att hävda sig i teknikens tidevarv. Det är mäktiga krafter som släppts lösa, krafter *som Medelby väntat på sedan sekelskiftet och nu äntligen fick tillgodogöra sig. För första gången i samhällets historia började traktorer göra människornas tunga arbete på åkerfälten; i hemmet tillförde hydroforerna Medelby det minimaim av komfort städernas invånare så länge haft monopol på. Telefonernas antal ökade kraftigt från omkring 100 1929 till 245 1941. Telefon och radio bröt med ens Medelbys dvalliknande isolering från den av nya krafter och idéer sjudande yttervärlden. På alla områden och framför allt på det ekonomiska ljusnade det för det lilla samhället på landsbygden. Dess inneboende fond av företagsamhet och initiativlust fick utlopp; det lönade sig med ens att göra förbättringar och ombyggnader, man vågade ta upp nya näringsfång, den i städerna utbildade kulturen kom närmare inpå livet och gav anledning till jämförelse och självrannsakan. Kvin- norna fick på sina håll ett eget, för dem lämpat arbete med egen lön; de blev skattebetalare och började axla en del av ansvaret för samhället och dess skötsel. Det äf ingen överdrift att påstå, att maski- nernas och bensinens epok för Medelby innebar en revolution, som ännu blott är i sin begynnelse. Det andra världskriget med sin på- tvingade handelsinskränkning mellan länderna kom som ett dråpslag mot Medelbys snabbt fortskridande framsteg och omvandling; man fick åter delvis falla tillbaka i stagneringsperiodens ekonomiska auto- nomi och brist på rörliga kommunikationer, och trots att det sved i hjärtat på Medelbys invånare, gjorde man det med gott humör och stor anpassningsförmåga; men det genom krigets ekonomiska vanvett orsakade återfallet kan aldrig bli annat än temporärt. Den nya tiden har fått fäste i Medelby, och samhället väntar bara på den dag fredslutet gör det möjligt att fortsätta och fullborda den omvand- lingsprocess, som till en tid stäcktes hösten 1939.

Den nya epoken i Medelbys historia inleddes 1926, då den första busslinjen mellan X-köping och Medelby öppnades. Genom denna linje och två andra, som öppnades 1928 och 1929, blev Medelby med ens centralort för hela den omkringliggande landsbygden. Varor kunde snart sändas nästan till varje gård i trakten utan större besvär eller kostnad; handeln ökade i omfång, likaså persontrafiken. Bönderna

Postkontoret och "N. K." — Medelbys centrum.

runt omkring samhället drogs in i dess kulturkrets och vidtog föränd- ringar enligt de mönster man sett i samhället; sålunda började de t. ex. möblera sina rum mer kontorsmässigt, och det blev fint att ha en telefon stående på skrivbordet i vardagsrummet.

Det blev lättare att resa och hälsa på släktingar och vänner sedan bussarna kommit; ungdomen reste buss till dansbanan på sommarlördagskvällarna och på äktenskapsmarknaden vidgades ur- valet för medelbyborna avsevärt.

Busschauffören blev hela traktens goda tomte. Med honom skic- kade man bud och från honom fick man meddelanden om möten och sammankomster, affärstillfällen och köpenskap.

Slutligen öppnade bussar och bilar vägen för mängder av sommar- gäster av ny typ till Medelby och dess bondgårdar. Under stagne- ringsperioden var det överklassen i städerna som sommargästade Medelby; nu blev det medelklassen och inte sällan arbetarklassen i städerna, som fick en chans att komma ut och njuta lantliv under sommaren.

3 Allwood-Rancmark Medelby 33

32

1926 bildades på ett kafé i samhället logen av I. O. G. T. "Medelby Framtid."

1929 startades den första textilindustrien på orten. Det var den för- ut omtalade ägaren till sågverket som bröt upp en ny väg för närings- livet. Hur han kom på den goda idén vet han knappast själv. Vid en intervju förklarar han:

"Ja, efter kriget blev trävarurörelsen sämre och sämre. Omkring 1927—1928 sökte jag mig till annat verksamhetsområde. Först hade jag en vagnfabrik, men så kom lastbilarna, och det fick jag sluta med 1926. Det var gott om flickor givetvis. Men annars var det svårt, för jag var inte någon fackman — hade aldrig sett några textilma- skiner. Det blev i alla fall början till all industri här. Flickorna i de andra industrierna är upplärda här. Och det spelar ingen roll om det blir fler fabriker, bara det finns arbetsfolk."

Hur det nu gick till, så hade Medelby därmed fått sin första egentliga småindustri. Undan för undan har verkningarna av industria- liseringens genombrott i Medelby spritt sig över hela samhällets sociala struktur. Det blev snart mycket svårt att få hembiträden, eftersom alla föredrog den regelbundna arbetstiden och kontantlönen vid fa- brikerna. Detta i sin tur medförde ett alldeles nytt och ofrånkom- ligt behov av rationalisering och mekanisering av Medelbys hem och bostäder. Å andra sidan bildades ett nytt skatteunderlag för kom- munen, varigenom möjligheter skapades för större åtgärder från det allmännas sida för medborgarnas trivsel och välfärd. Ännu är industri- aliseringsprocessen i Medelby endast i sin första början; men den kommer otvivelaktigt att dominera de närmaste femti årens utveckling för orten.

Nu var isen bruten; 1934 kom ett väveri till Medelby och 1937 startade två unga pojkar en textilindustri, som vid tiden för denna undersökning hade vuxit till den största på platsen med omkring 50 arbeterskor. Flera mindre konfektionsfabriker startades också, eggade av de storas framgång.

Vid trettitalets ingång hade Medelby 926 invånare. 1930 började en sulfabrik, och några år senare ett cementgjuteri.

Slutligen kom en liten leksaksfabrik till i närheten av kyrkan. Medelby hade definitivt tagit maskinerna i sin tjänst.

1934 började ett nytt kommunalhus uppföras; samhället började tänka på sitt anseende utåt. Till detta flyttades socknens bibliotek,

33

som dittills varit inrymt i kyrkans sakristia. En ståtlig viadukt byggdes över järnvägen vid landsvägens infart till samhället. Slut- ligen var man, vid trettitalets slut, mogen för en total omläggning av vägen genom samhällets centrum, som höjdes och rätades och för- sågs med trottoarer! Gamla uttjänta hus revs, och ett litet torg upp- stod framför "centralhuset". Torget döptes av folkhumorn till Sture- plan efter förnamnet på tobakshandelns innehavare i "centralhuset."

Under trettitalet byggde medelbyborna nya trevliga hus med värme- ledning och tryckvatten, W. C. och andra moderna finesser, vanligen i två våningar med funktionalistiska balkonger. Man kom ifrån den standardröda färgen och vågade sig på alla möjliga ljusa färgtoner från himmelsblått till varmt gult; fantasien fick komma till utlopp genom nya kanaler, och samhället fick nya trevnadsideal. Inredningen i hemmen förändrades så småningom. Aspedistrar och blomster- rabatter i fönstren slopades till förmån för ljus och luft i rummen; de gamla inbitna schaggsofforna och överlastade skåpen började ge vika för mera hygieniska och ändamålsenliga möbler. Tapeter gick knappast att komma ifrån, men man kunde åtminstone ändra färg- skalan från det dystra snusbruna till ljusare och gladare toner.

Den nya bebyggelsen koncentrerades till huvudsakligen två om- råden; ett i närheten av stationen, som i mild ironi såväl mot Kgl. Hufvudstaden som det egna samhället döptes till "Gärdet", och ett annat, som kom att sträcka sig parallellt med "Kråkslottsgatan" från stationen upp mot den dominerande åsen vid samhället. Detta sista område kan lämpligen benämnas "Trettitalsgatan".

1936 fick Medelby sitt största pensionat, som förlades mitt emot stationen på andra sidan Medelbysjön. Det har en kapacitet av 70 gäster. 1940 tillkom ytterligare ett i alla avseenden modernt pen- sionat i mindre skala.

1938 bildades Medelby Husmodersförening, som genast kom att inta en ledande plats i samhällets kulturliv; det blev från första stund tack vare energiska krafter i ledningen en verklig kamporga- nisation för rationell hemskötsel, mer inflytande åt kvinnorna i det kommunala styret och studiecirkelverksamhet i skilda ämnen.

Alldeles mot slutet av trettitalet kunde man konstatera en markant uppgång i järnvägstrafiken på Medelby. En tabell över trafiken från 1933 till 1941 belyser detta förhållande:

34

Trafiken vid Medelby station

Uppbörd Personbiljetter Resgods Är Godsexpedition

4 502 4205 4332 4967 4 557 5200 10684 11 177

17766 20 528 21 832 20581 21 933 22387 21 55o 24 555

68 129 71 903 72 532 77 45i 77068 79 631

93 980 130009

17002 15 977 17466 18 164 18540 19604 21 800 22849

33/34 34/35 35/36 36/37

En kraftig ökning förelåg 1939 såväl i personbiljetter som resgods till och från Medelby. Detta beror delvis på den intensiva propaganda, som samhällets stins, en man med vida vyer och mängder av energi, satte igång för Medelby som turistort. Han såg klarare än kanske någon annan av samhällets invånare vilka möjligheter de natursköna omgivningarna kunde bjuda på som turistattraktion, förutsatt att man kunde driva saken i stort och göra effektiv propaganda för orten i Stockholm och med tiden även i utlandet. Efter oändliga besvärlig- heter med Medelby kommunalstyre, som inte var i stånd att se i stort och sätta in sin kraft på hela ortens förkovran, och samhällets övriga invånare, som i stället för att hjälpa till snarast satte krokben för stationsinspektorns planer, lyckades han intressera järnvägens disitrikts- chef för sin idé, som var att Medelby skulle få en fullt modern idrottsgård, som i alla avseenden kunde konkurrera med de bästa i landet. I juli 1938 beviljades från järnvägen 3 000 kronor, och dagen därpå börjades bygget. En underbart vacker plats på andra sidan Medelbysjön hade utsetts för ungdomens och idrotts folkets nya sam- lingsplats; snart reste sig byggnad efter byggnad, ett hopptorn för skidtävlingar, slalombacke anlades, en tennisbana lades ut och vid badstranden byggdes ett simhopptorn och tävlingsbanor i vattnet. Idrottsgården har blivit Medelbys stolthet; de som i början ställde sig skeptiska och kritiska mot företaget är nu de första att berömma sig av det å samhällets vägnar.

Så ter sig huvuddragen av Medelbys historia. Fyra stora epoker

framträda klart: den som dominerades av bondgårdar och bruks- kultur; nybyggartiden efter järnvägens ankomst och dess stabilise- ring; stagnationstiden efter sekelskiftet med begynnande omvänd-

35

ling under världskriget; och slutligen den sista epoken, dominerad av de nya kommunikationerna, ekonomisk expansion, maskinell drift och rationalisering.

Bilden av Medelbys historia stämmer i sina detaljer och i dessas inbördes ordningsföljd givetvis endast på det undersökta samhället; men samtidigt facetteras otaliga andra stationssamhällens utveckling i den här givna bilden. Tusentals svenska samhällen från Ystad till Haparanda, som leda sin uppkomst till järnvägarnas framdragande över landet, dela med Medelby en motsvarande utveckling, ehuru man naturligtvis får byta ut och justera här och var för att bilden skall stämma på andra lokala förhållanden. Än mer blir detta fallet, då vi i de följande kapitlen träda de sociala relationerna närmare inpå livet och undersöker, hur livet gestaltar sig för den nu levande generationen.

Det förtjänar avslutningsvis framhållas, att Medelby lika litet som de flesta andra stationssamhällen är tillnärmelsevis så komplett och välutrustat som det stationssamhälle Jalmar Furuskog beskriver i sin broschyr "Det svenska kulturarvet". I Furuskogs samhälle finns inte bara de nödvändiga sociala instutionerna kyrka, verkstad, kom- munalhus, skolhus, ålderdomshem och missionshus — utan också en hembygdsgård, ett folkets hus och — ett ordenshus! Om det vore så väl som Furuskog gör gällande i sin idealiserade bild av det svenska stationssamhället, skulle det knappast vara något behov av en folk- rörelse för bygdegårdar och "civic centres" över hela landsbygden. Mycket har byggts upp i Medelby, men alltför mycket fattas ännu för att samhället skall kunna leva ett fullvärdigt socialt liv. En lista på de gruppfunktioner, som inte är tillgodosedda i det nuvarande Medelby, omfattar bland annat: hembygdsgård, folkets hus, (ordens- hus saknas också, men nykterhetsrörelsen bör kunna finna en pas- sande lokal i en eventuell hembygdsgård), kollektiv tvättstuga, läs- rum med tidskrifter, musikrum, teaterlokal, lokal där ortens föreningar kan sammanträda, gymnastik- och inomhusidrottslokal för vintern, badinrättning (är det för mycket att begära att även landsbygden skall få simhallar?), biograflokal, danslokal på vintern, utställnings- lokal för ambulerande konstutställningar och tekniska förevisningar — för att nu bara nämna de mest iögonenfallande bristerna.

36

F Ö R V Ä R V S A R B E T E och E K O N O -

M I S K T L I V

För ett studium av det ekonomiska livets utveckling är Medelby vad Kinnekulle är för geologerna; de olika stadierna i utvecklingen förekomma så att säga avlagrade sida vid sida alltifrån äldsta tid till nuvarande. Den agrara produktionsformen med alla dess kännetecken — bristande arbetsfördelning, naturahushållning, vinterlagring, kon- tantbrist — lever kvar i kransen av bondgårdar runt Medelby i stort sett sådan den varit sedan urminnes tid. Nästa utvecklingsskede, den halvmekaniserade hantverksepoken, där redan en viss specialisering och ett visst, ehuru mycket begränsat anlitande av maskinell hjälp i produktionen inträtt, är också väl representerat i Medelby. Slutligen har den sista stora epoken i produktionens utveckling, industrialismen, med dess till gränsen drivna specialisering och arbetsfördelning, fullt utnyttjad maskinisering, marknadsberoende, kapitalkrav och interna- tionella karaktär, även på sistone blivit rotfast i Medelby. Medelbys mellanställning mellan rena landsbygden och stadssamhället gör sådana förhållanden möjliga.

Livet i Medelby blir också på ett särskilt sätt intressant för dess invånare genom de samexisterande skilda produktionsformerna. Man lär av varandra och ser ständigt framför sig arbetsformer olika ens egen; vid diskussioner och utredningar kan erfarenheter från de mest skilda håll tillämpas på ett belysande och berikande sätt. Undersök- ningens bestående intryck är också, att ehuru medelbyborna klagar över vissa brister — och detta allvarliga sådana — i deras samhälle, de dock är i grunden ganska nöjda med den samhällsform de tillhöra, just på grund av den insikt alla gruppens medlemmar får i de mest skiftande arbetsfält. Det är en vanlig stereotyp i Medelby, att man inte för allt i världen skulle vilja byta mot en högspecialiserad arbetsform, där man endast har ett litet handgrepp att utföra vid en maskin hela dagen i ständig, själsdödande upprepning. Det är naturligtvis tänk-

37

bart, att detta delvis är en på okunnighet och lokalpatriotism byggd idealisering av det egna samhället, men verkligheten ger också belägg för medelbybornas spontana känsla.

Medelbybon är på ett annat sätt än storstadsbon i stånd att följa många produktionsprocesser från första till sista stadiet. Detta gäller särskilt den animaliska och vegetabiliska produktionen, men även i viss mån trävaror. Sålunda kan han dagligen se hur säd sås och potatis sättes: hur skörden mognar och tas in; hur samma skörd ges till mat åt grisarna; hur man sköter och uppföder grisar; hur de förs till slak- teriet och där förvandlas till köttvaror av mellanhänderna; hur för- säljningen tillgår och organiseras; och hur produkten slutligen till- lagas i konsumentens hem och förtärs av denne. Hela denna långa produktionsprocess är vanligen i alla sina detaljer bekant för medelby- bon genom egen erfarenhet. Vad detta betyder för en intelligent insikt om samhällets näringsliv och ett sunt räknande med verklighetens möj- ligheter i stället för blå teorier är klart. Kontakten med varornas ur- sprung och kännedomen om hela produktionsprocessers gång från rå- vara till konsumtionsvara skänker medelbybon en avsevärd balans och förnuftighet i tänkandet. Å andra sidan är hans erfarenhet begränsad och balansen kan övergå till stagnering, om ett tillräckligt antal utifrån kommande impulser saknas.

De sida vid sida existerande produktionsformerna i Medelby be- tinga samhällets yrkesstruktur, som är synnerligen varierad och splitt- rad. Knappast någon yrkesgrupp är stor nog eller specialiserad nog för att sammanhållningen inom densamma skulle kunna vara särskilt kraf- tig. Lojaliteten mot den större geosociala gruppen, Medelby, blir vik- tigare än lojaliteten mot de innanför befintliga yrkesgrupperna. Riva- litet och konflikter mellan yrkesgrupperna i Medelby är nästan otänk- bar i större skala, då alla se hur de bero av varandra. De gruppkon- flikter, som förekomma, är av annan art.

Listan över de olika yrkena i samhället uppdelas på sju huvud- avdelningar: Lantbruk, industri, handel, samfärdsel, offentlig tjänst, hemmet, mindre företagare, hantverkare och diverse. Fördettingar medräknas här. Siffrorna gäller året innan undersökningen.

Lantbruk. 2 agronomer 49 hemmansägare 1 bruksdisponent 33 jordbruksarbetare 1 rättare 19 arrendatorer 1 förvaltare

38

3 småskollärarinnor 1 komminister 1 landsfiskal 1 vågmästare I läroverksadjunkt 1 fjärdingsman

Hemmet. 219 hustrur

43 änkor 39 hushållerskor 30 hembiträden 16 hemmadöttrar

Mindre företagare, hantverkare

och diverse. 25 lägenhetsägare 14 möbel- och byggnadssnickare 14 sömmerskor 9 målare 7 bagerskor 7 pensionatsinnehavare 7 smeder 6 servitriser 5 mejerister 5 tvätterskor 4 plåtslagare 4 skräddare (far, son.) 3 murare 3 trädgårdsmästare 3 frisörer 3 skomakare (far, son.) 2 kaféidkare 2 urmakare (far, son.) 1 rävfarmare 1 korgmakare 1 fotograf 1 mjölnare 1 sadelmakare 1 vagnmakare

Industri. ioo textilarbetare och -arbeterskor

15 sågverksarbetare 10 fabrikörer 3 maskinister 2 lagerchefer 1 verkmästare

Handel.

21 handelsbiträden 14 kontorister 12 specerihandlare

6 charkuterister 4 springpojkar 2 fiskhandlare 2 tobaks- och pappershandlare 2 gårdfarihandlare 1 manufakturhandlare 1 blomsterhandlare 1 möbelhandlare 1 vedhandlare 1 agent

Samfärdsel.

16 chaufförer 4 bilreparatörer 4 trafikbilägare 3 åkare 1 kusk

(Järnvägens anställda under of fentlig tjänst.)

Offentlig tjänst. 15 järnvägstjänstemän 14 järnvägsarbetare

9 vägarbetare 7 folkskollärare 4 militärer 4 posttjänstemän 4 telefonister

Den ovan givna yrkesfördelningen är en approximation till de verk- liga förhållandena. I verkligheten förhåller det sig så, att de .flesta medelbybor egentligen har flera yrken på en gång.

39

Medelby är mångsyssleriets samhälle, och medelbyborna förklarar själva på förfrågan, att det är just den levnadsform som passar dem. De tycker om att byta sysselsättning då och då och har faktiskt insikter i många skilda yrken. Då det nationella näringslivet utsattes för på- frestningar såsom under krig och vissa yrkeskategorier blir arbetslösa, har Medelby en stor styrka i sitt mångsyssleri och sin allsidighet, som sätter det i stånd att snabbare anpassa sig. Delvis på grund av mångsyssleriet kommer en relativt stor konjunktur fasthet att känne- teckna Medelbys ekonomiska liv. Fullständig sysslolöshet behöver knappast någon samhällsinvånare frukta. I omskolningsutgifter kom- mer medelbybon inte att tillhöra de kostsammaste.

Några exempel på mångsyssleriet i Medelby (här medtas natur- ligtvis inte bönderna, som har till yrke att vara mångsysslare) :

En disponent har både såg och trikåfabrik och gengaskolning. Fil murare är under tre månader sötare för Medelby. lin fiskhandlare är också vagnfabrikör och smed, samt har offent-

lig badinrättning i sin källare. En smed är också värmeledningsinstallatör.

En cykelreparatör är också smed, försäkringsagent och radioagent. Samma person driver specerihandel, manufakturhandel, järnhandel och skohandel.

En färg- och kemikaliehandlare är också tobaks- och pappershandlare. En f. d. mejerist är trafikbilägare, busschaufför och vaktmästare i

Medelby kommunalhus. En sten- och vägarbetare ägnar sig under en del av året åt jord-

bruk. Stationsinspektorn är även föreståndare för idrottsgården. En folkskollärare är kantor i kyrkan. En urmakare är delvis optiker och radiotekniker. En tobaks- och pappershandlare är också bokhandlare. En speceriaffär har även apotek. De anförda exemplen visa tydligt Medelbys faktiska och potentiella

yrkesmobilitet, eller kanske snarare brist på klart definierade och avgränsade yrken. Deltidsarbete för kvinnorna som hjälp i andra hem, eller som hemarbetare åt textilindustrierna (25 stycken), som tvätterskor o. dyl. är mycket vanligt. För mer allmänna jämförelser mellan Medelby och hela riket hänvisas till Birgitta von Hofstens bok Deltidsarbete.

40

D E N D R I V A N D E K R A F T E N

Innan vi övergår till en beskrivning av Medelbys olika produktions- former förtjänar några anmärkningar göras om den drivande kraften bakom produktionen.

Direkt applicerad mänsklig arbetskraft är ännu regel i Medelby. Detta ter sig onekligen som en anomali i elektricitetens och maskinernas tidevarv. Ännu sågas, skördas och plöjes till största delen för hand. Oerhörda kvantiteter energi slösas dagligen bort i Medelby på grund av bristfällig rationalisering på arbetsplatser och i hemmen. Helt kan naturligtvis aldrig den mänskliga arbetskraften elimineras, men i jämförelse med städernas framgångsrika utnyttjande av arbetsbespa- rande maskiner är Medelby efterblivet. Det är på detta område fram- tidens största förändringar för stationssamhällets del kommer att visa sig.

Vindens kraft utnyttjas inte i Medelby. Väderkvarnar saknas helt och hållet, likaså vindmotorer. Ångkraft användes på sågverket och delvis på bruket. Olja är av stor betydelse både för dieselmotorer (vid en textilfabrik) samt för många andra ändamål, bl. a. belysning och uppvärmning. Bensinen spelar en fullkomligt avgörande roll för Medelby inom kommunikationsväsendet; gengaskolen lär aldrig kunna ersätta bensinen som drivmedel och det är ingen överdrift att säga, att Medelbys hela framtid ur ekonomisk synpunkt beror på fri till- gång till olja och bensin. Ved och träkol spelar stor roll för kraftför- sörjning och uppvärmning. Kol slutligen är på det nuvarande utveck- lingsstadiet också en livsbetingelse för orten.

Men ingen kraftkälla är för Medelby så viktig som den ur vattnet hämtade elektriciteten. Samhället får sin elström från en privat kraftstation som ägs av bruket. Kraftstationen, som uppfördes i stället för en gammal 1933, kostade 30000 kr. och skall avskrivas på 20 år, alltså med 1 500 kr. per år. Det tillhörande nätet kostade 103 000 kr. och avskrives med 4 100 kr. per år. Den sammanlagda avskrivnings -

41

summan uppgår alltså till 5 600 kr. per år; härtill komma löneutgifter på 4 000 kr. och maskin försäkringar på 1 000 kr., varför de totala ut- gifterna för kraftverket uppgå till 10600 kr. per år. Inom parentes kan det ifrågasättas, om det lönar sig att ha maskinerna försäkrade, då ersättning för åskslag sedan 1925 endast utgår med 1 000 kr. De totala inkomsterna per år uppgå till 14000 kr., varför vinsten blir c:a 3 500 kr. Kraftstationen är emellertid för bruket en tämligen tvivel- aktig affär. För att driften skall kunna normalt upprätthållas krävs en nederbörd av minst 600 mm. per år. Året innan undersökningen, 1940, föll endast 327 mm. regn i Medelby, och liknande förhållanden rådde under 1941. Under tre säsonger (vintern 1940 och 1941 samt sommaren 1941) hade man därför fått elda med ved. 700 kbm. ved har förbrukats var säsong, alltså sammanlagt 2 100 kbm. Efter 9 kr. kbm. har man alltså fått dras med en extra driftskostnad av närmare 20 000 kr. under denna tid. Veden tas från egna skogar.

Elektrisk kraft kom först till Medelby 1911. I början hade man 35 abonnenter, med järnvägen som första avnämare. Denna övergick dock i början på trettitalet till att ta kraft från ett större centralt kraftverk och gör så fortfarande. 1919 bildades distributions före- ningar i två områden av Medelby med c :a 30 abonnenter i var. I dessa betalade man 10 öre per kwh på natten och 25 öre under "spärrtid". Man fick dock debitera 40 öre på grund av linjeförluster; snart kom man upp i 50 öre (1925) och då fick distributions föreningarna läggas ned. Bruket övertog ledningar och stolpar, det mesta ruttet, för 1 500 kr. En bonde i utkanten av Medelby gjorde en avsevärd förlust på den distributions förening han lett.

1920 hade man kommit upp i 125 abonnenter och 1935 var det 439 (varav lyse 334 och motorkraft 105). Mätaravgiften var 1941 5 kr. Då undersökningen företogs var 6 bondgårdar och ett pensionat utan elektriskt ljus.

Antalet ljuspunkter i Medelby var 4 065, eller 3 678 lampor på 1 591 rum, vilket betyder 2,31 lampor per rum i Medelby.

Den objektiva genomsnittsljusstyrkan per rum i Medelby blir alltså 2,31 multiplicerat med 25 watt (den vanligaste lamptypen i samhället), vilket i jämförelse med de flesta andra länder torde få betraktas som en mycket god belysning. Om rumsbelysningen är god, gäller raka motsatsen om gatubelysningen, som är miserabel. Den kom till 1926. Kommunen ordnar inte densamma, utan fastighetsägarna få själva

42

sluta sig samman och genom "kommunalföreningen" få belysning på vägarna i Medelby. Samhällets centrala delar är någotsånär upp- lysta (36 ljuspunkter), men i utkanterna finns inga lampor alls. Där härskar särskilt på höstkvällarna ett ogenomträngligt och nattsvart mörker, som i förening med de dåliga småvägarna utsätter invånarna för ständiga risker att bryta armar och ben av sig. I en angelägenhet som denna är kommunens bristande initiativförmåga ägnad att väcka förvåning och berättigad kritik.

Elektriciteten har i Medelby fått ett flertal andra användningar ut- om till belysning. De viktigaste av dessa är för radio, mjölkmaskiner, bakugnar, elspisar, hydroforer, dammsugare, telefon, strykjärn och kylanläggningar, och så givetvis motorer.

I mitten på tjugotalet kom radion till Medelby i form av kristall- mottagare med hörlurar. 1932 kom de första nätanslutna radioappara- terna. Riktig fart tog radiolyssnandet i Medelby dock först 1938 då en mängd nya apparater inköptes tack vare de goda tiderna. 1939 fanns 223 apparater och 1941 inte mindre än 323 apparater.

Av mjölkmaskiner har Medelby 5, varav fyra kom till 1939. Fyra familjer i samhället har elspisar: en textilfabrikör, en bar-

berare, en plåtslagarmästare och hans far. Samtliga inköptes under- sökningsåret 1941.

Ett konditori anskaffade 1939 den första elbakugnen, varefter järnvägshotellet följde 1941.

Elkaminer infördes till Medelby 1939 i samband med avspärrningen och den av kriget orsakade kolbristen och finns i fyra familjer.

Medelby stryker sin tvätt så gott som uteslutande med elektriska strykjärn; 250 familjer ha lagt sig till med sådana.

Dammsugare hade däremot ännu inte slagit igenom i Medelby. 1941 fanns c:a 15; nästan alla hade inköpts 1940.

En slaktare i Medelby har monterat in en stor kylanläggning, som drog en kostnad av 4000 kr. Endast ett enda kylskåp finns i hela samhället; det har anskaffats av dess högste inkomsttagare, en textil- fabrikör.

Ett av samhällets besvärligaste och mest aktuella problem är vattnet i hemmen. På många gårdar är det ännu vanligt, att husmor eller en dotter får gå och bära vatten långa vägar från brunnen, vinter och sommar. Hydroforen, landsbygdens oumbärliga arbetsbesparare, finns endast i 45 hem. En hydrofor kostar omkring 300 kr. Men även denna

43

mycket rimliga kostnad tycks vara för stor för de fattigare medelby- borna. Här, liksom överallt då det gäller ett bättre utnyttjande av maskiner i hushåll och arbete och en effektiv rationalisering av hem- arbetet, finns stort utrymme för stödåtgärder från det allmännas sida.

Två elektriska tvättmaskiner ha inköpts, den ena av den ovan nämnde textilfabrikören, den andra av en smed, som själv gör de flesta hithörande anläggningar.

Järnvägshotellet har en elektrisk diskmaskin.

Golvboningsapparater eller elrakhyvlar förekommer inte i Medelby. Till telefonnätet åtgår en mycket obetydlig kraftmängd, ung. 300 watt om året. Var apparat har ju ett torrbatteri, som står i fyra år och byts om av telegrafverket.

Den begynnande rationaliseringen av hem- och förvärvsarbete i samhället, som med elektricitetens hjälp satt in mot slutet av tretti- talet, stäcktes delvis genom förbudet på installering av kokapparater från 1 augusti 1941, samt genom de av gummibrist orsakade prissteg- ringarna på elmaterial. Inga hydroforer fick heller sättas upp.

Ur förvärvsarbetets synpunkt är dock den elektriska motordriften viktigast. Järnvägen var den första avnämaren av motorkraft i sam- hället. 1912 följde ett snickeri och en urmakare. Därpå stod ut- vecklingen stilla till 1919, då en smedja och vagnfabrik kom till. Jordbruket började tillgodogöra sig elkraft för motorer omkring 1925. 1941 fanns 16 eldrivna tröskverk i Medelby.

Kapsågar finns tio, som vanligen flyttar mellan gårdarna. Man brukar inte ta betalt av goda vänner. I själva samhället har två byggmästare var sin kapsåg; dessa åker ikring och kapar ved åt andra. En åkare har fast kapsåg och köper upp och sågar ved som affärsrörelse.

Fem textilfabriker drivs med elström. Två ta 15000 kwh, en 5 000, en 200 och en 100. Priset är 20 öre för de första 5 000 kwh och 6 öre för överskjutande.

De viktigaste slutsatserna av det ovan citerade materialet är, att Medelby kommit in i en utvecklingsfas med kraftigt stigande elektricitetsförbrukning; kraftstationens kapacitet har dock ej för- mått hålla jämna steg med kraftbehovet. Dessutom är strömpriset i Medelby alldeles för högt i jämförelse med priserna på andra håll.

44

1939 begärde Medelby kommunalförening att få sänkta avgifter. Kommerskollegium avgjorde, att strömpriset i förhållande till pro- duktionskostnaderna inte kunde anses för högt. En ny taxa fast- ställdes av Elektriska Prövningsanstalten.

Problemet kvarstår alltså olöst. Det är klart, att ett av de vik- tigaste hindren för ökad hembildning och stigande nativitet på landsbygden är den ofantliga arbetsbörda, som på grund av urmodiga arbetsförhållanden åvilar lanthustrun. De unga tycker mycket riktigt, att det då är bättre att söka sig till städerna, där husmoderns arbete underlättas genom en långt driven rationalisering av hemmen. Ur be- folkningspolitisk synpunkt är det önskvärt att landsbygdens hem blir snabbt och effektivt rationaliserade, så att ungdomen inte lockas bort från sin hemtrakt. Ett villkor för sådan rationalisering är låga priser på elström och apparater.

45

L A N T B R U K E T

Medelbys administrativa ram utgörs av en socken. För oss sena tiders barn innebär väl ordet socken knappast mer än ett stelnat admi- nistrativt begrepp, som inte har mycket med den levande sociala verk- ligheten att skaffa. Och det är sant att samhällslivet numera inte låter sig inordnas i socknen som naturlig geosocial enhet — den ekonomiska utvecklingen isynnerhet har medverkat till bildandet av andra gränser och kristalliseringspunkter för samhällslivet.1

När sockenindelningen i många fall förefaller oss otidsenlig — som ett administrativt skal, ur vilket den sociala verkligheten till hälften flytt — låt oss då komma ihåg att socknen har varit puppan, som om- slutit och inom sina gränser framskapat vårt nuvarande samhälle. På ett område isynnerhet märker man att en geosocial "puppsprängning" försiggått i Medelby — nämligen när man studerar förhållandet mellan landsbygden och samhället. Att man överhuvudtaget måste studera jordbruket i medelby trakt en ur annan synpunkt än t. ex. en stads "försörjningsbälte" är betecknande härvidlag. Inte bara jordbruket som ekonomiskt uppmarschområde måste studeras, utan också jordbrukarna och deras sociala relationer, eftersom den administrativa enheten i medelby trakten inte bara omfattar samhället som sådant, utan också de lantbrukare som lever i "Medelby socken". Ljuset på Medelbys "gator", tvättförhållandena och vattenledningssystemet, klubblokaler för ungdomen — vare sig de nu är industriarbetare eller butiks- biträden — allt är avhängigt inte bara av samhällsborna, utan också av det icke ringa antal lantbrukare som sitter i samhällets styrelser.

Medelby socken har i stort sett varit den naturliga gränsen för medelbyböndernas gruppliv. De gamla som minns sista hälften av 1800-talet, säger att någon större kontakt med angränsande socknar inte fanns: det enda som omnämns i den vägen är att ungdomen ibland

1 Det har redan i inledningen påtalats, att "den levande sociala verkligheten" tyvärr ännu så länge mycket bristfälligt avspeglas i den officiella statistiken.

46

brukade gå någon mil till en plats i en annan socken för att dansa, samt att Medelby hade marknad 2 gånger om året, då folk från hela den omgivande trakten kom tillstädes. (Denna marknad äger f. ö. fort- farande rum, trots konkurrensen med slakteributiker och andelsorga- nisationer.)

Man skall emellertid inte tro att denna bristande kontakt utåt hade sin motsvarighet i en stark inre gemenskap. Det fanns ingen annan kollektiv samlingsplats än kyrkan, och som tiden redan inrymde nya religiösa strömningar kunde kyrkan ej längre tillfredsställa det totala gemenskapsbehovet. Ingen "bystuga" fanns, ej heller någon danslokal för ungdomen. De gamla förnekar t. o. m. att något skifte skulle ha ägt rum i socknen: gårdarna skulle ha haft sitt nuvarande spridda läge alltifrån begynnelsen. Detta stämmer dock inte med verkligheten, men det är intressant att ingen reminiscens från någon bygemenskap dröjt sig kvar ens hos 8o-åringarna. En 35-årig småbrukarhu<stru som var inflyttad från en grannsocken kunde däremot berätta om hur den gamla "byalagsformen" i hennes hemtrakt blomstrade upp under förra kristiden — hur man beredde lin och ystade ost tillsammans.

Medelby socken har inte några naturliga gränser — skogar, kullar och sjöar utbreder sig mer eller mindre likartat över hela trakten. Soc- kengränsen skär tre sjöar: "Långsjön" västerut, där en viadukt leder över från kyrkotrakten till bruket, "Medelbysjön", som ligger sydost om själva samhället, och "Lågsjön", en liten ödslig sjö i nordost, om- given av höga, brant sluttande kullar. Vid Medelbysjön (på andra sidan sockengränsen) ligger mejeriet.

Hur grupperar sig nu bondgårdarna i denna omgivning? I stort sett är bebyggelsen spridd — någon egentlig centralpunkt för lant- bebyggelsen finns inte — eller rättare, knutpunkten är samhället. Be- byggelsen har inte ändrat sig mycket på de senaste hundra, eller kanske kan man t. o. m. säga tvåhundra, åren. Skifte har dock ägt rum, på olika tider för de olika gårdsklungorna. De c:a 40 gårdar, som för närvarande finns, låg delvis spridda, som nu, delvis i klungor på två, tre och fem hus. Längs vägen i riktning norr — söder ligger två numera utspridda gårdsklungor på vardera 4—5 gårdar; de under- gick laga skifte år 1831 och 1863. Vid förbindelseleden mellan denna väg och stora landsvägen längs Långsjön ligger ytterligare en liten husklunga — den skiftades 1883. Längs med Långsjön ligger den tredje gruppbildningen, bestående av två f. d. "byar" på vardera tre

gårdar, varav den ena undergick storskifte 1803. Det sista skiftet ägde rum 1920.

I övrigt kan man egentligen inte tala om någon agglomeration av bebyggelsen — några gårdar ligger i närheten av samhället, andra på var sin sida av Lågsjön, ett fåtal omkring bruket; resten är oregelbun- det utspridd inom det "triangelområde", som utgör huvudparten av socknen. I regel ligger markerna i gårdarnas omedelbara närhet. Stor nyröjning av mark försiggick samtidigt med skiftet.

Den nuvarande fördelningen av mark är som följer:

365,55 har åker 38,23 har kultiverad betesäng 1.800,23 „ skog 131,21 „ annan betesäng

67,9 „ slåtteräng

Medelby sockens jordar är i allmänhet lätta: sanden dominerar, leror fattas alldeles. Skogen går in överallt, vilket medför svårigheter för dräneringen. Dessa svårigheter underlättas dock av den kuperade terrängen. Som synes av de ovannämnda siffrorna, omfattar skogen en ganska betydande del av Medelby sockens jord. Skogsvärdet i sock- nen uppgår till 344200 kr., jämte det i jordbruksvärdet ingående vär- det på skogsmark: 83 000 kr. Jordbruksvärdet i sin helhet uppgår till 506 300 kr.

Någon större specialisering föreligger inte: man odlar litet av varje — råg, vete, havre, foderväxter, potatis. Förr odlades mindre spann- mål och foderväxter, däremot mera potatis — till traktens talrika brännerier. För närvarande råder en 7-årig cirkulation av följande utseende:

3 vallar 1 rotfrukter och träda 2 havre 1 höstsäd (vete och råg)

Många har enbart vårvete och vårråg, eftersom sanden på dessa gårdar är för svag för höstsäd. Som foderväxter har man mestadels rovor och kålrötter. Klövervallarna är som nämnts i allmänhet 3-åriga. Brukningsdelarna äro genomgående ganska små — något "avyttrande jordbruk" i egentlig bemärkelse kan man knappast tala om. Spann- mål och foderväxter odlas mest till husbehov,1 potatis säljes något. Den del av produktionen som i normala tider går till avyttring är krea-

1 Dock är att märka att under krisåret 1941 4 100 kg. spannmål levererades till kristidsnämnden — mer än den ålagda kvantiteten: 3300 kg.

4 Allwood-Rancmark Medelby 49

48

turen, jämte de ur dessa utvunna produkterna mjölk och smör. Krea- tursbeståndet i Medelby socken i september 1941 var som följer:

tackor . . . lamm . . . fargaltar . . modersuggor gödsvin . . småsvin . . höns . . .

Hästar . . unghästar tjurar . . oxar . . kor . . . ungnöt kalvar . baggar1

45 30

2 20 79

117 1273

59 13 6 6

273 85 7i 4 unghöns ..........................................

I september 1941 hade nötboskapen på grund av foderbrist minskat

med 10 procent, svinbesättningen med 20 procent och hönsen med 30 procent.

" L A N T B R U K S T Y P E R "

Inom jordbrukssociologin brukar man ofta tala om olika "typer" av lantbruksenheter, baserade på kännetecken såsom jordareal, djur- besättning, produktionskapacitet etc. Ett utmärkande drag för Medelby socken är att brukningsdelarna är ganska små, och att den jord som finns är relativt jämnt fördelad. Dock torde man här kunna ur- skilja tre eller fyra olika typer av lantbruksenheter:

1) små lantbruk på 1—3 kor, där lantbrukaren ofta ej kan försörja sig enbart på jordens avkastning, utan har en annan huvudsysselsätt- ning bredvid. Någon avyttring av produkterna förekommer knappast, eller i mycket liten utsträckning. Maskiner saknas fullständigt, ofta även vanliga redskap såsom plog och harv; man lejer tillfällig arbets- kraft2 med häst, redskap och maskiner då det behövs.

2) medelstora lantbruk på 4—6 kor: själv försörjnings jordbruk, där man även kan avyttra mjölk, smör och kreatur. Redskap och vanligare maskiner såsom hästräfsa och slåttermaskin finns. Ingen främmande arbetskraft utom den tillfälliga skördehjälpen. Ingen större tillgång på rörligt kapital.

3) medelstora lantbruk på 7—10 kor, med flera moderna maskiner (kapsåg, elektriska motorer till tröskverk, såningsmaskiner, mjölknings- maskiner). Kapitalbildning, antingen genom kreaturshandel, skogs-

1 Fåraveln företrädes nästan uteslutande av bruket — endast två eller tre lantgårdar håller får.

2 Ofta grannarna.

5i

avverkning eller tomt försälj ning. I mån av tillgång fast anställd främ- mande arbetskraft.

4) bruket. Starkt kapitaliserat jordbruk. Modern maskindrift. All arbetskraft, även ledningen, främmande och fast anställd, specialiserad på olika grenar av produktionsprocessen (ladugårdskarlar, trädgårds- mästare etc.) Endast enr liten del av produktionen konsumeras inom lantbruksenheten själv — det mesta avyttras.

Dessutom finns en lantgård, som alldeles faller utanför den här upp- gjorda ramen — den äges av en industriman i samhället och brukas med hästar och arbetskraft från industriföretaget ifråga. Ägaren bor i samhället.

De typer, som uppställts här ovan, omfattar vanligen, i fall 1: 1—4 hektar öppen jord, i fall 2: 4—8 hektar, i fall 3: 5—22 hektar. Som synes, kan man inte lägga enbart jordarealen som basis för indelningen — speciellt ifråga om typerna 2 och 3 utgör den intet väsentligt känne- tecken. F. ö. flyter typerna 2 och 3 ganska mycket över i varandra även på andra områden — den väsentliga skillnaden är kapitaliseringen genom "sidogrenar" — tomtförsäljning, virkeshandel och kreaturs- handel i större skala.

Typ 1, de små gårdarna, omfattar knappa 28 procent av samtliga gårdar, typ 2 50 procent och typ 3 22 procent. Som synes, dominerar den självförsörjande, icke i större utsträckning avyttrande lantgården i Medelby socken.

De olika gårdstyperna motsvaras också av en viss geosocial gruppe- ring. De större gårdarna (typ 3) ligger ofta i närheten av själva sam- hället — de små (typ 1) ligger mestadels längs vägen som leder förbi kyrkan, samt även i viss utsträckning i de mera avlägsna trakterna kring vägen "norr—söder". De smågårdar, som ligger längs denna väg, är mestadels sådana, vars brukare inte har något egentligt fast yrke bredvid jordbruket — de som ligger längs kyrkvägen däremot kombineras i de flesta fall med ett eller flera samhälleliga yrken. Vi finner här exempelvis: en kyrkvaktmästare-målare, en chaufför-grov- arbetare, en snickarfamilj med verkstad på tomten, diversearbetare, banarbetare.

Kan man tala om något "proletärskikt" inom Medelby sockens lant- bruk, så är det på detta område. D. v. s. standarden som helhet före- faller inte att vara avsevärt under det normala, men beträffande hust-

50

rims arbetsbörda och i en del fall beträffande bostadsförhållandena finns här åtskilligt som tilldrar sig uppmärksamhet. Vi överlåter ordet åt en ar rendator, som bor vid kyrkvägen. Han är 62 år och har 8 vuxna barn, varav 6 bor hemma. Allt som allt 8 personer i en byggnad på 1 rum och kök. Dessutom finns ett tillbyggt "brädskjul", som kan användas på sommaren. Jordbruket omfattar 21//2 tunnland öppen jord och sköts huvudsakligen av de gamla — de unga arbetar i samhället men bor hemma.1 Familjen har förut arrenderat ett större jordbruk, men nu då barnen blivit vuxna och övergått till andra yrken har de flyttat till detta mindre ställe. Familjen verkar mycket proper och driftig, de har bl. a. anlagt kulturbete på den mycket svårbearbetade marken. Intervjuaren frågar den gamle om han har några önskemål be- träffande lantbruket, och han kommer genast in på bostadsfrågan.2 "Di vill inte kosta på nånting på bostaden så de ä knappt en kan bo här — golvet ä inte späntat, de ä egentligen som ett brogolv." (Sticker ned en hushållskniv genom golvtiljorna, och den går utan vidare ned till skaf- tet.) "På vintern ä de rimfrost en meter upp på väggen." Väggarna tycks inte heller utmärka sig för någon direkt täthet: "Tapeterna di blåser ut så en blir rädder iblann — den här tavlan står rakt ut från väggen, och här (pekar på en annan vägg) ä de rikti sjögång." Eldsta- den i bostadsrummet fungerar inte riktigt, så man får ha köksdörren öppen och släppa in värme på så vis. Massor av ved går åt. Kallt kan det nog bli på vinternätterna. Förra vintern frös skorna fast vid golvet — "man fick rycka loss dom på morgonen." Vatten, avlopp och gardero- ber hör också till det obefintliga; bostadsrummet ser därför ut som ett mindre klädupplag — klänningar, kappor och kostymer ger en viss om- bonad prägel åt de flaxiga tapetväggarna, och hattarnas glada blom- sterrabatter piggar upp de högtidliga nysilverskålarna på trymån. Bostadsbidrag har sökts, men tills vidare avslagits.

Kvinnornas arbetsbörda blir mycket stor i de fall då ett mindre lant- bruk kombineras med ett fast yrke. Mannen hinner inte ägna mer än kvällarna åt jordbruket, så det blir hustrun som får ta huvudparten av arbetet. Hennes arbetsdag splittras också av att hon måste passa man- nens tider beträffande mat etc. Någon konstant arbetshjälp har man

1 Man kan ju också, vad själva trångboddheten beträffar, fråga sig om det är ekonomiskt nödvändigt att så många av de vuxna barnen med förvärvsarbete bor tillsammans med föräldrarna. Möjligen spelar det gamla "bondemönstret" med gemensam familjebostad här in, tillsammans med moderna ekonomiska motiv.

2 Beträffande bostadsförhållandena i övrigt bland lantbrukarna, hänvisas till kapitlet om hem och familj, där samhälle och landsbygd behandlas gemensamt.

51

inte råd med, även om det vore möjligt att erhålla sådan. Så här ser en jordbrukande banarbetarhustrus dagsprogram1 ut:

Kl. 5 Uppstigning (söndagar kl. 6). Göra eld i spisen, laga frukost till maken och ge kaffe åt lejt folk.

Kl. 6.30 Ladugården (rengöring och mjölkning). Frukost för hustrun och dottern. Så förs djuren ut på bete, där- efter diskas mjölkkärlen och läggas ut till torkning. Mjölken bäres ned till vägen för avhämtning av mjölkskjutsen.

Kl. 9 Frukostdisk. Rengöring av köket, städning. Kl. 11 Göra i ordning 11-kaffe. Disk. Transportflaskan dis-

kas (till mjölkkärlen måste alltid värmas särskilt vat- ten). Utearbete (på fälten och i trädgården).

Kl. 3.45—4.30 Eftermiddagskaffe. Kl. 5.30—6 Middag för maken. Disk. Kl. 7—7.30 Kvällsvard för lejt folk. Disk. Kl. 9—12. Liggdags.

Dessutom skall det bäras vatten och ved, djuren skall ut fodras (gri- sen, hästen och hönsen 3 ggr. om dagen, korna 2 ggr., kycklingarna när sådana finns 5—6 ggr.). Varje vecka skall det så tvättas, bakas (allt bröd bakas hemma), rensas i trädgårdslanden, lagas, stoppas och stic- kas strumpor samt kokas en 50-liters panna potatis till grisen.

Denna hustru var späd, liten och mager, led av allmän klenhet. Hon hade en 16-årig dotter till hjälp. Lantbruket omfattade 3V2 hektar öp- pen jord, 5 hektar skog, 5 hektar ängsmark. Mannens arbetsdag var naturligtvis också splittrad men dock mycket mer enhetlig än hustruns:

Kl. 6 Uppstigning. Äta frukost, cykla till samhället. Kl. 7 Arbetet på banan börjar. Kl. 5 Arbetet slutar. Cykla hem. Kl. 5.30 Äta middag. Arbetet med jordbruket till (ibland) kl. 10.

Som man ser är mannens arbetsdag uppdelad i två hälfter: arbetet på banan och utearbete i jordbruket på kvällen. Hustruns arbetsdag är däremot ett kaleidoskop av olika sysslor — de utifrån givna tiderna begränsar inte hennes arbetsfält, de sätter bara vissa "milstolpar" i

1 Beträffande "normala" dagsprogram jfr "case study'n" i nästa kapitel.

52

arbetssträckan — milstolpar som måste upphinnas och omkring vilka man själv måste organisera arbetet. Den psykologiska skillnaden i denna tidsindelning är oerhört stor. Några passiva, avgränsande perio- der finns inte (jmf. mannens cykelturer till och från arbetet), och mattiderna, som för honom enbart betyder avspänning, har inte samma betydelse för henne som måste laga till måltiderna. Lanthustrun sitter ofta inte heller med vid bordet, utan går omkring och småstökar i kö- ket och äter litet på stående fot. Denna här uppskisserade skillnad är i sina stora drag rätt typisk för förhållandet mellan manligt arbete och hemarbete, fast mannen i jordbruket vanligen har ett betydligt mera mångskiftande och omväxlande arbete än denne kombinerade banar- betare-jordbrukare.

Gårdstyperna 2 och 3 ligger utspridda tämligen jämnt över hela sock- nen, dock med en viss övervikt för de "kapitaliserade" gårdarna i när- heten av själva samhället.

Bruket (typ 4) skötes av förvaltare, ägaren bor mestadels inte på orten. Ägovidden är följande: 30 hektar åkerjord, 15,84 slåtteräng, 3 kulturbete, 4,5 trädgård, 269 skog, förutom en vidsträckt park. Djur- besättning: 32 kor, 5—6 kalvar, 4 hästar, 1 tjur, 18 får, 30 höns. Bru- ket har den enda avelsbesättningen i trakten. Där finns en stor han- delsträdgård med drivhus som levererar grönsaker, blommor och frukt till Medelbys affärer och andra, mera avlägset liggande områden i Sve- rige. Att märka är den långt drivna arbetsfördelningen inom denna lantbruksenhet. På gårdarna i den övriga socknen finns ju egentligen ingen arbetsfördelning att tala om, utom den mellan manfolket och kvinnorna. Männens utomhusarbete omfattar alla möjliga sysslor: vedsågning, snickeriarbeten, byggnadsarbeten, körning, arbete på fälten etc. Arbetet i trädgården fördelas på både män och kvinnor, med huvudparten för kvinnorna — i ladugården hjälps man också åt: man- nen har hand om rengöring, utfodring av hästarna och skötseln av mjölkmaskinerna, om sådana finns. Kvinnan utfodrar kor, kalvar, svin och höns, samt handmjölkar (oftast). Ifråga om ladugården, och isynnerhet ifråga om mjölkningen, löpa arbetsområdena emellertid i varandra så mycket, att det är svårt att säga var gränserna går. Någon arbetsfördelning mellan gårdens folk och anställda finns inte — f. ö. finns bara fast anställda arbetare bland Medelby sockens alla lant- brukare : 3 drängar och 1 hembiträde. . . samtliga på "kapitaliserade" gårdar nära samhället. Tillfälligt lejd arbetskraft förekommer ju givet-

53

vis, isynnerhet då vid skörden. Till skillnad från förhållandena på gårdarna har man på brukstypen en kraftig arbetsfördelning. Som förut nämnts, är både ledning och övrig arbetskraft anställd. Här följer en tabell över dem som sommaren 1941 var anställda på bruket: 1 förvaltare 1 bokhållare 1 rättare 1 hushållerska 1 hönssköterska 2 övriga kvinnor 2 kördrängar 1 ladugårdskarl

1 ladugårdspojke 1 parkvårdare 1 smed 1 snickare 1 hantlangare 1 trädgårdsmästare 2 trädgårdsarbetare 1 kusk

Som synes har här jordbrukets olika områden differentierats ifråga om skötseln . . . det fordras en person att hålla översyn över arbetet och organisera det, en att sköta kalkylerna, etc. T. o. m. inom specialarbe- tenas områden har uppgifterna differentierats: inom trädgårdsom- rådet finns sålunda trädgårdsmästare, parkskötare och trädgårdsarbe- tare. Dock har antalet anställda minskat betydligt sedan "den gamla goda tiden", då ägaren bodde här och livet gick i patriarkaliska hjul- spår. Dels fordrade då själva bruket mer arbetskraft: så fanns det t. ex. åtskilliga smeder; dels behövde ägaren en ansenlig personal för sin uppassning. Inalles fanns det 11 "personliga" tjänare. Ifråga om löner finner man på bruket en markant skillnad mellan manliga och kvinnliga löner. En kördräng har t. ex. 150 kr. i månaden -f- fri ved- brand, lyse och bostad och en ladugårdskarl 75 kr. - { - f r i kost, medan brukshushållerskan endast har 50 kr. — för något år sedan hade hon bara 40 kr. Lönenivån på bruket är låg jämförd med den om- givande traktens. En dräng i Medelby socken har vanligen 90 kr. i månaden jämte fri kost och logi, och ett hembiträde 60 kr. på samma villkor. Bruket anses vara ett av de mest "patriarkaliska" i Sverige. Ändå hände det ofta förr att arbetarna genom att inte ta ut sin lön investerade sina pengar i ".företaget", mot 5 procents ränta. Insättning- arna uppgick så småningom till ansenliga belopp — 50 000 kr. — och räntan sänktes till 3 procent. Den har numera stannat vid 2 procent. Trots räntesänkningen vill arbetarna inte ta ut sina pengar — "så snart blir här ett riktigt kommunistsamhälle", säger förvaltaren skämtsamt, "med gemensamt ägande av produktionsmedlen".

Ifråga om maskinell utrustning är bruket mycket välförsett — or- tens enda traktor finns bl. a. här.

54

Brukets förbindelser med den övriga socknen har aldrig varit sär- skilt starka. Bruket inköpte tidigt 4 gårdar i trakten; dessa införlivades helt och hållet — sammansmälte alltså med bruksstrukturen och upp- hörde som »självständiga lantbruksenheter. Sedan dess har den enda för- bindelsen mellan bruket och det övriga lantbruket i Medelby socken varit att gårdarna förbättrat sina djurbesättningar med tillhjälp av brukets avelsbesättning. Nu under kristiden har bruket också introdu- cerat cellulosa fodret — någon tid efter det bruket hade börjat använda denna vara, kom de övriga lantbrukarna och ville köpa cellulosa, de med. Förut hade de ställt sig mycket tveksamma.

Produktionen

Medelby socken utgör inte någon sluten ekonomisk enhet. Man köper visserligen i stor utsträckning sina maskiner, gödningsämnen och kraftfoder från affären i samhället och säljer sin mjölk till meje- riet på orten, men både affären och mejeriet räknar sin kund- och leverantörkrets utöver socknen. Dessutom säljer man kreatur och po- tatis till andra trakter av Sverige: ibland ända till Göteborg och Stock- holm. Slakteriföreningen, till vilken man levererar det mesta köttet, har sitt säte i närmaste stad och distribuerar därifrån ut köttet över hela Sveriges rike. Mejeriet, som ju är ett slags ekonomiskt centrum för lantbrukarna i Medelby socken, ligger redan det på andra sidan sockengränsen — visserligen bara några hundra meter, men dock. Medelby socken är mejeriets största kollektiva leverantör — hälften av all den mjölk, som inlämnas till mejeriet kommer härifrån. Somma- ren 1941 levererade Medelby socken 15—1600 kilo mjölk om dagen. Mjölkleveranserna har inte minskat nämnvärt under krisen. Två tred- jedelar av all konsumtionsmjölk som säljes av mejeriet, kommer från Medelby socken. Försäljningen av konsumtionsmjölk uppgår till c:a 300—350 liter om dagen — därav går ungefär 1 /1 o till grannsocknen, där mejeriet ligger, resten till Medelby samhälle. Medelfetthalten i den mjölk, som produceras i socknen, är 3,45, alltså något över den normala medelfetthalten: 3,3. Mjölken betalas efter fetthalt: 2/10 öres höjning för varje 1/10 procent fett. Priserna bestäms av mejeri- sammanslutningen i ett område som sträcker sig över de närmaste städerna. Det gängse priset i Medelby är i8^/2 öre litern — till detta kommer så i2/3 öre litern i körlön, samt de 3 öre staten tillskjuter i form av "producentbidrag". Inte all mjölk som leverera<si till mejeriet

55

säljs som konsumtionsmjölk — genom mejeriets separator går 2 050 kg. mjölk per dag — till smör och till ost, som sedan försäljs i Medelby och andra delar av Sverige. 225—250 kg. skummjölk tar leverantörerna tillbaka för att ut fodra ungdjuren med.

Hälften av gårdarna i Medelby socken levererar mjölk till mejeriet — den övriga hälften kärnar själv smör och säljer till mejeriets ombud på platsen: handelsbodarna. Det smör som inte går åt i trakten, skickas till Göteborg eller till Mjölkcentralen i Stockholm. Vi ser hur Medelby sockens bönder är inspunna i hela landets ekonomiska gemenskap.

Nio gårdar i Medelby socken har reaktionsfria besättningar — de flesta är endast kliniskt undersökta. Bruket har haft reaktionsfri besättning i tio år, de övriga har kommit litet efteråt. Den kliniska undersökningen påbörjades för omkring fyra år sedan.

I normala tider förbrukade Medelby socken omkring 10000 kg. kraftfoder per år: oljekakor, kli och melass. Kristidsnämnden anser att man i allmänhet utfodrar sina djur ganska svagt, utom i några gårdar nära samhället. Vintersäsongen 40—41 (sept.—maj) fick sock- nen c:a 6000 kg. i totaltilldelning, fördelat så att de som levererat havre fick 11 kg. per ko, de andra 5 kg. Kreatursstammen förmins- kades på grund av denna foderbrist avsevärt^ närmare bestämt upp- gick värdeminskningen till 17750 kr. Fodercellulosa har använts i ganska stor utsträckning — åsikterna om dess användbarhet varierar oerhört; en del påstår att kreaturen inte vill se åt den, andra uppger att hästarna blivit alldeles tokiga i det nya fodret — men man är genom- gående överens om, att blir det bättre foderskörd nästa år så inte köper man cellulosa! Den är alldeles för dyr, och så tycker man att när allt kommer omkring "så är trä ändå alltid trä". Lövtäkt och vasstäkt har gjorts på en del gårdar för att hjälpa upp fodersituationen — dock har man sällan varit ute mer än en gång; det har varit svårt att få tiden att räcka till. På någon enstaka gård har man funderat på att AIV1-behandla fodret, men det har i så fall stannat vid blotta tanken. Arbetskraften räcker inte till, anläggningen är för dyr — och i allmänhet anser man att brukningsdelarna är för små för att det skulle

1 Finsk metod som består i att våt-ensilera fodret. Detta måste behandlas nyslaget, och metoden ställer därför ganska stora fordringar på tillräcklig arbets- kraft. Särskilda träkonstruktioner för beväring av fodret finns till salu. AIV- metoden avser att förhöja vinterfodrets näringsvärde och på så vis ersätta det importerade kraftfodret.

56

löna sig med AlV-anläggningar. På bruket har man dock sommaren 1941 för första gången anlagt en våtsilo. Man har dock inte använt vare sig AlV-vätska eller träanläggning, och har inte ens grävt några gropar, utan har lagt fodret direkt på marken och saltat på det.

20 procent av Medelby-NICs omsättning står på posten gödnings- ämnen. En av affärens föreståndare anser att bönderna i socknen är verkliga förståsigpåare, då det gäller gödningsämnen. "Bönderna i allmänhet är mycket hemma i vad gödning som passar till den och den jorden, det och det växtslaget. Det är dom ganska säkra med, de allra flesta. Dom har sina lantbrukstidningar och radio. Gödnings- ämnena kan dom på sina fem fingrar." I socknen inköptes år 1941 för 3 000 kr. gödningsämnen — 40 procent kalisalt och 20 procent superfosfat. På senare år har man börjat köpa svavelsyra, kalksalpeter och thomas fosfat.

Lantbruket i Medelby socken är annars, vad maskiner beträffar, inte särskilt starkt rationaliserat. Det vanligaste i maskinväg som affä- ren i Medelby brukar sälja är plogar, harvar, hästräfsor, slåttenma- skiner. På 30-talet har man också börjat köpa självbindare,1 gödsel- spridare, radsåningsmaskiner, kapsågar och elektriska motorer till tröskverken. Mjölkmaskiner finns på 5 gårdar.

Sköts lantbruket annars rationellt? Kanske denna fråga kan be- lysas genom några sifferuppgifter. 55 procent av gårdarna har anlagt kulturbete — många har börjat redan för en 10—15 år sedan och håller nu på med nyanläggning. Andra har nyligen kommit underfund med fördelarna av denna metod. Endast 45 procent av gårdarna betar ut- sädet — en del rågen, andra vetet, en del höstsådden, andra vårsådden. Ibland har man gjort det förut, men slutat upp. Ladugården är ett viktigt kapitel för ett lantbruksområde som lägger an på mjölk- och smörproduktionen. Som förut omnämnts, är en del av djurbesätt- ningarna reaktionsfria och de flesta kliniskt undersökta. I 57 procent av gårdarna har man vattenledning i ladugården, i 55 procent kalkade väggar, i 35 procent elektriskt ljus. Beträffande gödselvårdsanlägg- ningarna kan noteras att 37 procent av gödselstäderna är cemente- rade; 12 procent av gårdarna har dessutom gödselvattensbrunn. Svin- hus och ladugård är oftast i samma byggnad — endast de större går- darna har särskilt svinhus. Höhiss förekommer någon gång, körbro dock mera sällan.

1 Amerikanska, hopsatta i en fabrik i Norrköping.

57

Hur uppstår och utvecklas rationaliserings strävandena inom jord- bruket? Ja, det är ett komplicerat spörsmål. Gör man som intervjuaren vid undersökningens förhoppningsfulla början och frågar bönderna direkt varifrån de får sina idéer, kan det hända att man får svaret: "Di kömm' ifrå lufta." Och det kan nog ligga en del i svaret. Denna fråga: hur människor i ett samhälle påverkas till olika handlingar — i detta fall inköp av maskiner, betning av utsäde, förbättrade göd- ningsmetoder etc. — är en av de mest fascinerande i sociologien. Ty- värr pågick denna undersökning inte så länge att man kunde ingå på ett närmare studium av detta problem, varför vi få nöja oss med en flyktig orientering. Den "primära kontakten" grannarna emellan kan nog ha en ganska stor betydelse — man ser på ett konkret sätt hur dessa bära sig åt, kan på resultatet konstatera om det nya förfarandet lyckas eller inte. Detta konkreta tillvägagångssätt torde ha en viss framgång främst beroende på två orsaker: i) det konkreta föreställ- ningssättet tycks vara det dominerande för lantbrukaren — abstrakta resonemang är honom mera främmande, enligt vad som synes fram- gå av iakttagelser under undersökningen. 2) Av lantbrukarens sociala relationer tycks den primära kontakten med grannarna vara den mest betydelsefulla, och påverkan denna väg således säkrast leda till resul- tat.

Men även om nya idéer och tillvägagångssätt lättast skulle sprida sig via den primära kontakten med grannarna, måste de ju först på ett eller annat sätt komma till uttryck första gången. Antingen måste de då uppstå spontant inom en viss individ, alltså vara hans skapelse, eller också måste de utifrån intränga i samhällsskiktet ifråga. En kontakt måste bildas mellan gruppen "lantbrukare i Medelby socken" och den övriga världen. Här kommer vi in på den indirekta, sekundära kontakten, som i detta fall äger rum med avlägsna delar av riket mera än med samhällsborna i egentlig mening. Visserligen kan samhälls- borna betyda en del på så vis att exempelvis affärsmannen vid Medel- by torg skyltar med nya maskiner, betningsmedel etc, men även i detta fall fungerar de mest som medel för kontakten med de mera avlägset boende maskinfabrikörerna, framställarna av betningsmedel etc. (Jmf. självbindaren som var gjord i Amerika och hopsatt i Norr- köping — försåld i Medelby.) Ifråga om affischer, lantbruksartiklar i tidningarna och radioföredrag gäller att de alla är uttryck för den sekundära kontakten, som indirekt sammanbinder människor som bor

58

på skilda platser och alltså saknar varje direkt geosocial kontakt med varandra. Lantbrukarna har liksom samhällsborna någon av traktens båda ortstidningar. I dessa ingår då och då en jordbrukssida. Under perioden maj—september 1941 fanns i den mest lästa ortstidningen ett 40-tal jordbruksartiklar, oftast skrivna av högt kvalificerade fack- män och av en centralorganisation distribuerade runt hela rikets lands- ortspress. Artiklarna handlade till 50 procent om boskapsskötsel (in- klusive foderfrågor, betesvallar etc), till 21 procent om spannmåls- odling. I övrigt förekommer inte någon direkt facktidning i Medelby socken, med undantag för Slakteriföreningens tidning som automatiskt tillställs alla medlemmar. Jordbruks föredragen i radio lyssnar man på till 24 procent — ofta kör man ut mjölken just vid den tid de pågår. Av dem som inte lyssnar anser många att "di där doktorera" kunde lära sig hålla i en grepe först innan de ställde sig upp och började under- visa i självklara saker.

Förr i ti/den var ju, som vi vet, hemmen och isynnerhet då lant-

hemmen, relativt slutna produktions- och konsumtionsenheter: man höll får och odlade lin, spann tråd av ullen och linet, och vävde av denna tråd hushållslinne och klädtyger. Man åt av gårdens produkter; när man behövde kött slaktade man en gris eller en kalv, saltade ner den och var sedan välförsedd en tid framåt. Man hade egentligen inte någon större kontakt med yttervärlden — behövde man något som inte producerades på gården, förskaffade man sig det ofta genom bytes- handel. Reda penningar hade man egentligen ganska liten beröring med. Hur förhåller det sig nu med lantbrukarna i Medelby socken i denna fråga? Har man glidit in i penninghushållningen, eller fortlever den gamla naturahushållningen? Först måste vi då notera, att jordbru- ket i våra dagar måste röra sig med kontanter: gödningsämnen, kraft- foder och ibland också utsäde måste köpas, för att inte tala om maski- ner. Finns då dessa kontanter tillgängliga i lantbrukarhemmen ? Ofta inte: man måste anlita kredit. I Medelby socken ordnas saken på så vis, att affären som säljer de varor det är frågan om, utställer växlar, som sedan betalas igen på hösten, när kontanter inkommit från som- marens mjölk- och smörförsäljning, från avyttring av spannmål och kreatur. På denna punkt tycks det föreligga en lucka i utvecklingen, en bristande motsvarighet mellan böndernas arbetsvillkor och den all- männa penninghushållningstendensen. Bönderna sätts ju genom

59

denna varje år upprepade finansmanöver i beroende av den affär som ger dem kredit, och deras rörelsefrihet kan på så vis bindas. Vid större behov av kontanter, t. ex. för inköp av maskiner, bostadsförbättringar etc. föreligger utvägen att inteckna gården. 30 procent av gårdarna i Medelby socken är intecknade. Beloppen håller sig i allmänhet mellan 4 000 och 6 000 kronor. Utom dessa större utgifter som förorsakas av själva gårdens skötsel: vartill behöver en lantbrukare i våra dagar kon- tanter ? Med andra ord — vad köper han ? För det första: kläder. Man håller inte längre får, på några undantag när, och odlar inte heller lin. Till sommarkläderna och arbetsoverallerna används mest bomull, som ju importeras från andra kontinenter. På frågan varför man i Medelby socken slutat upp med fåraveln, svarades det att stängselfrågan här är ett väsentligt hinder. Man har inte arbetskraft nog för att passa fåren, och inte heller hinner man bygga de stängsel av störar som erfordras. De vanliga stenmurarna, som annars lämpar sig så bra som stängsel i dessa trakter, fungerar inte alls då det gäller fåren, "dom hoppar de över som katter". Taggtrådsstängsel är heller inte bra, de river sönder ullen. Dock har man här och var fortfarande några får, och man sänder ullen till en spinneri fabrik i grannsocknen och återfår den i garnform. Lin odlades ganska allmänt för inte så länge sedan — ofta hör man att den förra generationen (den gamla modern) var mycket duktig att sköta linet. Nu odlar man knappast någonstans lin — det skulle ta för mycket tid och arbete i anspråk — men man hör ofta beklaganden över att arbetet med linberedningen försvunnit: det var så trevligt, skänkte en sådan tillfredsställelse. Man tar ibland fram gamla dukar som ens mor eller man själv i yngre dagar vävt av hemodlat och hemspunnet lin. Vävstol finns på 67 procent av gårdarna. Man väver mestadels trasmattor, i 6 ifall väver man hushållslinne, men klädtyger vävs nu- mera inte alls. Bara för något år sedan brukade man väva mera hus- hållslinne, men nu går det på grund av kris förhållandena knappast att få tag på material. Ett handarbete som lever kvar praktiskt taget över- allt på gårdarna är strumpstickningen. Damstrumpor köps färdiga, men herrstrumpor stickar man oftast själv, liksom alla vantar. Stick- maskiner finns på tre gårdar — på en av dessa har den ännu inte börjat användas, på en annan stickas på beställning till köpare, och på den tredje slutligen har man ett ganska lustigt system: man håller får, klipper ullen, spinner själv garnet för hand, och sätter sedan det hem- spunna garnet i stickmaskinen och gör "maskinstrumpor" av det!

60

Hur mycket av den gamla naturahushållningen lever kvar när det gäller maten? Brödsäden har man i allmänhet, fast det händer att man köper hushållsmjöl. Matbröd köps dock aldrig, det bakar man själv. Ifråga om smöret lever en viss byteshandel kvar: de som levererar sin mjölk till mejeriet, tar smör i utbyte. Troligt är också att en ganska om- fattande byteshandel försiggår "clearingvägen" med det smör och de ägg som inlevereras till handelsboden. Vad köttet beträffar, slaktar man dels själv en gris då och då till husbehov, dels levererar man nöt- kreaturen levande till Slakteriföreningen och återtar hälften eller en del för eget bruk. Dessutom köper man kött, från slakteriföreningens bil, som kör runt lantvägarna 2—3 gånger i veckan, samt av de privata slakteributikerna i samhället. En av slaktarna berättar att lantbrukarna oftast kommer in och handlar på lördagseftermiddagarna, de köper då mestadels samma sak: 1 kg. målet kött, en falukorv och ett hekto rökt medvurst. Förut brukade också privata slakteribilar köra runt sock- narna och sälja till lantbrukarna. Fisk såldes också på detta sätt före bensinrestriktionernas tid. Annars äter man nog mindre fisk än kött i lantbrukarhemmen — en gång i veckan brukar man dock ofta komma in till fiskhandlaren i samhället. Grönsaker och frukt köps också, fast man har egen trädgård. 42 procent av gårdarna har konserverings- apparater, några husmödrar lånar av grannarna, några konserverar i gryta. På så vis har ett nytt sätt att förvara maten vunnit insteg: inte hos alla ännu, men dock hos en knapp majoritet. 47 procent av lanthus- mödrarna konserverar slaktköttet, de övriga tillämpar fortfarande den gamla metoden med nedsaltning (som ju naturligtvis också till en del tillämpas av dem som konserverar). Ofta skickar man köttet till rök- ning. Konserveringsapparaten har nog kanske här mer än i samhället bidragit till en stor förändring i kosthållet. På vintern kan man inte så ofta ta sig ned till samhället under de svåra väderleksförhållandena, man kan alltså inte som samhällsborna gå ned i butiken och köpa kött, frukt eller rotsaker, och då är det ovärderligt att ha slaktens och träd- gårdens produkter tillgängliga i konservform. Konservatismen ifråga om mathållningen har på så sätt brutits i avsevärd grad. Svamp används numera rätt ofta i bondgårdarna — 62 procent tar vara på denna gratisgrönsak; de flesta plockar dock nästan enbart kantareller. Man anrättar mestadels svampen genast, men torkar den också ibland, och konserverar.

Som vi ser, befinner sig bondgårdarna i Medelby socken i ett skede

61

mellan naturahushållning och penninghushållning. Ställningen härvid- lag torde kanske också i viss mån kunna påverkas av det faktum att många familjemedlemmar inte arbetar i lantbruk, men bor hemma och på så vis tillför gården kontanter från sitt arbete i samhället.

Yrkesstruktur och familjetyper

Utom de förut nämnda kombinationerna av jordbruksskötsel och ett fast yrke ifråga om smågårdarna av den icke självförsörjande typen, förekommer nästan inga bisysslor hos lantbrukarna i denna socken. Man har tillräckligt att göra med själva jorden, isynnerhet som man har mycket få möjligheter att få lejd arbetskraft. Arren- datorerna har i en del fall skogskörslor på vintern, men hemmans- ägarna har ytterst sällan någon bisyssla vid sidan av lantbruket. Ifall man har en bisyssla, eller har haft det förr i tiden, är det snickaryrket som dominerar. Några enstaka bönder kölar också för samhällssågens kolmila och skaffar sig på så vis en extraförtjänst. En bonde äger ett större sågverk och har numera överlåtit själva jordbruket åt en arren- dator. Kvinnorna har ju inom lantbruket en ännu tyngre arbetsbörda än männen, så frågar man dem om de har några bisysselsättningar, får man ofta endast ett leende till svar. En småbrukarhustru klipper dock mattrasor till en fabrik i grannsocknen, och hennes dotter broderar kuddar som hon sedermera säljer.

Medelåldern för en lantbrukare i Medelby är 49 år. Majoriteten (13) är omkring 40 år, endast 7 är c:a 30 år; de övriga har alla över- skridit 50-strecket I allmänhet sköts gårdarna av familjer: man, hustru och barn. Barnfördelningen inom de olika ålderskategorierna är ganska lustig: 60-åringarna har i genomsnitt 5 barn var, 50-åring- arna 3 barn, 40-åringarna 2 barn och 30-åringarna 1 barn! Undantag från den gängse "familjetypen" finns: 3 gårdar sköts av syskon, en av en 70-årig änkling, 3 av änkor med vuxna barn. Svårigheten att få lejd arbetskraft och det förhållandet att familjemedlemmarna ofta arbetar i samhället har åstadkommit en del "kombinerade" familje- typer. Så brukas t. ex. en av de största och modernaste gårdarna av en bror och syster. Systern är gift med en kontorsman i X-köping, han bor på gården och far fram och tillbaka till sitt arbete varje dag. En annan av de större gårdarna sköts av tre syskon. Systern är gift, hennes man är snickeriarbetare liksom den tredje brodern — dessa 2 bor på gården men deltar inte i dess skötsel. Ett gammalt par har sin

62

dotter gift med en textilarbetare från samhället — hela den unga familjen med sina två små barn bor på gården, mannen deltar inte i jordbruket, men hustrun-dottern gör det. Som man märker är det överallt kvinnan som bildar bron mellan de båda arbetsformerna. Det är inte så vanligt att man har den äldre generationen boende hos sig. De gamla köper sig gärna ett hus i samhället eller i någon grannsocken. Endast i två familjer finns det farmor eller farfar, resp. morfar. Snart tycks det av åldersstrukturen att döma emellertid inte bli annat än gamlingar kvar i Medelby sockens lantbruk. Den yngre genera- tionen skaffar sig så få barn, och de äldre familjernas stora 'barnkullar söker sig till andra yrken. Man vill inte fortsätta med lantbruket, det är för slitsamt och lönar sig dåligt jämfört med andra yrken. Dock är det inte huvudsakligen kvinnorna som beger sig från hemmen. 44 procent av döttrarna stannar kvar på gårdarna, medan motsvarande siffra för sönernas del är 23 procent. Man beger sig heller inte så långt bort från hemmet, även om man övergår till ett annat yrke. Endast en tredjedel av dem som sökt sig nya yrken har flyttat från sockentrakten — de övriga två tredjedelarna är sysselsatta i Medelby samhälle eller någonstans i grannsocknarna. De som "emigrerar" far till grannstäderna X-köping och Y-köping eller till andra mindre orter, om de inte rentav slår sig ned på landsbygden någon annanstans i Sverige. Ingen har ännu flyttat till Stockholm.

Vad väljer man i allmänhet för yrken? Den proportionsvis största gruppen har sökt sig till yrken som har med lantbruket att göra eller med de sysslor som hängt samman med jordbruket. (1 rättare, 2 lant- arbetare, 1 länsskogvaktmästare, 2 mjölnare, 2 snickare.) Industrien har inte utövat någon större dragningskraft på dessa lantgårdar: endast en textilarbetare och 3 textilarbeterskor finns. En bondpojke har däremot startat en egen liten fabrik för damunderkläder. Två andra har också blivit företagare, den ene innehar en möbelhandel (snickeritraditionen). Tre är diversearbetare, en skrädderiarbetare, en verkmästare. Kommunikationsväsendet har dragit till sig några — 3 är anställda vid järnvägen, 2 är chaufförer och 1 lantbrevhärare. Allt som allt finns det 38 bondsöner i socknen, mot 25 döttrar.

Flickorna söker sig inte långt bort från hemorten, utom när de gifter sig. Av "icke-hemmadöttrarna" är 38 procent gifta, de övriga har yrkesarbete. Av de gifta bor en i X-köping, en i Göteborg, en hemma på gården och en på landsbygden. Av männen är 1 köpman, 1

bilmekaniker, i textilarbetare, i ladugårdsman. Av de yrkesarbetande flickorna är som förut nämnts 3 textilarbeterskor, därav 2 i Medelby samhälle och 1 i grannsocknen. En är biträde i köket på X-köpings lasarett, en föreståndarinna på socknens ålderdomshem, en telefonist, likaså i hemsocknen, en evaiigelist i pingströrelsen. En flicka prakti- serar som trädgårdselev för att meritera sig för Fackskolan i Uppsala.

Funktionella grupper. Socialskikt. Attityder.

Man kan se samhällslivet ur olika synpunkter — i detta kapitel har vi redan vidrört den geosociala och den biosociala synpunkten. Vi ha med andra ord behandlat det geografiska område som omsluter den grupp vi vill skildra, vi har talat om lantgårdarnas gruppering i för- hållande till varandra och samhället. Vi har också talat om familjen — den biosociala kärngruppen. Men andra synpunkter återstår. Det finns sammanslutningar som varken beror på geosociala eller biosociala förhållanden — dem kallar vi med ett gemensamt ord "funktionella". Man bildar grupper för att ge utlopp för intressen som inte i första hand har med familjeförhållanden eller boplats att göra: t. ex. religiösa, politiska eller ekonomiska.

Dessa tre grupper, den geosociala, den biosociala och den funktio- nellt sociala, torde man kunna lägga som primär indelningsgrund vid ett sociologiskt studium av samhällslivet. . . nota bene om man därmed inte gör sig blind för det oregelbundna och irrationella som utgör livets tecken också ifråga om samhället. Materialet självt är ofta den störste formgivaren.

Utom dessa tre nu nämnda "horisontala" indelningsgrupper, kan man också betrakta samhällsstrukturen ur "vertikal" synpunkt. Social- skikten, den sociala prestigen, ståndscirkulationen, står här i iakttagel- sens brännpunkt.

Slutligen har vi attityderna — samhällsmedlemmarnas åsikter om varandra, deras inställning till sina sammanslutningar, till andra sam- hällsgrupper, till staten etc. Var är lojalitetsbanden starkast, vilka grupper identifierar man sig med, och vilka är "outsiders"? Hur bildas och påverkas slutligen dessa åsikter: vilken roll spelar den direkta personliga kontakten, den indirekta genom radio, press etc? Allt detta är frågor som inte kommer att tillfullo besvaras i denna lilla begränsade studie. Frågeställningarna bör man dock ha i minnet; de ger en god orientering.

5 Allwood-Ranemark Medelby 65

64

De organiserade intressena i Medelby socken är huvudsakligen av tre slag: religiösa, ekonomiska, politiska. De religiösa intressena sam- manför lantbefolkningen med samhällets invånare, man träffas på gemensamma lokaler, känner den inre samhörigheten gentemot dem som inte är med i församlingen, vare sig dessa är lantbor eller samhällsbor. 25 procent av gårdarna tillhör religiösa grupper; av dessa tillhör 80 procent pingstförsamlingen och 20 procent Missions- förbundet. Kyrkan är ju givetvis formellt sett den största gruppen, men bindningen till denna har nog alltmer övergått från att vara av lokal natur (när man träffades i ortens kyrka) till att på ett indirekt kontaktplan omfatta hela landets predikolyssnare: radion är här den centraliserande förbindelselänken. Det religiösa gruppintresset kan dock också bilda lokala "kärnor", avskilda från gemenskapen med samhället: så samlas barnen från olika pingstförsamlings familj er i lantgårdar i socknen och grannsocknen till söndagsskola i en bond- gård i närheten av Långsjön.

Det politiska intresset är endast delvis en föreningslänk med sam- hället (man deltar i val tillsammans, står på samma listor, sitter i samma styrelser etc.) — majoriteten av de lantbor som överhuvud- taget är politiskt engagerade är bondeförbundare. De är således mer förbundna med gruppen "yrkesbröder över hela landet" än med den geosociala gruppen. Den lokalavdelning av Bondeförbundet som finns i socknen omfattar 22 procent av samtliga gårdar. Den förde sommaren 1941 ett tynande liv; ingen hade betalt medlemsavgiften. Lokalavdelningen omfattar också, liksom SLU, den till Bondeförbundet orienterade ungdomsorganisationen, gårdar från andra socknar. Bonde- förbundets lokalavdelning bildades 1936 och hade det året 14 medlem- mar. Sedan har medlemsantalet varierat — högsta siffran har varit 25 (inklusive medlemmar från grannsocknen). Samarbetet inom styrelsen hade de sista åren varit mindre gott — man hade haft olika åsikter. Det skar sig mellan dem, som ville ta en radikalare linje: gå in för att köpa maskiner gemensamt och överhuvudtaget få till stånd större samverkan mellan gårdarna, och dem som höll fast vid den gamla konservativa och "individualistiska" inställningen. Här spelade också samhällets affärsliv in. När det gällde att organisera några gemensamma inköp direkt från grosshandelsleverantörerna, (dessa inköp skulle förbilliga kostnaderna för samtliga medlemmar), var det alltid några son> brom- sade och genom sin bristande medverkan omintetgjorde aktionen. Det

65

visade sig sedan att traktens detaljaffärer hade givit dessa personer specialpriser, vilka låg under den nivå, ett genom gemensam aktion förbilligat inköpspris skulle medföra. Här har vi alltså en intresse- grupp från samhället som aktivt, om också indirekt, ingriper i en lant- brukargrupps aktion.

SLU, ungdomsföreningen, startades 1935. Medlemsantalet har hållit sig mellan 20 och 30 (inklusive grannsocknen). Man har möten ungefär 1 gång i månaden och diskuterar då olika frågor i samband med lantbruket — bl. a. brukar någon få i uppdrag att utvälja en aktuell artikel ur någon tidning och läsa upp den. Sketcher anordnas — centralorganisationen sänder ut små pjäser med jordbrukspropa- gandistiskt innehåll. Tävlingar har också anordnats, i skogsvård, trädgårdsodling, rotfruktsgallring. Föreningen omfattar, i motsats till Bondeförbundet, både manliga och kvinnliga medlemmar — flickorna lär dock visa mindre intresse. En studiekurs i militär beredskap från Brevskolan har man också haft — d. v. s. man började på den, men så blev många av de manliga medlemmarna inkallade, och då upphörde den. Man försökte sedan starta på nytt med studiekurser, men det väckte inte tillräckligt intresse. Medlemmarna är mera passiva nu än förr — ungdomen drar sig mera ned åt samhället, påstår ordföranden. En del SLU-föreningar på andra orter har anordnat dans för att bibe- hålla intresset, men det har man inte gjort här. Den stora svårigheten är f. ö. lokalfrågan — under något år fick man hyra en stuga på ett rum och kök för sammankomsterna. Den tillhörde en medlem, men nu är den uthyrd till en stadsbo, och man har ingenstans att samlas annat än i medlemmarnas egna hem. Det finns visserligen en icke-religiös samlingsplats i socknen: kommunalhuset, men förutom att man måste betala hyra, ligger denna lokal ju i själva samhället, och alltså långt från medlemmarnas boplatser. Den står också under starkt kyrkligt inflytande.

SLU fyller inte endast en politisk uppgift. Det finns ingen annan ungdomsorganisation på orten, och på grund härav kommer denna egentligen politiska organisation att fylla det icke-politiska, allmänna gemenskapsbehov som lantungdomen har. Visserligen brukar föräld- rarna ofta tillhöra Bondeförbundet i gårdar där ungdomen är ansluten till SLU, men så är visst inte alltid fallet. F. ö. yttrar sig ungdomsför- eningens verksamhet inte direkt politiskt, utan sysslar dels med rena fackintressen (tävlingar i jordbruksskicklighet), dels med neutralt

66

sällskapsliv och underhållning. Det politiska livet tycks överhuvudtaget sakna skarpare motsättningar. Man intresserar sig för politiken i den mån den berör ens dagliga liv, d. v. s. i den mån den påverkar lant- brukets betingelser. Beträffande den politiska inställningen på bonde- förbundshåll citeras här en intervju med en av deras ledande män: "Felet med oss på landsbygden är att vi är så splittrade politiskt. Man röstar på högern, folkpartiet, socialdemokraterna, bondeförbundet. På landsbygden här i socknen röstar man ju mest på Bondeförbundet — men samhället dominerar. Ifall bönderna gick tillsammans i ett parti så skulle di hävda sig bättre — precis som arbetarna gjorde. Folk- partiet är ett parti för städerna nuförtiden, och socialdemokraterna går in för billigare livsmedel — så det gör detsamma var rösterna kom- mit ifrån. .

Om de religiösa gruppbildningarna sammanför samhället och lands- bygden, så tenderar de politiska att isolera lantbrukarna från sina geo- sociala grannar i samhället och istället förena dem i en på ekonomiska intressen grundad gemenskap med yrkesbröder i hela riket.

De politiska intressena har som synes mycket med de ekonomiska att göra — dock finns inget påtagligt samband mellan de politiskt organiserade och de ekonomiskt organiserade, såsom framgick av den nyss omnämnda motsättningen då det gällde kollektiva inköp. En bondeförbundare kan likaväl vara individualist av den gamla skolan och handla privat, som han kan tillhöra dem som ivrar för samarbete och ekonomisk organisering.

Medelby sockens ekonomiska organisationer är slakteriföreningen och skogsägareföreningen. Man tillhör inte det egna länets avdel- ningar, utan grannlänets — X-köping ligger ju närmare än Y-köping. Skogsägareföreningen hade sommaren 1941 endast 3 medlemmar i socknen, medan slakteriföreningen räknade 27.92 procent av alla går- darna avyttrar kött, och härav säljer endast 25 procent privat till slak- teributikerna i samhället. Att man är medlem av slakteriföreningen be- tyder dock inte att man gillar den helt och hållet. Slakteriföreningen har en bil som kör omkring med köttvaror några gånger i veckan — endast 11 procent av gårdarna handlar enbart eller huvudsakligen av denna, de övriga går till de privata slakteributikerna i samhället. Åsikterna om slakteriföreningen är mycket delade: man anser på sina håll att kapitalbildningen är för stor — man ogillar överhuvudtaget tendensen att slå på stort: det muttras något om direktörslöner och för mycket

67

byggande. Någon enstaka tycker helt personligen illa om köttbilschauf- förerna. En del lanthustrur anser att de skulle gå med, om inte för- eningen betalade 10 öre mindre per kilo för hemslaktat kött än för boskap som levereras levande. Man anser att så mycket går förlorat då man inte slaktar själv — inälvor, blod, tarmar; allt som man an- vänder till korvberedning etc. F. ö. trivs man med att slakta hemma — det är en gammal tradition, och det är roligt att tillaga slaktmaten; för att inte tala om att man känner sig litet stött i sin husmoderliga värdighet över slakteriföreningens åsikt att man "tar bättre vara på" slakteriprodukterna vid fabriksslakt. Den allmänt "gammalindividu- listiska" åsikten har också sina förespråkare: "vi trivs inte med det där att allt skall dras under ett".

På andra håll är man mycket belåten med sin organisation. En lant- brukare i 45-årsåldern säger så här: "Förr när man måste gå till privata slaktare så sa dom alltid: "vänta' och 'vänta ett tag till för nu har vi så mycket'. Så när man äntligen kom och skulle sälja så hette det att 'nu kan ni bara få så och så mycket (lågt pris), för vi har redan slaktat så mycket'. Nu slipper man det där. Föreningen, dom tar alltid emot och betalar likadant."

Några av de större gårdarna är medlemmar av hushållningssäll- skapet och kontrollföreningen — också två organisationer av renodlad fack-karaktär. Det är anmärkningsvärt att en grupp av lantbefolk- ningen faller nästan helt utanför organisationernas gemenskap: kvin- norna. De religiösa grupperna och ungdomsföreningen är ju de enda som omfattar både män och kvinnor, någon fackorienterad organisation för dem finns inte. Kanske har man här en av orsakerna till att kvinnorna har så litet reda på sig både vad lantbruket och allmännare frågor beträffar; de klagar också över att de känner sig isolerade och instängda. "En blir så försofferad", som en kvinna sade när vi frågade henne vad hon ansåg om statens jordbrukspolitik. Ibland kan denna isolering ha sina betänkliga verkningar på psyket. I en liten arrendatorgård dit undersökaren1 kom, började den unga husfrun med

1 I samband med detta kan det kanske intressera med några ord om hur man reagerade på landsbygden inför denna utfrågning. I allmänhet såg man något undrande ut och menade på som så att det var väl inte mycket man skulle kunna fråga om — de "hade ingenting att säga". Men undersökaren fick lov att stiga in i kammaren eller finrummet (i undantagsfall, på undersökarens särskilda yrkande, i köket) och man svarade mestadels beredvilligt. På en del gårdar var man till att börja med ganska sluten och besk, men tinade så små- ningom upp och blev mäkta språksam. Belysande för denna procedur är ett yttrande som fälldes av en 60-årig bonde till sin hustru när undersökaren

68

att säga: "De ä väl inget sånt här spioneri — för de ä jag rädd för. Då med flygmaskinerna här ovanför i våras vart ja så illa rädder så ja har hatt ont å'et faktiskt." När hennes skygghet övervunnits och intervjun var över, betonade hon återigen detta med flygmaskinerna och sade till slut: "Det ä ju inte alla fruntimmer som ä så dumma som ja, men se en kommer allri ut."

Det finns ju i Medelby samhälle en kvinnoorganisation som också skulle kunna vara av intresse för lanthustrurna, nämligen husmoders- föreningen. Till de kurser som anordnats av denna har någon enstaka lanthustru också kommit — men i allmänhet deltar inte lantbrukarna i samhällets gemenskapsliv. Här spelar det nog en väsentlig roll att vägarna och isynnerhet vägbelysningen är så dålig. Efter mörkrets inbrott kan man knappast ta sig fram utan ficklampa. Kontakten med samhället inskränker sig mestadels till de ekonomiska mellanhavandena (leverans av egna produkter, inköp i affärerna), post- och tidnings- avhämtning, det religiösa livet och administrationen. I genomsnitt far man till samhället 2—3 gånger i veckan — levererar man själv mjöl- ken blir det ju var dag. Kommunikationsmedlen är cykel och häst- vagn. Lantbrukarna har dock större kontakt med samhället än vad sam- hällsfoorna har med landsbygden. Dessa har sällan varit inne i någon lantgård — utom möjligen i någon av de närmaste gårdarna. Man har heller ingen större kännedom om hur många lantgårdar det överhuvud- taget finns i socknen eller var dessa är belägna. Inte utan skäl sade en småbrukarhustru, på tal om den bristande kontakten mellan lands- bygden och städerna: "Det behövs mycket mera upplysning i städerna — och inte bara i städerna, utan i småsamhällen också, för di vet inget om landet fast di bor där."

Socialskikten, eller den sociala stratifieringen, i denna socken är det inte mycket att säga om. »På bruket föreligger ju en höggradig arbets- fördelning, och där finns också ett stort socialt avstånd mellan ägare, förvaltare och övriga anställda. Men vad lantbefolkningen f. ö. be- träffar, finns egentligen bara skillnaden mellan "pamp-gårdarna" och de övriga, samt skillnaden mellan hemmansägare och arrendatorer. Denna sistnämnda är mycket minimal. Man utför samma arbete vare sig gården är ens egen eller man har den på arrende. Dock förtjänar skulle gå: "Först ble en ju nära på rasend, men sen så fick en ju lov å gona te sej." En del tar det hela med bister humor — så sade t. ex. en äldre bond- hustru: "Jaså, di ska ha reda på hur vi bönner har'et i urskogarna!"

69

det påpekas att ingen arrendator sitter i samhällets styrelse. 27 procent av lantbrukarna är arrendatorer. Med uttrycket "pamp-gårdar" åsyf- tas sådana gårdar, vars ägare antingen blivit burgna genom tomtför- säljning eller kreaturshandel, eller sitter i samhällets styrelse. Oftast sammanfaller dessa båda kategorier. I kommunalnämnden, som består av 7 personer, isitter 4 lantbrukare. I kommunalfullmäktige (20 pers.) sitter 6. I övriga fasta eller tillfälliga nämnder och styrelser förekom- mer också lantbrukare i varierande antal. De är samtliga från samma 6 gårdar.

Kan man tala om någon "ståndscirkulation" bland jordbrukarna? Knappast. En arrendator har övergått till att bli hemmansägare — han har köpt den gård han förut arrenderat. En f. d. arrendator från ett annat landskap har inflyttat och inköpt en mindre gård i socknen. Så övergår man ju ibland till andra yrken och "samhälliseras", eller flyttar till andra trakter och intar där andra yrken och samhällsställningar (se avdelningen om yrkesstrukturen).

Man flyttar emellertid inte endast från landsbygden till samhällena — även en rörelse i motsatt riktning förefinns. Så har 4 av lanthust- rurna levat i samhällen innan de gifte sig, och 3 av lantbrukarna har också sysslat med andra yrken innan de slog sig på detta. Dessa personer, som sett andra förhållanden än traktens, är mestadels mycket "progressivt" inställda, arbetar för hemarbetets och lantbrukets rationalisering. De har också som regel en ganska konkret uppfattning om förhållandet mellan stadsbor och lantbor. En småbrukarhustru har innan hon gifte sig haft plats hos en familj i Medelby samhälle och därefter varit bagerska i fyra år. Hon säger att hon trivs bäst på landet, men förstår att ungdomen drar sig till samhällena. "Annars ä de ju det ekonomiska som gör att ungdomen far til! stan." Att man an- ser sig ha det dåligt ekonomiskt men ändå trivs på landet är ganska genomgående för de inflyttade kvinnorna. En lanthustru, som förut varit sömmerska, säger: "Varit sömmerska hälften av mitt liv, men fast en får gå uschel å eländi så gillar jag bonnalivet bättre; de har alltid intresserat mig." Banarbetarhustrun vars dags- program refererades i början av detta kapitel, hade förut plats i Stockholm. Hon är starkt reumatisk, allmänt klen och resignerad till humöret. Hon tycker att stadsborna har det bra, "men det är ju som man själv ställer det för sig här i livet — olika falla ödets lotter." Av de män som övergått till jordbruket från andra sysselsättningar var

70

en arrendator (f. d. banarbetare), de övriga två var hemmansägare. Av dessa senare hade den ene ärvt sin gård — föräldrarna var alltså jordbrukare fast han själv i tidigare år livnärt sig som kontorist i en närbelägen stad. Han uppgav som skäl till att han återvänt till landet att han trots det dåliga ekonomiska utbytet trivdes så ypperligt med naturen och arbetet. Han var vid tiden för undersökningen sekreterare i ortens Bondeförbundsavdelning och ivrade starkt för ett ekonomiskt samarbete bönderna emellan. Den andra hemmansägaren och hans hustru var knappa 30 år gamla (de övriga familjerna höll sig om- kring 35—40 år) — mannen hade ursprungligen varit sjukvårdare och sedan arbetat något i lantbruk för utbildningens skull. Hans hustru hade ärvt några tusen, och de beslöt sig för att köpa en gård och "få eget". Det hade emellertid inte gått bra för dem — djuren hade blivit sjuka, skörden hade slagit fel och nu satt de där med 9 000 i skulder och skulle sälja gården. I år såg skörden ut att arta sig mycket bra, men de ansåg sig ha fått nog av att ha eget. Ansvaret, osäkerheten som följde med innehavet av en egen gård skapade en otrygghets- känsla som de inte ansåg sig kunna stå ut med. "Tacka vet jag när man får hämta sin avlöning varje månad, då vet man vad man har." Denna åsikt står i bjärt kontrast till en annan som yttrades av bruks- förvaltaren: han ansåg att den avgörande skillnaden mellan en löne- arbetare och en lantbrukare var den förres ständiga otrygghet i mot- sättning till den senares trygghet.

Endast 26 gårdar har överhuvudtaget någon åsikt om förhållandet mellan landsbor och stadsbor. Av dessa anser 11 gårdar att förhållandet till stadsborna är gott. 3 säger rätt och slätt att de anser förhållandet "bra" eller "gott", utan att närmare ange på vad sätt eller varför. 4 andra säger: "Bra — en har så litet med dom att göra", "tror det är bra — var och en har sitt att göra" ; "De ä la rättvist, kan ja tro"; "Vi ä väl inte ovänner me nåen"... som synes är svaren trots den positiva formen rätt vaga och inte så överväldigande entusiastiska. De mera direkt positiva yttrandena basera sig i regel på personliga erfarenheter: "De ä bra, for di går ju å sälja te å di ä allti humana"; "överhuvud- taget tror jag förhållandet ä bra — sommargästerna t. ex. har varit mycket bra och trevliga, di högaktar allt vad lantbruk heter: men annars finns det ju stadsbor som kommer ut å ä så en kan bli gråhåri." En lantbrukare säger utan närmare motivering att han "vill inte byta" med dom i stan. I följande yttrande kan man nog utläsa åtskilliga

71

grader av "yrkesmedvetenhet": "Dom duger ingenting till, dom ifrån stan — de ä inte så de räcker te maten en gång. En del kan ju förstås, men de här me å flytta stan ut på landet. . . dom ska hjälpa å göra så mycke, men se de går inte alls. Det finns dom som har vatt bönner en 15—20 år å stretar å knogar, men de har inte blitt nåra bönner av dom i alla fall." Familjen har haft en anställd pojke från X-köping och han lärde sig t. ex. aldrig att köra. (Däremot påpekar hustrun att de haft en beredskaps flicka och hon hade varit duktig över alla förvänt- ningar.)

5 av dem som svarat på frågorna säger uttryckligen att de har det ekonomiskt sämre ställt än stadsborna. "Det är orättvist med arbets- förhållandena, man får arbeta 15 timmar om dygnet och har inte hälf- ten så mycket betalt. Priserna är alldeles för låga mot vad det kostar att producera nu. Det hjälper inte att säga nåt, för di gör som di vill ändå"; "Bönderna får leva på hälften av den inkomst som stadsborna har. Ordnad semester — det är det värsta som finns på sommaren när stadsborna kommer ut till badstränderna — en kommer ju inte ifrån djuren på mindre gårdar." 6 av de tillfrågade påpekar att det skulle behövas mera upplysning i frågan — man vet för litet om varandra, isynnerhet är stadsborna okunniga om bönderna. "Stadsborna har fel- aktig uppfattning om bönderna — Varenda bonne skulle halshuggas', var det någon som sade på tåget mellan X-köping och Medelby." "Det ä nog det sämsta tänkbara — den klyftan, den ä farli den — i städerna säger dom 'en bondtjyv', 'bönderna bli allri nöjda'... å de ä sant, bönderna bli allri nöjda. . . å stadsbon han tjänar pengar å tror att bonn har allt för ingenting."

En gammal lantbrukarhustru ser lugnt och överseende på frågan. Hon anser att det inte är tillräcklig kontakt mellan land och stad. "Å de ä klart att di som ä födda stabor så kan ingen begära't heller."

Tre faktorer syns inverka erfarenhetsmässigt på lantbornas inställ- ning till stadsborna: 1) deras egna erfarenheter som samhällsbor (detta gäller alltså endast dem som har övergått till lantbruk från andra yrken) 2) Sommargästerna 3) Beredskapsflickorna. Sommargästerna tycks mestadels ha åstadkommit ett vänligare förhållande. I sommar- gästrelationen befinner sig köparen och säljaren närmare varandra rent rumsligt sett än de gjorde när köparen bodde i exempelvis X-köping och émottog lantbrukarens produkter genom mellanhänder. Relationen har blivit mera direkt — man hyr sin bostad direkt från lantbrukaren —

72

oftast ligger den vid samnia gårdsplan — och köper mjölk, bär, potatis etc. direkt från honom. Man kommer i tillfälle att se varandras arbete resp. icke-arbete: detta kan ha olika resultat, såsom framgår av de citerade attityderna. Man får också vid den personliga köparkon- takten tillfälle att uppskatta varandras vänlighet, ärlighet etc. Dock innebär sonimargästrelationen intet väsentligt närmande de båda social- grupperna emellan: man står på olika plan gentemot varandra — den ena parten arbetar, den andra rekreerar sig. På sätt och vis kan man säga att sommargästrelationen skärper motsättningarna mellan de båda socialgrupperna, eftersom den sammanför dem vid ett tillfälle då deras livsföring är helt olika, och stadsborna lätt kan komma att te sig privi- legierade. Om man ständigt möter en sorts människor i ständigt samma situation — här vilan — kan man tendera att glömma bort den övriga delen av deras liv och deras funktion i samhället.

Den andra relationen, den till beredskaps flickorna, är jämfört med sommargästrelationen av stor betydelse, sociologiskt sett. Relationen är här inte längre väsentligen ekonomisk — arten av relationen har förändrats. Inte heller består skillnaden mellan de olika "planen". En beredskaps flicka kommer inte i kontakt med lantbrukar familjen via finrummet, som sommargästerna. Finrummet är ju familjens "undantagsrum" s. a. s. — den del av bostaden som ligger utanför det dagliga livet och används vid högtider, och när det kommer främ- mande. Beredskaps flickan vistas under sin tid i lanthemmet mestadels i köket, i trädgården och på fälten: de platser där vardagslivet för- siggår. Basen för hennes relation med lantfamiljen är inte ekonomisk — det väsentliga i denna relation är det gemensamma arbetet. I och med detta faktum försvinner ju också den nyssnämnda "plan- skillnaden" som baserade sig på att den ena parten befann sig i arbetet medan den andra rekreerade sig. Den direkta personliga kon- takt som uppstått genom det gemensamma arbetet, har i Medelby ofta vidgats till områden utanför arbetet: en vänskapsrelation har upp- stått mellan familjen och beredskaps flickan, som bl. a. yttrat sig i brevskrivning och besök efter arbetsperiodens slut. Denna direkta kon- takt genom arbetet har hos de familjer det gäller medfört att de yttrar sig med en viss aktning om stadsbefolkningen — husmödrarna isyn- nerhet påstår att de blivit mycket förvånade över att stadsflickor kun- nat utföra "vanligt arbete" och inte "ansett sig för fina" att hålla på med köks- och ladugårdssysslor. Fem av medelbybönderna har fått

73

hjälp i form av beredskaps flickor. Lägret, som anordnats av Riksför- bundet Kvinnlig Samhällstjänst, var förlagt på bruket och omfattade ett tjugutal flickor i 18-års åldern. Från bruket sändes flickorna ut till lantgårdar i de närliggande socknarna. Vanligen arbetade de i gårdarna från kl. 7 på morgonen till 4-tiden på eftermiddagen. Flickorna utförde arbetet utan betalning, bodde på lägret och måltiderna fördelade sig på både lägret och gårdarna. Familjerna inbjöds till en fest på lägret, men annars förekom knappast någon gemensam fritidsaktivitet mellan flickorna och socknens invånare. Flickorna hade t. ex. ej tillåtelse att gå på dansbanan, och tillbringade det mesta av sin fritid på lägret.

Vad anser man om statens jordbrukspolitik? Här möter vi i utpräg- lad form ett drag som frapperade mera än vid 'besvarandet av vad man ansåg om förhållandet mellan stadsbor och lantbrukare: endast 17 gårdar hade någon åsikt om statens jordbrukspolitik . . . 58 procent "vet inte". Nu är det att märka, att intervjuerna oftast skett med kvinnorna på gården; de anser att politik liksom "annat karlgöra" ligger utanför deras verksamhetssfär, och hänvisar till sin man eller någon annan manlig medlem av hushållet. De manliga hushållsmed- lemmarna har emellertid i många fall inte varit anträffbara under den tid intervjun pågått.

De som överhuvudtaget hade någon åsikt, var i övervägande grad negativt inställda: endast 4 förklarade sig gilla statens jordbruks- politik. En gård jämför med förra kristiden och finner att förhållan- dena nu är bättre. En annan säger: "Di gör la så gott di kan", en tredje: "Bra för våran del — en blir ju så försofferad när en går så här å allri kommer ut — iblann kommer ju tankarna, men...". Tre av de fyra gillande svaren är således ganska "ljumma" — det fjärde, som härstammar från en arrendatorsfamilj, vars bostad med rimfrost på väggarna beskrevs i början av kapitlet, vittnar om tillit och be- stämd uppfattning: "Joo, den har vi tyckt bra om, i synnerhet på småställen — hade inte kriget kommit emellan så hade de blitt bra, men det har ju vänt upp och ner på allting." Två lantbrukare yttrade sig mycket diplomatiskt: "Som en annan förstår så ä de väl bra i mångt å mycke, å inte i en del." "D'ä klart att d'ä ju ingenting som inf kan förbättras — men d'ä ju gott att de ä så pass de ä." De gårdar som ogillar statens jordbrukspolitik, anger ofta inte orsaken till detta, utan yttrar sig endast allmänt: "Den ä dum." "Dålig." "Värdelös

74

för mig. Hela välfärdspolitiken är bara för dom maktägande." "Den tycker jag vänder sig precis som vädret." "Nej, den ser en helst en slipper å ha nå å göra me." "Dom pratar i radio, men ut på landet å göra nå, så får'om se hur'e ä." Andra motivera sin åsikt — här framträder den ekonomiska synpunkten och klassintresset: man kän- ner sig åsidosatt. "Inte nå't vidare. Klasslagstiftning gentemot bön- derna." "Åtskilligt å anmärka på den. Maximipris på allt vi ska sälja och minimipris på det vi ska köpa." "Va man tycker om B ramstorp? Jordbrukspolitiken ä ingenting för di små gårdarna — för di stora som har mycke å sälja så. . . " "Jordbruket skulle vara lönande — inga stödåtgärder. Nu får konsumenterna stödet. Det jämnar inte ut sig." "Man är inte riktigt insatt i den — jordbruksbefolkningen är för litet representerad — i det fallet är jag fascist, att jag anser att varje gren skulle representeras . . . bondeförbundet är inte mycket att hänga i julgran."

Det lilla antal svar som erhållits på dessa båda frågor om relatio- nerna till andra samhällsgrupper och till staten ger knappast möjlighet till någon mera vittgående analys. Vad som kan konstateras, i fråga om relationen till staten är att över hälften inte har någon åsikt, åtmin- stone inte i så utpräglad form att de kan verbalisera den — samt att de som har en åsikt mestadels har en negativ sådan. Den negativa åsikten tycks också vara betydligt mångordigare än den positiva. Vidare kan man kanske konstatera, att det inte nödvändigtvis finns ett samband mellan yttre förhållanden och åsikter. Arrendators familj en med rim- frost på väggarna ansåg, att statens jordbrukspolitik var bra, i synner- het för smågårdar— trots att de t. ex. själva inte fått något bostads- bidrag —, medan två andra småbrukare under betydligt bättre för- hållanden ansåg att statens jordbrukspolitik var dålig, i synnerhet för smågårdar. Någon korrelation mellan gårdar som fått statsbidrag i någon form (20 procent) och positiva eller negativa åsikter om staten föreligger knappast heller. Däremot skulle man kanske kunna påvisa en skillnad i medvetenhet mellan de mindre och de större gårdarna. I allmänhet har man på de större, "kapitaliserade" gårdarna bestämda åsikter om staten, mestadels i negativ riktning, medan man på övriga gårdar är mera odeciderad och likgiltig.

Förut i detta kapitel har det nämnts något om vilka tidningar lant- brukarna i Medelby läser. Förutom ortstidningarna och slakteri för-

75

eningens medlemsblad läses även Evangelii Härold av dem som tillhör Filadelfiaförsamlingen. Tidningar och tidskrifter utgör en viktig fak- tor i den "sekundära kontaktvärlden", den som på ett mera abstrakt plan förbinder olika geosociala grupper med varandra. Andra bety- dande element i denna "sekundära värld" är radion och telefonen. 35 proc. av samtliga gårdar har telefon, 82 proc. radio. Man lyssnar mest på dagsnyheterna (70 proc.) och minst på föredragen (9 proc.).1

Morgonandakt och predikningar samlar vardera 18 proc. Musiken kom- mer endast upp till 27 proc. Man tycks endast koppla på radion när man verkligen lyssnar på den. I allmänhet lyssnar man nog mest till de svenska utsändningarna, men det förekommer även en och annan som tar in utlandet: "Vi lyssnar mest på Motala och svenska utsänd- ningar." Men också Finland, Tyskland och England (ibland Estland och Ryssland). "Vi tycker om de svenska programmen från Finland — dom talar som svenskbyborna." Ibland kan man få höra yttranden som "svenskt ska de vara — inte nåt iblandat utländskt." Kverulanter påträffas naturligtvis också, även om de är mera sällsynta. "Radion ja, den har man ju för dagsnyheterna — om en finge höra vad en ville då vore det ju nåt, men här ska di tvinga en ti å höra va di vill — t. ex. när di säger att nu kommer det utsändning från Kungliga operan, då ä de ju värre än när som te en gris sätter sig fast på en gärdsgår', för den kan man ju lyfta av — ja, man kan ju slänga lurarna förstås. Och sport talar di om — jag som har så ont i mina ben att jag knappt kan gå!"

Ovan citerade herre tycks synbarligen relatera radion enbart till sin egen person. Vid en annan fråga som gjordes beträffande framtida önskemål för jordbruket, är det ganska intressant att se till vem eller vad önskemålen relaterades. 82 proc. av de tillfrågade hade konkreta önskemål för sin egen gård (5 personer ville ha bostadsreparationer, 5 elektriskt ljus, 4 vatten och slask, 3 telefon, 3 ny ladugård, 2 moss- odlingar, 2 kulturbete), medan endast 10 proc. angav allmänna önske- mål för jordbruket i dess helhet. 8 proc. tog frågan som anledning att ge utlopp åt sitt personliga missnöje med det bestående: "slippa ifrån alltihop så en kunne komma te nåt bättre". I övervägande grad upp- fattar man alltså frågan i relation till sig själv och sin egen gård, endast några få ger mera abstrakta yttranden som visar identitetskänsla med jordbruksnäringen som sådan.

1 Jordbruksföredragen redovisade på annat håll.

76

Låt oss nu göra en kort summering av vad vi har funnit beträffande de sociala relationerna hos lantbrukarna i Medelby socken. De ekono- miska relationerna är mycket vidsträckta och vittförgrenade och inga- lunda begränsade till socknen som sådan. Mjölken som levereras till mejeriet förbrukas i form av ost och smör både i Stockholm och Göteborg, och maskiner och gödningsämnen kommer t. o. m. från andra kontinenter. De sociala relationerna täcker inte samma område som de ekonomiska. Den vidaste sociala kontakten går via postväsendet (ett och annat amerikabrev), press och radio. Telefonen är i prak- tiken mera begränsad till sin kontaktsfär. Man ringer mest inom trakten och till de närmaste städerna. Dessa instrument för den vid- sträckta kontaktsfären förmedlar alla en indirekt, abstrakt relation. Därnäst har vi gemenskapen via de landsomfattande organisationerna (Bondeförbundet, SLU, slakteriföreningen, kyrkan, Filadelfiaförsam- lingen, Missionsförbundet), varav de religiösa också förmedlar kontakt med andra länder (underhåll av missionärer i Kongo, allmän kollekt till hednamissionen, föredrag av personer som vistats i andra länder). I denna organisationernas kontaktsfär blir de sociala relationerna delvis mera konkreta — man inte bara hör en obekant röst prata om något mer eller mindre oväsentligt i radio; man har här först och främst sina intressen "investerade" i organisationen; när man går på ett möte hör man inte endast en röst tala . . . man ser också talaren, känner hans personlighet verka mera direkt på sig. Dessutom känner man en hel del av de personer som tillhör organisationen — man möter dem vid sammankomsterna och i det dagliga livet. De ekonomiska organisationerna har ju inte samma intensiva kontaktverkan som de religiösa, och kontakten är ju här av en delvis annorlunda art.

Vad den geosociala gemenskapen beträffar, får man kanske se denna ur två synpunkter: dels kontakten mellan samhällsborna och lant- brukarna, dels kontakten lantbrukarna emellan. Relationerna mellan lantbrukarna och de egentliga samhällsborna är som förut nämnts ganska svaga. En avgörande faktor beträffande de geosociala rela- tionerna är, att lantbrukarna och samhällsborna inte har gemensamma arbetsplatser. Arbetsplats-gemenskapen är ju mycket viktig, eftersom den tar så stor del av dagen i anspråk, och eftersom de relationer som uppstår på arbetsplatsen av allt att döma ofta vidgas till att omfatta tiden utanför arbetet. På arbetsområdet har vi alltså ingen gemenskap mellan lantbrukare och samhällsbor, och på fritidsområdet är den,

77

utom vad beträffar de religiösa organisationerna, inte särskilt fram- trädande. Vad barnen beträffar, ter det hela sig annorlunda — de har ju en gemensam arbetsplats: skolan. I den nybildade scoutorganisa- tionen finns också både samhällsbarn och lantbrukarbarn.

Hur gestaltar sig relationerna mellan lantbrukarna själva? Först får vi då konstatera en skillnad, jämfört med samhällsbornas relationer sinsemellan. I samhället arbetar man mestadels gruppvis — i fabriker, butiker, vid järnvägen etc. På landsbygden däremot arbetar var och en för sig — den strukturella indelningen i fråga om arbetsgemen- skapen är alltså fundamentalt olika. I samhället kan man känna gemen- skap med några personer som bor på olika håll men arbetar på samma plats — boplats och arbetsplats sammanfaller inte, inte heller geosocialt grannskap med arbetsgemenskap. På landet är det geosociala grann- skapet av den största betydelse. . . och ifall det här existerar någon temporär arbetsgemenskap, sammanfaller denna med grannskapsrela- tionen. De mindre gårdarna utan häst och redskap lejer t. ex. grannen för de arbeten, vartill häst och redskap behövs. Det förekommer då och då att man lånar maskiner av varandra, dock är detta inte regel. De gårdar som har tjurar, låter mot en mindre avgift granngårdarna disponera dessa sina djur. Fem gårdar har organiserat samverkan i fråga om postavhämtning och mjölkkörning. Vad annars ett mera organiserat samarbete beträffar, t. ex. gemensamma inköp av maskiner, konstgödning etc, har detta visat sig omöjligt att genomdriva, delvis som förut nämnts, på grund av ekonomiskt ingripande från samhälls- bornas sida, men delvis också på grund av den "gammalindividualis- tiska" ideologi som fortfarande råder på de flesta gårdarna — före- ställningen om att "var och en är herre på sin egen täppa", att allt "kollektivt" är den nya tidens bländverk och farligt för den egna suveräniteten.

Vi har sett att en viss teknisk samverkan förekommer bland Medel- bys lantbrukare (lån av maskiner etc). Men i själva arbetet finns ingen egentlig gemenskap. Någon kollektiv centralpunkt ur arbets- synpunkt, som t. ex. ett stort, av alla använt tröskverk, finns inte; var och en tröskar för sig.

På ett indirekt plan finns dock denna arbetsgemenskap — man talar med varandra om vad man har gjort, om vädrets inverkan på arbetet, om kreaturens skötsel etc. etc. Denna "indirekta" samverkan torde också vara ojämförligt mycket starkare än i samhället — sällan

78

händer det väl, att t. ex. industriarbetare på sin fritid diskuterar hur man bäst skall sköta sitt handgrepp vid maskinen e. dyl.? När man i samhället talar med varandra, berör samtalet mest sådana ämnen som faller utanför ens dagliga arbete — detta är också nödvändigt, efter- som befolkningen i samhället är så heterogen att man inte skulle bli förstådd och inte möta något intresse, om var och en skulle tala om sitt eget arbete. Därför måste man välja samtalsämnena från den kulturella "allmänningen". Men på landet tycks denna "allmänning" inte uppta medvetandet i lika hög grad som i samhället — man talar faktiskt mest om sitt arbete och villkoren för detta, och man kan göra det, eftersom den krets man talar med är homogen till sin sysselsättning. En annan sak som här skiljer lantbrukarna från samhällsborna är arbetsrytmen. I samhället är denna rytm i påtaglig grad utifrån given — maskinen måste passas med vissa handgrepp, en kund som kommer in i en affär måste genast betjänas, en droskchaufför måste som svar på en telefonsignal köra till en viss plats vid en bestämd tid etc. (De s. k. fria yrkena har ju här en särställning.) Beträffande denna direkt utifrån givna rytm gäller, i ) att impulserna som tvingar till handlingsreaktion mestadels kommer från andra människor, eller tek- niska hjälpmedel som kontrolleras av människor, samt 2) att margi- nalen mellan den utifrån givna impulsen och den egna handlings- reaktionen är ganska liten — chauffören kan inte komma en halv- timme tidigare eller senare till beställarens adress, och expediten i en affär kan inte först stå och stirra på en inträdande kund ens fem minuter för att bestämma sig för om och när hon skall expediera henne. På landet däremot kommer den till handling stimulerande im- pulsen inte så mycket från människorna som direkt från den geogra- fiska omgivningen, "naturen". Man står naturligtvis också i beroende av människor — avsättningsförhållandena bestämmer ju vad lantbru- karen skall odla, och konjunkturväxlingar, utom-nationella handels- förbindelser, krig etc. har ju ett oerhört inflytande på lantbrukarens verksamhetsområde vad såväl avsättning som för produktionen nöd- vändiga råvaror beträffar. Men detta beroende av andra människor är i regel opersonligt och icke så direkt och påtagligt som hans beroende av "naturen". Vad marginalen i fråga om handlandet beträffar, före- ligger här en stor skillnad mellan samhälle och landsbygd. Bonden kan inte bara dröja fem minuter eller en halvtimme med att utföra en handling, han kan dröja dagar, eller t. o. m. veckor. Visserligen måste

kreaturen skötas på någorlunda bestämda tider, men sådden behöver inte företagas vid ett bestämt klockslag, inte heller skörden, trösk- ningen eller lagningen av stängsel och redskap. I Medelby tröskas det t. ex. nästan hela året runt — "när man behöver". Den stora tids- marginalen mellan yttre handlingsimpuls (säden blir mogen, stängslet börjar bli trasigt) och den egna handlingsreaktionen medverkar nog till bildandet av de karaktärsdrag, man vant sig vid att anse typiska för lantbrukaren. Den rymliga tidsmarginalen och bristen på direkt handlingsberoende av andra människor kommer att ge lantbrukaren den känsla av suveränitet och frihet som är ett grundelement i "bonde- ideologien" — den föreställning om lantbrukaren som tycks behärska både honom själv och dem som icke tillhör hans socialgrupp.

6 Allwood-Ranemark Medelby 81

80

C A S E S T U D Y A V E N B O N D G Å R D

(Gården c:a 100 tunnland. Ägs av bonden och hans fru, som inte har några barn. De bebor den ena av två flyglar [huvudbyggnaden aldrig uppförd]. Huset har fyra rum och kök på nedre botten och två rum och vind på övre våningen. Av dessa används endast köket och ett litet, angränsande rum, där bonden och hans fru lever sitt liv. Köket är matrum och dagrum, det lilla förrummet kontor och sovrum. Ladu- gården ligger minst 100 m. avlägsen; vattenledningen är sönder; källan 100 m. från huset. Avträdet 25 m.)

Att skilja mellan arbete och hem är nästan omöjligt, ty gården är en integrerad helhet. Bonden säger sig vara "född i yrket", och ser som enda tänkbara alternativ fabriken, där han inte längre skulle vara sin egen, och där arbetet alltid skulle vara detsamma. "Enformigt" kallar han det. "Här är det alltid olika." Och så är det också. Han inte bara skiftar från jordbruk till skogsbruk efter årstiden, men hans arbete förändras ständigt från vecka till vecka. Gården är hans liv, hans "barn". Han har glädjen att se om den, forma den och framför allt jämföra den med andra gårdar. Varför lämnar ungdomen lantbruket? "Di vill ha regelbunden arbetstid", säger han. Hans fru säger att om hon hade tio döttrar, skulle hon inte låta dem arbeta på fabrik. "Dom börjar där", säger hon, "för att få lördag kväll och söndag ledigt. Men arbetet ger dem ingen styrka. Dom bara sitter och tvinnar fing- rarna. Till och med tjänsteflickor får mer rörelse. Och i Medelby hinner dom knappt cykla hem förrän fabriksvisslan blåser igen. Och så blir dom sjukliga och svaga av den dåliga luften. Här i byn är de flesta av deras föräldrar arbetare, inte bönder. De flesta bönder skulle inte tillåta det." Men när hon tänker på X-köping och en av storstäderna börjar hon få blandade känslor. Det är "enformigt", men stadsfruarna har det lätt. "Dom behöver bara vrida på en kran så kommer det vatten eller gas i ledningen."

81

Bondens fru hämtar sin ved tre gånger om dagen från ett avstånd av 50 m. och bär ett stort lass i sitt säckförkläde; vatten måste hämtas från brunnen, som ligger 100 m. från köket: minst 60 liter om dagen. Hon får gå tre gånger, med två spannar i taget. Frun vänder sig till sin man, "hur skulle stadsfruarna tycka om vårt arbete?" frågar hon honom. "Dom — dom gör åt hela sin tid med att arbeta framför spegeln." — "Ja, jag säger inte att jag aldrig använt ansiktscréme", svarar hon. Bondens fru har en stark aversion mot stadsflickor och fabriksflickor. "Vad kan dom egentligen?" frågar hon. "Dom kan inte ens koka en gryta potatis. Fabrikstöser! Med sina röda läppar och försöker göra sig så fina."

Hon är inte vidare förtjust i moderna kvinnor av något slag. "Det enda dom gör är att gå ut och handla. Gör åt pengar. I mitt hem köpte vi aldrig ett endaste tygstycke. Vi odlade lin som alla andra och min mor lärde oss spinna och väva. Jag kan hela gången från planterandet till att göra tyg eller mattor." Hon berättar att när hon gifte sig hade hon med sig handdukar, lakan, gardiner och mattor. Hennes linne varar 15 år, säger hon, men billiga importerade bomullsvaror har trängt ut det hemspunna. Nuförtiden är det för besvärligt för de unga. Konsten dör ut med den äldre generationen. Bonden säger att lin- odling är för folk som inte kan ta sig för något bättre. Det är för besvärligt. "Men hemspunnet tyg är mycket starkare i alla fall", till- lägger hans fru bestämt.

Nu när det är brist på ylle tar hustrun upp frågan om får på gården. Hon tycker det skulle vara lustigt, ty hon finner stort nöje i att spinna. Men det vill bonden inte. Det är för besvärligt. Det betyder mer dyngskyffling på vintern och mer besvär på sommaren med staket. Gården har inga häckar. "Dom smiter igenom överallt", säger han. Han har redan alldeles tillräckligt med att se efter så hans kor inte springer bort. Han gör åt en vecka på våren med sin dräng med att laga gärdesgårdar och sätta upp taggtrådsstängsel.

Bonden säger att arbete ger hälsa. Han sammanfattar sitt arbete med orden: "knep", "konst", "kraft". Det är knepen det beror på, men man kan inte klara det utan styrka. Han tror inte att en stadsbo kan stå rycken i skogen. Att hugga 400 eller 500 kbm. ved under de fem snömånaderna är en uppgift för en ung Herkules. Så långt sträc- ker sig inte bondens ambition, men han är stolt över en bror till sin fru, som högg, kvistade, sågade upp i meterlängder och lade upp

82

nästan 500 kbm. en vinter. Både bonden och hans fru sätter stort värde på kroppar med väl utvecklade muskler och händer med hud som läder.

Under vårbruket, höskörden och slåttern har bonden alltid en dräng som hjälper honom. Ibland har han dräng hela sommaren. 1941 fick han hjälp av sonen till en bonde, som dragit sig tillbaka.

Bonden är medlem i slakteriföreningen. Det är den enda kollektiva organisation eller förening han tillhör. Varför blev han med? "Jag tycker inte om att stå och pruta", säger han, "och så håller di priserna jämna. När dom skickar in för många djur fryser dom köttet och använder det när det är brist." Han har läst i tidningen, att de skall betala tillbaka 1 öre per kilo och 4 procent på insatta sparmedel. Han är nöjd med detta och imponerad av att de byggt en frysanlägg- ning. Men han har svårt att känna sig som en del av organisationen. Han har inte använt sin rösträtt — "det skulle inte spela någon roll", säger han. Hans fru är rätt skeptisk. Hon försökte hindra honom från att bli med när värvaren kom. Hon säger, att "dom betalar vad dom vill, och det är vanligen mindre än slaktaren här". Men bonden säger, att ortens slaktare betalar lite mer för att hindra bönderna från att bli med i föreningen. "Och dom betalar sin direktör 30 000 om året!" Hustrun är dock nästan försonad av tanken att de skall få 30 kr. från föreningen snart. Men hon kan inte tala om föreningen som "vår", utan det är "den", "dom".

Det hålls marknad i Medelby första tisdagen efter den 15 i varje månad, nära godsmagasinet vid stationen. Bonden vill komma dit så tidigt som möjligt — kl. 5 eller strax efter — för att få mindre konkurrens. När han anlände till marknaden kl. 5.30 hade 30 personer kommit och vid 7-tiden omkring 70. Marknaden är över strax efter 9. Vid ankomsten kom en uppköpare med lastbil från en grannstad fram till honom och erbjöd honom 20 procent mindre än priset i tidningen och sedan 10 procent mindre. Bonden svarade lugnt men bestämt "nej" och en negativ huvudrörelse mot den talföre uppköpa- ren. Bonden nickade åt sina bekanta och skakade hand med några av dem. Flertalet bönder var mellan 40 och 50 år; man lade märke till att inga unga män var närvarande. En kvinna hade kommit. Bonden var klädd i ren blå jacka, tjocka mörka tweedknäbyxor, och seglar- mössa. Den vanliga försäljningsspänningen härskade. Bondens enda reklam var att säga till möjliga köpare: "Di äter vad som helst." Varje

83

affär gjordes upp med handslag och pengarna överlämnades när man hade tid. En del kom med smågrisarna i lådor, som bundits fast vid cykelns pakethållare.

I ortstidningen beskrevs marknaden på följande sätt:

"Månadsmarknaden: var även denna gång av mycket ringa om- fattning. Endast fem nötkreatur funnos till salu och inga av dem såldes. Däremot såldes en del spädgrisar och priserna för sex veckors nassar gingo upp till inte mindre än 50 kr." Det var just vad bonden fått för sina grisar.

Han säger, att marknaderna inte är vad de brukade vara. För 30 år sedan — han är inte riktigt säker — var det stor vår- och höst- marknad i Medelby. Den varade två eller tre dagar och var mycket festlig. Man satte upp ett tält, hade dragspelsmusik och kanske dans. Folk kom och sålde hemgjorda karameller, hemvävda saker, trälek- saker och kopparkittlar och grytor. Det höll på långt frampå natten. "Men affärerna1 gjorde slut på det."

Arbetsdagen på gården sträcker sig från sju på morgonen till sju på kvällen på vintern. På sommaren blir det en eller två timmar längre. Kl. sex eller halv sju stiger hustrun upp för att tända i köksspisen och koka kaffet (kaffekokaren står alltid på spisen). Bonden är i sin overall och dricker kaffe och doppar vetebröd några minuter före eller efter sju. Han säger, att de som stiger upp tidigt är "heta stoilar", "dom ivriga". Arbetet i ladugården är slut tidigast halv nio, men håller vanligen på till nio. När hustrun slutat mjölka går hon in för att laga frukosten, som alltid (utom på söndag) består av smör och bröd, gröt och mjölk och ett kokt ägg. Innan frukost pumpar bonden ladugårdstanken full med vatten och hugger lite ved vid stacken, om han har tid. Frun kommer ut med grisspannet och skummjölk för att mata grisarna och kalvarna. Senast halv tio är frukosten över. Sedan diskar hustrun i vatten som värmts upp i reservoaren, städar i köket och förrummet, ger hönsen mat. Hon bakar två gånger i veckan och kokar en gryta potatis åt grisarna två gånger i veckan. På som- maren har hon blommorna utanför hemmet att sköta och på vintern stickmaskinen. Och naturligtvis de vanliga hushållsgöromålen, tvätt, stoppning, sömnad, konservering, strykning och pressning. Hustrun har föga ledig tid. Bonden kommer in från fälten eller skogen klockan elva och klockan fem för att dricka kaffe med vetebröd. Om han arbetar

* "Affär" är i Medelby = "butik".

84

med hästarnia kommer frun ut med kaffet i en korg, om det inte är för dåligt väder. Middagen är halv två och kvällsvard mellan åtta och nio. Man äter fisk två eller tre gånger i månaden, vanligen strömming. Enbärsdricka, hallon- eller lingonsaft dricks till maten; ibland mjölk. Under sommaren var den viktigaste maten potatis, kålrötter, frukt- kräm och pannkaka. En favoriträtt, som kom ofta, var rotmos. Fläsk- kött i någon form — vanligen i små strimlor stekt fläsk av det feta — äts med potatisen, som kokas till middagen, ibland oskalad. Skalet äts dock aldrig. Till kvällsvard steker man potatisen. Ibland åt man salt sill, kokta morötter, spenat (som lagats till en tjock soppa med mjöl och mjölk), omelett, köttbullar, korv eller brödpudding, sur mjölk. Man äter smörgås till alla målen. Te eller choklad dricks ibland till kvällsmat, särskilt om det är kallt.

Måltiderna är en fullständig avspänning för bonden och hans fru. Bonden åtminstone är mycket trött varje gång han kommer till köket. Ätvanorna kommer därför att bestämmas av lämplighetshänsyn sna- rare än estetiska sådana. Ätandet måste medföra så lite extra arbete som möjligt. Man tar mjölken från tallriken med en sked hellre än att använda ett glas. Potatisskalen skjutes över på vaxduken och svalar får kattorna på golvet. Fyra tallrikar om dagen används per person. Trots förekomsten av äggkoppar är det lättare att äta ägget, då det hålls i vänstra handen. Bonden säger, att äggkoppar bara gör det mer invecklat. Vid slutet av måltiden är man lite formell, i det att knivbladet stickes mellan två gaffelspetsar i korsform. Sociala häm- ningar förbjuder inte att man rapar eller hickar efter en god måltid.

Bonden rakar sig två gånger i veckan (onsdag och lördag kväll), eller undantagsvis om han skall leverera potatis till samhället, gå på marknaden eller mottaga besök. Man badar någon gång i sjön i juli eller augusti.

Bonden och hans hustru är rakt på sak i sin inställning till allt som är naturligt, men då vi avlägsnar oss från naturen och närmar oss samhället, blir de osäkra, förvirrade och deras åsikter otydliga och motsägande.

Han är väsentligen en handlingens man. Vanligen saknar hans dag dramatiskt innehåll, men en afton fick han handskas med både elds- våda och födsel. Som hjälpbrandman kallades han att släcka en elds- våda i byn, och han hade knappast hunnit hem förrän han fick hjälpa till när en kalv skulle födas. Födseln överskuggades av eldsvådan, som

85

därför blev samtalsämnet på gården. Men livliga händelser är säll- synta, och abstrakt tänkande så gott som okänt. De dagliga samtalen kommer därför oundvikligen att röra sig om gården. På sommaren måste vädret inta första platsen bland alla samtalsämnen. När solen inte lyst på en tid, känner bonden att den aldrig kommer. Och när det inte kommer regn stiger spänningen på gården. Frun ser ut genom fönstret och säger till sin man: "Det är inget regn, bara blåser. Ingen- ting växer, tänk hur det ska bli. . . I Danmark har dom inget foder kvar, sa dom på radio, dom måste hjälpa korna att ställa sig upp." När regnet äntligen kom väcktes hustrun av det klockan tre på mor- gonen. Hon blev så upphetsad att hon väckte sin man för att berätta det för honom. Nästa dag såg hon upp mot den tjockt grå himlen och sade förtjust: "Regn! Det blir värt mycket." Och senare: "Titta vad det faller mjukt och fint — det stannar."

Bondens hustru anser att skilsmässa är bra ur en synpunkt; det är hemskt för barnen om föräldrarna grälar. Bonden säger att han vet hur man skall välja sig en hustru: 'Titta på hennes mun. Om mun- giporna drar sig uppåt så blir hon bra." Men skilsmässa är något som inte passar för bönder, säger hon. "Dom får inte så många till- fällen att träffa folk", förklarar hon. Bonden tillägger: "Vi arbetar tillsammans. Det är dom som arbetar åtskilda i städerna som skiljer sig." Frun säger, att "det är dom som har haft för många innan dom gifte sig. Efteråt är dom inte nöjda med en. Di vill ha mer."

Några ord om övertro. Kriget t. ex. görs ansvarigt för det dåliga

vädret. "Det är alltid dåligt väder när det är krig. Det hör ihop." Eller "jäkla kalvar, dom är besvärliga, allting är bortkollrat under krigsår". Eller "min far hade en dräng, som såg den onde. Hur han såg ut? Han blev så rädd, att det kunde han inte tala om." Om en fritänkare, som till slut begick självmord säger man: "Han brukade spela kort med den onde." Bondens bror, som bor i staden nu, säger att "det regnar inte — det är ett straff för att di sänker så mycket mat i sjön".

Åsikterna formas mest av tidningen, fast nyheter på radio har mer auktoritet. Bonden säger, att han "studerat" tidningen ända sedan han lärde sig läsa. Han fru hör på nyheterna varje kväll klockan sju och berättar för honom det som är nytt när han kommer in till kvällsmat. Man slår aldrig av radion förrän hela nationalsången spelats efter

86

sista nyheterna. När bonden läser tidningen, ser han först på annon- serna på baksidan, sedan på telegrammen från en amerikansk nyhets- byrå och ibland en spalt med rubriken Medelby. Hustrun läser först annonserna om födelser och dödsfall. Om bonden inte är för trött läser han sedan ledarsidan. Han läser sällan hela artiklarna, utom möjligen ledaren. De nyheter som gör intryck är hästar som skenat, gårdar som brunnit upp, skogseldar, bönder som dödats eller skadats. Tidningar från huvudstaden är inte populära. "Dom luktar illa — det måste vara trycksvärtan dom använder. Och det står inget i dem utom annonser för biografer och restauranger." De internationella nyheter, som väckte uppmärksamhet hos bonden under ifrågavarande period var Molotövs tillbakaträdande (skämtsamt: "han måste vara trött på att skriva!"), Hess' flykt till England och exkejsårens död.

Annars är man opolitisk på gården. Branting var visst en riksdags- man och Per Albin Hansson är "en bra karl". "Det är bara papper som man skall skriva på." Det är strunt alltsammans. Politiken har ingen inverkan på saker och ting. Första maj är en onödig fridag. Det har aldrig varit fridag förr och det är till ingen nytta för bön- derna. Man måste mjölka korna ändå. Den politiska horisonten är alltså begränsad till det som omedelbart angår lantbruket.

87

H A N T V E R K O C H M I N D R E F Ö R E T A G

Under rubriken hantverkare och mindre företagare förekommer i yrkesförteckningen ett femtiotal personer, fördelade på ett dussin yrken. Det är svårt att rubricera flera medlemmar av denna socialkategori. Att en skomakare eller urmakare eller korgmakare är hantverkare är säkert, men hur skall man placera en frisör eller en fotograf ? Mindre före- tagare är ju en tämligen intetsägande titel, och det är ofrånkomligt, att de yrkesutövare, som här tillsammantagits, bildar en heterogen grupp.

De 25 lägenhetsägarna hör endast statistiskt sett till denna befolk- ningskategori, och kommer i detta sammanhang inte att diskuteras. Resten av gruppen har vissa gemensamma kännetecken. Hantverkarna i Medelby tillhör en icke mekaniserad, eller obetydligt mekaniserad fas i näringslivets utveckling. De besitta i jämförelse med industriarbetarna större yrkesskicklighet och har bakom sig en längre lärlingstid. De är inte sysselsatta med serieproduktion; deras individualitet och person- lighet har större möjligheter att göra sig gällande. Men den del av gruppen som är sysselsatt med produktion av slitvaror (t. ex. skoma- kare), till skillnad från den del som tillhandahåller tjänster (t. ex. fri- sörer) finner det alltmer svårt att hålla sin position i konkurrensen med de specialiserade fabrikerna. De övergå mer och mer till att bli repara- törer i stället för producenter; deras framtida existens blir till stor del som reparatörer. Detta har medfört och kommer att medföra en ned- gång i yrkesskickligheten. Antalet lärlingar har redan minskat så gott som till noll. Samtidigt kan man iaktta en tendens till ökat användande av maskinella hjälpmedel, framför allt reparationsmaskiner. Resone- mangets facit skulle då bli, att hantverksgruppen övergår eller redan övergått till att fylla en ny funktion i samhället: från att ha varit själv- ständiga producenter med lång lärlingstid och egen stil blir de endast periferiska element i den storindustriella produktionen med sin huvud-

88

sakliga uppgift som lagare, återställare, reparatörer av varor som pro- ducerats centralt på annat håll. Den nya funktionen är socialt sett lika oumbärlig som den tidigare men torde knappast besitta samma prestige.

Den första skomakaren i Medelby kom på 1860-talet. Så kom en till på 1880-talet. Då fanns inga fabriksgjorda skor, endast handgjorda. Men i slutet av 90-talet började skor tillverkas i Vänersborg och därifrån kom de första fabriksgjorda till Medelby. Den ene av Medel- bys två skomakare förklarar: "Först fäste man sig inte vid det. Folk hade inget förtroende för dem. I början av 1900-talet blev det mer allmänt, men tog inte riktig fart. Tjänstefolket började använda fabriksskor först. Fast på landsbygden höll di på med det gamla och beställde. Handgjorda skor höll ju längre. Folk köpte ett par om året."

På den tiden fanns det också mindre garverier överallt på lands- bygden runt Medelby. De upphörde omkring 1910. Enligt uppgift kom en resande som kallades "juden Natan från Hamburg" och sålde råhu- dar från Sydamerika till medelbygarvarna. Förr användes också mycket smorläder till skodon för landsbygden. Även hästskylt (länden) före- kom mycket; det var glaserat. Även det är slut nu. Sen kom boxkalv och chevreau. Dessa nya finesser ställde sig något dyrare, men tiderna hade blivit bättre i Medelby och folk hade råd att köpa. Smorläder finns ännu, men i stort sett har gummit ersatt det hos bönderna. Numera görs 60 par handgjorda skor om året i Medelby, mest för de gamla.

Skomakeriet har övergått till att mest vara reparation, d. v. s. sul- ning. Omkring 1 000 par sulas om året. Det är mest damskor som repa- reras. Om detta säger skomakaren: "Nätt och lätt till att trippa för damerna skall det vara. Fruntimrena vill vara snobbiga."

Då undersökningen pågick fick man endast svenskt läder. Medelbys skomakare anser att det kan gå för damskor, men absolut inte för herrskor. Det är för tunt, beroende på att boskapen inte kan gå ute hela året om som i Argentina.

Av de handgjorda skorna är hälften damskor. Folk på pensionat låter göra mer än medelbyborna. Ofta skriver folk från Stockholm och beställer; "Här i samhället ser dom på penningen mer. Di där pensionatarna är bättre lottade. Di yngre är inte så mycket för beställda skor — di förstår det inte så."

9*

Intervjuaren frågar om yrkets historia och tillväxt. "Ja, det är fullt upp att göra för skomakare nu. Om fabrikerna

skulle upphöra bleve nog folk olyckliga, för det finns inte skomakare nog. Förr fanns det ju gesäller som tog kondition på en vecka eller ett par månader; det har vi haft många här. Men det upphörde omkring 1925. Di är nästan utdöda nu och är gamla vordna blivna. Och det är många skomakare som bara lär ett år: men det blir som armar och ben. Di kan inte länge hålla på förrän det går utför med dem. För det är ingen tillit till dem: di har aldrig varit med och gjort en ny sko och kan inte sula ordentligt heller. Förr räknade man på att gå i lära i sex år, men jag arbetade i nio och ett halvt år innan jag fick eget. Och jag började som helt ung — jag var inte mer än tolv år när jag började."

Av de 1 000 par som sulas kommer 400 par på de tre turistmånaderna på sommaren. Det är inte mycket att göra på skidstövlar, och sulorna slits inte så hårt när det ligger snö. På högvintern är det dött för skomakarna i Medelby. Förr i tiden gjorde man mycket stövlar då, men det är slut.

Man har lagt sig till med ett antal maskiner som underlättar arbetet. En tysk klisterpress, som kostar 125 kr.; en puts- och frasmaskin för 800 kr., som kan putsa och skära klackar; en nåtlingsmaskin för 600 kr. samt en skomakarmaskin (s. k. cylinder) för 600 kr. Maskinernas livslängd är ungefär 25 år.

Urmakeriet i Medelby har redan beskrivits i den historiska inled-

ningen. Armbandsur kom till Medelby 1918 (damer) ; herrarna kom med 1925. Många herrar köper aldrig fickur numera; det är bara grov- arbetare, som måste ha dem för arbetet. Det är betecknande, att man fått gå över till många nya linjer på senare tid; kameror, radio, bords- silver, glasögon (som blivit en stor artikel i Medelby), ficklampor, pokaler, silverskrin, halsband och termometrar. Den rudimentära ar- betsfördelningen i Medelby gör det möjligt för urmakaren att även sköta guldsmedens, radioteknikerns, elektrikerns och optikerns yrken.

Plåtslageriet i Medelby sköttes först av en allkonstnär, som fuskade i litet av varje, lade ett plåttak då och då, hade badinrättning och även var kakelugnsmakare. På den tiden fanns det också kopparslagare, som kunde slå ut en buktig kopparkittel, men den konsten har nu gått förlorad i Medelby.

90

Den nuvarande plåtslagaren kom 1935. Han är endast bleckslagare för reparationer; det andra sköts av fabrikerna, och det är ingen me- ning med att blanda ihop bleckslageri och plåtslageri, anser han. Han har gjort en uppfinning, en mjölkkylare, vars tillverkning upptar hans mesta tid. 450 stycken har redan sålts, mest i trakten runt Medelby. Den kostar i genomsnitt 130 kr. och tillverkas i fyra storlekar.

Plåtslageriet omfattar mest byggnadsplåtslageri. Balkonggolv är viktigast; så kommer takläggning, takkupor, skorstensbeslag, häng- rännor och stuprör (plåtslagaren påpekar, att folk alltid blandar ihop hängrännor och stuprör och säger att de vill ha "stuprännor"), fönster- bleck och spisrör. På landsbygden runt Medelby används ofta slingor från spisen eller kaminen för att få större värmeeffekt. Dessa görs också av plåtslagaren. Därtill kommer plåtkaminer, evakueringstrum- mor för ventilation, rostfria diskbänkar och simsbeklädnader. Ibland skall det läggas korrugerad plåt på taken.

Ett citat från intervjuprotokollet:

"När det går riktigt brukar vi vara med på 30 till 40 byggen per år. I regel har en man 75 till 80 timmar att göra på ett mindre bostads- hus. Plåtverket i ett tvåfamilj shus i Medelby brukar kosta 250 kronor. Det mesta vi gör nu är balkonggolv. Plåttaken kom i vanrykte genom att dom använde svartplåt innan dom började galvanisera. Nu är gal- vaniserad plåt nästan det enda som används. Det är billigast och var- aktigast.

Vad beträffar de rostfria diskbänkarna, så kom rostfritt stål först i allmänt bruk omkring 1930. Jag hörde först talas om det vid Kreuger- kraschen. Det är stora fabriker som pressar och säljer standarddimen- sioner. I byggnader där det inte passar med standardbänk får vi göra dem och då får vi rätta oss efter omständigheterna i huset. Vi har lagt in 500 diskbänkar sedan 1935, och därav 300 i Medelby socken. Jag hade nästan det till specialité ett slag. En rostfri diskbänk brukar kosta 50 kronor i genomsnitt.

Det skulle gå att standardisera byggnadsplåt mycket långt. Jag har försökt få fram det. Det gamla har jag brutit med inom många saker och det var på det jag slog igenom. Jag hade inga gamla för- domar se. Husen måste också standardiseras. Fönsterglas till exempel — om dét inte kom i alla möjliga storlekar skulle vi kunna göra en massa och dom kunde säljas av affärerna sedan."

91

Plåtslagaren har två lärlingar, som intas som rena nybörjare. Lö- nerna är 80 öre och 1 kr. per timme (efter fyra år) med arbete hela året om. Arbetarna är inte organiserade, inte heller arbetsgivaren. Hans inställning:

"När man inte är fler så är det bättre — man är fri. Men är det så att dom organiserar sig, så får jag också börja. Men jag har mina pojkar i värsta fall. Det är så lite fackorganisering det kan vara här. Och snart gör det detsamma, för det äf nog en svunnen tid. Det måste jämnas ut."

Snickeri har alltsedan stationssamhällets tillkomst varit något väsent-

ligt för Medelby. Trakten är trädrik, samhället lever delvis av tim- merawerkning, och så gott som alla husen i Medelby är trähus. En skånsk murare gjorde sensation genom att bygga sig ett tegelhus. I samhällets centrum finns två snickeriverkstäder, där möbelsnickarna håller till. Den ena verkstaden grundades 1921 av en byggnadssnickare, som tog upp möbelsnickeri. 1941, undersökningsåret, är han 80 år och har sedan flera år tillbaka överlåtit verkstaden och verksamheten på sönerna.

Dessa snickare hade under mer än ett år varit så gott som enbart sysselsatta med att göra möbler till Medelby idrottsgård; de utgör alltså ett exempel bland många på idrottsgårdens betydelse som in- komstskapare för samhällets invånare (se nedan). Annars snickrar de nästan enbart för medelbymarknaden; det är inte många från städerna, som köper möbler i Medelby. Moderiktningarna inom snickeriet är lika flyktiga som i kläder. Ett citat från intervjuprotokollet:

"Nu är det alm som går mest. Under förra kriget fördyrades ut- ländskt trä förfärligt och då kom björken riktigt i ropet. Men på senare åren har alm kommit in. Men det är tre gånger så mycket arbete med att polera alm, för det är så löst och porerna går rakt igenom. Och inte håller det sig heller som björk. Så är den svenska almen inte heller så bred som den polska eller tyska, så vi får sätta två fanerbitar vid sidan av varann. Ett skrivbord i alm kostar 100 kr. här i Medelby; björk blir en tia billigare, och ek går bara på 80. Ek håller ju bäst och det är lätt att renovera. Björk håller också, för träet är fast."

"Har det varit importsvårigheter med utländskt virke här?"

92

"Det enda som inte går att få är mahogny från Sydafrika. Annars får vi alm från Tyskland och Polen, det är något dyrare än före kriget men inte alls så farligt."

"Jag ser att ni har dubbla faner i möblerna, först ett tjockt och sen ett mycket tunt. När började ni med det?"

"Det var när värmeledningarna kom in, omkring 1930. Se dom förstör möblerna mycket och det behövs dubbelt faner för att dom inte skall dra sig."

"Köper ni inget trä här i Medelby?" "Nej, knappast alls. Vi tar allt från importörerna i Göteborg, och

dom har väl lager än. Men vi skall visa en byrå här, som vi har gjort. Det var mycket arbete det! Det är rokokostil. Originalet stod häruppe 1 en villa, och när innehavaren dog knep en jude från X-köping det för 2 000 kr. Sen kom det på fornminnesmuseet, och min bror var där med träbitar och mätte och kopierade precis, svängningar och utbuktningar och allt, så det skiljer inte på två millimeter från originalet."

"Vad tar ni för det?" "Vi vill ha 350 kr. — vi har flera spekulanter. Det tog ju flera år

att göra det, det var mest på övertid. Fanerläggningarna där framme är almrot, resten är jackaranda. Dom gör dom på fabrik nu och fräser ut svängningarna och tar 300 för dom, men det blir dåligt. Det här är handgjort allting — de andra blir stumma och dåliga."

"Trä är i alla fall roligt att arbeta i!" "Ja, det är det, men det blir allt enrakt att stå med samma arbete

jämt också." Möbelsnickeriet i Medelby är mindre utsatt för åsidofösning av

storindustrierna än t. ex. skomakeri och skrädderi. Men tendensen är densamma; den framskymtade vid rokokoskåpet, som numera fräses ut på fabrik.

Sotarens yrke lär inga tekniska omvälvningar kunna rubba i högre

grad. Naturligtvis har antalet eldpunkter blivit mindre genom att värmeledningarna kommit till Medelby, men det måste ändå finnas någon slags skorsten. I Medelby, liksom annorstädes i Sverige, sker sotningen på våren och försommaren, då skorstenar och eldstäder skall rensas efter vintereldningen. Det finns 167 hus att sota i Medel- by ; byns sötare och hans son sköta dessutom två grannsamhällen med

93

resp. 160 och 125 hus. Sammanlagt svara de alltså för 450 hus. Efter- som de hinner med omkring sju hus om dagen, kan man räkna med att det tar dem tre månader att skyffla ut allt sot i spisar och kakel- ugnar i trakten. De tar en by i taget; först kanske en månad i Medelby, så en månad i det ena grannsamhället, så en månad i nästa.

Det är länsstyrelsen, som ser till att alla hus sotas, och under dem brandnämnden i varje kommun. Medelbys sötare har fått samhället på ett år genom ackord; han får behålla det tills han tröttnar och säger upp sig, eller blir uppsagd. Medelbyborna får betala sotningen efter eldstad; en kakelugn kostar 55 öre, en liten värmepanna två kronor. En spis kostar 55 öre och en impipa från köket 50 öre.

Då intervjuaren kom, var sotarens son sysselsatt med att gräva i familjens lilla trädgård. Han var sotig och kom tydligen direkt från arbetet. Han säger:

"Ja, det är inte gott när man får arbeta halva natten när man kommer hem. Vi åkte till grannsamhället med tåget kl. 8 i morse och kom hem med 6-tåget. Sen får man gräva här två timmar. Där borta (pekar mot en annan trädgård) har dom redan satt potatis."

"Ni har inte sotat så länge ?" "Nej, jag murade förut. Men nu har vi monopol på alla tre sam- hällena, så både far och jag har fullt upp." "Har ni anlag för svindel ?"

"Nähädå, men det är kallt att gå uppe på taken i blåsten och det kan vara svårt att hålla sig kvar i bland."

Under samtalet har han satt ena foten på spaden och tänt sin korta pipa. Så blir det att återgå till arbetet, och medan vårmörkret faller över Medelby vänder han spade efter spade av den ljusa (sandjorden för att få livets nödtorft att räcka.

Vissa yrken håller på att dö ut i Medelby, andra kommer till. An- talet smeder minskar. Den äldre generationens söner övergår antingen till närbesläktade yrken, eller till helt nya, eller förs över på repara- tionslinjen. En gammal smed i Medelby har två söner i samhället. Den ene har dels slagit sig på vagnmakeri och aptering av bilhjul på flakvagnar, dels blivit fiskhandlare (en alldeles ny linje). En annan har kommit över på transport och sysslat med trafikbildrift och last- bilskörning. En annan smed har fått lägga ned smidesverksamheten

94

helt och hållet under trettitalet och har undan för tmdan övergått till att reparera cyklar. Arbetet utföres fortfarande i smedjan, där ässja och städ står kvar. Men nu läggs cykelhjul upp på städet i stället för järnstänger och släggan har fått ge plats åt skruvmejsel och ringav- tagare. För att öka ut förtjänsten har denne smed även fått slå sig på agenturverksamhet för försäkringsbolag. Hans son hjälper då och då till med cykelreparationerna men har annars blivit verkmästare på en trikåfabrik (ny linje).

Smederna i Medelby utgör ett gott exempel på hur den av de tek-

niska omvälvningarna orsakade förskjutningen i produktionsförhållan- den och därmed sammanhängande social struktur just nu genomleves i de samhällen, som står näst intill det rent agrara.

Andra yrken inom denna grupp har ny tillskapats. Som exempel kan nämnas frisörer, damfrisörska och fotograf.

Medelby har två manliga frisörer. De kommer sinsemellan överens om de priser som skall tillämpas, och anse att det är bäst så. Någon fackorganisation anser de sig inte ha intresse av att tillhöra; det är ju förresten lite oklart, om de är företagare eller "anställda"; de är båda delarna, och anlägger båda synpunkterna. Denna situation, som på grund av hela Medelbys struktur är mycket vanlig, berättigar oss kanske att säga att samhället befinner sig på fackföreningsrörelsens periferi (likaså på arbetsgivareföreningens periferi) och den slut- satsen skulle kunna dragas, att Medelby inte är någon jordmån för en utvidgning av nationella organisationer för lönekamp och vinstkamp.

Undersökningsåret tillämpades följande priser av Medelbys frisörer: herrklippning 1,25, schamponering 1,00, rakning 0,35, spritdusch 0,20, kamning 0,15, vanligt hårvatten 0,25, mustaschklippning 0,25, putsning 1,00, barn under 12 år 0,75, skäggklippning 0,75, halshårsklippning 0,25. Hårvårdens nyanser är många i Medelby!

Den ene frisören är inflyttad från en grannstad; hans hustru sköter damfriseringen i samhället.

Lokalen består av två rum för resp. herrar och damer. Dörren stängs emellan dem när en dam skall behandlas. Damsalongen är inredd med den också i Stockholm typiska möbleringen i rött och svart lack samt nickel, lite skamfilat. Två ställ, bestående av en rund spegel, "framför- byggnad" och stol. Två torkapparater (utmärkta) och två permanent-

apparater. Så en tvättanordning, bakåtlutad med framtill.upplyft stol, mycket behagligt. Tvättvattensuppvärmningen är elektrisk. På väggarna en annons för den permanentapparat som används, samt ovanför spegeln en kartongbit med en garboskiss, försedd med en väldig fjäder- buske till ögonfrans. "Permanentfärgning av ögonbryn och ögonfran- sar." En korgstol, ett litet bord och kapphängare finns dessutom i rummet. På ena toalettbordet en tånguppvärmare, på det andra en hög med många "Veckorevyn", några "Svensk Damtidning" och "Se".

Av frisyrerna är det mest "änglafrisyr" (modern i Stockholm för länge sen), som går i Medelby — och så givetvis vanliga vågor. Pann- locksfrisyren går inte; den kanske är för besvärlig. Under åren strax innan undersökningen hade medelbydamerna börjat lägga håret mycket mer än tidigare; i början kom nästan ingen till damfrisörskan.

Industriflickorna går nästan inte alls till damfrisörskan i Medelby i motsats till på andra orter. Lantbefolkningen brukar inte heller lägga håret, men tar en och annan permanent. Damerna i Medelby sköter inte heller regelbundet sitt hår, med undantag för några fruar. Resten av befolkningen går bara till damfrisörskan när det är något festligt till- fälle eller något alldeles särskilt skall hända. Sommargästerna däremot går regelbundet till sin hårfrisörska.

Det är många i Medelby som permanentar ögonen. Manikyr där- emot lönar sig inte att ha, det är endast någon enstaka person som tar sådan.

Beträffande skickligheten torde den vara medelgod. Någon fast prislista har man inte. En elektrisk permanent kostade 13 kr. (kemisk fanns inte) ; schamponering och mise en plis 2,75; enbart scham- ponering 1,25; enbart mise en plis 1,75.

Den andre frisören är son till en småbrukare ett par mil från Medel- by. Han berättar hur han och hans far fick stiga upp kl. 2 på natten för att köra stockar eller ved till X-köping, tre mil med häst. Man fick sex kronor metern då, och kunde ta tre meter på ett lass. Om sin ungdom säger denne frisör: "Om man handlade lite och åt lite mat — det blev ju bara kaffe och så hade man smörgås med sig hemifrån — så blev det inte många kronor över, och inte kom man hem förrän framåt tio på kvällen. Jag har varit med om det så jag vet hurdant det är. Det lönar sig inte."

På frågan hur han kom att slå in på frisöryrket, svarar han: "Jo, det föll på mig en dag, så jag frågade en frisör i X-köping

7 Allwood-Ranemark Medelby 97

I

96

om han 'behövde lärlingar. Johodå, det gick bra. Ett år var jag hos honom. Och sen har jag varit här i Medelby — det är sexton år nu."

Intervjaren undrar hur ofta medelbyborna klipper sig. "Var femte vecka ungefär. Det är några som klipper sig oftare.

Rakningen har gått tillbaka väldigt. Beredskapen har förstört det precis. När dom är inkallade är dom tvungna att raka sig själva och sen fortsätter dom med det — di ser att det går lika bra när man tagit upp det igen. Det var förresten inte mycket förtjänst på rakningen förr heller; i stan skall biträdena ha 68 kr. i veckan och di får inte ihop till sin egen lön på rakningar. Jag brukade raka för 25 öre förr; jag gav 25 öre i rabatt till kunder som kom ofta. Men det var min egen dumhet — det var för stor rabatt. Vad damerna beträffar så åker di till stan mer och mer."

"Ni är inte organiserad ?" "Nej. Det kom en från X-köping häromdan och ville vi skulle bli

med, men det har man ingen fördel av. 12 kr. i månaden skall man lägga i avgift och får inget tillbaka. Här är vi ju både biträden och ägare själva. Så jag blir inte med. Den andre frisören och jag har kommit överens om våra priser för denna orten; vi kan ju inte ta di organiserades priser — fast han sa, att vi får bestämma våra priser själva. Men dom pengarna går bara till kommissioner, som en inte har någon nytta av, kommissioner och kommittéer."

Den största klippningsfrekvensen är på lördagar; då tar man 25 öre mer för att få kundströmmen jämnare fördelad på veckodagarna. Denne frisör har sin salong inrymd på baksidan av "N. K.s" kom- plex i Medelbys centrum. Det är ljust och trevligt med utsikt över Medelbysjön. Framför stora speglar stå två funktionalistiska krom- rörstolar. De väntande få sitta vid ett bord mitt emot, där ett antal tidningar ligger utlagda. De är anpassade efter Medelbys socialgrupper. Evangelii Härold, Korrespondens, Nyheter från Storbritannien, Göte- borgs-Posten. Frisören är även ombud för Tipstjänst och en del av dem som besöka salongen kommer endast för att lämna tipskuponger. En del av rummet är avdelad till kontor; där finns en instämplings- maskin.

Det nyaste hantverket i Medelby är fotografens. En svensk-ameri- kan, som tillbringat många år i Chicago och gift sig med en engelska,

1

97

flyttade in till Medelby strax efter krigsutbrottet och började med polyfoto. Tankar av rostfritt stål inköptes; förstoringsapparater, pres- sar, lösningar och alla tillbehör. Fotografens temperament och sociala hämningar är ganska olika medelbybons och han talar vitt och brett om vad allt kostar; vem som vill får komma och titta på den fotografiska uppsättningen. Det var lantbrukarna, som först gick till den nye foto- grafen och lät fotografera sig; i början blev många plåtar förstörda, men kunderna tycks ha överseende och bara skrattar åt malörerna. Då undersökningen pågick hade han hyrt två rum i ett av Medelbys kaféer med ingång genom kafélokalen. Där hade fotografen mottag- ning i det ena rummet (möblerat i allmogestil) och mörkrum i det andra. Intervjuaren får löfte om fri fotografering, om han kan skaffa kunder till film framkallning under sommaren.

Tidigare överläts film framkallning i Medelby åt en man på en lant- gård i Medelbys utkant, som cyklade in till samhället och hämtade rullarna och lämnade av det färdiga. Men nu tycks det bli allt vanligare att lämna in rullarna till en av de två tobakshandlarna, som sedan skickar dem till X-köping för behandling. Den nye fotografen har inte funnit det lätt att arbeta sig in i Medelby.

I detta sammanhang kan Medelby polkagrisgubbe nämnas. Han

besöker regelbundet samhället, då sommargästerna börjat komma, med hatten på skulten och en stor korg på armen full med äkta polka- grisar. Han förklarar för intervjuaren:

"Här har ju inte kommit några gäster än. Jag trodde det skulle vara fullt. Det är en gammal fröken Eriksson, hon är 93 år nu, som gjorde di äkta karamellerna. Det är många andra som har gjort, men di blir sköra och usla. Men di äkta di är sega så det går att dra ut dem så här (han gör en 2 decimeters gest) och dem gjorde fröken Eriks- son tills hon blev 90 år. Då överlämnade hon det till den fröken som har det nu, för hon sätter i samma droppar så det blir samma smak. Och finge di bara socker, så skulle di göra mycket mer. Nu kostar di sjuttifem öre stycket, förr var det femti öre, men hon tjänar mindre på't ändå.

Jaha, jag har gått in i mitt sjuttionde år och jag har rest med karameller och annat i tjugo år. På en fabrik är det bara jag som får komma in. Det står Förbjudet, men direktören är så snäll och var gång

98

jag kommer, ringer han och säger: 'Det är gubben med polkagrisarna, släpp in honom.' Där säljer jag mycket. Här i Medelby säljer jag 300 polkagrisar ibland. Gästerna köper en fem, sex stycken på en gång. Men nu kommer jag inte igen förrän till bigarråerna."

Småindustrierna

Den första stora industrialiseringsvågen i Gamla Västerlandet bör- jade i England på 1760-talet och innebar bl. a. uppkomsten av illa planerade och illa fungerande storstäder, massfattigdom, löneslaveri och cyklisk arbetslöshet. Till Sverige kom industrialiseringen över hundra år senare och medförde i stort sett samma verkningar, ehuru i mycket mildare form. Här kunde man i någon mån förutse och före- gripa industrialismens värsta sociala följder. En stark arbetarrörelse uppstod i tid och kunde på demokratiens grund hävda de värst utsattas rätt. Efter det första industriella genombrottet inträdde en stabilise- ring, och landet tycktes på väg att uppdelas i industrisamhällen och städer, samt rena landsbygden, agrar och efterbliven i tekniska och sociala hänseenden.

På tjugo- och trettitalet började en ny industrialisering framträda i Sverige, småindustrialiseringen. Den skulle även kunna kallas neo- industrialismen. Den innebar att småsamhällena och landsbygden bör- jade utnyttja maskiner i produktionen och gå in för samma arbetsför- delning som de tidigare stabiliserade stora industrierna. Alla lands- delar kom inte in i neoindustrialismen på samma gång och med samma fart; småindustrien i Småland utvecklades särskilt snabbt. Undan för undan övertog småindustrierna en allt större del av Sveriges national- inkomst; enligt vissa beräkningar skulle den nu svara för 17 procent av densamma.1

1 Jfr. Svenska Dagbladets ledare d. 8 november 1940: "Den självständiga företagsamheten av småindustrien och hantverksmässig

art här i landet är av betydande omfattning. I 1930 års företagsräkning redovisades inom hantverk och industri 97000 företag med upp till 10 an- ställda, sammanlagt sysselsättande 224000 arbetare och med en omsättning av cirka 1650 miljoner kronor. Om man även medräknar företag med ett arbetarantal mellan 11 och 50 bli motsvarande siffror 105000 företag och 393 000 arbetare och omsättningssiffran 3400 miljoner kronor eller 42 procent av den totala omsättningssiffran för industri och hantverk. I alla dessa tal äro de företag inberäknade, vilka drivas i kombination med annan näring. Genom storleksordning och betydelse inom svenskt näringsliv förtjänar därför den mindre företagsamheten — den gemensamma benämningen för små- industri och hantverk — och dess produktiva insatser största beaktande. På senare år har även dess värde för folkförsörjningen alltmera uppmärk-

99

Småindustriernas utveckling och kraft är ett livsvillkor för lands- bygden. Ur befolkningspolitisk synpunkt torde det vara högeligen önskvärt, att ungdomen kan finna utkomstmöjligheter i sin hemtrakt och där bilda familj så snart som möjligt. Småindustrien är nästan ett nytt livshopp för landsbygdens ungdom i stora delar av Sverige. För Medelby är småindustrien framtidens väg; utan den kan ett tillräckligt skatteunderlag för alla de nödvändiga kommunala reformerna inte skapas. Det är även påfallande, att småindustrien på det hela taget smidigt vuxit in i Medelbys levnadsmönster och integrerats med ortens övriga näringsliv. Tillkomsten av småindustrier har samtidigt gjort tidigare sociala tendenser akuta; ortens kvinnliga ungdom uppsugs av de nya fabrikerna och ett vakuum skapas i hemtjänsten. Det blir svå- rare och svårare att få tag i hembiträden i Medelby. Flickorna föredrar den regelbundna arbetstiden och tillgången på kontanter på fabrikerna framför den ofta mycket varierande natura- och kontantlönen som hembiträden. Fabrikerna ger rörelsefrihet och möjlighet att disponera över tiden efter 'behag då arbetet är slut för dagen.

Svårigheten att få hembiträden återigen har gjort frågan om hem- mens rationalisering akut. Man tvingas alltmer att göra bruk av meka- niska hjälpmedel i stället för mänsklig arbetskraft. Detta i sin tur fördyrar bostäderna och Medelby börjar nu ropa på mindre men mo- derna lägenheter. Trettitalets byggnadsverksamhet på orten har också strävat att tillgodose de nya socialekonomiska kraven.

Småindustrierna i Medelby har f ramskapat en ny socialkategori med större tillgång till kontanter. Detta har i sin tur åstadkommit ökad social rörlighet. Textilarbeterskorna i Medelby reser in till grannstä- derna och går på bio och dans när det passar dem. Vidare steg efter- frågan på rent lyxbetonade varor genom den rikligare tillgången på

sammats. Förekomsten av en initiativrik och livskraftig småföretagsamhet ger stadga åt näringslivet och tillför det friska impulser. I nuvarande läge , ha avspärrningskrisen och militärinkallelserna särskilt hårt drabbat ifråga- varande företagargrupper, och framtidsutsikterna äro på flera håll mycket ovissa. Samtidigt ha många av de utvecklingsproblem, som även under nor- mala förhållanden göra sig gällande på området, fått omedelbar aktualitet.

Småföretagsamheten är till sin uppkomst och utveckling intimt knuten till andra näringsgrenar. I många fall ha knappa utkomstmöjligheter inom jord- och skogsbruk givit upphov till självständig företagsamhet av småindustrieli och hantverksmässig art. Lika ofta har jordbruket tillförts ny livskraft genom att därtill knutits hemindustri eller hemslöjd såsom binäringar. Den större industrien har från småindustri och hantverk fått både initiativrika företagare och yrkesskicklig arbetskraft och har därjämte i den självständiga mindre företagsamheten haft tillgång till en värdefull underleverantör."

100

kontanter; såväl i klädedräkt som kroppsvård har man nu tillfälle att välja mellan en mängd utifrån importerade varor. Hela hushållningen har genom industriernas tillkomst komplicerats ett steg och insatts i vidare ekonomiska sammanhang. Den geosociala gruppens självför- sörjning blir av mindre betydelse och beroendet av större marknads- områden ökar.

Neoindustrialismen skapar nya problem för folkbildningen och fri- tidsorganisationen. Tiden har sedan länge varit mogen för en stor folkrörelse för tillhandahållande av bättre folkbildningsmöjligheter för den äldre ungdomen och de vuxna på landsbygden. Medelbyborna är också mycket medvetna om att deras intressen alltid får stå tillbaka då högre folkbildning planeras i riksregi. Det är tänkbart att Folkuniver- sitetsföreningen här kan göra en insats, ehuru dess skala tycks vara väl liten för de verkliga behoven. Emellertid har redan över hundratalet arbetare i Medelby en regelbunden fritid, som skulle kunna fyllas med kulturellt och danande innehåll. Detta framstår som absolut nöd- vändigt just med tanke på, att den industriella arbetsformen är så mycket mer automatisk, intelligensfri och insiktslös än tidigare mer komplicerade arbetsformer. Industrialismen i Medelby kräver endast intelligens och insikt av det lilla fåtal som står i ledningen; de övriga deltagarna i produktionen kan utan men för arbetet (på kort sikt) vara fullkomligt ovetande om vad de har för händer. Industriledare i Medelby uttryckte vid flera tillfällen oro för arbetarnas andliga för- kovran, som inte höll jämna steg med de ökade lönerna och den ökade fritiden. "Di vet inte mer efter tio år vid de här maskinerna än när di kom in" sammanfattar farhågorna. Uppenbarligen kan inte det gamla systemet med läroverk i städerna på långt avstånd från Medelby lösa problemet; man får nu arbeta efter helt nya riktlinjer. Och bakom den mer ytliga diskussionen skymtar det stora frågekomplexet om kompetens till demokratisk rösträtt och medbestämmanderätt.

Medelby har fått sina småindustrier genom enskilda personers initia- tiv och inte genom statsingripande, i liberalismens tecken och inte i planhushållningens. Detta har haft till följd bl. a. att övervägande kvinnliga industrier kommit till orten, utan att motsvarande försörj- ningsmöjligheter skapats för männen. Detta har i sin tur börjat in- verka på Medelbys redan förut skeva könsproportion, Åldersgrup- pen 16 till 20 år innehåller 51 kvinnliga och 28 manliga individer. Om inte manliga industrier tillskapas på orten kommer hembild-

101

Fisken anländer till Medelby.

ningen att bli lidande, i »synnerhet som det inte anses socialt riktigt i Medelby att kvinnan försörjer mannen. I stället för att med all kraft uppmuntra manliga industrier att komma till orten har kommunen i sin kortsynthet sökt hålla dem borta! Detta förhållande är desto mer märkligt, som det framgick av det sociala attitydformuläret att det stora flertalet medelbybor har alldeles klart för sig, att samhällets könsbalans är skev. Här behövs bättre hushållning med människo- materialet.

Sågverket

Den första industrien i Medelby var ett sågverk, som startades 1916 under den förra bränslekommissionens glansdagar. Det var några herrar från ett annat landskap, som flyttade in till det skogrika Medelby och under en kort tid skövlade skogen runt samhället hän- synslöst. Man hade då endast en liten cirkelsåg.

Redan dessförinnan hade det ju funnits många virkeshandlare i samhället; en av dem hade etablerat sig redan 1885. Hans son övertog 1915 faderns firma, och köpte året därpå cirkelsågen. Kort därefter

102

bildades ett aktiebolag med en svåger; kompanjonskapet upplöstes 1936, och alla aktierna övergick på virkeshandlarens son.

Emellertid blev trävarumarknaden sämre och sämre. Först hade man en del export av lats på England, men under åren närmast före kriget arbetade man mer och mer in sig på trakten runt Medelby och en av dess grannstäder. Detta var förutseende, ty därigenom blev kriskän- ningen mindre. Lantbrukarna har pengar och bygger även om det är "kris" — eller kanske delvis just därför. Allt timret levereras hyvlat och färdigt till byggen.

1941 hade sågverket 25 arbetare och två personer som administrativ personal. 15 av de 25 arbetarna kommer från jordbruk; dock kan endast 8 återvända till detta om trävarurörelsen skulle gå dåligt. Fyra av arbetarna bor hemma på gården.

Så gott som alla arbetarna är medelbybor; endast tre har flyttat in från grannsocknar. 17 av arbetarna är gifta, men ingen av fruarna har arbete. Alla familjerna utom en har barn, vilket är en naturlig för- klaring till detta förhållande.

Nästan alla arbetarna är i fyrtioårsåldern. Två är under 25 år och fyra över 50 år. Detta faktum har ofta framhållits som en förklaring till att arbetarna inte organiserat sig i någon fackförening. De är gamla och försiktiga och vill inte riskera avsked då de har familj att tänka på. De yngre manliga arbetarna i samhället påstår ofta, att "gubbarna" går för underpris på sågen.1

Arbetarantalet har i stort sett ökats alltsedan sågens tillkomst. Lönerna har också visat stigande tendens, även under de goda åren 1935 till 1938. 1921, då dyrtiden ännu satt i, var det 10 arbetare med en timlön av 80 öre. Ända till 1925 sjönk lönerna för att nå sin botten- punkt i 50 öre i timmen, vilken lönesats blev gällande till 1932, då en kontinuerlig stigning började för att nå sin toppunkt 1941, då lönen var 90 öre i timmen.

Arbetarantalet fortsatte att stiga under hela perioden 1921 till 1939. 1925 hade man kommit upp i 15 arbetare, 1935 19 och 1938, då ett stort hopp uppåt togs, 30 stycken. 1939 var det bästa året i sågverkets historia; man hade då arbete för inte mindre än 35 arbetare. I och med krigsutbrottet fick driften något inskränkas, så att personalen som ovan nämnts 1941 uppgick till 27 personer.

1 Sedan undersökningen företogs har arbetarna på Medelby sågverk orga- niserat sig.

103

Sågverket i Medelby.

Firmans omsättningssiffror kan ju inte enbart tas som index på rörelsens volym, emedan den allmänna prisnivån ju även stiger och faller. Men man kan utläsa att trävarurörelsen i stort sett gick neråt fram till 1932 då den lägsta siffran, 88 019 kr., noterades. Sedan börjar åter en uppgång då lågkonjunkturen lossnade; redan 1934 är man uppe i 143 000 kr. Toppsiffran noterades 1939, då omsättningen var 312000 kr. Första krigsåret, då folk i Medelby som annorstädes greps av penningkramp och inte vågade bygga eller investera av fruktan för den ovissa framtiden, föll omsättningen kraftigt ned till 219 000 kr. — samtidigt som den allmänna prisnivån började röra sig uppåt och bön- derna började få mer gott om pengar.

De två personer, som förutom ägaren leder firmans administration är en manlig förman med 3 120 kronor i lön, och en kvinnlig kontorist med 2 820 kr.

Råvaran för trävarurörelsen köpes från kronoskogar till 10 procent, från skogsallmänning och pastoratskogar till 10 procent, från Medelby

104

bruk till 20 procent och tas till de återstående 60 procenten från bönder och egna skogar.

Disponenten för sågverket, som räknas som en av samhällets stor- pampar, har sitt finger med i spelet lite varstans. Förutom en trikå- fabrik, som skall beskrivas här nedan, är han husägare och uppbär en hel del hyresinkomster; spekulerar i mark och skogar samt har på sistone satt upp tre ugnar för gengaskolning av Trollebotyp. Från ugnarna produceras vintertid 400 hektoliter i veckan och sommartid 500 hl. (Veden är torrare på sommaren.) Undersökningsåret utgjorde gen- gasved och -kol 25 procent av omsättningen. Vid ugnarna är det två ordinarie anställda och lite extrahjälp; lönen är 90 öre i timmen. Av- sättningen är huvudsakligen till grannstaden Y-köping.

Emellertid kommer nog inte sågverkets disponent att gå till Medelby historia för sin insats inom trävarubranschen. Det är inte där han gjort det banbrytande arbetet. Hans egentliga storverk är att han brutit upp vägen för textilindustrin i samhället.

Den första textilindustrin

Hur det kom sig att textilindustrin kom till Medelby är ett svårlöst problem. Disponentens egen version av händelseförloppet har redan citerats och är föga upplysande. Han säger vid en intervju: "Trävaru- rörelsen blev ju sämre och sämre omkring 1928, och jag sökte mig till ett annat verksamhetsområde. Först var det en vagnfabrik, men den slutade 1926. Det var gott om flickor givetvis. Men det var ju svårt, för jag var inte någon fackman och hade aldrig sett några maskiner. Men det var början till all industri här. De andra är upplärda här. Och nu spelar det ingen roll om det blir fler textilindustrier, bara det finns arbetsfolk."

Textilindustri har funnits sedan gammalt i områden som inte ligger mer än några mil från Medelby. Tanken var därför inte så revolutio- nerande, men det måste dock ha fordrats en ansenlig portion initiativ- förmåga och envetenhet för att töras ge sig på en helt ny produktions- gren — "jag hade ju aldrig sett några maskiner". Här tycks vi alltså stöta på ett av de tillfällen då en enskild persons framsynthet och ihär- dighet parad med ekonomiskt sinne tycks vara grundorsaken till av- sevärda sociala strukturförändringar.

1929 var det stora året för Medelby ur industrialiseringssynpunkt. Då startades den första textilfabriken i en av samhällets utkanter i en

105

förutvarande smedja vid järnvägen till X-köping. Man både vävde och konfektionerade. Artiklarna var herr-, dam- och barnunderkläder i bomull och konstsilke. Under 1935 till 1937 konfektionerades även charmeuse. 1938 lades kollektionen om; den dyrare charmeusen togs bort; i kvantitet gjordes lika mycket, men omsättningen gick givetvis ner något.

Denna firma tycks ha nått sin produktionstopp omkring 1935— 1936. Arbetarantalet steg från 1930 (31) till 1934 (48) för att sedan börja falla. 1937 var antalet anställda 37 och 1939 32. Undersök- ningsåret hade det sjunkit kraftigt till 21. Den administrativa perso- nalen var som störst 1936 och 1937, då den bestod av 8 personer mot endast fyra undersökningsåret.

Huvuddelen av arbetarna har varit kvinnliga över 18 år. Vissa år (1937 och 1938) har man dock haft ovanligt många kvinnliga under 18 år, nämligen tio stycken. Detta torde sammanhänga med att ett antal äldre arbeterskor i mitten på trettitalet övergick till andra ny- startade textilfabriker eller gifte sig. De manliga arbetarna har varie- rat mellan 3 och 8; 1940 hade man endast fyra.

Lönerna har varit stadda i oavbruten stigning sedan starten. 1932 hade manliga över 18 år 60 öre i timmen; manliga under 18 år 35 öre; kvinnliga över 18 år i genomsnitt 41 öre och kvinnliga under 18 år 31 öre. 1936 hade genomsnittslönen stigit till 46 öre för arbetare över 18 år och 36 för arbetare under 18 år. 1940 slutligen var siffran 56 öre resp. 43 öre.

Ackorden visar samma tendens. 1932 var ackordslönen i genom- snitt 52 öre i timmen, 1936 62 öre och 1940 82 öre.

Den administrativa personalens löner var 1940: en föreståndarinna 2 400 kr. per år; en kontorist 3 700 kr.; en manlig lagerchef 3 300 kr. och en kvinnlig lagerchef 1 760 kr. Undersökningsåret hade man även en verkmästare kombinerad med vävare, som fick en lön på 3 300 kr. per år.

Trikåfabrikens omsättning visar också ständigt stigande tendens till 1936, då den åter börjar falla. 1930 var omsättningen 169000 kr.; *932 399000 kr.; 1934 466000 kr. och 1936 nåddes toppsiffran 528 000 kr. 1938 hade den fallit skarpt till 381 000 kr. och var 1940 nere i 309 000 kr. Fallet i omsättningen 1937 torde ha ett flertal olika orsaker. Ett allmänt prisfall rådde; kollektionen lades delvis om och dyrare artiklar försvann. Men firmans personal anser, att det även

106

berodde på att chefen inte längre gick och arbetade på fabriken. Huruvida konkurrens från andra textilfabriker hade sin del i om- sättningsfallet undandrar sig vårt bedömande.

Arbetarnas genomsnittliga anställningstid vid fabriken har varit 47 månader, d. v. s. i det närmaste fyra år. De, som var kvar på fabriken 1941 hade i genomsnitt varit anställda i 79 månader, d. v. s. ungefär sex och ett halvt år. Arbetskraftsomsättningen har alltså inte varit särskilt stor.

Fabrikens avsättningsområde är i stort sett Stockholm, dit 75 pro- cent av varorna går. 15 procent går till Göteborg och de återstående 10 procent lite varstans.

Konstsilket och de grövre bomullsvarorna inköptes från svenska leverantörer, medan det finare togs från England. Men kriget har varit svårt för Medelbys textilindustri, emedan de svenska spinneri- erna inte spinner finare tråd än nr 40 och man använder ända upp till 80.

I Medelby anses den tyska ersättningsvaran bra, och man tror att de nya garnerna kommer att användas efter kriget. "Dom känns bra i varan" säger man.

Vid en intervju med disponenten om de allmänna arbetsförhållan- dena på fabriken uttalar han:

"Samhället är ju lite särskilt för det är så mycket frireligiöst. Det var en tid när hälften av arbetarna var pingstvänner. Men dom är ju inte sämre. Dom kanske lever ett sundare liv än vad dom andra flic- korna gör. I början var det förstås lite gnabb mellan religiösa och andra. Vi gjorde vad vi kunde för att få bort dom när dom tog hårda tag. Så fort det är slut med arbetet på fabriken skiljer dom på sig; dom är bara tillsammans under matrasten. Det är förresten hälften som äter frukost här. Vi har ett snyggt och trevligt matrum. En fem- ton procent äter middag här. Alla bor inom en halvmil från fabriken, utom sju stycken, som åker tåg.

Det är väldigt svårt att få en flicka tillbaka när hon är gift. Man- nen tjänar 45 kronor och flickan 50 kronor — men hon går hellre hemma i huset och pratar med grannfrun. Det är som om det vore genant att ha arbete efter äktenskapet. Det blev lite förändring när en flicka som var gift kom från Göteborg; då kom andra också och nu har jag femton gifta flickor. Det är absolut någon högfärd. Man- nen åker ut klockan 7 och är ute hela dagen; vad har en sådan fru att göra hemma om det inte finns några barn ? Det finns några som går

107

i husen och hjälper till och tvättar, men dom är så få. Resten gör ingenting. Vi har förresten inte hållit så styvt på arbetstiden för fruarna — de har fått gå klockan fyra och ta emot mannen. Men jag tror att vi har brutit isen. Genom att vi har fått in fruar från städerna som arbetar, så har det börjat gå för sig på landsbygden också. Hela förhållandet har en viss likhet med när jag startade fabriken 1929 — dom ville inte "börja på fabrik". Jag hade väldigt svårt då. Det fanns ju ingen industri och det var genant att börja på fabrik. Så lyckades jag få några som tagit realskoleexamen, och dög det för dom så dög det för oss.

Ja, det var mycket svårt att bryta en industri i en trakt som inte haft någon förut. De äldre hade gått in för att det skulle vara ett villasamhälle och ett samhälle för pensionärer. Men det dör på det sättet; dom skapar ju inget. Nej, det är industrin som föder samhället det är inte tu tal om den saken."

På tal om småindustriernas allmänna möjligheter yttrar disponenten: "Vi är inte med i Svenska Arbetsgivareföreningen — industrierna är för små här. Det har aldrig varit tal om det. Det har däremot varit tal om att arbetarna på sågen skulle organisera sig. Vi har ansett att det var smidigare och bekvämare att inte vara bundna. Men för större industrier är det nog nästan nödvändigt. Jag har förresten den upp- fattningen att det är bättre att ha flera små industrier än en stor även om den är livskraftig. Konjunkturerna har inte märkts här, och det har ju visat hur livskraftiga de här samhällena är. En liten industri har mycket lättare att anpassa sig och ta upp en ny artikel om en annan inte går. De är inte så bundna."

Sulfabriken

Nästa industri, som kom till Medelby, var en sulfabrik. Den började 1930 och ledes av en kvinna. En fjärdedel av produktionen utgöres av putsvantar för skodon, tre fjärdedelar av inläggssulor (dels helt tillverkade på fabriken, dels inköpta från Malmö). Råvarorna kom- mer från de mest skiftande håll. Till jutesulan användes avfall från en bindgarnsfabrik; gethåret kommer från Ryssland och Persien (före 1939 från England via Göteborg). Före kriget gjordes också ullsulor av avfall från putsvantar samt kamelhårsulor. Fibersulor görs av fibrer, som importeras direkt från Japan via Malmö. Kork importeras

108

över Malmö från Spanien. Råmaterialet till putsvantarna kommer från ett svenskt skinnberederi; även vaxduken är svensk.

Under de tio år fabriken funnits till har arbetarantalet ständigt ökat. 1930 var en flicka anställd, 1940 hade man fyra flickor och en pojke. Omsättningssiffrorna har också stigit oavbrutet från 8000 kr. 1930 till 15000 kr. 1935 och 28000 kr. 1940. Man måste dock göra avräkning för den allmänna prisstegringen efter krigsut- brottet.

Alla flickorna arbetar på ackord och kommer upp i 85—95 kr. per fjorton dar. Tre har varit anställda i sex år, en i tre år. Man har tolv dagars semester. En flicka gör 340 sulor om dagen.

Arbetstiden är den i Medelby gängse: 7—9; 9,30—1; 2—5. Vid 11-tiden bjuds det på kaffe tillsammans med ägarinnan.

Två arbeterskor åker tåg till Medelby från grannsamhällen; en av dem får stiga upp kl. 6 på morgonen. De två andra bor i Medelby och cyklar till arbetet. Tre arbeterskor har föräldrar i jordbruket, en är skomakare.

Ägarinnan reser själv för sina varor i tre perioder om tre veckor var: 1 januari, 1 maj och 1 juli. Området är hela södra Sverige. Hon säger: "Det var min lycka, för nu känner jag detaljhandlarna per- sonligen. Jag har lärt mig göra sulor på det viset — nu vet jag hur dom vill ha det.

Väveriet

1934 startades ett väveri i närheten av Medelby kyrka ett par kilo- meter från samhällets centrum. Ägaren hade först varit avdelnings- chef på sin brors fabrik i grannstaden Y-köping. Men han ansåg att det var bäst att lägga en industri på en mindre ort, framför allt emedan skatterna var flera gånger högre i Y-köping. Hans väveri har gått charmant och han sitter nu som Medelbys störste inkomsttagare. Hans fru hjälper till med kontorsarbetet; man har byggt en flott villa med många moderna bekvämligheter i närheten av fabriken.

Såväl arbetarantal som omsättning har visat ständigt stigande siff- ror alltsedan starten. 1934 hade väveriet tre arbetare; 1936 var det redan 9, 1938 14 och 1941 inte mindre än 21.

Man arbetar i tre skift på väveriet: kl. 6—14; 14—22; och 22—6. Det är sex arbetare i varje skift. Nattskiftet har 10 procents högre betalning. Dessutom har alla 5 procents dyrtidstillägg sedan kriget

I I I

bröt ut. Lönerna är 62 öre i timmen första året (fabriken har enbart manliga arbetare) och 1 kr. i timmen för dem som varit längst. Detta blir alltså en årsinkomst på 2 500 kr. för de äldsta i fabriken och 1 800 för dem som bara varit ett år.

Inga av arbetarna är organiserade. Men lönerna ligger nu nästan över grannstaden Y-köpings, varför organisering endast skulle inne- bära att arbetarna fick mindre betalt.

De flesta arbetarna är från Medelby och bor i närheten av fabriken. Två kommer från ett grannsamhälle och hyr i Medelby. Endast tre av arbetarna är gifta.

Då arbetarna varit på fabriken 180 dagar få de semester, en dag för varje månad. Semestern tas alltid ut vid midsommar. På denna fabrik hade man en veckas semester innan den nya semesterlagen kom till 1939.

Arbetarnas föräldrar är till största delen bönder eller industri- arbetare. En far är fjärdingsman, några järnvägsmän.

Firman har den största omsättningen av alla industrierna i Medelby. Andra verksamhetsåret hade man kommit upp i 250000 kr; 1937

var omsättningen 355000 kr; 1939 650000 kr. och 1940 hela 820000 kr. Undersökningsåret väntades ingen nedgång.

Alla maskinerna på fabriken är från Tyskland och står sig i fem år med treskiftsarbete. Efter fem, sex år producerar maskinerna inte mer än hälften av de nyaste. "Man måste ju följa med tiden", säger ägaren vid en intervju.

Råvaran är konstsilke. Det mesta tas från Holland, Belgien, Italien, Tyskland och Schweiz. Englands bortfall 1939 betydde dock endast 1 procent. Lustigt nog består det holländska silket till hälften aV svensk gran — kanske från Medelby!

En ytterst ringa del av fabrikens produktion konsumeras i Medelby. En konfektionsfabrik köper 320 kg. i månaden — det är allt. Resten går på lastbil till en grannstad där tygerna färgas (man kör gemen- samt med ett annat väveri). Sedan distribueras tygerna så, att Stock- holm får 20 procent, Göteborg 15, Malmö 5, Borås 30 och Norrköping 10. Resten är obetydliga småposter.

Den andra textilindustrin

1937 startades den f. n. största textilindustrin i Medelby av två unga män, som fått realskoleutbildning i grannstaden X-köpings läro-

110

verk. Den ene av dem är son till föreståndaren för Medelbys "N. K.", den största speceriaffären; den andre är son till järnvägshotellets innehavare. Efter realexamen ha de skaffat sig någon merkantil ut- bildning vid handelsinstitut. Man började mycket blygsamt i ett litet rum i Medelbys utkant med några symaskiner och ett par flickor till hjälp. Redan andra året, 1938, hade man 10 arbetare och flyttade till ett förutvarande kafé i samhällets centrum. 1 mars 1939 delades firman upp på två bolag, och en annan son till järnvägshotellets innehavare anslöt sig till den som ledare för det ena bolaget. 1940 uppförde man en ny fabrik, som numera är ett mönster för hela trakten vad beträffar snygghet och trevnad. Det är ett stort tvåvåningshus i ljusgrön färg med ett solur och en trevlig rabatt framför. Man hade mycket besvär innan tillstånd till bygget kunde fås, ty Medelby stadsplan av 1924 hade ju inte favoriserat industri.

1940 var arbetarantalet i de båda firmorna uppe i 30 plus åtta per- soners administrativ personal. Undersökningsåret 1941 hade fabriken svällt ut till 45 arbetare och åtta personers administration.

Sedan 1938 har man även haft hemarbetare i stugorna runt Medelby. Från en ringa början med 2 1938 har antalet hemarbetare svällt ut till c:a 25 nu. Deras biförtjänst kan uppgå till 100—150 kr. per år. På denna punkt företer Medelbys neoindustrialism en slående parallell till den tidiga industrialismen i England med dess förlagssystem, som föregick den fullständiga koncentrationen till ett produktionscentrum.

Endast 4 av flickorna bor ej i Medelby; två bor i var sitt grann- samhälle 10—20 minuters tågresa från Medelby; de reser varje dag och har månadsbiljett på järnvägen.

Lönerna på denna fabrik går efter en taxa, som fastställdes redan då fabriken startades. Begynnelselönen är 37 öre i timmen. Den stiger sedan successivt efter antal anställningsmånader vid fabriken. Efter 1 månad är den 40 öre; efter 3 mån. 43 öre; efter 6 mån. 48 öre; efter 8 mån. 53 öre; efter ett år 56 öre intill 18 år och 60 öre efter fyllda 18 år. Efter två år blir lönen 64 öre i timmen.

För de arbeterskor som hade timlön (ungefär halva antalet) blir den i genomsnitt 50 öre. De flesta föredrar givetvis ackord, men av tek- niska skäl kan inte allt arbete lämnas på ackord. Vid tillklippning t. ex. är det svårt att sätta ackord, ty en flicka skall syna och en annan skall sy. Genomsnittslönen för alla arbeterskor var 1941 65 öre i timmen. Men allt mer och mer arbete övergår till ackord.

Vid övertidsarbete får flickorna 25 procents extra betalning. På somrarna (juni, juli och augusti) börjar man arbeta kl. 6 på

morgonen och har i stället varannan lördag fri. Beträffande fabriksarbeterskornas sociala härkomst konstaterades

att 26 hade föräldrar i jordbruk (inom eller utom Medelby) och att de flesta av dem vid en ekonomisk kris skulle kunna återvända dit. Under någon längre tid skulle de dock inte kunna livnära sig på jord- bruket ; därtill var de flestas gårdar för små. Alla de andra flickornas föräldrar var hantverkare, mindre företagare eller järnvägsmän. Några var chaufförer. Endast en av flickorna hade sin far i industri. Vi har alltså i Medelby att göra med första generationens industriarbeterskor, som annars skulle blivit hemmadöttrar på gårdarna eller lämnat sin hemtrakt för att bli hembiträden i Stockholm eller någon annan större stad. Det framträder åter klart, att småindustri är ett livsvillkor för Medelby.

Arbeterskornas genomsnittsålder på den största fabriken var 23 år. De två bolagens sammanlagda omsättningssiffror ha visat ständigt

stigande tendens. 1938, det första hela verksamhetsåret, var omsätt- ningen 120000 kr.; 1939 209000 kr. 1940 295000 kr.; och 1941 be- räknades den överstiga 400 000 kr.

På denna fabrik har en hel del nyare metoder utprövats rörande förhållandet mellan chefer och anställda. Flera av idéerna har sedan länge praktiserats i Förenta Staterna. Så t. ex. är det ju i U. S. A. brukligt att chefer och arbetare säger du till varandra och använder varandras förnamn vid tilltal. Detta har även i viss utsträckning prö- vats vid Medelbys största trikåfabrik och utfallit väl. Likaså har che- ferna ofta vid ackordsättning ilåtit afbeterskorna få del av alla kalkyler och vinstberäkningar och inhämtat derasi åsikt om vad som vore en rätt- vis ackordslön. Detta vittnar ju om en ovanlig framsynthet från led- ningens sida. Det är naturligtvis lättare att etablera sådana relationer mellan företagare och anställda i ett litet samhälle som Medelby där alla känner varandra ganska intimt. Dessutom underlättar det säkert för- troendet mellan parterna om cheferna är något så när jämnåriga med sina anställda och umgås med dem även utom arbetet.

Den genom textilindustriens tillväxt accentuerade onaturliga köns- balansen i samhället är ett uppmärksammat problem hos ledningen för denna firma. En av direktörerna förklarar, att man ibland kan tala om riktiga manliga invasioner till Medelby från ett grannsamhälle, där

8 Allwood-Ranemark Medelby "3

112

det finns mer manlig industri; dessemellan förekommer kvinnliga kontrainvasioner till "manliga" samhällen. Till det yttre går det till så, att flickorna hyr bilar och åker på dans i grannsamhällena.

Den ene av firmans direktörer har artistiska anlag och sysslar stän- digt med uppfinningar och förbättringar. Det var för övrigt han som en vacker dag snappade upp en amerikansk baddräktsidé och funderade ut hur saken var tillverkad. Snart därpå var man i stånd att producera en ny sorts baddräkter, som på kort tid slog igenom i Sverige.

Ett citat från ett intervjuprotokoll med denne direktör: "När flickorna har varit här i i o år så kan dom absolut ingenting.

Det är ett onaturligt liv för en kvinna. Man skulle egentligen anordna kurser — varför inte i matlagning — och andra kurser också för att lära dom se lite grann av världen, för det är det nog si och så med nu. Ordningssinnet är inte så värst utvecklat hos flickorna. Om vi inte hade städning här två gånger i veckan så vete gudarna hur här skulle se ut. I källarvåningen har personalen matrum och där håller dom ju för all del något så när ordning.

Obligatorisk fabriksgymnastik är nog en väldigt bra sak —det lönar sig säkert. För flickorna har inget intresse för att gå ut i friska luften; inte ens efter lunch; när de ätit går de upp och sätter sig vid maskinen igen och väntar på att det skall sättas igång igen.

Vi spelar grammofonskivor ett par gånger om dagen vid behov." Denne direktör är även en stöttepelare i samhällets pingstförsamling;

hans kolleger tycks däremot inte manifestera sitt religiösa intresse lika ivrigt. De är däremot mycket aktiva i samhällets idrottsförening.

Det förtjänar särskilt påpekas, att inga industriarbetare överhuvud- taget i Medelby placerats genom den offentliga arbetsförmedlingen.

De större textilfabrikerna i Medelby har i stort sett haft en anmärk-

ningsvärd framgång, som lockat flera av ortens invånare att sätta igång med mindre tillverkningar.

En fabrik startades strax innan undersökningen av två unga män i tjugofemårsåldern, som båda tidigare i åtta år varit textilarbetare på andra fabriker dels i Medelby och dels i grannskapet. De hyrde ett litet fyrkantigt hus med en golvyta av knappt 3 ggr 3 meter av sam- hällets ene barberare för 17 kr. i månaden som arbetslokal. I den lilla fabriken får två symaskiner, två skärmaskiner och ett stort bord för klippning och tillskärning plats. I ett hörn har man inrättat ett litet

kontor, där den ene kompanjonen skriver fakturor på maskin. Två flickor är i arbete; den ena syr, den andra klipper till. Det är svårt att få tag i flickor; konkurrensen om kvinnlig arbetskraft är hård i Medelby.

Det är inte så dyrt att starta en trikåfabrik i Medelby. Förutom lokalhyran, c :a 200 kr. om året, har man fått betala 2 500 kr. för de fyra maskinerna med motorer. Symaskinerna har man köpt begagnade. En annan stor utgiftspost var råvaran; färgeriet tog inte emot order på mindre än 80 kilo; här fick man betala ut 1 500 kr. Slutligen hade man ju lönerna till de två flickorna. Det hela gick löst på omkring 5 000 kr. som till största delen upplånats privat i Medelby. Man gör endast tre artiklar: underklänningar, garnityr och benkläder. Den nya firman har haft tur; man har genast fått sälja till en grossist i Skåne.

Undersökningsåret 1941 startades ytterligare en trikåfabrik under liknande omständigheter. Medelby är på väg att bli en textilort.

Förutom textilindustrier finns även annan småindustrieli fabrikation i samhället. Sågverket och sulfabriken ha nämnts; det finns en cement- fabrik, som sköts av två unga medelbybor i kompanjonskap; en leksaks- tillverkning och en vagnfabrik.

Vagnfabriken sköts av två söner till en smed och är alldeles ny- startad. Den är så ny, att man inte hunnit måla huset, som ligger invid landsvägen. Mitt emot ,,fabriken,,, på andra sidan landsvägen, ligger över 100 kasserade bildäck och axlar. Ägarna köper in underredena för 250 kr., d. v. s. 125 kr. pr axel med vidhängande hjul och däck. Tillverkningen består i att man gör i ordning dem och bygger till ett överrede, varpå vagnarna säljs till bönderna för 500 kr. stycket. Man hinner med att göra ungefär tre i veckan. Utrymmet inne är inte stort, och en del av tillverkningen försiggår i det fria framför verkstaden, när vädret är vackert. En pojke hjälper till.

Det är förresten mycket vanligt att lagning av vagnar o. dyl. för- siggår i det fria i Medelby, som inte håller så noga på formen. Garage- lokaler och reparationsverkstäder i samhället är i allmänhet för små för att man under sommaren, då trafiken är livlig, skulle kunna arbeta inomhus.

Sammanfattningsvis kan sägas, att småindustrierna i Medelby, sedan de en gång fått fast fot, gått stadigt framåt. Såväl arbetarantal som totalomsättning har ständigt ökats, 1920 hade samhället 10 industri-

n s

114

25 30 Expansionen inom handel och industri 1920—1040.

Handöl \ndutkri

KR. 3000000

200000

--1000000

- 500000

I94Q 1920

arbetare; 1925 15, 1930 47, 1935 71, 1940 117 och 1941 127. Ökningen var tydligen mycket kraftig under slutet av trettitalet.

1930 börjar samhället få kvinnliga industriarbetare. Detta år finns 27 stycken. 1935 har deras antal stigit till 41, och det finns alltså i mitten på trettitalet fler kvinnliga än manliga arbetare i samhället. Men 1940 rycker männen upp; det finns då 64 manliga arbetare på 53 kvinnliga. 1941 märks för första gången en partiell nedgång i arbetarantalet; antalet manliga arbetare minskar från 64 till 55, men antalet kvinnliga stiger fortfarande kraftigt, från 53 till 72. Total- antalet arbetare fortsätter alltså att stiga, men inom detsamma finns en nedåtgående tendens, delvis beroende på militärinkallelser.

115

Industriernas totalomsättning för samhället visade under hela tjugo- årsperioden mellan krigen ständig kraftig ökning. 1922 var totalom- sättningen för industri 130000 kr.; 1925 153000 kr.; 1930 383000 kr.; 1935 kom en kraftig stegring till 942 000 kr.; 1940 stod sig denna tendens gott — totalomsättningen hade då nått 1 671 000 kr. För att än en gång citera en av samhällets fabrikörer: "Det är industrin som föder samhället, det är inte tu tal om den saken."

Även inom de ständigt stegrade omsättningssiffrorna ha vi dock konstaterat fallande deltendenser. Ehuru bilden av Medelbys småindu- strier alltså domineras av expansion och framsteg, även sedan avspärr- ningskrisen träffade näringslivet, får man inte bortse från vissa svå- righeter, som kan utveckla sig ogynnsamt för samhället.

Viktigast av alla tendenser i detta sammanhang är dock Medelbys alltmer ökade beroende av riksmarknaden och världsmarknaden. Autar- kiens och självhushållningens tid är förbi för alltid. Råvarorna till Me- delbys industrier tillverkas av arbetare i Holland, Persien, Tyskland, Brittiska Imperiet, Spanien; Medelby har genom sin industrialisering blivit en liten integrerande del i världshushållningen och det ligger i Medelbys eget intresse att. denna fungerar fritt och friktionsfritt.

116

E N A R B E T S U N D E R S Ö K N I N G

Vid Western Electricbolagets fabriker i Amerika har sociologer företagit undersökningar rörande arbetarnas förhållande till den pro- duktion, i vilken de deltar. Motivet torde i Amerika närmast ha varit att öka arbetarnas produktion per tidsenhet. Redogörelser för dessa arbetsundersökningar har förekommit såväl i Readers Digest som i svensk och amerikansk fackpress.

I stort sett var resultatet av de amerikanska undersökningarna, att ett stort antal pådrivande faktorer (höjd lön, mer fritid, idrottsplatser och sociala förmåner för arbetarna o. s. v.) inte åstadkom annat än en temporär ökning av produktionen. Däremot befanns det, att arbetarna visste mycket litet om den produktionsprocess i vilken de deltog; de kände sig främmande för den, den angick dem så att säga inte. Till detta fanns många orsaker; bristande förtroende mellan ledning och arbetare var kanske den viktigaste. Känslan av verklig delaktighet i tillverkningen saknades; produktionsarbetet var snarast ett nödvändigt ont, som man måste stå ut med för lönens skull. Den amerikanska arbetsundersökningen visade, att när arbetarna fick ledningens fulla förtroende, blev insatta i kalkyler och vinstberäkningar, kände till fakta om sin produktionsprocess och var i stånd att själva bedöma den lika bra siom ledningen, skapadesi ett bestående intresse som gav till resultat ökad produktion per arbetare och tidsenhet.

Resultatet är ju egentligen ganska naturligt, man kan inte vänta sig att arbetarna skall känna ett djupare ansvar för något som de inte känner till och följaktligen inte känner sig implicerade i.

En sådan arbetsundersöknings första uppgift är därför, att klarlägga vad arbetarna verkligen känner till om den produktionsprocess i vilken de deltar. Man vill veta i vad mån arbetarna har förutsättningar i kun- skaper och insikt att känna sig integrerade i sin produktion.

I Medelby hade den största trikåfabriken utvalts för en arbetsunder- sökning av ovan beskriven typ. Ledningens älskvärda medverkan och

117

intresse underlättade betydligt undersökningens genomförande. I sam- band med undersökningen diskuterades även möjligheten att med den- samma som basis lägga upp en kurs för arbetarna i deras egen produk- tionsprocess. På annat håll i Medelby har en sådan kurs redan kom- mit till stånd, och har väckt stort intresse hos de deltagande.

Arbetsundersökningens första stadium är ett grundligt studium av dess objekt, i detta fall den produktion som försiggår på den största textilindustrin i Medelby. Tillsammans med ledningen diskuterades alla problemställningar igenom och med ledning av denna diskussion upp- ställdes ett frågeformulär, där vissa frågor föreslagits av firmans chefer och vissa andra av undersökningsstaben. Formuläret omfattade i sitt slutgiltiga skick 25 frågor, varav två kasserades. Trots det nog- granna förarbetet medtogs frågor, som förvillade arbeterskorna eller inte gav besked om det som avsetts; det är vid alla sådana undersök- ningar önskvärt med förprovning (pretesting) av formuläret för elimi- nering av olämpliga frågor. Tiden medgav tyvärr inte en sådan för- provning vid medelbyundersökningen.

Frågorna anges härnedan i samma ordning som de förekom på for- muläret. Det rätta svaret, då ett sådant kunde avges, står inom parentes. 30 arbeterskor deltog i undersökningen, som tillgick så, att de skriftligt fyllde i formulären omedelbart efter arbetets slut kl. 5 på eftermid- dagen. De satt alltså kvar i sin arbetslokal och skrev vid sina maskiner. En ledare för undersökningen var närvarande och tillsåg, att de inte kunde meddela sig med varandra. Experimentet tog ungefär tre kvarts timme. Upplysningar utöver formulärfrågorna meddelades inte. De deltagandes genomsnittliga ålder var 21 år med en variation från 14 till 46 år. Den genomsnittliga anställningstiden var 18 månader; varia- tionsbredden var från i1/2 till 48 månader. 16 deltagare hade varit an- ställda vid firman mindre än 18 månader och 14 mer. Vid analysen uppdelas arbeterskorna i två grupper, de kortast anställda (mindre än 18 mån.) och längst anställda (mer än 18 mån.).

1. Hur många hemarbetare har er fabrik? (20) Flera av arbeterskornas föräldrar hade hemarbete för fabriken.

Denna fråga blir alltså ett mått på vad de kände till om varandra, den personliga gemenskapen, såväl som på kunskaper om själva förhållan- det. Det genomsnittliga svaret var 15 (variationer mellan o och 45). Sex flickor — 20 procent — hade givit det rätta svaret, 20 stycken, Två

118

trodde, att fabriken inte alls hade några hemarbetare, och en vägrade uttala sig i frågan. De längst anställda hade bättre reda på sig än de kortast anställda; de förstnämndas medeltal var 17, de sistnämndas 13. Fyra av dem som gav det rätta svaret tillhörde de längst anställda.

2. Hur stor omsättning hade fabriken 1940? (295 000 kr.) Omsättningen är ju ett mått på driftens storlek; det anses allmänt,

att frågor som berör storleksordningen av ekonomiska företeelser hör till de svåraste att besvara för lekmannen. Det är klart, att ett begrepp om storleken hos den produktion i vilken man deltar är ett absolut nödvändigt led i den ovan nämnda integreringsprocessen. Så gott som alla ens uppfattningar och åsikter — t. ex. om vinst, betydelse, styrka o. s. v. — angående produktionsprocessen blir beroende av ens initial- uppfattning om dess storleksordning. Professor Eli Heckscher brukar ofta i sina föreläsningar understryka vikten av en korrekt uppfattning av de ekonomiska företeelsernas storleksordning framför allt för att riktiga jämförelser skall kunna verkställas. Denna fråga behöver kan- ske uppmärksammas mer än som hittills varit fallet.

Det bör påpekas att frågan gällde året innan undersökningen, då omsättningen var över 100 000 kr. mindre än undersökningsåret.

Arbeterskornas medeluppskattning av omsättningen var 229 000 kr., alltså en feluppskattning på ungefär 23 procent. Variationsbredden var kraftig: uppskattningarna gick mellan 10 kr. och 750000 kr. Rätt svar gavs endast av en arbeterska, som varit anställd i 42 månader. Fem flickor tordes överhuvudtaget inte ge något svar; detta kan i vissa fall ha inneburit, att de inte visste vad "omsättning" var.

De längst anställda hade betydligt klarare för sig hur stor volym penningmässigt sett den produktion hade i vilken de deltog; deras medeluppskattning var 314 000 kr., medan de kortast anställda som me- deltal hade 144 000 kr., en feluppskattning på över 50 procent.

3. Hur många baddräkter görs på en månad? (1 400—1 500) Ungefär hälften av de undersökta arbeterskorna var vid tidpunkten

för undersökningen sysselsatta med att göra baddräkter. Trots detta var deras medeluppskattning mycket felaktig, nämligen 1 219 stycken. Detta tal inkluderar en uppskattning på 15 000 stycken; tar man bort detta extrema värde fås i stället medeltalet 900 stycken, d. v. s. en felbedömning på 38 procent. Detta resultat tycks onekligen delvis bevisa, att arbeterskorna är tämligen sinnesfrånvarande vid sitt arbete. De längst anställdas uppskattning var i detta fall så gott som rik-

119

tig; deras medeltal var 1400 (fortfarande med bortseende från den flicka, som angav 15000 stycken som månadsproduktion). Det var gruppen kortast anställda, som hade synnerligen vaga begrepp om frågan.

Alla flickorna utom en vågade sig här på en uppskattning.

4. Är er lön a) högre b) lika c) lägre än likställda fackorganise- rade textilarbetares? (Stryk under det som gäller.) (Högre.)

Denna fråga, som man väl måste betrakta som grundläggande för en uppfattning om ens ekonomiska plats och fördelar, gav ett synner- ligen intressant resultat. 22 av arbeterskorna svarade, att de hade lika lön som deras fackorganiserade kamrater; tre svarade lägre lön och endast en var medveten om det sanna förhållandet och svarade högre lön. Tre hade ingen uppfattning om saken. Arbeterskorna i Medelby har alltså egentligen ingen insikt om sitt fördelaktiga läge i detta avse- ende. Ett hopp om högre lön på en annan arbetsplats skulle mycket lätt kunna locka dem att t. ex. flytta till en stad från Medelby. Här tycks upplysningsverksamhet verkligen vara påkallad.

Därpå följde två kostnadsfrågor som berörde de maskiner flickorna dagligen arbetar vid.

5. Vad kostar en vanlig symaskin? (280 kr.; med ställning 380 kr.) En skärmaskin? (1 300 kr.)

Om maskinernas kostnad hade man ganska överdrivna föreställ- ningar. I genomsnitt uppskattades symaskinerna till 608 kr. stycket, alltså mer än dubbelt mot deras verkliga kostnad. Svaren varierade mellan 200 kr. och 3 000 kr. Skärmaskinen däremot uppskattades en- dast till 1089 kr. i medeltal, d. v. s. 211 kr. mindre än den verkliga kostnaden. Inga uppskattningar var fullständigt tokiga; det var tydligt att man i denna fråga åtminstone hade ett visst grepp om saken.

Beträffande symaskinerna gällde den redan förut konstaterade tendensen, att de längst anställda i genomsnitt hade bättre reda på sig än de, som varit på firman kortare tid. De längst anställdas medeltal var 500 kr. vilket är alldeles för högt men ändå betydligt närmare det verkliga förhållandet än 608 kr.

Men beträffande skärmaskinerna omkastades för första gången denna tendens. De längst anställda uppskattade deras pris till i medel- tal 1 070 kr., medan de kortare anställdas genomsnittsuppskattning var 1 108 kr.; den senare summan ligger ju något närmare den verkliga

120

summan, i 300 kr. Någon förklaring till detta resultat har vi inte kunnat påträffa. Det kan givetvis vara beroende på en slump.

6. Hur många arbeterskor har föräldrar i jordbruket? (26) En missuppfattning från flickornas sida angående frågans innebörd

kan här ha förelegat. Frågan kunde tolkas till att syfta på endast de vid undersökningen närvarande arbeterskorna, eller till att syfta på alla fabrikens arbeterskor. Om frågan fattades i sin första betydelse, blir det rätta svaret inte 26 utan 20 eller 21.

Frågan blir ett tillförlitligt index på flickornas kännedom om var- andra, om den gemenskap och kåranda som föreligger på fabriken. Det elementäraste vid en bekantskap är ju att känna till vad vännens far har för yrke. Resultatet vad gemenskapen angår är synnerligen negativt. Fem flickor visste intet om detta ( ! ) ; medeltalet för de övrigas uppskattning är 9. Variationsbredden var 1—30.

Ytterst märkligt är, att de längst anställdas medeluppskattning endast är aningen bättre än de kortare anställdas, 9,7 i stället för 8,3. Förklaringen till denna frågas resultat torde vara mångfaldig; olika religiös gruppanhörighet torde ha inverkat; man skiljs åt omedelbart efter arbetet och håller sig till en eller två kamrater. Gemensamma möten eller underhållningar där alla flickorna deltar förekommer inte,

7. Vilken månadslön beräknar ni få om tio år i denna fabrik? (152 kr.; med ackord 170—175 kr.)

Framtidsförhoppningarna i Medelby är ljusa. I genomsnitt tror arbeterskorna att de skall få 200 kr. i månaden om tio år. De kanske räknar med proletariatets revolution eller sjunkande penningvärde; ty utan någon sådan förändring lär de få fortsätta med den nuvarande taxan, vilken högst låter dem komma upp i 175 kr. Två flickor tänka sig 35° k**- 80111 framtida månadslön i Medelby! Två ansåg mycket klokt att lönen skulle bli densamma; sex visste ingenting om saken.

Märkligt nog hade de längst anställda en mer överdriven uppfatt- ning om sina framtidsutsikter än de kortare anställda. Den förstnämnda gruppens medeluppskattning är 230 kr. Det bör dock anmärkas, att tre av dem inte ville uttala sig; en svarade kryptiskt "Ingen".

8. Vad kostade fabriken att bygga (utom maskiner och inredning) ? (42000 kr.)

En arbeterska, som varit anställd 30 månader, trodde att fabriken kostat 500000 kr. att bygga. Om vi bortser från denna fantastiska uppfattning, blir medeluppskattningen för de övriga, arbeterskorna

121

exakt densamma som den verkliga summan, nämligen 42000 kr. Sex gav intet svar och får alltså anses vara fullkomligt ovetande i frågan.

Om detta viktiga förhållande hade man alltså en mycket klar upp- fattning. Den allmänna vanan att i Medelby samtala om hus och hus- byggen torde utgöra en del av förklaringen.

9. Var tillverkas charmeusen? (83 procent i Medelby, 17 procent på två andra platser i grannskapet.)

15 arbeterskor hade svarat i Medelby; 6 angav de rätta platserna i grannskapet. Endast två trodde att den kom från utlandet. Fem avgav intet svar. På denna punkt var man alltså mycket väl informerad.

Denna fråga innehöll ett andra led: Hur många kilo charmeuse går det åt per vecka? (375 kg.)

Medeluppskattningen var här fantastisk: 3 000 kg! Emellertid för- rycktes resultatet av en arbeterska, som trodde att man konsumerade 50 000 kg. i veckan. Frånsett detta ytterlighetsvärde blir medeluppskatt- ningen 800 kg. Intet förhållande i hela produktionsprocessen var så dimmigt för arbeterskorna som detta. Feluppskättningen är mycket stor, och om arbeterskorna någon gång skulle vilja göra klart för sig firmans rörliga kostnader för att eventuellt få en uppfattning om huruvida deras lön är skälig eller inte, måste de komma fram till fantastiska slutsatser. Det står livligt för en hur mycket socialt miss- nöje som skulle kunna visas vara missriktat om vi hade en bättre folk- upplysning i ekonomiska ting!

De längst anställda hade som medeluppskattning 900 kg. vilket står avsevärt längre från det verkliga förhållandet än de kortare anställdas 700 kg. i medeltal. Den tidigare konstaterade tendensen för de längst anställda att vara bättre orienterade i sitt arbetes bakgrund motsäges alltså även av detta resultat. Erfarenheten har inte gjort dem klokare; att ge en förklaring till detta är sannerligen kvistigt och tarvar en mer djupgående undersökning.

10. Hur stor vinst tror ni fabrikens ägare tillsammans gör per år? (Med 5 procent som antagen vinstmarginal skulle den belöpa sig till ungefär 15000 kr.)

Arbeterskorna hade en mycket överdriven uppfattning om den vinst ledningen gör sig. Deras uppskattning var 23 000 kr. Variationsbred- den var dock kraftig: från 3 500 kr. till 50000 kr. Ja, en flicka, som varit anställd i 17 månader, antog att vinsten belöpte sig till flera mil- lioner! Men detta 'kanske får skrivas på medelbybornas skämtlynne.

122

Inte mindre än åtta arbeterskor var alldeles ur stånd att yttra en mening om detta.

De längst anställda hade som medeluppskattning 29 300 kr., vilket är så gott som dubbelt mot det verkliga beloppet. De kortast anställdas medeluppskattning, 16 700 kr., var alltså betydligt bättre.

För att få en klar bild av arbeterskornas förmåga att tänka över den ekonomiska bakgrunden till sitt arbete blir det dock egentligen viktigast att veta, om de satt den antagna vinsten i någon rimlig pro- portion till den antagna omsättningen. Analysen visar, att arbeter- skorna i medeltal tror, att vinsten utgör 24 procent av omsättningen. Fem hade satt vinsten som mindre än 10 procent av omsättningen; tre som mer än 50 procent! Slutsatsen är, att arbeterskorna har ganska vaga begrepp om förhållandet mellan omsättning och vinst, även om man naturligtvis kan tänka sig, att vinsten i denna speciella firma var något högre än 5 procent av omsättningen.

11. Hur många textilarbeterskor tror ni det finns i Sverige (c:a 35 000)

Sex arbeterskor hade inte någon aning om detta. De övrigas medel- uppskattning är 221 000, med variationer mellan 2 000 och 500 000. Man hade alltså knappast en aning om storleksordningen av den kår man tillhörde.

12. Har ni något önskemål beträffande ert arbete? 66 procent av de tillfrågade hade inget önskemål alls. Detta kan

fattas som en fin komplimang till deras firma och dess ledning, men även som en viss brist på fantasi hos de anställda.

Fyra önskade mer betalt; två önskade mer musik under arbetet. En svarade mycket dunkelt: Att den låge i Ebbarpsby.

13. Tänker ni sluta detta arbete om ni gifter er? Samtliga tillfrågade utom en besvarade frågan och besvarade den

med Ja (några med utropstecken). Den som inte svarade var 48 år. Det förhållandet, att Medelby inte har ett tillräckligt antal arbets-

tillfällen för manliga arbetare, som kan försörja en hustru, och att det därför för flertalet blir omöjligt att gifta sig såvida hustrun inte helt eller delvis försörjer mannen, hade tydligen inte gått upp för arbeter- skorna. Ingen hade heller gjort något för att upplysa dem om deras hemorts demografiska och ekonomiska förhållanden.

Vi ha tidigare sett, att det ansågs fel eller ofint för en gift kvinna att ha arbete i Medelby; samtidigt har vi konstaterat en ny tendens

123

genom inflyttning till Medelby av gifta kvinnor från städerna, som inte dragit sig för arbete. En omvandling av Medelbys folkways och mores pågår tydligen på detta område. Ännu är den nya socialekono- miska realiteten inte alls accepterad.

14. Om ni anser er lön för låg, och finge ta ut vilken lön ni ville, hur stor lön skulle ni då ta ut var fjortonde dag?

(Ackordsarbetare ha f. n. 85—90 kr. per fjorton dar och timpengs- arbetare 60 kr.)

Den lön medelbyarbeterskorna genomsnittligt önskade sig var 96,67 kr. med variationer mellan 75 och 150 kr. Den genomsnittligt önskade ökningen var 33 kr. med variationer mellan 10 och 105 kr. 33 kr. måste betraktas som en mycket blygsam önskan, och torde kunna tolkas på flera olika sätt. Å ena sidan finns kanske ett visst sunt sinne för det möjliga och rimliga hos Medelbys arbeterskor. Man är dess- utom förnöjsam och anser sig ha det relativt bra. Sociala omstörtnings- läror skulle alltså inte ha någon större chans bland Medelbys arbetare, som visserligen inte anser sig tillräckligt kompenserade för sitt arbete, men dock långt ifrån hyser några revolutionära inställningar. Detta resultat stämmer ganska bra med resultaten av liknande undersök- ningar som utförts av de amerikanska opinionsmätningsinstituten.

Å andra sidan skulle man nog kunna säga, att 33 kr. genomsnitts- ökning i lönen är en önskan, som är så rimlig, att den nästan för- råder en viss fantasibegränsning. Om en sådan fantasibegränsning verkligen är till finnandes i Medelby, kan det få betänkliga följder för det nydanings- och reformarbete som måste utföras i varje livskraftigt samhälle och som kräver modet att önska något radikalt bättre än den förhandenvarande verkligheten.

15. Varifrån tror ni fabrikens ledning fick kapital att starta den? (Huvudsakligen sparbankslån mot borgen.)

14 arbeterskor antog mycket riktigt att det skett genom lån; tre specificerade det till banklån och en antog, att det skett genom släk- tingar.

Det märkvärdigaste är dock att 14 stycken, eller närmare 50 pro- cent av flickorna, inte kunde ge något svar alls på denna fråga. Det var tydligen ett mysterium för dem. Deras negativa svar antyder sna- rare en bristande orientering i själva samhället än just i deras pro- duktionsprocess.

Endast 7 av de längst anställda kunde ge svar: de visste alltså inte

124

mer om firmans ursprungliga kapital än de senare tillkomna. Detta i sin tur antyder, att arbeterskorna inte diskuterar dessa frågor sins- emellan.

16. Vid vilken tid på dagen brukar ni känna er tröttast? Tre av arbeterskorna kände sig tröttast på förmiddagen då det när-

made sig lunchrast. 17 var tröttalst på eftermiddagen, särskilt mellan 3 och 5. Sex kände sig tröttast efter arbetet, antingen omedelbart efter dess slut (avspänningströtthet) eller på kvällen. Tre svarade, att de aldrig kände sig trötta! Detta var den enda fråga som besvarades av samtliga flickor.

17. Nämn något som yrkesinspektrisen gjort för denna fabrik. Trots ätt yrkesinspektrisen prydligt skrivit in sina anmärkningar i

en därför avsedd bok, som fanns tillgänglig för alla, var 14 av arbe- terskorna fullständigt okunniga om detta. 12 svarade att hon inte gjort något (hon hade i själva verket gjort rekommendationer, bl. a. om golvens skötsel). En flicka menade att matrummet kommit till på yrkesinspektrisens rekommendation; en annan att en klädhylla blivit uppsatt.

18. Skulle ni vilja ha ytterligare en eftermiddag ledig i veckan (lik- som ni nu har lördagar) ?

16 flickor ansåg att ett sådant arrangemang vore bra; 10 svarade Nej, och resten hade ingen uppfattning.

19. Vad skulle ni i så fall använda denna fritid till? 10 hade ingen uppfattning om vad de skulle använda fritiden till;

det var i stort sett desamma som svarade Nej, varför svaret kan fattas som en naturlig följd på den föregående frågans svar.

Av de övriga ville 6 vara "ute i naturen", ibland för bad och sport, ibland till "härliga promenader i skog och mark". Två ville arbeta för sig själva och laga kläder. Tre ville helt enkelt vila sig; "bara lata mig" säger en. En skulle hjälpa sin mor och syssla med hand- arbete. Endast två tänkte använda fritiden till läsning; en av dessa ville läsa mer på en kurs hon genomgår. En anger att hon tänker ägna sig åt "privata ärenden". Något behov av intellektuell förkovran kän- ner man tydligen inte bland Medelbys textilarbeterskor.

20. Tror ni att fabrikens omsättning ökats eller minskats sedan krigets utbrott? (Den har ökats.)

18 av flickorna hade den riktiga uppfattningen att omsättningen ökats. Två ansåg att den var lika. Mer förvånande är, att inte mindre

125

än 6 arbetenskor trodde att firmans omsättning minskat under de när- mast föregående två åren; två av dessa tillhörde de längst anställda. Vid den undersökta firman var det ju inte frågan om någon liten obetydlig ökning; det utmärkande för firman är just, att dess pro- duktionsvolym hela tiden stigit mycket kraftigt. Att 20 procent av arbe- terskorna fullständigt missuppfattat detta kan därför endast betyda en ganska stor brist på integrering i produktionsprocessen hos dessa.

21. Om några utländska råvaror numera ersätts med svenska i denna fabrik, vilka är det? (Ung. 1—2 procent; lite tråd och svenskt konistsilke; charmeuse.)

16 flickor visste inget, vilket närmast får betraktas som en riktig uppfattning. Tre nämnde bomull; fem svarade, att cellull kommit in som ersättning. Sex nämnde tråden, som torde vara det viktigaste.

22. Under vilka månader har firman högsäsong? (På våren: april, maj och juni; på hösten: oktober, november, december.)

Fyra gav intet svar. 16 hade angivit säsongerna alldeles riktigt eller med obetydliga

avvikelser. Av dessa var 9 bland de längst anställda. 10 av arbeter- skorna hade inte uppfattat, att firman har två högsäsonger, utan endast angivit en, vanligen vårsäsongen.

23. Varför valde ni detta yrke snarare än något annat? Motiveringarna kan uppdelas på nio huvudtyper. Inom parentes

anges hur många som angivit motiveringen i fråga. Ledigheten (12) ; intresse (6) ; lön (2) ; bestämd arbetstid (2) ; man får bo hemma (2) ; ombyte (1); enda möjligheten (1); sykunnighet (1); ingen best. an- ledning (1).

Det är alldeles tydligt, att flickorna är mycket medvetna om skill- naderna i arbetsvillkor mellan fabriksarbete och hushållsarbete. "Man har mera ledigt än t. ex. i en hushållsplats." "Man har söndagar ledigt." "För den bestämda arbetstidens skull."

Mycket få hade angivit lönen som motiv. Detta är intressant; lik- som att ingen hade angivit, eller försökt formulera skillnaden mellan fabrikens kontantlön och hushållsarbetets lön, som delvis utgår in natura.

Det är tydligt, att om hushållsarbetet i Medelby skall kunna kon- kurrera med fabriksarbetet måste dess arbetsförhållanden regleras eller dess kontantlöneförmåner vara avsevärt större. Man kan konstatera, att den från städernas reglerade fabriksarbete kommande ideologien

126

om "bestämd arbetstid — bestämd fritid" nu även gjort sitt intåg i det i många andra avseenden agrarpatriarkaliska Medelby. Att det sedan av naturliga skäl torde bli omöjligt att reglera allt arbete i Me- delby efter stads- och fabriksnormer är en annan sak. Jäsningsämnet finns dock och verkar.

Arbetsundersökningens resultat kan sammanfattas så, att trikå-

arbeterskorna på det stora hela taget hade ganska dimmiga begrepp om de faktiska förhållanden i den produktionsprocess i vilken de dag- ligen deltar. Medan de på vissa punkter var mycket väl informerade (fabrikens anläggningskostnad och råvarans proveniens^ delvis före- tagarnas vinst), var de på andra åter mera vaga (firmans omsätt- ning). I flertalet frågor visade de sig fullkomligt främmande för tankegången och måste troligen anlita rena gissningen (råvarukonsum- tionen per vecka, månadstillverkningen av baddräkter). Statiska upp- gifter verkar ha varit lättare att handha än dynamiska.

På nästan varje fråga fanns en grupp arbeterskor (mellan 15 och 20 procent) som var alldeles ur stånd att ge något svar.

En på arbetsundersökningen uppbyggd "produktionskurs" skulle säkert ge flickorna större intresse för arbetet och skapa en större integrering med produktionsprocessen. Även skolor och universitet skulle kanske må väl av att mer direkt anknyta den teoretiska under- visningen i samhällsämnen till den levande verkligheten. En sådan undervisning, där teorien ginge hand i hand med praktiken, skulle åtminstone spara mycket tid för dem, som ändå senare skall ha sin utkomst inom handel och industri.

H A N D E L N

Medelby har ett i förhållande till socknens storlek betydande affärs- liv. Handeln omfattar inte bara den undersökta socknen, utan även flera omkringliggande socknar. Det är därför inte lätt att skapa sig en klar bild över vad som kommer på Medelby och vad som kommer på den omkringliggande trakten. Medelby har i handelshänseende allt- mer utvecklats till en centralort för bygden. Detta rent ekonomiska faktum har i sin tur sociala och sociologiska återverkningar.

Samhället har fem speceriaffärer; men troget sin endast halvut- bildade arbetsfördelning har Medelbys specerihandel även andra järn i elden. Ja, i bokstavlig mening: handeln med järnvaror och lantbruks- redskap är åtminstone för den största affären på orten av stor be- tydelse. Två av speceriaffärerna är också kombinerade med avsevärd manufakturhandel; på en del håll ingår försäljning av böcker, vecko- tidningar, dagstidningar, apoteksvaror, skodon, kosmetik — skämt- lynnet på orten har använt det av Sel fridges i London skapade be- römda slagordet "allt från en knappnål till ett lokomotiv".

Affärerna är för Medelby centralpunkter inte bara i ekonomisk bemärkelse, utan också vad beträffar de sociala kontakterna och den muntliga nyhetsförmedlingen. Framförallt speceriaffärerna och den öppna platsen framför dem tycks tillsammans med dansbanan ha övertagit den gamla byallmänningens funktion att vara social mötes- plats för hela trakten. Man ställer sin cykel framför affären, går in och träffar kanske en bekant, kommer i samspråk medan man väntar på att bli expedierad, får tillfälle att höra andras synpunkter på priser och skörd, väglag och skatter; ofta sluter sig en tredje till sällskapet och diskussionen blir ivrig; mycket vanligt är att en av affärens ex- pediter, eller kanske rent av föreståndaren, efter en stund också del- tar i samtalet. Det är vid dessa pratstunder vid disken i någon av spe- ceriaffärerna man upplever den verkliga medelbystämningen, med allt

9 Allwood-Ranemark Medelby 129

128

vad den innebär av gemyt och djup folkgemenskap, men även in- skränkthet och intolerans.

I makarna Lynds berömda sociologiska studie Middletown talas om en viss familj, "the X family", som mellan den första undersökningen 1925 och den andra 1935 i hög grad utbyggde och befäste sin makt- ställning i staden. Makarna Lynd konstaterade, att man i Middletown hade att göra med verkliga ekonomiska maktkonstellationer baserade på familjesamhörighet. Medelbyundersökningen fann liknande förhål- landen i Medelby; åtminstone två familjeekonomiska maktkonstella- tioner förekommer i samhället, och utövar ett intressant inflytande på detsamma. Den ena av dessa konstellationer har redan berörts i sam- band med beskrivningen av småindustrierna; dess ledare är sågverkets och den första trikåfabrikens ägare, som även sysslar med skogsdrift, gengaskolning och fastighetsaffärer. Den andra maktkonstellationen är mer förgrenad och mångsidig och griper även in i ortens religiösa liv. Den har sitt upphov i den största speceriaffären och omfattar numera direkt eller indirekt (genom barn och giftermål) inte bara speceribranschen, utan även handel med järnvaror och gödnings- ämnen, lantbruksredskap, skodon och herrkonfektion, manufaktur, bageri och kafé, textilfabrikation, samt ett varubolag för postorder. Genom att vissa familjemedlemmar ansluta sig till ortens missions- förbund (samt flera anställda) kommer detta familjekomplex även att räknas som understödjare och garanter för missionsförsamlingen, som i sin tur i viss utsträckning handlar med specerifirman. Det bör anmärkas, att man knappast på någon punkt kan se ett direkt inflytande från familjen i fråga; såväl i speceriaffären som i textilindustrien är den genom aktiebolag förbunden med andra familjer och andra medel- bybor. Denna maktkonstellation utmärks alltså inte bara av sitt goda sinne för ekonomisk drift utan även för sin förmåga att samarbeta med andra till det gemensamma bästa.

Det vore givetvis av värde, om 1941 års undersökning liksom ma- karna Lynds kunde upprepas t. ex. 1951 för att studera i vad mån sådana familjeekonomiska konstellationer inverkar på ett samhälles ut- veckling.

Den största speceriaffären i Medelby, som av folkhumorn stundom kallas "N. K.", grundades redan 1886 som en filial till en firma 1 X-köping. I den inledande historiken har några detaljer från "affä- rens" tidigare skeden givits. Den nuvarande ledaren övertog den 1920

tillsammans med sin svärfar. Vid dennes död 1925 bildades ett aktie- bolag mellan svärfaderns sterbhus, föreståndaren och två anställda, samt en medelbybo, som flyttade från samhället några år senare. Akti- erna löd på 500 kr. och aktiekapitalet var 52 000 kr.

Från första början hade man drivit handel med specerier och manu- faktur; en särskild herrekipering tillkom 1931; två filialer på andra orter startades undan för undan.

Firmans omsättning har i stort sett visat kraftigt stigande tendens och motsvarar alltså det genomgripande ekonomiska uppsving vi redan konstaterat i ortens småindustrier. Från 400000 kr. 1920 nådde den sin högsta punkt innan depressionen 1927 med siffran 547 000 kr. Därpå föll omsättningen temporärt och nådde botten 1932 med 414 000 kr. Men sedan dess har den stigit oavbrutet och så gott som fördubblats under återstoden av trettitalet. 1935 nåddes ungefär samma nivå som före krisen med 532 000 kr. 1937 var man uppe i 669 000 kr. och 1939 820 000 kr. Stegringen 1939 var onormalt stor och torde delvis ha sin förklaring i en mycket vidsträckt hamstring i Medelby under senhösten. 1940 visade också en något lägre omsätt- ningssiffra, 801 000 kr.

Antalet anställda vid firman har visat samma ökning. 1920 hade man 11 anställda; 1930 16 personer och undersökningsåret 1941 23.

Beträffande lönerna härskar ganska oregelbundna förhållanden. Länets köpmannaförbund har en löneskala, som anger som norm vid

18 år 85 kr./mån. 23 år 175 kr./mån. 19 100 24 195 20 125 25 210 21 140 26 230 22 155 27 235

samt 25 procents lägre löner för kvinnliga anställda. Denna skala tycks dock inte följas; "det blir mer individuellt och mer efter duglig- het" som en av firmans chefer yttrade vid en intervju.

De manliga biträdenas löner varierar mellan 235 och 140 kr. i måna- den; ett kvinnligt biträde hade 120 kr. och springpojken 50 kr. I manu- fakturavdelningen förekom dock avsevärt lägre löner. Den genomsnitt- liga anställningstiden för personalen var 4 V2 år. Längsta anställnings- tid i speceriavdelningen hade ett biträde, som varit i firman i 13 år.

På kontoret hade man tre fast anställda och en elev. De fast anställ- das medellön var 130 kr. i månaden.

130

Chefernas löner var på papperet omkring 3 700 kr. i genomsnitt per år; men därtill kom i vissa fall förmåner som fri bostad, fritt ljus och fri värme, varför reallönen kommer att ta sig helt annorlunda ut.

Beträffande firmans försäljning var alla de olika branscherna så sammanflätade, att man endast uppskattningsvis kunde klargöra deras storleksordning inbördes. Specerier torde utgöra omkring 30 procent, manufaktur 25 procent (varav dam- 65 procent och herr- 35 procent), järnvaror 25 procent och slutligen foder och gödningsämnen 20 pro- cent. Här inräknas filialerna.

Handelns variationer under olika årstider är det inte lätt att sluta sig till av omsättningssif f rorna, ty betalningsterminens utgång och bok- slutet i oktober förrycker statistiken. Det liar i allmänhet varit billigare i Medelby än i städerna; sommargästerna har köpt mycket specerier och matvaror och husgerådsartiklar, men först på senare tid gått in för att förse sig med manufakturvaror i Medelby. De stabila kunderna är givetvis annars bönderna, till vilka firman torde medge en inte obetydlig kredit; detta gör det i sin tur vanskligt att ge en bild av affärstransaktionernas volym i Medelby. Ungefär 25 procent av lant- brukarna betalar kontant.

Frågan om medelbyaffärernas beroende av köpmannaföreningen i länet är brännande. Den större organisationen utövar bl. a. en nyetab- leringskontroll, som gör det svårt för nya affärer att konkurrera. Den för en hård prispolitik till mellanhändernas fromma. Det är läro- rikt att se, hur köpmännens organisation pressar hårt då det gäller upp- rätthållandet av prisnivån, men släpper efter mycket på kontrollen då det gäller de anställdas löner i Medelby.

En attityd från en av "N. K.s" chefer förtjänar citeras: "Köpmannaföreningen håller strängt på att deras priser skall hållas.

Men det har varit i en del fall vi inte tycker att vi kan följa deras priser. I synnerhet nu när lager kommer in som är dyrare så vill dom ta högre priser. Och det är ju det riktiga, om man sedan tänker att det kommer att gå nedåt. Det siom man då skall förlora, det behöver man ju ha nu. Det kanske en del tycker inte är rätt, men faktum är att så måste man se det."

Den ovan beskrivna firman intar en fullkomligt dominerande ställ- ning i trakten; i många fall görs endast 20—30 procent av dess affärer inom Medelby socken. Om man t. ex. ser på värmeledningspannor och radiatorer, torde omsättningen enbart på dessa röra sig omkring

131

23 ooo kr. per år; men härav kommer endast 30 procent på Medelby socken. Tar man lantbruksmaskiner kommer en ännu mindre del av firmans totalomsättning på Medelby. Firmans inflytande och affärer sträcker sig ut till en omkrets av gott tre mil runt själva samhället.

Alla de övriga affärerna tillsammantagna uppnår inte ens hälften av den först grundade firmans årliga omsättning och handelsvolym. De blir därför i viss mån satelliter till det dominerande "N. K." och får föra en betydligt blygsammare tillvaro. Intressant är att se, hur de andra affärerna tvingats in på en viss specialisering; en betjänar så gott som uteslutande samhällsinvånarna och inte bönderna; en annan ägnar sig huvudsakligen åt sommargästerna; en tredje övervägande åt lantbrukarna.

I själva samhället finns ytterligare tre speceriaffärer. Två av dessa

har flitigt bytt ägare. Den största startades 1924 och övertogs av den nuvarande ägaren 1938. Det är nu fem som arbetar i affären; fyra är familjemedlemmar, vartill kommer en anställd flicka, som har 70 kr. i månaden och fritt vivre. Omsättningen ökades från 115 000 kr. första året till 130000 kr. 1940.

Under fredstid var det brukligt att affärerna i Medelby körde ut varor till landsbygden. Affärens innehavare anser, att det gått för långt med utkörningssystemet. "Di fordrade ju nästan att varje sak skulle köras ut."

Fr. o. m. maj 1940 var det slut med den sortens kundtjänst. Då fick man ingen bensin till lastbilar mer, och bönderna fick själva komma och hämta med häst och vagn i stället.

Bensin och olja såldes innan juli 1940 för över 1 000 kr. i månaden enbart vid denna affär. Som återförsäljare fick man 3 öre litern, men detta ansågs som en fräckhet av Shellbolaget, emedan minst ett öre dunstade bort.

Men grossisterna fortsätter att köra ut till Medelby från X-köping och andra städer som vanligt 1941. De allra största inköpen görs från grannstaden X-köping; kol, gödningsämnen, cement o. dyl. tas från Göteborg. Från Medelby självt köper denne affärsman omkring 270 kg. smör i månaden, samt ägg och lingon på hösten. Äggen dras dock från Medelby till X-köping, där priserna är högre.

Medelbys affärsmän har vissa svårigheter med lantbrukarnas smör- leveranser. Det kunde vara si och så med kvaliteten ibland förut, men

132

sedan föreskrifterna om smörtillverkning kommit, har bättre smör genast kommit fram. Ett intervjucitat från en handlande:

"Man fick ta det med en viss muntration med dem — en del blev arga. En del förvarar mjölken för dåligt; den surnar, och då blir det jäsning på smöret. Andra har orent kärl; bakterier utvecklas i smöret och det smakar faktiskt koskit efter några dar. Egentligen skall man kärna varenda dag, men bönderna har för lite och kan inte slå i kärna. Inte heller har dom is, så dom kan hålla den frisk. Många arbetar för- resten smöret för dåligt."

Avsättningen för den ovan beskrivna affären fördelar sig lika på själva samhället och landsbygden. Skillnaden är bara den, att det är fler kunder till antalet i själva samhället, men var och en köper mindre.

Medelbys tredje affär i storleksordning ligger mitt i samhället. Ur-

sprungligen (1917) fanns i samma hus en handelsförening, där många medelbybor samverkade. Emellertid förbyggde man sig under kriget och företaget gick omkull 1923.

Det förhållandet, att kooperationen en gång misslyckats i Medelby tycks ha gjort ett outplånligt intryck på ortens kollektiva medvetande. Detta framgick klart i svaren på det sociala attitydformuläret, där man på frågan: Anser ni att det borde finnas en kooperativ affär i Medelby ? genomgående fick som inledning till svaret: "Ja, vi har ju haft en och den gick omkull." Det verkar alltså, som om man skulle kunna kalla den misslyckade kooperationserfarenheten för en socialtratimatisk er- farenhet.

Den tredje affären innehas numera av ett gift par; mannen sköter speceriavdelningen och hustrun en särskild manufakturavdelning i gott samarbete. Affärens lokaler hyrs för 1 950 kr. sammanlagt. Man har ett biträde med 100 kr. och maten i lön samt en springpojke med 40 kr. i lön. I manufakturavdelningen fanns även ett biträde, »som sam- tidigt var jungfru åt familjen; lönen var 50 kr. och allt fritt.

Liksom nästan all annan företagsamhet i Medelby visar denna affär också stigande omsättningar under hela trettitalet och fram till 1941. 1933 hade man 29000 kr.; 1936 54000 kr.; 1939 71000 kr. och 1940 74 000 kr.

För manufakturavdelningen gäller inte en lika kraftig stegring; här har det gått lite upp och ner och i allmänhet hållit sig omkring 25 000.

133

6o procent av speceriaffärens inköp görs i X-köping och 20 procent hos grossister i Göteborg. Från Medelby köps för 17500 kr. smör och ägg, vilket utgör 20 procent av det totala inköpsvärdet.

95 procent av denna affärs avsättning går till själva samhället; endast 5 procent till lantbrukare, emedan man inte för tungt gods.

I manufakturaffären köps nästan allt från grossister. Från fabrik köps endast damhattar, lite skjortor (från Medelbys egen textil), trikå (Medelby) och städrockar. Affärerna i Medelby är så små, att köpen från grossister inte har någon betydelse för priset.

Av manufakturaffärens avsättning går 25 procent till socknarna runt Medelby och resten till Medelby socken. 20 procent av omsätt- ningen kommer på bönder, resten på samhällsbor. Innehavaren anser, att sommargästerna .för manufakturen inte betyder mer än 10 pro- cents ökning. Angående medelbybornas tidsenlighet i modernas värld ges ett citat från intervjuprotokollet:

"Dom är mycket med sin tid.1 Det går inte med något gammalt. Det går inte från våren till hösten och hösten till våren ens. Det gäller både kvalitéer och färger. Det är förresten lustigt att jämföra med Bergbo (grannsocknen). En damhatt som gick här det ena året gick inte där. Där var man inte så noga. Det är väl det att det är så mycke flickor vid fabrikerna här som kommer samman och disku- terar. (Jfr arbetsundersökningen, sid. 122.)

Jag skulle inte vilja påstå att missionsvännerna bara handlar i vissa affärer. Vi har många pingstvänner trots att dom vet att vi inte alls lutar däråt. Men delvis går det kanske efter religiös anhörighet."

Några ord skall nämnas om den affär, som särskilt specialiserar sig

på sommargäster. Den ligger i utkanten på socknen alldeles i närheten av en sjö runt vilken bor många sommargäster. Den tillkom 1938 och sörjer för c: a 50 hushåll. Ägaren har ett kvinnligt biträde, som fick 150 kr. för en sommar, samt en springpojke med 60 kr. i månaden. Omsättningen steg från 30 000 kr. första året till 46 000 kr. 1940. Ett mått på denna affärs ökade handelsvolym under sommaren är smör- försäljningen, som är 10 kg. i veckan på vintern och 150 kg. i veckan på sommaren. Man säljer här även veckotidningar från Pressbyrån för 600 kr. om året. Det är mest ungdom som köper och bland denna publik är Husmodern populärast, sedan Allers, Vårt Hem, Hemmets Journal

1 Jfr de kvinnliga frisyrerna, sid. 97!

134

och Folket i Bild. 25 procent av kunderna är bönder och 25 procent arbetare. Under fredstid såldes här inte mindre än 20 000 liter bensin om året (affären ligger vid stora landsvägen förbi Medelby). "Jag blev väckt flera gånger på natten av bilar som ville ha bensin. 5 liter, 10 liter och till sist en lättviktare, som ville ha 2 liter blandat med olja. Så man blev ju nästan glad när det slutade," säger ägaren.

Affärshuset är nybyggt och kostade 20 000 kr. Hyran för affären och ett litet rum ovanpå är 1 000 kr. Fluset tillhör sågverkets dispo- nent.

Affärslivets utveckling i Medelby under tjugu- och trettitalet kan

sammanfattas som en oavbruten expansion, kraftigast under senare hälften av trettitalet. De totala omsättningssiffrorna för speceri-, järn- och manufakturhandel med ovan beskrivna sidolinjer bildar en ständigt stigande kurva från omkring 420000 kr. 1920, 500000 kr. 1925, 520000 kr. 1930, 730000 kr. 1935 till den avsevärda summan 1 100000 kr. för 1940. Se diagram sid. 116! Man måste bära i minne, att flera av affärerna driver handel inte bara med Medelby socken utan också med omkringliggande socknar och att siffrorna nog skulle få minskas minst 25 procent för att gälla enbart Medelby.

Handel och industri har alltså gått hand i hand under Medelbys kraftiga ekonomiska uppsving särskilt under trettitalet. Till detta upp- sving har säkert de förbättrade kommunikationerna lämnat stora bidrag.

135

K O M M U N I K A T I O N E R

Vad järnvägen betytt för samhället har påpekats i den inledande historiken. Den har grundlagt Medelby och alltid varit dess huvud- förbindelse med yttervärlden. Men dess betydelse har varit avtagande och skulle nog varit mycket mindre om inte det andra världskriget av- skurit Medelby ifrån fri tillförsel av bensin, olja och gummi från trans- oceana länder. Dess ökade trafiksiffror mot slutet av trettitalet och början av fyrtitalet kan därför inte tas som ett säkert bevis för ökad betydelse som trafikmedel.

Det är i stället bil- och busstrafiken som kommit att betyda möj- ligheten till Medelbys renässans. Explosionsmotorn har givit stations- samhället dess chans att komma ur sin efterblivenhet och på nytt vinna snabb och effektiv förbindelse med större centra. Utan full- ständig frihet för bil- och busstrafiken att utveckla sig måste fram- tiden te sig skäligen begränsad för det lilla samhället och dess invånare. Flyget lär (knappast få någon större betydelse för Medelby; visserligen har kapten Ahrenberg landat på Medelbysjön och tagit medelbyborna med på en rundtur över sitt samhälle för tio kronor, och visserligen flyger en störtbombare då och då med ett ogudaktigt larm över nejden, men dessa händelser är undantag och torde så förbli.

Emellertid är goda vägar en förutsättning för utvecklad bil- och busstrafik. De allmänna vägarna i Medelby (18 km.) underhålls av vägdistriktet. De svenska vägdistrikten sammanslogs 1937 från 330 till 170 och blev då större, varför även Medelby endast är en liten del av ett större distrikt. För underhållet av sina vägar fick medelbyborna förut betala 15 procent av kostnaderna, som taxerades ut som väg- skatt; resten bestreds av staten genom bilskattemedel. Numera tillskju- ter staten en viss bestämd summa varje år. Vägskatten blir sänkt från 1.50 kr. till 50 öre och underhållet blir sämre. Medelbyborna anser inte att sådan sparsamhet är befogad.

136

De flesta vägarna i kommunen är dock enskilda och utgör ungefär 45 kilometer. Inga av dessa har statsbidrag till sin skötsel. Riksdagen anslog för några år sedan omkring en halv million till bidrag för en- skilda vägar för hela riket. Detta bristande intresse från det allmännas sida togs hårt i Medelby, och man kallade det "bara spott i havet". Men skall Medelby få bättre enskilda vägar, och det behöver samhället, därom vittnar både samtal och svaren på det sociala attitydformuläret, tycks det f. n. inte finnas någon annan utväg än att intressenterna slår sig samman och bildar en förening. Här är ett av de många tillfällen, då Medelbys framsteg beror på dess invånares förmåga till kooperation.

Det kostar 3 kr. metern att bygga en enskild väg i Medelby, förut- satt att inga broar behöver konstrueras. Underhållet kostar 50 öre om året i början och efter två år 25 öre. Detta kommer ju att gå till väl- diga summor bara för en kort vägbit, och man har lite svårt att förstå hur medelbyborna ens genom kooperation skulle kunna åstadkomma de förbättringar som behövs. Dessutom går det vanligen ej att få låna distriktets väghyvel, emedan vägen i så fall måste vara fri från jord- fasta stenar.

Att det på denna punkt föreligger en verklig intressekamp mellan landsbygd och städer är medelbyborna medvetna om. En attityd från distriktets vågmästare kan citeras:

"Bilisterna ville ha "färre men bättre vägar" — autostrador — men det bör man ej förorda. Dom vill köra med stor hastighet från det ena hotellet till det andra. Det är motordårarna; men folkets breda lager har andra intressen. Folket i städerna har inget intresse av en- skilda utfartsvägar. Och landsbygdens folk mäktar inte driva igenom sitt intresse därför att deras representation är för liten."

På allra sista tiden har en bred ny väg konstruerats genom Medelbys centrala del; man har blivit kvitt en av de besvärliga järnvägsöver- gångarna, där invånarna ålade sig under bommarna just innan tågen skulle sätta sig i rörelse och bilarna fick vänta i köer. Förslag om den nya vägsträckan väcktes redan 1928; 1936 skulle vägen varit färdig, men man tvistade om planläget och först fyra år senare kunde man sätta igång. Då hade biltrafiken i det närmaste försvunnit. Nu har emellertid Medelbys fasad putsats upp, vägen har ett elegant järnräcke och två meter bred trottoar på båda sidor; den senare uppväckte i bör- jan mycken munterhet i samhället.

137

Medelby bilverkstad efter övergången till gengasdrift.

Innan vägen byggdes om hade man mitt i samhället ett livsfarligt gupp, där intet ont anande bilar krängde och slirade till fara för alla som befann sig i närheten; skruvar och muttrar föll ur bilarna och det hände att lasten trillade av flaken. Och de flesta av Medelbys vägar är fortfarande alldeles olämpliga för modern biltrafik.

I fredstid blomstrade biltrafiken i Medelby. 1939 hade orten 25 per- sonbilar och 10 lastbilar; därtill utgick tre busslinjer från Medelby. En reparationsverkstad levde på denna trafik; bensin såldes av de olika handlarna och reparatören. Så kom kriget. Sakta men säkert stryptes bensintilldelningen och därmed samhällets förbindelser med grannska- pet. Bil efter bil fick läggas upp. En fiskhandlare, som kört ut 15 000 kilo fisk om året fick sin rörelse lamslagen». En trädgårdsmästare, som haft en gammal Ford till hjälp vid framkörningen av varorna fick knoga och streta uppför backarna med sina tunga grönsakslådor på en

138

cykel. Samhället tog ett steg tillbaka i tiden då bensinen slutade flöda ur langarna.

Men trafiken på landsvägarna låg aldrig helt nere. Sommaren 1940 köpte bilstationens innehavare det första gengasaggregatet av pivåtyp från Volvo. Det 'kostade honom över 1700 kr., men trafiken hölls uppe. För Medelby, som saknade läkare, var det ett livsvillkor att trafikbilar fanns tillgängliga för skjutsar till lasarettet i X-köping. I november 1940 monterades det andra aggregatet in, och sommaren 1941 har sex personbilar och sex lastbilar i Medelby gengasinstallation. Kolet till bilarna tillverkas på orten i de ovan beskrivna ugnarna. Hur sorglig övergången till gengasdrift än är, måste man dock beundra medelby- borna för den snabbhet och smidighet med vilken de anpassade sig efter de nya inskränkta kommunikationsförhållandena. Men 20 bilar har måst läggas upp och minskar i värde för var dag som går.

Busslinjerna är Medelbys nya livsnerver. Genom dem har den om- kringliggande landsbygden vitaliserats och kommit i direkt kontakt med samhället. Varor kommer ut lätt och behändigt till bönderna, man kan ringa och beställa och några timmar senare har man det. Man skickar bud med busschauffören, som har blivit hela traktens goda tomte och hjälpreda. Tidningar kommer med bussen och man kan posta brev utan att behöva gå långa vägar. För sommargästerna har bussarna varit till oerhörd fördel och helt nya natursköna områden har öppnats för sportstugebebyggelse genom busslinjerna.

Alla Medelbys busslinjer startades i slutet av tjugutalet, respektive 1926, 1928 och 1929. Ekonomiskt sett har de gått raskt framåt; buss- trafikens omsättningsvolym var 1929 27 000 kr.; 1935 44 000 kr.; 1939 51 000 kr. och undersökningsåret 67000 kr. Varje linjes kurva visar en genomgående stigning frånsett några smärre hack, som vanligen be- tyder en regnig sommar med minskad sommargästtrafik.

Godsbefordran utgör i genomsnitt 30 procent av den totala omsätt- ningssiffran. Linjen mellan Medelby och X-köping (c:a 33 km.) hade den största godsvolymen, 180000 kg. per år. Sammanlagt forslades 365 000, kg. gods till och från Medelby per buss året innan undersök- ningen; enbart denna siffra anger vilken oerhörd betydelse bussarna fått för stationssamhället. Man bör observera, att två av busslinjerna löpa samma sträcka som järnvägen!

Det gods som forslas med bussarna är mycket skiftande. Smederna tar hem järnvaror; bönderna tar hem utsäde och konstgödsel; en dag

139

är det 500 kg. lingon, en gastub, en tunna med karbid, en plog eller möbler; en annan dag är det mest småpaket som tillsammans bara väger 50 kg. Vid marknaderna kan det bli ett par tre grislådor på 200 kg. var. Man lastar bussarna överallt, både på taket och bakpå.

Som ett exempel på en busstaxa kan nämnas att på en 42 kilometers linje kostar 5 kg. 75 öre; 100 kg. 1.75 och 300 kg. 5.25.

Persontrafikens volym var 1941 ungefär 38000 personer med en genomsnittlig reselängd på c:a 12 kilometer. Omkring 1937 lade sig lantborna runt Medelby mycket till med bilar och det bromsade något busstrafikens ökning. Men det fick bussarna kompensation för när pri- vatbilarna måste läggas upp 1940. På sommaren kördes mycket extra- turer och lustturer som var lönande för bussägarna. Annars åker ju medelbybor och lantbrukare mer cykel på sommaren.

Det går inte att hålla regelbundna hållplatser på busslinjerna. Folk kommer fram och ställer sig lite varstans vid vägen och det är bara att stanna. På det viset får man ofta dubbelt så många stoppställen som står angivet på turlistan. Folk uppför sig i regel mönstergillt på bus- sarna; någon enstaka gång har man fått köra av en full; sista gången detta hände var i mitten på trettitalet.

Ofta — särskilt på vintern — händer det bussarna är så fullsatta, att ägaren måste leja bil till extrapassagerarna. Detta minskar naturligtvis förtjänsten.

Olyckor har så gott som aldrig hänt. En av bussarna blev en gång påkörd av en bil, som inte kunde stanna i en backe med isgata. Annars har det gått galant. Men det kan vara mycket påfrestande att köra ibland på vintern. En chaufför säger:

"Det är oerhört svårt att köra på vintern många gånger. Vägen är smal och dåligt plogad. Det är värst när det blir hastigt töväder. Då slår hjulen igenom och sjunker. Då är det svårt att styra. Men nu sandar dom vägen när det är isgata."

En annan chaufför säger om vägarna: "Bussägarna gör inget för att få bättre vägar. Det har alltid varit

så här att det är bättre att tiga, så att man inte kommer i onåd. Men vi gör ju påstötningar att dom skall sanda. Tidigare hände det att vi fick nätta över på vägarna, men det har vi inte behövt sedan motor- plogarna kom."

En chaufförs attityd till gengasdriften:

140

"Gengasen går ju — men inte är det bensin inte! Jag har kört när- mare 3 ooo mil på gengas och det har inte krånglat något vidare, det har det inte gjort. Men det tar drygt en halv timme mer på morron att starta. Det har man inget extra för. Och så får man fylla två gånger om dan vid var ändstation. Och inte kan man hålla den genomsnittshastig- heten. Stannar man dröjer det länge innan man får upp farten igen."

Det är mycket vanligt, att ägaren kör t. ex. en tredjedel av turerna och chauffören två tredjedelar. En del chaufförer är fackorganiserade, andra inte. En organiserad chaufför hade 1941 65 kr. i veckan plus fri uniform var adertonde månad. Han kunde göra 13 timmars övertids- arbete för 1.10 i timmen. Hans arbetsgivare däremot var inte organi- serad ; han ansåg att det skulle bli för dyrt.

En icke organiserad chaufför hade 2 220 kr. per år, alltså 1 160 kr. mindre än den organiserade. Hans attityd: "Jag vet inte vad det skulle bli för skillnad om jag vore organiserad. Men det är klart att det vore bättre." Han arbetar från 7.15 på morgonen till ungefär 5 på eftermid- dagen. Kaffe dricker han hemma, innan han åker, och äter en tallrik gröt. Sedan har han med sig torrskaffning och kaffe i termos, som for- tares i ett rum som busschaufförerna får disponera i grannstäderna. När han kommer hem äter han middag.

Beträffande själva bussarna är det ett ideligt bytande; vägarna är "hårda" och går illa åt bussarna, I början på trettitalet hade man alla möjliga märken — Reo och Citroen och Chevrolet — men nu har man alltmer gått över till Volvo, den svenska bussen, som tar omkring 35 passagerare och kostar närmare 30 000 kr.

141

I N K O M S T E R O C H F I N A N S I E R I N G

Medelby kännetecknas genomgående av mycket låga deklarerade in- komster. För städernas invånare är det ofta svårt att fatta hur litet kontanter man har att röra sig med i ett stationssamhälle i jämförelse med en stad. I gengäld har medelbybon naturligtvis sina fastigheter och sin egen mark. Hans ekonomiska läge gör honom rotfast, men från- tar honom rörlighet; han har en viss trygghet, men föga frihet att välja sin konsumtion.

En person i samhället har över ioooo kr. i inkomst; endast 12 har över 5 000 kr. 605 av samhällets invånare betalar överhuvud ingen skatt, vilket är en stor procent, om man betänker det ringa antalet barn och ungdom. Av de skattebetalande, som utgör 45 procent av hela be- folkningen, har 361 personer under 2000 kr. i deklarerad inkomst. Över 2 000 kr. har endast 120 personer, och av dessa har det stora fler- talet mellan 2 000 och 3 000 kr, (71 personer). Dessa enkla fakta klar- gör med ens den begränsade ram inom vilken medelbybon kan planera och fantisera med möjlighet till förverkligande. Detta är även ramen för ungdomens framtidsdrömmar; längre kan man inte komma. En pojke eller flicka i Medelby vet att om han eller hon stannar hemma hela livet kan man aldrig hoppas på mer än ungefär 1 600 kr. i in- komst normalt sett — och till och med denna blygsamma summa kan man ingalunda vara säker på. Bör man förundra sig över "flykten från landsbygden" ? Man kan visserligen invända att 1 600 kr. i Medelby har större köpkraft än 1 600 kr. i Stockholm; men det är en sanning med modifikation. All skolgång och utbildning, all läkarvård, allt högre kulturintresse ställer sig dyrare för medelbybon än för stockholmaren, medan livets övriga förnödenheter i stort sett torde ställa sig billigare. Levnadskostnadsindex och dyrortsgrupperingen, som ej räknar med sådana tjänster, är alldeles missvisande och favoriserar stadsborna.

142

En tabell över de högsta inkomsterna i samhället säger oss genast mycket om hur dess sociala grädda är sammansatt.

38000 kr. Fabrikör 9 760 Folkskollärare 8900 F. d. läroverksadjunkt 8 230 Disponent 7 900 Landsfiskal 7 900 Änkefru 7 000 Handelsföreståndare 6 630 Förvaltare

6480 6180 6 140 6090 6040 5670 5610 5180

F. d. överlärare F. d. kyrkoherde Handlande F. d. provinsialläkare Bankkamrer Stationsinspektor F. d. folkskollärare Kapten

Bland de femton högsta inkomsterna finner vi alltså inte mindre än fem fördettingar samt en änkefru; endast nio personer bland de femton högsta inkomsttagarna tillhör alltså befolkningens närande del. Det förtjänar också observeras, att fyra av de högsta inkomsterna innehas av ägare till affärsrörelser; de är fixa och ouppnåeliga på ett helt annat sätt än ämbetsmännens inkomster, som bero på studier och \ utbildning. Inom det möjligas ram faller alltså egentligen endast fem inkomster över 5 000 kr. i Medelby, nämligen folkskollärarens, lands- fiskalens, förvaltarens, bankkamrerns och stationsinspektorns. Dessa fem poster är det högsta en medelbyungdom kan aspirera till, om han — eller hon — stannar inom sitt samhälle.

Enligt alla vittnesbörd är ortens befolkning företagsam i sitt för- värvsarbete och skötsam, men trots detta måste det stora flertalets oerhört begränsade ekonomiska rörelsefrihet framhållas som det mest karakteristiska för Medelby. En så pass enkel sak som en stockholms- resa skulle för flertalet innebära en avsevärd uppoffring, som finge sparas in under lång tid. Medelby erbjuder således intet argument mot en alltmer fortskridande inkomstfördelning och inkomstutjäm- ning.

Under sådana förhållanden kommer förbättringar och renoveringar av betydelse att ligga utanför genomsnittsmedelbybons horisont. Han måste anlita andras pengar. Han måste inteckna sitt hus för att skaffa kontanter; han får en serie amorteringar att sköta. Beviljandet av kre- dit blir ett livsvillkor för honom; "köp kontant" -propagandan verkar mer anpassad för stadssamhällen än för Medelby, som ofta är bokstav- ligen tvunget att lita till förtroende och kredit.

Krediter torde i Medelby huvudsakligen beviljas från tre håll. Pri- vat lånas givetvis en hel del, men dessa krediters volym är så gott som

Antal pcrsontr

2

3

6 i 2 3

3

II

15

77

78

136

147

Inkomstpyramiden i Medelby. omöjlig att fastställa. Två kapitalister i samhället lånar ut mot 5 pro- cents ränta. Affärerna beviljar en avsevärd kredit till lantbrukarna från vår till höst. Det vanliga är här växlar, som löper på tre månader; goda kunder kan få sex månader, dåliga får bara en. Detta kredit- system har många sidor; det underlättar finansieringen för bönderna, som lider stor brist på kontanter, men det binder dem också vid den kreditgivande affären och förhindrar ur affärernas synpunkt icke önskvärda aktioner. Bönderna har haft planer på kooperativt inköp av lantbruksmaskiner, vilket givetvis skulle avsevärt förbilliga dem; sådana tendenser kan effektivt strypas genom indragning av affärer- nas kredit. Ett mycket viktigt hinder för lantbrukskooperation torde ligga just här.

Traktens viktigaste penningsinstitut är dock banken. Före 1909 reste medelbyborna till X-köping och använde bankerna

där eller hypotekskassor på andra orter. Men 1909 bildades Medelby Kreditbolag av "N. K":s dåvarande föreståndare samt en bruksför- valtare, en urmakare och tre bönder. Aktierna löd på 100 kr. men hade stigit till ett värde av 250 kr. då Medelby Kreditbolag år 1916 övertogs av den större banken, som nu har sin filial i Medelby.

Banken i Medelby betalar en halv procents lägre ränta än sparban- ken i X-köping; därför finns i ortens penninginstitut nästan bara

10 Allwood-Ranemark Medelby

144

pengar sorn folk rör på, hushållspengar. Det är huvudsakligen lant- bruksbefolkningen som sätter in pengar i banken (80 procent). Indu- striidkarna har sitt i rörelsen; deras mellanhavanden med banken i Medelby blir nästan enbart på checkräkning. För inteckningar anlitas inte heller ortens bank så mycket. 40 procent av inteckningarna pla- ceras i en sparbank i Y-köping; 30 procent i X-köping och de åter- stående 30 procenten i Medelby. Underligt nog gör man rätt flitigt bruk av två hypoteks föreningar på över 15 mils avstånd från Medelby. 30 procent av alla lån är sådana hypotekslån med stadig ränta löpande på 30—40 år. 75 procent av medelbyborna har intecknat.

Den vanliga finansieringstekniken i Medelby är annars, att man köper en tomt och så tar lagfart på den. Därpå får man ett byggnads- kreditiv mot inteckning och bygger huset för pengarna. Nästa etapp är att borgen faller bort, varvid lånet göres om till ett fast inteck- ningslån. Huset blir på så vis 1 procent billigare när det är färdigt.

Som nämnts i historiken står många hus i Medelbys centrum på donationsjord och får därför inte intecknas. Detta skapar alldeles speciella problem för Medelby. Det låser fast dem som bebo husen, så att de av brist på penningmedel inte kan företa de förbättringar och tillbyggen som vore önskvärda.

Spelet med inteckningar gör det vanskligt att bedöma medelbybornas verkliga inkomster. Man är ej skyldig att uppge var man har sina lån; det är alltså möjligt att i deklarationen ta upp mer skulder än man har. Vidare försvåras bedömningen av det förhållandet, att man kan räkna med för stora avskrivningar. En del av tillgångarna döljs också genom en undervärderad gård; lantbrukaren förbättrar sin materiella utrust- ning t. ex. genom inköp av moderna plogar, mjölkningsmaskiner, kap- sågar etc, men den härigenom uppkomna värdestegringen på gården deklareras ofta inte enligt gammal sed. Härtill kommer en särskilt i kristider ganska lönande direkt försälj ning från gårdarna, som ju är mycket svår att kontrollera; svårigheten underlättas inte genom det kända förhållandet, att deklarationsbedömningen ju ofta sker av per- soner, som "står deklaranterna nära".

Bankens medelsaldo ger ett begrepp om rörelsens omfattning. Detta har ökats från 1073000 kr. 1935 till 1 180000 kr. 1940. Samtidigt har utlåningarna ökats från 400000 kr. 1935 till 600000 kr. 1940. Men dessa siffror gälla för hela trakten runt Medelby. Av bankens 1 800 sparkasseböcker kommer ungefär 250 på Medelby socken. Man

145

beräknar, att samhällets invånare i genomsnitt har 550 kr. insatta på var bankbok. Detta ger för Medelby socken ett medelsaldo på omkring 125 000 kr. Men den av banken skapade kreditvolymen uppgår till en betydligt större summa än de inlånta medlen. Uppskattningsvis kan det röra sig om 200 000 kr. endast för Medelby socken.

Inför det andra världskrigets utbrott 1939 visade Medelby en ögon- blicklig reaktion. Många människor tog ut pengar ur banken och tesaurerade, antingen hemma i byrålådan eller i bankfack. 1925 hade banken ungefär 10 fack; 1939 var det 25 stycken, och undersöknings- året 1941 över 40. Facken kostar 7.50 och 10 kronor per år, så det blir dyrt för medelbyborna och dyrt ,för banken, ty försäkringarna är höga. Obligationer är naturligtvis viktigast och de utgör huvudinnehållet i bankfacken i Medelby. Men det är inte ovanligt att folk lägger in silverskedar, guldur, smycken och gamla arv. När folk dör i Medelby är det inte ovanligt att de, som skrivit på reverser kommer och vill bli insläppta till den dödes fack för att ta bort dem. Och kan man skaffa fullmakt så . . .

Man anser på banken, att "medelbyborna på det hela taget är rätt solida". Protester var vanligare förr än nu. Ungefär fem växlar per år protesteras, men det går mycket sällan till stämning; på sin höjd en gång om året. Ofta kommer medelbyborna tillbaka med växeln och betalar protestkostnaden; utställaren går med på att man fortsätter till nästa gång! Det är ju ofta enda sättet att få betalt av kunderna, som har en hälsosam respekt för banken.

Medelbys reaktion inför försvarslånen kännetecknades av stark en- tusiasm i början för att därefter snabbt falla till likgiltighet. I det första lånet tecknades på banken 45 000 kr. och i de två följande omkring 8000 kr. Medelbys sammanlagda insats per bankteckning gick alltså till ungefär 53 000 kr. som fördelade sig på den aktningsvärda summan av 200 personer. Så gott som allting var privat, utom 10000 kr. på kommunen. Kyrkan var även med på ett hörn med c :a 4 000 kr., varav 2 000 på den egendomligt klingande titeln "vinsädeskassan". Det upp- lyses att inga nya värden tillskapades för försvarslånet i Medelby; det var bara folk som hade fonder att ta av som placerade om dessa.

En totalbedömning av Medelbys reaktion inför försvarslånen är mycket svårt att göra exakt, då många invånare ju kan ha tecknat på annat håll. Dessutom bör man komma ihåg, att en viss procent av obligationerna inköptes på posten.

146

H E M O C H F A M I L J

V A D Ä R E N F A M I L J ?

Ur sociologisk synpunkt skulle man kunna kalla familjen "den bio- sociala livsformens institution". Visserligen är familjen mestadels bärare av många andra funktioner än barnalstring, och det före- kommer ju även i vårt samhälle barnafödande utom äktenskapet i rätt stor utsträckning. Men detta utomäktenskapliga barnafödande har åtminstone inte i vårt samhälle förmått åstadkomma någon social institution: en av den allmänna uppfattningen sanktionerad "ram" för en viss livsform. Visserligen finns det juridiska bestämmelser om det utomäktenskapliga barnets ställning i samhället, men några ceremonier och allmänt godtagna sedvänjor reglerar inte relationen mellan det utomäktenskapliga barnet och dess moder.

Vad familjen och dess övriga funktioner beträffar, står diskussionen i våra dagar het. "Har familjen överhuvudtaget några funktioner kvar?", frågas det från en del håll. Man tycks i denna diskussion vara i stort sett ense om att familjens betydelse som ekonomisk enhet håller på att försvinna, och sätter sitt hopp till de personliga relationernas styrka makarna och barnen emellan. Inom amerikansk sociologi hyser man mestadels den uppfattningen att den vedertagna grundvalen för ett äktenskap inom den euro-amerikanska kulturen anses vara "roman- tic love", den personliga attraktionen makarna emellan. På grundval av denna attraktion anser man att äktenskap bör ingås, liksom de bör upplösas om "attraktionen" skulle upphöra. Många skiftningar inom denna uppfattning förefinns dock, och i sin mest renodlade form gäller den väl mest i Amerika och — om också i viss mån annorlunda — i de skandinaviska länderna. I andra europeiska kultur- områden har man ju andra åsikter, så t. ex. i de latinska länderna, där man har en helt annan benägenhet att anse äktenskapet och familjen för en institution som inte nödvändigtvis måste inrymma

147

någon ständig "romantisk attraktion" mellan makarna. Här är i stället den ekonomiska gemenskapen och barnen det väsentliga.

Även om man, nu anser grundvalen för ett äktenskap vara den per- sonliga, "romantiska" attraktionen mellan makarna, är det inte denna attraktion som utgör det väsentliga, om man ser familjen ur social struktursynpunkt. Det finns en mångfald personliga "attraktioner" utanför äktenskapet, vänskapsförhållanden, sexuella förbindelser o. s. v., men dessa tar inte formen av institutioner. Det säregna för familjen, det som gör att den räknas som en social institution, är just dess biologiska funktion.

B A R N A N T A L O C H F Ö D E L S E K O N T R O L L

Nästan 80 proc. av äktenskapen i Medelby har haft barn. (Då med- räknas även änkor och änklingar med barn, samt de som ej har in- komst över 600 kr.; frånräknat dessa blir antalet 168.) "En-tvåbarns- systemet" dominerar — hela 70 proc. av familjerna med inkomst över 600 kr. har endast ett eller två barn. Endast 49 familjer har tre eller flera barn. De utgör 30 proc. av familjerna med inkomst på över 600 kr. Dessa familjer har tillsammans 185 barn, på de andra famil- jerna kommer 183 barn. Här nedan följer en översikt över antalet familjer med barn:

55 familjer har 1 barn 8 familjer har 4 barn 64 „ „ 2 „ 10 „ „ 5 barn 28 „ „ 3 „ 3 » 6 „

Beträffande lönerna i de barnrika familjerna, gäller följande: De familjer som har 6 barn, har en medellön på 1 706 kr., de som har 5 barn, en medellön på 1 515 kr., och de som har 4 barn, en medellön på 2 238 kr.

Årsförsäljningen av preventivmedel (kondomer) i Medelby uppgick 1940 till 19 gross. Det är givetvis omöjligt att kontrollera i vilken mån preventivmedel inköps i närmaste stad eller rekvireras per post av privata firmor. Riksförbundet för Sexuell Upplysning har icke någon försäljning till trakten. Inköp av preventivmedel sker i samhället på tre ställen: i kemikalieaffären, i pappershandeln och hos barberaren. Kemikalieaffären förde t. o. m. förra året livmoderssprutor, av vilka årsförsäljningen beräknades till c: a 6 stycken. Efter ikraftträdandet av lagen om att sprutor som försäljs i allmän handel endast får vara

!148

4 cm, långa (mot 6 förut), upphörde efterfrågan, och därmed också försäljningen. Några andra kvinnliga skyddsmedel, som t. ex. pessar eller kemiska medel, saluförs inte.

Man tycks inte kunna urskilja några särskilda samhällsgrupper när det gäller inköp av preventivmedel. "Från arbetare till direktörer", svarades det på ett håll. Lantbrukarna köper i lika stor utsträckning som samhällsborna. När det gäller åldersskillnad och civilstånd, träder emellertid stora skiljaktigheter i dagen. Köparna är i övervägande grad unga och ogifta. I den mest anlitade butiken uppgår antalet gifta kunder endast till 2 proc. av alla köparna, d. v. s. 3 stycken. Av detta låga tal att döma praktiseras tydligen andra metoder för födelse- kontroll av de gifta paren. En viss misstänksamhet mot preventiv- medel tycks göra sig gällande hos den äldre generationen: "man litar inte på gummit". Talesätt som "tar Matts ur skolan i rattan tid" synes tyda på att coitus interruptus är en spridd metod i den äldre genera- tionen. Något som eventuellt skulle kunna bidraga till den ringa användningen av preventivmedel hos de äldre och gifta, är det faktum att dessa syns vara mera generade för att anskaffa dem. De yngre och ogifta köper preventivmedel "som de köper två cigarretter", medan de äldre ofta skickar någon annan person med ett slutet kuvert, där vederbörande skrivit ned sina önskemål. När handlanden tagit emot kuvertet och läst lappen, går han avsides och lägger in de begärda preventivmedlen i ett annat kuvert, som förseglas och räcks budet — allt utan att något nämnts om kuvertens innehåll. Någon rekvisi- tion per post försiggår inte från affärerna i samhället.

Å L D E R S S K I L L N A D I Ä K T E N S K A P E N

Åldersskillnaden i Medelbys äktenskap varierar åtskilligt. Endast i 13 äktenskap är kontrahenterna lika gamla. Vanligen (i 171 äkten- skap) är mannen äldre än hustrun, men motsatsen kan också vara fallet — i 45 äktenskap är hustrun äldst, i genomsnitt c: a 4 år, med 1: 16, 1: 11, 2:8, 3:7, 6:6, 2:5 som frekvenser för de största skill- naderna. Om mannen är äldst, är han i genomsnitt 6 Yz år äldre än hustrun. I 39 äktenskap är han dock mer än 10 år äldre.

B O S T A D E N

Medelby "stadsbild" domineras av de små en- och tvåfamiljshusen med trädgård omkring. Nästan genomgående är husen av trä; ibland,

när det är fråga om nyare eller ombyggda hus, är de rappade och får på så vis ett stenliknande utseende. Ekologiskt grupperar sig husen i Medelby samhälle på ett ganska markant sätt. I själva "centrum", runt järnvägsstationen, ligger bostadshus från olika perioder. Här koncentrerar sig också de kollektiva bostadsutrymmena — kommunal- huset, de frireligiösa samlingslokalerna, posten, telegrafen, butikerna, kaféerna etc. Några kollektiva inrättningar finns dock utanför centrum: så kyrkan, ålderdomshemmet ooh småskolan, som ligger bredvid varandra en tjugo minuters gångväg väster ut från centrum. Avlägsnar vi oss emellertid från det ur byggnadssynpunkt heterogena centrum, finner vi åtskilliga särpräglade bostadsområden av homogen karaktär. Den väg som leder från centrum upp till skolan, brukade på grund av sin säregna karaktär av undersökningens medarbetare kallas "kråkslottsvägen" eller "pensionärsgatan", eftersom den kanta- des av fantasifullt utsirade "slottsvillor", som byggts vid en tidpunkt då samhället huvudsakligen var en tillflyktsort för pensionärer. Om också ett eller annat hus här moderniserats, bibehåller vägen i stort sett ärinu sin karaktär. "Pensionärsgatan" utgår från "Stureplan", så benämnd efter ägaren till en av de affärer som ligger där. Går vi från "Sture- plan" väster ut, ligger ovanför järnvägen ett område som benämns "Gärdet", en plan slätt där 30-talets rappade funkisvillor gyttrar sig i solen med sobra pastellfärger. Fortsätter vi på vägen över viadukten åt kyrkan till, träffar vi på små röda stugor på ett eller två rum. Här ser man redan sädesfält, och något litet uthus markerar att bebyggelsen är ett mellanting mellan de "riktiga" lantgårdarna och samhällsbo- städerna. Ofta har innehavarna av dessa små hus ett yrke i samhället samtidigt med att de sköter ett smärre jordbruk till husbehov. Går vi slutligen öster ut, kommer vi till "Aspängen", ett kuperat område, där typiska svenska "villor" från tjugotalet grupperar sig i fridfull grönska.

Vid den stickprovsundersökning som företogs av medarbetarna, medtogs 84 av samhällshusen och 42 hus på landsbygden. Det visade sig, att av samhällshusen den övervägande delen var byggd efter 1900, medan de flesta husen på landsbygden var byggda efter 1880. Endast 12 av samhällshusen och 10 av lanthusen var ombyggda. Antalet rum var rätt olika. I samhället är den vanligaste våningsstorleken 1—3 rum, medan det på bondgårdarna mest förekommer 2—4 rum. Gränsen uppåt varierar också ganska mycket. Av samhällslägenheterna hade

150

fem stycken 4 rum, och gick man över denna gräns, fann man bara tre lägenheter, på resp. 5, 7 och 8 rum. På landet däremot hade tre hus 5 rum, tre 6 rum och två ända upp till 9 rum. Ett rum hade endast två lantgårdar, medan motsvarande siffra för samhällslägenheterna blev 22. Man är mindre trångbodd än i städerna.

Har lantborna det bättre var utrymmet beträffar, är de dock sämre ställda så snart det blir fråga om moderna bekvämligheter. Elektriskt ljus förekommer praktiskt taget överallt i samhällshusen, medan så så gott som en tredjedel av bondgårdarna saknar elektrisk kraft. Av de undersökta samhällshusen hade 35 centralvärme, medan motsva- rande siffra för lantgårdarna var 5. Av övriga uppvärmningsanord- ningar dominerar kaminen och kakelugnen. Vattenledning och avlopp finns på 14 av bondgårdarna; i samhället har endast 47 hus sådana anordningar inom lägenheten — ett proportionsvis lågt antal.

Det anses ju vara ett utmärkande drag för svenska bondgårdar att de har ett eller flera kallrum, d. v. s. rum som står oeldade och följaktligen oanvända under vintern. I Medelby förekommer kallrum i 13 bondgårdar — vad som kanske verkar mera förvånande, är att det i själva samhället förekommer hela 18 kallrum bland de hus som undersökts. Agrarkulturéns livsmönster dröjer kvar i tätorten.

Hur ser inredningen i ett medelbyhem ut? Det är mycket svårt att ge ett generellt svar på den frågan. Man vinner inte mycket med att här komma med vaga och allmänna påståenden, och någon statistiskt tillförlitlig bild kan man knappast ge av ett så mångskiftande material. Vi gjorde "case studies" av heminredningar, av vilka här skall fram- läggas två. Den ena skildrar ett av de mera modernt inredda hemmen i samhället, den andra en bondgård av den gamla typen.

Butiksbiträde

Övervåning. Herr H. är affärsbiträde i Medelbys största affär, "N.K.". Lägenheten omfattar 2 rum och kök och hall. Ljus och ny- inredd med vattenledning, men ej centralvärme. Hyran är 325 kr. exkl. bränsle. I hyrespriset ingår trädgårdsland.

Köket. Väggarna: Panel i ljus färgton samt ljusa tapeter. Golvet: linoleum- och trasmattor. Järnspis och Punkerkök. Diskbänk med rost- fri plåt. Möblerna är alla lackerade i cremefärg, består av soffa (bäddsoffa för två), bord och tre stolar; allt beställt hos snickare i Medelby. Fru H. visar med berättigad stolthet på bordet, ritat av

151

hennes far. Det har en skiva som är uppfällbar och försedd med ställ för bakplåtar och en undre skiva användbar som bakbord. På sidan finns även en utdragbar skärbräda. På bordet ligger engelsk vaxduk. Gardinerna är av ljus etamine och sydda och broderade av fru. H. Armatur: vit glob från Fåglavik glasbruk.

Matrummet. Golvet: Linoleum i parkettmönster, hemvävd trasmatta samt Axminstermatta 170X230 cm. Väggarna: Ljusa tapeter, en- färgade. Gardinerna av svensk vistrakretong med blommigt mönster. Pelargonier och kaktusar i fönstret. Dörren till vardagsrummet inramas av en slingerväxt. Den andra dörren har draperier av enfärgat konst- silke. Framför fönstret står ett biblioteksbord med fyra stolar, sitsarna klädda med röd silkeplysch. Till vänster om bordet står linneskåpet och på rummets andra långsida står ett sideboard. Möblerna är utförda i mörkpolerad björk och beställda i Medelby. De är moderna möbler i mycket vackert utförande. Armatur: guldbronserad oxiderad mäs- sing med indirekt belysning (Asea). Väggarna är genomgående ljusa i denna våning, färgerna är alla valda med omsorg och möbleringen gjord med smak och förnuft så att rummen verkar större än de i verkligheten är. Golvet i vardagsrummet är också belagt med parkett- linoleum. Axminstermatta 2 X 3 m. Gardiner av blommig kretong. Framför fönstret ett radiobord av ljus och mörk alm. Soffan (bädd- soffa för två) och de två fåtöljerna är klädda med ylletyg i en varm röd färg från Tabergs fabrik. Bokskåpet har tre hyllor, och bland författarna märks Andersen, Flygare-Carlén, Simone Ratel, Frank Mängs. Konst: Två oljemålningar, fyra akvareller (en oljemålning och en akvarell gjorda av fru H:s broder), en glödritning. Armatur: pla- fond av råglas (Asea) och en läslampa. I soffan kuddar av blommig chintz. Dukarna på bordet och på bokhyllan handvirkade och vita. På det låga bordet mellan fåtöljerna rökställ av tenn och vas av svensk keramik. Vid dörren ut till hallen en kista från 1700-talet och över den en vävnad, gjord av fru H. Golvet i hallen är naturvitt och delvis täckt av trasmattor i glada färger. Under fönstren en korg- möbel, bord och två korgstolar.

Gammal bondgård

Köket: Korkmatta, hemvävda trasmattor. Klart gröna väggar, dör- rarna vita, målningen nött, vedbänken grön, ovanför vedbänken hand-

152

dukar. Bredvid vedbänken en vattenhink av beige och grön emaljplåt. Kaffepannan på spisen av samma material. Köksbordet vid fönstret täckt av vaxduk i blått och silver. I fönstret pelargonior, flitiga lisor och lösa blommor i glasburk, karamellpåsar, plommonkärnor, en te- sked, en visselpipa. Utsikten genom fönstret en stor åker, inhägnad av en stenmur, löv- och barrskog. På vägen bredvid fönstret ranso- neringskalender och en barometer. Fem målade pinnstolar, tre vid bor- det. På skänken, placerad mellan skafferi- och ytterdörrarna, står en liten miniatyrbyrå för knappar och sysaker. Dessutom finns där ställ för trådrullar, en korg, en herrhatt, en blå damhatt av strå, en dito av filt, två äpplen. Jordbrukarnas Föreningsblad, Barnens Härold. På väggen en hylla med en röd väckarklocka.

Kammaren: Korkmatta, 2 X 3 . Mörka tapeter, beigefärgade tråd- gardiner, bruna träkornischer. Soffan av al, gjordes av förre gårds- ägarens svärfar, på soffan ligger en grå filt. Bredvid soffan en hylla för radion som skaffades för 5 år sedan. Bredvid denna och framför ena fönstret står skrivbordet, vilket är överklätt med pegamoid (bläck, pennor, bibel och psalmbok). Snett i hörnet står en chiffonjé, på denna en spegel flankerad av två ljusstakar. Bredvid chiffonjén en korgstol och bredvid denna en symaskin med vit duk. I taket över symaskinen en ampel med kaktus. En stol och ett bord med blommor, och all vägg- yta är täckt! Ovanför blombordet en fiol på väggen. På väggen ovan- för soffan en tavla med fartyg, ovanför radion en karta, dessutom en almanack, en termometer och en försvarslåneaffisch. Över soffan ett tänkespråk i blomsterskrift: "Min nåd är dig nog, ty min kraft fullkomnas i svaghet." Dörrarna är vita, kakelugnen gul. På spjället hänger mannens kavaj. Hustrun är liten och blek med mittbenat hår, blå ögon, klädd i en enkelt rutig bomullsklänning och randigt för- kläde. Hon öppnar en dörr ut i en kall förstuga med vitt golv och trasmattor och från denna leder en dörr till finrummet. Där känns kallt och rullgardinerna är neddragna. Om möblerna kan hon ingenting berätta, för allt fanns där när hon gifte sig med mannen, och hon har aldrig frågat honom om de många och olika möblernas förflutna.

Närmast dörren vi kommer in genom står en chiffonjé av furu och på denna ligger en vit servett; på denna står en spegel mellan två ljusstakar, fem fotografiramar, två gjorda av snäckor. Golvet är trävitt, i mitten belagt med funkismönstrad korkmatta i beige och brunt. Denna fyrkant inramas av trasmattor. Fönstren är tre, ett på var-

153

Chiffonj

Köksskänk. Bord Disk- B u f f é Bord Modern

Plan för bondgårdens inredning.

ChiffMje

Skrivbor

RudfokyflQ— *

d di '

dera av rummets tre sidor. Vid två av fönstren står ett bord och tre pinnstolar. Borden är båda täckta av vita servetter och på dessa står fotografier samt bredvid dessa ligger fotografialbum med sam- metspärmar. Orgel och röd moraklocka i hörnet. På chiffonjén n:r två av vacker valnöt står tre ljusstakar på en vit servett. Färglagt vykort av kungen inom glas och ram. Soffan är högglanspolerad och vacker men klädd med randigt billigt bomullstyp. Bakom soffan ett fönster. Gardinerna: vita, av tråd, kornischer i guld och mahogny.

Bredvid soffan står ett trebent bord med vit servett. Snett i hörnet sexlådig byrå, på byrån står en spegel mellan ljusstakar, en korg med brev och kuvert, två prydnadsvaser. Bredvid byrån på väggen en klocka från mitten av 1800-talet. Klockan står. Höga avlånga tavlor med röda ramar på ena sidan av byrån. Rummet möblerat med största tänkbara hänsyn till symmetrin. Modern fåtölj (lysningspresent). Tavlorna utgörs av tre förstoringar, brudkortet och mannen som inkallad. Närmast dörren till köket en matsalsbuffé av mörk ek. Silver- kaffeservis, två glasskålar på hög fot (äpplen i skålarna), brickor och silverfat, hemvävd duk, papperskniv av trä. På hyllan står en svart tekanna. Dessutom två kaffepettrar av koppar, en vas, en fotogen- lampa, en elektrisk lampa ovanpå skåpet. Taklampa av glas och oxi- derad mässing.

154

H U S H Å L L E T

Var och vad äter man i Medelby ? Lagar man mat hemma eller äter man ute? Har de "husliga" funktionerna överhuvudtaget kollektivi- serats? För att kunna bedöma det, måste vi, vad maten beträffar, skilja på olika stadier vid tillredningen av födan. Slakt, korvberedning, bakning av matbröd m. m. görs i stort sett inte längre i samhälls- hemmen; dessa sysselsättningar har övertagits av butikerna. Själva matlagningen i egentlig mening och intagandet av måltiderna försig- går dock fortfarande i hemmen. Det finns bara ett kollektivt mat- ställe i Medelby, nämligen järnvägsrestaurangen (om man inte räknar Idrottsgården och pensionaten, som är avsedda för och anlitas av turisterna). Någon "matservering" eller annan billig restaurang i stil med städernas mjölkbarer finns inte.

Man äter således hemma. Men vad äter man ? Under nuvarande kris- förhållanden blir ju givetvis matsedeln i viss utsträckning bestämd av ransoneringsbestämmelserna och tillgången på olika födoämnen. Inte desto mindre kan matsedeln variera rätt väsentligt för olika familjer, som vi ser av nedanstående stickprov från två familjer ur olika social- grupper.

Det första hushållet omfattar 9 personer: mannen, banarbetare, 51 år, hustrun, 44 år, ytterligare en vuxen (grundläggare, 31 år) samt 6 barn i åldern 3—16 år. Mannens lön uppgår till 250 kr. i månaden; bo- staden, som omfattar ett rum och kök, ägs av familjen. Elektriskt ljus finns, däremot inte skafferi eller matkällare. Maten lagas på ved- spis. Hushållet innehar 6 st. tilläggskort n: r 1 för bröd, 4 st. till- läggskort för matfett och 9 st. rabattkort för smör.

Som jämförelse med denna barnrika familj tar vi en relativt välbärgad handlande familj utan barn. Båda makarna, som är resp. 35 och 31 år, arbetar i affären, och hushållet omfattar även ett bi- träde på 18 år. Mannens kontanta arbetsinsats uppges ha varit 3 200 kr. under 1940. Bostaden, som hyrs i öppna marknaden, omfattar 5 rum och kök. Elektriskt ljus och skafferi finns. Maten lagas här liksom i förra fallet på vedspis. Inga tilläggskort finns.

Handlandefamiljen har, i motsats till banarbetarens, endast 4 mål om dagen — där förekommer endast ett morgonmål, men det är i stället så mycket kraftigare. Kvällsmålet, som hos banarbetar familj en är rätt bastant, inskränker sig hos handlandens till en kopp te eller ett glas mjölk med smörgås. Gemensamt för de båda familjerna är att

I. Matsedel för 14 dagar:1 B anarbetarfamilj

Mål 1. Mål 2. Mål 3. Mål 4. iMål 5. Månd. Kaffe m. Gröt 0. mjölk, Köttbullar m. Kaffe m. Stekt potatis,

dopp. smörgås. potatis, lingon- dopp. fläsk, mjölk,

mos m. mjölk. smörgås. Tisd. >> Potatis, korv, „ Stekt potatis,

lingonmos m. fisk, mjölk.

mjölk. Onsd. Potatis m. Te med

pölsa; syltade gås.

päron, mjölk. Torsd. Choklad m. „ Morotpannkaka, Fruktsoppa,

smörgås. fläsk, lingon- smörgås.

mos m. mjölk. Fred. Kaffe m. Potatismos m. „ Gröt, mjölk,

dopp. fläsk; kräm, smörgås.

mjölk. Lörd. „ Stekt potatis, Potatis, kött- Choklad,

smörgås, bullar, lingon- smörgås.

mjölk. mos m. mjölk. Sönd. Kaffe m. Grönsakssoppa Gröt, mjölk,

dopp. m. kött, plät- smörgås.

tar m. sylt. Månd. Gröt, mjölk, Potatis, Choklad,

smörgås. fläsk, lingon- smörgås.

mos m. mjölk. Stekt potatis, Tisd. Potatis, pölsa, kräm, mjölk. fläsk, mjölk, Onsd. Choklad m. >» Potatis, korv, Smörgås och

smörgås. fruktsoppa. mjölk. Torsd. Kaffe m. Plättar m. Potatis m. fisk, „ Stekt potatis,

dopp. sylt, smör- lingonmos m. fläsk, mjölk,

gås, mjölk. mjölk. Fred. Gröt, mjölk, Potatis, kött- Potatis, sill,

smörgås. bullar, lingon- mjölk, smör-

mos m. mjölk. gås. Lörd. >> Potatis, kött, Smörgås och

mjölk, lingon- te.

mos. Sönd. >» Potatis, fisk,

_ kräm, mjölk.

1 Formuleringen kvarstår oförändrad såsom husmodern skrivit ned den. Märk att med undantag av första middagen ordet "potatis" genomgående står före kötträtten.

iS7

156

II. Matsedel för 14 dagar:

Mål 1. Mål 2. Mål 3. Mål 4. Sönd. Kaffe, bröd. Potatis, fläskstek, Kaffe, bröd. Te, smörgås.

jordgubbar med grädde. Månd. Havregrynsgröt, Potatis, köttbullar, „ Mjölk, smör-

smörgås. lingon, mjölk. gås. Tisd. Stekt fläsk, Stekt sill, potatis, „ Te, smörgås.

potatis, smörgås. filbunke. Onsd. Havregrynsgröt, Stekt strömming, spe- „ Mjölk, smör-

smörgås. nat, jordgubbskräm. gås. Torsd. Stekt Wienerkorv, Grönsakssoppa, plättar, „ Te, smörgås.

potatis, smörgås. sylt. Fred. Choklad, smörgås, Potatis, fläskkorv, „ Mjölk, smör-

äppelmos med mjölk. gås. Lörd. Havregrynsgröt, Stekt sjötunga, kräm „ Te, smörgås.

smörgås. på blandad frukt. Sönd. Kaffe, bröd. Fläskotlett, potatis, „ Mjölk, smör-

hallon m. grädde. gås. Månd. Pytt i panna, Stuvade morötter, „ Te, smörgås.

smörgås. köttbullar. Tisd. Risgrynsgröt, Sill, potatis, gräslök, „ Mjölk, smör-

smörgås. lingon och mjölk. gås. Onsd. Stekt falukorv, Stekt torskfilé, tomat- „ Te, smörgås.

potatis, smörgås. sås, nyponsoppa. Torsd. Mannagrynspud- Kallops, potatis, äppel- „ Mjölk, smör-

ding, smörgås. kaka, vanilj sås. gås. Fred. Kroppkakor med Grönsaksbullar, tomat- „ Te, smörgås.

lingon, smörgås. sås, äppelmos m. mjölk. Lörd. Ägg, sill, smör- Fiskgratin, potatis. „ Mjölk, smör-

gås. gås.

de dricker kaffe på eftermiddagen — vanan att dricka kaffe vid 4- tiden tycks för övrigt vara utbredd över både samhälle och landsbygd i Medelby.

Vid en blick på de återgivna matsedlarna, i synnerhet den första, förefaller det som om köttkonsumtionen vore ganska stor jämfört med förbrukningen av andra födoämnen. Båda charkuteriaffärerna på orten intygar också att folk är mycket ivriga att få ut sina ransoner. I synnerhet arbetarna, som förr inte köpte tillnärmelsevis så mycket kött som de nu (1941) får på sina kort, köper mangrant ut vartenda gram av ransonen, och har således ökat sin köttkonsumtion.

Hur har annars krisen inverkat på mathållningen, vad köttet be- träffar? Man har delvis ändrat sina inköp — förr köpte man t. ex.

157

sällan blodmat och inte heller ben — båda dessa varor är nu mycket begärliga. Av de "rena" köttvarorna säljs det malda köttet mest, där- näst kött med mycket ben i. Av de benfria varorna väljer man om möjligt sidfläsk. Smörgåsmat med kuponger har ingen marknad längre — man spar sina poäng till "rejäl" mat och nöjer sig med sillburkar etc. som smörgåstilltugg. Varorna har för övrigt standardiserats märk- bart under krisens inverkan — man kan t. ex. inte göra all den smör- gåsmat som förr efterfrågades, och korvsorterna måste också inskrän- kas. En viss variation i försäljningen märks under turistperioderna — på sommaren säljs exempelvis mycket inälvor till pensionaten — de "vanliga" samhällsborna brukar mycket sällan köpa sådant, möj- ligen med undantag av lever.

Om försäljningen av inälvor varierar säsongsvis, är detta ännu mera påfallande när det gäller fisken. Omsättningen fördubblas här under sommarmånaderna, till största delen beroende på leveranserna till pen- sionaten och sommargästerna. Det finns två fiskaffärer i samhället, och dessutom tillfällig försäljning på "torget" — den öppna platsen vid järnvägsövergången. En tredjedel av all fisk som säljs är ström- ming. För övrigt köper man mest kolja, sill, gädda och torsk. Omsätt- ningen på fisk i en av affärerna beräknas till 3—400 kg. i veckan (med undantag för sommarmånaderna).

Den ena av fiskaffärerna säljer också frukt och grönsaker — dessa utgör omkring en tredjedel av omsättningen. Ytterligare en butik i samhället för trädgårdsprodukter tillsammans med blommor och söt- saker — grönsakerna går emellertid sämst och hållas enligt uppgift mest "för syns skull". För övrigt säljs grönsaker på torget vissa vecko- dagar av en trädgårdsmästare i Aspängen. Denne saluför även, i mån av behov, brukets grönsaker. Affärerna hämtar också frukt och grön- saker från bruket, men föra därjämte produkter från avlägsnare od- lingar. Någon sluten produktions- och konsumtionsenhet föreligger alltså inte här — bruket levererar sina produkter till trakter långt bortom socknens gränser, liksom socknen köper trädgårdsprodukter utifrån. Man bör, beträffande grönsakskonsumtionen, inte glömma att många familjer har en egen liten trädgårdstäppa där de förutom blom- mor även odlar några grönsaker. En del av pensionaten har också egna köksträdgårdar.

Kläderna produceras inte hemma i samma utsträckning som förr. Det finns tre sömmerskor i samhället, ett skrädderi, en "byx-

158

skräddare", en lagningsskräddare och en konfektionsaffär. När det gäller tyger och färdigsydda kläder, har man ju också ganska nära till närmaste stad, om urvalet i medelbytrakten inte räcker.

Skrädderiet ligger utom socknen, men kundkretsen utgörs endast till V 10 av invånarna i Medelbys grannsocken. Skrädderiet tillverkar både herr- och damkläder — dräkter och kappor av varjehanda slag. En herrkostym betingar för närvarande ett pris av 120—190 kr., inklusive tyget, som tillhandahålls av skräddaren. En damdräkt kos- tade före krisen 60—90 kr. — 1941 får man betala 90—150. En dam- kappa kunde man få för 100 kr., nu har dessa plagg stigit till 130— 140 kr. Man producerar c : a två herrkostymer i veckan. Under året har man utfört i runt tal 60 beställningar (inklusive damkläder).

Krisen har inom klädesbranschen inte bara medfört höjda priser (som folk för övrigt gärna betalar, om de därigenom tror sig und- slippa cellull-inblandning i tyget), utseendet på kläderna har också för- ändrats. Förr hade man nämligen enbart engelska modejournaler för herrarna och franska för damerna (vilka emellertid också sägs ha följt den engelska stilen). Nu, när dessa journaler inte längre kommer, använder man tyska, och på sista tiden har man t. o. m. börjat använda svenska journaler.

Ett av medelbyhushållens största problem är tvättfrågan. Långt-

ifrån alla hus har egen tvättstuga, och det kollektiva behovet är här ganska bristfälligt tillgodosett. Den samhällsgrupp, som har det bäst härvidlag, är järnvägspersonalen — för dem har nämligen staten ord- nat en modern tvättinrättning med varmvatten och andra moderna bekvämligheter. Stationsinspektorn har också låtit insätta ett badkar, så att möjligheter till varmbad finns mot en ringa avgift. De övriga samhällsborna har det sämre ställt både vad tvätt- och badmöjligheter beträffar. Tre—fyra privata tvättstugor hyrs ut till allmänt bruk, men de är samtliga av den gamla primitiva typen. Några äldre fruar tar dessutom emot tvätt hemma hos sig. Det har länge varit fråga om att få till -stånd en modern, kollektiv tvättstuga och en badinrättning — en förening för detta ändamål startades redan för flera år sedan av initiativrika samhällsbor. Ännu har emellertid inga resultat nåtts på denna väg.

P E R S O N L I G A R E L A T I O N E R . " F A M I L J E -

A T M O S F Ä R "

Familjen är inte endast en biologiskt viktig samlevnadsform. Inte består den heller enbart av en grupp individer som äter och sover tillsammans. Den är dessutom ett de personliga relationernas fokus. Visserligen finns det många slag av personliga relationer som faller utanför familjens ram, även intima sådana såsom t. ex. vänskaps- relationer, sexuella relationer m. m. Men äktenskapet utövar ett starkt inflytande på de personliga relationernas utformning både inom och utom familjens ram. En persons vänskapsförhållanden t. ex. påverkas av det faktum att vederbörande är gift eller ogift. Dels direkt, genom att vederbörande som gift tvingas ta hänsyn till makens åsikter o. s. v., men även indirekt. Det är inte bara respektive makars svartsjuka eller frånvaro av svartsjuka som förhindrar eller stimulerar relationer med utomstående — äktenskapet spelar genom sin blotta existens en stor roll för utformningen av relationer utom äktenskapet på grund av den sociala sanktion det åtnjuter. Det anses att en gift person bör uppträda annorlunda i sitt förhållande till andra än en ogift, och detta "det anses" är en stark formgivande kraft i den sociala verkligheten.

Diskussionen kring dessa frågor är ju i våra dagar mycket livlig. På grund av problemets intima karaktär har vi här inte kunnat be- driva någon systematisk undersökning. Nedanstående referat av en diskussionskväll hos en av Medelbys familjer kanske dock kan ge en intressant inblick i hur man kan uppfatta vissa relationsproblem inom äktenskapet. Samtidigt ger referatet måhända ett visst intryck av vad man i en tänkande svensk nutidsfamilj uppfattar som problem och vad man anser sig kunna diskutera.

Familjen i fråga omfattar man och hustru, c: a 40—45 år gamla, samt ett barn i skolåldern. Sällskapet omfattade förutom de båda makarna och intervjuaren ytterligare en medelbyfru. Vi kan kalla familjen för Eriksson och medelbygästen fru Olsson.

Samtalet börjar i en butik. Fru Eriksson står och resonerar med en järnvägstjänsteman. De övriga i butiken börjar skämta om fru E. och ifrågavarande järnvägsman. Herr E. säger: "Ja, se, vi har klara papper oss emellan. Det gjorde vi opp när vi gifte oss. Var och en har sin fulla frihet. Det är ingen som frågar efter vad den andre gör — här är inget spionage! Annars blir det ju diktatur!

n Allwood-Ranemark Medelby 161

160

Äktenskapet är väl just till för att utöka friheten — vad skall det annars vara till för? För att två människor skall kunna hjälpa var- andra — annars blir det ju rena tvångströjan!" — "Ja, men det vill det väl gärna bli i alla fall", säger fru Olsson, en 30-års dam, som ser ut som om hennes huvudintresse här i livet var sötsaker och erotik.

Fru Eriksson, fru Olsson och intervjuaren går upp i Erikssons vå- ning. Herr E. stannar i butiken så länge. Fru E. börjar tala om hem- biträdeslagen — det nya betänkandet som kommit. Hon anser att det är alldeles för partipolitiskt. "Bara klickväsen, annars tycker man att i en sådan utredning skulle sakkunskap vara företrädd från olika håll och det skulle inte vara avgörande till vilket parti man hörde." Hon anser frågan vara ensidigt behandlad; "inga krav på arbetstagaren, bara på arbetsgivaren". Samtalet övergår till ett annat betänkande, nämligen befolkningskommissionens. Fru E. påpekar att hon gärna skulle vilja ha det i sin helhet och vill gärna låna delen angående "gift yrkeskvinna", som intervjuaren är i besittning av. Trots sitt intresse för befolkningskommissionens betänkande förklarar fru E. dock att hon inte har "något större förtroende för myrdalarnas ut- redningar". Alva Myrdal har haft det för bra — hon kommer från ett gott hem, har aldrig fått känna vad det vill säga att inte ha pengar till studier, hon har gift sig bra och har överhuvudtaget inte behövt känna det sociala trycket och osäkerheten för morgondagen. Under sådana förhållanden kan man inte få en riktig inställning till de sociala problemen. Fru E. berättar om sin egen familj, hon kommer från ett lantbrukarhem — alla syskonen har nu olika social och ekpnomisk ställning, och det kan vara svårt till och med för dem som syskon att sätta sig in i varandras ställning.

Herr E. kommer upp från butiken och sätter sig i soffhörnet. Det psykiska kraftfältet i rummet ändrar karaktär och intensifieras i märkbar grad. Herr och fru Eriksson fungerar som negativa-positiva poler, och strömkretsen går omkring intervjuaren som "spole". Det blir ingen egentlig sällskapskonversation, utan mera en dialog, ett intensivt växelspel mellan de båda makarna. Det är mycket fascine- rande att iakttaga hur herr och fru E. använder intervjuaren som medium sig emellan — det främmande element som denne såsom "outsider" utgör, används som reagens-sten för att visa sig från nya sidor för varandra.

161

Herr och fru E. har olika åsikter i fråga om hvinno emancipationen. Herr E. anser att kvinnan kommit in på fel bog, hon tog inte sin kvinnlighet med i emancipationen. Försöket att gå i manliga fåror måste misslyckas — nästa fas i utvecklingen kommer att bli en åter- gång till hemmet. Fru E. motsätter sig bestämt att kvinnan skulle ha förkvävt sin moderlighet genom emancipationen — det är absolut nödvändigt att en kvinna har sin ekonomiska självständighet för att få den psykiska. Hemarbetet betraktas med ringaktning. "Ja", säger herr E., "det är det att ni haft mindervärdighetskomplex sedan sekler tillbaka. Hemarbetet ringaktas inte alls. Se nu på en fabrik t. ex. — där sitter kvinnor i en lång rad: 20, 30, 40 år gamla — vad är det för ett liv! Dom sitter där och gifter sig inte! Kärlekslivet, det ordnas ändå, men familjer bildas inte!" Fru E.: "Ja, det är för att ingen vill gifta sig med dem — karlarna är för lata, det finns massor med gamla ungkarlar!" Herr E.: "Ja, då skulle dom buras in, hela bunten!"

Samtalet glider in på nativiteten. Herr E.: "Socialdemokraten skrev nyligen i ett nummer att den låga svenska nativiteten berodde på ekonomisk otrygghet. Samtidigt har man ju alltid hört från det hållet att det är en så oerhörd ekonomisk otrygghet i Tyskland — hur går det ihop? — Vi skördar sådden nu av propagandan. När socia- listerna började — vem minns inte Hinke Bergegren och deras an- hang som till varje pris ville få folk att slippa barn! Den utveckling som vi har genomgått, det är en kunskap till döds — nu skördar vi frukterna! — Det är ju i alla fall genomgående att i alla demokratier sjunker födelsesiffrorna och i de autoritära staterna — Sovjet, Tysk- land, Italien — eller vad man nu kallar dem — är det inte samma ut- veckling. Sedan kan man ju lämna frågan öppen." Herr E. jämför vår befolkningsutveckling och Rysslands och undrar "hur det skall gå". Herr E. glider därefter över på frågan om aborter och fram- håller apropå Sovjet att där råder full frihet i fråga om aborter — och när intervjuaren påpekar att lagstiftningen nu omlagts svarar han att "lagstiftningen är fortfarande densamma, men läkarna måste personligen göra vad dom kan för att försöka få kvinnan att fram- föda barnet. Reaktionen blev för våldsam efter bundenheten — full- komliga massor med aborter gjordes ju första tiden. Men yrkar en kvinna på det måste läkaren göra henne till viljes. Medan här i Sve- rige saken är praktiskt taget omöjlig om inte kvinnan är sinnessjuk

162

eller det gäller 'åtminstone-hennes liv*." Vi diskuterar den nya abort- lagstiftningen och både herr och fru E. finner den "tämligen omöjlig" och förfuskad. Fru E. förhåller sig ganska passiv under denna fas av diskussionen, men betonar några gånger mycket starkt att "hur skall det gå med ett samhälle där reproduktionen är så ordnad att elitskikten i det hänseendet inte fungerar, utan de minst värdefulla skikten står för återväxten".

I fråga om dominans förhållandet mellan man och kvinna är herr och fru E. överens. Hela frågeställningen är felaktig, menar de. "Det är just det fina med det hela att ingen dominans finns där — det är en balansfråga med alla maktfrågor bannlysta." Herr E. tycker att han sammanfattar resultatet av diskussionen när han säger: "ingen dominans men olika domäner." Fru E. säger: "kamratskap mellan man och kvinna är absolut det underbaraste som finns". De övriga i säll- skapet instämmer — fru Olsson dock något svagt och frånvarande. Fru E. berättar om hur "oerhört mycket roligt" hon haft med andra män, både gifta och ogifta. Korrespondens för hon fortfarande med en mängd olika personer hon träffat och trivts med. "Ja, det vet man nog", säger herr E., "jag får bära stora packar till henne då och då. Och karlar som hon kände innan hon träffade mig, dom kommer fort- farande resande sina 90—100 mil för att träffa henne — och dom får jag ta emot här i vårt hem — här på soffan ligger dom och när dom bott här några dar så reser dom igen — så nog vet man vad man får tåla! Men det är så hälsosamt, så hälsosamt faktiskt!" Fru E. berättar om de gifta män hon varit god vän med och säger att deras fruar har inte haft minst trevligt av det. En av fruarna som hon lagt bort titlarna med genom sin brevväxling med mannen, var mycket nyfiken på henne och fick äntligen träffa henne. "Men att du inte blivit kär i Elisabet", sade frun, "hon är ju riktigt rar!" Fru E. tillägger: "Hon hade väl trott att jag var rysligt ful, eftersom hennes man varit så mycket tillsammans med mig och ändå inte hade blivit kär!"

Man börjar diskutera barn och relationen till dem. Fru E. säger att det i hennes liv inte funnits något så fullkomligt som när hennes dotter ammade för första gången. Det var den "fullkomliga kontak- ten", "själva livsnerven", allting annat försvann, existerade inte. Det framhålls att barnen är mycket starkare bundna till modern än till fadern, i synnerhet gäller detta män, som t. ex. i feberyrsel ofta ropar på sin mor — detta lär sällan hända med kvinnor. Herr E. påpekar

163

att deras egen dotter är mera beroende av hans fru än av honom. Han berättar att han häromdagen frågade dottern om det inte skulle bli tråkigt när mamma reste ifrån henne till Stockholm. Dottern und- vek att svara och grimaserade till med ett spotskt: "Dig skulle jag nog reda mig utan!" Herr E. påpekade fint att han troligen rört vid en mycket ömtålig punkt — han hade sårat hennes självständighets- känsla genom att trycka på den svagaste punkten — beroendet av modern, och så hade barnet våldsamt kastat sin hävdelsedrift över honom som kompensation och försvar.

Fru E. säger att 80 procent av alla äktenskap lär vara olyckliga. Att det finns så många olyckliga äktenskap anser hon bero på bl. a. att "många låter sådana saker som erotiska förvillelser förstöra sina äktenskap. Det måste finnas balans mellan kropp och själ — där har bl. a. den nutida kristendomen gjort sitt radikala felgrepp". Den har, enligt fru E., fullkomligt delat på kropp och själ och ensidigt inriktat sig på själen. Det finns inte två saker där, utan en. Herr E. instämmer häftigt — så fort man börjat skilja på kropp och själ uppstår alla komplikationer och alla konflikter. Han påpekar bl. a. att det stora felet med bibeln är att den betraktar saker och ting enbart ur mora- lisk synpunkt. Fru E. invänder häremot att det gör den inte — hon citerar: "Din kropp skall vara ett den helige andes tempel" och till- lägger detta citat den meningen att man skall vårda sin hälsa därför att ens psykiska hälsa beror på den fysiska. Hennes man infogar emellertid att han tror nog att aposteln Paulus tänkte på något helt annat när han skrev det där stycket. Fru E. säger då att "Paulus var dum, han var dum på många sätt, men det är bra, det är det bästa han sagt". Fru E. fortsätter ett stycke med sin balanstanke i utvidgad bemärkelse. Nu är herr E. emellertid inte ense med henne längre: "Jag skall säga dig att det finns dom som blir sjuka av balans, går under på det. Ytterligheter måste finnas, man får t. ex. inte underskatta extasens betydelse."

Fru E. talar om bristande livsvilja. Man måste, anser hon, vara positivt inställd till livet; det finns så oerhört mycket att leva med i, människorna ser inte livet. Speciellt i Sverige fattas livs- viljan. Man måste tro. "Tron försätter berg" (herr E. instäm- mer). "Det du tror det sker dig", citerar fru E. från bibeln, övertygat och entusiastiskt. Hennes man börjar emellertid komma in på ett annat spår och talar om helbrägdagörelse och hypnos som "lär

164

kunna förklaras rent vetenskapligt". Hans fru vill dock inte höra talas om dessa saker i samband med hennes påstående nyss, och för- klarar att det är två skilda saker, den tro hon menar och hypnos etc. Herr och fru E. kommer i dispyt om att inte ha läst bibeln ordentligt. Samtalet kommer in på frågan om psykologisk och moralisk sanning. Herr E. menar att dessa båda sanningsbegrepp är skilda saker, fru E. hävdar däremot att det inte finns någon skillnad mellan dem. "Jo", säger herr E., "jag känner en fackpsykolog som gör allting, begår förbrytelser av alla slag för att han vill komma de psykologiska er- farenheterna inpå livet, 'få deras sanning' så att säga." Fru E. säger att religionen har byggt sina grundtema på begreppen synd och san- ning. Hon betonar miljöskillnadens betydelse. Det där att ha fastställt vad som är synd, det är ju fullkomligt omöjligt. Var och en på sitt håll måste man söka sanningen, på sin egen väg. 'Dina vägar äro inte mina vägar', står det i bibeln. Det är dömandets princip som är felaktig, den måste bort!" — "Ja, men", säger herr E., "det måste ju finns vissa samhällsnormer!" — "Ja, det är därför att den stora massan inte tänker överhuvudtaget, det är ju bara ett fåtal som verk- ligen gör det", svarar fru E.

Herr E. påpekar skillnaden mellan t. ex. huvudskallejägarnas sam- hällen och vårt — infödingen har absolut inte mera dåligt samvete för att han har en samling väl avkapade huvuden än vad vi har för att vi har en välsorterad bokhylla — han förevisar dem med samma stolthet. "Och inom samma samhälle t. ex. — om jag går ut och skjuter en människa på gatan så blir jag inburad och betraktas som förbrytare mot samhällets grundregler, men utbryter det krig och jag dödar ett hundratal personer med samma gevär så får jag heders- utmärkelser och betraktas som en ypperlig samhällsmedlem. Inte ens inom bibeln fungerar det konsekvent. Jesus säger: 'Om någon slår dig på den ena kinden så vänd den andra till.' Alltså anbefaller han att man inte skall bruka våld. Strax efter står det omtalat hur han gick in templet och piskade ut judarna som handlade där. Och det ville han ju inte heller låta påskina, att det fanns konsekvens hos honom — jag tror att han var mycket anspråkslös, och att evange- lierna framställer honom mycket mera 'på trumman' än han själv var." Herr E. börjar tala om kärleken som basis för den kristna religionen. "Om någon blir omvänd och får se en pilsnerflaska eller en dansbana så upprörs hans jag över dessa rysliga företeelser. Innan han blev

165

omvänd tolererade han pilsnerflaskor och dansbanor — det är alltså precis samma människa som förut fastän han nu är egoistisk på ett religiöst sätt, och mycket mera egoistisk till på köpet, eftersom egois- men nu har en allomfattande rättfärdighet över sig. Religionen är överhuvudtaget en oerhörd utvidgning av egoismen — vilken religion man än tänker på, så 'finns det ingenting annat än den', alla andra religioner är förkastliga. Dom vill utesluta varandra i stället för att ta varann i hand och se att det är samma behov hos människorna dom bygger på. Söderblom har ju påpekat överensstämmelser mellan t. ex. en australnegers och vår religion i Gudstrons uppkomst. Och att kristendomen gör gällande ensamrätt på att ha kärleken till basis — tänk på hinduismen som jämförelse. Den religionen har väl i så fall mycket större vördnad för livet — där dödas ju inte ett djur en gång, allt får leva tills det dör. Där står sig nog kristendomen slätt." Fru E. har gått ut och hämtat Henry Lanz: "Etisk Objek- tivitet". Den tycker hon är mycket bra och lägger boken i intervjuarens knä. Sedan föreslår hon en smörgås och ett glas mjölk och försvinner ut i köket. Fru Olsson, som börjat se allt mer och mer uttråkad ut, följer med henne.

Herr E. börjar prata med intervjuaren. Han anser att Viktor Ryd- berg är oerhört aktuell just nu. "Vad rätt du tänkt" etc. I fråga om formen sätter han Fröding högst. Han talar om tragiken som skapande faktor, om Frödings totala oförmåga att anpassa sig socialt, om hans personliga moral som "föll utanför samhällets gränser". Herr E. frå- gar om intervjuaren har läst "En morgondröm" och säger efter en sonderande blick att han anser den vara "moraliskt storslagen". Han berättar om Frödings försvarsskrift efter åtalet, där författaren skulle ha skrivit: "Jag har inte sett att någonstans i Sveriges lagar köns- umgänge är förbjudet, tvärtom påbjudes det i det av kyrkan heligt instiftade äktenskapet." Herr E. framhåller att humorn har räddat många situationer.

Damerna kommer in med smörgåsarna. "Mat är i alla fall en härlig uppfinning", säger herr E. och tar en

smörgås. "Men jag vet en ännu härligare uppfinning", säger han när han tuggat en stund — "kvinnan, det är verkligen en härlig upp- finning!" — och så tittar han på sin fru. "Det enda felet med er är att ni har era evärdeliga mindervärdighetskomplex."

166

Samtalet fortsätter på den inslagna vägen och'-herr E. säger att kvin- nan har de viktigaste funktionerna i samhället — en karl kan smita ifrån sin uppgift, men det kan inte en kvinna. Hon bär egentligen en mycket tyngre börda, men har också en större förmåga att uppleva på kärleksområdet, t. ex. genom moderskärleken, som en man ju är utestängd ifrån. Fru E. frågar om han menar att kvinnan har större chanser att leva ett rikare liv än mannen. Joo, det menade han — "men det vet inte männen". — "Jag undrar om kvinnorna i allmänhet vet det heller", säger fru E.

Vi kommer in på odödlighetsproblemet. Herr E. talar om jagmed- vetandet — det individuella medvetandets fortbestånd efter döden. Han går igenom de olika möjligheterna man diskuterat för "odödlig- heten", den biologiska etc. Fru E. hänvisar till en bok av Strömberg: "Universums Själ", och anser ätt någon permanens för det individuella medvetandet inte finns — "det är absolut omöjligt" — men att det individuella medvetandet har sin odödlighet genom den stämpel det sätter på andra människor. Medvetandet är enligt henne en funktion av kroppen, och förvandligen genom döden är densamma som i växt- riket. "Det är så naturligt", säger hon förtröstansfullt. Herr E. framkastar beträffande medvetandet att personer ju blir gamla och sinnesslöa och följaktligen förlorar sitt medvetande redan i livstiden, innan kroppen har förvandlats. "Ja, dom har haft sin evighetsperiod", säger fru E. "Därför är traditionen så viktig", fortsätter fru E., "den är ju odödlighetsmediet."

Fru Olsson har hittat en veckotidning. Herr E. uppmärksammar en rad i novellen som fru Olsson läser och säger: "Det här 'dr väl i alla fall!" Han läser upp någonting som sägs till en mansperson om en ung flicka: "Hon måste tas väl vara på. Hon är sund och levnadsglad, så låt henne hållas — men i ditt sällskap!" — "Det är väl i alla fall den renodlade egoismen, den eviga egoismen", säger herr E. "Så länge det skrivs såna saker kommer männen fortfarande att vara som dom är! Kvinnan skall övervakas, hon kan inte sköta sig själv. 'Bara i ditt sällskap' — där har vi det typiska — 'bara för mig', 'ingen annan'. Då förbiser man ju fullständigt det psykologiska faktum att en människa inte kan vara trevlig alltid!"

Den ovanstående familjediskussionen kan inte sägas vara typisk för

en medelbyfamilj "vilken som helst". Ett sådant referat vore för övrigt

167

omöjligt att åstadkomma — då skulle man ju förneka samhällets och människornas strukturering. Det finns givetvis olika slags familjer i Medelby likaväl som annorstädes, och någon "Medelbyfamilj" existe- rar endast som en oriktig abstraktion, i den mån den inte differentieras till olika typer. För övrigt kommer man här in på mycket svåra metod- problem. När det gäller en så pass svåråtkomlig sak som vad som dryftas inom familjen, vilket förhållande som råder mellan makarna, "atmosfären" i hemmet etc, kan man inte statistiskt utvälja det material man anser representativt — dels därför att man inte på förhand vet vad som är representativt, och dels därför att man i fråga om att få tag på materialet helt enkelt är hänvisad till omständigheterna. Man kan inte bli inbjuden till alla familjer, och även om så vore fallet, är det föga sannolikt att samtliga dessa skulle låta intervjuaren få en inblick i vad som rörde deras personliga förhållanden eller deras in- ställning till livet. Det sista bl. a. därför att de själva i många fall kanske inte skulle vara medvetna om att de hade någon inställning överhuvudtaget. De handlar nog efter en viss inställning, men pratar inte om den, — antingen, som sagts, därför att de inte är verbalt medvetna om den, eller därför att de inte anser den socialt acceptabel.

Denna familj tillhör utan tvivel samhällets "elit". Familjen är socialt verksam och tillhör den krets som "håller i samhällstrådarna", via styrelser och föreningar av olika slag. Man kan lugnt säga att familjen är intellektuellt medveten.

Samtalet som ovan refererats kan alltså på sätt och vis ha typ- värde, eftersom det ger en bild av en intellektuellt medveten familj i dess växelspel med en person av en mera "gängse", icke intellek- tuellt medveten typ. Samtalet kan dessutom sägas vara tidstypiskt, dels på grund av diskussionens innehåll, dels med tanke på det sätt, på vilket det förs. Värdenormernas relativitet, "frihet" inom äkten- skapet, nativitetsproblemet ur politisk synpunkt, odödligheten i dess fysiskt-kollektiva och psykiskt individuella form, etc. — alla rör de vid vår tids centrala idédebatt. Öppenhjärtigheten på det erotiska om- rådet, antydningarna på det politiska, samt det sociala betraktelsesättet som grundton vid behandlingen av vissa frågor syns också vara rätt utmärkande drag för diskussionsstilen i våra dagar. Intressant är att studera inställningen till religionen i det ovan refererade samtalet. Man säger sig vara oppositionellt inställd mot kristendomen, man kritiserar den från en konfessionslös, närmast synkretistisk ståndpunkt.

168

Man utgår från människors "behov" och försöker alltså nå en psyko- logisk grundval för religionsyttringar överhuvudtaget. Man bekänner sig till "tron" som psykologiskt tillstånd utan att närmare ange denna tros inriktning. Ett intressant faktum är att man har en hel del vär- deringar gemensamma med kristendomen: "egoismen" anfalls ju våld- samt; man accepterar i och för sig det som centralt angivna kristna kärlekskravet, och angriper kristendomen bl. a. just därför att den icke uppfyllt detta sitt krav i lika hög grad som exempelvis hinduis- men. Att märka är också, hur traditionen visar sitt grepp på det religiösa området: fast man närmast anger sig vara anti-kristlig eller åtminstone religiöst indifferent, vimlar samtalet av bibelcitat, och man kommer till och med i disypt om att inte ha läst bibeln ordentligt.

169

S K O L A N

Solen lyser in över trettio gul fernissade skolbänkar i Medelby små- skola. På orgeln blänker en bukett gula kabbelekor mot nyutslaget björklöv. Klara barnaröster sjunger: "Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara." Klockan är tio minuter i nio, skoldagen har nyss börjat, och när andaktsstunden är över, börjar den första lek- tionen; i dag är det kristendom. Ännu återstår emellertid tre böner: först en "barnabön", så Fader Vår och slutligen en bön som klassen själv "gjort": "Gode Gud, hjälp alla dem som äro i krig och fara, och skydda vårt älskade fosterland."

Lärarinnan reser sig från orgeln och går fram till sitt lilla bord, som står på en estradliknande förhöjning framför bänkraderna. Hon sätter sig på stolen, tar fram en bok och börjar tala till klassen. Hon påminner dem om att de ju brukar tycka om när hon berättar sagor för dem, och talar om tomtar och troll och häxor. I dag skall hon berätta om en häxa som är "så ryslig, så ryslig" och "som vi skall akta oss riktigt noga för". Den häxan heter avundsjuka. Om hon kommer nära en händer det att man blir grön i ansiktet. Och lärarin- nan börjar berätta: Lisa får en ny kappa och kommer till skolan med den. Greta som sitter i bänken bredvid har en gammal och sliten kappa. Då kommer den stygga fula häxan flygande och slår sig ner och viskar i Gretas öra, och om en stund börjar Greta tycka det är orätt- vist att hon ska ha en gammal kappa när Lisa har en ny fin. Och sedan på rasten säger Greta till en kamrat: "Äsch, Lisas kappa, den är inte alls vacker, jag tycker den är ful."

"Ni kan inte ana, barn, vad den häxan har ställt till med mycket ont här i världen. Om ett land har mycket jord och mycket folk, och ett annat land inte har så mycket så tänker det landet: det är orätt- vist, varför skall det landet ha så mycket, den där jorden skulle jag vilja ha en bit av — och sen, ja, sen är det färdigt med krig och elände som vi ser omkring oss i dag. Det var också avundsjukan som

170

korsfäste Jesus. Det var fariséerna som tyckte att alla hörde på honom, men ingen ville höra på dem."

Man går över till att förhöra bibelspråk. Lärarinnan frågar efter det vackraste bibelspråket, och det visar sig vara: "Så älskade Gud världen, att han utgav sin ende son..." "Vilka människor levde på Jesu tid", blir nästa fråga, och därmed kommer man så småningom över på dagens läxa: Jacobs drömmar. När den är förhörd, börjar förberedandet av nästa läxa. Lärarinnan, som under förhöret vandrat av och an på golvet framför eleverna, sätter sig nu åter vid bordet och börjar berätta. Barnen lyssnar andlöst, med undantag av några stycken som viftande anmält att de fått reda på "fortsättningen" av sin pappa, respektive mamma. Dessa barn växlar mellan lyssnarförsjunkenhet och iver att få räcka upp handen. Berättelsen handlar om Jacobs bröder och hur dessa stoppade ner Jacob i en brunn, sålde honom till främmande köpmän etc. "Och", slutar lärarinnan, "allt det här som ni nu hört är en följd av avundsjukan; Jacobs bröder var avund- sjuka på honom och trodde att han tänkte sig bli kung och härska över dem och därför ansåg dom att han skulle bort. Så det måste vi akta oss för, barn, både ni och jag, att inte den stygga häxan avund- sjuka slipper in någonstans. I förra klassen när jag berättade om henne var det en pojke som räckte upp handen och sade: Fröken, får vi stänga dörrn och sätta till fönsterna riktigt ordentligt så att hon inte slipper hit in."

Lektionen avbryts alltemellanåt av sång — denna lektion sjunger man psalmer och religiösa barnsånger, men annars brukar man också sjunga visor med motiv hämtade ur växtriket. Sångerna åtföljs ofta av plastiska rörelser.

I Medelby, liksom i de flesta övriga trakter av Sverige, tillbringar alla barn i åldern 7—13 år 8 månader av året med att gå i skolan. Höstterminen börjar den 8 augusti och håller på till jullovet, den 16 december. Vårterminen sträcker sig från den 15 februari till den 20 juni. I småskolan arbetar man från 10 minuter i 9 på morgonen till en kvart i 2 på eftermiddagen, med avbrott för frukost under trekvarts timma — allt som allt arbetar man således 24 timmar i veckan. I folkskolans högre klasser arbetar man 33 timmar.

Vad sysselsätter man sig med hela denna tid? Som framgår av den här nedan återgivna timplanen, upptar modersmålsundervisningen mesta tiden — i småskolan täcker den t. o. m. halva timantalet.

171

Timplan: Småskolan Folkskolan

Kristendomskunskap........................................................ 2 3 Modersmålet:

Tal- och läsövningar ...................................................6 3 Skrivning och språklära . . . . . . . . . . . 6 6

Räkning och geometri ...................................................... 4 5 Hembygdsundervisning ............................................. 2 — Geografi ............................................................................ — 2 Naturkunnighet ................................................................ — " 2 Historia ...................................................................... — 3 Slöjd ....................................................... — 4 Teckning ........................................................................... 2 2 Sång .................................................................................. 1 2

Summa 24 33

Den viktigaste uppgiften för skolundervisningen tycks alltså vara att införa de små samhällsmedlemmarna i skrivandets och läsandets teknik — d. v. s. att ge dem nyckeln till den kulturvärld de lever i. Låt oss tänka ett ögonblick: hur skulle vår omgivning se ut om man helt plötsligt inte längre undervisade barnen i skriftens hemligheter? Om några generationer skulle inte bara våra författare ligga olästa och våra tidningar inte längre komma ut — vi skulle inte heller ha ingenjörer som konstruerade de maskiner som producerade våra livs- förnödenheter, läkare som botade våra sjuka, jurister som vakade över lagens efterlevnad — eftersom den utbildning som gör dessa herrar till vad de är inte kan tänkas utan böcker. Om den skriftliga tradi- tionen inte upprätthölles, skulle våra livsformer grundligt förändras.

Näst undervisningen i skrift och läsning kommer ämnet "■räkning" — också en "samhällets stöttepelare" — en nyckel till den symbol- värld som omger oss. Om också många av medelbybarnen endast kommer att använda sina räknekunskaper till att se efter om de fått rätt tillbaka i handelsboden, så är också detta av väsentlig betydelse för vår civilisation — vad vore penningsystemet om samhällsmed- lemmarna inte kunde använda sig av det? Och vad vore vårt sam- hälle utan penningsystemet? Utan förmågan att handskas med siffror skulle vi inte ha några fabriker, inte några banker, ingen varu- distribution som vore kapabel att förse våra vidsträckta samhälls- bildningar med livsförnödenheter.

Hembygdsundervisningen är ett koncentrat av geografi och natur-

172

kunskap, utbyggt kring hemorten som fokus. I de högre klasserna har man inte längre behov av denna pedagogiska metod, utan skiljer på områdena och utvidgar dem. Geografin håller sig således inte längre enbart till den närmaste miljön, utan omfattar såväl Sverige som de flesta övriga länder på jordklotet. Den geo-sociala orienteringen kom- pletteras nu också av en historisk.

Den fysiska utbildningen tycks inte ta mycken tid i anspråk — i timme i veckan i samtliga klasser.

Skolsystemet i Medelby är uppbyggt efter B1-typen, med samtidig

undervisning för 2 klasser åt gången. Småskolan disponerar en egen byggnad i närheten av kyrkan — "folkskolan", d. v. s. den byggnad, som inrymmer de övriga klasserna, ligger på krönet av den backe, till vilken "pensionärsgatan" leder upp. I småskolan uppgår barn- antalet till 26, i de övriga klasserna till sammanlagt 57. Folkskolan sköts av en manlig och en kvinnlig lärare, småskolan av en kvinnlig.

Låt oss göra ett besök i folkskolan. Den dag vi beslutar oss för besöket, är det nationell högtidsdag, närmare bestämt "Svenska Flag- gans Dag", och med anledning härav står barnen uppställda i skolans trädgård framför flaggstången klockan en kvart i 9. Skolläraren, en soignerad man med skarpa drag, fäster upp flaggan och hissar den, medan barnen står på två led. En lärarinna i studentmössa står bakom.

Så tar läraren av sig hatten och säger: "vi är lyckliga över att leva i ett fritt Sverige", samt utbringar ett fyrfaldigt leve för Sverige, varpå nationalsången, "Du gamla, du fria", sjungs.

Så springer barnen och ställer som vanligt upp sig på fyra led utanför skolans dörr. Läraren ställer sig på trappan med hatten på och kommenderar "rättning". Barnen sträcker ut armarna mot var- andras ryggar. "Det ligger några böcker där", säger läraren och pekar på en gräsvall. En pojke plockar upp dem. Man tågar in.

Skolhuset är ett stort, rymligt, rödmålat hus med höga gavlar. En lång veranda utmed ena sidan är gymnastiksal. Så finns det ett avkläd- ningsrum. Där hänger fullt med ryggsäckar. I dem är det mjölk eller saft och smörgåspaket hemifrån. Det finns inget matrum, utan barnen måste äta bland de avhängda kläderna.

På nedre botten är det en stor vitmålad sal med fyra väldiga fönster åt söder. Ett värmeelement under varje. Man har litet utsikt över

173

träden i skolans trädgård. En dörr leder från skollärarens våning direkt in till detta klassrum, som är för de två högre klasserna.

Där sitter c:a 35 barn, varav 16 pojkar. Pojkarna har placerats som flankskydd åt flickorna, samt längst bak. Flickorna i samlad grupp i mitten. Två av dem har långa flätor, alla de andra är kortklippta. Pojkarna har så gott som alla samma klädsel: skjorta (öppen), slip- over, kortbyxor, halvstrumpor samt lågskor eller gymnastikskor. Två är undantag: de har overall i grönt.

Man inleder med en psalm. Därpå håller skolläraren en betraktelse över mannen, som byggde sitt hus på hälleberget. Han säger att man måste ned till grunden, ända till det skrovliga berget. Barnen sitter med uppslagna biblar, som f ermt kastas ned i bänkarna då betraktelsen är över.

Sedan är det historielektion. Karl XII, repetition. Man har tagit fram en stor karta över Sverige och Europa; den är modern, inte från Karl XII: s tid. Läraren går omkring framför klassen med en lång pekpinne, som han då och då svänger åt kartan till. Förhöret går bra, men barnen förefaller att svara livlöst och som en utan- läxa. De svarar alltid med lärobokens exakta fraser, och sätter verben i pluralis, trots att läraren ögonblicket efter upprepar det i singu- laris. Ex.:

— Vad gjorde dom sen? — De tågade mot Ryssland och vunno en seger. — Jaha, dom vann ett slag. Då och då gjordes paralleller med moderna förhållanden, särskilt

om kriget. Läraren nämnde, att det hösten innan kommit ut en bok om hur Karl XII dog, men gick inte närmare in på detta. På frågan om vart Karl XII tog vägen efter Poltava, svarade en flicka, att han begav sig till Rumänien, vilket enligt den uppsatta kartan var rätt. Läraren sade: "Ja, så heter det nu, men då var det Turkiet." ---------------------

Runt väggarna i detta rum, där två klasser på en gång undervisas, hänger tavlor av Gustaf V och drottning Viktoria, båda med kronor på ramarna; av Oscar II och Sophia, utan kronor; samt en del land- skapsbilder. En orgel står vid lärarbordet.

Nästa timme besöker vi de två lägre klasserna, som har räkning. Här går det livligare till. Barnen är yngre och mindre värdiga. De går ofta upp ur bänkarna och frågar fröken om saker de vill veta. Ibland springer de till en pennvässare och vevar en stund. Liksom där

174

nere, måste de alltid stå upp vid bänken när de svarar. Lärarinnan övar dem i multiplikationstabellen, plus och minus: "Om vi har 20 och drar ifrån 7 och lägger till 9, vad får vi då? Hon frågar också, efter ett riktigt svar: "Var det någon som tänkte annorlunda?"

På svarta tavlan hänger en stor plansch med enkla mått och vikter samt deras kvadrater och kuber. Man övar hela tiden förvandlingar från gram till kilo, från hekto till gram o. s. v.

Här sitter pojkar och flickor omväxlande. Klädseln är i stort sett densamma som i de klasser vi nyss besökte; tre flickor har band- rosetter i håret i färg med klänningen. Lärarinnan står hela tiden vid ett av de många ljusa fönstren.

Efter lektionen visar hon en del väggplanscher över en symaskins konstruktion som hänger vid rummets nedre del. Med tanke på trak- tens textilindustri är dessa planscher ovanligt passande. Hon visar också handarbeten som barnen, d. v. s. i detta fall flickorna, gjort: förkläden, strumpor, dukar — allt inlagt i ett skåp i väggen vid sidan av katedern.

L Ä R O B Ö C K E R N A S V Ä R L D S B I L D

Om man från en flygmaskin skulle försöka ta reda på var Ture Malm håller till, behöver man först och främst ha ett sådant där förstoringsglas som kallas kikare. (Det ringlar sig två ormar förbi det ställe där Ture Malm bor — de glänsa som silver och visa sig vid närmare påseende bestå av två järnvägsrälsar. En drake kommer framrusande på dem — draken uppenbarar sig så småningom som lokomotiv med vidhängande tåg.) — Runtomkring stationshuset och på båda sidor om järnvägen har man byggt en massa hus. Det är stora hus och små stugor om varandra. I ett av husen finns apoteket och i ett annat en biograf. I ett tredje hus tillverkas möbler. Det huset har en hög skorsten och kallas fabrik. Ett badhus finns där också samt ett postkontor. — Alla husen, gatorna och torgen bilda det sam- hälle som kallas Lillköping.

Så börjar ett av kapitlen i den läsebok som används i Medelby folk- skola, och som orientering i den omedelbara geosociala miljön passar beskrivningen av samhället Lillköping utmärkt väl för medelbybarnen. Lillköping har nämligen mycket stora likheter med Medelby. Längre än till den omedelbara miljöns horisont sträcker sig dock inte läse- boken — om övriga trakter i Sverige talas knappast alls, om man undantar en beskrivning i versform av det exotiska landet Lappland:

Högt uppe i Lappland där ligger en kåta liten och ensam på snöfjället våta. In sveper fjällvind med vissel och vin, in dansar snöflingan, lustig och fin långt bakom björnfällsgardin. Där bor mamma lapp och pappa lapp och gossen lapp och flickan lapp och lilla vovven lapp.

Lappmamma ligger på knä invid härden trivsam och nöjd med den isiga världen. Flammande lågor mot rökfånget far; än ett fång björkved hon tar ännu så mycket finns kvar . . . Då gläds mamma lapp och pappa lapp och gossen lapp och flickan lapp och lilla vovven lapp.

Med där ute vankar renen, skrapar med de smala benen snön från mossig häll. Vargen smyger tyst i spåren, renen letar skyggt i snåren: "Var finns mat i kväll?"

Någon gång nämner man något om främmande länder, dock domi- nerar här liksom ifråga om Lappland det exotiska och "konstiga". Så berättar t. ex. Tures pappa om hur han kom till Holland en gång när han var ute som sjöman i sin ungdoms dagar: "Så kommo vi till ett land som hette Holland. Det är ett lustigt land må du tro, och där ville jag stanna. Där larva små pojkar som du omkring i långa vida byxor, riktiga byxkjolar, och de små flickorna ha inte hattar utan nätta små spetsmössor. Och både pojkar och flickor gå i träskor, som de själva skura skinande vita." Om engelsmän jämförda med svenskar förekommer i läseboken en lustig passus: Man höll på att köra det första tåget längs järnvägen. Morfar berättar. "Lokomotiv- föraren gick omkring och petade på hjulaxlarna, beundrad av alla. 'Den där köraren, som går omkring och petar på allting', sa en gam- mal man, 'han är engelsman. Han är kommen från det ställe där

1 2 Allwood-Ranemark Medelby 177

176

lokomotivet är gjort. Någon svensk kan inte köra sådana där. Honom får man akta sig för, så att man inte kommer honom för nära. Men den andra karlen som står hos honom på lokomotivet och öser in kol, han är en beskedlig karl. Och svensk är han, så han låter nog tala vid sig/ "

I geografiboken är man mera saklig och beskriver de olika län- dernas natur, näringsliv, statsformer och folklynne på ett grundligt om också kanske något typiserat sätt. Redan när det gäller Sverige ges det mycket stereotypa uppfattningar om de olika landskapens in- vånare. Så heter det t. ex. om skåningarna: "Skåningen är lugn och sävlig i tal och rörelser, men i arbetet är han seg och uthållig." Efter Sveriges olika landskap behandlas våra nordiska grannländer. Också invånarna i dessa karakteriseras. Så heter det om norrmännen att de "äro kraftiga och tåla stora ansträngningar, varför de också äro goda sjömän. De ha påverkats av den karga naturen, och deras sinne är allvarligt, ofta dystert. De äro också flitiga samt ha stark själv- känsla." Om de länder man beskriver har eller har haft någon för- bindelse med Sverige, i synnerhet på det rasliga området, framhävs detta. Så heter det om Estland och norra delen av Lettland att dessa områden "fordom hört till Sverige". Om tyskarna sägs det att de "tillhöra samma folkstam som vi, den germanska, och deras språk är besläktat med vårt". Om Finland får man bl. a. reda på att "utmed kusterna och på Åland bo mer än 300 000 svenskar samt i norr lappar. Svenskarna ha haft stort inflytande i landet. Ifråga om kultur ha de stått före finnarna. Deras båda främsta skalder, Runeberg och Topelius, läsas och uppskattas även hos oss. — Olikheten i ras och språk har givit anledning till stridigheter mellan svenskar och finnar." Svenskbyborna i Ryssland omnämns också. Beträffande Ryssland förekommer en rätt egendomlig beskrivning. Förutom de vanliga all- mänt godtagna stereotyperna: "Ryssen är trög och oföretagsam. På grund av en viss liknöjdhet kan han lida mer än de flesta människor. Han tycker om dans, sång och musik men är rätt tungsint" — verkar behandlingen av landet ifråga något obestämd till tiden. Det sägs sålunda: "I religionsutövningen lägger man mest vikt vid yttre cere- monier. Till heliga orter vallfärda tusentals fromma pilgrimer för att bedja vid helgons gravar eller vid någon bild av Guds moder. Kyrkor och kloster äro talrika. — Träbänkar utmed väggarna (i böndernas hus) äro vanliga i stället för stolar. Mittemot ingången finner man

177

vanligen en helgonbild med ett vaxljus eller en lampa ovanför. Ofta finnes också en badstuga. Ryssen tycker om att ibland ta ett ångbad. Till år 1917 var landet ett kejsardöme, som styrdes av en enväldig tsar. Men genom en revolution störtades då kejsardömet, och Ryssland är nu en Förbundsrepublik (Sovjetunionen)." Här är ju ett prakt- exempel på hur stereotyperna dominerar karakteristiken: till tiden oförenliga uppfattningar står sida vid sida i samma beskrivning. Man har vant sig att betrakta "ryssen" som en religiös varelse, omgiven av helgonbilder etc, och denna uppfattning förändras inte genom att fakta vid den tidpunkt man beskriver landet ifråga inte stämmer med de invanda föreställningarna.

Den genomgående graderingsprineipen för länderna är i geografi- boken hur högt, respektive lågt folkbildningen står. De nordiska grann- länderna får härvidlag ett mycket högt betyg, medan det om Rumä- nien exempelvis sägs: "Rumänerna äro ett tämligen efterblivet folk, som genom flera krig under senaste tid blivit alltmer utarmat. Först på senare tid har staten gjort något för folkupplysningens höjande."

Man talar ofta i läseboken allmänt om "utlandet" i samband med näringslivet och den ekonomiska utvecklingen, som liksom industriali- seringsprocessen ägnas ett mycket stort intresse. Så berättar t. ex. Ture Malms pappa, när han kör till kvarnen om hur svårt det kunde vara förr i världen med barkbröd etc. när skörden slog fel och ingen- ting kunde forslas från det ena landet till det andra. Möjligen kunde man få en skeppslast från Ryssland, men då måste man fara ned till kusten och hämta mjölet från båten. Nuförtiden däremot köper man säd från flera främmande länder, den förs hit med stora båtar till vår kust och sedan fraktas den med järnväg och bil till olika trak- ter av landet.

För beskrivningen av penningväsendets utveckling och näringslivet är följande citat typiska:

---------- På den tiden då man for med båt på den här mossen, fanns det säkert inga pengar. Hur bar man sig då åt när man ville köpa något ? undrade Sven. Man gjorde som barn gör nu. Man bytte till sig det man ville äga. Så småningom lärde man sig använda metallerna brons, järn, guld och silver. I längden blev det emellertid för besvärligt att väga varje metallstycke och räkna ut vad det var värt. Man hittade då på att göra små tunna stycken av dessa metaller och på varje stycke sätta ett märke, så att man visste, hur mycket det var värt. På så vis kom de första pengarna till.

178

----------- Det var orimligt så fina skor det finns nuförtiden! Du menar de där damskorna i fönstret, förstår jag. Ja, nog är det skill- nad mellan dem och dem, som buros här i landet för några tusen år sedan. Då svepte man in foten i ett stycke hårig djurhud och band fast denna besynnerliga sko med skinnremmar. Om somrarna gick man omkring på sulor av flätat bast eller av näver, såvida man inte rentav hade sandaler av tjock bark. — Men prova nu de här skorna! Det är präktiga och starka skor, det vill jag lova. Men hur har herr Alberg hunnit att sy så många skor som det finns här? undrade Olle när han drog skorna på sig. Jag har inte sytt ett enda par av dem svarade herr Alberg, fastän jag förstås lärt mig den konsten en gång i tiden, innan jag slog mig ned här som skomakarmästare. (Han har reparationsverkstad jämte butiken.) Nuförtiden sys nästan alla skor på fabrik, där arbetet underlättas av en massa maskiner. På det sättet blir de mycket billigare, än om de skulle sys för hand.

Man lägge märke till den förtjusta tonen över hur bra vi har det nu jämfört med äldre,jprimitivare tider! Denna, liksom intresset för närings- livet, är genomgående. Historieboken lämnar också mycket utrymme åt de ekonomiska och samhälleliga synpunkterna. Läseboken använder mycket sällan historiskt material; detta är i så fall hämtat antingen från den grå forntiden eller från de närmast föregående generationerna. Så heter det t. ex. om våra förfäder: "När Lillköping hade fått järnväg, kommo en dag några herrar resande ifrån Stockholm. De kallade sig doktorer och frågade efter vägen till Trollkullen. Så snart de kommo dit, började de gräva i kullen för att undersöka den. Det visade sig då att Trollkullen verkligen varit bebodd en gång i tiden men inte av troll utan av människor. Traktens allra första bebyggare hade bott där, det förstod man av en del saker som hittades i kullen. Dessa människor hade fiskat i Lillsjön med metkrokar av ben eller nät, bundna av bast. Flera stycken metkrokar funnos nämligen inne i kul- len. De hade fällt djur i skogen runt Lillsjön, och som jaktredskap hade de brukat klubba eller båge. Pilspetsar av sten hittades nämligen också. Vidare hade de odlat upp någon glänta i skogen och sått och skördat. Man fann nämligen en urholkad sten och bredvid den ännu en sten av alldeles särskild form. I den urholkade stenen hade säden blivit lagd, och med den andra hade man krossat sädeskornen till mjöl eller åtminstone gnuggat sönder dem så mycket att de kunde kokas till gröt över elden." Som synes en praktisk och åskådlig Skildring utan några nationalromantiska drag. Nationalitetskänslan 'berörs för övrigt aldrig i läseboken då man behandlar något historiskt material.

179

Den förekommer i samband med högtider och kristen religion, mesta- dels då i ett till formen högtravande och krystat språk, som bryter av mot den annars i boken rådande lediga vardagstonen.

Hur är den etiska uppfattning beskaffad som speglas i läroböckerna ? I den etiska läroboken inpräntas kristendomens grundsatser. Männi- skan framställs såsom ett tudelat väsen, vars "naturliga" struktur är ond och "självisk". Man vänder sig mot "materialismen" och viljan till njutning. "Det finns människor som icke erkänna annat än det man kan uppfatta med de yttre sinnena, ögat, örat m. m. Enligt deras uppfattning finns det ingen Gud, som vi äro skyldiga lydnad. Livet är icke någon gåva av Gud. Yttre omständigheter göra oss till det vi äro." Denna "materialism" sammankopplas med och görs identisk med ateism och ansvarsflykt. ------------- — "Den uppfattning som för- nekar vårt ansvar, har en bundsförvant i vårt hjärtas naturliga bö- jelse. Den har en motståndare i vårt samvete." Det talas om den breda och den smala vägen. Den breda vägen "lovar glädje och frihet. Denna väg är det själviska sinnets väg. Vandraren strider icke med allvar mot synden. Hans valspråk blir gärna detta: Låtom oss dricka, njuta och fröjdas, ty i morgon skola vi dö. -------------------- Man känner en inre oro, ty man vandrar bort från sitt rätta mål och sitt rätta hem." Om den smala vägen sägs: "Över denna väg som leder till livet, står som överskrift Jesu ord: 'allt vad i viljen att människorna skola göra Eder, --------- Denna väg är den osjälviska kärlekens väg. På denna väg kräves kamp mot själviskheten i dess olika former. ------------------- Man måste ödmjukt böja sig i ånger. Bättring eller sinnesändring är vill- koret för inträdet på livets väg. Vi ångra rätt våra synder, när vi av hjärtat erkänna dem, sörja över dem och längta efter att bli be- friade från dem." Observera anknytningen till "livet" på den rätta vägen. Samma moraliska vitalism, fast betydligt mera utpräglad, möter en i förkunnelsen i Filadelfiakyrkans kapell på orten. Människovärdet betonas mycket starkt i den etiska läroboken. "En enda människosjäl är mera värd än all världens rikedom." Människornas olikhet fram- hålls i samband med talet om att rätt förvalta de gåvor man av Gud utrustats med. Mycket stor tonvikt läggs vid den "ursprungliga" människans förtryckarvilja och "Kristi andes" förmåga att förändra denna. Så heter det:

180

Världshistoriens vändpunkt

I världen råder en lag, att den starkare förtrycker den svagare. Så länge människans liv aktas så ringa, måste slaveri, obarmhärtighet mot sjuka, gamla och små, kvinnoförtryck och krig förekomma.

Kristus är historiens vändpunkt. Bruket att räkna åren från Jesu födelse är icke en meningslös kvarleva från gångna tider.

Han världen giver ett nytt sken Och lyser i den mörka natt Dem som till honom hoppet satt.

Där Kristi ande råder, avskaffas slaveriet i dess olika former, där byggas sjukhus, ålderdomshem och barnhem, där vårdar man sig om de blinda och döva. Där skapas kristna hem, i vilka man och hustru hjälpa varandra.

Våra fäder utsatte de späda barnen i ödemarken, när fadern så önskade. Vi döpa dem i Faderns, Sonens och Andens namn. Vi viga dem till barnaskap hos Gud och till att vara medarbetare i hans rike.

Men ännu råder i kristenheten mycket hedniskt väsen. Allas män- niskovärde är icke i verkligheten erkänt. Folken slita ofta sina tvister genom krig. Svärden ha icke kunnat smidas om till plogbilar. Evange- liets surdeg skall dock tränga igenom, "tills dess allt blir genomsyrat".

Mot den etiska lärobokens stil kontrasterar läseboken, som i sin behandling av religiösa ämnen (om de inte förekommer i samband med nationalkänslan) ofta anslår en mycket ledig och "farbroderlig" ton.

O, så vackert änglarna spela, sa lillan när hon kom in. Framme i koret stodo änglabilder, och varje ängel höll en harpa i händerna. Därifrån var det förstås som den vackra musiken kom, trodde lillan. Mamma satte henne i sitt knä, men hon gled snart ned.

Var är Gud någonstans, undrade hon. Mamma sa ju, att vi reste till Guds hus. Är Gud här säkert?

Alldeles säkert, sade mamma. Men lillan måste se Gud, för hon tycker så mycket om Gud. Han

är nog där framme hos änglarna. Stilla, viskade mamma. Titta! Lillan såg en gammal man med alldeles vitt hår. Han stod och tittade så vänligt på dem. Och så slutade änglarna att spela.

Vem kan det vara? viskade lillan. Är det Gud? Nej, sa mamma, det är inte Gud, utan det är prästen. Han kommer

med hälsningar till oss från Gud. Lillan tittade storögt på prästen. Han hade en bok i handen och

talade så vackert. Han sade att Gud var "i sitt heliga tempel". Lillan tittade och tittade, men ingenstans kunde hon se Gud, som

hon tyckte så mycket om. Lillans ögonlock blevo allt tyngre. Huvudet

181

blev så tungt, så tungt. (Hon somnar och drömmer att eldslågorna framme vid altaret blir till vägar som leder uppåt och att änglarösterna ropar på henne.)

Etiska grundsatser förkunnas också utan att stå i direkt samband med religionen. Detta citat är belysande för några av tendenserna härvidlag: "Hans gamla mössa var så trasig. En gång hade det hänt att en pojke ropade 'fattiglapp' efter honom, så att alla barnen hörde det. Då sade lärarinnan, att den, som kunde säga så, måste vara mycket dum. Eftersom de allra flesta barn inte arbeta och förtjäna pengar, så äro alla barn egentligen lika fattiga. En del barn få visser- ligen litet finare kläder av sina föräldrar, men det är ingenting, som de skola vara stolta över. De ha ju inte själva skaffat sig kläderna utan bara fått dem. När de andra barnen blivit större, kunna de för resten också gå omkring i fina kläder, som de skaffat sig för egna pengar." Som man ser, är fattigdomen inte i och för sig någonting att klandra, i synnerhet som den inte är självförvållad. Att själv tjäna pengar är dock en stor dygd, det framhålls ofta och ihärdigt. Då kan man köpa sina kläder själv, och behöver inte be sina föräldrar om pengar. Man kan t. o. m., vilket anses vara mycket berömvärt, bidra till att någon annan familjemedlem får det bättre. Altruismen som predikas i läseboken är nämligen i mycket hög grad familjebunden, liksom horisonten överhuvudtaget är begränsad till familjen och det närmaste grannskapet. Främmande länder skymtar som exotiska färg- klickar, i den mån de inte används kollektivt för att illustrera närings- livets utveckling; nationen (Sverige) förekommer i högtidstal vid skol- avslutningar och när man hissar flaggan, men den egna hemtrakten och de primära kontakter den erbjuder — i synnerhet familjen — är hela tiden närvarande och högst verklig. Förutom dessa primära sam- hällskontakter utfylls läseboken av en myckenhet material från natu- rens och sagornas värld. Även föremål utanför den egentliga sago- sfären ombildas till sagofigurer: så rusar t. ex. på en bild i läse- boken ett lokomotiv som ett hiskligt troll in över Lillköpings gator och håller på att skrämma Lillan jämte övriga invånare alldeles från vettet; i pedagogiskt vällovliga avsikter får tandborsten lov att anta en båld riddares skepnad:

Riddare tandborste kämpar med lust riddaren bara vill strida.

182

Tandvärkens troll vill han slå i en dust; dem kan han rakt inte lida. Tänk, ifall trollen få segra till slut! Då flyttar smärtan och sorgen in i den pärlbyggda 'borgen.

Läroböckerna, i synnerhet då läseboken, ger intrycket av att vi lever i ett soligt och förnöjt samhälle — den moderna, tekniska idyllen. Några inslag av gammal lantromantik förekommer också i samband med föregående generationer, men den moderna tiden förhärskar. Det samhälle man lever i är i stort sett slutet, statiskt och harmoniskt. Ingen ansträngning, ingen målsättning förnims på läsebokens blad. Allt är fridfullt och bra som det är.

F R A M T I D S D R Ö M M A R O C H Ö N S K E L I V

Under den sommar, då undersökningen pågick, skrev barnen i folk- skolans 3:e och 4:e klass två uppsats serier, som var ganska intres- santa på grund av de inblickar de gav i barnens psyke. Den ena upp- satsen hade som titel: "Vad jag vill bli när jag blir stor", och den andra: "Vad jag skulle göra om jag fick 50000 kronor."

Beträffande yrkesuppsatserna, noterar man som en genomgående tendens att barnens framtidsförhoppningar är mycket "rimliga" och anknutna till den omgivande miljön. Man tänker sig ofta ett "trapp- stegsskeende", när det gäller de framtida sysselsättningarna. Bely- sande för detta sätt att se är följande uppsats: "Om jag kommer upp i femte klassen då har jag gått i skola i 4 år. Sedan har jag 2 år kvar. När jag har gått ur sjätte klassen så skall jag hjälpa pappa i affären. Först så blir jag springpojke. Sedan skall jag märka varor. Så blir jag biträde. Då skall jag stå i affären och sälja varor. När jag har varit i affären en tid då skall jag ut i militärtjänst. Jag skall mönstra vid ateliriet. Så skall jag ut och sporta." Den finansiella syn- punkten, som vi mött tidigare i läseboken, framträder också tydligt i barnens uppsatser. Att tjäna pengar är en mycket väsentlig del av framtidsplanerna. En pojke, vars fader är arrendator, skriver: "Jag skall skaffa mig ett arbete och tjäna mycket pengar. Sedan skall jag köpa mig en affär och sälja många varor. Jag skall köpa en bil för att köra varorna på. För att jag skall få många kunder måste jag sälja varor billigare." Flickorna glömmer inte heller den ekonomiska

183

synpunkten, om den också hos dem är mindre markerad än hos pojkarna:

När jag blir stor har jag tänkt att jag skall bli sömmerska. Då skall jag sy åt både mamma och pappa och en hel del andra. När jag blir stor då skall jag köpa mig en liten stuga, som jag skall vara i och sy. Jag skall också ha många som skall hjälpa mig. Då kan jag sy och sälja till affären både kappor och klänningar. Kanske kan jag tjäna litet pengar då.

Jag skall gå på fabrik, fast jag skall ju äta hemma. Och för att jag får äta och bo hemma skall jag betala några kronor i veckan. På kvällarna skall jag sy klänningar till mig själv. Jag skall också sy klänningar till min syster. Hon skall få samma tyg till klänningen som jag. En del av pengarna, som jag tjänar, skall jag sätta in på banken.

Av dessa uppsatser framgår ju också den textila inriktningen i flickornas yrkesval — ganska naturligt när man tänker på ortens industrier. Ett annat mycket markant drag i flickornas uppsatser är att de nästan alla talar om att gifta sig — något som kontrasterar mycket starkt mot ett antal uppsatser över samma ämne som skrevs av flickorna i några stockholmsklasser. Av dessa var det bara ett fåtal som omnämnde att de tänkte gifta sig.

När jag har slutat skolan skall jag hjälpa mamma första tiden tills jag har gått och läst. Sedan skall jag försöka att komma in i någon affär. Där skall jag vara tills jag blir tjugufem år. Sedan skall jag gifta mig och ha eget hushåll.

När jag slutat skolan skall jag bli sömmerska. Då skall jag sy kap- por och klänningar. Både barn-kappor och barn-klänningar, skall jag sy. När jag varit sömmerska några år, ska jag nog förlova mig med någon. Sedan när vi varit det i ett par månader, ska vi nog gifta oss. Då ska vi ha en 'bondgård ihop. Vi har tre kor, en häst, en gris, två får, en kalv, och fjorton hönor samt en tupp.

Jag håller nu på att gå i skolan. Jag går nu i tredje klass och har nu tre år kvar, när jag har slutat i folkskolan så vill jag börja i flick- läroverket och fortsätta uppåt i studierna. Sedan skall jag försöka ta sköterskeexamen och hjälpa andra sjuka, så di blir friska och glada människor. Det är inte säkert att jag blir sköterska i hela mitt liv. Det är inte omöjligt utan att jag kanske blir gift och får eget hem. Då får jag ställa i det så som en husmor vill ha i sitt hem. Om jag får några barn så ska jag gå ut och dra dem(!) i en vagn.

184

Mångsyssleriet som råder i Medelby speglas också i uppsatserna. En flicka skriver t. ex.: "Vad jag skall göra när jag blir stor. Jag skall sitta på en fabrik och sy när jag slutat skolan. Sen när jag suttit på fabriken ett tag så skall jag lära mig att bli sömmerska och sy klänningar och kappor också. Sen skall jag gifta mig med en pojke och sen får jag eget hem. Sen skall jag och min man ha speceriaffär och tygaffär."

Om medelbybarnen fick 50000 kronor var, skulle de så gott som alla vilja fara ut och se sig omkring i världen:

Först skulle jag åka till New York och så skulle jag gå omkring och titta på skyskraporna. Men sedan skulle jag åka hem och därifrån till Berlin och till Rom. Sedan skulle jag åka till Grekland och se på Aten. Sedan skulle jag åka till Suezkanalen, och därifrån till Palesti- nan. När jag hade gjort det skulle jag åka hem och sätta in resten på banken om det var några pengar över.

Underliga är ibland färdvägarna:

En dag kom en postanvisning på 50000 kr. från Kungen. Jag reste från Medelby på torsdagen den 4 mars 1941. Nu åkte jag till X-köping. Sedan till -------------- . Härnäst till Uppsala. Sedan åkte jag utan att stanna någon gång och byta tåg på vägen. När jag sent omsider kom till Norge. Då åkte jag motorbåt ända fram till Amerika. När jag varit i Amerika en vecka åkte jag på ett fartyg till Lettland, och var där en måne. Åkte jag hem samma väg som jag kom. Nu slutar min resa. Det är bra med pengar men inte bra att ha för mycke.

Och vad sägs om en pojke som, när han åkt cykel Sverige runt och gjort ett besök i Mariehamn avslutar sin uppsats med meningen: "Sen åkte jag till planeten Mars." Här fattas sannerligen inte fantasi! Om denna egenskap vittnar också några uppsatser som till sin konstruk- tion äro något brokiga.

Jag satt och hörde på radio och där efterlyste dom folk, och jag

var efterlyst från en faster i New York. Hon var död och efter- lämnade kvarlåtenskap som hon testamenterat till mig. Det var 50 000 kr. Jag fick lov att åka upp till Stockholm och hämta pengarna. Jag fick ju ha bevis för vem jag var därför att folk kan ju luras om de vill. Men de bevisen jag hade dugde, så jag fick ut mina 50000 kr. Jag tänkte att för 50000 kr. får man rätt mycket. Jag reser till Uppsala och läser till studenten. Sedan när jag gjort det så åker jag och några andra flickor till Karlsvik som ligger en bit från Luleå.

185

I Karlsvik finns det en militärförläggning. Dit åka vi flickor för att tjänstgöra i deras ställe så kan de få åka till sina arbeten och hem. De 50000: na som jag hade är det bara 15000 kr. kvar av. Dom sätter jag in på banken så blir det ränta. Sedan går jag och flickorna och vaktar och ser om det kommer några främmande flygplan. Pengar är allt bra att ha, men har man mycket pengar så ska man vara sparsam.

Som synes träffar man i uppsatserna ofta på små förnumstiga re- flexioner om sparande och penningars handhavande.

Slutligen en uppsats som vittnar om intresset för vardagens miljö och den materiella trivseln — också det ett utmärkande drag för medelbybarnen:

En dag kom det en postanvisning till mig, och på den stod det 50000 kronor. När jag blir stor skall jag bjuda min mamma på kaffe och bakelser för pengarna. Och så skall jag köpa en bil, och så skall jag susa iväg med vinande fart. Resten av pengarna skall jag sätta in på banken. Jag glömde att jag skulle bygga en stuga med, där vi skulle bo. Inne skall det bli fint. I köket blir det en fin spis och snygga rum med värmeledning. Trevliga möbler i rummen. På tomten skall det också bli vackert. Så nog skall vi trivas.

" D E S O M R E S E R T I L L S T A N "

Frånsett fortsättningsskolan har Medelby inga högre utbildnings- möjligheter. Yrkesskolor finns inte på orten och de som vill fort- sätta sina studier får varje dag resa in till närmaste stad, X-köping. 21 barn går i läroverket eller flickskolan i staden — härav är 12 pojkar och 9 flickor. Ser man på föräldrarna till dessa barn, finner man att kategorierna handlande och järnvägstjänstemän dominerar. Endast 1 lantbrukarbarn fortsätter sina studier i staden — en dotter till en av de förmögna bondefamiljer som bor i närheten av samhället. Undantar man handlande ooh järnvägstjänstemän, finner man föl- jande yrkesbeteckningar på familjefäder som sänder sina barn till staden: kapten, vågmästare, sågägare, landsfiskal, skogvaktare, predi- kant. Att järnvägstjänstemännen skickar sina barn till staden kan nog ha ett visst samband med att dessa har fribiljett för tågresor. För de övriga barnen kostar ett månadskort c: a 13 kr. Tåget går 6,45 från Medelby och är i X-köping 7,10. Hem far man kl. 16,12. En av Medelbys "läroverksbarn" har i en uppsats skildrat denna dagliga tåg- resa på följande sätt:

186

Hur en dag i regel förflyter för en skolgrabb som måste åka till skolan medelst det "moderna" tåget!

"Upp med dig nu, klockan är snart 7!" Ja det är en befallning som man måste lyda. Visserligen är det härligt att ligga på morgnarna men "tåget väntar inte" som bror Justus brukar säga. Ja bara en sån sak, som att få ligga en timme längre på morgnarna. Alla som bo i stan behöver ju inte stiga så tidigt upp som "landsbygdens barn". I Medelby finns det ju t. ex. en pojk som först skall cykla 5 km. innan han kommer till stationen. Hur dags tror ni att han behöver stiga upp en vintermorgan? Det skulle vara nyttigt för många stads- killar att få byta med honom ett tag. Men trots allt så är han den piggaste och trevligaste av alla som reser på tåget. Jag själv brukar vara sist nere, fastän jag bor i stationshuset.

Ja så kommer äntligen "expressen" med sina korta vagnar som hoppar som småsten på rälsen. Och nu blir det en himla "fajt" innan alla kommit upp på tåget och intagit sina stamplatser. I regel brukar vi ha samma plats alla dagar. Den där "fajten" jag talade om brukar i regel de yngsta utkämpa, ty vi lite äldre är något mera sansade. När sedan tåget väl kommit i gång börjar letandet efter biljetten. Då och då händer det ju att en stackare glömt biljetten, och är det då en grinig konduktör så brukar det alltid bli ett litet uppträde till de övriga kamraternas stora nöje. En som ofta glömmer biljetten och ibland även andra "nödiga" saker är Ville. Han blev en gång uppmanad av konduktören att skriva sitt namn och födelseår på ett papper. Det blev ingen kortfattad redogörelse han fick om Ville. Men sedan dess har han aldrig sagt någonting om någon glömt "åk- lappen".

Efter biljettvisiteringen börjar en mycket påfrestande sak. Näm- ligen läxläsningen. Justus och jag har gjort 90 proc. av alla läxorna i 55 på tåget. Men så är också nerresan på morgnarna mycket lugn. Ju närmare vi kommer X-köping, ju oftare stannar tåget, för att "ta ombord alla passagerarna". Ja så är vi nere i "stan" och börjar sedan knalla iväg till "plugget". En del killar har ibland lite gemensamt med någon elev i flickläroverket och dessa "snabb-samtal" brukar man göra på morron.

Innan man vet ordet av så sitter man i bönsalen och framför sig i talarstolen ser man "den tjocke skåningen". Under hans morgon- böner bruka många slumra till, andra åter använder tiden flitigt för studier av engelska glosor eller dylikt.

Men timmarna gå och snart är frukostrasten inne. Vi stackare som ej bo i stan få antingen äta i frukostrummet eller på baren. På båda ställena brukar det ibland gå ganska hett till. Ibland är det porslins- krossning eller papperskrig. Jag tycker ibland det är synd om de stackars barflickorna, som skall städa efter oss. Men ibland händer det att det är en ung och snygg "barflicka" och då är det genast annan

187

luft i luckan. Man hjälper så gärna till med något, bara man får en sockerbit. Ibland brukar det komma in en sur och bister medelålders herre. Denne gentleman finner i regel varat bordsskick mindre pas- sande och då händer det att det blir en moralpredikan över den dåliga skolungdomen. Men jag skall säga att det liv som börjar efter "pre- dikan" i regel är värre än före. För det mesta brukar predikanten av- tåga medan det är tid.

Livet i frukostrummet gestaltar sig ungefär på samma sätt. De olika lärarna skulle bara vara där, ty då finge de höra vad de i elevernas ögon går för. När maten har nedkommit till sitt rätta ställe börjar det fin-fina med frukostrasten, ty då kommer ping-ponget upp, och sedan blir det spela av. Flera av X-köpings bättre spelare gå i läroverket och dessa försumma ej tillfället att få lite träning med "frukostrum- mets stjärnor". De som inte spelar ping-pong brukar sitta inne i läs- rummet för att studera läxor. När värmen kommer brukar vi läsa läxor ute på "hampis". Men hur ofta händer det inte att någon har en kortlek med sig och då åker böckerna igen utan vidare. Tiden går och innan man vet ordet av så är frukostrasten slut och lektionerna ta åter sin början, till många elevers sorg (ev. glädje).

Men även dessa timmar ta slut. Sedan börjar för oss som reser det värsta. Att vänta på tåget. Vad skall man göra under tiden. Många brukar taga läsrummet i besittning för att göra morgondagens läxor. Men jag kanske bör säga, att det är endast plugghästarna som studerar under tiden vi väntar på tåget. Jag för min del spelar ofta handboll med det resultatet att jag ibland kommer på "alla fyra" till tåget med rocken och väskan under armen. Flertalet går nog ner på stan eller närmare bestämt till Tempo för att reta expediterna. När "farbror utköraren" kommer köper de oftast en 6-öres kola. Dessa utkörare ställas tydligen på många svåra prov av "skolpysarna". De som ha gott om pengar (oftast sådana som svälter på frukosten) bege sig ofta till något "fik" (kafé) för att där intaga en dricka och en bakelse. Till denna senare kategori hör "broder Justus" och jag. Tiden kryper långsamt iväg och snart är det tid att bege sig till tåget. Nere vid stationen brukar det ibland vara "luft i luckan". Det är när någon av skolgrabbarna kommit ihop med "potifar" ( = portvaktmästare). Dessa dialoger bruka ofta vara mycket roliga och för de övriga lyss- narna mycke intressanta. Ju argare vi kan få "potifar", ju roligare ha vi. Men avgångstiden för tåget är snart inne, och efter några minu- ter rullar tåget ut från X^köpings central med Medelby som mål. Livet på hemresan skiljer sig mycket från nerresan. Nu är det ett pratande och sjungande så ibland är man rädd att lokföraren skall stanna och fråga om elden är lös. Jag tycker många gånger det är synd om de riktiga passagerarna ty.de f å många gånger uthärda mindre trevliga saker. Men tåget rullar vidare och snart är vi hemma. Innan vi stiger av brukar det vara ett frågande om "vad skall du göra

188

i kväll" o. s. v. Justus och jag brukar efter läxläsningen (som oftast varar högst i timme) träffas för att dryfta vad som skall hända nästa lördag och söndag, ty vi arma medelbyungdomar har ju inget tids- fördriv under skoltiden. Vi har ju inte ens bio. Men kommer tid så kommer råd, och när vi blir äldre skall det bli annan ordning i Medelby.

189

D E R E L I G I Ö S A G R U P P E R N A

Det andliga livet och den andliga gemenskapen har för Medelby aldrig varit någon bisak. Tvärtom har det andliga under vissa epoker i samhällets och socknens historia av allt att döma dominerat dess liv och tänkande. Ytterst känsligt har man reagerat inför kristen- domens krav; tid efter annan har ortens invånare återvänt till bibelns egna ord för att få en norm för sitt beteende. Någon tabu på diskussion av andliga frågor tycks aldrig ha förelegat; och ehuru man kan kon- statera en viss sekularisering av ortens liv, var det slående vilket in- tresse såväl till namnet kristna som andra samhällsinvånare under undersökningsperioden visade för kristna dogm- och trosfrågor. Kristendomen är aktuell i Medelby, vare sig aktualiteten tar den ampra kritikens eller det ortodoxa jasägandets form.

Det råder ingen tvekan om, att det religiösa intresset spelat den största rollen som enande och söndrande makt i Medelby — särskilt i jämförelse med politiken. Inom de religiösa grupperna har givits exempel på den innerligaste gemenskap; mellan grupperna har sam- tidigt konstaterats den största avoghet. Ensidiga, trångsynta och nästan inskränkta har traktens invånare blivit genom religionen; och på samma gång vore det fåfängt att förneka den karaktärens resning, inre utveckling och djupt mänskliga fördragsamhet och vilja trots allt till försoning och gemenskap, som endast kan i sista hand ledas tillbaka till det kristna inflytandet på seder och själsliv.

Sekterism och splittring utmärker framför allt det andliga livet i Medelby.1 Då undersökningen företogs visades nog genomgående

1 Jfr T. S. Eliot, The Idea of a Christian Society, sid. 29: "Socknen är förvisso stadd i förfall, av många skäl, av vilka det minst viktiga är upp- delningen på sekter: ett mycket viktigare skäl är urbaniseringen — till vilken jag räknar också ' förstadi fier ingen', samt alla urbaniseringens orsaker och verk- ningar. Den utsträckning i vilken man måst gå ifrån socknen kommer att i hög grad bero på vår åsikt om de orsaker, som vilja bryta ned den. I varje fall duger socknen som exempel på en samhällsenhet. Ty denna enhet får icke vara enbart religiös, och icke enbart social; icke heller bör individen vara medlem av två skilda, eller ens delvis identiska enheter, den ena religiös och den andra

190

större lojalitet mot staten än mot de andliga formationerna; men inom det mindre samhälle, som studerades, torde det vara riktigt att säga, att lojaliteten mot de religiösa grupperna hade företräde framför andra lojaliteter inom den geosociala gruppen. Vanligen tycktes man ej ha fullt klart för sig att även den mänskliga gemenskapen i det egna samhället krävde hängivenhet och lojalitet; samhällets väl fattades ofta som något annat och skilt från det egna andliga livets väl.

Pingstförsamlingen är den dominerande religiösa gruppen i sam- hället och trakten, och skulle därför ha beskrivits först. Men de reli- giösa gruppernas uppkomst och motsättningar kan bättre förstås om de skildras i kronologisk ordning efter tillblivelsedatum, och fram- ställningen kommer därför att inledas med statskyrkan. Sedan följer missionsförsamlingen och pingstförsamlingen och sist några ord om oxfordgruppen, Jehovas vittnen samt andra religiösa tendenser.

Statskyrkan började byggas 1885, och ett gåvobrev på densamma överlämnades 1887 till biskopen i stiftet. Den ligger c:a 3 km. från samhället; endast ett tjugutal hus omger den. Prästgården och ålder- domshemmet är de närmaste byggnaderna. Kyrkan låg förr vid stora landsvägen mellan samhället och en angränsande stad, men under de stora väguträtningarna under 30-talet klipptes den vägdel bort, vid vilken kyrkan ligger. Statskyrkan ligger alltså nu vid en biväg; den tunga trafiken och turistströmmen har aldrig sin väg förbi den.

Brukspatronerna på ett invid samhället beläget bruk "skänkte" kyr- kan till samhället. Såsom framgår av nedan citerade gåvobrev var gåvan ej helt fri.

"Därjämte få vi tillkännagiva, att Herr Kammarherren NN och Herr Löjtnanten XN erbjudit sig att i enlighet med föreslagna rit- ningarne uppföra ifrågavarande kyrka mot att församlingen till dem erlägger 15 000 kr., frakter från samhällets järnvägsstation eller annat ställe inom socknen till platsen för kyrkobyggnaden, de till denna erforderliga materialierna, samt utgör 500 dagsverken vid byggnads- arbetet och nedrivningen av den gamla kyrkan, vilken förbliver för- samlingens tillhörighet."

Med rätt eller orätt anses allmänt i samhället, att brukspatronerna snarast tjänade på donationen.

social. Det enhetliga samhället bör vara religiöst-socialt, och det måste vara sådant, att alla klasser, om man skall bibehålla klasser, kan ha sitt intresse- centrum i det. Ett isådant tillstånd är numera endast förhanden i sin helhet i synnerligen primitiva stammar."

Kvällsmöte i Filadelfia. Observera cyklarna till vänster!

Kyrkostämman fann emellertid ritningarna "både prydliga och ända- målsenliga" (de hade utförts av slottsintendenten E. A. Jacobsson i Stockholm i imiterad norsk stil) och mottog erbjudandet.

Ett missionshus hade tillkommit några år tidigare. Kyrkan och missionshuset blev under lång tid de enda lokalerna för religiös för- kunnelse i samhället och den omkringliggande trakten. Någon social verksamhet tycks ingendera gruppen ha tänkt sig utöver den som bedrevs inom kyrkans syförening och ungdomskrets (se nedan). Men i mitten på 30-talet började samhället tänka på att skaffa sig ett kommunalhus, där fullmäktige kunde sammanträda, och ett litet biblio- tek eventuellt kunde inrymmas. Statskyrkans syförening stimulerades då till stark aktivitet och beslöt överlämna en viss summa penningar till kommunalstämman för att bidra till omkostnaderna för huset. Enligt protokoll av den 29 oktober 1934 skulle huset gå på 22 000 kr. Ett år senare hade man höjt de beräknade kostnaderna till 26 855 kr.

13 Allwood-Ranemark Medelby 193

192

I sammanhang med denna kalkyl riktade samhällets kantor och folk- skollärare en skrivelse till kommunalstämman, där han å föreläsnings- föreningens och "arbetsföreningens" vägnar överlämnade 8000 kr. Detta dokument, vars tillkomst ur juridisk synpunkt är intressant, har spelat och torde komma att spela en avgörande roll i det lilla samhällets sociala relationer och skall därför citeras i sin helhet:

"Till Samhällets Kommunalstämma.

Å samhällets föreläsnings förenings arbetsförenings vägnar har jag härmed äran överlämna en summa av 8 000 kr. till Samhällets kommu- nalstämma mot följande villkor:

i. Stämman beslutar att före 1936 års utgång uppföra och inreda samt för framtiden underhålla ett kommunal- och församlingshus på lämplig plats inom samhället. Huset skall innehålla: en hörsal rym- mande minst 200 platser, ett sammanträdesrum, ett kapprum, ett kök, en bostadslägenhet om minst ett rum och kök.

2 a. Så länge samhällets föreläsningsförening bedriver statsunder- stödd föreläsningsverksamhet skall hörsalen kostnadsfritt upplåtas för dess föreläsningar och fester, för föreningens arbetsförenings samman- komster, försäljningar o. dyl., samt sammanträdesrummet för styrel-? sens sammanträden. Det åligger dock föreningen att i god tid med- dela vilka dagar den vill disponera lokalerna.

b. Folkbiblioteket bör där inrymmas. Lokalerna skola användas för kommunal- och kyrkostämmor, kommunala och kyrkliga nämnder, råds och styrelsers sammanträden.

c. Lokalerna skola upplåtas för sådan verksamhet som icke lämp- ligen bör förläggas till kyrkan, såsom syföreningsmöten och försälj- ningar, passionspredikningar och församlingsaftnar, konfirmations- undervisning, ungdomskretsens sammanträden, söndagsskola o. dyl. Innan någon sådan sammankomst utlyses att hållas inom lokalerna, skall församlingens pastor förvissa sig om att lokalerna ej är upp- tagna.

3. Huset, vars ägare är X kommun, skall stå under uppsikt av en byggnadsnämnd bestående av tre personer, av vilka samhällets kom- munalnämnd väljer en, samhällets kyrkoråd en, och samhällets före- läsningsförening en. Dessa välja inom sig ordförande. Den, som för i stycket 2 a, b, c, nämnt ändamål vill använda lokalerna skall anmäla det till byggnadsnämnden. Nämnden har att för varje särskilt fall

193

avgöra, om huset eller del därav för enstaka tillfällen skall användas för annat ändamål ej härovan uppräknat. Om samhällets föreläsnings- förenings verksamhet upphör utser byggnadsnämnden två ledamöter i byggnadsnämnden.

4. Dessa bestämmelser om husets användning kunna icke ändras; här uppräknade verksamhetsgrenar kunna således icke utestängas; huset får icke användas som nöjeslokal.

Samhället den 15 oktober 1934. Kantor och folkskollärare/'

Kommunalnämnden, som i början av allt att döma var mycket

entusiastisk för saken, begärde sommaren 1937 länsstyrelsens tillstånd att folkskolläraren skulle få vasaorden för sina förtjänster vid husets tillkomst. Länsstyrelsen avböjde kommunalnämndens hemställan.

1937 beräknades husets kostnad till 30000 kr., och den slutliga kalkylen fick vidkännas en ytterligare förhöjning med 10000 kr. Den kyrkliga "arbets föreningens" bidrag kom alltså till slut att uppgå till knappa 20 procent av totalkostnaderna, medan dess "villkor" för husets användande var 100-procentiga. Det har givetvis väckt mycken ond blod i samhället, att huset enligt paragraf 4 "icke får användas som nöjeslokal" och att de kyrkliga föreningarna och föreläsnings- föreningen har monopol på en byggnad, till vilken skatter från alla medborgare bidragit och som aldrig skulle blivit uppförd utan dessa skattemedel. Spänningen är stundom avsevärd mellan den "världsliga" och den "kyrkliga" gruppen på grund av restriktionerna i samband med kommunalhuset; man kan observera som en ofelbar regel, att de invånare, som gillar restriktionspolitiken kallar huset "församlings- huset", medan de övriga konsekvent kallar det "kommunalhuset". Präs- ten på platsen kallar det försiktigtvis "kommunal- och församlings- huset".

Statskyrkan har ju av ålder och hävd betraktats som särskild vår- dare av de ritual och ceremonier som omger de biosociala händelserna födelse, äktenskap, begravning o. s. v. I det undersökta samhället torde statskyrkan vad beträffar dessa ceremoniel i huvudsak behålla sin auktoritet. Men nya tendenser kan observeras. Under de sista 10 åren har förekommit 10 borgerliga vigslar, varav 6 av frireligiös orsak.

Vigseln förrättas sällan i kyrkan; akten äger vanligen rum i präst- gården. En och annan brud är klädd i vitt, men mest förekommer

194

mellanklänning. Kyrkan har en brudkrona, som skänktes 1937 av disponenten för platsens sågverk då hans dotter konfirmerades. Brud- kronan har använts, men vanligast är att bruden bär en myrtenkrans. Brudgummen är klädd i blå kostym när bruden bär mellanklänning.

Då samhällets invånare skall begravas sker detta vanligen under kyrkans hägn. Någon enstaka gång på året förekommer en frikyrklig begravning numera.

Den sociala initiering som symboliseras genom konfirmationen har fått en kraftig stöt genom de fria religiösa gruppernas uppträdande i samhället. Pingstvännernas barn har egen bibelskola. Prästen läser både med byns barn och med sommargäster; de senare får läsa för sig i prästgården, medan byns barn numera får läsa i församlings- huset.

Den uppdelning av kyrkans verksamhet på kyrkan och församlings- huset som kommer till uttryck här visar sig också i söndagsskolan. Barnen är här delade på två grupper: en som bor nära kyrkan och går i söndagsskola där; en annan som har längre väg, och går i söndagsskola i kommunalhuset. Man har diverse "fester" för barnen och en utflykt anordnas varje år för söndagsskolan.

De 45 barn som bevistar söndagsskolan har en egen syförening, som håller auktion tillsammans med "ungdomskretsen". Medlen som in- flyter från denna verksamhet underhåller delvis en missionär i Afrika. Man får in c:a 400 kr. om året.

Statskyrkans "ungdomskrets" bildades 1930 och hade 1941 10 med- lemmar, som betalar en medlemsavgift av 25 öre om året. Kretsen gör näppeligen skäl för namnet "ungdomskrets", då medlemmarnas genom- snittsålder är 33 år. Samtliga deltagare är fröknar utom prästen och prästfrun. Två textilarbeterskor deltar. Programmet brukar vara: gudstjänst med nattvardsgång i kyrkan, därpå samkväm i församlings- huset. Ibland har man föredrag av främmande talare över kyrkliga ämnen. Ungdomsdagar anordnas vartannat år med c: a 300 deltagare.

Kretsen arrangerar också församlingsaftnar 4—5 gånger om året i kommunalhuset. Härvid visas film eller ljusbilder, varpå kaffe ser- veras. Vid dessa tillställningar brukar ungefär 300 personer vara närvarande; det verkar rent siffermässigt som om detta vore stats- kyrkans populäraste aktivitet.

Under den tid den sociologiska undersökningen pågick bildade en ung folkskollärare en scoutkår i samhället och dess omnejd. Prästen

195

i statskyrkan ingick som kårchef i scoutkåren, och brukade ofta upp- träda i scoutuniform i samhället. Vid en nationell fest — svenska flaggans dag — förrättade prästen korum i scoutuniform i samhällets "park". Denna dristighet uppväckte kritiska kommentarer från många, men i stort sett accepterade samhället med lugn kyrkans nya förgrening.

Den kollekt som upptas i statskyrkan är mycket obetydlig i jäm- förelse med de fria gruppernas "offer" (se nedan). Här meddelas en lista över datum, ändamål och influten summa under den tid under- sökningen pågick:

11/5 1941 Gustav Adolfsföreningarna............................................ 23:— 18/5 „ Luleå Stiftsråd ................................................................ 18:50 22/5 „ Lutherkollekten ............................................................ 16: —

1/6 „ Medellösa teologie studerande ...................................... 8: — 8/6 „ Samarithemmet i Uppsala ............................................. 6: —

15/6 „ Missionsverksamhet i Lappland ................................... 11: — 22/6 „ Svenska Jerusalemsförsamlingen ................................. 12: — 24/6 „ Svenska Bibelsällskapet ................................................. 10: — 29/6 „ Sigtunastiftelsen ....................................................... 10:50 13/7 „ Hednamissionen ..................................................... 90: — 20/7 „ Kristliga Studentrörelsen ............................................... 10: — 27/7 „ Luleå Stifts Diakoniförening ......................................... 18:50

3/8 „ Medellösa studerande.................................................... 7:50 10/8 „ Allmänna Svenska Prästföreningen .............................. 8:20 17/8 „ Kyrkligt arbete bland värnpliktiga ................................ 11: — 31/8 „ Kyrkosångens vänner .................................................... 10:50

7/9 „ Sofiaförsamlingen i Paris ............................................... 23

Om en officiell uppgift är riktig att kyrkan i årligt medeltal besöks av 95 personer per gudstjänst, skulle var besökares "offer" vid kollekten uppgå till c:a 18 öre, och medeltalet för församlingens "offer" vid varje gudstjänst bli ungefär 17 kr. Det frapperar genast att "hedna- missionen" fick det utan all jämförelse största "offret" under den tid undersökningen pågick.

Det observerade antalet kyrkobesökare (i samband med undersök- ningen) var emellertid ej så högt som 95 per gång. Siffran torde snarast ligga vid 55—60, i vilket fall genomsnittet för "offren" ju kommer att stiga till det dubbla eller så för varje besökare. I varje fall ligger offervilligheten och kanske offerförmågan inom statskyrko- besökarna långt efter besökarnas i de frireligiösa grupperna.

Det allmänna intrycket av undersökningen är, att statskyrkan sna- rare tolereras än omfattas med hänförelse av inbyggarna. Under 30-

196

talet försökte en präst samarbete med pingstgruppen under påverkan av oxfordsrörelsens läror; den nuvarande prästen förklarar, att "med pingstvännerna har vi inget samarbete, men ingen direkt avoghet hel- ler, åtminstone inte från min sida." Yttrandet är försiktigt.

Lika försiktig och tolerant är inställningen till dansbanan. Till- frågad förklarar prästen: "Det får var och en avgöra själv. Dom får avgöra om dom tar skada eller inte — och så får dom ju besinna sitt föredöme. Ungdomskretsens medlemmar går aldrig dit."

Medan statskyrkan i samhället tycks leda sitt ursprung till bruket och dess patroner å ena sidan och bönderna i kyrkostämman å den andra (en kombination av den tidens socialt mest framstående element), ter sig utvecklingen annorlunda för missionsförbundet. Visserligen gör man gällande att en "troende prästman" på 1850-talet i en grann- socken "av Gud fick användas till många själars frälsning",1 och att detta vore rörelsens ursprung, men förbindelsen med det avlönade prästerskapet och staten lämnades snart. Det blev i stället en bonde (i missionsförbundets skrifter kallad "predikant"), som genom sam- mankomster på sin gård, belägen 5 km. från samhället, blev orsak till att en distinkt ny religiös grupp uppstod i samhället. Bonden lät bygga ett missionshus på sin gård, varigenom den nya gruppen be- tecknade sig som så stark, att den kunde överta institutionalismens mera krävande plikter. Under de första tiotalen år samlades man även på andra gårdar i trakten, "där bygdens folk fick samlas för att höra evangelium". Enligt missionsförbundets minnesskrift vid femtioårs- jubileet skedde stora förändringar: "Gamla fäderneärvda tänkesätt förändrades och hjärteåkrarna både bereddes och besåddes."

Slutligen beslöt man sig för att bygga ett nytt missionshus. Detta tillkom genom en kooperativ ansträngning i trakten; eftersom både medel och virke saknades beslöts, att "de som hade sinne för saken skulle på utsända listor få teckna vad de ville giva i form av virke eller penningar". 1878 uppfördes huset; samma år predikade för första gången en lekmannapredikant i samhället.

Det är av stort sociologiskt intresse, att "något krav på att med- lemmarna skulle ha liv i Gud förefanns ej" på den tiden. Vad som menas med detta är ej lätt att utreda. Av allt att döma betyder det,

1 De frälsta blev så upprörda, att de skakade i hela kroppen, och kallades

därför "skakare". Jfr upprinnelsen till det engelska "quaker".

197

att det ansågs som ett tillräckligt tecken på intresse, att man var villig att skjutsa predikanter, ge timmer eller pengar o. s. v.

År 1891 började man fira nattvarden i samhällets missionshus. Detta kallas "nytestamentligt församlingsliv" — och man påpekar, att för- samlingen förut stått främmande för detsamma. En sådan gemensam rit torde ytterst väsentligt ha ökat kohesionskraften inom gruppen. Det blev inte heller möjligt utan allvarliga konflikter såväl med stats- kyrkan som inom gruppen. En predikant beskriver saken på följande sätt:

"Åtskilliga medlemmar av missionsföreningen voro besjälade av ett stort nit för kyrkan och motsatte sig fördenskull nattvardsfirande i missionshuset. Dessutom innehöll missionshuset blott en större för- samlingslokal, vilket gjorde att den var mindre lämplig för mindre sammankomsters hållande. Omsider gjorde sig behovet av en mindre sal i missionshuset alltmer gällande, enär det blev för trångt att samlas i hemmen, och förslag framkom om att avskifta en mindre sal i missionshuset. Men detta förslag rönte kompakt motstånd från de kyrkligt intresserades sida. Dock var behovet av en mindre sal både ett livs- och verksamhetsbehov och därför gjorde det sig på nytt gällande, samt blev om än motvilligt beviljat. Och 1891 föreslogs av- skiftningen, sedan dess förespråkare lovat, att därest det hela — när det blev färdigt — ej blev till belåtenhet, skulle allt återställas i sitt ursprungliga skick. Men när avskiftningen var färdig hade sinnena återfått jämvikten och stridsvapnen lades ned, fastän motståndarna till avskiftningen innerst inne i hjärta och sinne voro sig lika. Att så var visade sig även klart däri, att några av opponenterna lämnade verksamheten och började en egen sådan av mera kyrklig karaktär i anslutning till Fosterlandstiftelsen och dess principer. Men de troende vännerna voro kvar och fortsatte i Herrens namn det påbegynta verket."

Antagandet av stadgar 1905 för missionsföreningen markerar ett stabiliserande av gruppen. Enligt stadgarna kunde endast den bli med- lem i föreningen, "som så långt det var möjligt att döma var ett Guds barn och levde ett kristligt liv. . . Om någon medlem fölle i synd, skulle med honom förfaras enligt Matt. 18:15—20."

(Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det i enrum. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder. Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två,

198

för att 'Var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago". Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig såsom en hedning eller en publikan. Sannerligen säger jag eder: Allt vad I binden på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad I lösen på jorden, det skall vara löst i himmelen, etc.)

På tjugutalet syns samhällets missionsgrupp ha stått på höjden av makt och inflytande. 1922 invigdes en ny missionskyrka, centralt be- lägen mitt i samhället. Den var vid denna tid den största byggnaden i samhället, och var ett uttryck för medlemmarnas position och bety- delse. Platsens ledande affärsmän, bankdirektören, och flera av de mest framstående bönderna tillhörde församlingen. 1928 firade man femtioårsjubileum och hade då 153 matrikelförda medlemmar. Visser- ligen hade farotecken redan börjat visa sig — ett antal medlemmar hade övergått till pingstförsamlingen. Detta orsakade enligt en skriven berättelse, "smärta", inom missionsgruppen. Men ännu var missions- föreningen den ledande frireligiösa gruppen i samhället.

Omkring 1930 uppstod en stor pingstväckelse i trakten (se diagram, sid. 201) och en allvarlig schism mellan missionsföreningen och pingst- vännerna. Missionsföreningens predikant började insistera på att för- samlingens medlemmar skulle vara döpta som äldre i vatten och ande. Alla de, som delade denna åsikt, lämnade de grupper och samfund de tillhörde 1930. De beskrev sig sedan som en "fri biblisk församling". 1934 lämnade man namnet "missionsförsamling" och kallade sig "fria församlingen". Nya stadgar antogs. Diagrammet visar klart, vilken omfattning revolutionen bland de frikyrkliga hade. Ännu hade dock ej en formell anslutning till pingstförsamlingen ägt rum. Detta skedde den 10 december 1935 på ett möte, "vid vilket andens sanktion på ett alldeles särskilt sätt förnams". Formellt gick det hela till på det sättet, att pingstvännerna och medlemmarna i den "fria församlingen" anslöt sig till en pingstförsamling i en liten by 4 km. från samhället. Den officiella redogörelsen i Evangelii Härold (från vilken ovanstående citat är hämtade) beskriver de två gruppernas samgående på följande sätt: "Församlingarna skulle i broderlig kärlek och samförstånd räcka varandra handen till gemensamt arbete efter Ordets linjer för själars frälsning och Guds rikes utbredande."

För missionsförsamlingen betydde detta närmast katastrof. Hela verksamheten upphörde, och en helt ny församling fick bildas den

199

Antal Döpta 40 -

30

0

1

0

1940 1915 20 05 30 35

"Frälsningsfrekvensen" inom pingstförsamlingen 1915—1940.

14 januari 1935. 18 medlemmar antecknades då; det var folk, som förut tillhört någon fri församling. Den 4 mars 1936 gick 14 med- lemmar, som tillhört den "fria" församlingen, tillbaka till missions- församlingen. De ville ej bli pingstvänner.

1941, då den sociologiska undersökningen ägde rum, hade missions- församlingen 44 medlemmar. 28 av dessa var kvinnor, varav 10 ogifta. Alla de 16 männen var gifta. Inom församlingen fanns ingen ung- dom. 23 av medlemmarna var över 60 år. Socialt sett räknade för- samlingen de främsta affärsmännen och förutvarande affärsmännen bland sina medlemmar. Dessas biträden hade i viss mån anslutit sig. Församlingens kör bestod till övervägande del av direktör och biträden i den största affären på platsen.

Inträde i församlingen vinns för närvarande genom en enkel pro- cedur. Man begär inträde; ett råd hålles (detta utgörs av hela för- samlingen) och den sökande beviljas inträde; denne får därpå infinna sig en söndag förmiddag och tar plats på en av de främsta bänkarna. Två frågor ställas:

200

1. Tror Ni på Gud vår Fader, på Hans Son Jesus Kristus, Vår Frälsare och på den Helige Ande, de trognas Hugsvalare och ledare i sanningen? (Svar: Ja.)

2. Viljen I genom Guds nåd vandra Evangelium värdigt och åtaga Eder de plikter, som åligga medlemmar i en kristen församling? (Svar: Ja.)

Därpå hälsas den nye medlemmen välkommen och tillönskas Guds välsignelse.

Predikanten hade aldrig varit med om att någon protesterat mot ett inval. Detta antyder i likhet med den enkla intagningsproceduren denna grupps toleranta inställning; en inställning som samtidigt sanno- likt varit en väsentlig svaghet i förhållande till pingstförsamlingens mer absoluta formella och reella krav på medlemmarna.

I fråga om dop (den ritual som tillsammans med nattvarden av allt att döma utgör den springande punkten i gruppernas kohesion) råder fullständig frihet. Dopet beror på predikanten. Om han vill döpa barn, blir barnen döpta; om han vill döpa äldre, blir de äldre döpta. Typiskt för missionsförsamlingens mellanställning är att de som vill, låter döpa sina barn i kyrkan. "Dopfrågan orsakar ingen diskussion inom missionsförbundet."

Beträffande andens dop och tungomålstalande, som av pingstvän- nerna betraktas som ett kriterium på lämplighet att tillhöra deras grupp, yttrar missionsförsamlingens predikant: "Vi förnekar det visst inte, men tar det inte på det sättet. För våran del är tro på Gud och det kristliga livet avgörande."

Det är möjligt att uppställa ett stort antal index för mätande av en grupps styrka och betydelse. Bland de index, som i den förelig- gande undersökningen kommit till användning, må särskilt fram- hållas:

1. Antal (aktiva) medlemmar. (Definitionen på aktiv är svår att formulera. Aktiv kan innebära en avgiven förklaring om tillhörighet, till skillnad från "medfödd" tillhörighet. Aktiv kan också innebära att personen utför handlingar, som betecknar honom eller henne som till- hörande en viss grupp snarare än en annan.)

2. Besöksfrekvensen vid gruppens gemensamma möten. 3. Antal möten eller sammankomster, per tidsenhet. 4. Ledarskapets art.

201

6. Gruppens resurser uttryckta i dess lokal; dess institutionella karaktär.

7. Gruppens duration relativt andra gruppers duration. 8. Gruppens betydelse i andras uppskattning av densamma. Dess

modifierande inflytande på andra grupper, med vilka den kommer i kontakt.

9. Resultatet av gruppens verksamhet. En del av dessa index har redan kommit till användning i den före-

liggande redogörelsen. Ytterligare några skall nu anföras. N: r 3 (antal möten) visar i missionsförsamlingen ett värde, som ligger mellan stats- kyrkans å ena sidan (med c : a 5 per månad) och pingstförsamlingens å den andra (med c:a 15 per månad, under vissa tider ända till 20 och 25). Missionsförsamlingens mötesfrekvens är c:a 10 per månad.

N: r 4 skiljer uppenbarligen missionsförsamlingen och pingstför- samlingen från statskyrkan. De frireligiösa församlingarnas ledarskap är ej förenat med kommunala åligganden; de kan därför ej påräkna den andliga "gratisprestige" som medföljer de världsliga åliggandena. Vidare är de båda fri församlingarnas ledarskap mindre permanent än statskyrkans. Även här intar missionsförsamlingen en mellanställning: medan statskyrkans präster i regel tycks ha stannat i samhället ett tiotal år, och pingstvännernas predikanter ofta endast stannat ett eller två år (ofta mindre), har missionsförsamlingen hittills behållit sina ledare c: a 5 år var.

N: r 8. Att mäta resultatet av en religiös grupps verksamhet låter sig ex hypothesi inte göra. Ekonomiskt sett har missionsförsamlingen att redovisa inkomster:

1878—1887....................................................... 6053 kr. 1888—1897 ...................................................... 4658 „ 1898—1907....................................................... 8076 „ 1908—1917 ....................................................... 18287 „ 1918—1927 ....................................................... 52059 „

89133 kr.

Av dessa inkomster hade 24 000 skänkts till olika missionssällskap. Efter 1927 blir räkenskaperna oklara på grund av den ovan beskrivna splittringen. Då den sociologiska undersökningen pågick gavs t. ex. en söndag i ,,offer,, i missionshuset 208 kr. av 63 personer, vilket innebär ett medeltal av 3: 50 per person. Som jämförelse kan nämnas,

202

att "offret" i pingstförsamlingen samma söndag uppgick till 852 kr. från 180 personer, vilket innebär ett medeltal av 4:70 per person. "Offren" i statskyrkan brukar hålla sig omkring 18—40 öre per person.

N: r 5. Gruppens resurser uttryckta i dess lokal: samhällets missions- kyrka drog en kostnad av 39 609 kr. Till denna summa hade gruppens medlemmar bidragit med 25 109 kr.

N:r 2 (besöksfrekvensen) var föremål för ett särskilt studium. Ett antal "söndagsanalyser" må anföras:

Den 4/5 1941: Män. Kvinnor. Summa.

Statskyrkan 8 43 51 Missionskyrkan 25 38 63 Pingstförsamlingen 60 120 180

294 — c: a 30 proc. av samhället.

Den 18/5 1941: Statskyrkan 20 31 51 Missionskyrkan 20 25 45 Pingstförsamlingen 25 50 75

171 — c: a 17 proc. av samhället.

Åldersfördelningen vid mötena den 4/5 1941 var typisk och tedde sig som följer (uppgifterna enligt bedömning) :

Statskyrkan. Missionshuset. Pingstförsamlingen. —17 år 10 proc. 10 proc. 15 proc.

18—35 „ 10 „ 25 „ 50 „ 36— „ 80 „ 65 „ 35 »

Det bör observeras, att c:a 300 av samhällets invånare besökte religiösa möten under den citerade söndagen; 30 procent av befolk- ningen var alltså aktivt religiös denna söndag.1

Bilden av missionsgruppen i det undersökta stationssamhället skulle knappast vara fullständig utan något referat av de möten som hålls i församlingen. En observatör gjorde den 4 maj 1941 följande an- teckningar :

"En inbjuden predikant från en liten grannstad talar om förkla- ringens berg och hyddorna som lärjungarna ville bygga åt Jesus och

1 Man jämföre härmed Gallupinstitutets nationella siffror. Samstämmigheten är god.

203

Moses. Det var inga tomter till salu, utan bara tältplatser! Han be- rättar i återhållsam, stundom uppflammande stil om ett bönemöte nere i Småland. Evangelisterna hade fallit på knä och tackat Gud på kväl- len. En av dem hade sagt: 'Herre, håll igen nu — jag tål inte mer!' och vår predikant hade fått bita sig i tummen för att inte skratta högt av salighet över Guds nåd. Så kände man sig på Förklaringens berg. Han undrade, om församlingen inte visste hur det kändes med den vida utsikten — de hade väl varit uppe på Smålands Taberg eller något annat berg. Vilket härligt panorama — sjöar, floder, berg och skogklädda sluttningar! De närvarande lyssnade med intresse på detta; det blev varmare och varmare; trots gardinerna sken solen in, och det var två silvermålade värmeelement igång på var sida om talarstolen. Det var en lättnad då man kom till 'amen' och fick röra på sig.

Dessförinnan togs kollekt. Många hade fått 'offerkuvert' tidigare; det var flertalet. Andra lade pengar direkt i två skålar av trä (sådana som man har nötter i på julen), som bars omkring av en målare med magert ansikte (flöjtspelaren i orkestern).

Predikanten steg så upp och meddelade att kaffe var serverat i lilla salen. Där skulle också stå en skål på bordet, och man fick offra vad man ansåg att kaffet kostade. Predikanten sade sig inte ha en aning om vad kaffe kostade på ett kafé. Han hade inte varit på ett kafé på åratal, sade han.

Dörrarna till lilla salen var öppna, men ingen ville gå först. Man tog av sig ytterrockarna och lade dem över bänkryggarna. Bankdirek- tören steg upp, gammal och orkeslös, och skakade hand med sin granne. Fler skaka hand. Stämningen mjukas upp. Till slut måste predikanten säga till, att två kaffepannor väntar fyllda. Då går man in och tar för sig, dock skakande hand under vägen. Det bjuds på bulle, skor- por, tre sorters småkakor. En del sätter sig i samlingslokalens bänkar och dricker kaffet. Efter en stund kommer två unga kvinnor (sånger- skor i 'orkestern') och bjuder påtår åt alla. Ett tåg rusar förbi och skakar hela lokalen; det är 50 meter till järnvägen.

Kaffedrickandet tar en halv timme. Så börjar mötet igen; nu talar samhällets predikant över ett nytt bibelord. Efter två och en halv timme är offerfesten för missionen avslutad."

Detta möte var ovanligt talrikt besökt och "fint". Ett kort referat från ett möte i den "vanliga" stilen:

204

"Denna söndagsförmiddag använder man endast en liten sal. 6 å 7 bänkar stå i mitten av rummet, och några stolar ha placerats vid bänkarnas ändar. 13 kvinnor, alla gamla utom två, samt 7 män — det är hela församlingen. Först sjunges två sånger ur Missionsför- bundets sångbok (upplaga 350000). Sedan läses dagens text, alltså samma som i kyrkan. Predikanten utlägger sedan texten; han åter- vänder ofta till att Guds folk har ett stort värde. Hela predikan är mycket ortodox, nästan som i kyrkan. Enstaka gånger hänsyftas på aktuella spörsmål, såsom att regn äntligen kommit, och hur jorden törstat efter det, varpå bilden överföres till andlig betydelse, varvid Guds nåd blir regnet på våra hjärtans törstande tegar. Många hän- syftningar på kriget, vilket beskrives som elände och lidande. Ofta ekonomiska metaforer. Denna förmiddag spelar ingen 'orkester'. En kvinna går fram till en orgel i rummets ena hörn; hon har hatten på medan hon spelar.

Till slut vittnar en medelålders man, som ivrigt tackar Gud att Sverige ej kommit med i kriget. En gammal man vid predikantens sida, en urmakare, instämmer ljudligt under bönen. Man sjunger en psalmvers, och mötet är över efter en timme och fem minuter."

Det återstår att beskriva stationssamhällets tredje och starkaste religiösa grupp, pingstförsamlingen.

Långt innan församlingen i samhället tillkom, fanns en pingstför- samling i ett litet samhälle i närheten av det undersökta området. Den grundades 1914 och är således en av de äldsta i Sverige. Denna grann- församling hade en "utpost" i det undersökta samhället. Det var emel- lertid först då den ovan beskrivna fronderande gruppen inom mis- sionsförsamlingen uppkom, som början till en pingströrelse i sam- hället gjordes. Av allt att döma spelade ledarskapet här en avgörande roll vid bildandet av den nya gruppen. En predikant inom missions- församlingen började yrka på ett intensivare liv i anden; hans för- kunnelse åstadkom oro i missionslägret; han avgick 1930, men en "fri församling" bildades, som insisterade på de vuxnas dop samt en återgång till den församlings typ, som beskrives i Apostlagärning- arna 2:41, 42:

"De som då togo emot hans ord läto döpa sig, och så ökades för- samlingen på den dagen med vid pass 3000 personer. Dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning, brödragemenskapen, vid bröds- brytelsen och bönerna."

205

Det framgår av bifogade diagram hur kraftig väckelsen var om» kring 1930.

År 1934 började den blivande pingstförsamlingen bygga en mötes- lokal i samhället, c:a 500 meter från missionshuset. Huset byggdes i ultramodern, funktionalistisk stil och beräknades kosta 35000 kr. En rik bonde, känd för sina lyckade tomtspekulationer, hade gripits av pingstvännernas förkunnelse och skänkte tomten till byggnaden. Andra medlemmar fullgjorde arbeten och skänkte timmer o. s. v. Huset tillkom helt genom bidrag kontant eller in natura från pingst- vänner på orten och stod färdigt 1935.

Samtidigt var tiden kommen för den fronderande gruppen att öppet bekänna färg. I en skrivelse i Evangelii Härold, som redan citerats, klargjorde den dåvarande predikanten den religiösa situationen:

"Han ledde dem på rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo. Ps. 107: 7.

Då jag nu för första gången går att meddela något om Medelby fria församling i Evangelii Härold, står ovan citerade bibelord för mitt sinne.

Redan under åren 1926—1930 fick Herren på ett särskilt sätt till- träde till församlingen, genom dåvarande predikantens arbete. Själv gripen av Herrens ande började han predika nödvändigheten av att allt Guds rådslut bleve praktiserat. Såsom alltid varit följden vid ett sådant ställningstagande, bekände Herren sig till verket. Nöd började göra sig förnimbar bland själarna. Sanningen om vattendopets och andedopets nödvändighet trängde fram. Många följde Herren och läto döpa sig, den Helige Ande föll, och de andliga nådegåvorna utdelades. Därigenom förökades skaran alltmer av dem som ville följa Guds ord i alla stycken, så långt Anden gav ljus.

På grund av detta verk inom församlingen beslöt denna på hösten 1930 att lämna de samfund och organisationer den förut tillhört för att vara, som Guds ord framhåller, en fri biblisk församling.

Under de fyra år som gått sedan dess har ett mäktigt nydanings- arbete pågått inom församlingen. Inåt har Ordet segrat i hjärtana till praktisk lydnad och många själar ha blivit frälsta.

Vid senaste årsskiftet 1934 ändrade församlingen namn från Medel- by Missionsförsamling till Medelby Fria församling och nya stadgar antogos. Så har efter hand Guds ord segrat, så att församlingen i dag

206

består av troende och döpta, dess styrelse av äldste och diakoner, och vad Gud i fortsättningen visar av sitt ord är den villig att gå in uti.

Trots allt vad Gud utfört, båda inåt och utåt, har vår ställning till pingströrelsen icke varit vad den borde. En stor och vad det syntes oöverstiglig klyfta har funnits oss emellan. Därigenom har naturligtvis en rätt stark spänning varit rådande, både församlingar och enskilda emellan. Vi prisa dock Gud storligen, ty vad som för människor ser omöjligt ut, det är möjligt för Gud. Under det senaste året har en ständigt pågående avspänning förmärkts å båda hållen. Bröder från pingströrelsen har varit hos oss och vittnat och undertecknad har varit hos dem.

Vid församlingsmöte i Medelby onsdagen den 28 november beslöts att äldstebröderna skulle underhandla med närmaste pingstförsamling, Betaniaförsamlingen i Y, om vad som borde ske från vår sida för att ett samförstånd skulle komma till stånd. I och för denna frågas dryf- tande samlades de båda församlingarnas styrelser måndagen den 10 december. Vid detta möte, i vilket Andens sanktion på ett alldeles sär- skilt sätt förnams, beslöto de båda styrelserna, att församlingarna skulle i broderlig kärlek och samförstånd räcka varandra handen till gemen- samt arbete efter Ordets linjer för själars frälsning och Guds rikes utbredande. (En par. utelämnad.)

Med tacksamhet till Gud ha vi läst om vad som skett mellan Fila- deliaförsamlingen och Söderförsamlingen i Stockholm, med ännu större glädje konstatera vi här nere i bygden vad som har skett bland oss. Må Herren låta det lända till fromma för sin rikssak, själars frälsning och påskyndande av Hans dag. Han kommer snart! En varm och innerlig fridshälsning sänder församlingen till trossyskonen ut över hela landet.

Föreståndaren."

Vid tiden för den sociologiska undersökningen (1941) hade pingst- församlingen 213 medlemmar, och var således utan jämförelse den starkaste gruppen, såväl religiös som världslig, i samhället. Av de 213 medlemmarna var 137 kvinnliga (64 procent) och 76 manliga (36 procent).

En närmare analys av de kvinnliga församlingsmedlemmarna visar att 60 var gifta, därav 39 i själva samhället och 21 med lantbrukare

i den omkringliggande trakten.1 17 var änkor, och 31 var ogifta och saknade bestämt yrke; 29 ogifta kvinnor hade något yrke (sömmerska, textilarbetare, restaurangpersonal, missionär etc).

Bland männen var den största yrkeskategorin lantbrukare. Inte mindre än 26 lantbrukare var medlemmar i pingstförsamlingen. Mindre kategorier var 6 snickare, 6 affärsmän, 10 fördettingar, 3 byggmästare och c:a 10 arbetare (lager-, sågverks-, etc).

14 barn var inregistrerade som medlemmar.

I 39 fall hade både man och hustru anslutit sig till rörelsen. 17 av dessa anslutna äktenskap var jordbrukare. Bland de på landsbygden boende hade c:a 70 procent anslutit sig till rörelsen som äktenskap (både man och hustru), medan av det egentliga samhällets inbyggare sådan "äktenskapsanslutning" endast ägde rum i c: a 30 procent av fallen.

De mest talande upplysningarna om denna grupps karaktär torde emellertid vara att hämta i dess relativa åldersfördelning. Redan tidi- gare har en antydan lämnats om densamma. Det framgår av nedan- stående diagram, att pingstgruppen till sig dragit folk i sin kraftigaste ålder, särskilt den del av befolkningen, som befinner sig i åldern 30 till 50 år.

Inte mindre än 105 medlemmar av gruppen, eller 50 procent, be- finner sig i åldern mellan 30 och 50 år. Mellan 10 och 30 år befinner 41 medlemmar, eller 23 procent. Närmare tre fjärdedelar av medlem- skapet befinner sig alltså i åldern under 50 år, och förtjänar följakt- ligen en inkomst. Detta är en väsentlig del av förklaringen till de måhända oväntat stora "offer" som presterats inom denna grupp. Man järn före härmed åldersfördelningen i missionsföreningen och stats- kyrkan ! Till den tärande delen av befolkningen (gränsen här satt vid 60 år) hör inom pingstgruppen endast 31 personer, vilket utgör 15 procent av hela medlemskapet. Inom missionsföreningen var mot- svarande siffra 50 procent.

Det kan vara av intresse att göra upp en lista över ett antal "ledande" personer i samhället och sedan undersöka, till vilka reli- giösa grupper dessa ansluter sig. I nedanstående tabell anges först yrke, sedan inkomst, och slutligen religiös gruppanhörighet.

1 Ej enbart inom Medelby socken. Jfr inledningen: den bristande överens- stämmelsen mellan socialekonomisk och administrativ enhet.

1 4 Allwood-Ranemark Medelby 209

209

7900 S 7000 M 6630 S

Landsfiskal ....................... Handelsföreståndare . . Förvaltare .........................

38000 ? 9760 S 8900 S? 8230 S

Fabrikör (textil) . . . Folkskollärare . . . . F. d. läroverksadjunkt . Sågverksdisponent . .

S : Statskyrkan; M : Missionsföreningen.

I själva verket påträffar man ej bland de 15 högsta inkomsttagarna i samhället någon medlem av pingstförsamlingen. En delägare i den största affären på platsen (omsättning 900000 kr.), samt en av de tre direktörerna för den största textilindustrin är medlemmar. Därtill kommer, att flertalet av de ledande bönderna anslutit sig.

Vid bedömandet av det för pingstgruppen säregna, måste en balans upprätthållas mellan den betoning som läggs på de vuxnas dop (sär- skilt andedopet) å ena sidan, samt den för denna grupp egenartade organisationsprincipen å den andra. Det finns skäl att påstå, att grup- pens organisationsprincip av medlemmarna anses vara av nästan lika stor betydelse som de rent religiösa dogmerna (varom mera nedan). Pingstförsamlingen är helt decentraliserad, en motsvarighet till syndi- kalismen inom arbetarrörelsen. Den står fullständigt fri gentemot alla andra pingstgrupper i landet och tycks betrakta sin självstyrelse som ett sine qua non för verksamheten. Man märker ofta en direkt anti- samorganisationsinställning vid samtal med medlemmarna.

Dessutom är gruppens inre organisation till ytterlighet "demokra- tisk". Styrelsen, som utses enligt det ovan citerade bibelordet i apostla- gärningarna, kallas "äldstebröder". Men bibelns rekommendation, att dessa skall vara sju, följs inte. Deras antal varierar. De väljer inom sig sina funktionärer: ordförande, kassör o. s. v. Till ordförande väljs vanligen predikanten. Men dessa äldstebröder är ej egentligen styrande, ty hela församlingen fattar gemensamt beslut i alla viktiga frågor. Äldstebröderna bereder endast ärendena, och övervakar att fat- tade beslut sätts i verket.

Det ekonomiska ansvaret tas alltså av hela församlingen. Pingst- församlingen hade en årlig inkomst av 19000 kr. på 210 medlemmar, vilket betyder ett årligt tillskott av 90 kr. från var medlem i medeltal. Inkomsten har konstant hållit sig vid denna summa sedan gruppens tillkomst. Härav betalas 2 000 kr. om året i lön till predikanten; han har dessutom naturaförmåner, såsom fri bostad, vedbrand o. s. v. En stor del av inkomsten används till att amortera en kvarstående skuld på möteslokalen. Resten går huvudsakligen till den "yttre mis-

210

sionen", d. v. s. underhåll av församlingens missionärer i Kongo. För- samlingen underhåller själv en kvinnlig missionär i Afrika; hennes månadsunderhåll går till 175 kr., vilket innebär att gruppen bundit sig för en årlig utgift av 2 100 kr. Hon har sin svenska hemort inom den undersökta pingstförsamlingen. Därtill delar församlingen under- hållet för två andra missionärer med två närbelägna pingstgrupper.

Slutligen används inkomsterna till bidrag för underhållet av den s. k. "arken" på Strömmen i Stockholm. Denna verksamhet benämnes räddningsmissionen. Underhåll av möteslokalen kostar givetvis också något.

Gruppen utövar en rigorös disciplin över sina medlemmar. Under de fem år församlingen existerat som självständig enhet, då den socio- logiska undersökningen företogs, hade 11 medlemmar uteslutits. Ute- slutning kan ske av två olika skäl: "ett slarvigt liv" eller "synd". Enligt uppgift från en predikant menas med "synd" vanligen en sexuell förseelse av den arten, att en medlem av gruppen "går" med någon, som ej är "frälst". Dans betraktas som "synd"; ingen medlem av gruppen besöker samhällets dansbana. (Det kan anmärkas att pingstgruppen i stort sett inskränker sig till en negativ inställning gentemot dansen; det har endast förekommit en gång, att en pingst- vän besökt dansbanan för att omvända publiken. Saken avlöpte lugnt och utan intermezzon.) Bruket av alkohol betraktas även som "synd". Att läsa veckotidningar "tillhör inte oss som kristna", för att citera predikantens ord, men betraktas ej som en "synd" som föranleder uteslutning från gruppen. Anläggande av ondulering eller modern hår- frisyr är förbjudet. Biografbesök gillas inte. Några citat ur Evangelii Härold (21/5 1941, av Tage Sjöberg: "Kristus och vår jordiska kal- lelse") belyser gruppens dogmatik:

"Det är uppenbart, att inte alla yrken kunna få Guds sanktion eller gillande. Inte alla yrken kunna förenas med levande kristendom. Vilka äro dessa? Man kan med full visshet säga, att de yrken, som äro i förening med en bestämd utövning av direkta synder ej kan förenas med levande kristendom. Exempel härpå är t. ex. den verksamhet, som bedrives av krögaren, dansläraren och författaren av smutslitte- ratur. Spriten är synd och kan aldrig helgas. Krögaren hjälper till att sänka tusentals männikor i själslig och kroppslig ruin. Dansen sätter passionerna i brand. Den moderna dansen är en källa till mycken omoral. Den kolorerade veckopressen, vissa noveller eller romaner

211

äro helt att förgifta och förstöra själarna. Vi kunna ej tro att man kan vara en kristen och hålla på därmed. Författaren kan emellertid bli frälst, och skriva böcker, som bli till välsignelse. Men krögaren kan aldrig giva ut sådana spritdrycker, som bli till välsignelse. Därför måste han bryta med sitt yrke, så fort han blir en levande kristen, likaså dansläraren. —

Men vi leva i en syndig värld. Och trots att vi själva tagit emot rening från all synd och vilja leva ett liv i seger över synd och värld, så kunna vi bli ställda på platser eller inneha yrken, som ha att göra med andra människors synd. Låt oss taga några exempel. En troende barberare fördömer i sitt hjärta och samvete att klippa håret på en kvinna, ondulera henne efter sista modet o. s. v., men han måste så göra, ty det är hans yrke. Sömmerskan går aldrig på bal, men ändå får hon ibland sy balklänningar, skomakaren får laga balskor, sättaren eller tryckaren får göra i ordning böcker, som han själv aldrig vill befatta sig med att läsa. Hur skall man göra i sådana fall? En del ha menat, att man kan utöva så gott som alla yrken och ändå vara en levande kristen. Så har statskyrkan, den lutherska och andra med dem lärt, att man kunnat vara krögare och vara kristen. Man har i Concordia Pia tagit avstånd från dem, som lära annorlunda. Var går gränsen här ? Det är ganska svårt att säga . . . "

Det tryck gruppen utövar på sina medlemmars handlingar är alltså avsevärt. Medlemmarnas domar över andra än dem som tillhöra grup- pen kommer att bli skarpa och intoleranta. Samverkan inom den geo- sociala gruppen (socknen) med andra grupper kommer att bli svår, för att inte säga omöjlig. Såväl från statskyrkan som missionsför- samlingen har inviter gjorts under åren närmast före 1941, men samt- liga avböjdes från pingstgruppen. Vid ett tillfälle gavs helt enkelt inget svar på en inbjudan till religiöst samarbete inom distriktet. Med- lemmar i pingstgruppen besöker ytterligt sällan de andra gruppernas möten, medan medlemmar i de andra grupperna, t. o. m. missions- pastorn själv, stundom besöker pingstmötena. Man kan tala om en verklig avgränsning mellan sekterna; en avgränsning, som vid vissa tillfällen varit till direkt skada för samhället. Som exempel kan an- föras, att planer på att få en kooperativ affär till samhället strandade, emedan det ansågs att pingstvännerna skulle vägra samverka.

De beteendenormer, som upprätthålls av gruppen, berör som framgår av ovanstående diskussion, inte medlemmarnas politiska akti-

212

vitet. Ett undantag från den politiska neutraliteten finns dock, och ett väsentligt sådant. Det är fråga om värnplikten. Många enskilda församlingsmedlemmar anser tydligen, att det är synd att bära vapen mot sina medmänniskor, men gruppen som sådan avhåller sig om- sorgsfullt från ett principuttalande i denna viktiga fråga. Flera pingst- vänner har vägrat göra värnplikt; en krigstjänstvägrare får ett intyg från föreståndaren om sin vandel i församlingen, som lämnas till militärmyndigheterna. Predikanten säger försiktigt om detta: "Huvud- saken är att man har ett rent samvete."

Den ovan citerade artikeln i Evangelii Härold (av Tage Sjöberg) uppvisar dock en annan inställning till frågan om samvetsömhet. Det heter där:

"En stat kan ej styras med samma medel som en Guds församling, ty staten består mest av ofrälsta och opånytt födda människor. I ett samhälle finns också brottslingar som måste straffas. Därför måste överheten bära svärdet.

Vi kunna säga, att statschefer, om de erkänna Guds suveränitet, även kunna vara verkliga kristna. Men de måste taga emot samma frälsning, som alla andra själar, nämligen den frälsning Jesus vann åt oss på korset. Riksdagsmän, kommunalmän, domare, advokater, officerare, ja, alla dylika yrken kan man inneha och vara en levande kristen."

På denna punkt existerar tydligen inte någon enhetlig dogmatik inom pingströrelsen. Frågan blir, i hur stor utsträckning Evangelii Härold (som läses av så gott som varenda familj i samhället, där det finns en pingstvän) betraktas som normgivande. Det verkar som om man endast betraktade det som skrivs av Lewi Pethrus som norm- givande (ledarprincipen!), inte artiklar av andra författare. En med- lem förklarade på observatörens tillfrågan:

"På grund av hans ställning som församlingsföreståndare i Stock- holm blir Lewi Pethrus likafullt ledaren. Men han säger själv att han inte talar för alla pingstförsamlingarna. Om Lewi Pethrus skriver något i Evangelii Härold, anses det som normgivande. Men det är en självklar sak; det har aldrig kommit upp om det är normgivande eller inte."

En viss möjlighet till konflikt mellan principen om fullständig själv- styrelse för gruppen och det normerande inflytandet från rörelsens

213

gemensamma organ, Evangelii Härold, föreligger nog. På rörelsens nuvarande stadium saknar den dock tydligen betydelse.

Pingströrelsen i samhället konkurrerar med de andra religiösa grup- perna om ungdomen. Liksom statskyrkan och missionsförsamlingen har man haft söndagsskola, ungdomsverksamhet och sångkör. Inom pingstgruppen är det brukligt att skänka en bibel till var och en av de ungdomar, som besöker bibelskolan. Det är ingen överdrift att säga, att samhällets ungdom är utsatt för ett starkt moraliskt och psyko- logiskt tryck från de religiösa grupperna och särskilt pingstförsam- lingen.

Slutligen må några referat från pingstgruppens möten anföras. Det är inte lätt att göra ett objektivt referat av dessa möten, och om redogörelserna skulle te sig partiska eller vanvördiga beror detta på uppgiftens svårighet snarare än någon önskan att förlöjliga.

Den 4/5 1941 (aftonmöte): "Kvällsmötet började kl. 7.30. 180 närvarande. Salen alldeles full,

så när som på 5—10 platser. 60 av publiken män; därav endast 10 gråhåriga. Runtom i bänkarna sitter 20 barn bland de äldre. Av Sam-

hällets ledande skikt ser man hotellets innehavarinna, samt hennes båda söner. Hon är omgift.

En orkester på 25 män och kvinnor spelar med hög takt. Två fioler, piano, fem gitarrer och en man med ett stort dragspel (den senare med ryggen vänd mot församlingen).

Alla på mötet ropar 'Käre Jesus', 'Halleluja', oupphörligt, oupp- hörligt, oupphörligt. Stundom hörs en kvinna ropa ett utdraget 'Je-e-e-e-e-e-sus!' En man stiger upp och vittnar, rätt stereotypt: 'Tack Herre Jesus att du frälst mig från djävulen och att du öser godhet med skäppa och att vi kan hjälpa våra vänner nere i Kongo och tack Herre Jesus att du frälst mig, amen.' Många säga då: 'Ja, ja, amen.'

Det är de fattiga som samlats här, och till stor del de unga mellan 15 och 30 år. Nu börjar predikanten tala. Han gestikulerar lämpligt och har satt stämman i ett hypnotiskt läge, liksom ihåligt. Han säger:

'Fariséerna — det var det som vi kallar teologie professorer. Fari- séerna läste Toran och Talmud — Talmud är en massa smörja som ingen kan bli klok på, en massa fantasier och lagar.

Varför har kriget drabbat bara katolska länder? Polen, Frankrike, Spanien, Tjeckoslovakiet — alla katolska. Danmark är genomträngt

214

av katolicismen. I Norge finns det fullt av brinnande katoliker. I Eng- land 16 millioner katoliker. Katolikerna är rena hedningar.

Hur skall det gå med Sverige? Det är Guds barn som skall fort- bevara Sverige. Men han hade läst i en tidning att en flicka hittats ihjäl- frusen på gatan. Hon hade varit ute och festat med en man, supit sig full, åkt bil med honom, raglat hem ensam, fallit och rivit upp sin strumpa och — frusit ihjäl! Jag frågade mig om Sverige var så ruttet att unga kvinnor söp och åkte bil med män. Vi blir inte skonade om vi inte lever ett rent liv.

Livet självt ger Jesus — går ej att begripa — kommer an på hjärtat. Det kan vara en rövarkula eller ett tempel. Men templet kan vara besudlat; då driver Jesus ut dem som driver sitt spel där inne.

Appell att göra hjärtat till ett tempel — redan i kväll — annars kanske du inte kommer med vid namnuppropet. Hur härligt att vara med då! Soldater i kriget som mejat ned fiender med kulsprutor ha förlorat sin själ. Men — det vill jag nu inte påstå om alla soldater/

Efter predikan offer. Så sång och strängaspel. Predikanten går ned i salen utmed bänkraderna och frågar viskande en efter en, under det han skakar hand: 'Är det klart med Gud?' Svaret blir: 'Ja.' Predi- kanten säger: 'Det är bra.' En tolvåring på läktaren vill inte svara. Då sätter sig predikanten hos honom. De viska och pojken böjer ned sitt huvud.

Två predikanter ställer sig längst ned i salen och väntar på vittnes- börd. Medlemmarna i orkestern vittna; ingen i salen.

Så är det slut. Då man kommer ut från möteslokalen, ser man en kringresande zigenares nöjeshall; swingmusiken bultar de troende till mötes. Ett par tre gå ned till zigenaren. En del få passera mellan unga män, som stå uppradade framför nöjeshallen, för att komma hem. Männen fnissar."

Ett annat referat. Den 18/5 1941: "Klockan halv åtta cyklar man till Filadelfia. Det är c:a 75 besö-

kare i kväll, 25 män och 50 kvinnor. Som vanligt endast 4—5 grå- håriga; mest kraftiga enkla arbetare och ungdom. Flera bänkar stå tomma, och läktaruppgången är låst.

En gästande broder, som skulle predikat, har blivit sjuk, men i stället skall en syster vittna. Hon har arbetat i X-köping i två år förut, dessförinnan i Lappland. Nu säger hon att Gud kallar henne tillbaka till Lappland. Så talar hon om Mose, slår upp bibeln, läser

215

några verser här och var, mycket ur Gamla Testamentet och Uppen- barelseboken. Hon säger att skenet bedrar, men Gud är den han är, och så skall de kristna vara, genomskinliga. Mellan varje vittnesbörd går sångarna upp från sina bänkar fram till estraden och klämmer i med schwung och takt. Gitarr och dragspel, piano. Systrarna har hat- ten på, men kapporna ligger i bänkarna.

Så talar predikanten, som förut suttit med slutna ögon bakom en syster och då och då ropat: Halleluja! Han säger att Gud är seende, att han ser oss överallt. Han ser eländet i Europa, men Gud gjorde inga bombplan, Gud gör inga torpedbåtar, halleluja, det är män- niskornas uselhet. Han ser hela Europa och han tycker det är uselt. Men han varnade människorna innan syndafloden, och han har möj- lighet att frälsa dem, pris och ära vare hans dyra namn!

De mäktiga i världen skall försvinna, men Guds folk får lida med de ogudaktiga. Skillnaden är att Gud bär sitt folks lidande och det är underbart. Folk har velat vara för fria, demokratin har gått för långt och nu ligger knutpiskan över Europa. Då är det bättre att vara Jesu träl, halleluja!

Så blir det sång och strängaspel igen; under tiden reser sig en syster och styr kurs mot nykomlingarna. Hon skakar hand och frågar: 'Är du frälst?' Svaret blir 'ja'. Hon går hastigt och sätter sig. Litet senare kommer predikanten och gör samma fråga och skakar hand. Svaret blir 'ja'. Efter ytterligare en sång, vittnesbörd från en man i kören och en snickare är mötet slut. Utanför möts deltagarna av bankande dansmusik från zigenarens nöjeshall: kraftlinjerna mötas och ett drama utspelas i själarna. Gränsen mellan Guds folk och värl- dens barn går skarp och obeveklig. Man cyklar hem. Mötet har varat en och en halv timme. Ingen kollekt upptogs."

Slutligen ett referat från den 13/6 1941.

"Affischer om detta möte ha satts upp på flera träd i samhället. Pingstvännerna ha delvis valt nya träd, som inte förut använts till affischering. Mötet börjar klockan halv åtta på kvällen. På estraden under de två orden JESUS KRISTUS sitta fyra talare. Den ordinarie predikanten sitter som publik i en av bänkarna.

En ung man med låg försynt stämma berättar att han varit utkallad, och att det är nymodigt att predika igen. Han ber orkestern sjunga och sätter sig själv vid pianot och spelar till. Ingen av talarna är från

216

samhället; en är f . d. präst i statskyrkan. Han håller anförandet efter sången.

Vet du vad jubel är? säger han. Det finns tre sorters folk, som inte vet vad det är, nämligen för det första de religiösa formalisterna (bibelns skriftlärde får stå som exempel; de, som många andra i senare tid, förbjöd jubel och trodde inte att folk som prisade Gud var nor- mala). För det andra har vi aristokraterna (Davids drottning, som föraktade kung David, då han dansade inför Gud får representera dessa). För det tredje pöbeln. Ingen av dessa tre kategorier deltar i jubel, och varför? Jo, dom vet inte vad det är.

Sedan berättar han om den tid då han var präst i Pajala och kom i kontakt med Lsestadianerna. Så fastställer han år och datum då han blev frälst: den 25 augusti 1931, beskriver månaderna närmast efter frälsningen, samt hur han slutligen c : a sex månader senare under en församlingsvecka mitt i kyrkan fick nåd och började prisa Gud. Och det kunde han inte sluta med, utan gick och satte sig i en bänk och fortsatte; han fortsatte inne i prästgården. Jublet är en gåva och inte något man kan tvinga fram, avslutar han.

Efter detta tal blir det sång av två systrar (ej från samhället). De stå sida vid sida på estraden med var sin gitarr och sångboken uppslagen i talarstolen. I stämmor sjunga de, ganska sprött: 'Kom hem' och 'Du är kallad'.

Sedan bön. Under bönen, då hela församlingen högljutt ber i mun- nen på varann börjar en ung man med svart hår tala med tungor. Spasmer griper honom i ryggen och fortsätter upp i halsmusklerna; de går i rytmiska vågor genom hans kropp och han utstöter i takt med spasmerna följande ramsa: Sidiboro sidibo sidiborobo sidiå — med få variationer. Under detta tystnar församlingen något och några se sig om. En kvinna lallar högt, och några på läktaren nynna: Hm — um — hm — um — hm schalom bor schalom; hela församlingen del- tar ljudligt med Pris ske Gud! och Halleluja!

En talare till kommer fram och utreder vad man vinner och för- lorar genom att bli en kristen. Han påvisar att eftersom Jesus lovat att ge hundrafalt igen, så kommer den som förlorar mycket att vinna mycket på att bli kristen. Den som har en krona får bara 100, under det den som har 10 får 1 000. Skickligt vänder han sedan detta så, att de frälsta bör söka reda på mer och mer att uppge för att vara säkra på desto större lön.

217

Tungomålstalaren reser sig och går ut.

Det sjungs en sång, offer upptas i träskålar av en delägare i plat- sens största affär och en yngre man. Lastbilschauffören, som vanligen tjänstgör, är publik i dag.

Avslutningen går så till, att alla frälsta ombedjas sträcka upp ena armen och stå så en liten stund.1

Mötet har varat i två timmar och femton minuter. Närvarande: 135 kvinnor och 65 män. Ett tiotal småbarn har varit med. De ger aldrig vika för massuggestionen, utan ser sig hela tiden nyfiket omkring eller somnar. De verkar överhuvud alldeles oberörda av scenerna bland de äldre."

De religiösa grupperna i det undersökta samhället räknar bland sina

medlemmar 30 procent av samhällets inbyggare. Därav kommer på statskyrkan c : a 6 procent, på missionsförsamlingen c : a 4 procent och på pingstförsamlingen de återstående 20 procenten. I det kommu- nala livet ingriper de religiösa grupperna e j såsom sådana; undan- taget är den egendomliga transaktion, då den kyrkliga syföreningen skaffade sig kontroll över användningen av kommunalhuset genom den ovan beskrivna donationen på 8 000 kr. Förutom att statskyrkan räk- nar ett flertal högermän till sina aktiva medlemmar, missionsförsam- lingen folkpartister och pingstförsamlingen ett mycket blandat klientel av folkpartister och socialdemokrater och bondeförbundare, kan man e j klart påvisa någon bestämd rikspolitisk inriktning hos grupperna. För samhällets kulturella liv spelar de religiösa grupperna relativt liten roll. En del filmförevisningar i missionshuset samt en del från kyrkan inspirerade föredrag utgör deras "kulturella" bidrag i trängre bemär- kelse. I mera allmän bemärkelse kan man naturligtvis säga, att de reli- giösa grupperna svarar för så gott som hela den djupare andliga kultur, som är till finnandes i det undersökta stationssamhället. Det verkar emellertid som om man huvudsakligen sysselsatte sig med religionens psykologiska sida och mindre befattade sig med dess uttryck i prak- tiska och allmänt gagneliga institutioner och företag, som kunde bli även icke-medlemmar till glädje. De egna funktionellt sociala grupperna får företräde framför den geosociala grupp, inom vilken de fungerar.

De religiösa grupperna möts från de icke-religiösas och anti-

1 Jfr, ur socialpsykologisk synpunkt, hitlerhälsningen.

218

religiösas sida med indifferens eller öppen misstro. En antecknad atti- tyd från en affärsman i samhället förtjänar att citeras:

"Ja se den religiösa extasen har en funktion att fylla, det blir en viss gemenskap med andra människor och något befriande också. Man känner sig befriad efteråt. Men det de religiösa inte vill erkänna det är att extasen finns på andra håll också, vid en fotbollsmatch till exempel, och har en liknande verkan där. Eller vid politiska möten. Det är genom extasen som Hitler kan få dom till sådana galenskaper. Han vet precis hur han skall ta folket. Det märker man när man läser Mein Kampf, vilken god psykolog han är. Extasen har alltid samma verkan."

Men ehuru det förekommit och förekommer pinsamma slitningar både mellan grupperna internt och mellan de här studerade grup- perna och andra grupper i samhället råder dock i stort sett fördrag- samhet; detta innebär dock inte villighet till konstruktiv gemensam aktivitet.

"~ Slutligen några ord om andra religiösa tendenser i samhället.

Den från England och Amerika kommande s. k. grupprörelsen eller oxfordrörelsen (inspirerad av Frank Buchman med Sven Stolpe som svensk koryfé) tycks först ha uppmärksammats i Medelby om- kring 1938. Den dåvarande prästen intresserade sig mycket för de nya idéerna och började tala om rörelsen; likaså samhällets småskol- lärarinna, som sedermera blev en flitig skribent i en av rörelsens publikationer. På syföreningar redogjordes för oxfordrörelsens tanke- gångar och minst ett halvdussin personer torde 1939 ha aktivt intres- serat sig för saken. I samband med en ambulerande folkhögskole- kurs höll kyrkoherden ett föredrag om oxfordgrupprörelsen i mars 1939.

Två personer från Medelby deltog i grupprörelsens möte i Visby. Ortens pappershandlare skyltade med propagandaskriften "Vänd Strömmen" (i flammande rött med flygande fanor).

Något riktigt house-party för Medelby förekom aldrig, men mer än en gång inbjöds oxfordintresserade journalister från X-köping till enskilda familjer. Man sjöng "brobyggarsången" och talade om rörelsen; personer ur medelklassen upplevde säkerligen en ny uttolk- ning av vissa kristna grundsanningar. 1941 hade saken redan mojnat

t

219

av och den enda aktiviteten då tycktes vara läsning av teambrev från Stockholm, som även cirkulerade bland intresserade.

1939 prenumererade 6 personer på rörelsens tidning Nytt Liv, som utges i Vänersborg. 1940 steg antalet prenumeranter till 12, för att åter sjunka till 6 1941. Som ovan nämnts blev samhällets småskol- lärarinna medarbetare i en av gruppens publikationer. Ett citat från en av hennes artiklar:

"Vad gör jag för alla de unga, som växa upp i en tid så över- sexualiserad som vår — där brödet och brunsten tycks vara det enda som betyder något? De många som anse lastbarheten och den ohäm- made driftsbejakelsen som 'sovlet på livets torra bröd' — jag frågar än en gång: Vad göra vi för dem? Vi kunna handla på många sätt.

Låt oss nu i den absoluta ärlighetens namn gå ut till de unga och

försöka förstå dem! Det har säkert aldrig varit så svårt att behålla sig ren som i dessa dagar. Hur är det skalden säger:

'Man aktar köttet som det enda sanna och hyllar njutningen med sträckta händer och vördar högre än en fårad panna det unga mänskodjurets lår och länder. . . '

'Det var på den tiden då man ännu fick läsa vigsel formuläret över orörda brudar', så började en präst ett anförande för någon tid sedan.

Vi alla som upplevt något av Kristus' stora sublimeringsverk inom

oss — vi ha ett kolossalt ansvar för ungdomen. Att ärligt gå till dem och berätta om våra nederlag och vår kamp utan att göra oss ett uns bättre än vi är eller ha varit. Det kanske tar ett djupt hugg i vår prestige (se, nu äro vi där igen!), men det vi vinna är värt mer än det vi förlora. 'Den verkliga slagkraften få vi i förödmjukelsens dal.'"

Medelbys småskollärarinna syns här verkligen ha utfört den del

av oxfordrörelsens program, som kräver ett mer aktuellt och levande språk i den kristna förkunnelsen. En undersökning av virginiteten i Medelby kunde inte företagas, men man är dock böjd att tro, att för- maningarna är mer lämpade för storstadens seder än för Medelbys förhållanden. Att en sexuell direkthet, som stundom kunde slå över till råhet i talet, är vanlig bland Medelbys manliga ungdom är dock säkert.

220

Teckningar och texter på samhällets avträden och plank antyder kraf- tiga sociala sexuella hämningar. I en luftbevakningskur förekom t. ex. en naken kvinna med stora bröst ritad med en trubbig blyerts; vidare en teckning av en mycket fullbröstad kvinna och en beväring på en bänk under ett träd med följande text: Hon: "Du är väl inte gift?"

Han: "Tyvärr, älskling, får jag inte blotta några viktiga hemlig- heter."

Detta är osmakligt.

Men på sätt och vis kan det även ligga något sunt över direktheten i de ohämmade gruppernas sexualsyn, och den behöver inte antyda en "sexuell nöd".

Frälsningsarmén har ett sommarhem för gamla i Medelby. Någon

reguljär slumavdelning finns inte, men officerare och manskap från X-köping brukar varje år ordna en fest i Medelby för de gamla, var- vid även många av samhällets invånare brukar vara närvarande och lämna sitt bidrag.

Vid ett sådant möte i kommunalhuset 1941 infann sig 280 personer trots regn och rusk. En del hade rest 15—20 km. i bil. Det var 160 kvinnor och 120 män, mest i medelåldern. Ett konkurrerande möte hölls vid samma tid i pingstlokalen, och inte en pingstvän observerades på frälsningsarmens möte. Däremot hade många officiellt irreligiösa personer infunnit sig.

Även Jehovas vittnen förekommer i Medelby. Deras entré i sam-

hället var minst sagt dramatisk. Vid tvåtiden en söndag middag spelas plötsligt högljudd dansmusik upp över den fridfulla nejden. Den dånar upp över stugor och backar och folk rusar frågande ut på stugbacken. Det måtte vara någon som glömt att skruva ner sin radio. Kort där- efter börjar en mansröst tala med tordönsstämma. Man gissar nu på att en radiobil gjort halt på landsvägen. Men oväsendet befinns här- stamma från en högtalare på en järnstång, monterad på en släpvagn till en cykel. I släpvagnen ligger batterier och ljudkontrollratter. Det hela är uppställt på en gårdsplan vid vägen. Talet från grammofon- skivan är budskapet om det stora slaget vid Harmageddon, om reli- gionen som är ärkefienden, samt om alla välsinnade människors sam-

221

hörighet för att befordra Teokratien, eller gudsherradömet. C : a 25 personer hade kommit ut ur husen för att lyssna.

Två unga män sköter apparaten. En äldre, fetlagd man med en port- följ under armen delar ut böcker av J. E. Rutherford, en amerikansk domare. Han säljer också tidningarna En Ny Värld och Vakttornet. Två personer i Medelby prenumererar på En Ny Värld.

Sällskapet kommer från X-köping, där de har en församling på 50 personer.

Några viktigare andra religiösa tendenser än de här omnämnda har

inte kunnat konstateras. På bruket har funnits en katolik, men hon är död och läran har inte spritt sig. Spiritism och teosofi är i stort sett okända storheter, ehuru många medelbybor visar intresse för indisk religion. Den ariska myten har inga erkända troende, men lutningar åt det hållet har förmärkts vid samtal med olika personer, som talar om den egna torvan och den nordiska folkgemenskapen på ett sätt som inte verkar obekant. Hos många medelbybor har en på vaga naturvetenskapliga begrepp byggd rationalistisk agnosticism vunnit fäste; med utgångspunkt från denna anser man sig i stånd att inta en tämligen överlägsen attityd gentemot de religiösa sekterna.1 Agnosti- cism torde vara den vanligaste inställningen i Medelby jämsides med den inlärda eller upplevda kristna trosbekännelsen. Det framgår av det sociala attitydformuläret, att man ofta hade mycket vaga begrepp om vad protestantism innebär till skillnad från t. ex. katolicism, samt att medelbyborna har föga intresse för konsekvens i sin uttolkning av kristendomen (inställningen till värnplikt).

Medelbyborna borde annars vara experter på religion. En ungefärlig sammanräkning av antalet predikotimmar i byn visar, att det predikas och hålls gudstjänst c : a 800 timmar per år för medelbyborna. Unge- fär hälften av predikandet skulle då ombesörjas av pingstvännerna. Då har ändå inte radiopredikningar medräknats; medtas dessa kom- mer man upp i närmare 1 000 timmar predikning per år.

Medelby utan religion skulle i sanning vara ett annat samhälle.

' 1 Jfr samtalet sid. 161—169.

222

S O M M A R G Ä S T E R N A I M E D E L B Y

Med sin naturskönhet, sin höga och rena luft och sina utmärkta tillfällen till inlandsbad har Medelby alla förutsättningar att locka till sig turister från andra delar av landet. Även om Medelby på intet sätt kan räknas till de kända sommarkurorterna, har det dock för- värvat ett visst rykte som semesterplats och dess renommé torde under de sista tio åren ha varit på stadig frammarsch.1 Orten är med andra ord i viss mån brännpunkt för ett antal typiska tids företeelser av stort sociologiskt intresse: stadsbornas sommarinvasion till landsorten, den därav följande kulturkonfrontationen mellan två skilda levnadsmönster, samt djupare liggande problem om den slutna geosociala gruppens förmåga till reorganisation och förnyelse inför en sig förändrande verklighet.

I största allmänhet kan sägas, att Medelby ger ett visst berättigande åt den kritik mot Sveriges sätt att tillvarata turisttrafikens inkomst- möjligheter, som i synnerhet vid en jämförelse med Norge och Schweiz blivit framställd. Medelby har inte visat sig vuxet den nya roll av vilohem och gästgiveri för trötta stadsbor, som urbaniseringen och de förbättrade kommunikationerna tilldelat det. Hotell- och service- mässigt är Medelby för efterblivet för att efter kriget med framgång kunna hävda sig i den internationella konkurrensen.

Under semestermånaderna, 1 5 juni—1 augusti, då Medelbys gäst- giveriväsen har högsäsong, förändras hela ortens ansikte. Allteftersom den ena gästen efter den andra anländer till orten, får tag i en av de fåtaliga bilarna och forslas i väg till sitt pensionat eller hotell och sedermera, efter en i jämförelse med stads förhållandena mycket god middag, börjar bege sig ut på spaningsfärd i samhället, blir det liv och kommers i affärerna, order placeras och hela handeln får en stöt framåt. Nya och för Medelby kanske okända dialekter hörs på sta- tionen, i kaféerna och på badstranden. Nya moder gör sitt intåg

1 Se tab. över järnvägstrafiken, sid. 36.

Järnvägsstationen i Medelby.

med stadsborna, och särskilt den kvinnliga delen av Medelbys invånare får mycket att titta på och tala om. Det börjar vimla av cyklar med mystiska nummerplåtar på vägar och stigar, och bilar med andra läns- bokstäver än det egna länets blir föremål för det yngsta Medelbys ivriga kommentarer och utläggningar.

Man kan skilja på två huvudkategorier sommargäster i Medelby. För det första familjerna, som hyr en stuga för hela sommaren och där har sitt eget hushåll. Till denna kategori hör de familjer, som äger en sommarvilla eller sportstuga i Medelby, men endast bebor den under sommarmånaderna. Detta sätt att tillbringa sommaren med barn och blomma och eget hushåll var förr mycket vanligare än nu. Sakta men säkert har man kommit ifrån det egna hushållandet under semes- tertiden och gör alltmer bruk av möjligheterna att kontant köpa andras tjänster. Sålunda bidrar sommargästtrafiken att utjämna den olika förekomsten av kontanter mellan stad och landsbygd.

Familjerna med eget hushåll bor som regel ej i Medelbys centrum, utan söker sig ut till periferin, där de får vara i fred och sola sig och leva badliv som dem lyster. Vanligen har de ju också placerat sina

15 Allwood-Ranemark Medelby 225

224

små sportstugor så, att de utvinner ett maximum av naturskönhet, av- skildhet och badmöjligheter på sin tomt. Andra, som hyr sommar- boställe, gör detta vanligen av bönder, som har den största tillgången på lediga rum och ofta kan avvara en flygel under några månader.

Hela denna kategori kommer i ganska nära kontakt med Medelby och medelbyborna. Husmor måste göra sina inköp i Medelbys affärer och lär på så sätt känna dem och deras expediter; far har sitt hyres- kontrakt att göra upp med värden, och kommer därigenom i ganska nära kontakt med honom och hans familj, i synnerhet om man också bor på gården. Lantbrukets problem blir under en tid aktuella för stadsbon; mycket vanligt är att barnen'i hyresgästens familj hjälper bonden i arbetet och att sålunda en begränsad arbetsgemenskap skapas under en kort tid. Detta är givetvis en social kontakt av stor be- stående betydelse, som korrigerar många ömsesidiga missuppfattningar och bereder väg för bättre förståelse mellan olika samhällsgrupper.1

Betydligt viktigare och betydligt mera problematisk är den andra stora huvudkategorien sommargäster, som tar in på hotell och pen- sionat och endast kommer i kontakt med medelbybon som tjänsteande, till vilken man har ett rent ekonomiskt förhållande. Till denna kategori måste också räknas den allt större människoskara, som varje år be- söker Medelby per cykel och tält.

En analys av sommargästtrafiken i Medelby visade, att man kan räkna med i runt tal i 300 gäster under halvannan månad under sommaren. Endast 100—150 tillhör kategorien med eget hushåll; det stora över- vägande flertalet är pensionats- och tältgäster. (I den nämnda summan är inräknade alla gäster, även strögäster som endast stannar en dag.)

För att betjäna denna för Medelbys storlek avsevärda turistström finns ungefär tio pensionat och hotell med en sammanlagd rumskapa- citet av c : a 100 rum plus logement på idrottsgården för ett fyrtital personer. Men många av de rum, som här betecknats som gästrum är egentligen privata rum, förmak, kallrum och familjens gästrum som temporärt upplåts för sommargästerna. I ett stort antal rum saknas totalt den standard i komfort och inredning, som den internationella turisttrafiken tvingat fram på världsmarknaden. För att kunna ställa dessa 100 rum till sommargästernas förfogande är det vanligt, att Medelbys pensionatsinnehavare själva uppger sina egna rum och sover i något kyffe eller kanske rentav i ett uthus. Att betjäningens komfort

1 Jfr kapv om lantbruket, sid. 73—74.

225

också blir lidande på Medelbys bristande turistberedskap är uppen- bart; detta är kanske problemets. allra viktigaste sida, då personalen vanligen, till stor del tack vare utrymmesbesvärligheterna, blir alldeles överarbetad och tröttkörd.

Till Medelbys 100 gästrum kommer ett antal rum, som av varje pensionatsinnehavare förhyrs hos privata familjer i samhället, i medel- tal c : a 25. Detta "reservrumssystem" tillämpas av samtliga gästgive- rier utom idrottsgården.

Några av de sociologiskt sett intressantaste sociala kontaktproblemen kommer till uttryck i reservrumssystemet. Här placeras gäster, som ej är ansvariga till husvärden utan inför pensionatsinnehavaren; an- svaret är dessutom även där rent ekonomiskt — pengar betalas för en vara som skall vara fullgod, nämligen inackorderingen. Gästen känner därför a priori ingen hänsyn för den privata familj han under en tid är medlem av i rumshänseende; hans från hemmet invanda beteendemönster känner inga hämningar av den art man vanligen erfar vid besök i ett främmande hem. Då nu gästerna vanligen är stadsbor med dessas vana att i den egna våningen styra och ställa hur som helst, och då man vanligen glömmer att trossbottnarna i medelbyvillor vanligen inte är så bastanta som i moderna hyreskaserner i Stockholm eller Göteborg, samt dessutom temporärt är befriad från den dagliga rutinens tvång och vet att man kanske aldrig kommer tillbaka till Me- delby, varför det inte gör så mycket vad folket tänker om en, är det helt naturligt att konfliktsituationer kan uppstå och verkligen uppstår. Den viktigaste orsaken i Medelby har alltid visat sig vara en funda- menal olikhet i stadsbornas och lantbornas tidsvanesystem. Stadsbon — särskilt ur över- och medelklassen, som här närmast kommer i fråga — är van att gå och lägga sig sent, i regel omkring midnatt. Stadsbons tidsmoraliska reaktionsschema är förankrat i vad han anser normalt; hans moraliska indignation uppväcks av den som över- skrider midnattstiden, men framkallas inte av den som är uppe och i gång innan denna tid. Medelbybon å andra sidan är van att gå och lägga sig omkring klockan nio, och betraktar detta som normalt och självklart. Att stanna uppe och föra ett glatt liv till midnatt anses i högsta grad opassande och olämpligt och uppväcker givetvis medelby- bons moraliska indignation alldeles på samma sätt som en avvikelse från stadsbons tidsnorm uppväcker dennes. Här framkommer i ren* odlad form ett bevis för och exempel på hur varje grupp tar sina

226

beteendemönster för givna och med ogillande betraktar alltför mar- kanta avvikelser från gruppens — ofta omedvetna — norm. Det för- hållandet att moraliska och etiska omdömen alltid anknyts till den egna normen och dess uppfattning om rätt och orätt gör detta problem ytterligt komplicerat, ty en moralisk eller rättsuppfattning är alltid åtminstone delvis integrerad med andra och större moraliska och etiska principer genom association; om nu en viss uppfattning av denna typ störs, framkallar detta en moralisk förkastelsedom, som lätt utsträcks till en allmän förkastelsedom över den sociala grupp som vidrört den ömma punkten. Detta är utan tvekan delvis förklaringen till en all- män moralisk förkastelsedom över stadsborna, som ofta framskymtar hos medelbybon; och vice versa för stadsborna. Varje grupps normer är tabu och oantastliga.

Ehuru det faller något på sidan om detta kapitels huvudtema kunde

här inskjutas några observationer om medelbybornas uppfattning om fint sätt och hur detta förvärvas. Gentemot stadsbornas genom ständig social nötning förvärvade lätthet i umgänget, talförhet och ruschiga sätt känner sig medelbybon säkert ofta tafatt ooh klumpig. Om han lever i samhällets periferi ute på en av de många bondgårdar som omger centralbebyggelsen, är ju hans eller hennes sociala kontakter mycket begränsade och leder inte till vana att umgås lätt och charme- rande med andra. Om vi alltså postulerar en viss osäkerhetskänsla i umgänge och konversation i förhållande till stadsborna, är det lätt att förstå den spridning brevställare och handböcker i umgänges- konst och uppträdande vinner i Medelby. Platsens bokhandlare till- handahåller ett verk av Göran Beckholmen kallat "Brevställare för älskande och giftaslystna — med en lektion i uppträdande och umgängeskonst" till ett pris av två kronor. Herr Beckholmen säger i förordet:

"Ute i världen har man sedan länge insett betydelsen av en hand- ledning i konsten att 'ta första steget', när det gäller tvenne unga hjärtans närmande till varandra. Sålunda existerar i Frankrike ett flertal broschyrer i detta delikata ämne och nu på sistone ha tvenne allvarliga och utmärkta författare tagit sig an denna fråga och ut- givit ett uppskattat arbete som de kallat Kärleksbrevställare. . . Här i Sverige har man tid efter annan sett små häften, vilka trots ringa omfång och främmande karaktär inte varit alldeles utan nytta då det

227

gäller hj ärteangelägenheter av detta slag. Ty ingen vill väl förneka svårigheten att komma sig för när det gäller denna grundläggande handling för ett livs, ja, ofta fleras, framtida lycka."

I Medelby liksom annorstädes är det erotiken ooh kärlekslivet som ställer de största kraven på övervinnande av tölpighet och tillägnande av ett behagligt sätt för att vinna den tillbedda. Och det konstaterades vid flera tillfällen under undersökningen, att medelbyborna reagerar särskilt häftigt mot stadsborna för att deras tränade sociala sätt gjorde det relativt lätt för dem att bräda samhällets invånare i kampen om flickornas gunst. Herr Beckholmens ord är väl tillrättalagda för Medelby.

I boken får man senare veta umgängeskonstens hemlighet. "En angenäm sällskapsmänniska är alltid eftersökt. Den som kan konsten att uppträda har få fiender men många vänner. En av de första förut- sättningarna för att kunna vara angenäm är, att fritt och otvunget kunna tala om allt och alla, men framför allt att inte tala illa om någon. En verklig gentleman förråder aldrig för någon, ej ens för sin bäste vän, något av sina innersta känslor och antipatier."

Efter detta något kuriösa råd till medelbyborna, får man veta hur man skall gå på gatan (man bör aldrig skratta eller synas skratt- lysten, om en person halkar omkull eller någon annan malör inträffar; dylikt är synnerligen ofint och kan närmast betecknas som tölpighet), varefter en avdelning ägnas åt handskakningen, som "bör ske lätt och otvunget, den får alltså ej vara krampaktigt hård men ej heller ske genom att lägga handen löst i den andres, och allra minst genom att endast sträcka fram ett par fingrar. Detta senare, liksom att kyssa på hand är alltför uråldrat och verkar löjligt." Bekantskap kan stiftas på tusen olika sätt. Mycket viktigt tycks vara, att man nämner sitt eget namn innan man framför sitt ärende. Herr Beckholmens anvis- ningar når sin höjdpunkt i kapitlet om tilltalsorden, där det heter: "Det bör aldrig förekomma att tilltala högre personer utan deras titel samt då alltid ett herr framför, exempelvis herr generaldirektören, herr doktor. Dock kan man numera, sedan man några gånger talat med dessa personer, lägga bort det besvärliga herrordet, men titeln bör naturligtvis oavkortad återstå tills något förslag från den över- ordnades sida kan ändra även det. I allmänhet bör man använda sig av tilltalsordet ni, men man bör akta sig för att lägga någon tonvikt på just detta ord, då det annars lätt kan verka föraktfullt eller rentav

228

ironiskt. Men till överordnade eller annars högt uppsatta personer får man aldrig tilltala med ni/'

Om medelbybon innan genomläsningen av läroboken i umgänges-

konst hade vissa sociala komplex lär han efter slutad genomläsning känna sig som på nålar vid varje social kontakt! För säkerhets skull får han även anvisning om hur kärleksbrev skall författas och be- svaras^ !) samt en grundlig lektion i frimärksspråket (jag älskar dig: frimärket placeras snett i övre vänstra hörnet; motsvarande plats i övre högra hörnet: skriv ej mera!),

I all sin oskuldsfulla uppriktighet är den lilla boken symtomatisk för ett stort problem i Medelby, som varje sommar aktualiseras i och med den direkta kontakten med befolkningsgrupper med ett mera po- lerat och till det yttre ,,lättsummet,, sätt.

Medelbys första gästgiveri var järnvägshotellet, som härstammar

från seklets början och ligger näst intill stationshuset. Det är ett grå- vitt trähus med överskriften Hotell. På senare tid har rörelsen ut- vidgats genom att en stor glasveranda, som vetter mot järnvägen, inretts till matsal tillsammans med ett innanför liggande rum. Här finns sittplats vid småbord för ett trettital gäster. Man har gående bord. Rökning är förbjuden i matsalen liksom i det angränsande lilla sällskapsrummet, där ett piano finns placerat. Genom en avsevärd konditori- och kaférörelse har en annan utvidgning skett. Gästerna serveras då antingen ute på en gräsplätt mellan hotellet och stationen, eller inne i huset i en korridor mellan konditoriet och köket eller en trappa upp i en hall eller på den utanför liggande balkongen med förtjusande utsikt över Medelbysjön. Hotellet förfogar endast över ett par gästrum, varför denna del av rörelsen torde vara mindre viktig.

Idrottsgården och hotellet är de enda lokaler i Medelby, som om sommaren — dock endast juli månad — håller öppet till klockan tio. Att inte kunna ha en offentlig lokal att tillgå, där ett trevligt sam- kväm kan hållas efter tio på kvällen förefaller stadsborna som något mycket efterblivet och löjligt. Även detta sammanhänger med den ovan beskrivna olika arbets- och tidsrytmen i Medelby och städerna, ehuru även Medelbys ungdom på senare tid börjat tycka att det "är för dåligt" att orten inte har ett kafé som håller öppet efter tio under den ljusa högsommaren. Under alla andra tider på året

229

stänger man nio, åtta ja, till och med sju på kvällarna. Då uppstår ett verkligt problem för samhällets ungdom, som bokstavligen inte har någonstans att ta vägen. Enda lösningen är att stå och hänga vid bommarna, ta sig en tur fram till kvällståget, prata bort en halv- timme där o. s. v. Det är förhållanden sådana som dessa, som skapar den berömda tristessen på landsbygden. Inte heller bör man på minsta sätt förvåna sig över, att ungdomen söker sig till ställen där det finns möjlighet för dem att vara tillsammans — dansbanan, tältbion, nöjeshallen o. s. v. Särskilt ungdomen har ett socialt behov, som måste tillgodoses på något sätt.

Medelby hotell har, liksom de flesta andra gästgiverier på orten, en andlig prägel. För hotellets del är den frireligiös, emedan inne- havarinnan ansluter sig till pingstvännerna, liksom även den ene av hennes söner, hennes man och en del av betjäningen. Det gamla patriar- kaliska mönstret med "husfadern och hela hans familj och tjänare" lever alltså kvar i moderniserad form i Medelby.

Efter hotellet tillkom två pensionat 1908, som vardera förfogar över

något över dussinet rum och ständigt har mellan 20 och 25 gäster. Det ena av dessa pensionat, som ligger något ifrån själva Medelby uppe på en höjd, utvidgades på trettitalet, när det var goda tider med ett annex för 10 gäster. Värdinnan berättar, att det stora pro- blemet var att få rummen ljudisolerade. Allt gick bra tills värme- ledningen lades in; då var det slut med isoleringen. Hon hade försökt med att lägga in plattor och ribbor i trappuppgången för 200 kronor, men det hjälpte inte det ringaste.

Gästerna är mest familjer från Stockholm och andra städer. Man, hustru och ibland barn — och alla skall komma i juli eller början på augusti. Under denna högsäsong försöker ägarinnan få hyra rum i husen intill, och ibland går det. Men hon säger, att hon aldrig kan vara säker på att rummen blir ordentligt skötta. En vinter hade tre notarier blivit lagda i ett hyrt rum, som var så kallt att det dröp av väggarna. Under 20- och 30-talen hade det varit mer ungdom, och då hade hon tänkt göra en tennisbana, men var gång hon fått ihop nog pengar hade hon blivit sjuk och fått lägga sig på lasarettet.

Detta är ett av de få ställen i Medelby, som inte har någon religiös devis upphängd på väggarna. Visserligen ligger det en bibel i säll-

230

skapsrummets bokhylla tillsammans med några årgångar av Svenska Turistföreningens Årsskrift, men den verkar på intet sätt demonstrativ.

Under stagneringsperioden var det ingen fart på persionatsväsendet

i Medelby. Flera olika personer med eller utan kvalifikationer för- sökte sig på att driva pensionat, och små rörelser uppstod och för- svann då och då. Ett par av dessa pensionat finns kvar och tar fort- farande hand om en del av turisttrafiken; i stort sett sackade orten tillbaka i alla avseenden under denna period, då svenskarna var mer upptagna med stadsbyggande och stockholmsplanerande än medelby- tänkande.

1936 började Medelbys nya pensionatsera med tillkomsten av det

största privatägda gästgiveriet på orten, en ståtlig byggnad i imiterad herrgårdsstil på andra sidan Medelbysjön mittemot stationen. Detta pensionat ligger inte inom Medelby socken, ehuru det ekonomiskt och kulturellt tillhör enheten Medelby. (Det påpekades i inledningen, att det råder en viss diskrepans mellan det administrativa och det sociologiska Medelby.)

Allt timret till detta pensionat togs från en snickerifabrik på orten, men möblerna beställdes från en fabrik c: a 8 mil avlägsen. En missio- när, som tillbragt ett fyrtital år i Sydafrika, stod egentligen för det, men då han knappast kunde veta hur ett pensionat bör se ut i Sverige för att "gå", fick han en duktig kvinnlig medhjälpare att göra rit- ningarna till det hela. Hon hade sina idéer och Medelbys byggmästare sina, och det är typiskt att de förklarade att det inte gick såsom föreståndarinnan ville ha det. Striden gällde ett par flyglar, som skulle dras fram på var sin sida med veranda och balkong emellan. Som det ibland plägar gå fick kvinnan sin vilja fram, troligen till båtnad för pensionatets utseende. Nu ligger det med en vid utsikt över sjön, springbrunn framtill och delad uppfartsväg, som ger ett intryck av herrgård.

Pensionatets klientel består av telefon- och telegrafpersonal, lära- rinnor och gamla, som behöver vila. Föreståndarinnan påpekar, att läkarna i flera städer har upptäckt att Medelby har mycket god luft och därför skickar en mängd folk till henne. Andra torde komma av religiösa motiv, ty det hålls andaktsstunder på söndagarna och stundom även på vardagarna. Hela stället bär en bestämd frireligiös

231

prägel; i hallen hänger en broderad duk med en religiös text; och man har modigt satt upp en stor skylt intill postkontoret i samhället med inskriften

PENSIONAT TALLVIKEN HUMANA PRISER KRISTLIG REGIM

De 22 rummen på detta pensionat är trevligt möblerade: säng,

skrivbord med en god stol, en halvlänstol med armstöd och ett natt- duksbord med vridbar lampa. Olika färger har valts för olika rum; överallt rinnande vatten. Att 1936 var ett gott år förstår man av att detta stora pensionat kunnat uppföras för 22000 kronor plus 7000 kronor för värme- och vatteninstallation.

På detta ställe kommer gästerna huvudsakligen från Göteborg och Skåne; först i tredje hand kommer Stockholm.

1940 tillkom ytterligare ett modernt pensionat med 8 rum och ganska stora sällskapsutrymmen för gästerna, vilket i allmänhet saknas i Medelby. Det förlades högt över Medelby på en imponerande höjd med vidsträckt utsikt över hela trakten och har säkert ortens mest natursköna läge. Brister i skötseln gjorde detta ställe i början illa anskrivet hos gäster och medelbybor; alla rykten och omdömen sprider sig hastigt runt Medelby och tuggas och ältas runtom i alla familjerna, som på något vis känner sig delaktiga i allt vad som angår orten. Detta kan ju för övrigt vara något mycket lyckligt. Det klagas ofta — inte minst bland medelbyborna — över att alla skvallrar om varandra och pratar bakom ryggen på varandra. Men skvallret i Medelby uppfyller en ytterst viktig social funktion: det är en ständig automatisk moralisk inspektion över medborgarna, som ger alla den känsla av gemenskap och samhörighet, som den isolerade storstads- individen gått miste om, eller i varje fall till stor del saknar i sin egenskap av för grannarna okänt hyreskasernsnummer. Skvallret berör ju också vanligen medborgarnas moraliska egenskaper, som blir före- mål för ingående kommentarer byggda på mer faktisk kunskap än den ytliga kännedom om grannarna som blir resultatet av storstadens delvisa och begränsade sociala kontakt. I tider av nöd och svårighet känner medelbybon sig inte isolerad, utan tvärtom trygg i vetskapen om att tillhöra en personlig gemenskap tillsammans med grannarna.

Till detta pensionat förläggs numera stundom en del kurser — t. ex. länets husmoders förbunds. Medelby har visat sig idealiskt för

232

kortare och längre kurser; sådana förekommer numera framför allt på idrottsgården, som har kurser för lärares utbildning för idrotts- dagar, för simmare och längdhoppare, och allsköns kroppskultur. Men även andra kurser förekommer, såsom språkkurser och kurser i internationell politik samt religiösa veckor (t. ex. oxfordgruppen). Ett noggrant studium av dessa kurser bestyrker den allmänna iakt- tagelsen, att gästerna som regel ej alls träder i annat än den ytligaste kontakt med medelbyborna, och att således utbytet mellan samhälls- invånare och besökande, som kunde vara berikande och stimulerande för båda parter, faktiskt så gott som inte existerar. Hos medelby- borna lägger kanske genansen hinder i vägen, hos stadsborna troligen en blandning av tanklöshet och en viss överlägsenhetskänsla.

På några få punkter har det uppstått en intimare samverkan mellan

samhällsinvånare och besökande. En av dessa är tennisklubben, vars mästerskap varje sommar är öppet för alla. Deltagarna brukar vara till hälften bybor och till hälften sommargäster, och priserna brukar även delas tämligen rättvist mellan de båda kategorierna. Det är naturligt att man efter en match kommer i samtal om spelet och spel- förhållanden på andra platser och mycket ofta leds samtalet in på allmänna ting; ett vänskapsförhållande har bildats i sportens tecken.

Även på badstranden är det ju lätt särskilt för de unga att bekanta sig. Där är man friare och otvungnare än då olika snitt på kläde- dräkten uppreser en social mur. Men ligger och solar sig gemensamt, kastar varandra i vattnet, skrattar och stoj ar och leker. Den något äldre ungdomen simmar i kapp och visar för kamraterna sin skick- lighet i trampolinhopp och dykningar från magisterställningen; sedan kommenterar stadsbor och medelbybor gemensamt de utförda presta- tionerna och pratar om allt möjligt. Det är återigen sporten som lik- ställer folk av olika kategorier och samhällsklasser; prestationen som sådan bedöms utan andra hänsyn än duktighet.

Innan vi övergår till idrottsgården, som på senare tid blivit Medelbys

viktigaste turistcentrum, skall lämnas ett typiskt dagsprogram från ett av ortens pensionat, som inte har en deciderat religiös prägel, utan tvärtom avsiktligt ställer sig neutralt. "Man får passa sig — det är ju många sorters människor", säger innehavaren klokt.

Frukost äts kl. 9.30; man får kaffe på maten.

233

Förmiddagskaffe serveras "när nyheterna går". Då bjuds det på "en bra bulla" och ett par småkakor. Middag kl. 3 med smörgåsbord. Kvällsmat klockan 7 med varmrätter.

Tre till fyra timmar på förmiddagen är som genom en oskriven lag alltid helgad åt badliv i Medelby under sommaren. Gästerna får med sig termosflaskor till badet. "Då har dom njutit riktigt."

Inget pensionat i Medelby har offentlig dans. Kortspel är inte van- ligt, men förekommer. Gästerna går i stället till dansbanan, om reli- giösa hämningar inte föreligger.

Medelby Idrottsgård utgör i många avseenden ett kapitel för sig.

En särskild avdelning kommer att ägnas åt de vidare samhälleliga problem, som aktualiserats för Medelby genom idrottsgårdens till- komst i samband med frågan om kommunernas initiativförmåga och den demokratiska medborgarandan.

Det var stationsinspektorn vid Medelby järnvägsstation som först insåg de naturliga fördelar trakten hade att bjuda på och beslöt sätta in sin energi på ett rationellt utnyttjande av desamma. Han utsåg en lämplig tomt vid bortre ändan av Medelbysjön och började agitera för att skaffa pengar till en friluftsanläggning (alltså icke en hem- bygdsgård). Han påpekade bl. a. att Norrland fått så mycket, att vackra trakter i andra delar av landet var bortglömda. Vid hän- vändelse erbjöd sig Turistföreningen att skaffa sängutrustning, om en lokal uppfördes. Detta skulle resulterat i ett litet vandrarhem, och det ansåg stationsinspektorn inte vara mödan värt. Han vände sig till Skidfrämjandet, och en representant för denna organisation kom till Medelby 1936. Han erbjöd Skidfrämjandets namn som stöd, men ingen ekonomisk hjälp. I detta sammanhang bildades en lokal- kommitté, bestående av en kapten, ordföranden i kommunalnämnden, en son till den föregående bruksförvaltaren, två handlande, två textil- män samt en kontorist vid den största affären. Dessutom togs Turist- föreningens ombud med.

Den första penningsumma, som gavs till den framtida idrottsgården, kom från en snickerifabrik i X-köping, som donerade 50 kr. Sedan erhölls 15000 kr. från Arvsfonden. Sammanlagt 20000 kr. tiggdes ihop; men detta var ej tillräckligt.

Emellertid köptes marken — 2 400 kvm. — för 720 kr. Sedan vände

234

sig den outtröttlige stationsinspektorn till en distriktschef vid Statens järnvägar och fick efter mycket om och men 3000 kr. i juli 1938. Dagen därpå påbörjades bygget. Det visade sig snart att de hoptiggda medlen inte räckte; enbart inventarierna gick på 10000 kr. En ny ansökan ställdes till Arvsfonden, som gav ytterligare 5000 kr.

En mängd privata personer och firmpr skänkte medel och varor till inredningen. Sålunda anslog Medelby kommun 500 kr., likaså grannkommunen (i vilken idrottsgården ligger); Medelby största affär skänkte 100 kr. — ja, det verkar som om alla som levererat till idrottsgården även hade skänkt något. Gåvosumman var vanligen om- kring 100 kr. för varje bolag, eller motsvarande vara.1

I den första stugan hade man bara logementsplatser, men detta an- sågs ej tillräckligt. Nästa etapp blev då utbyggandet av anläggningen, så att även vanliga rum skulle kunna erbjudas gästerna. 1940 gavs 75000 kr. från Fritidsnämnden, s. k. tipsmedel.

Idrottsgården togs först i bruk 1939, då det var mest tillfälliga gäster. Under vintern var det dock högsäsong, och alltsedan dess har ett ständigt stigande antal turister och kurser av olika slag sökt sig till det vackert belägna etablissemanget. Medelby Tennisklubb håller hus vid tennisbanan, där varje sommar ett mästerskap anordnas. Sim- tävlingar hålls vid den i Medelbysjön utbyggda simstadion med hopp- torn och plage. Till och med ett båthus med kanoter och jollar finns det för gästerna att förlusta sig med. På vintern lockar två hopp- backar, en för småbarn och en för mer försigkomna; skidspår är utprickade runt medelbytrakten, och var och en kan välja den spår- längd som passar honom. En slalombacke finns det också i skogen bakom idrottsgården, där traktens ungdom redan fått ett kärt tillhåll. Det råder ingen tvekan om att idrottsgården på många sätt är en mönsteranläggning, som med tiden borde införas, ehuru i mindre skala, i många andra medelbyar Europa runt. En hel del problem har naturligt nog uppstått i samband med idrottsgårdens integrering med det övriga samhället och dess levnadsrytm. Dessa friktionsproblem berörs i sam- band med den kommunala organisationen.

Dricksproblemet är inte tillfredsställande löst i Medelby. Vanligen

torde gästerna föreställa sig, att den avgift som betecknas som

1 I arbetslöner hade 1941 utbetalats c: a 57 coo kr. och för materialier c: a 127000 kr., huvudsakligen till Medelby. En god förtjänst för orten!

235

"dricks" tillfaller personalen; man kan anta att det är de flesta gästers önskan, att avgiften oavkortad skall tillfalla betjäningen. Så är emellertid långtifrån fallet. Vanligen tar ägaren eller ledningen hela dricksavgif- ten, i den mån den betalas samtidigt med inackorderingen, och delar sedan ut en viss liten del av densamma till personalen. Om man utgår ifrån att personalen i förhållande till sitt tunga arbete är mycket lågt betald, kan detta inte betraktas som tillfredsställande. Undantag kon- staterades, men de var få.

Invid idrottsgården finns en ordnad campingplats utmed Medelby- sjön. Campingtrafikens omfattning i Medelby beror på vädret. Den är så gott som helt och hållet koncentrerad till veckan omkring mid- sommar, då landets arbetare brukar ta semester. Det hör till ovanlig- heterna att folk ur medel- eller överklassen anlitar Medelby camping- plats. Medelby är överhuvudtaget inte fashionabelt nog för överklassen, och medelklassen håller sig till pensionaten.

Vissa år med gynnsam väderlek har Medelby varit utsatt för en fullkomlig invasion av cykeltältande turister, särskilt från grann- städerna. 1940, året innan undersökningen, hade idrottsgården haft 214 tält på sitt område under tiden mellan 22/6—31/7. Om man därtill lägger hundratalet tält på andra platser i Medelby blir summan över 300 tält med närmare 700 personer. Andra år kan campingvolymen sjunka till hälften eller rentav tredjedelen.

Camping har under trettitalet utvecklats till en folkrörelse i Sve-

rige, som med alla sina förgreningar i cykling, fotvandringar, snål- skjutsåkande och strövande land och rike runt säkert blivit en av detta århundrades viktigaste sociologiska företeelser, ännu knappast uppmärksammad av vetenskapen om samhället, men desto mer av de stora organisationerna. Diverse "främjanden" har bildats som riks- organisationer för att uppmuntra och reglera denna sena tiders folk- vandring. Sålunda tillkom 1935 Cykel främjandet, som verkar för vägarnas och turistväsendets utveckling.

Med Cykelfrämjandets propaganda för högre trafikkultur förenar sig en från många andra organisationer (KFUM, KFUK, Svenska Turistföreningen, Riksidrottsförbundet, Skidfrämjandet, Simfrämjan- det, Svenska Scoutrådet o. s. v.) kommande propaganda för ett sunt tältliv under rubriken "Sommar i tält — Frihet Ansvar". I en propa- gandabroschyr heter det, att "vi tältare, som färdas omkring på vägar

236

och vatten och slår läger i skogar och på stränder, vi måste bruka friheten riktigt och känna vårt ansvar. Trivs ni på en plats, där tomflaskor och konservburkar, chokladpapper och sönderbrutna buskar vittnar om hänsynslösa människors framfart? Nej. Ingen annan gör det heller." Vidare upplyses friluftsentusiasterna om att "lands- bygdens folk är de tältandes värdar. Vi ha att sköta oss så, att vi och våra tältande kamrater äro välkomna åter. Fråga markägaren om lov, innan du slår upp ditt tält. Anse det inte för självklart, att du får tälta gratis. Följ markägarens anvisningar. Akta grödan! Stäng grindar och led!"

Slutligen heter det (texten beledsagas av målande illustrationer): "Spriten trubbar av våra sinnen. Onykterhet skapar dålig anda och stör trevnaden på tältplatsen. Spriten kan gott förvisas från tältlivet. Kortspelsdille gör oss döva och blinda för det som spirar och blommar. Evinnerligt grammofonvrål överröstar fåglarnas sång och stör om- givningen. Den djupa glädjen, som ger oss vila och rekreation, är inte bullrande." x

Den ovan beskrivna propagandan har för Medelbys del varit synner- ligen välbehövlig. Undersökningen konstaterade att ortens camping- gäster ofta beter sig på ett för samhällsinvånarna mycket stötande sätt. Friheten från stadstvång, trångboddhet och sociala hämningar realiserades samvetsgrant; ansvaret tycks det ha varit mindre bevänt med. Campingrutinen för Medelby tycks vara, att man anländer strax innan midsommar, slår upp tältet, äter lite mat ofta beledsagad av ett par supar, och sedan beger sig till dansbanan på jakt efter tjej. Då midsommarfestligheterna vid Medelby dansbana besöks av stora män- niskomassor är det inte så svårt att få kontakter. Ibland var flic- korna med från början. Efter midnatt återvänder man till tältplatsen och tillfredsställer de hämmade sexuella behoven. Dessemellan hörs ett stojande, tjoande och hejande vida omkring, då någon förlorar i kortspel eller man råkar i gräl om en flicka. Medelbyborna beskriver tältlivet som en zoologisk trädgård snarare än någon människovärdigt. Det konstaterades, att illvrålen och tjoandena från midsommartältarna hördes över hela samhället tvärsöver Medelbysjön, utan uppehåll hela natten.

För samhällsinvånarna ter sig dessa företeelser som en mindre till- talande sida hos kroppskulturens fanatiker. Det torde heller inte råda någon tvekan om, att trettitalet som en reaktion mot urbanisering

237

och maskinslaveri uppammat en frilufts- och kroppsdyrkan, som, då den inte uppträder i förening med andlig kultur, ofelbart kommer att slå över i föga önskvärda sociala företeelser under masken av vissa idrottsliga ideal. I varje fall förefaller Medelby föga trakterat av att få agera avstjälpningsplats för stadsbornas psykologiska avreaktioner och utlevelser i naturens sköte.

Mutatis mutandis gäller vad ovan anförts även om Medelbys vinter- gäster och vintersportlivet. Några anmärkningar bör dock göras. Det förefaller på det hela taget, som om bandy och skridskoåkning skulle ha gått tillbaka i popularitet i Medelby, medan skidåkning gått våld- samt framåt. Till en del förklaras detta säkerligen av, att det är mycket svårt att hålla Medelbysjön fri från snö utan motorplog.

Hela trafikvolymen är givetvis mindre på vintern än på sommaren, i kristid till stor del beroende på att det inte lönar sig att elda upp gästrummen på grund av de höga vedpriserna.

Medelbys gästgiveriväsen är alltså utsatt för kraftiga fluktuationer från årstid till årstid. På vår och höst avstannar turisttrafiken så gott som fullständigt, vilket registreras tydligt i Medelbys allmänna liv- aktighet och handelns volym. Huruvida förändrade förhållanden i storstäderna kommer att medföra avsevärda förändringar för Medel- bys turisttrafik är svårt att förutse; likaså i vad mån fria internatio- nella resemöjligheter kommer att avlasta trafiken på Medelby. Möj- ligt är, att överklassen och i stigande utsträckning medelklassen kom- mer att söka sig till utlandet, medan arbetarklassen kanske kommer att alltmer överta de andra socialgruppernas plats på hotell och pen- sionat.

238

F R I T I D E N

För flertalet medelbybor är fritiden inte något problem, emedan man helt enkelt inte har någon fritid att tala om, knappast ens söndag. Problemet är i stället hur man skall skapa fritid. Detta gäller särskilt lantbrukarhustrurna och alla hemarbetande.

Först och främst utnyttjas fritiden givetvis helt enkelt till att vila, spänna av och göra ingenting. Men man kan ju även slå om till en annan sorts aktivitet och där finna avspänning från den dagliga ruti- en. Här kommer idrottsföreningens stora betydelse. Den organiserar olika trevliga sätt att bygga upp kroppens hälsa och samtidigt få av- spänning från arbetet.

Många andra fritidssysselsättningar har Medelby att bjuda på, sär- skilt om sommaren. På vintern är det svårare på grund av den stora lokalbristen. Härom har redan talats i inledningen. I detta kapitel uppräknas de viktigaste typerna av fritidssysselsättning i Medelby. I kapitlet om de organiserade intressena beskrivs mer fast organi- serade aktiviteter.

T I D N I N G A R , T I D S K R I F T E R O C H B Ö C K E R

I M E D E L B Y

Det tjugonde århundradet har medfört väldiga förändringar i den andliga och kulturella spis som bjuds folket genom det tryckta ordet. Om Medelbys huvudsakliga läsning under förra århundradet var bibeln, postillan, psalmboken och religiös uppbyggelselitteratur, är den i detta århundrade av helt annan art. En allmän sekulari- sering av folkets läsning är det första den föreliggande undersök- ningen kan konstatera. Visserligen finns ännu religiöst material in- mängt i den läsning som numera dominerar i Medelby, men det be- tecknande är, att det religiösa stoffet numera endast utgör en del av läsningen och vanligen kombineras med stoff av helt annan art. För

det andra kan man konstatera en väldig ökning i kvantiteten läst material. Sålunda har X-köpingsposten, Medelbys mest lästa tidning, på tio år från 1930 till 1940 ökat sin upplaga med 42 procent. Ett lik- nande förhållande råder beträffande andra tidningar. Om vi antar, att medelbybon läser endast hälften av allt som står i hans dagliga tid- ningar, blir ändå resultatet av en enkel sammanräkning att Medelby med sina något över 1 000 invånare på ett år läser över 5 millioner spalter tidningsinnehåll. Denna siffra inkluderar inte veckotidningar eller tidskrifter, ej heller böcker. Man förstår ändå vilken revolution i tänkandet ett årligt anammande av så enorma kvantiteter nyheter, annonser, kåserier, artiklar och bilder från hela världen i längden måste medföra. Rent nyhetsmässigt sett är Medelby med sin tid.

Medelbys förnämsta informationskälla i detta århundrade är vid sidan om radion X-köpingposten, som varje eftermiddag anländer till Medelby från den största grannstaden X-köping med bussen. En undersökning av denna tidnings spridning visar, att hälften av alla Medelbys omkring 360 hushåll läser den. Men därtill säljs ett stort antal lösnummer, så att man tryggt kan påstå att närmare 250 exemplar av denna tidning ligger på medelbybornas bord varje dag, då far kom- mer hem från arbetet. X-köpingsposten är frisinnad och folkpartistisk till politiken och har en starkt religiös prägel: den tillåter inte biograf- annonser i sina spalter. Då folkpartiet i Medelby inte brukar få mer än omkring 160 röster, medan socialdemokraterna når nästan det dubbla, är vi i stånd att konstatera ett förhållande som även upp- märksammats på andra håll. Det förhållandet nämligen, att social- demokraterna inte läser sin egen press, utan föredrar andra politiska meningsriktningars organ. För Medelbys yidkommande är förkla- ringen klar: det religiösa intresset hos medelbybon är starkare än det politiska; om en tidning bjuder på ett delvis religiöst innehåll blir dess politiska hållning av mindre betydelse. Den socialdemokratiska X-köpings Folkblad, som ej har någon religiös inriktning, säljs i Medelby i högst 10 exemplar per dag. Det bör tilläggas, att alla de ortstidningar, som säljs i Medelby, lägger an på lantbrukssidor och specialsaker för lantbrukare, varför denna faktor ej kan vara av- görande. Slutsatsen står fast: som intresse intar politik andra rummet efter religion i Medelby. Politik avser här givetvis den inhemska, svenska politiken; huruvida världspolitiken för medelbybon har större intresse än religionen låter sig inte avgöra genom en analys av de

1 6 Allwood-Ranemark Medelby 24I

240

tidningar som läses, eftersom alla serverar i stort sett samma inter- nationella nyhetsmaterial.

I Medelby har speceriaffärerna en stark ställning som sociala centra, där man möts och diskuterar och gör upp planer. Speceriaffärerna har också kvar en hel del sociala funktioner, som de i större städer med mera långt driven arbetsfördelning förlorat. Sålunda gör de tjänst som tidningskiosker för medelbyborna, som vanligen har sina tidningar ställda till "affären". När bussen kommer på eftermiddagen, bär chauffören in dem och lägger dem på disken, varefter biträdena delar ut dem till varje affärs kunder. Per post får medelbybon endast c : a 60 exemplar av X-köpingsposten. Under trettitalet kunde man iaktta hur två tobaksaffärer på orten successivt övertog en del av tidningsdistributionen från speceriaffärerna, men de senare håller dock väl sin plats. Det är bekvämt för kunderna att slippa gå i flera affärer.

Den största speceriaffären i Medelby annonserar flitigt i X-köpings- posten. Tidningens annonskontor anger firman som "ett mönster för annonsörer".1 Under de fyra månader undersökningen pågick omfat- tade annonseringen från Medelby i X-köpingsposten kr. 1 350, varav huvudparten kommer på Medelbys "N. K." De övriga speceriaffärerna i Medelby annonserar säsongvis rätt flitigt; några av dem har t. o. m. stående annonser. Den mesta annonseringen blir dock vid kampan- jerna kring höst, vår och jul efter särskild ackvisition.

Medelby ligger i skärningspunkten mellan två städers intressesfärer, varför man också läser en tidning från den andra grannstaden, Y- köping. Denna tidning utkommer dock endast två gånger i veckan, onsdag och lördag. Varje nummer torde sammanlagt säljas i c : a 180 exemplar i Medelby. Y-köpingsposten är mindre pretentiös än kollegan från X-köping och innehåller mer stoff direkt avsett för lantbrukarna i trakten. Det observerades vid flera tillfällen, att lantbrukarna — och många av samhällsborna med — hade en viss svårighet vid läsningen

1 Medelbyborna gör annars inte mycket reklam för (sig. Effektivast är nog

"affischträdet" mittemot "N. K.", där de religiösa samfunden annonserar, och notiser om förlorade klockor, portmonnäer o. s. v. sätts upp. AfHschträdet är en primitiv motsvarighet till städernas runda reklamstolpar. I övrigt var den enda formen av reklam pensionatens plåtskyltar och c: a 20 annonser i ortens telefonkatalog. De senare mycket schablonmässiga — "snabbt och billigt" samt "rekommenderas". Något för samhället alldeles nytt är den rikstrumpetande reklamen för Idrottsgården med kartor i Stockholms fashionabla affärer och broschyrer på elegant glättat papper.

241

av tidningen. Mycket ofta läste man högt för att få innehållet klarare. Vid svåra ord stakade man sig och uttalade dem bakvänt, utelämnade en stavelse eller lade tonvikten på fel ställe. Gärna vände man sig till någon annan i familjen, som satt vid matbordet där tidningen oftast läses, och frågade vad det eller det ordet skulle betyda. Och som regel beledsagades alltid läsningen av krigsnyheterna av en kom- mentar om krigets gräslighet eller vansinne. "Di bara vräker ihjäl, bara vräker ihjäl. Ingen hänsyn visar di, och det kommer av dikta- turen", är en typisk kommentar till dagstidningen, som upprepades otaliga gånger under undersökningens gång.

Man har ett intryck av att särskilt lantbrukarna inte riktigt fattade allt som meddelas i radions nyheter och därför föredrog att läsa sig till vad som hänt i tidningen, där man kunde läsa om svåra saker och ta allt mer grundligt. Det tryckta ordet verkar inom dessa befolknings- skikt ha mer tyngd än det talade. Den vanliga kommentaren efter radio- nyheterna var: "Di ljuger allihop."

En tabell över de tidningar, som läses i Medelby varje dag, klargör vilken väldig omfattning tidningsläsandet fått på landsbygden. Tabellen stämmer till allvarlig eftertanke angående pressens makt att genom subtil daglig innötning sätta en andlig och kulturell standard för med- borgarna, som i kristider blir deras reagensgrund och måttstock.

X-köpingsposten (fp) ........................ 250 Göteborgs Handels- och Sjöfarts- Y-köpingsposten ............................... 180 tidning ....................................... 10

(Onsdag, lördag.) X-köpings Allehanda (h) . . . .50 Stockholms-Tidningen ............................. 30 "Götalänningen" .......................... 25 Svenska Dagbladet ................................. 20

(Måndag, onsdag, fredag.) Aftonbladet .................................. X-köpings Folkblad (s) ..................... 10 Dagens Nyheter ...................................... 10

Svenska Morgonbladet ..................... Göteborgsposten .......................... 75 Nya Dagligt Allehanda . . . . . 10 Göteborgs Morgonpost..................... 10 Social-Demokraten ................................ 5

Det framgår av tabellen, att Medelby på onsdagar, då samtliga dessa tidningar anländer till orten, läser över 500 ortstidningar, omkring 100 göteborgstidningar och lika många stockholmstidningar. Tillsammans läser man på onsdagar över 700 tidningar och alla andra veckodagar över 500. Detta innebär, att Medelby med sina c : a 360 hushåll dag- ligen läser omkring två tidningar per hushåll, frånsett alla vecko- tidningar. Det är tidningsläsandet som i allt högre grad bestämmer Medelbys världsåskådning och andliga innehåll.

242

En analys av de yrken som läser stockholmstidningarna visar, att Aftonbladet till 80 procent lästes av lantbrukare; Stockholms-Tid- ningen i stort sett av ortens överklass: bland yrkena märks två dispo- nenter, en köpman, en sjuksköterska, kapten, skogvaktare, kantor, godsägare, kassör, lärarinna och parkmästare. Svenska Dagbladet gick till den återstående överklassen: landsfiskalen, en fabrikör, en gross- handlare samt inte mindre än fem pensionerade statstjänstemän, varav en lektor och en kapten. Dagens Nyheter gick till en agronom, bok- hållare, lantbrukare, inspektor och två pensionerade. Nya Dagligt Alle- handa lästes av en kassörska, en husföreståndarinna, en fastighets- ägare, en musikdirektör och några pensionerade. På Social-Demokraten prenumererade en fastighetsägare och en jordbruksarbetare. Svenska Morgonbladet hölls av en direktör, en pensionatsinnehavarinna, köp- man, f. d. lantbrukare och f. d. handlande. Det "enklare" folket i Medelby läste alltså som regel inte stockholmstidningarna, men slukade desto ivrigare ortspressen. På kaféerna i Medelby brukar man egen- domligt nog inte lägga fram stockholmstidningar, utan nöjer sig med göteborgstidningar eller de lokala bladen.

Dagstidningarna utgjorde medelbybornas huvudsakliga andliga spis.

Men veckotidningarna hade en oväntat bred plats i det kulturstoff som anammades i samhället. Då diskussionen om den kolorerade vecko- pressen häftigt flammat upp sedan undersökningen företogs kan det vara av intresse att närmare analysera densamma i Medelby. För det första finner man, att den veckotidning man minst skulle väntat domi- nerar Medelbys läsning — Evangelii Härold. Tack vare pingstförsam- lingens starka ställning i Medelby blir dess preferenser avgörande och inte mindre än c : a 150 exemplar av denna grupps organ läses varje vecka. Pingstvännerna anser enligt uppgift från en predikant att det inte passar sig för en kristen människa att läsa den kolorerade vecko- pressen och håller sig uteslutande till dagstidningarna och Evangelii Härold. Det är inte alls ovanligt att man inom denna grupp annonserar efter hemhjälp och affärsbiträden i den egna publikationen. "Troende flicka får plats genast", "Nyfrälst affärsbiträde söker anställning" är vanliga inledningen till dessa annonser.

Pingstförsamlingen i Medelby är det förnämsta bålverket mot vecko- tidningarnas erövringståg. Ingen annan grupp i samhället tar på allvar avstånd från veckopressen. Hela samhället, rika som fattiga, unga

243

som gamla, ligger på knä för de tjusiga illustrerade veckotidningarna och läser dem girigt från första sidan till sista; endast pingstvännerna står emot den framvällande vågen som en man.

Populärast näst efter Evangelii Härold är Hela Världen och Allas Veckotidning. Det har stort intresse att jämföra detta faktum med de sociala attityder, som kom till uttryck gentemot veckopressen. Man kan misstänka att medelbyborna med sina ord fördömer tidskrifter, som de trots allt gärna tar en titt i! Fenomenet är inte okänt. . .

Här följer en tabell över de mest lästa veckotidningarna.

Evangelii Härold 150 ex. pr vecka Idun 8 ex. pr vecka Hela Världen 40 „ ,, ,, Lektyr 8 >» >> »j Allas Veckotidning 40 „ „ „ Svensk Damtidning 8 ti ti

»»

Husmodern 40 „ „ En Rolig 1/t Timma 8 ii ii ii

Vårt Hem 35 „ „ „ Se 5 ii ii ii

Allers Familjejournal 30 „ „ „ Parisien 5 ii it It

Hemmets Veckotidning 30 „ „ „ Signal 5 it ti ti

Folket i Bild1 25 „ „ „ Natur och Hälsa 2 „ „

Vecko-Revyn 20 „ „ „ Fackföreningsrörelsen 2 ex. pr mån. Flitiga Händer 20 „ „ „ Nu 2 >i >i

>> Röster i Radio 20 „ „ Frisksport 1 ii a a

Vecko-Journalen 15 „ „ „ Bonniers Litt. Magasin 1 a a ii

Flygning 10 „ „ „ Frånsett Evangelii Härold läses alltså c: a 375 veckotidningar i vec-

kan i Medelby, vilket innebär att varje hushåll i genomsnitt läser en. Emellertid köper medelbybon nästan aldrig bara en veckotidning i taget, utan vanligen två eller tre på samma gång. Man bör alltså snarast se saken så, att alla hushåll i pingströrelsen läser Evangelii Härold och inga andra tidskrifter, under det att så gott som alla andra hushåll i Medelby läser minst två alster ur den kolorerade vecko- pressen var vecka. Detta gör en utgift per år för veckotidningar av närmare 30 kronor i varje familj, som inte tillhör pingströrelsen. Man förstår, att medelbybon efter att ha konsumerat en så enorm kvantitet dagstidningar och veckotidningar inte har mycket tid över för littera- tur av värde. Enligt platsens tidningsförsäljare kan man ej urskilja någon viss socialklass bland köparna av kolorerad veckopress, ej heller någon viss åldersgrupp; alla tycks vara lika fascinerade.

De populäraste veckotidningarna innehåller ju stora mängder senti- mentala kärlekshistorier, ofta översatta från engelska eller amerikanska

1 Delvis genom ombud.

244

tredjeklassmagasin. Det ständiga daltandet med den första kyssen och dess ljuvliga rysning, vanligen framställd i den mest banala och schablonmässiga form, kan inte annat än trubba av medelbybons känsla för äkta livsvärden och skapa en falsk standard för lyckan.1

De förföriska teckningar, som rikligen illustrerar berättelserna, visar undantagslöst trånande och älskande flickor, klädda efter sista modet i New York eller Stockholm och motsvarande bredaxlade män i utomordentligt välsittande kostymer. Genom att vecka efter vecka fylla sin fantasi med dessa ideal blir medelbybons standard för klädsel och beteende sakta och omärkligt påverkad efter de kolorerade schablo- nerna. Banaliteten i dessa välfriserade och välekiperade typer tycks inte vara aktuell för medelbybon; åtminstone avhördes ytterst få kommentarer om detta.

Å andra sidan bibringas medelbybon omedvetet en nyttig inter- nationell uppfostran genom den årslånga förtrogenheten med bild- material från främmande länder och spännande beskrivningar över främmande seder och bruk. Lusten att resa och se dessa saker måste undan för undan väckas hos läsaren, och det är ju enbart av godo. Och stundom bjuder ju även veckotidningarna på bidrag från verk- ligt framstående pennor. Ett nummer av Folket i Bild hade sålunda samma vecka en berättelse av Maj Hirdman och en kanadensisk tim- merlägerhistoria av Aksel Sandemose. Såväl "Tänk om jag gifter mig med prästen" som "Rid i natt" har ju också sedermera upptagits som följetongs romaner. Under ansvarskännande ledning skulle veckopres- sen kunna bli en faktor av största betydelse i det allmänna kultur- arbetet; men dit är vägen ännu lång.

Det förtjänar antecknas, att den tyska tidskriften Signal, som i början på maj 1941 såldes i ett halvt dussin exemplar vid slutet av samma månad gått upp till inte mindre än 26 exemplar. Vilket är ett vittnesbörd om medelbybornas storpolitiska intresse. . .

Vid en intervju med en tobakshandlare på platsen, som också säljer böcker, förklarar denne betecknande:

1 Jfr begreppet "romantic love" i kap. om hem och familj. I Indien t. ex.

anses romantiken alltid tillhöra äktenskapet, i Europa den föräktenskapliga perioden.

245

"Böckerna förhåller sig till tidskrifterna som cigarrerna till cigar- retter. Tidskrifterna har slagit ut böckerna. Det smakar mer att köpa en tidskrift. Dom är lättare att läsa. Här i Medelby är det de popu- lära bokserierna som går bäst. Varje år är det en ny serie, och då skall alla läsa den. Ett år är det Bonniers som ger ut en Sigge Stark- serie, och då köper di undan för undan de flesta volymerna i den. Sedan ger Folket i Bild ut en billighetsupplaga, och då är det den som går. Annars säljs här inte så värst mycket böcker utom till jul. Då köper folk dyrare böcker och ger bort i present. I vanliga fall är det billighetsserierna som går bäst. Uppskattningsvis skulle jag säga, att omsättningen på böcker här i Medelby är 3 000—4 000 kr. per år. Men det är nästan omöjligt att få fram en exakt siffra. Annars går det inte hur som helst att få en bok nu. Det är bara smärre saker som är utanför Svenska Bokhandlareföreningen — några religiösa saker framför allt. Det är med det som med apoteken.

Men agenturverksamheten är en svår konkurrent för affärerna. Di går ikring i gårdarna och säljer uppslagsverk och sådant."1

Medelbyborna kan få tag i böcker på olika håll. Det kommunala

biblioteket, som året innan undersökningen flyttats från kyrkans sakristia till kommunalhuset bjuder på ett hundratal volymer.

Vidare finns skolbiblioteket, där barnen lånar mycket flitigt. Då det gäller inköp av nya böcker, säljer speceriaffären "N. K." en del religiösa böcker i sin kortvaruavdelning, och slutligen finns några böcker från de populäraste billighetsserierna hos en annan tobakshandlare. Slutligen finns agenterna, som "går ikring i gårdarna" och försöker få medelbyborna att köpa idrottslexikon och uppslags- böcker. En ganska skum form av försäljning är subskriptionen på stora verk om lantgårdarna, som luras på bönderna till hutlösa priser. Mellan 60 och 70 kronor är ingen ovanlig summa för en volym. Då upplagan i ett fall var 3 000 exemplar skulle detta ha inbringat de smarta affärsmännen 175 000 kronor från godtrogna bönder, minus tryckkostnaderna. — En del böcker rekvireras naturligtvis också direkt från någon bokhandel i grannstaden X-köping.

En boklista, angivande rekvirerade böcker i den största affären för undersökningsåret 1941, ser ut så här (uppgifterna inte alltid exakta) :

1 Jfr Folket i Bilds ombudssystem.

246

33 Wahlströms Ungdomsböcker. 17 Wellander; Tysk Radiokurs. 17 Svampböcker av olika förf. 15 Widegren: Raggenböcker.

7 Nordh: Fjällfolk. 6 Frank Mängs: över land och hav. 6 Lindqvists Ungdomsböcker. 5 Albert Vikstenböcker (Stor-Nils,

14 Sörlins Ungdomsböcker. Byfolket etc). 12 Sigge Starkböcker (Vildkatten i bur. 5 Holmström: K. G. Svensson eröv-

rar staden. 5 Bonniers Grkelböcker (Hemsö-

borna etc). 5 Josef Kjellgren: Pank och fågelfri.

Tjuvskyttekungen etc). 10 Hemkonservering. 8 Lo-Johansson: Statarliv. 7 Holmsström: På däck och durk.

Andra populära böcker i Medelby var: Ström: Folket i Simlångs- dalen (4) ; Hedenvind-Eriksson: Ur en fallen skog (4) ; Wallquist: Dagen oss förunnad (4) ; Hitler: Min kamp (4) ; Mitchell: Borta med vinden (3); Hume: Sanderson (3); Hambraeus: Mauritz i Moss- berget (3); Sagoprinsessan (3).

Ungdomsböckerna, som tycks gå bäst av alla i Medelby, är inte som regel presentböcker till de unga från föräldrarna, utan köps av poj- karna och flickorna själva. Sedan rekommenderar de böckerna sins- emellan ; detta är den verkningsfullaste reklamen. Det är förvånande och glädjande att inte mindre än minst 17 medelbybor ägnade sig åt professor Wellanders tyska radiokurs; detta motsäger i viss mån Svenska Gallupinstitutets slutsats, att Wellanders tyska radiokurs var den minst populära punkten på programmet. Svampböckernas hausse kom på höstkanten och måste ses i samband med kristiden och livs- medelsbristen ; likaså det stora intresset för hemkonservering. Det är troligt att Frank Mängs, en oerhört populär predikant i Medelby, säljer sina böcker i betydligt större upplaga än som här framkommit; de torde ofta rekvireras direkt genom församlingarna eller köpas i "N. K: s" kortvaruavdelning.

Widegren, Sigge Stark, Lo-Johansson och Albert Viksten torde annars vara Medelbys verkliga storförfattare. I synnerhet Sigge Stark förklaras från alla håll vara mycket populär. Jarl Stigson från Stig- mansliden, den av den kvinnliga författarinnan Sigge Stark lanserade hjälten, skulle alltså vara det ideal som tilltalar Medelby. Detta är ganska nedstämmande, då Sigge Starks stil är skäligen krystad och ofta tangerar det löjliga. Hennes lediga talspråk innehåller sådana stelbenta sammanställningar som "Di äro visst" och "Dina föräldrar skola ju ändå ha reda på det förr eller senare". Och verkar en enkel lantbrukare och tjuvskytt trovärdig, när han till en lika enkel flicka

247

yttrar "Åtskilliga, det medges". Knappast; det är valhänt. Den lång- samma och av diverse mystiska psykologiska konflikter fyllda handlingen i en mycket läst bok som "Tjuvskyttekungen" tycker man knappast skulle tilltala medelbybornas smak. Alla de i berättelsen förekommande figurerna har ett drag av overklighet och otrolighet över sig, en sorg- ligt missromantisk prägel. Men Sigge Stark går i den kolorerade veckopressens värsta schablonstil och kanske finner marken prepa- rerad för sig i Medelby av dess banala standarder.

Sigge Starks jolmighet står i skarp kontrast till en annan av Medel- bys litterära idoler, Albert Viksten. I Byfolket t. ex. kan medelby- bon verkligen finna sitt eget liv trovärdigt och schwungfullt skildrat. Boken börjar med ett fast grepp:

"Långheden hade fått järnvägsstation. Mitt inne i kyrkbyn låg den, brädfodrad och gulmålad, med rött

godsmagasin och med planteringar av en del förut obekanta buskar kring ett litet hus med skyltar för herrar och qvinnor.

Det hade gått framåt med socknen tack vare järnvägen. En del bönder hade sålt skogsskiftena på femtio år och skyndat sig att brädfodra och gulmåla gårdarna. Handlande hade kommit till, ett halvt dussin. Man hade skaffat doktor och apotek och villor. Den förut så obetydliga landsvägen kallades nu gata, och de högfärdigaste hade lagt sig till med flaggstänger och flaggade för allt möjligt. Fint och modernt skulle det vara."

Och Albert Viksten ger brett utrymme åt ett verkligt medelby- problem: frälsningsorgierna i frikyrkoförsamlingarna. Så här beskri- ver han ett bönemöte mitt i smällkalla vintern (Byfolket, sid. 200):

"Människornas sinnen blevo tomma och kalla. Inbiten och för- grämd gick var och en för sig. Många sökte värme i bönemötenas vilda extas. Det var som om en isgördel smälte bort från hjärtat, när man överlämnade sig själv helt och hållet till den outsägliga glädjen. Det var en stor ljuvlighet att släppa alla förtöjningar och bara flyta med, inte tänka på något av det jordiska, bara ropa om misskund för vad som varit. De infrusna livsandarna kommo i rörelse, det blev värme djupt inne i själen.

Men dagen efter mötte den obevekliga verkligheten. Anden, som under natten fladdrat omkring med salighetens bägare, förfrös sina vingar i morgonens knäppande köld. Den kröp djupt in i kroppen och kapslade in sig i mödornas gråa svepning. Man tyckte sig själv

248

vara främmande för den person, som i bönemötets yrsel ropat om nåd i jämmer och veklagan. Hästen fick som vanligt sina svordomar, sina obarmhärtigt vinande piskslag, kroppen reste sig till värn mot svårigheterna och nekade att erkänna själens uppgi velse. Man bet tän- derna samman i ogudaktig vrede, spände musklerna för att med egen kraft övervinna motstånd."

Här beskrivs väsentliga ting i Medelby med verkligt konstnärlig och trovärdig penna. Stationssamhällets dramatik och sociala spän- ningar fångas på kornet av Viksten, och hans proportioner är riktiga, vilket inte är fallet med Sigge Starks.

Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera, att Medelby full- komligt saknar intresse för världslitteraturens stora namn. Inga av de stora rikssuccéerna på bokmarknaden slog igenom i Medelby. Vredens druvor t. ex. var okänd i Medelby, och av författare som Aldous Huxley, D. H. Lawrence, André Gide, Maxim Gorki, Sinclair Lewis o. s. v. torde aldrig ett exemplar ha sålts. De stora svenska sam- tida namnen Gullberg, Lagerkvist, Martinson, Johnson och Boye figu- rerar inte i Medelbys medvetande. Vidare lyser den klassiska littera- turen klart med sin frånvaro; enda undantaget utgör Strindbergs Hemsöborna, som populariserats genom Bonniers Cirkelböcker. Poesi är i det stora hela ett okänt begrepp i Medelby; den ende skald man stundom förde på tal var Dan Andersson, ehuru en bok av honom sannolikt aldrig sålts på orten. Medelbys litterära smak är strängt begränsad till det, som i någorlunda lättfattlig form återger dess egen livsföring och dess egna problem. Ett studium av Medelbys bokhyllor bekräftade detta. Med undantag för några familjer i ortens överklass som har kultiverade och aktiva bokhyllor brukar innehållet vara ett och detsamma: Åhlén & Åkerlunds Konversationslexikon, några år- gångar av På Skidor eller Turistföreningens årsskrift, några upp- byggelseböcker av Frank Mängs, Lidman etc, kanske en årgång av Husmodern inbunden och så ett par pojk- eller flickböcker från ung- domsåren. Sorgligt nog måste det dock konstateras, att de fattigare medelbyhemmen vanligen inte har någon bokhylla alls.

D A N S B A N A N

Dansbanan i Medelby uppfyller ett flertal mycket skiftande sociala funktioner och det vore ensidigt att bedöma den endast ur en eller

249

ett par av de många synpunkter som kan anläggas. Det sensations- makeri, som i pressen — inte minst från religiöst håll — bedrivits runt dansbanorna på landsbygden kan inte ges något berättigande med utgångspunkt från det material den sociologiska undersökningen 1941 kan uppvisa. Som helhet sedd är dansbanan en accepterad och integrerande del av Medelbys liv. Detta innebär givetvis inte, att andra former inte är möjliga för de sociala behov, som tillgodoses genom dansbanan. Hade Medelby t. ex. en ungdomsgård, kunde dansen kanske lika väl förläggas dit och då även utsträckas till att omfatta vinterkvällarna. Inte heller utgör de nedan anförda fakta något bevis för att dansen inte kunde förknippas med andra sociala aktiviteter, varav en del eventuellt skulle kunna vara av större värde för del- tagarnas allsidiga utveckling. Tvärtom vore en sådan lösning ur många medelbybors synpunkt önskvärd; men kommunens bristande initiativ- förmåga har hitintills lagt hinder i vägen.

Dansen i Medelby, en kommersialiserad utveckling av bondesam- hällets logdans, ligger i händerna på Medelby Idrottsförening, vars verksamhet huvudsakligen finansieras genom dansbanan. Idrotts- föreningen tillgodoser nominellt något över 100 av samhällets in- vånare, vilket är den genomsnittspublik som besöker festplatsen. (Frånsett festen vid midsommar och andra större evenemang.) Den manliga delen av dansbanans besökare är också till en viss, mindre del medlemmar i Idrottsföreningen. Intet torde vara att invända mot att dessa nedlägger pengar inom sin egen förening. Men flertalet besökare i Medelby visade sig vara sommargäster eller utsocknes, alltså icke medlemmar av idrottsföreningen. Problemställningen blir då: skall det anses önskvärt, att de pengar dessa nedlägger enbart till- faller idrottsföreningen, eller kunde en form av kommunal kontroll tänkas, varigenom medlen även komme andra intres-sen till godo? Kommunens enda hållhake på dansbanan är för närvarande nöjes- skatten, som under de senaste fem åren hållit ett medeltal av c: a 200 kronor per år. Dessa nöjesskattemedel fonderas för idrottsföreningens räkning minus ett avdrag på tio procent i inkasseringskostnader. Även här har kommunen alltså realiter avsagt sig ansvar, och allt kommer att bero på idrottsföreningens förvaltning av medlen samt den all- männa uppfattning man har om idrottsföreningens samhälleliga nytta. Att denna nytta inte alltid är, vad hänförda anhängare påstår, är en given sak.

250

Medelby har under sin historia haft flera dansbanor, vilka alltid legat i någon skogsbacke i utkanten för att inte musiken skulle störa de äldre i samhället som önskar gå till sängs tidigt. Den nuvarande dansbanan är förlagd till ett område med tät, hög tallskog mellan sam- hällets nymodigaste del, det s. k. "Gärdet", och den några kilometer längre bort liggande kyrkan. Den byggdes 1932 — dess byggande sammanfaller med den sista stora frireligiösa väckelsevågen i Medel- by, som just då överskridit sin toppunkt, samt med den allmänna depressionen ooh jordbrukskrisen. 1941 ombyggdes dansbanan, och ett utmärkt golv lades in i stället för det gamla, som förstörts av väder och vind.

Entrén till dansbanan ligger vid en liten skogsväg mellan två lands- vägar. Dikena och området framför ingångsportalen, som krönes av Medelby Idrottsförenings initialer — MIF —, brukar vara översål- lade av cyklar som ställts mot träden eller slängts lite här och var i skogen, en del låsta, andra inte. Under fredstid stod dessutom en rad bilar parkerade framför ingången, särskilt vid större fester. In- trädet, som varierar mellan 75 och 25 öre, beroende på graden av högtidlighet och ålder, erlades till en kassör vid ingången. Inne på festplatsen — den kallas ibland "idrottsparken" — leder en snygg sandad gång upp till den stora runda dansbanan förbi en del små stånd, som också uppfördes 1932. Där finns ett tombolastånd med priserna utställda till allmänt beskådande: flugsmällor, leksaker, nipper och så en finfin barnvagn. Där ligger på höger sida ett kaféstånd med några obekväma långbänkar fastsatta i marken vid ett enkelt brädbord. Där finns en skjutbana med priser och gevär. En teater- scen, som för det mesta är tillbommad, ligger en bit ifrån. Slutligen finns ett choklad- och cigarrettstånd, som även tjänstgör som för- säljningsplats för dansbiljetterna. Själva dansbanan, som ligger mitt- emellan de olika stånden, har två uppgångar och är försedd med ett stadigt räcke av trä. Den är upphöjd en halv meter över mar- ken, så att åskådarna inte skall kunna stå och hänga mot räcket och genera de dansande. I mitten står en midsommarstång prydd med gröna löv och blommor vid sommarens början. Återigen ett gammalt nordiskt bruk, som övertagits av den kommersialiserade dansbanan och anknyter den till bygdetraditionerna. Orkestern — då sådan finns — sitter vid dansbanans bortre ända på ett lågt podium med tak över. En krans av elektriska lampor i olika färger lyser upp hela scenen.

251

Framför banan finns en "sadelplats", där de väntande och danslystna trängs i stora och små grupper av vänner och bekanta. Det är här de sociala kontakterna görs, före och efter danserna. Det är här man träffar bekanta från hela trakten och sprakar med dem om ditt och datt. Då man tröttnat på att dansa eller titta på när de andra dansar går man och tar sig en "dricka" (Loranga, Pommac, sockerdricka eller vad det nu må vara), köper choklad eller cigarretter eller spelar på tombola under uppmuntrande eller hånfulla tillrop från de omkring- stående. Pojkarna går ibland och skjuter en serie. Det hela är ganska harmlöst. Bråk har endast en gång förekommit vid Medelby dansbana under tio år. En person var full och slog till en annan. Polisen kom, men den som slagit "stack". Alltsedan 1932 har två ordningsmän funnits, som bär en armbindel med guldkrona och sorterar under landsfiskalen. Arrangemanget är godkänt av länsstyrelsen. Landsfiskalen själv visar sig inte så ofta på festplatsen, emedan det som ovan nämnts så gott som aldrig förekommer något bråk eller oväsen.

Den person, som är ansvarig för dansbanan, förklarar att.en pingst- vän eller missions vän aldrig gått till dansbanan. Endast en gång, 1934, kom en fru upp på dansbanan och började läsa ur bibeln. En medlem av orkestern sade till henne att gå, vilket hon gjorde.

Det har tidigare varit brukligt att en orkester spelade på dans- aftnarna. Detta var av stor betydelse för musikintresset och musik- utövandet i Medelby, som endast vann offentligt uttryck i kyrkans körsång, de frireligiösa samfundens orkestrar och dansorkestern. Orkestern var länge sammansatt av en skomakare (saxofon), en barberare (fiol), en arbetare (slagverk) samt en ung dam, som spelade piano. Men även denna chans för det profana musikintresset i Medel- by att manifestera sig försvann 1940, då man ansåg orkestern för dyr och ersatte den med en högtalaranläggning. Högtalaraggregatet hyrs av en radioaffär i X-köping för 30 kr. per kväll (söndag gratis). Idrottsföreningen har inköpt 20 skivor, huvudsakligen Sonora, hos platsens grammofonhandlare. Medlemmarna tar också med sig skivor för att få lite omväxling i programmet.

Medelby har alltså på denna punkt bragts i samklang med den standardiserade skivmusiken över hela landet. Över det lilla samhället basunas nu varje lördag under sommaren en rad banala schlager ut, ständigt desamma, totalt utan personlig touche eller upplevelse i ut- förandet. Alltefter den stockholmska mallen. Ett litet fåtal av de spe-

252

lade skivorna besitter originalitet och musikaliskt värde. Flertalet är sirapssöta svenska imitationer av den riktiga jazzmusiken, avmustade och banaliserade till tristess. Intresset att egenhändigt utföra musik i Medelby dör ut i den allmänna stumheten inför den mekaniserade musiken.

Antalet besökande per danskväll brukar variera mellan 90—110 personer. Den sommar undersökningen företogs var 280 det högsta antalet besökande en kväll i juli; av dessa var två tredjedelar sommar- gäster. Var person dansar i medeltal två danser per kväll; minst en tredjedel av besökarna dansar inte alls, under det en annan grupp dansar desto flitigare. I början och slutet av säsongen sjunker publik- frekvensen till omkring 50 personer. Dansbiljetterna kostar tio öre stycket.

Den relativa konsumtionen av choklad, dricka och cigarretter från 1937 till 1941 har visat intressanta inre förskjutningar. 1937 nedlades de flesta pengarna på cigarretter — 250 kr., medan choklad tog 208 kr. och dricka 111 kr. Men 1938 ryckte choklad upp till första platsen med 264 kr., under det cigarretter tog endast 184 kr. och dricka 80 kr. Tendensen att göra åt mest pengar på choklad har stått sig; 1940 gjorde publiken åt hela 553 kr. på choklad, 460 kr. på cigarretter och endast 114 kr. på dricka. (Den inflatoriska prisstegringen förrycker i någon mån jämförelsen.)

I medeltal har 20 danskvällar per sommar anordnats. De totala inkomsterna från festplatsen har varit

1936 ......................................... 2957 kr. 1938 ........................................ 1743 kr. 1937 .................................... 1550 „ 1940 ........................................... 2806 „

— varav största delen kommit på midsommarfesterna. Bruttointäk- terna för dessa var 1940 4 800 kr. och 1941 5 800 kr. Enbart på mid- sommarafton brukar festplatsen besökas av inte mindre än 1 500 per- soner; därtill kommer alla som smiter in när vakterna har annat att tänka på. Inträdet vid den stora festen är 75 öre för äldre och 50 öre för barn och militär.

Medelby festplats har ortens enda teaterscen. Vid de större festerna

brukar förmågor från städerna tillgripas, och när det skall vara riktigt fint hyr man Thor Modéen eller Sven-Olof Sandberg eller Artur Rollen från Stockholm. Entusiasmen för dessa artister tycks på senare

253

tid ha gått ner betydligt; ja, på sistone har man till och med hört medelbybor förargat yttra, att "det var väl inget att komma med" eller "di där var väl inget att skräppa med".

I början hade Medelby egen teaterförening, men den dog ut efter 3—4 års verksamhet. Numera inbjuder man stundom ett amatörsäll- skap från grannsocknen. Repertoaren har omfattat pjäserna "Efter kl. 12", "444", "Kamrater från landsvägen" samt en del revyer och kupletter; även gästspel av illusionisternas konung, Hector El Neco. En kraftansträngning tycks vara av behovet påkallad för att stimulera teaterintresset i Medelby. Vanan att uppträda offentligt och föra sig ledigt samt ett större herravälde över modersmålet skulle säkert be- främjas mer genom teatern än genom att läsa handböcker i umgänges- konst. Men för detta behövs inte bara ett större antal lämpliga pjäser — särskilt då enaktare — med anknytning till Medelbys liv och problem; det oundgängliga första villkoret är en för alla tillgänglig scen även under vintermånaderna. Att denna väl kunde kombineras med ett "civic centre" eller hembygdsgård är uppenbart. Radiotjänsts propaganda för amatörer har väckt ett visst intresse hos några kul- turellt intresserade medelbybor, och husmodersföreningen har tagit upp idén. Husmodersföreningen har även stått för de sporadiska andra teaterföreställningar, som förekommit, förutom de uppträdan- den, som kommit till under medverkan av främlingar på sommarkurser o. dyl. Det har konstaterats, att uppträdanden av samhällets egna för- mågor i allmänhet senterats mer än utsocknes skådespelares prestationer.

Beträffande Medelbys inställning till sin dansbana hänvisas till kapit- let om de sociala attityderna. Analysens slutsats är, att det stora över- vägande flertalet av samhällets invånare inte anser, att man för Medel- bys del kan tala om något dansbaneelände; inte ens medlemmar av extremt frireligiösa grupper har över lag fördömt dansbanan, ehuru de enligt sina egna dogmer borde göra det.

Ett observationsprotokoll angående dansbanan: "En pojke sitter lite ensam på orkesterpodiet och sköter högtalar-

apparaten, som rosslar och skrapar rätt obehagligt i förstärkningen. Man får dansa gratis en lång stund innan biljettförsäljningen börjar.

Denna lördag i mitten på juni har cirka 100 personer, 60 unga män och 40 flickor, kommit till festplatsen. Många står bara och tittar och tycks aldrig dansa. Vid varje dans dansar tre eller fyra flickpar och

254

två eller tre pojkpar. Omkring 15 par dansa var gång runt rotundan. Man spelar 70 procent foxtrot, 20 procent vals och resten tango, hambo eller rumba. 90 procent av skivorna är svenska; Svårte Rudolf och Kalle Schewen förekommer ännu 1941, mer än sex år efter det de slog igenom.

Manfred Björkquist har nyligen i Nordens Frihet dragit i härnad mot dansbaneeländet, som utmålades i de rysligaste färger och med många dunkla insinuationer åt det sexuella hållet. I Medelby var det denna lördag fullkomligt harmlöst, ingen sexualitet av suspekt typ, inget fylleri, inget busliv. Allt var korrekt, och den poliskonstapel, som uppenbarade sig vid tiotiden var alldeles överflödig.

I själva dansen fanns heller ingen tillstymmelse till anstötlighet. Över hälften av paren dansade skilda åt; man var uppenbarligen mer intresserad av stegen och rytmen än det sexuella. Det var ungdomens naturliga sätt att glädja sig åt musik och rörelse. Dansstilen var rätt färglös. De flesta dansade med vänster arm krökt; tre eller fyra var gång med armen rakt utsträckt från kroppen. Ingen dansade med vänster arm rakt utmed kroppen, som man stundom ser på restau- rangerna i Stockholm; det var ju gott om utrymme. I allmänhet dansar de unga bra; flickorna nog bättre än pojkarna. Men som sagt, någon större fantasi vid stegens utformande visades inte. Dansen gick mellan 8 och 12."

Ehuru detta protokoll antyder, att det sexuella elementet inte var

huvudsaken vid Medelby dansbana, vore det naturligtvis fel att påstå, att ett sexuellt element inte ingår. Men detta är ju helt naturligt, och de som förfasar sig över sådant måtte ha en egendomlig uppfattning om vad som är naturligt och onaturligt. Onaturligt vore det tvärtom, om ett sexuellt element inte inginge i dans mellan två personer av motsatt kön; att den uppväckta sexualiteten inte alltid leder till äkten- skap mellan de dansande är ju inte något som kännetecknar enbart danskontakten. Samma förhållande torde påträffas även inom t. ex. folklekar, idrott, studier o. s. v.

Folkdanser är inte populära i Medelby. Vid idrottsgården har man gjort återupplivningsförsök, men utan större framgång. Det hela blir för konstlat för vår tids ungdom.

Dans i enskilda hem förekommer ytterligt sällan i Medelby och då endast hos tre eller fyra familjer tillhörande ortens överklass. Som-

margästerna från städerna, där dans i privata familjer är vanlig, ordnar ibland dans på sina sommarställen, men även detta hör till undantagen.

I detta sammanhang skall även nämnas några ord om grammofoner

och grammofonskivor i Medelby. Omkring 30 familjer i Medelby har grammofon, och de köper i

genomsnitt 6 skivor per år, så gott som uteslutande Sonora, den svenska skivan. I nio fall av tio görs grammofonköpen på avbetal- ning. I grannskapet runt Medelby har man också en hel del grammo- foner, drängar och pigor har det ofta. Endast en affär på flera mils omkrets för grammofoner ooh skivor. Innehavaren förklarar vid en intervju:

"Det säljs en två, tre grammofoner per år här. Skivor sålde vi över 1 000 per år före kriget, nu är det ungefär hälften. Men di kommer långt bortifrån andra socknar för att köpa här, så i själva samhället kan man inte räkna med mer än 250 före kriget och hälf- ten nu."

"Brukar pingstvännerna ha grammofon?" "Jaha då, det förekommer. Men di köper bara andliga skivor." "När började folk här med grammofon?" "Det är svårt att säga. Radion har givit grammofonen en väldig

reklam. Di hör skivorna på grammofontimmen och tycker di om dom, så vill di köpa dom sen."

De namn som förekommer i den prydligt ordnade hyllan är Harry Persson, Elof Ahrle, Sven-Olof Sandberg, Britt Nilsson, Alice-Babs Nilsson, Johnny Bode, Tobis och hans gauchos, Gösta Jonsson och Fagerlunds i Göteborg. Affärens innehavare tar gärna fram någon skiva av Dan Andersson, som vid mer än ett tillfälle visat sig besitta popularitet i Medelby, och säger samtidigt:

"Dan Andersson är bra. Men man får inte sätta hans skivor i hän- derna på vem som helst."

Z I G E N A R E N S N Ö J E S H A L L

Då och då besöks Medelby av zigenare. En del bor i tält och kommer farande med alla sina ägodelar på ett rågat lass. De tältar i Medelbys utkanter och har uppträdanden för medelbyborna på kvällarna för

17 Allwood-Ranemark Medelby 257

256

att få kontanter. Trasgranna och exotiska, råröstade och livliga till- drar de sig stor uppmärksamhet i Medelby. Och så kan de ju spå. Ibland kan man få vara med om osmakliga saker i deras tält: när de tvingar sina småttingar att dansa en ytterst sexuell rumba för publiken. Men i stort sett lever de på sin färg och sin livlighet.

Men även inom zigenarvärlden finns det en överklass, som bjuder på schangtilare saker. En zigenare vid namn Maido, som har stor rörelse på västkusten, kommer någon gång till Medelby med sin Nöjeshall. Det är ett väldigt tält som i ena hörnet är anslutet till familjens vagn. Han kom då den sociologiska undersökningen pågick och slog upp sitt tält mittemot samhällets Filadelfia med endast järn- vägen mellan de två motpolerna. Mellan pingstlokalen och nöjeshallen etablerades ett sannskyldigt magnetiskt kraftfält, där själarna drogs och slets som små järnfilspån. Från Filadelfia steg de rytmiskt exekverade lovsångerna mot natthimlen; från nöjeshallen mittemot bultade swingmusiken åtföljd av djuriska råmanden i amerikansk stil. Stationssamhällets latenta dramatik kom till uttryck. Här var det getter och får, här var det liv och död utan kompromiss eller jämkning.

Framför tältet, ur vilket tränger skratt och ett sorl av röster blandat med musiken, står en grupp unga män, tysta. Över ingången läses

NÖJESHALL

och därunder är avbildad en man i kosackuniform, flankerad av två mindre kosack figurer. På båda sidor om denna romantiska tavla står det ZIGENARKAPELL. Det kostar en krona att gå in. Inne i tältet upptas dess bortre ända av en dansbana; man får dansa så mycket man vill utan avgift. Vid ena sidan är tältet utbyggt till en skjutbana; salva efter salva smattrar ut i nattluften.

Den näst dansen viktigaste attraktionen hos zigenaren Maido är hasardhjulet. Han sitter själv vid hjulet och säljer spelkort — 5 st. för 25 öre. Han får in 2: 50 varje gång det spelas; talonger å 1 kr. och vanliga mynt om vartannat. Hjulets visare kan stanna på 53 olika ställen, och fördelningen är för 1 kr. 40/53; för 1:25 3/53; för 2 kr. 6/53 och slutligen för högsta vinsten, 5 kr. 2/53.

Endast manliga besökare spelar hasard. En ung man, som kölar gengaskol hela dagen, förklarar: "Jag har vunnit 1 kr. fyra gånger; jag har köpt kort för 3 kr. (alltså 60 kort) och förlorat. Nu har jag

257

i kr. kvar på talong och det blir jämnt till inträde. Börjar det gå åt helsicke så slutar jag."

En annan pojke vann 5 kr. två gånger i sträck. Då sade Maido: "Djävlar, nu går det fel."

Det observerades aldrig, att någon medelbybo lät förleda sig till excesser i spelet eller satte sig i skuld hos sina kamrater för att kunna fortsätta. Hasarden hölls hela tiden inom justa och sansade gränser.

Rätt som det var lämnade Maido hasardhjulet och deltog i orkestern med sina barn eller höll ett litet tal till de närvarande för att dela ut en silvertallrik som första pris i skytte. Vissa dagar lottade han ut 10 kr. på inträdesbiljetterna.

Framemot stängningsdags blir det litet kallt i tältet, som ligger på en sank gräsplätt och endast uppvärms med en gammal kamin intill dansbanan. Kaminen eldas med träkubbar och kottar, som barnen i Medelby samlar ihop åt zigenarna. Det är överhuvud rätt anmärk- ningsvärt, att även Maidos äldre barn f raterniserar gott med medelby- ungdomen; man ser dem cykla och besöka kaféer tillsammans på dagarna.

Några observationsprotokoll: "Det är en lördagskväll i slutet av maj. 'Framme' vid stationen samlas

60—80 personer på perrongen för att se på 'nietåget' från Y-köping. Då alla kaféer stängs kl. 9 vet man inte vart man skall ta vägen efter tåget. Obeslutsamt står man och pratar i grupper på två och tre runt järnvägen. Så troppar de flesta av bort till zigenarens nöjeshall.

Det är 40 flickor och 40 pojkar i tältet; omkring 20 par dansar. Tre eller fyra uniformer skymtar. Ovanligt många flickor från Medel- bys förnäma 'överklass' i kväll. En fem stycken. En av dem säger till observatören: 'Jag tycker det är hemskt att gå hit bara två flickor.' Alla tycker, att Maidos pojke och flicka spelar bra, och någon före- slår, att idrottsföreningen skulle anställa dem som orkester vid dans- banan.

Kl. 11 är det slut. Under den sista timmen har Maido släppt in en del för halv avgift, 50 öre, och en del gratis. 'Jag är inte omöjlig, när dom talar hövligt med mig, men när dom är fräcka, då kan jag nog vara fräck tillbaka', säger han."

Ett annat protokoll: "Varit i tältet tidigare på eftermiddagen. Då stod den 14-åriga dot-

tern vid en plåtkamin och stekte kalvkött så hela stället var insvept

258

i ljuvliga dofter. Runtom stod traktens flickungar och tittade. Inne i vagnen låg zigenaren sjuk.

Nu var emellertid zigenaren uppe och satt vid biljettluckan. Hans ljusbeiga hatt och rock såg underliga ut mot huden. Hans svenska fru stod bredvid, eller rättare hängde som en hårnål, tanig, vit och hålögd.

Zigenarens dotter, som stekte kalv i eftermiddag, sköter nu batteriet i dansorkestern. Hennes bror — i tonåren — spelar dragspel och ramar då och då. Den övriga syskonskaran håller också till på banan — två töser på en 5—7 år och en liten tutta i toppluva som nog inte lärt sig gå för så längesedan. Hon vinglar solo omkring mellan paren som en liten nymornad knähund. På banan befinner sig dessutom tio par —två vanliga, de andra åtta är flickor, som dansar med varandra.

Flickorna, från fjorton till tjugu, har alla på sig kappor men håret bart. Alla som inte har självlockigt hår är permanentade — dock dåligt ondulerade. Kapporna verkar neutrala, märks inte. Inte många höga klackar. De blir uppbjudna i kollektiva svep när den manliga skaran för en stund släpper skjutbanan ur sin uppmärksamhet. Två, tre av de äldre flickorna blir mer regelbundet uppbjudna. Frampå kvällen ökas gästernas antal starkt och ett par överförfriskade individer kom- mer in. Flickorna manövrerar dem tämligen skickligt och diplomatiskt. Hela tiden är antalet flickor betydligt mindre än antalet pojkar.

Skjutbanan har två gevär och en pistol. Jag skjuter med geväret, det är mycket väljusterat. Två flickor berättar, att de skjutit på försök."

Maido och hans nöjeshall stannar maj månad i Medelby. Sedan

lönar det sig inte att konkurrera med dansbanan. På en månad gör sig zigenaren en bruttoinkomst på 1 000 kr.; av denna får han betala 250 kr. i nöjesskatt till kommunen. Han betraktar sig själv i viss mån som en välgörare för kommunen. "Jag ger mig tusan på, att någon annan inte skulle tillfört kommunen så mycket." På en fråga, varför han håller på med nöjeshallen svarar Maido: "Ja, det man gör, det gör man ju för barnas skull är klart. För dom som inte har barn är det väl inte farligt, dom har ingen att skydda."

Intervjuaren förhör sig om zigenarens uppfattning om moralen. Han säger:

259

"Förr var det ju mycket bättre, men nu är det förfärligt. En sådan osedlighet överallt; och det tas för givet att det skall vara så också, det är inte mer med det. Så har det aldrig varit som nu." Zigenarens inställning till Sverige var kanske för mången oväntad: "Jag skall säga er, att det finns inga som hjälper fattiga och nöd- lidande såsom svenskarna. Dom hjälpte Finland, och fick ingen tack; dom hjälper Norge med trähus; och Tyskland, ja, Tyskland har dom ju alltid hjälpt. Och nu läste jag i tidningen att dom skall hjälpa dom fattiga i Frankrike. Och inom landet hjälper dom också, men det talar dom inte om. Jag skall säga er, att man kan snart kalla Sverige det heliga landet!"

E N F O T B O L L S M A T C H

Medelby fick 1938 en ny fotbollsplan, eller "idrottsplats", som in- vånarna kallar den (troligen emedan det finns en hoppgrop vid ena sidan). Den nya planen håller i det närmaste måtten, en mycket viktig detalj, ty annars kan både segrar och nederlag bortförklaras. Den gamla planen var närmast en åker och sluttade åt alla håll, så att spelet ständigt måste avbrytas för inkast. Dessutom flög långskott över en gärdsgård bakom målet, så att ett par småpojkar alltid fick vara redo att kasta sig efter och hiva över bollen till de spelande.

Efter 1938 började man drömma om serieseger. 1941 ligger Medel- by trea i serien, och kanske en dag. . .

Denna söndag är det idealiskt spelväder; drickakorkarna smäller, skotten susar och björkarna står bugande runtom. Över 100 besökare har betalat entré, därav 15 flickor. Publiken är mest ungdomlig. Det kostar 75 öre för äldre, 25 för yngre.

Medelbys lag är sannerligen demokratiskt; en textilfabrikör spelar vid sidan av en vägarbetare. Folkskollärarens son sköter det bakre försvaret i gott sällskap med en av byns enklaste medborgare. Medel- bys färger är gult och svart, gula tröjor och svarta byxor — allt i tiptop internationell stil. Fienden är röd-blå.

Efter första halvlek är ställningen 1—1, och ett avgörande måste falla, det kräver publiken. Ungefär sä här tedde sig spelet för en observatör:

Medelby anfaller. Inkast, anfallet bryts. Fiendeback faller. Rop: "Gå på då!" "Rusa lite!" Medelbys ytter springer fram, men spelet går tillbaka mot planens mitt. Skallar och hopp efter bollen. Fienden

260

anfaller; avblåsning för offside. Farten hög, spelarna flämtar våld- samt Domaren har spelet helt i sin hand, springer kutryggig i svart, glänsande jacka. Han är från grannstaden Y-köping.

Medelbys center förmanar: "Sakta, sakta, lugna er grabbar!" Det blir inkast för fienden, anfall, skott — men Medelbys målvakt klarar. Lång utspark, spelet över på fiendehalvan. Målvakten plockar upp ett markskott, sparkar ut kraftigt. Medelby har initiativet, pressar. Fiendeförsvaret sliter hårt, skjuter bollen ut mot sidan, Medelbys ytter får tag i den, fram mot mål, skjuter — i mål! Applåderna smattrar från publiken, som fullkomligt hänger över räckena. "Sås- såsså, de-va-bra, Sven-Sven-Sven" hörs en hejarklack. Drickaflaskorna kommer fram, en klunk för att fira målet. Om pojkarna kan hålla ledningen, är saken klar!

Tempot är fortfarande högt. Kalabalik framför fiendemålet; skott på skott, smällar och stön och "Skjut! Skjut!" från publiken. Plöts- ligt sticker ett farligt anfall fram mot Medelbys mål, men målvakten kastar sig raklång på marken, dammet virvlat upp, och då det drivit undan reser han sig med bollen stadigt mellan nävarna. Applåder.

Så driver spelet vidare. Solen gassar och disponenten för sågverket har kommit med sina döttrar. Annars är det mest arbetare. När slut- signalen går har Medelby vunnit, lagen hurrar för varandra med armarna om varandras axlar, så tar någon ett foto av Medelbys lag.

Fienden klär om sig i en liten röd träkåk, Medelby i en annan. I en tredje kåk säljs chokladbitar och dricka, d. v. s. cider, champis, sockerdricka och pommac. Ståndets innehavare kör dit sina varor på en skottkärra från sitt hem. På vardagen är han smed och rörläggare. Denna söndag sålde han 50 flaskor dricka å 35 öre och mängder av 5-öres punschflaskor, nougatbitar och käxchoklad.

Röda i synen och uppsvullna står spelarna och klär om sig utan att yttra många ord. De flesta går ut i skogen och tvättar hela kroppen. Fötterna är svarta av jord och svett. Ungefär hälften av spelarna röker, några har pipor, andra tar sin "bråddvaj" eller "rischmånd". De gästande spelarna tycker att Medelby spelat hårt, men "har man för- lorat, så är det inte mer med det". Man klagar på att planen är för liten — "det går inte att få ut något spel på den". Det diskuteras ivrigt hur lång planen är, en del menar 100 meter, andra 80, andra 60. Under tiden förbinder man en skadad spelares ben från en medförd förbandslåda.

261

11-kaffe på ett av kaféerna i Medelby.

Så drar publiken hem utmed Medelbysjön. Småpojkarna stannar kvar och sparkar vid var sitt mål; gästerna kliver upp på sitt lastflak och vänder bilen med buller och bång och ger sig så i väg till ett kafé för att få sig en kaffe ovanpå ansträngningarna.

K A F É E R N A

Kafélivet i Medelby har inte tillnärmelsevis den betydelse det har i Stockholm. I Medelby går man på kafé på dagen; i Stockholm på kvällen. Orsaken är, att kaféerna i Medelby stänger så tidigt — på vintern redan kl. 7 eller 8.

Samhället har två kaféer, som också är bagerier och konditorier; dessutom finns servering på hotellet (även bageri) samt på idrotts- gården, då denna är öppen. Det finns också möjlighet att beställa kaffe med dopp på pensionaten.

Kaféerna är egentligen samhällets enda neutrala mötesplatser. Sär- skilt ett kafé, som är inbyggt i "N. K: s" komplex, är en allmän träff- punkt på sommaren och skall beskrivas något närmare.

262

Framför detta kafés fönster finns en vacker gräsmatta och några blommor och buskar; därefter vidtar Medelbysjön, som man har en vacker utsikt över. Utsikten är så vacker, att kaféet av sommargäs- terna döpts till "Frestelsen".

Inne är det tre rum. Först ett försäljningsrum för bageriet med en glasmonter i tre våningar på ett träskåp. Den enda dekorationen bakom montern är en reklamskylt från CAP med datumvisare och tre nejlikor på guld vid sidan om en blå karamellburk. Alla tre rummen är ljusa och trevliga; en imiterad panel löper runt väggarna, markerad av en list. På golvet en ljusgrå korkmatta.

Själva kafélokalerna vetter mot söder. I de två rummen finns elva bord med marmorskivor; två stolar i brunt med imitationslädersitsar vid varje bord. En soffa i samma stil pryder ena väggen i det större rummet. Vid fönstren ljusa gardiner och upptill blå rullgardiner. En snäll brunvit hund i stramalj hänger på ena väggen i sällskap med en ung flicka med burrigt brunt hår, drömmande ögon och gul krage. Platsen mellan fönstren mot sjön upptas av en spegel. Nästa vägg har åter ett slags stramalj mönster: ett nattligt sjölandskap med bred mångata och måne, en röd stuga under en hängbjörk. Guldram runtom.

Rummets återstående vägg prunkar med en stor affisch i brunt och grönt, svenska och finska flaggor, om

STORA RIKSMARSCHEN 4—25 MAJ 1941,

där en verklig toppsvensk i skiddräkt ( !), åtföljd av en flicka i basker, kortklippt hår och promenaddräkt stegar fram med svängande armar. För Medelbys del står det att starten sker vid "Godsmagasinet". Man undrar varför godsmagasinet skall citeras.

I ett hörn ovanför värmeelementet står en radioapparat på ett brunt bord. Låg, rygglös stol framför. På samma vägg hänger Folket i Bilds Nordenkarta, med Island och Karelska näset infällda i större skala. Vid sidan två diplom, ett från Svenska Skidförbundet till Medelby idrottsförening "för gagnande och förtjänstfull verksamhet till skididrottens utveckling samt för stort antal erövrade skidlöpar- märken". Det andra diplomet är från landskapets idrottsförbund och är undertecknat med två oläsliga namn. Det härstammar från 1933.

I ett stort skåp med glasdörrar står alla de pokaler, plaketter och priser som erövrats. På skåpet står en grön skål med texten

1 LAG LÄNETS MÄSTERSKAP I SKIDOR MEDELBY 1940.

263

Allt som allt är det 25 pokaler i silver och tenn, som vittnar om medelbybornas spänst och idrottsintresse.

I taket sitter en fastskruvad elektrisk kupa. På borden står ask- koppar med kaféets namn inpräntat. Inga stockholmstidningar till- handahålls. Många gamla tidningar, tummade och smutsiga, ligger i en hylla.

I detta kafé har idrottsföreningen och andra föreningar ofta sam- manträden efter stängningsdags. Arbetare och hantverkare tar ofta sitt elvakaffe här; likaså "N. K: s" många anställda.

T Ä L T B I O N

Tältet brukar ligga ungefär 200 meter från "affären" på en gräsplan vid sjön mellan små villor. Av allt att döma är det mer än ett bolag som kör tältbio, eftersom byborna talar om dem i jämförande ordalag: "Det här tältet är inte lika bra som det sista."

Den söndagskväll i slutet av augusti, då observatören besökte tältet hade man två föreställningar, en kl. 19 och en kl. 21. Före- ställningarna varade en timme och fyrtio minuter. Trots konkurrens med en konferens på Filadelfia, som hade avslutningsmöte, hade båda föreställningarna fullsatt. Tältet rymde c:a 160 personer åt gången. Klockan 20.30, då skymningen hastigt föll på, stod ungefär 75 ung- domar och väntade på att komma in i tältet. (Vid tågen, som möts vid Medelby station strax innan kl. 21, hade ungefär 150 personer infunnit sig på plattformen, av vilka 75 procent var resande och resten bekanta och folk, som bara tittade på.)

En enda lampa utan skärm, fäst vid ett stag på lastbilen som bildade projektionsrummet, utgjorde belysningen för den fridfullt väntande skaran utanför tältet. Det fanns en enda ingång till tältet och vid sidan av denna en man som sålde biljetter från ett bord. Inträdes- avgiften var kr. 1:20 inklusive skatt. En flyttbar projektor var upp- satt i "projektionsmmmet", som var säkrat med eldfast material. Om en eldsvåda skulle uppstått under framförandet eller upplindningen av filmen, kan man anta som sannolikt, att tältet inte skulle ha fattat eld. Även om det gjort det, kunde publiken lätt ha undkommit under tältsidorna genom att slita upp tältduken. Inget golv hade lagts in; bänkarna hade placerats direkt på gräset med en mittgång mellan dem. Varje bänk hade plats för sju personer som trängde ihop sig. Det var

264

fjorton bänkrader. Man såg efter förhållandena bra från alla bän- karna, och de främsta orsakade avsevärt mindre ansträngning för ögonen än som ofta är fallet på de främsta bänkarna i moderna stads- biografer.

Bildens storlek var ungefär 2,50 m. X 2 m. Med en så avlång bild måste en del av filmens innehåll ha gått förlorat eftersom den moderna ljudfilmsramen är i det närmaste fyrkantig. Projiceringen på en vit tältduk var synnerligen god. Eftersom elektricitet användes förekom inte de växlingar i ljusvolymen, som är vanliga i små biografer, där kolbågar används. Ljudreproduktionen var tämligen bra, fast skärpan var otillfredsställande på grund av ljudsystemets ålder och särskilt på grund av tältdukens och gräsets absorption. Det var i alla fall bättre än den vanliga svårigheten med inomhusbiografer, där ekot kan bli besvärande. Högtalaren stod på sidan och nedanför duken.

Programmet bestod av en kortfilm och en huvudfilm. Två korta pauser förekom, då rullarna skulle bytas. Under dessa tändes den enda lampan i tältet. Båda filmerna svenska och förkrigsprodukter. Huvud- filmen var mycket väl bibehållen — ganska anmärkningsvärt för att vara en tältbiograf. Kortfilmen var lärorik och visade hur väderleks- rapporterna kommer till. Den uppskattades av hela publiken. Huvud- filmen var en komedi med musik; handlingen var förlagd till Stock- holms skärgård. Publiken skrattade vid varje slapsticksituation och varje replik och var förtjust över grimaserna hos den tunge kome- dianten och de olika duetterna och solostyckena med refräng. Under pauserna förekom något litet vissling, men inte under föreställningen. Inga applåder.

Antalet manliga och kvinnliga besökare var ungefär lika stort. De besökandes ålder var mellan 16 och 24 år. Till skillnad från städernas biografer, där publiken brukar vara heterosexuellt placerad i par, satt medelbyborna så gott som uteslutande i grupper på 2—5 pojkar och 2—5 flickor.

T I P P N I N G

. A.-B. Tiptjänst har två ombud i Medelby, en av de två barberarna och en pappershandlare. Båda två tycker att det är bra för rörelsen att ha tippningen vid sidan om. Det kan alltid dra någon ny kund.

Det är ungefär 80 personer som tippar på fotbollsmatcherna varje vecka i Medelby. 20 av dessa Fortunas riddare är kvinnor, några

265

"fruar" men mest arbetarkvinnor. Enligt uppgift från ombudsmännen är det några få som följer serierna i tidningarna, men för flertalet är det rena lotteriet. Det finns ingen i samhället som systemtippar. En viss lotterimentalitet är alltså rätt allmänt spridd i stationssam- hället. Psykologerna säger, att detta är en form av övertro, som fritar personen från eget ansvar. Rent statistiskt sett är det ju dessutom dumt att spela på lotteri, emedan lotterierna är till för att ge vinst åt arrangörerna, och den tippande därför aldrig kan vinna i längden. Men medelbyborna tar det nog inte så allvarligt; för dem är det ett sätt att leva med i stora världen, ungefär som att läsa de kolorerade veckodrakarna. Man behöver en fantastisk illusion om lyckans goda leende som en motvikt mot vardagens enahanda, och A.-B. Tipstjänst tillhandahåller illusionen.

Innan krigsutbrottet omsattes väldiga belopp på tippning i Medelby. Man kunde komma upp till 15000—20000 kr. om året. Men sedan hösten 1939 har tippandet dalat ned till en fjärdedel av det tidigare. 1941 tippade Medelby för ungefär 3 200 kr. Var och en av de 80 tipparna tippar för 1 kr. i veckan i genomsnitt.

Beträffande vinsterna har Medelby inte haft några stora framgångar. A.-B. Tipstjänst fick fin reklam då en smed vann 2000 kr., som gjorde det möjligt för honom att gifta sig med ens. Pengarna gick till möblemang och uppsättning! Den barberare, som också är ombud för Tipstjänst, vann en gång 800 kr. och en annan gång 80 kr.

Ombuden får 10 procent på omsättningen, men så får de betala 25 öre i veckan i hyra för stämplingsapparaten och 30 öre i porto. Barberaren tippar upp resten själv.

R I K S M A R S C H E N

I maj 1941 gick man över hela Sverige "Riksmarschen" mot Fin- land. Denna gigantiska gångtävling avgjordes helt enkelt genom sam- manräkning av alla som gått i respektive land. Trots att Finland bara är hälften så folkrikt som Sverige, vann det mindre landet överlägset landskampen.

Att Sverige förlorade berodde sannerligen inte på Medelby. Där gick sammanlagt 346 personer, vilket innebär att hälften av alla in- vånarna i tätorten mötte upp, eller 35 procent av socknens invånare.

266

Bestämmelserna var inte så lätta: 15 km skulle avverkas av män på 2 timmar och 10 minuter, 10 km av kvinnor på 1 timme och 40 minuter.

Starten var förlagd till Medelby godsmagasin. Där brukade en man i caps och sportjacka sitta på lastbron timme efter timme med tid- tagarur i handen och medlemskort för varje gångare framför sig på brädan. Särskilt på söndagarna var det ju lämpligt för den arbe- tande delen av Medelbys befolkning att göra sin insats. Och ingen behövde nog ångra det besvär som åsamkades. Vägen går utmed Medelbysjön en bit, så upp över en hög viadukt och sedan genom hög, härlig barrskog kilometer efter kilometer; även frånsett riks- marschen var det en lockande promenad.

Det var tyvärr omöjligt att få den fullständiga statistiken över del- tagarna, men en analys av de första 244 gångarna visar, att herrarna övervägde. 98 damer hade då gått mot 146 herrar. 15 av gångarna var över 50 år gamla; en sextiosjuårig dam, som är medlem av kommunal- fullmäktige, innehade åldersrekordet för Medelby, tätt följd av kris- tidsnämndens allt i allo, som hade 66 år på nacken. Från folkskolan var det 31 skolbarn som deltog. En roande detalj är att ortens övriga societet gick i grupp en lördag kl. halv 7!

En analys av riksmarscharnas yrken visar, att 40 fruar deltog; den därnäst största gruppen var — förvånande nog — jordbrukarna, som mönstrade 34 personer. Så kom 27 kvinnliga textilarbetare, 26 såg- verksarbetare, 15 affärsbiträden, 11 manliga textilarbetare, 9 fabri- körer och affärsmän, och så diverse deltagare. Som synes en tillslut- ning från folkets breda lager!

För Medelby idrottsförening var riksmarschen en god affär. För- eningen fick 100 kr. i provision på märkena, som kostade kr. 1:60.

S V E N S K A F L A G G A N S D A G

Sedan ett par år tillbaka firar Medelby Svenska Flaggans Dag, den 6 juni, med en fest i "parken vid kommunalhuset". Festen annonseras genom handritade affischer på träd här och var i samhället. 1941 hade man fått borgmästaren i X-köping, som också är riksdagsman och frireligiös, till huvudtalare. Det är folkskolläraren i Medelby, som ordnar saken.

Kl. 7 på kvällen skall högtidligheten börja. På vägar och stigar som leder till "parken" (en ängsbacke) promenerar och cyklar folk

267

i sina bästa kläder, mörk kostym och slips, några till och med med vit näsduk i bröstfickan. De yngre männen har öppen krage och ibland ljusa kostymer, men ingen kommer i arbetskläder. Inför svenska flag- gan visas en söndagsreaktion.

En talarstol är uppställd i ängsbacken. Den är helt klädd med den blågula flaggan. Framför den har placerats några bänkar utan ryggstöd med en mittgång, som i kyrkan. På dem sitter cirka 80 per- soner, mest äldre. Längst fram till vänster ser man den inbjudne borgmästaren samt kommunalfullmäktiges ordförande, en socialdemo- krat. Inga högtalare förekommer, inga marskalkar. Inga platser är reserverade; man sätter sig var man vill, eller förblir stående runtom i buskarna. Större delen av publiken, som uppgår till i det närmaste 400 personer, visar en viss tveksamhet och vill inte gå fram för långt. Man håller sig avvaktande på 50—100 meters avstånd från talarstolen, trots att man då ej kan höra allt som försiggår.

En defilering av skolbarn, scouter och hemvärn inleder programmet. Med tre stora svenska flaggor i spetsen, burna av en kvinnlig, en man- lig och en juniorscout tågar denna procession först fram på järnvägs- stationens perrong för att sedan lämna stationsområdet och på en ny- byggd väg slingra sig upp till ängsbacken och talarstolen. Småskole- barnen bär var sin lilla svenska flagga; de ställer sig framför talar- stolen med sin lärarinna. Scouterna, ett nytt inslag 1941, upptar vänster flank, och hemvärnsmännen höger. De senare får stå lediga under hela festen, medan scouterna, som leds av prästen och en lärare i en grann- socken, snart sätter sig ned på marken.

En ung trikåfabrikör, c: a 25 år, gör parad med fanan genom att marschera fram några steg och så svänga den i ett elegant svep medan scouter och hemvärn gemensamt gör honnör för nationalismens sym- bol. Ingen musikkår deltar, men en av kantorn-folkskolläraren ledd sångkör från orten stämmer upp en del nationella sånger, Stenham- mars Sverige, Sveriges flagga, Du gamla du fria o. s. v.

Så stiger kommunalfullmäktiges ordförande upp i talarstolen. Han talar lågt och otydligt och nämner något om ett fritt Sverige. Efter ytterligare några ord utbringar han ett leve för ett "okuvat Sverige". Publiken hurrar, men deltar mycket svagt i sången.

Han följs av den inbjudne borgmästaren, en P. A. Hanssontyp, satt och säker, men med mer fantasi än statsministern. Han håller ett långt anförande om att de små nationerna inte har den ringaste

268

skuld i kriget, att stormakterna är rovdjursnationer, att de små folken gjort större kulturinsatser än till och med stormakterna. Han dröjer länge vid Palestinas kulturinsats, så Greklands, Schweiz' och till sist Sveriges. Talet är sakkunnigt och demagogiskt skickligt. Han pekar också på svenska traditioner av rätt och frihet, västgötalagen och äldre landskapslagar, samt säger rörande ord om modersmålet och hur alla fruktar den stund då Guds ord skulle predikas på ett främ- mande språk i kyrkorna, och då ungmön skulle ge sin hand åt yng- lingen på ett utländskt språk.

Borgmästaren gjorde gällande, att även om man var fredsvän, måste man erkänna att "vår store konung Gustav II Adolf" gjorde tanke- frihet möjlig i Europa genom att bekämpa katolicismen. Slutet av talet var en uppmaning att ge ungdomen en chans och en efterlysning av dugande och kunniga män, som kunde ta ansvar och leda. Hela anförandet präglades av en fredsorienterad krigspessimism och ville trots allt visa att Sveriges uppgift ej var militär; kriget betecknades som "vansinne" och "barbari".

Även denne talare slutade med ett fyrfaldigt leve för Sverige, varvid de sittande reste sig. Fem eller sex personer tog av sig hatten. Resten behöll den på; flertalet av männen hade ingen huvudbonad. Publiken var tydligen imponerad av talet; man viskade sinsemellan: "Han talar bra." Efteråt sade man dock, att talet varit för långt och att smickret mot småstaterna gått för långt.

Nu följde sånger samt en talkör av scouterna, som stavade å la hejarklack "S-V-E-R-I-G-E". Till slut hölls korum av prästen i scout- uniform. Han talade om domen över Sodom och Gomorra, Ty rus och Sidon, och påpekade att Jesus inte lämnat oss i tvivel om vad som är synd och inte. Skulle domen över Sverige kunna uppskjutas? Det berodde på om det blev en väckelse till bättring. Efter detta korum sjöngs alla verserna av "Vår Gud är oss en väldig borg", utan något deltagande från flertalet av publiken, som började tycka att det blev kallt och att myggorna var besvärliga.

Helhetsintrycket var en för Medelby synnerligen ovanlig samlings- demonstration, där gruppernas särintressen trätt tillbaka inför den nationella flaggan som enhetssymbol. Det är ju svårt att säga hur mycket av enheten som orsakats av fruktan och yttre tryck; kriget i Europa får nog anses som den viktigaste orsaken till att en sådan sam-

269

ling kunde komma till stånd i Medelby. Fruktan för att Sverige skulle dras in i kriget var också det helt dominerande temat vid högtidlig- heten.

S Ö N D A G E N

Medelbys söndag måste sättas i förbindelse med dess lördag, eller snarare dess lördag kväll. Visserligen gäller säkert inte för Medelby det valspråk man ibland frestas sätta över förhållandena i Stockholm: "Sådan lördagkväll — sådan söndag", men det är helt naturligt att invånarna vill ta igen sig på lördag efter arbetets slut, besöka bekanta, resa till stan och gå på bio eller Folkets Park. Lördag kväll blir senare än andra kvällar. Bjudningar blir ju alltid sena nuförtiden, och i det avseendet är Medelby intet undantag. Men det måste betonas, att bjudningar inte är så vanliga som i städerna, och att den sena lördags- kvällen endast gäller för en mindre del av ortens befolkning.

Större delen av samhällets invånare gör inget särskilt på söndagen. Den enda skillnaden är att man klär sig i bättre kläder och äter frukost senare. Så sitter man och pratar hemma, eller promenerar ut en sväng i samhället. Det blir mer tid att höra på radio och läsa tidningarna och den kolorerade tidskriften. Andra sitter hemma och läser bibeln eller en uppbygglig skrift. Och husmödrarna har ju sitt vanliga arbete; på söndag hjälper mannen till lite mer, men annars är det mest som vanligt.

Detta gäller flertalet. Men så finns det en aktiv del av befolkningen, som företar sig bestämda ting på söndagen, som har ett program. För den aktiva delen är här ett typiskt söndagsprogram:

Kl. 9. Skjutbanan öppnas. Kl. 9. Riksmarsch utmed sjön och genom brukets skog. Kl. 9.30. Söndagsskola i Filadelfia.

Kl. 11. Gudstjänst i kyrkan. Kl. 11. Möte i Missionshuset. Kl. 11. Möte i Filadelfia.

Kl. 1.30. Fotbollsmatch på idrottsplatsen. Kl. 2. Skjutbanan öppnas åter. Kl. 7. Dans vid dansbanan eller annorstädes. Kl. 7.30. Möte i Filadelfia.

270

En varm och solig vårsöndag i Medelby fördelade sig de aktiva in- vånarna på de olika evenemangen på följande sätt:

Procent Ställe. Ai

Skjutbanan Riksmarschen Filadelfia (f. m.) Kyrkan Missionshuset Dans

Antal pers. av samhället. av aktiva.

18

5,4

18 1,7

5,5

6,9

4,7

4,

1

21 O 75 15

27,6

5i 45 80

Fotbollsmatchen hade en publik på omkring 70 personer, samt 11 aktiva (laget); dessa har inte räknats med här ovan. Huruvida en fotbollspublik kan kallas aktiv är en smaksak; den har i varje fall gjort sig besväret att förskaffa sig till idrottsplatsen, som i Medelby ligger över 1 km från samhället.

Det framgår av analysen, att omkring 50 procent av de aktiva del- tog i religiösa manifestationer på söndagen. Av de övriga 50 procenten deltog ungefär hälften i sport och hälften i dans. Sporten får något mer på sitt konto, om vi räknar fotbollsmatchen. Den religiösa söndags- aktiviteten har något undervärderats; pingstmötena brukar ha större publik än denna söndag.

Endast en tredjedel av socknens invånare visade någon definierad gruppaktivitet. Två tredjedelar var passiva på den analyserade sön- dagen.

Söndagsaktiviteten i Medelby varierar oerhört med årstid och väder. På sommaren är aktiviteten större för sport och dans, mindre för religion. På vintern har all aktivitet utom skidåkning en tendens att avstanna på grund av de svåra kommunikationerna i socknen.

Frånsett det ihållande smattret från skjutbanan gör söndagen i Medelby i stort sett ett fridfullt och rogivande intryck och verkar vara en verklig vilo- och återhämtningsdag för invånarna.

F Ö R E N I N G S L I V E T

En höstlig skogsbacke, full av årstidens alla brokiga svampar — det är den bild som stiger fram för ens syn när man tänker på antalet föreningar i Medelby. Men skärskådar man den yppiga floran litet närmare, skall man snart upptäcka att mångfalden är ganska skenbar, och att de organiserade intressen som dominerar Medelbys gruppliv är relativt fåtaliga.

I föreningslivet avtecknar sig kraftspelet mellan samhällets dirige- rande element — studiet av de organiserade intressena blir på så sätt även ett studium av maktgrupperingar, av personligt initiativ och social prestige.

Skulle man försöka att i stora drag göra en uppdelning av det organiserade grupplivet i Medelby, finner man där först och främst två fundamentala skiljelinjer. Den ena av dessa går mellan de religiöst influerade grupperna och de icke-religiösa, den andra mellan unga och "medelålders".

De direkt-religiösa gruppbildningarna har behandlats på annat ställe i denna bok. Det religiösa inflytandet begränsar sig emellertid inte till dem. Systemet med "täckorganisationer" är ingalunda något okänt för "själarnas fiskemän" i Medelby. Så har t. ex. kyrkan en ungdoms- klubb och en syförening. I syföreningen deltar även icke kyrkligt intresserade. Äldre damer samlas en gång varannan vecka i kommunal- husets lilla sal med sina handarbeten. De sitter runt förhandlingsbordet och syr medan prästen, som presiderar vid ena långändan, läser högt ur någon spännande bok — sommaren 1941 var det en reseskildring. Handarbetena försäljs sedan vid en för ändamålet anordnad basar.

Utom dessa "utlöpare" — syföreningen och ungdomsklubben — har kyrkan också en god neutral "flygel" i skolläraren på orten och den föreläsningsförening, i vilken denne är den drivande kraften. Sy- föreningen och föreläsningsföreningen bidrog till kommunalhusets uppförande och behöver nu inte som de andra organisationerna betala

18 Allwood-Ranemark Medelby

272

någon hyra för att få använda lokalerna. Det "ecklesiastiska" inflytan- det på samhällets föreningsliv kommer tydligt till uttryck just när det gäller kommunalhuset. Detta får som förut sagts inte hyresfritt disponeras av icke-kyrkligt orienterade organisationer. Vidare får filmförevisning inte förekomma i lokalerna (undantag har gjorts be- träffande en film om Gustaf V). Dans är också förbjuden. Om man undantar de direkt-religiösa samlingslokalerna, är kommunalhuset den enda gemensamhetslokal som finns i samhället. Lokalfrågan anses också vara en mycket irriterande faktor i ortens föreningsliv. Om medlemmarna inte är alltför många, samlas man hemma hos varandra; om somrarna kan man ju också göra utflykter till något pensionat i trakten.

Ett gemensamt drag kan noteras för både religiösa och icke-religiösa gruppbildningar inom Medelbys föreningsliv: det är kvinnorna som dominerar. Skillnaden mellan de båda grupperna är bara den, att kvinnorna i den icke-religiösa gruppen oftare än i den religiösa före- kommer i ledande ställning.

H U S M O D E R S F Ö R E N I N G E N

En central position inom den icke-religiösa föreningsvärlden intar husmodersföreningen. Detta låter kanske för den oinvigde ganska underligt — de husliga sysslornas förkovran måtte väl vara en ganska begränsad uppgift, som på sin höjd kan intressera husmödrar? Emel- lertid sysslar husmodersföreningen inte enbart, och inte ens huvud- sakligen, med fackfrågor. Jämte föreläsnings föreningen är husmoders- föreningen den enda kulturvårdande organisationen i Medelby. För- utom syltnings- och konserveringskurser anordnar man också studie- cirklar i nationalekonomi, modern psykologi, medborgarkunskap och litterära ämnen. Under 1941 behandlade man exempelvis Viktor Ryd- berg. I dessa studiecirklar, som äger rum i ordförandens hem, deltar också några få herrar. Då och då hektograferar man en tidning, som bl. a. på ett skämtsamt sätt går till rätta med missförhållandena på orten. Vid föreningens mera festliga sammankomster läser man ofta upp små dialoger om olika aktuella problem — likalönsprincipen, lagen om förbud på att avskeda kvinna vid barnsbörd etc. Dessa dialoger är alltid mycket uddiga och roliga — de lånas ibland ut till orter i grannskapet, när dessa skall ha ett särskilt givande program. Hus-

273

moders föreningens medlemskader rekryteras inte enbart av husmödrar. De som deltar i bildningsverksamheten är mycket ofta ogifta eller fruar som inte har barn. Fruarna med barn kan oftast inte komma ifrån hushållsbestyren, och hemhjälp är det ont om i Medelby — endast 8 familjer håller sig med hembiträde.

Beträffande medlemskadern lägger man vidare märke till att för- eningen omfattar ett speciellt skikt av kvinnorna i samhället. Lant- brukarkvinnor och industriarbeterskor lyser med sin frånvaro — några var med i början, men gick sedermera ur, då de funno organisa- tionen för "klassbetonad". Medlemmarna är i allmänhet också ganska burgna. Detta är också fallet med de kvinnor som deltar i traktens läsecirkel — här förenas topparna av den sociala prestigen. Lands- fiskalens fru, prästfrun, en disponentfru, en kaptensfru, en dotter till bankdirektören etc. Låt oss göra en utflykt till det kulturella området och se vad läsecirkeln innehöll året 1941:

Fabricius: Slottet i Kärnten. Hedberg: Josefine eller säg det med blommor. Posse: I begynnelsen var ljuset. Lindin: Tänk om jag gifter mig med prästen. Olsson: Träsnidaren och döden. Jacobsen: Barbara. Llewellyn: Jag minns min gröna dal. Lilja: Byborna. Johansson: Vi ville inte dö. Raymond: Miraklet i Bredon. Knittel: Mot stora mål. Fallada: Karla och jag får ärva. Geijerstam: Tre fruar. Golowanjuk: Farmor är galen. Vance: Räddad. Harsany: Hans väg mot stjärnorna. Walmsley: Kärlek i solsken. Lundström: Biskopinnan.

Som man ser, både inhemsk och utländsk skönlitteratur, däremot inga reseskildringar, biografier eller populärvetenskapliga verk. Män- nen deltar inte i någon läsecirkel, men lånar enligt uppgift lika mycket som kvinnorna av det bibliotek på 700 band som finns i kommunal- huset. Industriarbetare och lantbrukare syns dock mera sällan till i läsesalen. Inget låntagarregister finns, och inte heller någon låne- statistik, men vaktmästaren i biblioteket uppskattar lånen till omkring

274

i ooo per år. 1923 korn den första uppsättningen på 400 band till stånd — den förvarades i kyrkans sakristia, där den stått tills kommu- nalhuset 1937 blev färdigt. Det omfattar såväl populärvetenskaplig litteratur som skönlitteratur.

Låt oss efter denna exkursion till det kulturella området åter- vända till husmodersföreningen och bevista en utflykt som gjordes till ett pensionat vid Långsjön under den sommar undersökningen pågick.

22 stycken medelålders damer, gifta och ogifta, möttes på "Sture- plan" och cyklade, resp. åkte bil ut till Långsjöns pensionat. De flesta cyklade; endast 5 damer med krämpor samt föredragshållaren åkte bil. Några av damerna hade husmodersdräkt på sig. Väl fram- komna till Långsjön uppstod det diskussion om huruvida man skulle dricka kaffe först eller stöka undan förhandlingarna innan man ägnade sig åt denna angenäma sysselsättning. Slutligen övervann man frestel- sen och tog förhandlingarna först. Sedan diskuterades det livligt huru- vida man skulle föra förhandlingarna inomhus eller utomhus — meningarna var i hög grad delade. Till sist beslöt man sig för att gå någon slags medelväg och slå sig ned i en paviljong på sluttningen mot Långsjön. Där var mycket vackert — omgivningen gav osökt ett intryck av Gösta Berlings värmlandssjöar.

Förhandlingarna påbörjades, men det var blåsigt i paviljongen, och efter förnyad diskussion flyttade man på sig och slog sig ned på den inbyggda verandan. Förhandlingarna kom i gång på allvar. När diskussionen tog fart, pratade damerna mest i munnen på varandra. Ordföranden stred som en liten lejoninna för att få fram styrelse- dugliga beslut ur den allmänna kakafonien. Man såg hur hon liksom gick i ebb och flod — arbetade upp sig till ett kraftigt ingrepp och sjönk tillbaka till resignerat iakttagande.

Det gällde bl. a. att yttra sig angående Riksföreningens medlems- blad. Vissa frågor hade uppställts av redaktionen och skulle besvaras av alla lokalavdelningar. Frågorna hade maskinskrivits och delats ut på lappar till de närvarande. Första frågan lydde: Anses artiklarna i medlemsbladet alltför svårlästa?

"Dom är tråkiga", kom det spontant från de flesta. "Ja, men vilka artiklar är tråkiga?", frågade ordföranden. "Alla", svarade en del kategoriskt. "Det är svårt att säga, det minns man ju inte nu." — "Jag har inte läst dom så noga, men tråkiga är dom nog, dom flesta",

275

kom det från andra håll. Beslutet blev att man skulle beteckna artik- larna som "tråkiga, men inte svårlästa".

Punkt 2 på listan var: Vilket slag av artiklar har särskilt tilltalat medlemmarna ?

"Inga", kom det likaledes spontant från de flesta närvarande. Slut- ligen framhöll en del på förslag av ordföranden att ledaren ju dock brukade vara ganska bra.

Punkt 3: Vilka artiklar kan anses ha varit onödiga? Exempel. Det mindes man inte. Det visade sig att det överhuvudtaget var

längesedan man läst medlemsbladet i sin helhet. Punkt 4: Bör redaktionen mer än hittills lägga an på artiklar i: a) barna- och ungdomsvård? "Ja", blev det nästan unisona svaret. b) närings fysiologi? Här vägde åsikterna fram och tillbaka som på en ytterst känslig

våg alltefter några få intresserade personers yttranden. De flesta hade ingen ursprunglig åsikt.

c) det husliga arbetets rationalisering? Nu tog samtalet verklig fart. Man »började prata friskt med var-

andra om hithörande och närliggande frågor. Man glömde bort var- för man hade kommit in på ämnet och hade uteslutande trevligt.

Efter den våldsamma "diskussionen" tågade man ut i gröngräset och drack kaffe. Så uppfördes en dialog och sedan man åhört ett före- drag över "Intryck från en resa i Finland" avslutades samkvämet.

Husmodersföreningen tjänstgör ibland som "initiativfokus" i det organisatoriska livet. Så började exempelvis denna förening att göra upp planerna för hemskyddet. Krisen har medfört en oerhörd upp- blomstring på det organisatoriska området. Hemskydd, hemvärn, be- redskapskommittéer, bärplockningskommittéer, vass- och lövtäkts- kommittéer, etc. etc. Finlandskriget var av stor betydelse för den organisatoriska "beredskapskvarnen". Under intrycket av bombanfal- len mot Helsingfors började man på allvar ta itu med hemskyddet. Insamlingar gjordes också — genom fester och samverkan mellan olika organisationer fick man ihop nära 7000 kronor, som överlämnades till Nationalinsamlingen. Denna siffra kontrasterar bjärt mot resul- tatet av den insamling som gjordes för neutralitetsvakten, och som i sin helhet kom ortens hjälpbehövande till godo: 65 kr. Finlands-

276

insamlingen var ett intressant uttryck för samverkan mellan olika grupper. Röda Korskretsen, Kyrkan, Motorförarnas helnykterhets- förbund, Kommunalnämnden, Arbetarkommunen, Missionsförbundet, Idrottsföreningen — de mest skilda organisationer förenades här och gav sitt bidrag till samhällets gemensamma gåva. Alla — utom Fila- delfiaförsamlingen. Den gav också — men inte i gemenskap med de övriga; den sände sitt bidrag direkt till Nationalinsamlingen.

De flesta av Medelbys föreningar har en riksomspännande karak- tär. Så är det med husmodersföreningen, så är det med de ekono- miska organisationer som behandlas på annat ställe i boken. De är lokalavdelningar av landsomspännande organisationer. Ibland, som t. ex. i fråga om Filadelfia församlingen, är verksamheten t. o. m. internationell. Men det finns också organisationer som står isolerade, som är ett uttryck för ett enbart lokalt behov. Så t. ex. badhusför- eningen — en sammanslutning som ivrar för att få till stånd ett bad- hus och en modern tvättstuga. Skytteföreningen och den frivilliga brandkåren får väl också räknas till denna kategori.

I D R O T T S F Ö R E N I N G E N O C H T E N N I S -

K L U B B E N

Genomgående för de föreningar som här beskrivits, är att de såväl i sin medlemskader som i sina styrelser totalt saknar unga krafter. Överallt dominerar "medelåldern". Den kyrkliga ungdomsklubbens medlemmar har en genomsnittsålder på 45 år. Man frågar sig: var är ungdomen? Vad gör den, när den inte arbetar? I de orga- nisationer, som redan domineras av de äldre, går den inte in, och några egna har den inte — med ett undantag: idrottsföreningen. Det fattas egentligen bara en rymlig inomhuslokal för att denna organisa- tion skulle kunna bli en samlingspunkt för Medelbys ungdom året runt. Föreningen räknar för närvarande över hundratalet medlemmar och bedriver ett enastående energiskt arbete i sina olika sektioner: man anordnar tävlingar i fri idrott, fotboll, simning, orientering och skidåkning. Man ger kurser åt nybörjare och deltar i länsmäster- skapen. Föreningen äger en idrottsplats i den angränsande socknen på andra sidan Medelbysjön samt en dansbana, som den sköter i egen, mönstergill regi. I ledningen för denna förening möter oss per- soner från kretsar som vi förut inte sett representerade i förenings-

277

livet: den unga industrin. Men även om industriledarna nedlägger ett stort arbete på ortens idrottsliga förkovran, möter det tydligen stora hinder att få fabriksflickorna med ut i det fria. Nedanstående reportage från ett årsmöte med tennisklubben dryftar bl. a. detta problem.

Tennisklubbens årsmöte

Lokal: det lilla kaféet vid Medelbysjön. Efter stängningsdags; personalen har gått. Närvarande: styrelsen (ordf., sekr., kassör) samt en medlem.

Ordföranden är en av samhällets fåtaliga akademiker, sekreteraren är son till folkskolläraren och kassören är dotter till familjen X, innehavare av ortens "N. K.".

Årsmötesdeltagarna strövar omkring bland kaféborden. Så små- ningom sätter de sig och börjar prata. Efter en stund påminner sig ordföranden att han bör förklara sammanträdet öppnat, varför han knackar med knogarna i bordets marmoryta. Sedan fortsätter man att prata. Den närvarande medlemmen, en yngling på 17 vårar, för- klarar sig villig att på stående fot revidera års finanserna — detta avglöms emellertid under kvällens lopp.

Ny styrelse skulle väljas. Stadgarna läses upp. "Tja, vi väljer väl om hela klabbet på en gång", säger sekreteraren. Eftersom ingen protesterar gör man det. Kassören infogar att en frånvarande medlem som hon ringt upp hade gått med på att välja om styrelsen. "Och medlemmarna får skylla sig själva, när dom inte kommer!"

Man beslutar att försöka pressa ned priserna på Idrottsgårdens snart färdiga tennisbana och i så fall använda den till klubbmatcherna i stället för brukets tennisbana, som man fått betala 1: 50 i timmen för. Idrottsgården hade begärt 2 kr. Det föreslogs vidare att man skulle sänka medlemsavgiften från 3 kr. till 2 kr., därför att finan- serna tack vare hållna publiktävlingar var mycket goda. "Det tjänar ju ingenting till att ha mycket pengar" (!) Ordföranden invände här- emot att bollarna säkert skulle bli dyrare etc, så att det var nog inte någon idé att sänka avgiften. "Ja, då gör vi väl inte det då", sade sekreteraren. Ordföranden höll emellertid på den parlamentariska ordningen och föreslog röstning eftersom det fanns två förslag. Det visade sig att kassören inte hade något emot sänkningen (hon hade inte tjänat några pengar under vinterns lopp), "men, var det så att"

278

etc. — hon stod inte på sig. Den fjärde i sällskapet, medlemmen, sade generöst att han "tycker som ni andra", därmed lämnande frågan oavgjord. Ingen stod på sig; situationen påminde om ett sällskap som sitter runt ett tebord, där alla räcker varandra kakfat och vägrar att ta först. Slutligen kom sekreteraren på en lösning: 2 kr. för gamla medlemmar och 3 kr. för nya.

Så diskuterades de tävlingar som skulle anordnas. Disponentfrun Y. skulle påminnas om sitt löfte att skänka ett vandringspris. Man skulle även försöka få den stora trikå fabriken att skänka ett pris. Ord- föranden föreslog att föreningen skulle inköpa en räcket för att låna ut åt nybörjare — i synnerhet borde man locka flickorna på trikå- fabriken med den. "När dom får räcket och bollar, så blir det ju faktiskt inga kostnader — ett par skor kan dom ju i alla fall skaffa sig,"

"Mnjaa, man kunde ju se om det kom några först", tyckte kassören. Annars var det ju ingen idé att ha en räcket. "Jag tror förstås inte att det går." Man är inte särskilt förhoppningsfull, och slutligen säger ordföranden: "Om vi lyckas skaffa en 4 stycken så kan vi ju lova dom en räcket." — "Om dom inte har själva, ja", ifylls det från menigheten. Joo, det kunde man ju göra. Återstod alltså att skaffa dessa 4 flickor. Ordföranden bad frk. X. att prata med fabriks- flickorna. Jaa, det visste hon inte riktigt, det var nog svårt för henne att prata med dem — "det går nog inte i alla fall". Emellertid skulle hon göra en trevare. Ordföranden påpekade att om trikåfabriken skänkte ett pris så skulle man kanske på det viset få upp intresset hos flickorna. ---------------

S C O U T E R N A

Ovanstående referat återspeglar ju inte någon särskild optimism i fråga om att i föreningslivet få med de skikt av samhällets ungdom som "ställer sig utanför". Det rör sig emellertid även bland ungdomen — ett livstecken är onekligen den nystartade scoutorganisationen. Initiativet till den togs av grannsocknens folkskollärare, en ung man som själv varit scout. När denne sonderat terrängen och funnit några pojkar som var lämpliga som patrulledare, satte han sig i kontakt med prästen i Medelby. Dessa båda har sedan i kontakt med de unga industrikretsar som leder idrottsföreningen bildat ett övre ledarskikt

279

för rörelsen. För närvarande finns 6 pojkpatruller: Räven, Vargen, Höken, Ekorren, Älgen och Göken. Flickorna har tills vidare tre patruller: Myran, Ekorren och Vesslan. Patrullerna omfattar barn från båda socknarna. Man har även börjat med vandrarscouter för vuxen ungdom.

Startandet av denna organisation är rätt intressant. Initiativet kom- mer från en person som i viss mån är "outsider" — denne förarbetar marken och söker sedan kontakt med personer som har fast förank- ring i den sociala prestigen. På denna grund av personligt initiativ och stödet av en social nimbus byggs sedan organisationen upp. I fråga om hemskyddet var tillvägagångssättet liknande. Planen för- arbetades av husmodersföreningens ordförande, som är inflyttad från Norrland. På ett mera framskridet stadium togs arbetet om hand av landsfiskalen och nu sitter slutligen prästen i ledningen. Här kommer vi på ett förhållande som tycks vara karakteristiskt för Medelbys föreningsliv. Förtroendeuppdragen hopar sig på två kategorier av dess invånare: de ambitiösa och initiativrika som hopar arbetet på sig själva, samt de "sociala topparna", som får arbetet "sig påhängt" på grund av den sociala prestige de åtnjuter. En ständig ackumulerings- process äger här rum, med den påföljd att föreningslivet domineras av ett fåtal personer som dyker upp i praktiskt taget alla styrelser. Så har det utbildats ett litet skikt aktivt arbetande ledare, och en stor passiv skara som utan större ansträngning tillgodogör sig resultatet av de fås arbete.

Vi ser i Medelbys föreningsliv några stora gruppbildningar av- teckna sig. Å ena sidan har vi de burgna kvinnornas som sysselsätter sig med bildning och organisatoriskt arbete i husmodersföreningen, läsecirkeln, Röda Kors-kretsen, hemskyddet, ett otal kriskommittéer, etc. Den drivande kraften i hela denna grupp är husmodersföreningens ordförande. Så har vi "den sociala prestigens män": prästen, folk- skolläraren, de gamla industripamparna och några av lantbrukarna. Kvinnogruppen brukar kalla sig "de radikala" i motsats till denna senare grupp, som betecknas som reaktionär och antifeministisk. Så har vi slutligen den tredje och sista gruppen: ungdomen, före- trädd av den nya industrins unga ledare. Dessa har ännu så länge begränsat sitt inflytande till idrotten och scoutrörelsen. Åtskilliga medborgargrupper faller emellertid utanför föreningslivet. Fabriks- flickorna hör till de mera motsträviga, likaså kvinnorna på lands-

280

bygden. En mycket stor grupp som ställer sig vid sidan av det övriga samhällets gemenskapsliv, är pingstförsamlingen. Här framträder skarpt motsättningen mellan de religiösa och icke-religiösa grupperna i samhället. Pingstförsamlingen deltog som ovan nämnts inte i ortens gemensamma Finlandsinsamling. De som tillhör pingstförsamlingen är, såvitt vi kunnat finna, inte medlemmar av vare sig den radikala kvinnogruppen, de kyrkligt förankrade prestigekretsarna eller idrotts- föreningen. I scoutrörelsen deltog till att börja med två pojkar från filadelfiahem, men de lämnade snart organisationen utan angivande av orsak.

Föreningslivet är ofta en god spegel för de aktiva och de passiva

krafternas strid om samhället. Tröghetslagen, oviljan mot allt som åstadkommer besvär och förändring, är en mäktig faktor i det sociala livet. Mot denna kraft reser sig de initiativrikas energi och optimism mången gång förgäves^— men ibland segrar också den nya viljan, och en förändring, om än så obetydlig, omformar den sociala verklig- heten.

Nedanstående referat ger en glimt av den ständiga "strid" som i Medelby förs mellan slentriantillvaro och omskapande vilja. Scenen utspelas i en av samhällets butiker ^- stationsinspektor N., som byggt Idrottsgården, kommer in med en teckningslista. Det gäller att skaffa pengar för inköp av en fana till den nybildade scoutkåren.

In kommer stationsinspektor N. i röd mössa. Han lägger en teck-

ningslista på disken och förklarar ändamålet. Butiksinnehavaren, en gammal man, står vid disken — hans son, som suttit inne i arbets- rummet bakom försäljningslokalen, kommer också in. Gubben tar till orda och säger att han är så fattig så om han lägger ihop allt vad han äger och har får han inte ihop till 10 kr. Stationsinspektorn skrattar åt honom och säger att något sådant kan man väl i alla fall inte påstå när man står i egen affär i eget hus. "Se på mig, jag ä så utfattig jag med, men jag har pengar att röra mig med i alla fall! Medelby måste vakna", dundrar stationsinspektorn, "det här går inte — det får inte sjunka ner i en sån här försoffning! Vill ni ha poj- karna å stå å hänga här ute som dom gör —- ni har ju obehag själva av'et!" Joo, det medgav nog både gubben och hans son, "det är för rysligt det här med dom som står å hänger här jämt å samt".

281

"Ja, det säger ni, ja", replikerar stationsinspektorn, "ni säger åt dom att det här får ni inte och det där får ni inte — men vart skall dom ta vägen? Det finns ju ingenstans! Vad gör ni — ni bara säger nej och nej men ni gör ingenting positivt — sätt nånting i händerna på dom i stället!" — "Ja", säger sonen (med anknytning till faderns yttrande om de dåliga finanserna), "man får väl hålla sig till san- ningen ändå. Visst ä dä dålitt, men ä dä så dä hjälper mä en fana, så —." — "Alltid början, alltid början", säger N. Sonen tecknar en femma. N. tar itu med gubben. "Jae, ä dä så jag ska ge så blir de no inte mer än nåe krona iallfall, för si mer har ja int", säger gubben och fumlar med en slant i börsen. "Nej", säger N., "det går inte alls det, minst en femma måste de va." — "Jaha, så då blir de inget", säger gubben och tänker stänga börsen. Stationsinspektorn godtar emellertid inte alls detta utan dundrar på i samma takt som förut och menar att då kan ju fadern låna av sonen så länge. "Nehej se, det göer ja inte", säger gubben, "ge bört lönta pengar, de göer ja inte." Sonen tycks emellertid börja skämmas så smått för fadern och lägger skyndsamt ytterligare en femma på listan. Fadern kröker sig ned, tar listan och plitar på.

"Jaha, det var det, det", säger stationsinspektorn. "Så här får man tigga och domdera. Men se man skall vara fräck bara, då går det! Det värsta ä att man blir så illa omtyckter med tiden så, eller hur?" ------ Man pratar en stund om ungdomen i trakten och vad som borde göras med den. Så vänder sig N. med en chevaleresk bugning till referenten och lyckas också få en krona på listan. "Se man får ha olika taxor", förklarar han för gubben.

Vi går, och stationsinspektorn säger när han öppnar dörren: "Nu ska ja till en annan gård å spela!"

Som exempel på olika arter av föreningsliv ges här nedan en fylli-

gare beskrivning av två organisationer. Den första — nykterhets- föreningen — är intressant genom de historiska inblickar den ger, och den andra — föreläsningsföreningen — ger en bild av dagens "medelålders" Medelby.

N Y K T E R H E T S F Ö R E N I N G E N

Sommaren 1926 bildades på ett kafé i Medelby en loge av inter- nationella goodtemplarorden. Logen hette Medelby Framtid. För-

282

eningen räknade vid starten 56 medlemmar, och under de första åren ökades antalet bröder och systrar något. Inte mindre än 30 med- lemmar brukade i medeltal besöka sammanträdena under första verk- samhetsåret. Rekordet nåddes 1927, då 40 medlemmar besökte årets första sammanträde. Under hela tjugutalet höll sig intresset för nyk- terhetssaken uppe i samhället, och mötena var väl besökta. Men med trettitalets ingång dog intresset ut, och endast sju å åtta medlemmar infann sig till sammanträdena. 1939 kom någon ökning i intresset, och man kunde då uppvisa 15 medlemmar; men 1940 sjönk siffran till 12 (ungefär 1 procent av invånarna), där den kvarstod 1941.

Medlemsavgiften var 1941 75 öre för kvinnliga och 1 kr. för man- liga. Undersökningsåret var tre jordbrukare, två bilreparatörer, två fruar, en fiskhandlare, en murare och en textilarbetare medlemmar.

Föreningen har ett eget bibliotek på omkring 100 volymer, som står i kommunalhuset. Dessutom har man en vacker behållning på 3 000 kr. från den tidigare glansperiodens fester. "Det är inte dumt på elva medlemmar", som en medlem uttryckte saken. Men man vet inte vad man skall göra av pengarna; det finns vissa planer på att bygga en föreningslokal, emedan ortens kommunalhus håller så höga taxor att knappast någon förening har råd att ha sammanträden där. Sådana restfonder finns nog lite här och var från avtacklade föreningar; en generalinventering av dessa borde företagas, då ett samhälle hyser pla- ner på att bygga en ungdomsgård eller ett medborgarhus.

Föreningens ledning är pessimistisk om dess framtid, och det kan man förstå, då nykterhets frågan inte precis är aktuell i Medelby. Man säger:

"Förr i tiden när det inte fanns några föreningar gick det fint med det här. Men nu är det gammalmodigt. Allt som är nytt vill di vara med på, och när det är nöjen eller fester. Och så kan vi ju inte få tag i någon tomt; gubbarna är jäkliga och vill inte sälja. Och sen ett sånt här samhälle där det är sån splittring — di är ju pingst- vänner och missionsvänner och baptister och. . . Om det vore ett rik- tigt fabrikssamhälle. Nu är konkurrensen för stor.

Nej, vi gör inget Sör att få nya medlemmar för vi har ju ingen lokal. Vi hade fått löfte om att hyra kommunalhuset, men di vill ha så mycket betalt — 15 kr. tror jag det var, så det går inte. Först lät det så hemskt bra. Då skulle vi få vara där för bara städning, tror jag.

283

Och vi får ju själva betala skatten till det. Det är folkskolläraren, som sätter sig emot det. Skolan har vi också haft några gånger."

Föreningen utövade i början en rätt stram disciplin mot sina med- lemmar. Bröder och systrar uteslöts för bristande betalning (24 styc- ken) och för brott (hela 14 stycken). De flesta utgick givetvis på egen begäran (71 stycken).

Några citat ur föreningens protokoll belyser verksamheten: 1926. "Ett förslag framkom av broder X. Y. om anskaffning av

medlemsregalia. Sedan diskussionen pågått en stund beslöts det att frågan skulle bordläggas, men att en kommitté skulle tillsättas för undersökning om priset på en sådan regalia."

Föredragsämnena under den första perioden: "Vad har goodtemplarorden uträttat under de 47 år den existerat?" "Om vi är goodtemplare för nykterhetens eller för nöjets skull." "Logernas början inom Sverige." Samma år beslutades strängeligen mot en felande syster: "Beslutades enligt kommitténs rapport om brottsmålet mot syster

Y. X., vilken på grund av försvårande omständigheter blev utesluten ur logen."

Logens diskussionsämnen var mångskiftande: "Broderskapsprincipen i kampen för tillvaron." "Vad är det som drager ungdomen in i dryckenskapen." "Om det är den goda viljan eller förmågan man kommer längst med." "Bör logerna understödja idrottsföreningar." "Har logen uträttat något för nykterheten i samhället." "Vem är den största fienden — drinkaren eller måttlighetssuparen." "Bör logemötena åsidosättas för medlemmarnas nöjeslystnad." "Disciplinen på logen." Programmen tycks ha varit gemytliga. "Programmet för detta möte utgjordes av systrarnas afton, vilka

också hade anordnat ett trevligt möte." "Broder Z. Z. framkom med frågan om medlemmarna skulle titulera

varandra eller ej. Frågan upptogs till diskussion, varvid svaret blev att medlemmarna sig emellan ej skulle titulera varandra."

"Härefter framkom förslag om äggsexa på påskafton, vilket bifölls. Ett förslag framkom . . . att logens kvinnliga medlemmar skulle få fritt inträde till påsksexan, vilket bifölls."

284

"Dagens särskilda program utgjordes av en fruktauktion, vartill logen hade hemköpt äpplen och apelsiner som försåldes och hade en strykande åtgång."

"Beslöts att sänka kaffet till 25 öre per kopp och att logen skulle få vidkännas eventuellt underskott."

"En ny fråga framkom angående att rökning ej skulle få före- komma i logelokalen. Frågan upptogs till behandling och diskuterades, varvid beslut fattades att ej rökning skulle få förekomma i loge- lokalen." Redan 1928 anade man svårigheter. Härom vittnar protokollet: "Z. X. erhöll ordet och redogjorde för nykterhetsarbetet i Sverige samt i Norge, som är ett framgångsrikt land för I. O. G. T., samt sedan ställde en maning till oss, och särskilt de unga att de skall stå fast vid goodtemplarorden, samt manade till arbete i logen och särskilt tjänstemännen, att mötena skall bliva så högtidliga som möjligt. . . "

Trots maningen försjönk föreningen kort därefter i den dvala, där den ännu 1941 kvarstod.

F Ö R E L Ä S N I N G S F Ö R E N I N G E N

Medelby Föreläsningsförening bildades 1920 och trädde i funktion 1921. Vid tidpunkten för undersökningen firade den alltså tjuguårs- jubileum. Dess verksamhet har varit banbrytande för den högre folk- bildningens spridande till landsbygden. Under årens lopp har över 300 föreläsningar och musikaliska aftnar hållits i Medelby, och mer än 40000 personer har varit närvarande vid dessa. Kärnan till den "adult education" som sedan länge genomförts på många håll i Eng- land kom genom föreläsnings föreningen till Medelby; och då det nu från Folkuniversitets föreningen allt ivrigare propageras för genom- förande av ett allmänt svenskt folkuniversitet med ambulerande före- läsare från såväl yngre som äldre akademiker, kommer denna rörelse att finna marken förberedd genom den föreläsnings vana sådana för- eningar som den i Medelby undan för undan ympat in på befolkningen.

Under de första entusiastiska åren hade man ända upp till 23 före- läsningar per år i Medelby. Statsanslaget var då 500 kr., och man kunde av allt att döma gå i förbund med en viss andlig mobilitet under återuppbyggnadsarbetet efter förra världskriget. Som lokal användes först ett gammalt missionshus och sedan byns folkskola. Först 1938

285

flyttades föreläsningarna över till det nybyggda kommunalhuset. Vid den tiden hade statsanslaget sedan länge sjunkit till 100 kr. per år och antalet föreläsningar fick inskränkas till c: a 12.

En tabell över antalet besökare per år vid de av föreningen anord- nade föreläsningarna klargör verksamhetens utveckling och växlingar.

1921 ....................... ...................... 1870 1932 ......................... ...................... 1675 1922 ....................... ............................. I 620 1933 ......................... ............................. I 260 1923 ....................... ..................... . 2645 1934 . . . . . . ...................... 1445 1924 ....................... ...................... 2900 1935 ......................... ...................... 1805 1925 ....................... ...................... 3215 1936 ......................... .......................1530 1926 ....................... ...................... 3240 1937 ........................ ...................... 1230 1927 ....................... ....................... 2920 1938 ......................... ...................... 1130 1928....................... ...................... 2175 1939 ........................ ............................ I 920 1929 ....................... ...................... 1525 1940 ........................ .............................I '115 1930 ...................... ...................... 1440 1941 ........................ ...................... 1795 1931 ....................... ....................... 1560

Glansperioden inträffade under mitten av tjugutalet; under depres- sionen krympte den samman för att sedan under trettitalet hålla sig tämligen konstant. Omkring 1932 blev radion mer allmän i Medelby; det är intressant och mycket signifikativt, att föreläsningarna trots detta lockat i medeltal över hundratalet besökare var gång. Detta torde endast kunna förklaras så, att föreläsningen fyller en social funktion — så att säga blir ett uttryck för ett församlat gemenskapsbehov fastän på icke-religiös grundval; föreläsningen blir ett neutralt forum, vilket tillgodoser individens krav på social aktivitet utan att Medelbys latenta gruppmotsättningar rörs upp i onödan.

Emellertid har föreläsningsprogrammet under intryck av radions konkurrens fått undergå vissa förändringar. Det lönar sig numera inte att komma med musikunderhållning. Här visar Medelby symptom på en av tidens allvarligaste kultursjukdomar: man låter sig under- hållas i stället för att själv skapa underhållning. Det är så lätt att bara fingra på radion och låta rummet fyllas av finfin musik från landets bästa förmågor; man behöver inte ens flytta sig ur länstolen, bara vrida sig litet åt höger eller vänster så att man kommer åt rat- tarna. Så dör Medelbys eget konstutövande omärkligt ut, och man kommer att vänta sig allt från Stockholm — "där det finns resurser". Då medelbybon inte hör eller ser kamrater och bekanta mer eller mindre bristfälligt utöva någon konstart, t. ex. spela piano, utan stän- digt endast kommer i kontakt med de "fulländade" genom radion,

286

skapas också en stor mindervärdeskänsla inför konstutövande; "inte vågar jag det". Å andra sidan är det klart, att hemlivet genom radion fått en renässans i Medelby, och vad mera är, ett hemliv med kultur- innehåll och riksstandard.

Vissångare och lutspel däremot är populärt i Medelby; Allan Järbo drar alltid fulla hus. Likaså Delsbostintan. Dessa två är de enda, som lockar folk till föreläsningarna, som annars inte bryr sig om dem. Publiken är på det hela taget ständigt densamma från år till år. Det är medelåldern som går. Medelbys folkskollärare, som också är före- ståndare för föreläsningsverksamheten, säger:

"Ja, det är mest medelålders människor som går på föreläsningar. Det är underligt, men inte ens sportföredrag drar ungdomen i den utsträckning man skulle önskat. Och den ungdom som kommer är mest den kyrkliga; de frikyrkliga har så mycket annat, som syssel- sätter deras ungdom — bibelskolor och sådant."

De geografiska ämnena dominerar i programmet. Det är resebeskriv- ningar från avlägsna länder medelbybon vill höra. Och helst skall det vara ljusbilder, balloptikonbilder eller en smal film till, som åskådligt visar de främmande konstiga kläderna och sederna, husen och natur- scenerierna.

Astronomi går också, märkligt nog, bra i Medelby. Ju längre bort från det egna och kända, desto kärare för medelbybon. Man frågar sig, om en föreläsning med titeln "Medelby" av en av ortens kommu- nalpampar skulle locka några åhörare! Liknande föreläsningar i Stock- holm, om hur staden styrs, har inte mötts av odelad framgång.

Vilka föreläsare är det då, som vunnit medelbybornas gunst? Sten Bergman har varit mycket anlitad och uppskattad; likaså professor Moberg och Ester Lutteman. Professorerna Bernhard Karlgren och Essen-Möller är omtyckta; och andra namn som särskilt fäst sig i medelbybornas minne är Lydia Wahlström, Rurik Holm, Gösta Boman, Torsten Boberg, metodistpastor Dreiwitz, Waldemar Biilow och direktör Brunius. Föreläsaren får i allmänhet 65 kr. för en kväll ; kommer med tåget, håller sin föreläsning och går direkt till järnvägs- hotellet efteråt. Förr i tiden, då föreläsaren ofta var gäst hos folk- skolläraren, kunde det bli en stunds trevlig samvaro efter föreläs- ningen, men numera förekommer aldrig någon diskussion eller något samkväm, vid vilket föreläsare och publik kan bekanta sig med var-

andra. Detta verkar vara en brist i systemet, då det just är den person- liga kontakten med "de stora", som fattas för medelbybon.

I Medelbys egen förening sitter 12 av ortens "grädda" i styrelsen, som sammanträder två gånger om året. Styrelsen har emellertid inte mycket att säga till om; förslag från länsförbundet framläggs och blir vanligen accepterade. Flera medelbybor uttryckte missnöje med de utvalda föreläsarna och menade, att föreningens styrelse inte hade tillräcklig kontakt med hela ortens befolkning. I betraktande av ung- domens ringa tillslutning, kanske det varit klokt om man i styrelsen upptagit fler ungdomar, som både kunde givit goda råd och stimulerat sina kamrater till att komma.

Finansiellt sett har verksamheten nätt och jämnt balanserat; ett kommunalt anslag på 450 kr. täcker den brist, som enbart statsanslaget och c:a 600 kr. per år i inträden skulle orsakat.

Föreläsnings föreningen har haft flera konstföredrag, men har aldrig tänkt på att i Medelby anordna veckoutställningar av målarkonst med orienterande föredrag. Här tycks ligga ett stort outnyttjat verksam- hetsfält för landsbygden. Nationalmuseum skulle säkert sända konst- urval till Medelby likaväl som till mindre städer landet runt, om medelbyborna toge på sig det organisatoriska.

1 9 Allwood-Ranemark Medelby 289

288

D E N K O M M U N A L A O R G A N I S A T I O N E N

Den kommunala självstyrelsen är demokratins urcell. Kanske skulle man kunna tro att den svenska kommunala själv-

styrelsen går tillbaka på en liknande historisk bakgrund som den grekiska, där de fria ( = överklassen) fattade gemensamt beslut på agorå. Frie män brukade ju i nordisk forntid komma tillsammans på ting för att avgöra vad som var rätt och orätt samt fatta gemensamma beslut. Eller kunde man tänka sig, att den moderna landskommunens anor går tillbaka till byalaget, som avgjorde frågor, som rörde bru- kandet av den oskiftade jorden. I en tid, som är böjd att idealisera det nordiska arvet, är det lätt att lägga sig till med förfäder som man aldrig haft.

Medelbys nuvarande kommunala självstyrelse har inte sina histo- riska rötter vare sig i tinget eller byalaget, utan i den kristna socken- indelningen. Per Edvin Sköld uttrycker det så: "De människor, som 'sökte' sig till en och samma kyrka, fingo härigenom vissa gemen- samma intressen, som skilde dem från alla andra, och det område de bebodde blev socknen." Det var en lokal självstyrelse under kristet ansvar.

Under hundratals år står sedan världslig och kyrklig administration i förbund med varandra. Först 1817 börjar krav höjas på en särskillnad mellan kyrklig och borgerlig kommun, men det dröjde till den stora kommunalreformen 1862 innan den kyrkliga och den borgerliga kom- munen helt skildes från varandra. Samma år införs dessutom en mycket viktig skillnad mellan landskommuner och stadskommuner. I nära åttio år reglerades Medelbys kommunala styrelse av 1862 års lagar, som först upphävdes 1930, då de nuvarande reglerna för ortens politiska liv fastställdes.

Före 1938 var det beslutande organet i Medelby stämman, där varje röstberättigad medborgare kunde infinna sig och delta i besluten — alltså en mycket direkt demokrati i visst släktskap med den grekiska.

289

Emellertid visade det sig, att invånarna hade mycket litet intresse för hur samhället sköttes. Någon gång infann sig tjugu till trettio personer på stämmorna, men för det mesta höll sig antalet intresserade omkring tio. Detta innebär, att som regel endast i procent av invånarna aktivt intresserade sig för de förhandlingar och beslut, som rörde deras eget samhälle. Man kan alltså tala om en nästan total frånvaro av kommunal ansvarskänsla hos medborgarna i Medelby under den åsyf- tade perioden.

Av allt att döma är sådana förhållanden inget undantag. Stads- planechefen i Göteborg, arkitekt Uno Åhrén, tar upp frågan i en artikel i Tiden (n:r 4, 1941), kallad "Reformera den kommunala organisationen!" Han säger bl. a.:

"I själva verket torde denna fråga vara så allvarlig, att de som vill med all kraft bidra till att göra vår demokrati livsduglig och mot- ståndskraftig, inte kan komma förbi den. Mycket hänger på att var och en känner sig medansvarig för hur vårt offentliga liv skötes. Det är fördärvbringande för ett demokratiskt samhällsskick att gemene man känner sig satt ur spelet och att allting i praktiken avgöres av ett makthavande fåtal, som sitter praktiskt taget permanent på de platser där man en gång satt dem. Om vår demokrati skall kunna bestå måste den utveckla sin egenart i stället för att tillägna sig diktaturernas metoder. Den överlägsenhet som demokratin har genom att den kan frigöra och stimulera människornas personliga aktivitet måste f å komma till sin rätt."

Det skulle vara frestande att i detta sammanhang göra en utvikning om diktatur och demokrati i Medelby; tendenser till egenmäktig fram- fart, åsidosättande av kommittéer och kolleger, brist på förmåga till kooperation, finns det goda exempel på. Men är det inte medborgarnas eget fel, om de genom sin passivitet underlåter att göra reformer, som för länge sedan borde kommit till stånd? Eller om de genom sin brist på vida vyer och framtidsperspektiv inte utnyttjar givna till- fällen till utveckling och framsteg? Som exempel kan nämnas Medelby idrottsgård. Nog hade ortens invånare gått och talat om att det skulle vara bra med en sådan anläggning, men ingen hade haft vare sig energi eller initiativkraft nog att genom alla byråkratiska instanser och tvivlande officiella personer driva det igenom förrän den ovan beskrivna stinsen gjorde slag i saken. Hans klarsyn och dådkraft var utan tvivel riktig och det blev en ordentlig bakläxa för de passiva

290

och ointresserade medelbyborna. Men samtidigt kan man fråga sig om en enstaka individs framfart i längden är av så stor nytta för samhället. Majoriteten står kvar där den stod; den har inte genom gemensamt ansvar uppfostrats till självständig utveckling. Och vad är det demokratin, ja, varje samhälle av vad namn som helst, mest behöver? Är det enstaka glansdåd och grandiosa gester, eller är det en fortlöpande inre utveckling i frihet genom ansvar hos varje med- borgare, hur obetydlig han eller hon må te sig från de väldiges tinnar ?

Hade medelbyborna själva mer aktivt deltagit i såväl sina kommu- nala stämmor som i andra projekt inom deras samhälle, skulle även en viss överdriven beundran för de få handlingskraftiga ha försvunnit. Det finns nog i liten skala vissa motsvarigheter till diktaturernas män- niskoförgudning i Medelby.

Om alla dessa förhållanden gäller, att ansvaret för demokratins torftighet inte kan läggas enbart på de egenmäktiga initiativtagarna eller på de passiva ja-sägarna och framgångsbeundrarna; ansvaret ligger hos oss alla, och det kan endast bli en uppryckning om den bottnar i en av alla känd och övervägd daglig omsorg om samhällets skötsel och förkovran i stort som smått.1

Genom valen 1938 fick Medelby för första gången, ett nytt beslu- tande organ i stället för stämman. Regeln är, att om invånarantalet i en landskommun överstiger 1 500 skall fullmäktigeinstitutionen in- föras. Men även kommuner med ett mindre invånarantal än 1 500 får införa fullmäktige i stället för stämma, om de så önskar. Medelby beslöt sig för denna väg. Samhället regeras alltså inte längre av med- borgarna direkt, utan genom deras representanter, de s. k. fullmäktige, som är 20 till antalet.

En närmare analys av Medelbys 20 fullmäktige visar, att 18 av dem är män och endast 2 kvinnor. I betraktande av att socknen har avsevärt fler kvinnliga invånare än manliga och att inga skäl funnits att misstänka mindre intelligens eller erfarenhet hos kvinnorna i gemen än hos männen, ter sig denna könsfördelning som en kuriös

1 Jämför också artikel i D. N. 1941 av Anders Hedberg, under titeln "Koopera- tiv självkritik", där den skrämmande medlemspassiviteten i de kooperativa en- heterna påtalas. Man infinner sig helt enkelt inte på sammanträdena utan över- låter åt ett fåtal "representanter" att sköta affärerna. Liknande klagomål har 1941 framförts i fackföreningspressen. Är demokratin en koloss på lerfötter, som vid en lätt påfrestning skulle störta samman? Vilket svar som än ges kommer man in på folkbildningen och i synnerhet de vuxnas, som knappast sätter med- borgarna i stånd att med verklig insikt fullgöra sin rösträtt.

291

anomali från patriarkaliska dagan Då kvinnorna särskilt inom vissa områden väl anses mer kompetenta än männen — t. ex. barna- vård — ligger enbart i fullmäktiges könsproportion ett gott skäl att misstänka, att Medelby styres mindre kompetent än som kunde vara möjligt.1

Den genomsnittliga åldern på socknens styresmän och -kvinnor är i det närmaste 54 år. Den yngste fullmäktige är 45 år och den äldste 83. Man har alltså skäl att tala om förgubbning. De yngres synpunkter finns överhuvudtaget inte representerade, inte ens av en enda kommu- nalfullmäktig. Detta visar en kortsynthet av stora mått hos samhällets medborgare. Ty varifrån skall återväxten komma? När skall de unga lära sig samhällets skötsel? Eller menar de äldre, att skötseln av de kommunala angelägenheterna är något så enkelt, att man inte alls behöver några läroår?

I detta sammanhang förtjänar arkitekt Åhréns artikel åter citeras: "Något som hittills starkt bidragit till den ringa omsättningen bland

förtroendemännen är, att det numera fordras ganska ingående kun- skaper i författningar, kommunal praxis o. s. v. för att kunna bli en dugande kommunalman eller -kvinna. Den som setat på en post några år har under tiden lärt sig jobbet och sen är det inte lätt för en yngre kraft att träda i stället. Det är inte ens lätt för de yngre att exempelvis på partimöten komma med någon vidare kritik gentemot de äldre och erfarna. De yngre känner en osäkerhet som lätt kan slå över i håglöshet och leda till att man så småningom omärkligt anam- mar den autoritära ledarprincipen. De äldre å sin sida känner sin överlägsenhet, känner sig lätt alltför säkra, alltför obenägna att rucka på sina invanda åsikter. Att man inom olika partier ofta konstaterar en generande brist på lämpliga kandidater när det någon gång måste bli personbyte i en styrelse eller nämnd är väl heller ingen hemlighet. Om man vill gå in för en hastigare cirkulation av förtroendemännen gäller det alltså först och främst att sörja för tillgången på nytt folk med de bästa möjliga förutsättningar att rycka in på de olika posterna.,,

I Medelby görs intet för att "sörja för tillgången på nytt folk". Och då man betänker den åldersfördelning Medelbys ålderspyramid kommer att visa om tjugu år, då förgubbningen kommer att ha gått mycket längre än nu, framstår problemet i än grällare ljus. Duglig- heten måste naturligtvis bli avgörande, inte enbart ålder; men duglig-

1 Genom 1942 års val bortföll de två kvinnorna!

292

het i kommunala ärenden är lika mycket ett resultat i träning som en medfödd gåva, och ges det aldrig tillfälle till träning kommer duglig- heten att avta.

Här följer nu en tabell över Medelby kommunalfullmäktiges yrken, inkomster och politiska anhörighet.

6 hemmansägare i 6oo kr. (medeltal) 1 vågmästare ....................... 3 690 kr. s 3 bf, 2 fp, i h. 1 landsfiskal ................... 7900 „ h

i snickare . . . 1350 kr. fp 1 elektriker ......................... 3820 „ s i målare . . . . 1270 „ s 1 f. bruksdisponent . . 4 940 „ h i banarbetare . . 1810 „ s 1 bokhållare .................. 3 78o „ s i handlande . . . 7000 „ fp 1 smedmästare

1440 „ s

i mejerist . . . . 3820 „ fp 1 f. folkskollärarinna. . 3 980 „ fp i styckjunkare . 3460 „ fp 1 fru (pappershandlare) 3650 „ h

30 procent av fullmäktiges ledamöter är alltså bönder. Det för- tjänar påpekas att arrendatorer inte förekommer i fullmäktige. De 6 bönderna har givetvis i många avseenden andra intressen än själva samhällets 14 representanter; när det gäller inrättandet av gatubelys- ning t. ex. blir det ju främst samhällsborna som drar fördelen av denna, varför man inte kan vänta sig samma entusiasm från bonde- ledamöterna för en sådan reform. Inte heller skulle inrättandet av t. ex. ett ordentligt kloaksystem för samhället vara till direkt fördel för bön- derna. A priori föreligger alltså flera orsaker till friktion mellan de två kategorierna, och ett uppbromsande inflytande på nya initiativ kan naturligen förväntas från bönderna. Om man inte tänker sig att kommunen skall ta några initiativ till samhällets förbättring, utan mest fullgöra en reglerande funktion, har samarbetet trots de latenta motsättningarna gått relativt bra. Ställer man däremot litet högre krav på den kommunala effektiviteten ligger det genast annorlunda till.

Vid ett studium av listan över Medelbys kommunalfullmäktige slår det en genast att industrin i samhället inte har en enda representant, om inte möjligen en smedmästare skall räknas dit. I betraktande av industrins alldeles avgörande betydelse för antalet skattekronor och samhällets näringsliv överhuvudtaget är detta förvånande och ytter- ligare ett bevis för hur svårt det tycks vara för ett samhälle att få en tidsenlig administration. Förhållandet mellan modernt affärsliv och den kommunala organisationen berörs även i arkitekt Åhréns ovan citerade uppsats i Tiden, där han gör följande tänkvärda reflexioner:

"Nuförtiden, då allt rationellt bedrivet affärsliv arbetar med veten-

293

skapliga metoder, med prognoser, med marknadsanalyser, med general- planer, anser man alltjämt att skötseln av de allra största företagen, städerna, riket, i stor utsträckning kan undvara sådana hjälpmedel. En stads utveckling inom en rimlig tidsrymd framåt kan dock i viktiga avseenden ganska säkert förutsägas, bland annat därför att utvecklingen till stor del bestämmes genom stadens egna åtgöranden. En någorlunda tillförlitlig behovsplan för åtminstone några år framåt beträffande de kommunala anläggningarna och därmed sammanhäng- ande anslagskrav har man sålunda möjlighet att göra. Det vill synas som om kommunernas ledning genom en sådan plan kunna besparas många obehagliga överraskningar."

Arkitekt Åhréns uttalande gäller i lika hög grad för en lands- kommun som Medelby som för stadskommunerna. En förutsättning för rationell planering i Medelby är dock just de här påtalade fort- löpande ekonomiska och sociala undersökningarna inom varje kom- mun. En slags socialekonomisk undersökningsservice inom varje kom- mun behövs, där både statistiker och nationalekonomer kan arbeta hand i hand med sociologer och kommunalmän.

Medelby kommunalfullmäktige har i genomsnitt 3 075 kr. i inkomst, och denna siffra skulle ligga betydligt högre, om inte bondeledamöter- nas låga deklarerade inkomster droge ned den. I varje fall ligger denna siffra högt över samhällets genomsnitt, som vi tidigare funnit ligga mellan 1 500 och 2 000 kr. Även om man inte kan säga att full- mäktige är en överklass, är det dock de relativt välbärgade, som sitter vid makten i Medelby. Fullmäktige ha inget betalt, utom ordföranden, som lyfter 400 kr. Nämndernas ordförande kan få 100—200 kr. som arvode.

Om den politiska grupperingen är mindre att säga. Dels är det inte ovanligt, att folk byter parti för att öka sina chanser till inval i "rege- ringen", eller väljer ett parti, som syns ge de största chanserna att få en taburett. Detta förhållande visar, att man inte alltid tar de politiska doktrinerna så allvarligt, utan fastmer den personliga makt- ställningen och prestigen. I andra fall har man säkert att göra med äkta politisk övertygelse och hängivenhet mot ett visst ideal, t. ex. den sociala rättvisans; likaså finns säkert fullmäktiga, som oegen- nyttigt vill göra sitt bästa för samhället. Det kristet-borgerliga folk- partiet dominerar i Medelby, följt hack i häl av socialdemokraterna. Folkpartiet har 7 platser, socialdemokraterna 6. Av sin tidigare makt-

294

ställning har högern ännu kvar 4 platser, medan bonde förbundet får nöja sig med 3. — En av fullmäktige är pingstvän, en missionsför- bundare.

Många medelbybor anser, att partisystemet redan är något för- gånget, som måste övervinnas. Medelby ligger i partipolitikens peri- feri, liksom i fackföreningsrörelsens. Orten behöver samhällspolitik, inte partipolitik. Vad som skall komma i stället hade man dock inte klart för sig. Att partiuppdelningen inte är det avgörande momen- tet i Medelby bekräftades vid en intervju med arbetarkommunens ordförande:

"Det går inte mycket efter partilinjer här. Det är inte mycket stri- der. Annat var det förr. I arbetarpartiets ungdom gällde det ju först rösträtten. Bara en tredjedel av folket hade rösträtt då; di som inte hade förmögenhet hade ingen rösträtt. Ja, sen kom åttatimmarsdagen och så folkpensioneringen. Hela parollen har varit att svenska med- borgare skulle kunna leva fritt i ett fritt land. Nu är det ju praktiska saker som gäller för småfolket — bostadsförbättringar och en ordnad arbetstid vid jordbruket.

Förr var hela den socialdemokratiska representationen i nämnderna lagd på en person, en målare, och det var för att det inte skulle heta att arbetarna var utelämnade. Men sedan fullmäktige infördes hade de besuttne — höll jag på och sagt — på känn att det skulle bli en ommöblering. Högern hade haft nästan allt förut. Förändringen var rätt svår för dom andra att smälta, för många av de gamla blev ut- slagna, men det fick ju gå."

Medelby arbetarkommuns ordförande har dock gjort mycket för att rycka upp denna ur sin tidigare dvala. 1937 hade man inte en enda medlem. Men redan 1938 lyckades kommunen mycket tack vare den nye energiska ledaren få 34 medlemmar; 1939 hade man 39; 1940 46 och 1941 samma.

Arbetarkommunen bildades redan under förra världskriget. Första året, 1915, hade den 22 medlemmar, som betalade 4 kr. var i medlems- avgift. Medlen användes till agitation. Sedan gick arbetarkommunen upp och ner och avsomnade helt och hållet vid tre tillfällen, 1922, 1930 och som ovan beskrivits, 1937. Dessemellan har man haft ett trettiotal medlemmar.

Ett märkligt förhållande var, att endast en arbetare var ansluten till kommunen från sågverket. Däremot var 16 man i järnvägsmanna-

295

förbundet kollektivt anslutna till organisationen. Bland de enskilt an- slutna märktes många vägarbetare. På tal om det ringa intresset vid sågen yttrar kassören:

"Di vill inte tillhöra någon förening, men vid valen är di solida- riska."

Ordföranden i arbetarkommunen säger något liknande om ung- domen i Medelby och dess inställning till arbetarkommunen:

"Ungdomen tycker att di här torra sammanträdena är inget som intresserar. Ungdomen nu är inte intresserad av vare sig politiska eller ideella saker. Nu är ju de sociala rättigheterna erkända, och det är ingen strid om dem."

Kommunens verksamhet består framför allt i organiserandet av de politiska valen, anordnande av föredrag, utdelning av broschyrer och tidningar, tillsyn att valsedlarna kommer ut. Så gör man husbesök före valet. Slutligen gäller det att få fram medelbyborna till val- lokalerna, så att de inte ligger hemma på sofflocket, när demokratins heligaste funktion skall begås. Förutom denna verksamhet har det inte varit mycket. 1939 anordnades en ambulerande folkhögskolekurs, som drog c:a 300 tillfälliga besökare.

De övriga partiernas organisationer tycks vara ännu mindre liv- aktiga. En högerorganisation för Medelby bildades 1938; bondeför- bundet har sin valorganisation. Folkpartiet saknar helt och hållet orga- nisation i Medelby. Inom denna grupp finns ju många pingstvänner.

För ett närmare studium av röstsiffrornas utveckling i Medelby under mellankrigsperioden hänvisas till tabellerna XI—XIV i bokens slut. I tabellerna XV—XVI återfinns Medelbys budget.

Efter det andra världskrigets utbrott har myndigheterna på ett helt annat sätt än tidigare gjort ingrepp i medelbybornas liv och leverne. I november 1939 tillsattes en kristidsnämnd; det är nästan det enda stället i samhället där man får intryck av verklig kunskap och aktivitet. Hela den väldiga nya pappersapparaten sköts av en enda person, en högrest äldre man, som tidigare varit agronom. Han får lite hjälp av några ombud, som delar ut ransoneringskort, och av kommunalnämndens ordförande. I början trodde man att kristids- arbetet bara skulle ta två dagar i veckan, men det var ett grundligt misstag. Sommaren 1941 hade man redan kontorstid fyra dagar i veckan, och medelbyborna antastade kristidschefen utan uppehåll, var- dag och söndag, under och före och efter kontorstid. Hans ersättning

296

var först 40 kr. i månaden, sedan 70 och 1941 100 kr., vilket verkar mycket lågt för det ytterst detaljerade och omfattande statistiska arbete han utför. Hans kontor, som är en del av hans privata våning, är fyllt nästan från golv till tak av pärmar och fack, cirkulär och blanketter och instruktioner; allt är i prydlig ordning trots den aldrig sinande strömmen av papper. Några utdrag från ett intervjuprotokoll: "Vad är det största arbetet här?"

"Det är utredningarna. Vi får order om den ena utredningen efter den andra och allt skall vara precis på dagen. Dom tycks inte begripa där uppe i Stockholm att bönderna t. ex. tröskar hela året, var fjor- tonde dag i de här trakterna. Dom begär att det skall vara färdigt i januari, så att uppgifter kan komma in. Det går inte.

Och så är bönderna inga skrivkarlar. Man får hjälpa dem med all- ting. Skriver dom själva, så står det 5000 kg. havre en månad och 2 500 nästa, fast det är samma uppgift det gäller. Jag har sagt ifrån att det inte finns magasin, och man kan väl inte begära att dom skall ha säden i bästa rummet. Det får vänta helt enkelt."

"Nå, men i samhället då?" "Ja, det är lika illa. Det är ett par som kan skriva sina ansökningar

själva, men di flesta kommer och ber om hjälp. Di kan inte läsa innantill och jag får vara förskrivare för dem. Och så kommer dom i långa banor och vill att man skall skriva till kungs för dem så att dom skall bli frikallade från värnplikten. Jag säger att det inte går men det bryr dom sig inte om. Det var en i en grannsocken, vars far har torvupptagning och där tror jag sonen blir frikallad. Men det är det enda fallet tror jag."

"Och har ni ingen hjälp med något?" "Ordföranden i nämnden är inkallad för närvarande. Och här skulle

inte bli nåt gjort om man ginge precis efter bokstaven. Men det värsta med det här arbetet är, att man får ju inte tag i

folk. Bönderna hämtar ofta sin post bara en gång i veckan, när dom skall ner till handelsboden. Så där kan ett brev ligga en vecka ibland."

"Har det varit några åtal i samband med de nya skyldigheterna?" "Inte ett enda. Nähä då. Det har varit ett litet missförstånd en gång

med lantsmöret, så bönderna fick vänta på betalning ett par månader, men annars har det inte varit något."

"Är man skyldig att åta sig uppdrag i kristidsnämnden eller som ombud åt den ?"

297

"Jaha, absolut. Och ombuden fick ingen ersättning alls först. Nu får dom ibland någon tia i månaden, om dom har särskilt mycket att göra för nämnden. I andra socknar har dom många ombud, men jag försöker göra det mesta själv. Om jag bara hade ett kontor ändå, som jag kunde låsa när kontorstiden är slut och sen gå hem. Då finge man ju lite ro. Men folk har inget vett. Dom ringer kl. 8 på morgonen, och kommer på söndag med!"

Vissa av kristidsnämndens omfattande uppgifter har redan berörts

i samband med redogörelsen för lantbruket. Nämnden har i Medelby utfört den ytterst viktiga planerande och inspekterande funktion, som man tycker att kommunen även i fredstid borde åtagit sig. Den har övervakat att inga uppskörtningar förekommit och varit instrumental vid den stora inkomstutjämning, som skett i och med tillhandahållandet av rabattkort för smör och mjölk. För smörkortens del berörde denna verksamhet över 600 personer i Medelby, varav omkring 200 gifta, 300 barn, 100 gamla och 10 invalider. Mjölkrabatten har inte berört så många medborgare, omkring 180, men har dock för dessa betytt en utgift av kr. 1:40 mindre i veckan för mjölk. Genom kristidsnämn- dens verksamhet överfördes 16076 kr. till de fattiga i samhället enbart 1941. Siffran talar för sig själv.

Här skall endast den del av verksamheten beröras, som haft med ved försörj ningen att göra — ett av Medelbys mest brännande problem, sedan samhället så gott som avskars från koks- och kol- import.

År 1940 var medelbyborna ålagda en avverkning på 2400 kbm., men avverkade i själva verket 3 100 kbm., eller 700 kbm. mer än som krävdes. Men grannstäderna sög upp veden från Medelby, och ända från december 1940 var samhället uteslutande hänvisat till råved (frånsett dem som i tid inköpt lager). Men 1941 hade man garderat sig mot de från städerna utsträckta tentaklerna. Redan i juli kom en skrivelse, att alla enskilda skulle skaffa ved innan uppköparna kom.

Kristidsnämnden lejde då en person, som gick omkring från stuga till stuga och tog reda på förbrukningen och vad man hade. I fredstid behövde samhället 4 000 kbm. per år. 1941 hade man i lager 2 300 kbm. Det fattades alltså 1 700 kbm. Kokstilldelningen på 20 procent motsvarade 1000 kbm. ved; alltså behövdes högst 700 kbm. Denna ved anskaffades så, att kommunen av bruket inköpte 250 kbm., medan

298

vedhandlarna skulle tillhandahålla 500 kbm. "Då är vi skyddade", som man uttryckte saken på kristidsnämnden. "För det är ju full- komligt avigt att bo mitt i en skogsbygd och f å elda råved!"

Samhället har c: a 100 centralvärmepannor, och man har utan undan- tag använt sig av möjligheten att söka koks till dessa. I fredstid för- brukade Medelby 300 ton koks, varav 20 ton var industrikoks. Nu i krigstid är det de privata koks förbrukarna i Medelby som fått stryka på foten; deras förbrukning har gått ned till 90 ton, medan industrin fortfarande får nästan detsamma, eller 15 ton. Kristidschefen ut- trycker saken så:

"Om det är så kallt så människorna går och slår västgötabrasor i lägenheterna, det bryr dom sig inte om, men industrin måste gå."

Medelbys värmesituation 1941 summerades elegant på ortens kris- tidsnämnd så här:

"Samhället skall frysa för 20 procent, få koks för 20 procent och ved för 60 procent. Rumstemperaturen skall gå ned till 17— 18 grader."

299

H Ä L S A O C H S J U K V Å R D

Ett stationssamhälle är inte gynnat vad beträffar sjukvård och till- gång till läkare. Medborgarna betalar skatter där som annorstädes, men det är stadsborna som får de största fördelarna i dessa avseenden. Medelbyborna är också mycket missnöjda med sin ställning, och miss- nöjet tycks ha goda skäl.

Samhället saknar läkare.1 En barnmorska fick agera läkare och sjuk- sköterska och hjälpa till var det kunde behövas. Hennes arbetsbörda blev på så sätt fullkomligt barock, och den medicinska standarden kunde inte heller vinna på ett sådant arrangemang.

Om medelbyborna vill ha sjukvård har de att välja mellan två lasa- rett, det ena i Y-köping (47 km.), som ligger i deras län och som de därför rätteligen bör anlita; det andra i X-köping (32 km.). Om någon blir sjuk, får man först ringa till X-köping (om man har tele- fon), sedan vänta medan läkaren blir färdig, får tag i en bil och hinner resa ut till Medelby. Det tar ofta timmar innan läkarbesöket kommer. Och rätt ofta blir det då ett hastigt och efter medelbybornas utsago ibland även hafsigt besök; en strängt upptagen läkare hinner ju inte ägna många minuter åt en sjuk långt ute på landsbygden. En läkare i X-köping far på regelbundna turer till Medelby en gång i månaden. Andra kommer efter behov.

Människomaterialet i socknen är enligt läkarnas utsago rätt gott; det enda mer märkbara sjukdomsdraget hos invånarna är deras dåliga tänder. En undersökning visade, att medelbyborna2 lägger ned över 20000 kr. per år, eller 20 kr. per invånare, på sötsaker; därav 12000 kr. på choklad, 5000 kr. på karameller och 3000 kr. på tabletter! I allmänhet är man också rädd för att låta vaccinera sig, och det händer ofta att barn kommer undan och inte blir vaccinerade förrän vid relativt sen ålder. Om den allmänna hygienen på orten skulle

1 Året efter undersökningen fick Medelby läkare. 2 Häri inkluderas sommargästerna.

300

annars mycket vara att säga. Det friska, sunda livet ute i naturen med kroppsarbete och rikliga tillfällen till bad och simning på som- maren och skidåkning på vintern kan endast inverka fördelaktigt på hälsan. Avsaknaden av buller, som berörts i ett annat sammanhang, bibehåller medelbybornas nervsystem i full vigör; nervösa och jäktade människor är man inte van att träffa på i Medelby. Hela den naturliga omgivningen andas hälsa och ro och bjuder invånarna en ständig rekreation från arbetet. Den damm- och rökfria lantluften måste också bidra till att ge invånarna starka lungor. I allmänhet har man ju rik- ligare tillgång till god mat än i städerna; mycket viktigt är även, att grönsaker och frukter kommer friskare och mer aptitliga på medelby- bons bord än stadsbons.

Men om omgivningarna i stort sett bidrar till god hälsa hos in- vånarna, kan man inte alltid säga detsamma om deras bostäder. Det är ännu inte så ovanligt att träffa på igenspikade fönster; under större delen av året har man dessutom tillklistrade innanfönster, där ofta bara en liten del går att öppna. Luften i många medelbyhem lämnar mycket övrigt att önska. Spottning är ännu vanlig, givetvis mest utom- hus, där det kanske inte spelar så stor roll; det är dock en osed, som kan bli farlig vid förkylningsepidemier. Skafferierna är ofta mycket illa ventilerade och maten förvaras inte under de mest förmånliga förhållanden. Seden att så gott som uteslutande använda köket till både matrum, samlingsrum och ofta sovrum — samtidigt som man låter ett annat rum stå fint och kallt — kan inte vara hälsosam, även om den skänker en slags trevnad åt hemmet.

En mycket allvarlig brist i Medelby är att ett ordentligt kloaksystem saknas. Medelbysjöns vatten blir förorenat och ger stundom ifrån sig en dålig lukt, särskilt vid själva samhället. För dem, som under de dyrbara sommarmånaderna skulle hämta hälsa genom bad i sjön, blir detta avskräckande och otrevligt. Kommunens bristande initiativför- måga är här kännbar.

Själva bostädernas konstruktion är ofta dålig, och det finns ett uppenbart behov av såväl nybyggnader som ordentliga reparationer på många håll. Det är ju i nästan samtliga fall trähus, vanligen utan rivetering. De håller inte värmen tillräckligt under vintern, och bränsle- utgifterna blir oproportionerligt höga. Bättre bostäder behöver Medel- by framför allt för att förutsättningarna för god hälsa skall finnas. Och varför inte också ljusare och gladare bostäder — även färg-

301

skalan lär ju inverka på den andliga hälsan! Trettiotalet har dock här visat en tydlig förbättring.

Sjukdomsfrekvensen i socknen (mätt efter lasaretts fall) har visat en mycket intressant utveckling. Antalet medelbybor, som varit så sjuka att de måst anlita lasarettsvård, har visat en kraftig ökning sedan 1925. Antalet på lasarett inskrivna personer var 1925 15 (1,53 procent av hela invånarantalet). 1930 steg de sjukas antal till 27 (2,91 procent av befolkningen), och 1935 till 38 (3,81 procent). 1940 företedde en liten nedgång i antalet sjukskrivna, som då var 36. I procent av hela befolkningen var nedgången större (från 3,81 till 3,35). Förklaringen till dessa siffror torde delvis ligga i det förhållandet, att man 1930 börjat anlita även lasarettet i X-köping, som ligger mycket bättre till för för medelbyborna, ehuru inte i deras eget län. Det blev lättare att komma och hälsa på de sjuka och se om dem. En sidobelysning kastas här på problemet administrativ och socialekonomisk gräns: liksom de nationella gränserna ute i världen inte visat sig motsvara de social- ekonomiska enheterna och områdena, så motsvarar ej heller Medelbys administrativa gränser dess socialekonomiska realitet.

En annan viktig förklaring till de stigande sjuklighetssiffrorna i socknen ligger i det förhållandet, att de sjukas genomsnittsålder sam- tidigt stigit kraftigt. Den var 1925 ungefär 34 år, men hade redan 1930 stigit till hela 46 år! Därefter tycks de sjukas genomsnittsålder ha stabiliserats på denna mycket höga nivå, med en obetydlig ned- gående tendens. 1935 var den 45 år och 1940 sex månader lägre, 44 y2 år. Detta i sin tur sammanhänger med det stigande antalet åldringar i Medelby relativt andra åldersgrupper; man lägger dock märke till, att den växande förgubbningen av samhället inte löper parallellt med, utan snarare rakt emot genomsnittsåldern för de sjuka.

Slutligen är det ju tänkbart, att en verklig ökning av sjukligheten på orten ägt rum. Vad orsakerna till denna skulle vara undandrar sig helt vår analys, då ju alla allmänna sjukdomspåverkande faktorer under trettiotalet antas ha visat förbättring.

Lika frapperande som ökningen i antalet sjukskrivna från Medelby är den kraftiga nedgången i antalet sjukdagar under perioden i fråga. 1925 var varje patient i medeltal inskriven på lasarettet i 35 dagar; 1930 hade sjukdomstiden sjunkit något till 33 dagar; 1935 ytterligare till 32 dagar, för att 1940 med ens sjunka till 14 dagar! Detta skulle möjligen antyda, att arten av sjukdom förändrats, eller att läkarnas

302

behandlingsmetoder blivit framgångsrikare. Den märkliga nedgången i sjukdomstid 1940 kan ju även ha något att göra med krigsutbrottet och den förändrade psykologiska atmosfären. Inkallelserna kan även ha betytt, att vissa medelbybor blivit sjukskrivna på annat håll; men till fullo förklaras den genomgående tendensen inte av ett sådant för- hållande.

Den genomsnittliga kostnaden för sjukvård för invånarna har varierat betydligt. 1925 var den 85 kr.; 1930 99 kr.; 1935 uppnåddes den kraftiga summan av 118 kr. för att sedan åter falla till 80 kr. 1940.

Sjuklighetens könsfördelning visar mycket intressanta skillnader. Egendomligt nog har kvinnorna i Medelby visat en genomgående ten- dens att bli allt sjukare och sjukare, medan männens siffror är mer konstanta. Under den undersökta tidsperioden har sammanlagt 56 kvin- nor och 60 män varit inskrivna på lasarett. Men frekvensernas ut- veckling är mycket olika. Här anges den från år till år:

1925 ..................... 7 kvinnor 8 män 1935 ......................18 kvinnor 20 män 1930 .................... 9 » 18 „ 1940 ................ 22 „ 14 „

Om orsakerna till denna utveckling är det inte lätt att säga något. Det är möjligt att det minskade antalet barn som hjälp i hemmet givit de gifta kvinnorna en större arbetsbörda, som gjort dem mer utslitna. Antalet gifta kvinnor som sjukskrivits i förhållande till ogifta har nämligen ständigt ökats. Det var 1925 3, 1930 även 3, 1935 inte mindre än 13 och 1940 samma. Samtidigt har antalet barn per familj minskat.

För bestridande av kostnaderna för sjukvård på lasarett kan medel- bybon få hjälp av två sjukkassor. Framtidsförbundet har en lokal- avdelning i Medelby; detta är en icke erkänd sjukkassa. Det betalar inte läkarbesök eller bilskjuts för läkaren, utan endast sjukpenningen.

Medelby erkända sjukkassa bildades 1934 och räknade då 60 med- lemmar. 1940 hade medlemsantalet stigit till 250. Kvinnliga medlemmar får i regel 1 kr. om dagen under sjukdom och manliga 2 till 3 kr. per dag. Vill medelbybon ha en sjukpenning av 1 kr. om dagen kostar det honom eller henne 12 kr. om året; vill man ha 2 kr. om dagen blir det 26,40 och för 3 kr. 39,60 om året. Man får inte ut sjukpenningen förrän tre dagar efter det man anmält att man är sjuk.

I Medelby finns också en begravningskassa, som förestås av en målare.

Endast det ena av de två lasaretten i Medelbys grannskap har barns- bördsavdelning. De flesta kvinnorna i Medelby föder sina barn hemma. Numera finns det en examinerad barnmorska, som kan hjälpa till. Men ännu så sent som för femtio år sedan var det en händig torpargumma som skötte om barnsbörderna i Medelby. Medelbys barn- morska är en riktig mångsysslare. Hon konsulteras i alla hälsofrågor; man kommer till henne för att få veta om man fått blodförgiftning i fingret, om man bör vända sig till läkare i den krämpan eller den. På så sätt blir hon en slags förprövningsanstalt för medelbyborna, som sållar ut de obetydliga krämporna och skickar allvarligare saker till läkaren.

"Di som får barn har varit tvungna att gifta sig." Man finner i Medelby samma förhållande, som gäller i statistiken för hela riket: för Sverige som helhet gäller ju, att 30 procent av alla äktenskap ingås som bekräftelse på att kvinnan är i graviditet, d. v. s. att parterna haft samlag innan vigseln.

Det förekommer ibland, att kvinnor i Medelby klagar över att de skall få barn och vill att barnmorskan skall "hjälpa" dem. Naturligtvis avvisar barnmorskan kvinnornas listiga försök. Det hade för övrigt inte förekommit så många missfall i Medelby på mycket länge som året innan undersökningen, och detta måste sättas i samband med militärinkallelserna, som bryter sönder hemgemen- skapen och utlämnar både mannen och kvinnan åt nya påverkningar, som de kanske aldrig blivit tränade att motstå. Att på detta område göra exakta undersökningar är tyvärr ännu nästan omöjligt. Här gäller samma svårigheter som för undersökningar av onanin på landsbyg- den; man kan inte lita på att upplysningar som lämnas i intervjuer, är korrekta på grund av de sociala tabu och skamkänslor, som är associerade med denna form av sexualitet. Att onani är rätt vanlig i Medelby framgår med önskvärd tydlighet av de oförbehållsamma uttalanden invånarna gjort på väggarna i samhällets avträden. Men det är obekant hur länge onaniperioden varar hos medelbyborna och om vanan att onanisera verkligen har någon inverkan på fruktsamheten i äktenskapet. Här behövs grundligare undersökningar på många orter. För ett klarläggande av orsakerna till den sjunkande nativiteten borde även en mer direkt undersökning företas av coitus interruptus före och efter äktenskapets ingående.

20 Allwood-Ranemark Medelby 305

304

När det gäller sjukvård i hemmet har medelbyborna ingen kommu- nal sköterska att vända sig till. Pingstförsamlingen på orten har en sköterska, som stundom anlitas.

År 1941 fick Medelby en tandklinik. Detta var ett stort framsteg

för samhället och hela trakten omkring. Genom tandklinikens moderna utrustning, hygien och effektiva behandling skapas en ny standard för stationssamhället i hälsovårdsavseende, som i sinom tid torde f å viktiga följder på andra områden.

Det är en av länsstyrelsens kliniker för folktandvård. Lokalerna ligger i Medelbys centrum och är inspirerande ljusa och trevliga. Utrustningen är gjord i Tyskland (Siemens) och inköpt via svenska dentalbolaget Elema. Man har öppet för barn från nio till elva på för- middagen och för äldre från två till sex på eftermiddagen Det är mest barn i skolåldern från hela trakten som nu börjar f å sina tänder rationellt skötta för första gången. Ursprungligen var det planerat att kliniken skulle se efter 800 barn, men redan efter ett par månader hade man kommit upp i 917 stycken, och alla tider var påtingade långt i förväg, så att många medelbybor kunde f å vänta i veckor, ja, måna- der innan det blev deras tur. Skolåldern räknas till 18 år. De, som fått skoltandvård förut, får 25 procents nedsättning för ett besök om året i fortsättningen, tills man uppnått 19 år. Mängder av barn i Medelby och omnejd får nu amalgam och silikat i sina tänder i stället för sjukdomsal st rande och vanprydande hål; någon gång kan det bli guldinlägg i f ramtänderna när hörnen gått av. I medeltal har skol- barnen i Medelby fem hål i sina tänder, men det är inte ovanligt att det går upp till tio och mer. Efter fem månader hade man bara träffat på ett enda barn i Medelby som inte hade några hål på sina tänder!

Betalningen för skoltandvården i Medelby är mycket förnuftigt ord- nad. Man betalar per familj och får rabatt på tandvården om det finns flera barn. Priset är 5 kr. per år för det första barnet, 3 kr. för det andra, 2 kr. för det tredje och fritt för de följande. Synd bara att det nästan aldrig är några följande!

Personalen består av tre personer, alla nyinflyttade till Medelby. En tandläkare, som av alla tituleras "doktorn", en sköterska och en tandtekniker. Deras löner är resp. 7 500 kr., c: a 2 400 kr. och 2 820 kr. Det rådde en viss bostadsbrist i Medelby, då kliniken kom, och tand- läkaren fick ambulera från hyresrum till hyresrum långt om länge

305

innan en modern lägenhet kunde anskaffas. Teknikern kunde endast f å rum på flera kilometers avstånd från samhället. Sjuksköterskan däremot bor på själva kliniken.

Medelbys nya tandvårdare har ingen liten arbetsbörda. Tandtek- nikern säger vid en intervju:

"Jag har ingen extra avlöning för de arbeten som jag utför för andra kliniker. Sånt ingår inte i avtalet. Det kunde ju gå an om man hade den lönen också, för den är inte för stor. På sätt och vis var det bättre i privat praktik, för då hade man betalt per arbete. Men det beror väl på att di är dåligt organiserade. Jag är inte med i någon organisation själv. Fast organisationerna är väl mest tidnings- saker och demonstrationer och så skaffar di väl platser också, skulle jag tro. Det är di kvinnliga teknikerna som förstör villkoren för di manliga, för dom går som sköterskor samtidigt och pressar ned lönerna för oss. Men man är ju i staten, det är den enda fördelen."

Tandsköterskan i Medelby får inte ligga på latsidan. Hon har för- utom sitt rutingöra att sköta en oerhört omfattande bokföring dels över de olika klassernas elever, dels över varje elevs tanduppsättning med en förteckning över varje tands tillstånd, samt en mängd anteck- ningar om tillståndet i allmänhet, föregående tandvård, nuvarande be- handling o. s. v. Därtill kommer bokföringen på de äldre. Men allt går undan med fart och kläm; sköterskan, som förut endast tjänst- gjort i Stockholm, tycks ha fört med sig något av huvudstadens vakenhet och arbetsrutin till Medelby.

Samhället har även en Röda Korskrets, som bildades under det

första världskriget år 1916 under ordförandeskap av en pensionerad baron, som dragit sig tillbaka till Medelby på sin ålderdom. Kretsen hade 1941 56 medlemmar, varav 46 var kvinnliga och 10 manliga. Bland kvinnorna ledde de gifta med 28 medlemmar mot 18 ogifta. Endast fyra eller fem medlemmar kom från lantbruket. Ingen pingst- vän var medlem i Röda Korset, men folk från alla andra kategorier, varför sammanslutningen kan betecknas som mycket "neutral" för Me- delby. Däremot är Medelby Röda Kors avgjort en överklass förening. En inkomst av mindre än 1 500 kr. hade endast omkring 10 procent av medlemmarna, och matrikeln består mest av samhällets grädda.

1941 anordnades en sjukvårdskurs i Medelby med sammanlagt 25 deltagare. En distriktssköterska från en grannsocken ledde, och man

306

sammanträdde två gånger i veckan i kommunalhuset under våren. Förbandsartiklar tillverkades både åt hemskyddet och hemvärnet. Det var samma personer i denna kurs, som arbetade i Röda Korset. Vid ett möte brukade c:a 10 deltagare komma, hälften äldre damer, ett par unga flickor och ett par fruar.

På olika sätt söker Medelby höja sin hygieniska standard. Men i

sista hand är problemet här som överallt, att medborgarnas skattebörda kommer att ökas, om de vill ha verkliga förbättringar; och skatte- ökningar förutsätter nya förtjänstmöjligheter på landsbygden.

Avslutningsvis bör nämnas, att medelbyborna inte endast söker bot

för sina krämpor genom social profylax och ortodox medicin. Kloka gummor och gubbar kan ännu ge goda råd, som man inte är sen att lyssna till. Detta gäller även beträffande djurens hälsa. Det konstate- rades, att man ofta tillkallade en klok gubbe från ett grannsamhälle för att bota sjuka djur innan veterinären anlitades.

En viss misstro mot den ortodoxa medicinen finns på många håll i Medelby. Särskilt inom pingstförsamlingen framhålls ofta exempel på folk, som varit dödsdömda av läkarna men botats genom tron på Guds makt att ingripa. Och då man betänker dels den mycket brist- fälliga psykologiska och psykiatriska utbildning, som en svensk läkare får, dels att många läkare torde vara agnostiker och ateister, och så- lunda knappast är kompetenta att förstå andliga och psykologiska aspekter av sjukdomarna, blir man böjd att ge medelbyborna rätt då de vill bibehålla sin frihet att avgöra var bot för sjukdomarna i sista hand bäst kan hämtas. Naturligtvis förekommer skoj och kvacksalveri; mycket ofta får nog medelbyborna mediciner, som de lika gärna kunde vara utan; men samtidigt besitter de en sund känsla för att den orto- doxa medicinen trots allt inte är ofelbar, särskilt på det andliga om- rådet.

307

D E S O C I A L A A T T I T Y D E R N A

Vad är en social attityd? Dr Fritz Croner har en kort definition, som täcker allt väsent-

ligt: "Jag menar med 'sociala attityder' de uppfattningar, inställningar, övertygelser, önskemål m. m., som människorna ha angående ett socialt förhållande, en social situation m. m. I och med sina sociala attityder uttrycka, bestämma, 'definiera' människorna sitt förhållande till ett socialt objekt, ta ställning till en situation." Och vidare: "För att kunna bestämma ett socialt förhållande måste vi utom de objektiva fakta, som karakterisera situationen, även känna till attityden hos de människor, som leva och agera i situationen i fråga. Vi måste veta, hur de själva 'definiera' sitt förhållande till situationens objektiva data."

En attityd eller hållning gentemot ett visst förhållande är ju resul- tatet av påverkningar från en mängd olika håll. Uppfostran, tidnings- läsning, psykologisk konstitution, yttre tryck — man kan räkna upp en mängd faktorer, som brukar delta i bildandet av en viss attityd hos en människa. I detta sammanhang skall inte diskuteras hur medelby- bornas attityder uppstått; till dels torde förklaringen ligga i den före- gående beskrivningen.

De attityder, som här redovisas, har uttryckts i ord, eller som man också säger, verbaliserats — antingen skriftligt eller muntligt. Här föreligger vissa bedömningssvårigheter, ty det hände i ett fåtal fall, att medelbyborna inte förstod frågan. Det fanns de, som inte förstod vad "diktatur" betyder; ordet "sexuell" var okänt för några, och "födelsekontroll" var ett okänt ord (inte begrepp!) för 30 procent av dem som deltog i undersökningen. Det är alltså möjligt, att den för- klaring, som gavs i dessa fall, kan ha påverkat svaren något. Detta är den ena sidan av verbaliseringssvårigheten. Dess andra sida är, att medelbyborna själva inte alltid kunde uttrycka vad de ville ha sagt. Man var inte van vid att exakt definiera sin inställning, och

308

fick ofta lita till stående fraser och stereotypa tittryck. Men man får akta sig för att tänka, att medelbyborna nog i själva verket har tagit ställning till problemet, fast de har. svårt att uttrycka sig. Det är en öppen fråga, om man överhuvudtaget kan ha en inställning, om denna inte kan uttryckas i ord. Åtminstone ledaren av denna undersökning skulle förmoda, att det i fråga om sociala attityder är klokast att hålla en behaviouristisk linje. Om en attityd inte på något sätt kan formuleras, bör man nog anta, att någon övertänkt inställning inte alls är förhanden; i stället har man att göra med ett diffust försök till allmänt ställningstagande.

Vid amerikanska undersökningar före de politiska valen har det visat sig, att de attityder, som framkom innan valet, i allmänhet var pålitliga, d. v. s. följdes av ett handlande, som motsvarade den tidigare formule- rade inställningen. Dock är det naturligtvis inte alltid säkert, att man handlar såsom man säger sig ha för avsikt att handla, eller såsom en viss formulerad attityd låter en anta, att en person kommer att handla. Dr Croner uttrycker saken så: "En attityd är en chans till en mot- svarande social handling", vilket är en försiktig formulering. "Det existerar med andra ord ett visst sannolikhetsförhållande mellan sociala attityder och socialt handlande." Det faktum, att ett sådant sannolik- hetsförhållande existerar, gör det nödvändigt att studera de sociala attityderna i relation till andra sociala företeelser. En bild av stations- samhället Medelby skulle inte vara fullständig utan en redogörelse för de sociala attityderna.

Undersöknings formuläret (se sid. 339) var uppdelat på fyra huvud- avdelningar, som avsåg att f å fram medelbybornas attityder till fyra huvudkomplex av frågor: deras eget samhälle, politiska frågor, reli- giösa frågor och vissa allmänt kulturella frågor.

Frågorna, som rörde det egna samhället, var i stort sett kunskaps- frågor och undersökte alltså snarare förutsättningarna för utbildade attityder än attityderna själva.

Hela formuläret omfattade 35 frågor, som ställdes till ett urval av Medelbys invånare. Av de tillfrågade, 41 stycken, var 22 kvinnor och 19 män. 13 kan betecknas som bättre situerade och 27 som sämre situerade; med bättre situerade menas då inte samhällets toppinkomster, utan snarare dess välbärgade skikt. 16 tillfrågade var under 30 år och 25 över. De senare kallas "äldre". 22 var ogifta och 19 gifta.

Om det egna samhället hade man i allmänhet mycket goda kun-

309

skaper. Männen var genomgående bättre informerade än kvinnorna.1

Den första frågan gällde, hur många invånare samhället har. Det rätta svaret var i 087. Det var endast 2 personer, som inte hade någon aning om samhällets invånarantal; båda dessa var kvinnor. Rätt på 100 invånare när svarade 28 personer. Bland de tokiga svaren dominerade kvinnorna; de trodde än att orten hade 600, än 5000, 350, 800, 500 och 1 900 invånare. Bland männen däremot var de tokiga uppfattningarna inte fullt så tokiga: 800, 940, 2000, 750, och inte heller så många. Endast två av kvinnorna gjorde något försök att svara med den exakt rätta siffran: 1 078 och 1 098. Bland männen gjorde man genomgående försök att säga exakt hur många invånare samhället har — inte mindre än 11 män sökte komma på den precisa siffran och alla lyckades på 10—30 invånare när. Yngre och äldre män hade ungefär lika goda kunskaper på detta område. Bland kvinnorna där- emot var det en markant skillnad mellan de yngre, som var mycket svaga och osäkra, och de äldre, som genomgående var mer säkra på sin sak.

Nästa fråga gällde när järnvägen kom till Medelby. Samhället hade några år innan undersökningen firat järnvägens sjuttiofemårsjubi- leum, och många försökte stödja sitt minne på detta. Järnvägen kom till Medelby 1862; endast en medelbybo visste detta exakt. Det var en man. På 5 år när visste 6 män och 6 kvinnor, vilket innebär att männen var något bättre informerade, eftersom deras antal var något mindre. Alldeles tokiga svar gav 6 män och 3 kvinnor. Frånsett en kvinna, som trodde att järnvägen kom till Medelby 1780, var kvin- norna i denna historiska fråga i genomsnitt närmare det rätta svaret; samtidigt var det inte mindre än 4 kvinnor, som inte hade någon aning om detta, mot 1 man.

Att Medelby begåvats med en stadsplan kände så gott som alla till. En man och en kvinna visste inte om stadsplanen, och två yngre kvinnor trodde inte att det fanns någon stadsplan. En kvinna svarade: "Det skall bli stadsplan". (Den kom 1924.) Två medelbybor passade på att uttrycka sin sorg över stadsplanen med svaret: "Ja, tyvärr", och en sade: "Ja, det torde jag veta . . . "

Frågan om hur hög kommunalskatt Medelby hade gav ett intressant resultat. 9 män visste det rätta svaret (kr. 5: 50) mot endast 5 kvinnor. Om urvalet av de tillfrågade är representativt, så innebär detta att endast 32 procent av Medelbys invånare känner till ett så pass av-

1 Jfr kommunalfullmäktiges sammansättning, sid. 292—93.

310

!

görande förhållande i samhället. Fullkomlig okunnighet visade dock endast 3 män och 8 kvinnor, omkring 26 procent alltså. Resten för- sökte sig på diverse svar. En del trodde att kommunalskatten var 2: 90, vilket var sant i mitten på trettiotalet, sex år innan undersökningen. Andra gissade på 9—10 kr.

Då undersökningen företogs hade socialdemokraterna majoritet i Medelbys kommunalfullmäktige.1 Endast hälften av de tillfrågade hade klart för sig vem som innehade den politiska makten, eller 21 personer. 13 visste ingenting om saken. 2 trodde att samhället regera- des av högern och 2 folkpartiet. Kvinnorna visade mycket större okunnighet än männen. Endast två av männen visste inget, medan 11 av kvinnorna, alltså hälften, var fullkomligt okunniga om den poli- tiska maktställningen i deras eget samhälle.

Vid andrakammarvalet 1940 fick bondeförbundet 77 röster i Medel- by. Inte en enda av de tillfrågade visste exakt hur många röster bondeförbundet fått vid sista valet. 3 av männen hade inte en aning om bondeförbundets styrka, och i j ( !) av kvinnorna kände heller inget till. 10 av männen visste på 25 röster när hur många bonde förbundet fått, medan detta endast var fallet med en kvinna. I medeltal trodde kvinnorna att bondeförbundet fått 164 röster, alltså mer än dubbelt så många som i verkligheten avgavs. Männens medeltal var bättre, 143 röster, men var även det alldeles för högt. Resultatet vittnar om en nästan skrämmande politisk okunnighet hos medelbyborna. Man skulle kunna säga, att siffrorna visar en sund känsla för partipoliti- kens intighet, men då landets politiska liv nu en gång är organiserat efter partilinjer, måste det ju vara medborgarnas skyldighet att ha något begrepp om maktställningen mellan partierna. Att fullgöra den s. k. röstplikten torde under dessa förhållanden bli rena gissningen för flertalet. Farhågorna för demokratins bestånd är inte oberättigade.

Den största textilindustrin på orten har vid högsäsong omkring 50 arbeterskor sammanlagt. Detta hade över 30 procent av de till- frågade klart för sig, eller 6 män och 7 kvinnor. Ytterligare 12 per- soner visste på 5 arbeterskor när hur många som arbetade på fabriken vid högsäsong. Man var på det hela taget mycket väl insatt i denna fråga; fabriken är rätt ny, och torde ha varit ett av traktens mest gouterade samtalsämnen under flera år. Endast 4 personer visste ingenting om fabrikens arbetarantal och samtliga var kvinnor.

1 Attitydundersökningen företogs något senare än det övriga fältarbetet.

3*3

Medelby pingstförsamling torde vid tidpunkten för utfrågningen ha haft omkring 215 medlemmar. Två män visste precis hur många medlemmar församlingen hade. 13 personer visste på 15 medlemmar när hur stor församlingen var. Av dessa var 9 män och 4 kvinnor. Intressant är att kvinnornas medeluppskattning av församlingens stor- lek var 304, medan männens var 211. Den senare siffran ligger ju mycket nära 215. Detta skulle möjligen betyda, att männen i Medelby ser nyktrare på pingströrelsen och bedömer den mer sakligt, medan den för kvinnorna framstår som något väldigt stort. En tillfrågad svarar lite maliciöst: "99 procent" och en annan "det är väl de flesta".

Nästa fråga rörde Medelby husmodersförenings verksamhet. Egen- domligt nog var det 6 kvinnor, som inte visste något alls om hus- modersföreningen, medan alla männen hade något att säga. 5 kvinnor hade fäst sig vid husmodersföreningens studiecirklar; kurser och före- drag hade särskilt uppmärksammats av tre var; därnäst hade två kvinnor lagt märke till vardera penninginsamling för badhus, väl- görenhet, fester, att man fick lära sig laga god mat, att husmödrarna gör det trevligt för varandra. Vidare hade en kvinna lagt märke till vardera av följande saker: "Dom roar sina gubbar", socialt arbete, skickar fattiga husmödrar på semester, anordnar studieledarkurser. En kvinna deklarerade som enda svar: "Jag har inte fått nån nytta av det."

Inte mindre än 11 av de tillfrågade männen hade lagt märke till att husmodersföreningen anordnar kurser. 3 män hade lagt märke till vardera av följande saker: studiecirklar, dom lär sig laga god mat och "dom bara kokar kaffe och pratar". Männen hade vidare upp- märksammat, att man haft en odlarklubb, att det var en "militär bered- skapsförening", föredrag, att man gör det trevligt för varandra, att man samlar in pengar, att man hjälpte finska barn, att man hade bärinsamling och vasstäkt. Många av männens attityder var kritiska och nedsättande: "Dom idkar inget annat än nån sorts kafferep och skäller ut varandra", "skall vi inte sätta allt — för dom rotar ju i allting", "det är mest sådana som inte alls är intresserade av hushåll i dagliga livet", "har e j sett något resultat av själva husmoders- föreningens verksamhet", "det är inte mycket; mest ogifta husmödrar som bara kan koka kaffe", "pratar", "di gör väl ingenting". Det fram- går av de citerade attityderna, att männen i rätt stor utsträckning be- traktar husmodersföreningen som ett slags skämtnummer i samhället.

3H

Ett ganska märkligt förhållande är, att medan medelbyborna hade rätt dåligt reda på hur hög deras egen kommunalskatt var, hade man däremot mycket väl reda på, att grannsocknen X hade högre skatter än Medelby. Inte mindre än 37 av de 41 tillfrågade svarade rätt. Fyra personer hade fått detta förhållande om bakfoten. Samtliga var kvinnor.

Är medelbyborna på det klara med köns pr o portionen i sitt sam- hälle? Ja, utan tvekan. Såväl män som kvinnor var väl informerade på denna punkt. Cirka 80 procent av de tillfrågade (33 personer) sva- rade, i regel utan någon tvekan, att Medelby hade övervägande kvinn- liga invånare. Fyra personer trodde, att männen var i flertalet; det var två män och två kvinnor. Fyra tillfrågade visste inget om detta. Av en del svar framgick att männen ogillade den kvinnliga övervikten i samhället, vilket måhända är en oväntad reaktion. "Kvinnsen är väl förmodligen i majoritet. Usch!", var ett sådant känslobetonat utbrott från en av herrarna i Medelby.

Nästa fråga gällde idrottsföreningen. Frågan ville utröna, vilken plats denna har i samhällets medvetande genom att se, hur många till- frågade, som kunde lämna en riktig uppgift om dess storlek. Kvin- norna hade avsevärt mindre intresse av idrottsföreningen än männen; 7 av dem visste intet om dess storlek, medan endast en man var i den belägenheten. 8 av männen och 6 av kvinnorna visste hur stor föreningen var på 10 medlemmar när. Ytterligare 4 av männen hade klart för sig, hur många medlemmar föreningen hade på 20 när, mot en kvinna. Ungefär hälften av de tillfrågade hade alltså en någotsånär klar uppfattning om styrkan hos samhällets idrottsförening, medan den andra hälften inte hade något intresse för saken. Medelby idrotts- förening har alltså en rätt väl förankrad ställning i invånarnas med- vetande, framför allt i männens.

Medelbybornas egen inställning till sin dansbana är av stort in- tresse. Från olika håll har man låtit påskina, att det skulle finnas en folkopinion mot' dansbanorna på landet. Intet annat än en under- sökning av ett representativt urval personer i det samhälle där dans- banan ligger kan bevisa något för eller emot. I Medelby var det 3 personer, en manlig och två kvinnliga, som ansåg att man kunde tala om ett dansbaneelände på orten. 31 personer svarade klart nej; deras åsikt är att man inte kan tala om något dansbaneelände. 7 personer — en manlig och sex kvinnliga —visste inte vad de skulle tänka om saken.

313

Slutsatsen är alltså fullkomligt otvetydig: 7 procent av de tillfrå- gade representanterna för Medelby anser, att man har skäl att tala om ett dansbaneelände. 17 procent vet inte vad de tycker, medan däremot 75 procent är av den åsikten att man inte kan tala om ett dansbaneelände. Detta är ett märkligt resultat, ty pingstvän- nerna, som utgör 20 procent av samhällets invånare, anser ju offi- ciellt, att dans inte passar för en kristen. De tillfrågade pingstvän- nerna hade olika åsikter; en typ av uppfattning är denna: "Känner till det för lite — det har varit slagsmål ibland" — en försiktig och icke bindande inställning. En motsatt typ inom detta läger är denna: "Ja. Den moderna dansen är nedbrytande och för vår ungdom har den ingen uppgift att fylla."

En del tillfrågade reagerade mot sensationsmakeriet runt dans- banorna: "Så fort det är en dansbana tror folk att det är elände." "Visst inte!" och "Nej — tvärtom" svarade andra. En lantbrukar- hustru kom problemets kärna närmast: "Di har ju inget annat ung- domen, då får di väl ha något att roa sig med." Andra sökte speci- ficera : "Vet inte — på midsommar."

Frågan om det borde finnas en kooperativ affär i Medelby upp- väckte en skarp meningsbrytning mellan de tillfrågade. Flertalet ansåg att det inte behövdes en kooperativ affär — 23 personer. Men hela 18 hade motsatt åsikt, och inte en enda person var oförmögen att framställa en åsikt i denna fråga. Intressant och signifikativt för medelbybornas samhällsanda är att medan 10 av de bättre situerade ansåg att en kooperativ affär inte behövdes, ansåg 9 (däribland affärs- innehavare) att en sådan behövdes. Bland männen var flertalet av de bättre situerade för en kooperativ affär, medan majoriteten av de bättre situerade kvinnorna var emot den.

Det förhållandet, att Medelby redan (under första världskriget) haft en kooperativ affär, som gått omkull, angavs ofta som skäl var- för man inte borde ha någon sådan affär. "Det har vi haft. . . " , "det skulle inte skada, men det har funnits en, som inte gick", "har funnits men gick inte." En lantbrukare anlade en klok synpunkt: "Ja, om di säljer billigare."

Den sista frågan, som direkt rörde medelbybornas eget samhälle, löd: "Vilken förbättring behövs bäst på landet?"

Bättre bostäder var den förbättring, som nämndes av de flesta. 15 personer påyrkade detta — 7 kvinnor och 8 män. En person på-

314

yrkade vardera källare under huset, avlopp, mer elektricitet, badrum, bastu, hygien, värme; två vatten. Upplysning och bildningscentrum ansågs behövliga av 8 personer; 6 av dessa var kvinnor. Förvånande nog ansåg endast en tillfrågad, att biograf var önskvärd, samt en nöjen i allmänhet. Arbetshjälp påyrkades av två och bättre kommu- nikationer av en; två nämnde särskilt vägar. Krav på hemmets ratio- nalisering framställdes av en; på socialt medvetande av en annan. Bland mer oväntade förbättringar som önskas kan nämnas guds- tjänster, klädesaffär, mer att äta, poliser och sportmöjligheter. Tre personer önskade inga förbättringer, eller kunde inte formulera några önskemål.

Det framgår klart, att det är landsbygdens bostadsfråga och folk- bildningsfråga som står först i tur att lösas enligt medelbybornas egen önskan.

Innan vi avsluta översikten av medelbybornas inställning till sitt eget samhälle och dess problem skall två mer allmänna attityder an- föras. En äldre dam, som i sin ungdom haft tjänsteplats i England och Amerika, men hade sin födelseort intill Medelby säger: "Ja, man hade ju inte mycket att tala med folk om när man kom hit, för di talade bara om kreatur och jordbruk, och när man varit ute lite så vill man ju tala om annat. Och till jul bjuder di en till sig, men då talar di bara om kreatur och priser." En mindre företagare är ganska bitter: "Hade jag bara tillfälle, så skulle jag fara härifrån med det- samma. Medelby blir sämre år från år. Och sådana hänsynslösa industriidkare — på sågen till exempel — är det så att någon vill ha löneförhöjning, så väck med honom bara. Och då står han där utan arbete och måste flytta härifrån. Det skulle vara organiserat! Och di nye industrierna, det är ju bara för småflickor. Till små- flickorna skaffar dom inkomster, men inte till männen, och det är ju männen som skall gifta sig och försörja hustrun. Och det har nog varit di, som velat starta andra industrier här — t. ex. X, som ville göra en möbelfabrik, men se det fick han inte. Det var tomtägarna som hindrade. Di fick inte sälja. Då får di ett svart streck och blir inte så högt ansedda, för Medelby skulle vara 'fint' och inte ha några industrier. Ja, den manliga arbetslösheten märks inte just nu, för nu skall ju allt arbeta för förstörelse och elände."

Missnöje finns på många håll i Medelby över lojhet och brist på framsynthet hos de ledande, men i stort sett framgick det gång på

315

gång att man är nöjd med sin lott och "vi får vara tacksamma, att vi har blitt skonade" (från kriget).

Undersökningen gav inte tillfälle att djupare sondera attityderna till

de allmänna världsproblemen och Sveriges politik. Endast några stick- prov kunde göras på områden, som syntes väsentliga.

Som kriterium på politisk insikt och vakenhet hade tagits frågan: "Vad heter Sveriges socialminister?" 24 av de tillfrågade, eller 58 procent, kunde ge rätt svar på denna fråga. Herr Möller var betydligt mer känd bland männen än bland kvinnorna; 15 män kände till landets socialminister mot endast 9 kvinnor. Över hälften av kvinnorna var alltså okunniga på denna punkt. 5 av de tillfrågade trodde att Per Albin Hansson var socialminister. Herrar Domö, Sköld och Gun- ther(!) fick var sin röst. Fullkomlig okunnighet visade 8 tillfrågade; av dessa var inte mindre än 7 kvinnor. Medelby kan alltså inte sägas hysa något särskilt stort intresse för regeringens sammansättning. Detta stämmer väl med den ofta iakttagna inställningen, att politik är bara "elände", "strunt", "rackartyg" o. s. v.

Skrämmande var inställningen till frågan, om det skulle gå med diktatur i Sverige. Nästan hälften av de tillfrågade (19 personer) sade antingen rentut, att det skulle gå bra, eller visste inte vilket. 22 medelbybor svarade bestämt nej; i samband med svaret avgavs ofta någon motivering. "Jag tror inte det svenska kynnet tillåter det", "Nej, vi är för upplysta och det är ingen söndring här", "Vi hade det på Karl XII:s tid, men det var väl inte så totalt som nu", "Nej, då tror jag vi reser oss". Många i denna grupp tillfogade "absolut inte" efter sitt nej.

Många av dem, som ansåg att det skulle gå med diktatur ansåg, att Sverige redan har en sådan styrelseform. "Det är det nästan nu, så det skulle det nog", "Varför inte — det går ju med den vi har", "Det är det väl nu, så det ser vi nu hur det går".

En liten del av de tillfrågade menade, att det skulle vara nyttigt, emedan diktaturen skulle lära folk att tänka på andra än sig själva. "Det skulle i varje fall inte skada, om demokraterna finge lära sig tänka på någon annan än sig själv", "Ja, nog skulle det behövas alltid".

Några tillfrågade hade ingen aning om vad diktatur är. En person sade förfärad: "Det vet jag inte vad det är för något — fråga mig inte om det." En kvinnlig medelbybo svarade (efter att ha tänkt efter

316

en stund): "Di diktar ju så mycket på höstarna ändå, så det behövs väl inte mer just nu." Då hon fått en närmare förklaring, såvitt möj- ligt objektiv, på frågans innebörd, sade hon: "Nej, det har jag glömt."

Det var till övervägande del Medelbys kvinnor, som antingen trodde att det skulle gå med diktatur (5 personer) eller inte visste vad de skulle tänka (8 personer). Motsvarande siffror för männen var 2 (och även dessa två var starkt kvalificerade) och 3.

För att närmare utröna medelbybornas storpolitiska sympatier ingick en fråga av följande lydelse: "Sätt följande nationer i den ordning ni gillar dem: Italien, England, Norge, Tyskland, Finland, Amerika." (Vid bedömningen bör man komma ihåg, att attitydundersökningen företogs nio månader efter huvudundersökningen, alltså sommaren 1942.)

En finkamning av svaren på denna fråga blev möjlig genom att varje land fick sig tilldelat en poäng i siffror. Resultatet blev, att Eng- land klart var det populäraste landet i Medelby; poängmässigt låg det i särklass. Därnäst gillade man bäst Finland, Norge och Amerika, som bildade en grupp för sig. Långt efter dessa länder kom sedan Tyskland, Italien och Ryssland i nämnd ordning. En belastningstabell visar hur sympatierna fördelades:

England ................................. 97 poäng Tyskland .......................... 182 poäng Finland................................... 109 „ Italien ............................... 209 „ Norge .................................... 112 „ Ryssland ......................... 239 „ Amerika ........................... 112 ,,

I detta ligger kanske intet oväntat. Mer förvånande är den stora skillnaden mellan manliga och kvinnliga medelbybor i sympatier. Hos männen kom England som klar etta, medan kvinnorna endast satte England på tredje plats efter Finland och Amerika. Kvinnorna hade mycket större sympatier för Tyskland än männen (detta stämmer ock- så med svaren på diktatur frågan). De respektive rangordningarna var:

Kvinnor Män 52 poäng 55 „ 57 „ 62 „ 79 „ 99

125 »

40poäng Finland 50 „ Amerika 57 „ England 57 „ Norge

103 „ Tyskland 110 „ Italien . 114 „ Ryssland

England Norge Finland Amerika Tyskland Italien . Ryssland

317

England placerades först1 av 10 personer; av dessa var 8 manliga mot endast 2 kvinnliga. Amerika placerades först av 9 personer; 7 kvinnliga och 2 manliga. Norge placerades som mest populära land av 3 män och 2 kvinnor. Emellertid satte flertalet medelbybor inget av de nämnda länderna först i flesta antalet fall; det var Finland, som oftast sattes först (12 personer, 7 kvinnor och 5 män). Att Finland trots detta inte kom på första plats berodde på, att männen i allmänhet inte hade så stora sympatier för detta land.

Ingen man satte Tyskland på första plats och endast en på andra. Där- emot satte tre kvinnor Tyskland främst och en på andra plats. Varken Italien eller Ryssland lyckades erövra en enda första eller andra plats.

Resultatet är klart: de olika länderna är inte populära i Medelby enbart enligt den rådande politiska grupperingen; fallet Ryssland be- visar detta.

Världspolitikens viktigaste fråga — kan krig avskaffas? — brukar framkalla en serie typiska vanereaktioner; det är i vissa kretsar ett stereotypt talesätt, en oreflekterad attityd, att krig har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Många medelbybor visade den fatalis- tiska inställningen till krig; hälften av de tillfrågade, 20 personer, ansåg att krig inte kan avskaffas. Lika många män som kvinnor anslöt sig till denna uppfattning. 4 personer visste inte vad de skulle tro i denna fråga. Men å andra sidan var det inte mindre än 17 personer, som trodde att krig kan avskaffas; dock hade 7 av dessa något för- behåll. En del menade, att en kristen livsåskådning var det oefter- givliga villkoret för att vårt århundrades gissel skall kunna bannlysas. Några exempel: "Ja, när hela mänskligheten accepterat den verkligt kristna livsåskådningen", "ja, sedan alla människor antagit Kristi grundläggande principer för mänsklig samvaro", "ja, när alla indivi- der lärt sig ta ansvar". Andra såg det ur mer politisk synvinkel: "Ja, om folket vill." Andra åter var pessimistiska, samtidigt som de innerst inne önskade att krig skall avskaffas: "Nej, det tror jag inte, men det vore naturligtvis det lyckligaste." Det är i varje fall tydligt, att en avsevärd del av medelbyborna lyckats komma ur den fatalistiska uppfattningen och inse, att krigets vara eller inte vara ligger i män- niskornas egen hand.

De moderna krigen har ett otal orsaker. Den form av kroppslig eller andlig sjukdom, som manifesterar sig i krig, torde endast kunna

1 Jfr frekvenstabellen, sid. 340!

318

botas genom en grundlig kännedom om dess orsaker — samt en känne- dom om den populära uppfattningen om dess orsaker. I Medelby ansåg det största antalet tillfrågade, att krigens viktigaste orsak är ekono- misk. Detta var 9 personer; därav 8 män. Detta är ett av bevisen för att kvinnorna i allmänhet angav psykologiska orsaker, medan männen angav sociala. Uppfattningen att brister i den ekonomiska organisa- tionen är den viktigaste krigsorsaken hade många varianter. "Ekono- miska läget på världsmarknaden", "kapitalet", "staternas råvaru- problem", "förmögenhet eller maktägande", "de handelspolitiska lägena och folkrasers utbredning efter livsrum", "kapitalismen", "det är många saker— det är väl pengar som gör'et", "krassa penning- politiken — maktbegär efter pengar". Bland andra sociala orsaker nämndes sociala mindervärdeskänslor, nationalism, rustningar, över- befolkning, politiska söndringar, felaktig lagstiftning, prestigehunger; fyra av de tillfrågade, två män och två kvinnor, deklarerade lakoniskt: "Tyskland."

Bland de psykologiska orsakerna hade fem personer angivit osämja, samt fyra vardera ondska och maktlystnad. Bland övriga angivna krigsorsaker i denna grupp må nämnas synd, orättfärdighet, okunnig- het, intolerans, småsinne, storhetsvansinne, egoism, avundsjuka och stridslystnad.

Medelbybornas analys av tidshändelserna har alltså lett dem till den slutsatsen, att vill man säkra världen från krig måste man först och främst sörja för en riktig ekonomisk organisation och ett sinnes- tillstånd av tolerans och sämja, för att inte säga godhet hos män- niskorna.

En fråga som på det närmaste sammanhänger med krigens orsaker och krigens avskaffande måste ju vara problemet samvetsömhet- värnplikt. Rättsordningens grundval är ju i sista hand respekt för samvetets frihet; i den europeiska traditionen är frågan om samvetets frihet intimt förbunden med den kristna livsuppfattningen, enligt vil- ken det inte är tillåtet att dräpa (och ännu mindre mörda). Det kom- mer därför i viss mån som en chock att finna, att medelbyborna i stort sett var främmande för denna för all rättsordning grundväsent- liga tankegång. På frågan "Kan en kristen göra värnplikt?" svarade 33 personer obetingat ja; endast 3 svarade lika obetingat nej. 5 per- soner visste inte vilket som var rätt; de slingrade sig ifrån frågan genom olika alternativ. "Såsom sjukvårdssoldat har den kristne sin

största uppgift i krig", "om hans samvete tillåter det", "har i Sverige tycks dom göra det — sedan är det frågan vad som menas med en kristen", "det måste di göra". Trycket från omvärlden angavs ofta som motiv: "Det måste ju alla göra."

Medelbys ringa kontakt med arbetarrörelsen kom till uttryck i sva-

ren på frågan: "Vad menas med L. O. ?" Som alltid då det gällde samhället och dess organisation var männen bättre informerade än kvinnorna. 14 män visste att L.O. är en förkortning för Landsorganisa- tionen mot 8 kvinnor. Sammanlagt 17 personer hade inte en aning om bokstävernas betydelse; av dessa var 14 kvinnor. Två män visste ungefär vad det var frågan om. Någon skillnad mellan kunskaper hos äldre och yngre kom inte till synes.

Medelby har ingen kooperativ affär. Det var då av intresse att veta hur mycket man visste om K. F. och dess tillverkning. Kooperativas glödlampor är den artikel som tilldragit sig största uppmärksamheten i Medelby; 11 personer nämnde dessa. Därnäst kom skor, som upp- märksammats av 9 personer. Det var till övervägande del män, som lagt märke till glödlamporna och kvinnor skorna. Mjöl hade upp- märksammats av 9 personer, galoscher och gummiringar av 8 vardera och köttvaror av 7. 4 personer hade klart för sig att K. F. gör mar- garin, vilket väl får anses som en liten procent i betraktande av all den diskussion som förts runt denna tillverkning. Två personer av alla de tillfrågade hade lagt märke till vardera vävnader, böcker, gryn, hårt bröd, cyklar. Endast tre personer hade klart för sig att K. F. säljer kaffe. Jongtärningar, korkmattor, kläder, gummikappor, maka- roni, "något av cellulosa", kaffesurrogat, porslin, silke, tröskverk hade uppmärksammats av vardera en tillfrågad. Två manliga och fyra kvinnliga visste inget som tillverkas av K. F.

Två frågor rörde veckotidningarna: "Är veckotidningarna farliga för moralen?" Genomgående ansåg man sig inte kunna fälla en all- män förkastelsedom över veckopressen; över hälften av de tillfrågade hade en inställning som bäst kan betecknas med ordet "somliga". 9 personer (två av dessa hade dock förbehåll) ansåg att veckotidning- arna är direkt farliga för moralen; 10 ansåg, att de inte är det. Kvin- norna var mer toleranta mot denna press än männen. Några tillfrågade utvecklade sina synpunkter närmare: "Ja, flera utav de sämre är många ungdomars enda lektyr. Vederbörande måste då f å en sned-

21 Allwood-Ranemark Medelby 321

320

vriden uppfattning i livsfrågor", "ja, för svaga personer". En person satte fingret på den ömma punkten: "Det är dom — det är mest om äktenskapet — och så dumt!" En annan svarade mycket vist: "Det beror på vem som läser dem."

Medelbyborna anser tydligen inte att något ramaskri är berättigat i denna fråga. För att f å veta lite närmare vad som anses bra i Medel- by och vad som, åtminstone i de verbaliserade attityderna, är tabu, frågades även vilka tidskrifter man gillade bäst och vilka sämst. Kvinnorna gillade Husmodern bäst (6), närnäst Idun (5), Svensk Damtidning (3), Veckorevyn (2). Bland damerna fick Se, Smålän- ningen, Evangelii Härold, Hemmets Journal var sin röst. Sämst gil- lade kvinnorna, liksom männen, Hela Världen, som utdömdes av 10 personer. Levande Livet och Allas Veckotidning gillades sämst av två kvinnor var och Adam och Filmjournalen av en var.

Männen hade som man kunde vänta en ganska annan smak. Tre män gillade vardera Folket i Bild och Se bäst; två Evangelii Härold och en vardera Lektyr, Filmjournalen, Svenska Journalen, Teknik för alla, Röster i Radio, Frisksport, Allers, Hemmets Journal, Hemmets Veckotidning. Tio män utdömde Hela Världen som den sämsta vecko- tidningen i Sverige — sammanlagt uttalade alltså 20 medelbybor sitt anatema över denna publikation, eller hälften av de tillfrågade. Allas Veckotidning fick en förkastelsedom av fem män, och Parisien och Levande Livet av vardera två. Solvännen, Stjärnmagasinet, Vecko- journalen, Tidsfördriv och Tjugofemman utdömdes av en person var. Fyra män förklarade att de inte kände till veckopressen; bland kvin- norna var det tre, som inte visste vilken de gillade bäst, mot 8 som inte kunde säga vilken som var sämst. Det var påfallande att männens smak visade mycket större variation än kvinnornas — eller beror det på att veckopressen är mer differentierad efter män än kvinnor?

Det har talats mycket om landets avkristning. För att f å reda på

i vad mån Medelby upphört att tro på de kristna grunddogmerna, och närmare bestämt i vad mån samhället lämnat den protestantiska positionen, hade fyra frågor tagits med. Resultatet av en av dem har redan redovisats; vi fann, att medelbyborna till övervägande del upphört att ta det kristna budordet "Du skall icke dräpa" på allvar, och att man tvärtom är villig att genom värnplikt träna sig såväl till dråp som till mord. En annan fråga löd: "Tror ni på de dödas upp-

321

ståndelse?" Om denna fråga besvaras negativt, måste man väl anse, att anammandet av den kristna tron blivit synnerligen urvattnat. Det visade sig, att 22 av de tillfrågade tror obetingat på de dödas upp- ståndelse. 13 tror inte på den (och anser att det är rena fiktionen). 6 tror inte på de dödas uppståndelse i den bemärkelsen att de över- huvud inte vet vad de skall tro. Det var lika många män som kvinnor som trodde, men bland tvivlarna dominerade kvinnorna.

Det förefaller alltså som om något över hälften av invånarna tror på kristendomens kanske viktigaste läropunkt. Bland de troende var många mycket säkra på sin sak och tillfogade t. ex. "Ja, till 100 procent". Många stödde sig på bibelns auktoritet: "Det skall man väl göra eftersom det står i bibeln." Andra var helt ointresserade: "Det har jag aldrig tänkt på." Hos många drog det tydligen både mot tro och otro. "Jag tror mer på det än jag inte tror på det." En till- frågad anlade en naturlig förklaring på detta mysterium: "Det är klart, det ser vi ju i naturen att det uppstår varje vår." En person blev stött över frågan och sade: "Nej, det har jag verkligen inte lust att svara på. Jag har aldrig reflekterat över religion."

En annan fråga löd: "Vad är en ängel?" Den uppfattning, som samlade det största antalet röster, var att en ängel är en slags symbol, något som uppstått i mänsklig fantasi — alltså en tolkning, som utgår från den psykologiska relativismen och inte har något gemensamt med den kristna uppfattningen. 4 män och 5 kvinnor hade denna åsikt. 6 personer svarade att det var en figur eller gestalt i bibeln.

En del av dessa menade, att en ängel är en biblisk "legend". En grupp på 4 personer menade, att en ängel är ett "himmelskt väsen", vilket möjligen kan inordnas under en kristen åskådning, men även kan tolkas som en reminiscens från barndomen. 4 personer, 3 män och en kvinna, svarade ortodoxt, att en ängel är "ett Guds sändebud". 3 svarade (minne från katekesen?) att det är Guds tjänsteande.

En del märkliga uppfattningar kom också fram. En person ansåg, att en ängel är "nåt med vingar på", en annan en "kerub" och en annan en "illusion". "Himmelens högste chef", "en felfri varelse naturligtvis", "en myt", "ett osynligt väsen" var andra meningar. En lantbrukare betänkte sig och svarade: "Det kom ju ner en i Fin- land förra året." Uttrycket "du är en ängel" måste ha föresvävat en person, som svarade "en god människa".

4 personer — 2 män och 2 kvinnor — visste inget om vad en

322

ängel är. Närmare hälften av de tillfrågade, eller 18 personer, hade en slags naturvetenskapligt-kritisk uppfattning, som gick ut på, att en ängel är ett människopåfund i likhet med andra myter och illu- sioner. På sin höjd 10 personer kan sägas ha den kristna uppfattningen om vad en ängel är, vare sig man därmed menar "ett Guds sändebud" (från grekiskans angellos) eller "Guds tjänsteande".

Problemkomplexet kyrka-stat verkade inte vara särskilt aktuellt i Medelby. På frågan "Bör kyrkan skiljas från staten?" svarade 23 nej eller "bör vara som det är". 8 personer ansåg däremot att kyrkan borde skiljas från staten och prästerna alltså inte avlönas genom skat- ter. 10 personer visste inte vad de skulle tänka. En person hade ett förbehåll — han ansåg, att kyrkan borde skiljas från staten "om blott vi f å behålla och helst utöka kristendomsundervisningen i skolorna".

Hednamissionen var ett brännbart ämne i Medelby. 30 personer — 15 män och 15 kvinnor — ansåg, att vi bör söka omvända hed- ningar till kristendomen genom missionen. Men 10 personer ansåg lika bestämt, att vi inte bör göra det, och endast en person hade ingen deciderad ståndpunkt. Motståndarna till missionen hade olika attityder. "Inte lämpligt nu", "onödigt", "nej, inte förrän vi omvänt oss själva", "nej, det har jag alltid varit emot; jag vet inte varför, men det upprör mig i mitt innersta", "inte lämpligt att vi far ut och civiliserar dem; vi gör nog inget vidare gott med det, utom läkaremissionen".

Som det sista kriteriet på kristendomens tillstånd i Medelby hade tagits frågan: "Vad är skillnaden mellan en katolik och en protestant?" Inte mindre än 13 personer hade ingen aning om någon skillnad mellan katoliker och protestanter. Några visste inte vad "protestant* betydde. "Protestant — vad är det för något? Det känner jag inte till", var ett svar, och ett annat "det har jag glömt sedan jag gick i skolan". Av de 13 var 9 kvinnor och 4 män.

Katolikernas helgondyrkan är det, som mest gjort intryck på medelbyborna. 4 män och 5 kvinnor hade lagt märke till denna. Katolikerna dyrkar jungfru Maria — stundom i stället för Jesus Kristus — enligt 5 tillfrågade; av dessa var 4 män. Påvens över- höghet hos katolikerna hade också uppfattats av 5 personer, men nu av en man och 4 kvinnor. Katolikerna utmärks av ritual och for- mer enligt 3 personer. Två hade lagt märke till vardera mässor på latin, bikt, trosbekännelsen( ?), nattvarden ("katolska prästerna dricker vinet själva vid nattvarden") och rättfärdiggörelsen genom gärningar hos

323

katolikerna i motsats till hos protestanterna, där den skulle ske genom tron. Enstaka personer hade anmärkt, att katolikerna hade korgossar, blir saliga genom att späka sin kropp och har "en massa påfund". Vidare hade någon klart för sig att de har klosterväsendet och "är strängare i sin trosutövning". Om protestanterna kunde man i all- mänhet inte säga mycket. Två tillfrågade betonade förnuft och frihet; en person vardera Luthers reformation, användningen av modersmålet i kyrkan, Nya testamentets vikt, tro på Jesus eller Guds ord.

I allmänhet målades en föga smickrande bild av katolikerna, som pådyvlades alla möjliga otrevligheter. Några f å personer reagerade mot både katoliker och protestanter: "Samma goja", "blott den ena är arvinge till himmelriket — i den andras ögon. Usch!"

Slutligen må redogöras för tre frågor, som skulle belysa en del

problem i samband med befolkningsfrågan i Medelby. Inställningen till föräktenskapliga sexualförbindelser var i stort sett negativ; 23 personer ansåg, att man inte bör ha sexuella förbindelser före äkten- skapet. Det har redan nämnts, att några tillfrågade inte var på det klara med vad "sexuell" betyder; man trodde ibland, att det var det- samma som "att ha sällskap". Emellertid innebär inte "att ha sällskap" att man nödvändigtvis har sexuella förbindelser — åtminstone inte i Medelby. 10 av de 23 motståndarna till föräktenskapliga förbindelser var män och 13 kvinnor. Hela 11 personer ansåg, att det inte kunde skada med sexuella förbindelser innan giftermålet ( j f r den gamla bondeinställningen till detta och trolovningsbarn). 8 personer var osäkra. Hos många framkom en inställning av följande typ: "Det kan man gott ha, bara man sköter sig", "det beror på vem man har det med". Men i stort sett var som sagt uppfattningen den, att man bör inte ha sexuella förbindelser före äktenskapet, om man "vill ha lycka sedan i livet".

Vad är Medelbys inställning till preventivmedel och födelsekontroll? Förvånande nog ansåg 22 personer, alltså mer än hälften av de till- frågade, att födelsekontroll är av godo.1 Av dessa var 9 män och 13 kvinnor. Endast 9 ansåg att den är av ondo, medan 10 inte visste vad de skulle tro. Av motståndarna till födelsekontroll var 6 män och 3 kvinnor. En äldre man sade: "Jag tycker den är osmaklig, men jag kanske är gammalmodig." En annan inställning: "Det är mest

1 Jfr kap. "Hem och familj", antalet sålda preventivmedel per år.

324

av ondo; beror på hur det sker." En tillfrågad svarar med att ställa en motfråga: "Barn är en rikedom. Vill man bli rik ?"

Svaren ger ju ingen upplysning om huruvida de, som anser aft födelsekontroll är av ondo även använder preventivmedel; e j heller om förebyggandet är av mekanisk art, eller genom coitus interruptus. Men troligt är, att de som i princip gillar födelsekontroll även till- lämpar den i praktiken.

Är medelbyborna medvetna om Sveriges penibla läge i avseende på befolkningsutvecklingen? För att utröna detta frågades: "Hur många barn bör det vara i varje äktenskap för att befolkningen skall hållas konstant?" Makarna Myrdal och Svenska Familjevärnet har under många år bedrivit en intensiv upplysningsverksamhet för att lära folk, att om det inte blir minst fyra barn i varje äktenskap kommer landets befolkning att avta snabbt om några år. Har denna propaganda trängt fram till Medelby?

13 personer (9 kvinnliga och 4 manliga) hade klart för sig, att det måste vara minst fyra barn i varje äktenskap. Ytterligare 8 angav att det behövdes fler än fyra barn, ibland ända upp till "flera dussin" eller "7—8 stycken". Men 13 personer trodde, att det är tre barn som behövs per familj; av dessa var tio män. Sammanlagt 18 per- soner svävade i den föreställningen att det behövs mindre än fyra barn. Det är således något mer än hälften av samhällets invånare, som fattat den situation, som råder beträffande befolkningens utveckling i detta elementära avseende. Männen trodde i allmänhet, att det behöv- des färre barn än kvinnorna; de senare var alltså bättre informerade på denna för dem själva vitala punkt. Däremot var alla de tre per- soner, som inte visste något om det nödvändiga barnantalet, kvinnor.

Som avslutning på denna formulärundersökning citeras en attityd till dem som gör sådana undersökningar:

"Dom som sätter ihop sådan där statistik är .så dumma att det är förskräckligt. Det beror på överskolning. Di har fått för mycket bild- ning, och sedan måste di ha någon sysselsättning; då sitter dom och sätter ihop sådana där blanketter. Det finns inte en bonde som fyller i dom riktigt; nej, då, dom sätter in en annan summa. Det är över- skolningens fel. Dom skulle ha arbetstjänst i stället, för det som be- hövs är lite sunt bondförnuft."

325

T A B E L L E R O C H B I H A N G

B E F O L K N I N G S S T A T I S T I K .

I. a) Folkmängden,

Medelbys folkmängd har sedan stationssamhället uppkom i samband med järn- vägens framdragande visat en så gott som oavbruten ökning. 1910 hade socknen 698 invånare, 1920 801, 1930 926 och 1940 1 075. Sedan sekelskiftet har ökningen varit omkring 100 personer för vart tionde år som gått Under 1800-talet var folkmängden mer stabil från årtionde till årtionde och höll sig vid c: a 500.

Folkmängden i Medelby.

1910 698 1921 827 1932 946 1911 714 1922 849 1933 940 1912 746 1923 923 1934 984 1913 732 1924 930 1935 997 1914 751 1925 976 1936 1030 1915 755 1926 960 1937 1034 1916 752 1927 955 1938 1

1917 797 1928 939 1939 1084 1918 785 1929 944 1940 1075 1919 774 1930 926 1941 1089 1920 801 1931 945

Att exakt beräkna det egentliga samhället Medelbys folkmängd i förhållande till socknen låter sig inte göra, emedan det ena omärkligt övergår till det andra. I undersökningen har räknats med att två tredjedelar av invånarna bor i det egentliga stationssamhället (tätorten).

b) Könsproportionen.

Medelby hade året innan undersökningen (1940) en för landsbygden i Sverige ovanlig könsproportion. Medan förhållandet för hela Sverige är det, att man 1939 hade 2062809 män mot 1956231 kvinnor på landsbygden — alltså ett överskott av män — var könsproportionen för Medelby omvänd; samhället hade endast 505 män på 579 kvinnor. I avseende på könsbalansen liknade orten mer Stockholm än landsbygden.

Kvinnoöverskottet i Medelby är inte av nytt datum. Det har ägt bestånd sedan sekelskiftet, och under tjugutalet hade orten konstant 40—60 fler kvinnor än män.

326

c) Födelser och dödsfall. Förhållandet mellan födelser och dödsfall i Medelby var ännu under 20-talet

till födelsernas fördel. Sålunda föddes 1925 16 personer och dog 9; 1930 föddes 14 och dog 12. 1938 var balansen mellan födda och döda lika. Då föddes 15 personer och dog 15. Men sedan har proportionen svängt om till födelsernas nackdel. 1939 föddes 13 och dog 18 och 1940 föddes också 13 men dog 22. Hade inte inflyttning till samhället upprätthållit den statistiska folkökningen, skulle Medelby alltså redan företett en absolut folkminskning.

Könsfördelningen bland födda och döda var under åren närmast före under- sökningen som följer:

Födda. Döda. Män. Kvinnor. Män.

1938 9 6 4 11 1939 4 9 10 8 1940 7 6 21 10

d) In- och utflyttning. Ungefär 10 procent av ortens befolkning har under mellankrigsperioden varit

stadd på in- och utflyttning. Medelby har alltså i allmänhet varje år haft om- kring 90 nya invånare och förlorat lika många gamla.

Balansen mellan in- och utflyttning har inga genomgående tendenser att uppvisa i ena eller andra riktningen. Uder 20-talets senare hälft (1925—29) övervägde utflyttningarna från Medelby.

Åren närmast före undersökningen tedde sig balansen som följer:

Inflyttning. Utflyttning. Män. Kvinnor. Summa. Män. Kvinnor. Summa. Balans.

1938

35 44 79 23 42 65 + 14 193

43 67 110 43 114 — 4

194

34 66 100 36 46 82 + 18

e) Åldersfördelningen. Medelby befolkningspyramid företer en sorglig anblick. I stället för att likna

en liksidig triangel ser den närmast ut som en äldre herre med kalasmage. Se diagram! Samhällets förgubbning och barnbrist är det första som slår en. Denna skeva åldersfördelning kommer givetvis att sätta sin prägel på alla facetter av samhällslivet.

I kort sammandrag är Medelbys befolkningssituation den, att 20 procent av befolkningen befinner sig över 60 år (92 män, 129 kvinnor, tillsammans 221 personer). Under 20 år befinner sig endast en obetydligt högre procent, näm- ligen 26 procent (151 män, 137 kvinnor, tillsammans 288 personer). I den verk- ligt närande åldern (20 'till 60 år) befinner sig 54 procent av invånarna (271 män, 321 kvinnor, tillsammans 592 personer).

Den största åldersgruppen är 41—45-åringarna, som utgör 101 personer (49 män, 52 kvinnor). Detta innebär, att Medelby i nuet är försett med riklig

327

Befolkningspyramiden.

arbetskraft i den närande åldern. Bördan av de gamlas försörjning känns alltså ännu lätt. Men redan 1960, om något mindre än 20 år, kommer ju hela denna åldersgrupp upp i sextiårsåldern och skall börja försörjas. Även om en del av nämnda åldersgrupp bortfaller genom dödsfall eller utflyttning, blir den mycket större än den nuvarande åldersgruppen 61—65-åringar, som endast om- fattar 58 personer. Här öppnar sig tänkvärda framtidsperspektiv för Medelby.

Barn- och ungdomsgruppen i Medelby (10—20-åringarna, 148 personer) är skrämmande liten i förhållande till andra åldersgrupper. Såvida inte en alldeles oförutsedd inflyttning äger rum, kommer alltså bördan av försörjningen av den ovan beskrivna 41—45-årsgruppen att falla på ett relativt oerhört mycket mindre antal invånare än som nu är fallet; detta kan endast innebära ett av två alter- nativ: antingen kommter de gamla medelbyborna att få det betydligt sämre än de nu har det, eller också kommer den då närande delen av befolkningen att få synnerligen kraftigt ökade skatter och ökad arbetsbörda.

Detta sammankrympningens och oredans framtidsperspektiv för-Medelby skulle till en del kunna avvärjas, om chanser förelåge för en kraftigt ökad gifter- målsfrekvens och hembildning. Men så är inte fallet. I åldersgruppen 16—20 år härskar en fullkomligt skev könsproportion (28 manliga på 51 kvinnliga). Detta utgör i och för sig ett viktigt hinder för ett ökat antal äktenskap i socknen. Åldersgruppen 11—15 år visar samma skevhet ehuru i något mindre skala (41

328

manliga på 28 kvinnliga personer). Den egendomligt omkastade balansen mellan könen i de båda grupperna kan något bidra till ökade chanser för bättre gifter- målsfrekvens, i synnerhet som medelbyborna inte tycks ha något emot mycket stora åldersskillnader i äktenskapet Kvar står emellertid faktum, att det är för lite män i Medeflby i de åldrar som några år efter undersökningen skall ingå äktenskap. Ortens utveckling mot textil expansion gör det troligt att detta missförhållande kommer att förvärras, om manliga industrier inte tillkommer.

Den lägsta åldersgruppen, o—5 år, visar någon ökning jämfört med den näst- följande; den har 78 personer (mot 62 i gruppen 6 till 10 år). Ökningen är på intet sätt tillräcklig för att rätta till rubbningarna i Mtedelbys befolkningspyra- mid. Det återstår även att se, om ökningstendensen kommer att stå sig för nästa grupp i samma ålder. Av ovan angivna skäl är chanserna klart emot en bibehållen ökningstendens av barnantalet i Medelby.

f) Fattigvården. Antalet understödstagare i Medelby har varit föga beroende av de allmänna

konjunkturernas växlingar. Dessa återspeglas visserligen i siffrorna — se ök- ningen under depressionen 1930—1935 — men variationerna är obetydliga och ger belägg för den här framställda tesen om Medelbys konjunktur fasthet. Obs. att barnen fr. o. m. 1924—1940 uppdelas i varaktigt och tillfälligt försörjda!

Understödstagare i Medelby. Hela. Barn.

Varaktigt. Tillfälligt,

1920 . . . . . . . I I 7 1921 . . . . . . .

10

1922 . . . , . . . .

7 1923 . . . . . . . 13 7 1924 . . . . . . .

15 5

1925 . . . . . . .

15 3 1926 . . . . . . . .

14 12

1927 . . .

. . . .

16 5 1928 . . . . . . .

16 5

1929 . . . . . . . 8

12 6 1930 . . . . . . . .

14 9

1931 . . . . . . .

14 11 1932 . . . . . . .

13 9

1933 . . . - . . . .

15 10 1934 . . . . . . .

17 12

1935 . . . . . . .

15 12 1936 . . . . . . .

15 9

1937 . . . . . . .

15 8 1938 . . . . . . .

15 7

1939 . . . . . . . 8

15 6 1940 . . . . . . .

14 5

1941 . . . . . . .

9

329

g) Sinnessjukdom.

I Medelby finns 5 sinnesslöa eller sinnessjuka.

h) Skilsmässor.

Samhället har två frånskilda personer.

i) Födelseort.

Av Medelbys invånare är endast 176 födda inom socknen (16 procent). 352 invånare i Medelby är födda inom ett område med 2—3 mils radie runt

samhället; framför allt dominerar de två grannsamhällena utmed järnvägen. Mer än 32 procent av befolkningen kommer alltså från den omgivande trakten.

Huvudmassan av invånarna (45 procent) har sina födelseorter runtom i landet, men framför allt i Medelbys "storrum".

75 av invånarna är födda i städer, eller i det närmaste 7 procent. Grannstäderna X-köping och Y-köping bidrar, men ingen dominerar. I mantalslängden påträffas sida vid sida Stockholm, Blackpool, Göteborg, Malmö, Birmingham, Gränna, Chicago, Norrköping, Eskilstuna, Lomza (Polen) och Skövde som födelseorter för medelbybor.

A N N A N S T A T I S T I K .

II. Åkerareal.

Medelbys åkerareal har i stort sett minskat under mellankrigsperioden. I början på 30-talet förmärktes en temporär expansion (1930—1934)-

Åkerarealen.

1920...................... .................. 379 har 1931 .................... ..................383 1921 .................. . . . . . 379 » 1932 .................. ..................383 1922 .................. .................. 379 1933 .................. ..................383 1923 .................. .................. 379 „ 1934 .................. ..................383 1924 .................. .................. 379 1935 .................. ................. 375 1925 .................. ................. 379 „ 1936 .................... ................. 375 1926 .................. ................. 379 „ 1937 .................. ................. 375 1927 .................. ................. 379 >> 1938 . . . . . ................. 375 1928 .................. ................. 379 >> 1939 .................. ................. 375 1929 .................. ................. 379 1940 .................. ..................357 1930 .................. . . . . . 383 » I94I ........................ . . . . . 357

FASTIGHETERNAS VÄRDE.

Fastigheter av annat slag än jordbruk i Medelby visar kraftig värdestegring under tioårsperioden innan undersökningen; jordbruket i stort sett värde- minskning.

330

Jordbruk. Skog. Annan fastighet. Aktiebolag. 1930 . . . . . . . 943 38i 1263 75

1931 . . . . . . . 948 38i 1 271 75 1932 . . . . . . . 948 38i 1275 58 1933 . . . . . . . 948 38i 1300 58 1934 . . . . . . . 823 300 1353 62 1935 . . . . . . . 823 300 1 406 68 1936 . . . . . . . 823 378 1 460 68 1937 . . . . . . . 822 378 1553 68 1938 . . . . . . . 822 378 1650 60 1939 . . . . . . . 936 427 1867 70 1940 . . . . . . . 939 428 1958 70 1941 . . . . . . . 939 428 2 129 76

III. Taxeringsvärdet å fastigheter (i tusental kronor).

TAXERAD INKOMST.

De till kommunal- och inkomstskatt taxerade beloppen i Medelby sjunker vid trettiotalets mitt för att sedan stiga till sitt maximum undersökningsåret 1941.

Aktiebolag. Andra. 1930................................. 1 270 kr. 812740 kr. 1931 .................................. . 2160 ,, 815020 ,, 1932 .................................. . 10670 „ 808580 ,, 1933 .................................. . 455o ,, 769650 ,, 1934 ................................. 200 ,, 680740 ,, 1935 .................................. • 1700 ,, 640130 ,, 1936 .............................. . . 4840 „ 698020 ,, 1937 .................................. . 5250 ,, 875 310 „ 1938 .................................. . 20750 ,, 852650 ,, 1939 .................................. . 36460 ,, 040030 ,, 1940 ................................ . 18480 „ 093460 „ 1941 .................................. . 22000 ,, 1028550 „

V. Medelbys totalinkomster 1940.

Av jordbruksfastighet . . • 39270 kr.

Av annan fastighet . . . • 5000 ,, Av rörelse eller från vanligt bolag . . . . 140230 ,, Av tjänst eller tillfälligt förvärvsarbete • • 768590 „ Av kapital .......................... . . in 870 ,,

Summa 1065 050 kr.

IV. Taxerade inkomster.

331

UTDEBITERING AV KÖMMUNALUTSKYLDER.

Samtidigt som antalet skattekronor i stort sett visat ökning i Medelby har även den allmänna kommunalskatten stigit.

VI. Kommunalut sky Iderna.

1^ -skatt och År. Antal skattekronor. Allm. kommunalskatt, landstingsska

1930 ..................... 7 120 kr. 3,11 kr. 1931 ..................... 7129 „ 3,08 „

1932 .................. 7193 » 3,08 „

1933 ................... 6748 „ 2,99 „

1934 .................... 5685 „ 3,i7

1935 ................... 5241 „ 2,91 „

1936...................... 5 705 » 2,80 „ 5,97 kr. 1937 ................ 7 225 „ 2,80 „ 6,80 „

1938 .....................7145 » 4,oo „ 8,00 „

1939 ................... 8119 „ 4,00 „ 8,15 „

1940 ................... 8397 ,, 4,80 „ 9,15 „

1941 ......................869O „ 5,50 „ 9,75 „

KOMMUNENS BUDGET.

VII. Tillgångar och skulder.

Tillgångar. Skulder. Borgerliga k. Kyrkliga k. Borgerlig k. Kyrklig k.

BÖTESFÖRSEELSER.

"Brottsligheten" i Medelby visar en anmärkningsvärd stegring i början på trettitalet. Förklaringen ges i nästfoljande tabell, som anger förseelsernas art år från år.

332

VIII. Bötesförseelser.

Antal i distriktet, i samhället, i socknen. Bötessumma för Medelby socken

Materialet för de tre åren närmast före undersökningen var tyvärr inte till- gängligt för publicering.

1925 . . . . 12 3 4 125 kr. 1926 . . • • 5 0 0 0 „ 1927 . . . . 9 1 1 100 „ 1928 . . . . 19 1 3 21 ,, 1929 . . . . 41 1 3 21 „ 1930 . . . . 20 0 0 0 „ 1931 . . . . 29 5 5 160 „ 1932 . . . . 200 7 13 230 ,, 1933 . . . . 86 8 9 370 „ 1934 . . . . in 17 22 300 ,, 1935 . . . . 102 13 16 5io ,, 1936 . . . . 136 9 11 285 ,, 1937 . . . . 99 12 13 200 „

IX. Förseelsernas fördelning, efter år och art.

1925 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 S:ma Utevaro såsom

part ................. Försummat väg-

underhåll . Motorfordon . Egenmäktigt

förfarande . Otänd cykellykt; Jaktstadgan . Olaga pilsner

försälj n. . . Förs. mot bygg

nadsförordn. Ojusterade mått

och vikt . . Förs. mot S.L. Skyddskopps-

ympningen • Vapeninnehav Kreatursföda Misshandel Fylleri . . . Förargelsev. be-

teende . . . .

2 36

— — 4 — 1 —

13 2 5 1 2 5 5

5 — 3

5 — — 1 — — 1 1 — 2 — 2 i

333

1025 26 27 2$ 29 3ö 3* 32 33 34 35 36 37 S:ma Olaga gårdfari-

handel . . . . — — — — — — — — — — 2 — — 2

Hälsovårds- stadgan . . . — — — — — — — — — — 1 — — 1

Utövande av pen- sionatsrör. . . — — — — — — — — — — — — 4 4

Lagbestämmelsernas antal har ständigt ökat och ibland har medelbyborna haft svårt att anpassa sig efter regleringarna. Det största antalet förseelser är mot motortrafikstadgan och visar ökning då bilismen slog igenom i Medelby i början av trettitalet. Härmed sammanhänger också de 8 botfällningarna för otänd cykellykta. Fylleri och förargelseväckande beteende kan naturligtvis stäv- jas olika hårt, och siffrorna ovan avspeglar nog till en del aktiviteten hos lands- fiskalerna i Medelby; man får inte enbart betrakta tabellen som ett index över bristande laglydnad hos socknens invånare. Det allmänna omdömet att ortens befolkning är "skötsam" bestyrks av dessa siffror.

X. Medelbys postkommunikationer.

I denna redovisning upptas tjänstebrev endast i summeringen, med undantag för 1934—1939, då all post tillsammantagits även i detalj redovisningen.

Brev. Brevkort. Trycksaker. Affärshandlingar. Varuprov. Summa. 1928 70824 28288 2 340 780 728 — 1929 72748 29848 2 392 884 468 — 1930 72644 28288 2808 884 624 — 1931 71292 25584 3 276 728 884 — 1932 71084 2$ 272 3 432 780 780 129 Il6

1933 74308 27 716 4472 884 2 184 146796

1934 87412 29276 5980 2 132 2 340 I76020

1935 96200 3094O 6 344 2 184 2860 193 856 1936 86528 26624 6604 I 6l2 1976 175 916 1937 86996 26208 6760 1872 1924 I74 504

1938 58552 I2806 884 784 4056 I46068

1939 59904 I I 388 2 340 624 3 172 153 334 1940 65884 9880 10 348 728 I 6l2 245 740

1941 67 652 9568 13052 * 572 I I44 236064

Denna statistik bygger på postverkets s. k. "septemberstatistik", d. v. s. en veckas postvolym i Medelby, som sedan helt enkelt multiplicerats med 52 för att få fram hela årsresultatet. En septembervecka i Medelby behöver ju inte vara representativ för årsmedeltalet; här ligger en felkälla.

Volymen brevmeddelanden till och från Medelby har på det hela taget sjunkit under trettitalet. (Observera att tjänstebrev inräknats 1934—1939.) Detta torde sammanhänga med telefonernas utbredning, särskilt efter 1938, och ökningen i resandetrafiken på järnvägen och bussarna. Man gör mindre kontakt per brev och mer personligen. Brevkortsvolymen visar också starkt fall. Jfr kristids-

334

chefens uttalande om skrivkunnigheten! Däremot har antalet trycksaker till och från orten ökat kraftigt. Här torde den moderna reklamens metoder avspeglas; även medelbybon måste dragas in bland dess bearbétningsobjekt. Tidnings- läsandet har ju också kraftigt ökat under trettitalet. Affärshandlingarnas volym har hållit sig förvånande konstant, trots ortens kommersiella expansion. Möt slutet av trettitalet ökades varuprovsvolymen för att äter sjunka vid krigs- utbrottet.

MEDELBYS POLITISKA AKTIVITET.

I det sista landstingsmannavalet innan undersökningen visade kvinnorna i Medelby betydligt mindre intresse än männen; endast två tredjedelar av de röst- berättigade kvinnorna "fullgjorde sin medborgerliga skyldighet" vid valurnorna, medan fyra femtedelar av männen röstade.

XI. Landstingsmannavalet 1938.

Röstberättigade. I valet deltagande. Icke röstber.

Män. Kvinnor. Män. Kvinnor.

Antal. Proc. Antal. Proc.

345 420 279 80,9 279 66,4 o

XII. Röstfördelningen 1938.

Samtliga. Högern. Folkpartiet. Soc.-dem. Bondeförb.

Kommunisterna.

558 81 160 228 87 o

I andrakammarvalen under mellankrigaperioden har antalet röstberättigade stigit i takt med ortens befolkning. Kvinnorna har hela tiden varit i majoritet bland de röstberättigade och har alltså haft den potentiella makten i sin hand. Emellertid har de under alla de sex allmänna val, som ägt rum under denna tid visat ett mycket svagare deltagande än männen, ehuru det absoluta antalet röstande kvinnor efter 1936 varit större än antalet röstande män. Kvinnornas politiska intresse visar dock ständig ökning och nådde sin topp vid valen 1940, då deras deltagande var hela 77,6 proc., eller endast 3,9 proc. lägre än männens. En känsla av medborgerligt ansvar tycks alltså vara på frammarsch hos Medel- bys kvinnor. Jfr för övrigt den sociala attitydundersökningen; kvinnorna var på nästan alla punkter sämre orienterade än männen.

XIII. Andrakammarvalen 1921—1940.

Röstberättigade. I valet deltagande, Män. Kvinnor.

1921 ..................... 219 282 141 64,4 120 42,6

1024 ..................... 267 308 158 59,8 106 34,4

1028 ..................... 277 339 188 67,» 184 54,8

1932 ..................... 209 357 219 73,2 187 52,4

1936 ..................... 335 403 278 83,0 284 70,5

1940 . . . . . . 340 419 277 81,5 315 77,«

(Frisinn. 1924—32.) 1921 . . 261 63 95 71 32 — 1924 . . 264 71 97 89 7 — — 1928 . . 371 122 ni 87 42 — — 1932 . . 406 129 91 134 52 — — 1936 . . 562 98 174 194 90 3 2 1940 . . 595 97 169 249 77 3 —

XIV. Röstfördelningen.

Samtliga. Högern. Folkpart. Soc-dem. Bondeförb. Komm. Nationella.

Den politiska tendensen i Medelby är klar. Under mellankrigsperioden har socialdemokraterna och, ehuru i mindre grad, folkpartiet, övertagit maktställ- ningen från högern och bondeförbundet. Det avgörande året i Medelby var 1932, då högerns idéer kollapsade och den socialistiska världssynen bröt igenom i samhället, men som alltid i Medelby med en kraftig tillsats av frireligiöst folk- frisinne. Medelbys dominerande politiska ideologi är alltså en kompromiss mellan socialism och frisinne, mellan kapitalism och statsreglering. Det synes vara en folkets ideologi, framsprungen ur ortens egna folkliga traditioner och i enlighet med de demokratiska formerna omklädd i en till hälften röd och till hälften kristet-borgerlig dräkt. Högern och bondeförbundet förlorar alltmer greppet om stationssamhället; efter 1936 märker man i stället nya radikala tendenser, då några av samhällets medlemmar för första gången törs öppet bekänna sig till kommunism och nationalism.

För många medelbybor torde det vara en smaksak med vilket parti man röstar. Huvudlinjerna framstår emellertid fullkomligt klara av de ovan citerade siffrorna.

XV. Medelbys budget

1939 fick kommunen in 41147 kr. i kommunalskatt. Skatten var då 4,90 per bevillningskrona. Skattekronorna fördelade sig som följer:

Skattekr. Summa. Till kommunen .................................... ..................... 2,70 22673 kr.

Tingshusmedel .............................. ..................... 0,05 419 „ Till kyrkan ........................................... ..................... 0,51 4282 „ Till skolan ............................................ ..................... 0,72 6046 „ Till pastoratet ...................................... ..................... 0,00 5038 „ Prästerskapets avlöning ...................... ..................... 0,20 1679 » Kyrkoavgift .......................................... ..................... 0,12 1007 „

Det bör observeras, att inga kommunalskattemedel utgår till pingstförsam- lingen, ehuru flertalet av de religiöst intresserade medelbyborna tillhör denna. Inte heller till missionsförsamlingen betalas skatt

22 Allwood-Ranemark Medelby 337

336

XVI. Den föreslagna staten för undersökningsåret 1941 såg ut som följer:

Utgifter:

Fattigvården ................................................................................ 5 000 kr. Barnavården ........................................................................... — Hälsovårdsnämnden ................................................................... 1976 „ Folkskolestyrelsen ...................................................................... 5600 ,, Nykterhetsnämnden ................................................................... 14 »• Familjebidrag till inkallade ........................................................ 2000 ,, Kristidsförbundet ........................................................................ 1646 ,, Polisdistriktet (fjärdingsman) .................................................... 1 148 „ Kassaförlagsfonden ..................................................................... 3000 ,, Anslag till brandstation .............................................................. 3400 ,, Medelby Idrottsförening ............................................................ 100 ,, Gymnastikföreningen ............................................................ 50 » Föreläsningsföreningen ......................................................... 450 ,, Logen Medelby Framtid .............................................................. 15 » Arvode till kommunalordföranden ............................................ 400 ,, Arvoden till taxeringsnämndens ledamöter ............................... 100 ,, Frivillig dispensärverksamhet .................................................... 50 Årsavgift till landskommunernas förbund ................................ 50 ,, Till häradsskrivaren för mantalslängden ................................... 100 ,, Ansvarsförsäkring ................................................................. 75 » Pensionsväsendet (tillägg) .......................................................... 3060 ,, Iordningställande av torget . .................................................... 1000 ,, Räntor och amortering å kommunalhuset ................................. 2 300 ,, Försäkring och planhyra ............................................................. 125 „ Driften av kommunalhuset (vaktmästare etc.).......................... 1 200 ,, Oförutsedda utgifter .................................................................... 1334 » Till rester ................................................................................ 2500 ,, Restitutioner ........................................................................... 7000 ,, övriga kostnader ......................................................................... 120 ,,

Inkomster:

Behållning vid årets slut ........................................................... 1 200 kr. I bank insatta medel för brandstationen .................................. 4200 ,,

torget .......................................... 1000 „ ,, ,, ,, ,, restitutioner ........................ 7000 ,,

Ersättning för minskad progressivskatt ................................ . 1871 ,, Beräknad hyra för lokaler i kommunalhuset ........................... 150 „ Hyra av föreläsningsföreningen ............................................... 50 ,, Att uttaxera 8 000 skattekronor å 4,01 .................................... 32 080 „

Det höga beloppet för restitutioner beror på att brukets ägare överklagade skattemyndigheternas beslut för att få tillbaka en del.

337

XVII. Frågeformulär: De sociala attityderna i Medelby.

1. Hur många invånare har Medelby socken? 2. När ungefär kom järnvägen till Medelby? 3. Finns det stadsplan för Medelby? 4. Hur hög är kommunalskatten i år? 5. Vad heter kommunalordföranden i denna kommun? 6. Vilket politiskt parti har majoritet i fullmäktige? 7. Ungefär hur många röster fick bondeförbundet vid sista valet i denna

kommun? 8. Hur många arbeterskor finns det på den största textilindustrin vid hög-

säsong ? 9. Hur många medlemmar har pingstförsamlingen här?

10. Vad gör Medelby husmodersförening? 11. Är skatterna i grannsocknen X högre, lika eller lägre än här? 12. Finns det fler manliga eller kvinnliga invånare i socknen? 13. Hur många medlemmar har Medelby idrottsförening?

< " "t

14. Kan krig avskaffas? 15. Vilken är krigens viktigaste orsak? 16. Sätt följande nationer i den ordning ni gillar dem: Italien, England, Norge,

Tyskland, Ryssland, Finland, Amerika. 17. Vad heter Sveriges socialminister? 18. Vad menas med L.O.? 19. Nämn något som tillverkas av Kooperativa Förbundet. 20. Skulle det gå med diktatur i Sverige?

21. Tror ni på de dödas uppståndelse? 22. Vad är en ängel? 23. Bör kyrkan skiljas från staten? 24. Bör vi söka omvända hedningar till kristendomen genom missionen? 25. Kan en kristen göra värnplikt? 26. Vad är skillnaden mellan en katolik och en protestant?

27. Anser ni att man kan tala om dansbaneelände i Medelby? 28. Hur många barn bör det vara i varje äktenskap för att befolkningen skall

hållas konstant? 29. Är veckotidningarna farliga för moralen? 30. Är födelsekontroll av godo eller ondo? 31. Bör man inte ha några sexuella förbindelser före äktenskapet? 32. Har städerna fler fördelar än landet? 33. Vilken förbättring behövs bäst på landet? 34. Vilken veckotidning gillar ni bäst? Sämst? 35. Borde det finnas en kooperativ affär i Medelby?

Namn Yrke Ålder

338

Fråga nummer 5 misslyckades, emedan den genom ett förbiseende blivit fel formulerad. Ordföranden i kommunalnämnden var inte samma person som i kommunalfullmäktige; frågan är alltså tvetydig.

Fråga nummer 32 var mindre lyckad och framkallade inga klara attityder. Här nedan följer en analys av svaren på de frågor, som kan besvaras med

Ja, Nej eller Vet inte.

XVIII. De sociala attityderna.

Fråga. Manliga. Kvinnliga. Summa.

Ja. Nej. Vet inte. Ja. Nej. Vet inte. Ja. Nej. Ve

3. 18 — 1 19 2 1 37 2 2 14. 7(3) 10 2 10(4) 10 2 17(7) 20 4 20. (2) 14 3 5 8 9 7(2) 22 12 21. 11 5 3 11 8 3 22 13 6 23. 4 14 1 4 9 9 8 23 10 24. 15 4 o 15 6 1 30 10 1 25. 15 2 2 18 1 3 33 3 5 27. 1 17 1 2 14 6 3 3i 7 29. 6(2) 5 8 3 5 14 9(2) 10 22 30.1 9 6 4 13 3 6 22 9 10 31. 6 10 4 5 13 4 11 23 8 35. 8(1) 11 — 10 12 — 18 23 —

XIX. Frekvenstabell till fråga 16 (nationernas popularitet).

Män. 1 2 3 4 5 6 7 plats.

England......................................... 8 2 8 1 — — — Finland ......................................... 5 2 6 3 1 1 1

Norge ............................................ 3 8 3 3 1 — — Amerika ........................................ 2 5 1 8 2 — — Tyskland ..................................— 1 1 1 .......................................................5 8 3 Italien ........................................... _ _ _ _ _ _ 7 9 3 Ryssland ................................. — — — 3 2 1 12

Kvinnor.

England ........................................ 2 6 5 7 — — — Finland ......................................... 7 5 4 2 3 — — Norge ............................................ 2 7 2 6 2 1 — Amerika ........................................ 7 1 5 5 1 1 — Tyskland ................................. 3 1 5 — 4 3 3 Italien 4 1 8 6 1

XX. Dansbanan. Försäljning av

År. Danskvällar. Totalinkomst. Nöjesskatt. Choklad. Cigarretter. Dricka. 1936 . . 22 2957 kr.* 187 kr. 550 kr. 355 kr. 138 kr. 1937 . . 16 1 550 „ 150 „ 208 ,, 250 ,, ni „ 1938 . . 18 1743 „ 143 264 „ 184 „ 80 ,, 1940 . . 21 2806 ,, 280 ,, 553 ,, 460 „ 114 „

340

T E O R I O C H M E T O D

Sociologien är en så pass ung vetenskap, att dess teori lika litet som dess arbetsmetoder hunnit stabiliseras. Avsikten med detta kapitel är, att för den helt oinvigde i allmänna drag skissera några teoretiska och metodiska huvudpunkter.

Sociologiens studieobjekt är samhället. Men detta säger oss inte

mycket, ty även andra vetenskaper — filosofi, statskunskap, national- ekonomi, statistik, socialpsykologi — har samhället till studieobjekt. Det gäller alltså att närmare formulera de områden, som speciellt stu- deras av sociologien. Dessa är samhällets strukturering och organisa- tion — det kollektiva mänskliga handlandet i alla dess former.

Vi deltar alla från födelsen i ett otal skiftande kollektiv, och måste oundvikligen under längre eller kortare tider identifiera oss med den ena eller andra sociala gruppen. Först tillhör vi familjen, så kanske kindergarten, sedan skolan, klassen, modersmåls föreningen; därpå till- hör vi gruppen studenter och delar allt som utmärker denna grupp; eller kommer vi in på ett kontor, en arbetsplats av vad slag som helst, och tillhör där en ny grupp med nya karakteristika. Fackföreningen, schackklubben, sjukkasseföreningen, idrottsföreningen, t. ex. — någon av dessa kommer vi nog under någon tid av vårt liv att ägna vår lojalitet och vår omtanke. Dessutom tillhör vi hela tiden en annan sorts grupp, den ortsbestämda: byn, köpingen, staden, landet, världsdelen, ja, enligt Auguste Comte till och med mänskligheten som medveten grupp. För att kunna uträtta något krävs samverkan mellan många, och vår gruppanhörighet inskränker sig ingalunda till de ovan uppräknade kollektiven. Kyrkan, fredsföreningen, nykterhetsföreningen, armén, truppen, kompaniet, bolaget, intresseföreningen, kommunalnämnden, verket — alla dessa gör anspråk på vår lojalitet och vårt intresse. Vidare tillhör vi — ehuru kanske mer omedvetet — den stora köns- gruppen manliga eller kvinnliga; civilståndsgrupperna gifta, ogifta,

341

frånskilda, änkor eller änklingar; en viss bestämd åldersgrupp, t. ex. tjugufemåringar eller femtiåringar; en yrkesgrupp, t. ex. grovarbetare, snickare, metallarbetare, lärare eller hårfrisörer; en språkgrupp, t. ex. tysktalande, svensktalande, kinesisktalande; en nationsgrupp, t. ex. schweizare, amerikaner, norrmän, finnar; slutligen eventuellt en ras- grupp (ehuru teorierna här är fullkomligt oense, och det kanske vore bättre att tala om en hudfärgsgrupp) som t. ex. vita, svarta, röda o. s. v. Det vore säkert möjligt att nämna många andra slags grupper, som vi med eller mot vår vilja måste tillhöra under vår livstid. De här anförda är mer än tillräckliga för att visa vilken oerhört skif- tande och intressant struktur det levande samhället har, och hur svåra de sociologiska arbetsuppgifterna är.

Man brukar för bekvämlighetens skull särskilja fyra sorters huvud- grupper i den sociologiska diskussionen:

1) biosociala, som betingas av släktets fortplantning: familjen; 2) geosociala, som betingas av den geografiska lokaliteten: byn,

staden, trakten; 3) funktionellt sociala, som betingas av ett gemensamt, icke direkt

biosocialt intresse: kyrkan, bolaget, fackföreningen, klubben; 4) statistiska (eller sociala) kategorier: könsgrupper, åldersgrupper,

civilståndsgrupper. Medelby är i sig själv en geosocial grupp; inom denna geosociala

grupp finns givetvis både biosociala, funktionellt sociala grupper och alla de statistiska kategorierna. Det är sociologiens uppgift att studera hur dessa grupper beter sig inbördes och sinsemellan; att fastställa relationerna dem emellan med statistiska fakta och korrelationer; att beskriva betingelserna för deras uppkomst och utveckling, avtagande och död.

Stundom tar sig gruppernas liv och verksamhet uttryck i institu- tioner. Sålunda finner den andliga kyrkan sitt materiella uttryck i en institution, en kyrkobyggnad eller ett kapell. Kommunen vinner kanske materiellt uttryck i ett speciellt kommunalhus, idrottsföreningen i ett idrottshus, arbetarrörelsen i ett folkets hus o. s. v. Andra grupper vinner aldrig uttryck i materiell form, t. ex. könsgrupperna, folkskock- ningen runt en bilolycka eller sextifemåringarna.

Därpå gäller det för sociologien att beskriva den inre strukturen i

alla dessa mångskiftande grupper. Organisationsprinciperna, författ-

342

ningarna, och lagarna eller — vilket är betydligt svårare — de sociala vanorna, beteenderegelbundenheterna (folkways and mores, behavioural patterns, eller mönstren). Inte heller får man fatta grupperna som statiska, en gång givna enheter; tvärtom är deras dynamiska karaktär deras viktigaste aspekt. Vad händer med en grupp — en stad, t. ex. — om dess produktion under en kris immobiliseras ? Vilka förändringar i det sociala beteendet inträder? Hur förändras ledarskapet? Uppstår alltid under sådana förhållanden diktatorstyper? Är andra struktur- förändringar tänkbara ?

För ett rikt utvecklat, sunt och harmoniskt gemenskapsliv bör ett mänskligt kollektiv varken vara för stort eller för litet. Den socio- logiska teorien sysslar med gruppernas optimala storlek — den storlek, där man med bibehållen gemenskapskänsla uppnår den största effek- tiviteten. Centralisering och decentralisering, rationalisering och ut- spridning blir väsentliga frågor.

En organisk grupp har vissa kollektiva behov — samlingslokaler, bibliotek, läsrum, musik- och teaterrum, idrottsplatser, tvättstuga, bad- inrättning, föreningsrum — som inte utan fara för gruppens hälsa kan negligeras. Sociologien arbetar med bestämmandet av dessa behov i relation till olika sorters kollektiv; andra sociala verksamhetsområden, såsom stadsplanering, arkitektur, kommunal administration och folk- bildningsverksamhet tangeras här; de olika socialteoretiska synpunk- terna kräver samordning och samarbete.

Då en större grupp utsätts för yttre tryck, är det som professor Bartlett i Psychology and the Soldier påpekat, regel att antalet funk- tionellt sociala grupper minskar; man kan konstatera en allmän inrikt- ning på den större gruppens livsbetingelser, förutsatt att den större gruppen kan räkna på medlemmarnas lojalitet.

Detta för oss in på ett av de svåraste sociologiska problemen: Hur uppbyggs lojalitet? Hur vidmakthålls den? Denna fråga blir uppen- barligen av största betydelse t. ex. för dem som organiserar militära grupper. Dr Maccurdy framställer i Mind and Money ett antal viktiga synpunkter på dessa problem, som för den som har intresse av socio- logisk och socialpsykologisk teori är väl värda ett närmare studium.

Vanligen kan ju inte ett helt kollektiv på en gång studeras i aktivi- tet; det blir nödvändigt att en efter en studera de individer, som tillsammans bildar kollektivet i fråga. Öm vi nu skriver upp vad en individ har att förmäla i ett visst sammanhang, såsom t. ex. sker vid

343

gallupinstitutets opinionsmätningar, hur skall vi kunna veta, att det han säger verkligen förebådar en motsvarande handling från hans sida? Kan det inte lika väl vara så, att hans attityd bara är en kon- ventionell fras, som han medvetet eller omedvetet hasplar ur sig för att bli kvitt intervjuaren? Är dessa intervjusvar inte ofta rena skojet med lättrogna fältarbetare? Kan man lita på en attityd, eller är det rikhaltiga attitydmaterial, som t. ex. i föreliggande undersökning pre- senteras, fullkomligt intresselöst ur vetenskaplig synpunkt?

Problemet är teoretiskt av stor vikt. Många framstående statistiker vill helt enkelt negligera attityderna vid sociala undersökningar. Men det rent mänskliga innehållet uttrycks alltid bäst i den spontana atti- tyden, och utan redovisade attityder skulle en sociologisk undersök- ning lätt kunna förfalla till statistiskt tabellrytteri. Attitydforskningen är en oumbärlig del av den empiriska sociologien; likafullt kvarstår problemet om attitydens vetenskapliga pålitlighet och måste besvaras.

Dr Fritz Croner har i en uppsats kallad "Sociala attityder och den empiriska sociologien" (Statsvetenskaplig Tidskrift, häfte 3—4, 1938) utförligt redogjort för attitydproblemet. Dr Croner ansluter sig principiellt till de definitioner, som lämnats av E. Faris och F. H. Allport (enligt vilka en attityd är "a tendency to act" och "a prepar- ation in advance of the actual response"), men tillägger som sin egen definition: "Jag vill därför beskriva de sociala attitydernas förhållande till handlandet som en chans till en motsvarande social handling. Mel- lan sociala attityder och socialt handlande existerar m. a. o enligt min uppfattning ett visst sannolikhetsförhållande."

Att det i vissa fall kan råda en hög positiv korrelation mellan attityd och handling bevisar bl. a. det faktum, att skillnaden mellan opinions- mätningsinstitutens förutsägelser för presidentvalet i Amerika 1936 och de verkliga valresulteten var, för

1,0 proc. 6,9 „

7,9 ,,

Fortune Gallup Crossley

Här rådde uppenbarligen ett pålitligt sannolikhetsförhållande mellan amerikanarnas politiska attityder och deras politiska handlande. I detta sammanhang skall endast en ytterligare synpunkt på attitydfrågan framhävas. Det har varit vanligt att anta, att människornas inställning till sin omvärld helt betingades av en viss faktor, t. ex. den ekono-

344

miska. Sålunda antar Marx och de flesta kommunistiska teoretiker, att arbetarklassens fattigdom automatiskt gör dem proletärt inställda: de har enbart på grund av sitt ekonomiska läge en proletär attityd, med allt vad .denna innebär. Detta är mycket sannolikt; likafullt visar många undersökningar, att det ingalunda är givet. Ett mycket roande exempel på motsatsen kommer från en opinionsmätning i Förenta staterna, där ett institut frågade: Vilken samhällsklass anser ni er tillhöra? En utfattig neger, hos vilken man enligt Marx förvisso kunde väntat sig en proletär attityd, svarade, att han ansåg sig tillhöra över- klassen. Den ekonomiska faktorn i och för sig är inte enbart be- stämmande för den sociala inställningen.

På samma sätt har man ofta antagit, att tillhörighet till en viss nation automatiskt bestämmer attityden, och att det följaktligen är meningslöst att efterfråga attityder. En svensk skulle t. ex. automatiskt ha en "svensk" attityd. Återigen vill man göra gällande, att en social attityd skulle vara betingad av en enda faktor, i detta fall nations- faktorn ; även här är det sannolikt, men på intet sätt givet eller nöd- vändigt. Vi drar alltså den slutsatsen, att det är fel att återföra människornas sociala inställningar och hållning på en enda faktor, hur viktig och dominerande denna än kan tyckas vara. Om vår slut- sats är riktig, måste det vara angeläget att vid alla sociologiska under- sökningar utförligt redovisa och diskutera de attityder, som fram- kommit.

Innan vi övergår till fältarbetets metodiska frågor, skall vi i korthet beröra ett teoretiskt problem, som står i centrum av allt sociologiskt arbete.

Det är utan vidare klart, att man vid studium av ett socialt kollektiv i det stora flertalet fall inte kan direkt utfråga varje individ, som tillhör detta kollektiv. Låt oss anta, att vi vill undersöka hur många invånare i Sverige som på lördag kväll åhör optimisten och pessimisten i radio. Teoretiskt vore det möjligt att fråga var och en av Sveriges över sex millioner inbyggare. Faktiskt låter det sig inte göra, och det är också alldeles onödigt. Det räcker med att fråga ett urval ur hela befolkningsmassan, ett s. k. "sample". Men det duger givetvis inte att fråga vilket urval som helst. Om vi t. ex. frågade publiken vid dans- palatsen i Stockholm, skulle vi med -största sannolikhet f å till resultat, att så gott som ingen i Sverige hörde på optimisten och pessimisten, emedan publiken i fråga just vid den tiden befinner sig vid sina

345

respektive "hak", eller är på väg dit. Ett sådant urval vore inte repre- sentativt för hela befolkningsmassan. Frågan blir då hur man skall f å fram ett så representativt urval, att man genom att bara fråga ett mycket litet antal personer ändå kan f å siffror som med säkerhet gäller för hela befolkningen.

Låt oss anta, att det bland Sveriges något över sex millioner in- vånare finns 33 proc. arbetare, 33 proc. bönder och 33 proc. "andra" (tjänstemän, företagare, anställda i handel och samfärdsel etc). Vi har nu utskilt tre sociala kategorier inom befolkningen, och vet i vilka proportioner de förekommer. Allt vi har att göra för att f å ett representativt urval är att låta dessa tre kategorier förekomma i vårt urval i samma proportioner, som de har i hela befolkningen. Om vi bestämmer oss för att fråga 1 000 personer, bör alltså 333 vara arbe- tare, 333 bönder och 333 "andra". Frågar vi 2000 personer, måste vi ha 666 arbetare, 666 bönder och 666 "andra" för att få represen- tativiteten fullgod. En viktig sociologisk regel är alltså, att varje social- grupp i det stora samhället måste vara representerad i "miniatyrsam- hället" (vårt urval eller "sample") enligt exakt de proportioner, i vilka de förekommer i det stora samhället.

Vi har nyss sett, att människorna tillhör ett otal grupper och kate- gorier under sin livstid. Därav följer, att det ofta kan bli mycket besvärligt, att i ett urval f å fram alla dessa grupper i deras exakta proportioner. Desutom spelar den geografiska distributionen av grup- perna en viss roll, som alltid måste tas med i beräkningen — om man nämligen sysslar t. ex. med de sociala opinionerna eller attityderna i ett helt land. Gäller studiet en viss grupp, t. ex. familjen, förenings- livet i en viss stadsdel el. dyl., förenklas problemet avsevärt.

Återstår frågan om urvalets storlek. Många människor blir mycket förvånade, då de får veta hur små urvalen kan vara och ändå ge mycket pålitliga resultat. Ja, i samband med det svenska gallupinsti- tutets undersökning om parti förbudet insinuerade vissa tidningar i helig ilska att det var fråga om "skoj" med allmänheten! Förutsatt att de ovan skisserade reglerna för urvalets sammansättning följts, kan man i vanliga fall mycket väl nöja sig med att fråga 900 till 3 600 personer. Professor Brown vid Harvard har gjort en sammanställning av urvalets storlek för så gott som fullständig säkerhet (vid olika inbördes procentfördelning av åsikterna). Ur hans tabell citeras här några siffror:

346

3 sigma Åsikternas inbördes procentfördelning, felmarginal. 20—80 30—70 40—60 50—50

0,1 proc ................... 1440 000 1 890 000 2 160 000 2 250 000 0,5 „ ....................... 57 000 75 000 86 000 00 000 1,0 „ ............ 14400 18900 21600 22500 2,0 „ ............ 3600 4725 5400 5625 3,0 „ ............ 1600 2100 2 400 2 500 4,0 „ ............ 900 1181 1350 1406 5,o „ ............ 576 756 864 900

10,0 „ ............ 144 189 216

Ett exempel klargör tabellens användning. Låt oss anta, att vi nöjer oss med 3 procents felmarginal på vårt resultat. Om vi efter en för- undersökning har skäl att förmoda, att en mycket stor grupp, ungefär fyra femtedelar av hela den undersökta massan, kommer att ha en inställning, medan bara en mycket liten grupp — den återstående femtedelen — kommer att ha motsatt inställning, räcker det att fråga 1 600 personer (förutsatt givetvis att dessa 1 600 personer är så sam- mansatta, att de proportionsvis representerar det "stora" samhällets kategorier). Skulle vi däremot ha skäl att förmoda, att åsikternas fördelning är mera jämn — t. ex. att hälften är för och hälften emot — måste vi för säkerhets skull fråga betydligt fler. Enligt Brown be- höver vi då, med 3 procents felmarginal bibehållen, fråga ända till 2 500 personer för att vara så gott som fullständigt säkra. Dessa be- räkningar får anses gälla för en befolkning på något över 100 millioner. Huruvida de gäller för större massor diskuteras inte av Brown, kanske emedan så stora referenda e j varit aktuella.

Det bör emellertid framhållas, att man vid sociologiskt fältarbete inte bör låta sig toppridas av statistiska representativitetskrav. Socio- logien måste ofta vara rent deskriptiv, särskilt då det gäller attityder och organisationsfrågor. Det gäller här som alltid, att hålla den gyllene medelvägen mellan ensidigt tabellrytteri å ena sidan och konstnärlig intuition å den andra. För att ge en fyllig bild av kollektivt mänskligt liv är bådadera nödvändiga.

S O C I O L O G I S K A M E T O D E R

De sociologiska arbetsmetoderna är i huvudsak sex. Det säger sig självt, att man i praktiken använder den metod, som är lämpligast för ett givet mål; ofta blir det en kombination av två eller flera metoder.

347

1. Observation

Många sociala händelser — en gudstjänst, ett politiskt möte, en fotbollsmatch — kan endast registreras genom observation. Som regel bör minst två fältarbetare samtidigt vara närvarande i dessa fall, så att deras redogörelser sedan kan korrigera och komplettera varandra. Av en sociologisk fältarbetare krävs att han eller hon har ögon för allt; det vardagliga snarare än det egendomliga; det banala mer än det iögonfallande. Film och kamera blir här till god nytta.

Alla observationer skall nedtecknas samma dag. Till och med mycket tränade fältarbetare glömmer på ett par timmar skuggorna och övertonerna i den bild de har att förmedla. Alla redogörelser skall dateras och förses med uppgift om den tid på dagen, då observa- tionen verkställdes.

2. Intervju

Det stora flertalet av iakttagelserna under ett fältarbete görs genom intervjuer. Ibland är det klokt att under intervjuens gång nedskriva ordagrant vad som sägs (såväl frågor som svar!); i andra fall kan det vara bättre att vänta tills intervjun är avslutad för att inte genera den intervjuade. En intervju kan vara avsedd att framkalla attityder i största allmänhet, eller kan vara mer objektbegränsad. Ofta har in- tervjuaren ett schema i sitt huvud, efter vilket frågorna ställs.

Man måste alltid betänka, att intervjuaren troligen har en betydligt högre bildning än den intervjuade, samt troligen en annan social ställ- ning. Härav följer dels, att den intervjuade känner sig generad och inte vill göra sig löjlig inför en främmande, vilket i sin tur ofta leder till att han eller hon svarar för att verka bildad och inte med sina verkliga reaktioner; dels, att intervjuaren måste anpassa sitt tal efter den tilltalade och inte blanda in konstiga ord och vändningar, som hör hemma i en annan social miljö. Ett ordagrant referat blir under sådana förhållanden givet att föredraga framför intervjuarens senare uttolkningar.

En särskild sorts intervjuer är nyckelpersonsintervjuerna. I varje socialgrupp sitter vissa ledande personer inne med upplysningar om hela sin grupp. Det kan ofta spara tid att vända sig enbart till dessa. Om man vill ha reda på brottsligheten på en ort, är det meningslöst att intervjua alla invånarna; landsfiskalen kan ge samma svar på tio

348

minuter. Men sådana intervjuer måste tas med stor försiktighet. En nyckelperson brukar nämligen ha en särskild attityd till sin grupp och utomstående. Ibland vill han skryta, ibland dölja något som är pinsamt för honom själv eller gruppens prestige. Som regel bör alltså nyckel- personens attityd och upplysningar jämföras med gruppmedlemmarnas; därigenom kommer man också ledarfrågan på spåren.

En kombination av intervju och observation är case studyn. Case study betyder ordagrant "studium av ett fall", och används för att beteckna ett långvarigt och noggrant studium av t. ex. en viss individs levnadslopp, en viss bondgård etc. Besläktade är activity studies, en beskrivning över hur en familjs eller individs sociala aktivitet ut- vecklat sig (enligt egen berättelse). Det är en slags intensivanalys, som tränger på djupet och ofta ger förklaringen till saker, som undgår uppmärksamheten vid intervjuer och formulärundersökningar. I före- liggande undersökning används case studymetoden bl. a. på en viss bondgård, som under över en månad var föremål för ständig obser- vation. 3. Formulär

Formulär (enquéte-) metoden har särskilt i Amerika varit våldsamt populär. Numera har en reaktion mot dess överdrifter inträtt. Vid denna metod uppgörs en serie frågor, som skall ge lösningen på ett visst problem, t. ex. tillståndet hos lantbrukarna runt Medelby, var- efter formuläret antingen ifylls av intervjuaren efter muntliga frågor, eller av försökspersonen. Den stora fördelen med formulärmetoden är att alla svaren blir jämförbara, och därför kan behandlas enhetligt och ge en stor totalbild av ett visst problem.

Såvida avsikten inte är, att genom formuläret framkalla vissa all- männa attityder (vilket stundom kan vara mycket värdefullt) måste man vid utarbetandet noga tillse, att frågorna motsvarar sitt objekt. I föreliggande undersökning användes t. ex. formulär vid arbetsunder- sökningen på en textilfabrik. Innan formuläret sammansattes, hade fältarbetarna grundligt studerat fabriken och rådgjort med ledningen om detsamma; trots detta medtogs frågor, som förvillade arbeter- skorna, emedan de låg utanför deras erfarenhetssfär.

Formulärets frågor får icke vara allmänna och vaga. Man får e j fråga "Vet ni vad denna maskin kostar?" ty svaret kan ju bli "Ja",

vilket saknar allt intresse. Frågan skall lyda "Hur mycket kostar den maskin vid vilken ni arbetar?".

Frågorna får icke innehålla suggestioner (vara "leading questions"). Den amerikanske sociologen och föreståndaren för Fortuneinstitutet, Elmo Roper har med ett opinionsmätningsinstrument bevisat, att "fär- gade" frågor i vissa fall förändrar svaret. Till olika grupper ställdes samma fråga, men formulerad på tm olika sätt: i ) neutralt, 2) för- färgad, 3) mot-färgad. Den ena frågan gällde, om Hitler avsåg att erövra Amerika. Här spelade propaganda formuleringen ingen roll; hur frågan än färgades, ansåg ungefär 68 procent av befolkningen, att Hitler ville dominera Amerika. Den andra frågan gällde, om arbe- tarna skall ha rätt att strejka. Roper konstaterade här, att propaganda- formuleringar mot arbetarnas rätt att strejka påverkade resultatet av- sevärt. Slutsatsen är alltså, att oneutrala formuleringar och suggestions- frågor kan påverka svaren. Det enda sättet att vara fullkomligt säker på neutral formulering är att anställa en förundersökning (s. k. "pre- testing"), och sedan stryka de formuleringar, som verkat suggestivt.

4. Experiment

Att vi inte kan anordna "naturvetenskapliga" experiment i sam- hället utan diktatorisk makt — om det ens då är möjligt — har fram- gått av den föregående diskussionen. Men experiment i liten skala kan mycket väl anordnas. I den föreliggande undersökningen fick skolbarnen i Medelby folkskola i uppgift att skriva uppsatser om vad de skulle göra, om de fick 50000 kronor.

5. Material- och dokumentinsamling

En hel del skrivna och tryckta dokument brukar ju finnas som be- rör föremålet för undersökningen. Tidningsreferat, annonser, affischer, brev, texter vid föreningarnas underhållningar, program, donations- dokument o. s. v. kan belysa gruppens liv. Medelby har ingen tidning, varför dylika referat i stort sett saknas. Makarna Lynd däremot kunde göra flitigt bruk av tidningarna i Middletown.

6. Den officiella statistiken

Ett flertal uppgifter — särskilt demografiska och ekonomiska — brukar finnas i den officiella statistiken. För Medelby gällde det att genast vid undersökningens början sammanställa ortens befolknings-

3Si

350

och inkomstpyramid från tillgängliga längder. Ortens befolknings- utveckling, ekonomiska utveckling, politiska ställningstagande m. m. fås ur kommunalstatistiska och statistiska årsböcker. En del halv- officiell statistik, som t. ex. köpmannaförbundens, får dock tas med en viss försiktighet. Det är visst inte givet att köpmanna förbundens prislistor gäller ograverade på alla de orter, där de antas gälla. Dyr- ortsgrupperingens uppgifter om levnadskostnaderna får också tas med ett stort granö salis. Jämför priset på tjänster med priset på varor!

Överhuvud rör ju den officiella statistiken sig med medeltal för så stora grupper och områden, att det mycket väl kan hända, att inte ett enda medeltal stämmer för en viss geosocial grupp som t. ex. Medelby. I detta sammanhang skulle man vilja efterlysa en bättre lokalstatistik, i synnerhet ekonomisk, inom varje kommun. I den före- liggande undersökningen var det endast tack vare den nya kristids- förvaltningen som ett stort antal ekonomiska data utan alltför stort besvär kunde bli tillgängliga.

O M B E G R E P P E T M E D E L B Y

Ordet Medelby — lånat från det amerikanska Middletown — har på svenska associationer med Medelsvensson, medelsvensk och medel- tal. Det synes innebära, att det undersökta stationssamhället skulle vara typiskt, att det skulle vara ett slags koncentrat av alla statistiska medeltal för den svenska agglomererade samhällstypen. Och från alla håll har den kritiken riktats mot undersökningen, att det undersökta samhället på intet sätt är typiskt. Än har den ena detaljen, än den andra framdragits, som inte alls stämmer med de kända statistiska medeltalen för den svenska landsbygden. Kritiken är riktig. Men den förfelar sitt mål. Ty om Medelby fattas på så sätt, existerar över- huvudtaget inte ett typiskt svenskt stationssamhälle; alla tänkbara sam- hällen visar i det ena eller andra avseendet avvikelser från "medeltalet av alla medeltal".

Avsikten med undersökningen, som även angavs då penningmedel söktes, var bl. a. just att visa hur litet man i själva verket kan rätta sig efter de nationellt statistiska medeltalen. Vi läser i Statistisk Års- bok i Tabell 210 (1940), att svenska kördrängar med stat i genom- snitt har 899 kr. i kontantlön. Detta fäster sig i minnet, och man kan lätt börja tro, att kördrängar i Västerbotten och Skåne och Bohus- län verkligen har 899 kr. i lön. Men i verkligheten är det mycket möj- ligt, att inte en enda kördräng i Sverige har 899 kr. De regionala differenserna är också mycket stora för alla sociala medeltal, och en viss summa betyder helt olika saker om den sätts i relation till en viss situation eller till en annan. En inkomst på 1 000 kr. betyder i relation till stockholmssituationen ett mycket mindre värde i realkapital än i relation till medelbysituationen, för att ta ett uppenbart exempel. Stock- holm och Medelby ligger i helt olika dyrortsgrupper.

För invånarna i ett sådant samhälle som Medelby är de nationella medeltalen av föga intresse. I vissa fall råkar Medelbys värden ligga nära de nationella medeltalen, i andra ligger de på ett större avstånd.

23 Allwood-Ranemark Medelby 353

352

Det är alltså inte det nationalstatistiskt typiska, som fås fram genom en undersökning som den här föreliggande, utan en sociologisk situa- tion, som möjligen kan vara typisk. Den sociologiska situationen låter sig omöjligen reducera till enbart statistiska medeltal; den måste fattas gestaltmässigt, icke utifrån ett atomistiskt utgångsläge.

Begreppet Medelby är alltså sociologiskt, icke statistiskt. Sociologien gör bruk av statistiken som ett av sina uttrycksmedel, liksom den gör bruk av nationalekonomien och socialpsykologien; men detta innebär inte att man kan göra ett sociologiskt begrepp identiskt med ett statis- tiskt eller ekonomiskt.

Däremot har begreppet Medelby mycket att göra med den tyske sociologen Max Webers "idealtyp". Ett citat från Max Weber (Ge- sammelte Aufsätze zur Wissenschaftslehre, ref. av Roscher) :

"Die Geschichte will, wie die Poesie, das volle Leben erfassen, das Aufsuchen von Analogien ist Mittel zu diesem Zweck, und zwar ein Werkzeug, 'mit dem sich der ungeschicktere leicht verletzen kann\

. . . aber kein Gattungsbegriff hat als solcher 'typischen' Gharakter und einen reinen gattungsmässigen ,Durchschnittstypus, gibt es nicht. Wo immer wir — z. B. in der Statistik — von 'typischen' Grössen reden, liegt mehr als ein blosser Durchsohnitt vor."

Ty så snart det är fråga om kulturbetydelsen av något, kommer begreppen att anta idealtypisk karaktär, menar Max Weber. Ändamålet med sådana idealtypiska begrepp är raka motsatsen mot ändamålet med statistiska medeltal, fortsätter Max Weber:

"Denn Zweck der idealtypischen Begriffsbildung ist es iiberall, nicht das Gattungsmässige, sondera umgekehrt die Eigenart von Kul- turerscheinigungen scharf zum Bewusstsein zu bringen."

Max Webers definition av idealtypen är genial, men som han själv säger, ett "redskap med vilket den oskicklige lätt kan skada sig":

"Er (der Idealtypus) wird gewonnen durch einseitige Steigerung eines oder einiger Geschichtspunkte und durch Zusammenschluss einer Fulle von diffus und diskret, hier mehr, hier weniger, stellenweise gar nicht vorhandenen Einzelerscheinungen. . . zu einem in sich ein- heitlichen Gedankenbilde. In seiner begrifflichen Reinheit ist dieses Gedankenbild nirgends in der Wirklichkeit empirisch vorfindbar, es ist eine Utopie."

Otvivelaktigt har Max Weber rätt från sin utgångspunkt. Men han säger också, att det är den historiska vetenskapens uppgift att över-

353

vinna idealtypen och gå verkligheten inpå livet. Så är det också med den moderna sociologien, som är i stånd att gå ett steg längre än Max Weber var. Varken Middletown eller Medelby har förblivit tankebilder i några forskares hjärnor; praktiskt fältarbete har kon- fronterat deras tankebild med verkligheten, och tankebild och verk- lighet har ingått förening i redovisningen. Det måste alltså klart sägas ifrån, att Max Webers reservation, att idealtypen som ingrediens kan ha enstaka företeelser, som på sina ställen överhuvud inte existerar, inte äger sin riktighet beträffande "idealtypen" Medelby. Antingen finns företeelsen, i vilket fall den är redovisad, eller också finns den inte — ur synpunkten bedömning av de gjorda slutsatserna.

Begreppet Medelby eftersträvar alltså inte någon självständig existens, inte ens bland de sociologiska begreppen. Det har fått göra tjänst som sammanfattande symbol i den föreliggande undersökningen, och det kan hända att dess tjänst därmed är slut. Nya undersökningar kommer att införa andra samhällstyper och historiens dynamik kom- mer att nödvändiggöra andra tolkningar av verkligheten.

354

B I B L I O G R A F I

Allport, F., Social Psychology. Cambridge, Mass. 1924. Äurén, Sven, Livet i Stockholm. Stockholm 1942. Barnes-Becker, Contemporary Social Theory. New York 1940. B artlett, F. C, Psychology and the Soldier. Cambridge 1927. Benjamin, Walter, t)ber einige Motive bei Baudelaire. Zeitsehrift fiir Sozial-

forschung. New York. Booth, Charles, Life and labour of the people in London. London 1002. C eder ström, Hjalmar, En högvärdig invalid- och ålderdomsförsörjning. Stock-

holm. Comte, Auguste, Cours de philosophie positive. Paris 1008. C röner, Fritz, De svenska privatanställda. En sociologisk studie. Stockholm 1939. — De sociala attityderna och den empiriska sociologien. Uppsats i Statsvet.

Tidskrift, häfte 3—4, 1938. — Gallup — opinionsundersökningarnas problem. Stockholm 1943. Durkheim, Emile, Le Suicide. Paris 1930. Eliot, T. S., The idea of a Christian Society. London 1939. Fotsom, J. K., The Family. New York 1934. Fransson, Evald, Barnbegränsningens orsaker. Stockholm 1942. Freud, Sigmund, Massenpsychologie und Ich-analyse. Wien 1921. Furuskog, Jalmar, Det svenska kulturarvet. Stockholm 1941. Gallup-Rae, The Pulse of Democracy. New York 1940. Glover, Edward, War, Sadism and Pacifism. London 1933. Hansson, Sigfrid, Den svenska fackföreningsrörelsen. Stockholm 1938. Heckscher, Eli, Industrialismen. Stockholm 1938. — Ekonomisk-historiska studier. Stockholm 1936. — Svenskt arbete och liv från medeltiden till nutiden. Stockholm 1941. Hedin, Göran m. fl., Sandviken — Ett svenskt järnbruk. Uppsala 1938. Hofsten, Birgitta von, Deltidsarbete. Stockholm 1041. Hofsten, Erland von, Hur den svenska landsbygden avfolkas. Stockholm 1940. Hyrenius, Hannes, Livsvilja eller Folkdöd. Lund 1041. Jacobsson, Gunne, Samhällsutvecklingen och utbildningsbehovet. Artikelserie i

Fackföreningsrörelsen, 1941, n: r 46 ff. James, William, The Varieties of Religious Experience. New York 1937. Jennings, Hilda, Brynmawr: A study of a distressed area. London 1934. Joad, C. E. M., Why War? Harmondsworth 1939. Kaila, Eino, Personlighetens Psykologi. Tammerfors 1939. Klineberg, Race Differences. New York & London 1935.

355

Koffka, Kurt, Principles of Gestalt Psychology. London 1936. Lazarsfeld-Jahoda, M\arie, Die Arbeitslosen von Marienthal. Leipzig 1933. Li, An-che, Artiklar i Yenching Journal of Sociology. Peking. Lippmann, Walter, Public Opinion. New York 1041. Lundman, Bertil, Sveriges religiösa geografi. 1941. (Ingår som n : r 21 i

C. W. K. Gleerups småskriftsserie i teologiska och kyrkliga ämnen.) Lynd, Robert and Helen. Middletown. »London 1929. — Middletown in Transition. New York 1937. MacCurdy, John T., Mind and Money. London 1932. Madge—Harrison, First Year's Work. London 1938. —- Britain by Mass Observation. Harmondsworth 1939. Malinowski, Bronislaw, Sex and Repression in Savage Society. London 1927. Manniche, Peter, Danmark — A Social Laboratory. Oxford 1939. Marc-Wogau, Konrad, Kritiska studier i social filosofi och etik. Uppsala 1939.

(Kap. om "Begreppet social attityd i amerikansk socialpsykologi.)

Marx, Karl och Engels, Friedrich, Kommunistiska Manifestet 1848. — Das Kapital. Berlin 1926—29. Massey, Philip, Portrait of a Mining Town. Serien Fact, London 1937. Mead, Margaret, Sex and Temperament in Primitive Society. New York 1935. Mess, Henry A., Social Structure. London 1942. Mumford, Lewis, The Culture of Cities. Svensk titel: Stadskultur. Stockholm

1942.

Myers, Charles, Industrial Psychology. London 1929. Myrdal, Gunnar och Alva, Kris i befolkningsfrågan. Stockholm 1935. Noelle, Elisabeth, Mässen- und Meinungsforschung in der U. S. A. Nordström, Ludvig, A.-B. Nordeuropas Förenade Bönder. Stockholm 1931. — Lort-Sverige. Stockholm 1938. Pareto, V., The Mind and Society. New York 1935. Park-Burgess, The City. Chicago 1928. P. E. P. (Political and Economic Planning). The British Press. London 1938. — En serie småskrifter om sociala problem i England. Pfannenstill, Bertil, Det kyrkliga och det okyrkliga Sverige. Några sociologiska

problem. (Upps. i Svensk Tidskrift, 1942, häfte 6.) — Method and Object in Sociology. Theoria, Vol. VIII, 1942. Roper, Elmo m. fl., Artiklar från tidningen Fortunes (U. S. A.) opinionsmät- ningsinstitut. Ross, E. A., Social control. New York 1932. Rousseau, Jean-Jacques, Le Contrat Social. Sköld, Per Edvin, Kommunalkunskap. Stockholm 1935. Smith, Adam, An inquiry into 'the nature and causes of the wealth of Nations.

London 1938. Social-Medicinsk Tidskrift. Artiklar i befolknings- och hälsofrågor. Sorokin, Pitirim, Social Mobility. New York & London 1928. Sorokin-Zimmermann, Principles of Rural-Urban Sociology. New York 1929. Sumner, W. G., Folkways. Boston 1906.

Svantesson, Allan, Folkmoral och nöjesliv. Stockholm 1042. Svenska Gallupinstitutet. Artiklar i D. N. och Vi 1041—42 etc. Söderberg, Tom, I stället för världsplan — dét möjliga. Stockholm 1941. Tag or e, Rabindranath, Nationalism. London 1937. Thermwnius, Edvard, Vad ungdomen vet om samhället. Artiklar i Sv. D. 3 och

9 sept. 1042. Thomas, W. L, The Polish Peasant in Europé and America. New York 1927. Thouless, Robert, General and Social Psychology. London 1937. Thrasher, The Gang. Chicago 1927. Thömberg, E. H., Stad och stadsbygge i Sverige. Malmö 1940. — Frälsningsarmén. Stockholm 1939. — Sverige i Amerika — Amerika i Sverige. Stockholm 1938. Tingsten, Herbert, Den svenska socialdemokratiens idéutveckling. Stockholm

1041. — Artiklar i Mellanfolkligt Samarbete och Tiden om Sv. Gallupinstitutet. Weber, Max, Gesammalte Aufsätze zur Wissenschaftslehre. Tubingen 1922. Western Electric. Unders, refererad i Reader',s Digest och Teknisk Tidskrift ("Om arbetsglädje"). William-Olsson, William, Huvuddragen av Stockholms geografiska utveckling 1850—1930. Stadskollegiets utlåtanden och memorial 1937, n : r 11. — Stockholms framtida utveckling. Stockholm 1941. Wohlin, Margit, Kan familjen räddas? Stockholm 1943. Young, Kimball, Social Psychology. New York 1931. Zorbaugh, The Gold Coast and the Slum. Chicago 1930. Åhrén, Uno m. fl., Bostadsfrågan som socialt planläggningsproblem. Stockholm

1932. — Några synpunkter på Gästriklands nutida byggnadskultur. Sv. Turistför.

Årsskrift 1932. — Teknik och politik i stadsbyggandet. Byggnadsträarb. n: r 2—6, 1939. — Reformera den kommunala organisationen! Tiden n : r 4, 1941. — Arkitektur och demokrati. Stockholm 1942. — Företagslokaliseringen och kommunerna. H. T. 8 sept. 1942. Åkerman, Brita, Familjen som växte ur sitt hem. Stockholm 1941. Åkesson, Elof, Folket i Nifelhem. Lund 1942.