Elektromyografisk biofeedback i

styrketräning

- effekter av fem veckors träning på

muskelaktivering och styrka

Viktoriia Larsson

GYMNASTIK- OCH IDROTTSHÖGSKOLAN Examensarbete 104:2011

Magisterkurs i idrott 2010-2011 Handledare: Maria Nordlund Ekblom

Electromyography biofeedback in

strength training

- effects of five weeks training on muscle

activation and strength

Viktoriia Larsson

THE SWEDISH SCHOOL OF SPORT AND HEALTH SCIENCES

Graduate essay 104:2011 Magister Education Program in Sport 2010-2011

Supervisor: Maria Nordlund Ekblom

Sammanfattning

Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie var att jämföra effekterna av excentrisk isokinetisk träning med och

utan elektromyografisk biofeedback (EMG BF). För att uppfylla syftet användes följande

frågeställningar: Resulterar träning med EMG BF i en större styrkeökning än utan? Ökar den

viljemässiga aktiveringsförmågan (AF) som ett resultat av styrketräning? Blir ökningen ännu

större om man dessutom använder sig av EMG BF-träning? Finns det en skillnad i

träningseffekt hos antagonist-coaktiveringen mellan grupperna (med och utan EMG BF)?

Metod

I denna studie deltog 20 friska, fysiskt aktiva studenter vid Gymnastik- och idrottshögskolan

(GIH) i Stockholm. Försökspersonerna delades slumpmässigt in i två grupper. En grupp

(n=10) genomgick träning utan biofeedback (ejFB), och den andra (n=10) genomgick träning

med feedback (FB). Test och träning genomfördes på en isokinetisk dynamometer (Isomed

2000 Basic). Försökspersonerna tränade sitt högra ben, tre ggr/vecka i fem veckor. Båda

grupperna (ejFB och FB) utförde samma träningsprogram. Försökspersonerna testades vid två

tillfällen, före och inom en vecka efter respektive träningsprogram. Under träningen var

hävarmens rörelse från 0° (sträckt ben) till 60° med konstant vinkelhastighet 20°/s.

Resultat

Efter träningsperioden observerades att för båda grupperna förbättrades benets

knäextensionsstyrka statistiskt signifikant (p<0,05). Det fanns ingen signifikant skillnad i

styrkeökning mellan grupperna. Quadricepsmusklernas aktiveringsförmåga hos FB-gruppen

ökade statistiskt signifikant efter träningsperioden medan ejFB-gruppen inte visade en sådan

effekt.

Det fanns en tendens till skillnad i hamstring-coaktiveringen efter träning mellan grupperna,

där FB-gruppen hade mindre coaktivering än ejFB-gruppen (p=0,07).

Slutsats

Den viktigaste delen av hypotesen, att ett träningsprogram av kombinerade isokinetiska

kontraktioner och EMG BF ger betydande vinster i maximalt kraftmoment hos

quadricepsmusklerna, bekräftades inte. Samtidigt var ökningen i aktiveringsförmåga för FB-

gruppen efter fem veckors träning signifikant högre än den för ejFB-gruppen, vilket är i linje

med hypotesens andra del, och är en av effekterna då man använder EMG BF i

styrketräningsprogram. Man kan hävda att för att visa en tydlig effekt i styrkeökning spelar

längden på studien en viktig roll.

Abstract

Aim The purpose of this study was to compare the effects of eccentric isokinetic training with and

without EMG biofeedback (BF). The following questions were posed: Does training with

EMG BF result in a larger strength increase than without? Does the voluntary level of

activation increase as a result of strength training? Will the increase be larger if EMG BF is

provided? Is there a difference between groups in training effects on antagonist coactivation

between the groups (with and without EMG BF)? Method

In this study 20 healthy, physically active students at the Swedish School of Sport and Health

Sciences (GIH) in Stockholm participated. The subjects were randomly divided into two

groups. One group (n=10) performed training without biofeedback (ejFB) and the other group

(n=10) performed training with feedback (FB). Tests and training were performed on an

isokinetic dynamometer (Isomed 2000 Basic). The subjects trained their right leg three times

per week during five weeks. Both groups (ejFB and FB) performed the same training

programme. The subjects were tested at two occasions, before and within one week after the

respective training programme. During the training, the motion of the lever arm of the

dynamometer ranged from 0° (straight leg) to 60° at a constant angular velocity of 20°/s.

Results

After the training period it was observed that for both groups the knee extension strength of

the leg improved statistic significantly 35.6 %, (p<0.05). There was no significant difference

in strength increase between the groups. The level of activation of the quadriceps muscles for

the FB group increased significantly after the training period whereas the ejFB group shows

no such effect. There was a tendency of difference in hamstring coactivation between the

groups, with the FB group showing less coactivation than the ejFB group (p=0.07).

Conclusion

The most important part of the hypothesis, i.e. that a training programme combined with

isokinetic contractions and EMG BF give considerable gains in maximal torque of the

quadriceps muscles, was not confirmed. At the same time the increase in level of activation

for the FB group after five weeks of training was significantly higher than for the ejFB group,

which is in line with the second part of the hypothesis, and is one of the effects of the use of

EMG BF in strength training programme. One can assert that the length of the study plays an

important role in obtaining a clear effect of strength increase.

Förord

Den här uppsatsen är resultatet av två osannolika händelser. Den första händelsen var

Sovjetunionens kollaps. Jag var utbildad geofysiker och hade ett bra arbete på det geofysiska

institutet i Kiev när Sovjetunionen försvann. Min lön försvann också och jag fick, precis som

många andra Sovjetiska forskare, hitta ett annat sätt att försörja mig och familjen på. Eftersom

jag var idrottsintresserad och hade tävlat i judo så blev jag judotränare för barn. Mitt nya

arbete ledde mig till styrketräning och jag började tävla i styrkelyft, först på nationell nivå i

Ukraina, sedan på högsta internationella nivå. Jag studerade också på idrottsuniversitet i Kiev

och fick en kandidatexamen i idrott. Mitt stora intresse för styrketräning gjorde att jag började

arbeta som personlig tränare i Kiev.

Den andra osannolika händelsen var att jag träffade en man i Sverige, flyttade till Sverige och

blev svensk medborgare. Tack vare magisterutbildningen på GIH fick jag möjlighet att

studera vetenskapliga förklaringar till metoder som jag använt som idrottare och tränare i

styrkelyft och fitness under de sista tolv åren.

Flera gånger i min uppsats hänvisar jag mig till min erfarenhet som elitidrottare och tränare i

styrkelyft samt fitness eftersom jag bland mina meriter är världsmästare i benböj, och har

arbetat med många som hade knätrauma eller ont i knäna, problem som vi har löst. Jag har

arbetat med nybörjare i gym med målet att öka benstyrkan, alltid med framgång, och jag har

tränat styrkelyftsidrottare i syfte att öka deras resultat i knäböj på tävlingar, varav många av

dem blev pristagare i ukrainska mästerskap i styrkelyft.

Tack! Ett stort tack till alla i min grupp som deltog i detta projekt:

Maria Nordlund Ekblom, min handledare som fick kämpa med att handleda en student som

bara lärde sig svenska för tre år sedan; Dr. Martin Eriksson KTH, Aleksander Ovendal,

Laboratorieinstruktör GIH och Senna Tais. Det var ett intressant, roligt och stimulerande

samarbete under fem månader.

Mitt speciella tack till min älskade man Mats Larsson, för hans stöd och fantastiska tålamod

under detta år, som hjälpte mig mycket att känna mig säkrare med det svenska språket och

anpassa mig snabbare i samhället.

Tack så mycket till min vän Gustav Larsson (som jag hjälper i gym efter en knäoperation).

Jag är så glad när du var snäll att läste min uppsats och hade kommentarer på språket och

innehållet. Slutligen ett stort tack till min son Vasyl, som under sitt besök i Sverige under

sommaren 2011 hjälpte mig med att få ordning på formatet trots ett bångstyrigt Word.

Innehållsförteckning

1 Inledning .................................................................................................................................. 1 1.1 Introduktion ...................................................................................................................... 1 1.2 Bakgrund .......................................................................................................................... 2

1.2.1 Excentrisk träning ..................................................................................................... 2 1.2.2 EMG BF .................................................................................................................... 3 1.2.3 Coaktivering .............................................................................................................. 3

1.3 Forskningsläge ................................................................................................................. 4 1.3.1 EMG BF-teknik för rehabilitering ............................................................................. 4 1.3.2 Effekter av EMG BF på friska människor ................................................................ 5

1.4 Syfte och frågeställningar ................................................................................................. 6 1.4.1 Syfte .......................................................................................................................... 6 1.4.2 Frågeställningar ......................................................................................................... 6 

2 Metod ..................................................................................................................................... 7 2.1 Försökspersoner ............................................................................................................... 7 2.2 Träning ............................................................................................................................. 7 2.3 EMG feedback .................................................................................................................. 7 2.4 Testprocedur ..................................................................................................................... 9 2.5 Elstimulering .................................................................................................................. 10 2.6 Mätningar ....................................................................................................................... 11

2.6.1 Styrka ...................................................................................................................... 11 2.6.2 Viljemässig aktiveringsförmåga .............................................................................. 12 2.6.3 Registrering och bearbetning av EMG .................................................................... 12

2.7 Statistik ........................................................................................................................... 14 3 Resultat .................................................................................................................................. 15 

3.1 Träningseffekt på styrka ............................................................................................. 15 3.2 Träningseffekt på aktiveringsförmåga (AF) ............................................................... 17 3.3 Träningseffekt på coaktivering ................................................................................... 18

4 Diskussion ............................................................................................................................. 19 4.1 Kraftmoment för båda grupperna ................................................................................... 19 4.2 Effekterna av EMG BF .................................................................................................. 19

4.2.1 Jämförelse med effekterna av EMG BF i rehabilitering ......................................... 20 4.2.2 Jämförelse med Croces studie ................................................................................. 20

4.3 Coaktivering ................................................................................................................... 21 4.4 Praktiska kommentarer ................................................................................................... 22

4.4.1 Uppvärmningsset före träning ................................................................................. 22 4.4.2 Antal försök av MVC i testprocedur ....................................................................... 22

4.5 Sammanfattande resultat .................................................................................................... 23 4.5.1 Slutsats och framtida forskning ............................................................................... 23

Käll- och litteraturförteckning .................................................................................................. 25

Bilaga 1 Godkännande för deltagande i träningsstudie angående maximal muskelaktivering 

Bilaga 2 Käll- och litteratursökning

Bilaga 3 Frontal view från Konrad (2005)

Bilaga 4 Dorsal view från Konrad (2005)

1

1 Inledning

1.1 Introduktion

Effekten av styrketräning på muskelstyrka beror på såväl neurala som muskulära adaptioner.

Neural adaption består i neuromuskulär inlärning som gör det möjligt för muskelgrupper att

effektivt aktivera sig och samordna sig till en maximal viljemässig kontraktion (MVC) (Aagaard &

Thorstensson 2003, Gabriel et al. 2006). Det andra är en morfologisk förändring som är en följd av

att muskeltension uppstått vid träning. Excentrisk träning verkar vara den mest effektivt för såväl

neural som muskulär adaptation.

Idag finns det en särskilt intressant metod för att öka muskelaktiveringsnivån och förbättra den

neuromuskulära koordinationen, träning med elektromyografisk biofeedback (EMG BF).

Effekterna av EMG BF i sjukgymnastik har dokumenterats i många studier. EMG biofeedback har

visat sig ge snabbare och signifikant högre utveckling av styrka när den kombineras med traditionell

form av sjukgymnastik. EMG biofeedback har framgångsrikt använts för muskelomskolning och

muskelstärkning av hemiplegiska patienter, rehabilitering efter operation eller trauma, post-stroke-

rehabilitering, och selektiv utbildning av vastus medialis under patella omläggningen (Davlin et al.

1999, Kirnap et al. 2005, Chernikova et al. 2010).

Det finns ett stort antal vetenskapliga arbeten om användningen av EMG BF-metoder inom idrotts-

medicin och rehabilitering, men nästan ingen litteratur om effekterna av att använda EMG BF på

friska försökspersoner eller idrottare. För 25 år gjordes samma observation av Ronald V. Croce i

hans arbete ”The effects of EMG biofeedback on strength acquisition” (Croce 1986).

Efter 25 år finns det inga ytterligare vetenskapliga studier inom detta område, som ämnar att

sammanfoga friska försökspersoner, styrketräning och EMG BF-träning. Effektiviteten hos EMG

biofeedback på styrkan hos friska personer eller idrottare är fortfarande oklar.

Om vi ska föreställa oss vilken typ av idrottare som står mycket nära EMG BF-metoden i sin

träning så är det kroppsbyggaren, som nästan alltid gör sin träning med synlig och sinnlig kontakt

med muskeln som arbetar.

Arnold Schwarzenegger skrev 1985: ”The key to success to your workouts is to get the mind into

the muscle […] And because I am thinking of the muscle, I can feel everything that is happening to

it. I know whether or not I have fully stretched it at the bottom of the movement and whether I am

getting a full, complete contraction on top” (Schwarzenegger 1998, s. 232).

Den här feedback-metoden använder alla elitnivåkroppsbyggare sedan många år. Jag hänvisar också

till min långa erfarenhet av styrkelyft och bodybuilding: de mest framgångsrika inom styrketräning

2

var de som noggrant studerade sin muskelaktivitet genom att lyssna på kroppen och noggrant

studera sig i spegeln; en mer primitiv feedback-metod.

1.2 Bakgrund

1.2.1 Excentrisk träning Styrketräning är allmänt utnyttjad av många kategorier av befolkningen som en metod för att öka i

muskelstyrka med målen att öka prestationsförmågan, förebygga skador och bibehålla en hälsosam

livsstil (Fleck & Kraemer 2004). Styrketräning innebär att man genomför statiska och dynamiska

muskelaktiveringar med en extern belastning. Under statisk träning är muskeln aktiverad vid en fast

fiberlängd. Dynamiska muskelaktioner, däremot, kan delas in den koncentriska fasen, som innebär

en förkortning av muskelfibrerna, och den excentriska då muskeln förlängs under aktivering

(McCafferty & Horvath 1977). De excentriska och koncentriska insatserna innebär olika

stimulering av muskeln och därför antas de producera olika neurologiska anpassningar (Hortobagyi

et al. 1996a).

Excentriska muskelaktioner har flera skilda fysiologiska egenskaper jämfört med koncentriska

muskelaktioner (Roig et al. 2009). Till exempel har skillnad i neurologiska anpassningar

observerats mellan dessa två typer av muskelaktioner (Enoka 1996). Roig et al. (2009)

exemplifierade detta med att jämföra koncentriska muskelaktioner med excentriska, och påpekade

att de senare kännetecknas av en rad egenskaper, såsom en högre och snabbare kortikal aktivitet när

rörelserna utfördes (Fang et al. 2001); omvänt mönster för motorenhetsaktivering (Nardone et al.

1989); ökad crosseducation. (Hortobagyi et al. 1997); snabbare neurala anpassningar till

styrketräning (Hortobagyi et al. 1996b); försvagad muskelsympatisk nervaktivitet (Carrasco et al.

1999); minskad EMG-amplitud för liknande kraftnivåer (Tesch et al. 1990); större EMG-signal före

starten av rörelsen (Grabiner & Owings 2002); och större motståndskraft mot trötthet (nedgång i

kraft) vid upprepade kontraktioner (Enoka 1996).

Excentrisk träning leder till betydligt större ökningar av excentrisk-specifik styrka och EMG,

jämfört med ökningen av koncentrisk styrka vid koncentriskträning och EMG (Folland & Williams

2007) för tidigare otränade individer.

Excentrisk träning verkar vara mer effektiv för att öka muskelmassan än koncentrisk träning och

kan förknippas med större förbättringar av både den totala och den excentriska styrkan hos friska

individer (Roig et al. 2009).

3

1.2.2 EMG BF

Biofeedback kan spåras till experiment i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet som visade att

det autonoma nervsystemet kan bli föremål för frivillig kontroll (Marinacci & Horande 1960). De

grundläggande principerna för elektromyografi (EMG) upptäcktes i början av 1960-talet (Marinacci

& Horande 1960, Demos 2005, Horowitz 2006).

Biofeedback är den process som gör att man blir medveten om olika fysiologiska funktioner med

användning av mätinstrument som ger information om aktiviteten hos dessa funktioner, med målet

att kunna manipulera dem med vilja. Processer som kan kontrolleras inkluderar hjärnvågor,

muskelaktivering, hudkonduktans, hjärtrytm och smärtupplevelse (egen översättning av den

engelska definitionen i Wikipedia).

EMG är en representation av registrerad muskelaktivitet i muskler var som helst i kroppen, som ger

återkoppling till försökspersonen om nivåer av muskelspänning och avslappning. EMG registrerar

den elektriska aktiviteten via elektroder på huden ovan musklerna. Representationen kan vara

grafisk på en datorskärm eller i form av ljudsignaler. Man tror att EMG BF kan ge försökspersoner

ett mer effektivt sätt att använda sina kroppsliga funktioner när det används tillsammans med

standardiserade fysioterapeutiska metoder.

Biofeedback kan användas för att förbättra ens hälsa eller prestation. Fysiologiska förändringar

uppstår ofta i samband med förändringar av tankar, känslor och beteende; aspekter som biofeedback

kan påverka (Vernon 2009).

Enligt Vernon (2009) är de huvudsakliga faktorerna som påverkar resultatet av biofeedback-träning:

längden av träningsperioden, sättet på vilket försökspersonen får feedback, intensiteten hos

uppgiften, och motivationen hos den enskilde. 

1.2.3 Coaktivering Coaktivering av antagonist-muskler förekommer vid många typer av rörelser (Smith 1981).

Antagonist-muskelns coaktivering kan vara viktig av flera skäl: för att skydda ledbanden i slutfasen

av knäledens rörelse (More et al. 1993), för att säkerställa en homogen fördelning av

kompressionskrafter över de artikulära ledytorna (Baratta et al. 1988), och för att öka styvheten i

lederna vilket ger skydd mot yttre påverkan samt för att öka stabiliteten i hela extremiteten (Milner

& Cloutier 1993).

Det är inte känt om styrketräning i sig kan framkalla förändrade mönster av antagonist-muskelns

coaktivering. Antagonist-muskelns aktivitet är förknippad med en kraft som motsätter sig

önskad rörelseriktning. Intuitivt kan man tänka sig att en minskning av antagonist-muskelns

4

coaktivering skulle vara önskvärd. När det gäller exempelvis MVC för en excentrisk

quadricepsextention så gäller att ju mindre coaktivering av hamstring (Ham), desto större

kraftmoment kan uppvisas över knäleden. Däremot kanske en minskning av Ham-coaktivering inte

är optimal för stabiliteten i knäleden. Således är det inte klart vid denna tidpunkt vad centrala

nervsystemet (CNS) optimerar: kraftproduktion eller stabilitet (Gabriel et al. 2006).

1.3 Forskningsläge

Den forskning som finns på effekterna av EMG BF är till stor del inriktad på rehabilitering. Det

finns också ett antal studier som har undersökt hur effekterna av EMG BF kan förbättra prestanda

genom muskulär omskolning, optimera nivåer och/eller självreglering av autonom funktion hos

idrottare (DeWitt 1980, Zaichkowsky & Fuchs 1988), t ex EMG BF som avslappningsteknik

(Petruzzello 1991). Det finns även en undersökning (Croce 1986) som studerade effekten av EMG

BF på muskelstyrkan för Quadriceps hos friska personer.

1.3.1 EMG BF-teknik för rehabilitering

Det finns en stark korrelation mellan muskelstyrkan för Quadriceps och funktionell stabilitet i knäet

(Keays et al. 2003). Quadricepsmuskelns styrkeövningar är viktiga för rehabilitering (Keays et al.

1999, Keays et al. 2001, Bodor 2001, Corrigan & Bohannon 2001, Lewek et al. 2002). Efter en

knäoperation är en stark quadricepsmuskel en nödvändighet för normal ledkinematik och för att

patienten ska kunna återgå till normal funktion.

Maitland et al. (1999) rapporterade att knästabilitet kan öka och quadricepshämning minska med

EMG BF-baserad quadriceps−hamstring-kontraktionsinlärning i ett instabilt knä. I en studie

jämfördes två patientgrupper opererade för anterior transvers ligament-rekonstruktion för vilka man

mätte isokinetiska topp-kraftmomentsvärden och knärörlighet (Draper 1990). Den ena gruppen

patienter genomförde ett klassiskt rehabiliteringsprogram under 12 veckor efter operation medan

den andra gruppen genomförde samma program men med tillägg av EMG BF. Draper (1990) fann

att större topp-kraftmoment och knärörlighet uppmättes för biofeedbackgruppen (Draper 1990).

I en studie av meniscectomy-patienter genomförde Krebs (1981) ett klassiskt träningsprogram för

en grupp, och samma program med EMG BF tillagt för en annan grupp. Efter programmets

genomförande observerade man att den genomsnittliga skillnaden i den elektromyografiska signalen

före och efter behandling var 10 gånger större i biofeedbackgruppen jämfört med referensgruppen.

5

Dessa resultat visar alltså på effektiviteten hos EMG BF när det gäller funktionella förbättringar av

knäet, möjligen förmedlad av den positiva effekten på quadricepsmuskelns styrka (Croce 1986,

Draper 1990, Beckham et al. 1991, Levitt et al. 1995, Kirnap et al. 2005).

1.3.2 Effekter av EMG BF på friska människor

Det finns endast ett fåtal studier av EMG biofeedback med avseende på styrka i idrottssammanhang

och för friska människor. Croce (1986) undersökte effekterna av EMG BF på maximering av

styrkeökning och elektormyografinivåer hos quadricepsmuskelgruppen som resultat av ett

isokinetiskt träningsprogram för otränade universitetsstudenter. I den andra studien använde man

EMG BF för muskelavslappning före träning och sedan genomfördes träningen utan EMG BF

(Petruzzello 1991, Vernon 2009).

Croce använde ett rigoröst angreppssätt (enligt Vernon 2009) för att undersöka effekten av EMG

BF. Croce menar att en förbättring i den muskulära prestationen kan uppträda som ett resultat av

förändringar i muskelvävnaden genom fysiskt arbete, eller genom utveckling av neuromuskulära

mönster som tillåter muskelgrupperna att arbeta mer effektivt. Dessa idéer ledde honom att föreslå

att EMG BF är en potentiellt användbar metod för att underlätta utvecklingen av fördelaktiga

neuromuskulära mönster genom att förse idrottsutövaren med direkt och tydlig information om

muskulära aktiviteter. Sådan information skulle kunna göra det möjligt för individen att styra

muskelrörelser med en högre grad av precision.

Croce testade denna idé genom att undersöka effekterna av EMG BF på potentiella styrkeökningar

hos quadricepsmuskeln (Quadriceps). För att åstadkomma detta rekryterade han ett antal

collegestudenter som studerade idrott och delade in dem i tre grupper. Den första fick EMG BF, den

andra fick falsk ultraljudsbehandling för att kontrollera om detta skulle kunna motivera aktörerna

till bättre prestationer (placebo), och slutligen en grupp som fungerade som ej-feedback-kontroll.

EMG BF-träningen gav information om den elektriska aktiviteten och musklernas aktiveringsnivå

hos muskelgruppen Quadriceps, och utfördes tre gånger i veckan under en period av fem veckor.

Efter femveckorsperioden kunde alla tre grupperna uppvisa en ökning i styrka hos

quadricepsmusklerna, men de som fick biofeedback visade en signifikant större ökning mätt som

toppvärdet hos kraftmomentet och högre nivåer av muskulär EMG.

Alltså, muskelstyrkan uppvisar en större ökning om träningsmetoden kompletteras med

biofeedback. Dessa resultat ledde Croce att dra slutsatsen att EMG biofeedback kan hjälpa till att

kontrollera muskelrörelsen genom att monitorera och mata tillbaka information om en speciell

muskelgrupps aktivitetsnivå, vilket i sin tur möjliggör en större muskelökning.

6

Resultaten från studien stöder hypotesen att ett träningsprogram bestående av isokinetisk rörelse

kombinerad med EMG biofeedback (visuell och auditiv) ger betydande vinster i maximal kraft och

EMG-aktivitet i ben-extensormuskulatur.

I dagsläget finns 17 artiklar som citerar Croces artikel. Nästan alla dessa studier använder EMG BF-

metoden som ett komplement till behandling och rehabilitering eller använder EMG BF för

muskelavslappning före träningens genomförande. Det finns efter Croce inga studier som

undersöker påverkan av styrketräning med EMG BF på styrkeökning hos friska människor.

Efter så lång tid finns det starka skäl att utföra en studie av friska försökspersoner, med isokinetiska

och excentriska styrketräningsprogram med EMG BF. Om det finns påverkan av EMG BF-effekt i

styrketräning med maximal styrka kommer det att bli ett positivt tillskott till det här området och

öppnar dörren för användning av EMG biofeedback för träning inom idrott och för ytterligare

studier.

1.4 Syfte och frågeställningar

1.4.1SyfteSyftet med denna studie var att jämföra effekterna av excentrisk isokinetisk träning med och utan

EMG BF och utvärdera effekten av EMG BF-träning som ett komplement till styrketräning.

Hypotesen är att ett styrketräningsprogram av kombinerad isokinetik och EMG biofeedback ger

betydande vinst i maximal kraft och aktiveringsförmåga av quadricepsmuskulaturen.

1.4.2 Frågeställningar

Resulterar träning med EMG biofeedback i en större styrkeökning än utan? Ökar den viljemässiga

aktiveringsförmågan (AF) som ett resultat av styrketräning? Blir ökningen ännu större om man

dessutom använder sig av EMG BF-träning? Finns det en skillnad i träningseffekt hos antagonist-

coaktiveringen mellan grupperna?

7

2 Metod 2.1 Försökspersoner I denna studie deltog 20 friska, fysiskt aktiva studenter (10 män och 10 kvinnor) vid Gymnastik-

och idrottshögskolan (GIH) i Stockholm. Försökspersonerna saknade tidigare erfarenhet av

regelbunden styrketräning, men viss spridning fanns i grad av fysisk aktivitet. Ingen av

försökspersonerna hade knäproblem, neuromuskulära sjukdomar, eller pågående medicinering.

Försökspersonerna delades slumpmässigt in i två grupper genom att först skapa 10 köns- och

åldersmatchade par och sedan randomisera en från varje par till vardera gruppen. En grupp

genomgick träning utan biofeedback (ejFB), och en annan genomgick träning med feedback (FB).

Medelåldern hos deltagarna i ejFB-gruppen var 22,1 ± 2,2 år, medellängden 175,1 ± 7,5 cm och

medelvikten 72,9 ± 11,9 kg. Motsvarande siffror för deltagarna i FB-gruppen var 22,5 ± 2,2 år,

175,0 ± 10,0 cm och 75,8 ± 19,1 kg. Alla försökpersoner gav sitt skriftliga medgivande till att delta

i studien (se bilaga 1). Försökspersonerna hade möjlighet att när som helst avbryta sitt deltagande i

studien, något som dock inte inträffade. Efter avslutad studie erhöll varje försöksperson 3000 kr i

ersättning. Studiens upplägg godkändes i förväg av regionala etikprövningsnämnden i Stockholm

och alla procedurer genomfördes i enlighet med Helsingforsdeklarationen.

2.2 Träning Försökpersonerna tränade sitt dominanta (högra) ben, tre ggr/vecka i fem veckor i en isokinetisk

dynamometer (se styrkemätning nedan). Båda grupperna (ejFB och FB) utförde samma

träningsprogram. Före träning genomfördes en uppvärmning på ergometercykel i 10 min. Träningen

inleddes sedan med två submaximala Ham-kontraktioner och en koncentrisk Ham MVC, samt två

submaximala excentriska quadricepskontraktioner och en excentrisk Quadriceps MVC. Ham och

Quadriceps MVC användes i FB-gruppen för att ställa in känsligheten på feedbackutrustningen.

Huvuddelen av träningen bestod sedan av tre set med fem excentriska MVC, med avslappning på

väg upp och 4 min vila mellan varje set. Efter träningen fick alla veta sitt bästa resultat i kraft-

moment av alla repetioner under träningspasset. Den totala tidsåtgången för ett träningstillfälle var

25-30 min.

2.3 EMG feedback Träning för feedbackgruppen utfördes med EMG BF, se Figur 1. Alla försökspersoner i FB-

gruppen fick en detaljerad förklaring av hur feedbacksystemet fungerar. De tittade på en datorskärm

(se Figur 2), och kunde se aktiveringen av Vastus lateralis (VL), Vastus medialis (VM), Rectus

femoris (RF) och Hamstring (Ham) som visualiserades genom att medelvärdesfiltrerade EMG-

8

signaler visades på en cirkelformad display indelad i fyra kvadranter där ytterkanten på cirkeln

representerade maximal aktivering av respektive muskel (se Figur 3).

Noraxon TeleMyo2400T G2

Trådlös överföring

Noraxon TeleMyo2400R G2

EMG INTNL703

RMS INTNL705

1 2 4 3

AD-omvandlare Proreflex

Figur 1. Schematisk beskrivning av EMG feedback. Signalerna från elektroderna placerade på VL (kanal 4), VM (kanal 1), RF (kanal 2) och Ham (kanal 3) skickades trådlöst från Noraxon TeleMyo 2400T (T = transmitter = sändare) till Noraxon 2400R (R = receiver = mottagare). Signalerna 1, 2 och 4 gick till var sin NL703 EMG-integrator, som levererade en analog signal som representerade muskelaktiviteten. Signal 3 gick till en NL705 RMS EMG-integrator, som levererade en root-mean-square-signal. Samtliga fyra signaler gick till en AD-omvandlare (Proreflex), där varje signal digitalomvandlades. Den digitala signalen skickades därefter vidare i 100 Hz till USB-porten på en laptop (Dell Latitude E6500) som läste av samtliga kanaler. Informationen från varje kanal medelvärdesfiltrerades. Längden på fönstret som användes vid filtreringen kunde anpassas via ett grafiskt användargränssnitt. Ett för kort fönster gav en ”ryckig” signal medan ett för långt fönster gav en lång eftersläpning. Genom att testa olika fönsterstorlekar under pilottest konstaterades att en fönsterlängd på en sekund uppfattades som mest intuitiv.

Figur 2. En försöksperson betraktar den laptop (Dell Latitude E6500) som visar EMG feedback under en rörelse av benet.

9

Figur 3. Den grafiska display (Dell Latitude E6500) som visar EMG feedback. Muskelaktiveringen från de fyra musklerna presenterades på datorskärmen i en cirkel som skulle representera ett ”tvärsnitt” av benet. Varje muskel representerades av en färgad ”tårtbit” i cirkeln (röd−RF, grå–VM, grön–VL, blå–Ham). Längden för varje tårtbit var proportionell mot den filtrerade muskelaktiveringen. Med hjälp av det grafiska användargränssnittet kunde försöksledaren normalisera storlekarna på varje tårtbit, så att när en tårtbit nådde kanten på cirkeln så motsvarade det den för dagen största muskelaktiveringen. Systemet var implementerat i C++ där grafiken genererades med hjälp av OpenGL.

2.4 Testprocedur Försökspersonerna testades vid två tillfällen, före och inom en vecka efter respektive

träningsprogram. Träning och testning genomfördes vid Laboratoriet för Biomekanik och Motorisk

Kontroll vid Gymnastik och Idrottshögskolan i Stockholm och tog ca 2 h per person.

Före testen genomförde alla uppvärmning på en cykelergometer med självvald lätt intensitet under

10 minuter. Därefter placerades EMG-elektroder och elektroder för elstimulering (se avsnitt

”Elstimulering” och ”Upptagning och bearbetning av EMG”) varefter försökspersonerna

positionerades i en Isomed 2000 Basic isokinetisk dynamometer. Försökspersonerna testades i

sittande ställning med fastspänd överkropp (se Figur 4). Vid testning av hamstring spändes benet

fast strax ovanför knät (se Figur 5). Det ben som inte testades hängde fritt. Hävarmen fästes vid

benet med ett fodrat kardborreband i höjd med vadmuskeln. Hävarmens rörelseomfång var från 0°

(sträckt ben) till 60° med en konstant vinkelhastighet på 20° /s.

Figur 4. Försökspersonen fastspänd i dynamometern och med elektroderna applicerade.

Figur 5. Här har benet spänts fast ovanför knäet.

När försökspersonen positionerats genomfördes först en lokal uppvärmning bestående av tre

submaximala koncentriska och tre submaximala excentriska knäextensioner. Därefter fastställdes

den stimuleringsintensitet som användes vid testerna (se Elstimulering nedan). Det huvudsakliga

10

testet bestod av en koncentrisk MVC utan elstimulering, följd av två koncentriska MVC med

elstimulering. Mitt emellan de två MVC med elstimulering genomfördes en passiv koncentrisk

rörelse med elstimulering. Efter fem minuters vila utfördes excentriska MVC. Vid excentriska

Quadriceps MVC satt försökspersonen med extenderat knä, och direkt efter kommandot ”klara,

färdiga, gå!” genomförde försökspersonen en maximal viljemässig knäextension i syfte att

motverka dynamometerns rörelse som tvingade in benet i flexion, från full extension (0° till 60°) på

3 sekunder. Efter den sista Quadriceps MVC:n placerades en spännrem över låret och

försökspersonen ombads genomföra en excentrisk följd av en koncentrisk Ham MVC (Figur 5). När

den sista koncentriska Ham MVC var avklarad, vilade försökspersonen i 5 min varefter samma

procedur genomfördes för excentriska MVC.

Styrketesten genomfördes först på vänster ben och efter fem minuters vila upprepades samma

procedur, inklusive uppvärmning och fastställande av elstimuleringsintensitet, även på höger ben.

Mätningarna av vänster ben användandes i en parallell studie med nuvarande.

Eftertestet genomfördes på samma sätt som förtestet. Alla försökspersonerna var informerade om

att eftertestet skulle utföras minst 4 dagar efter det sista träningspasset, ungefär samma tid och med

samma villkor innan testet för alla försökspersonerna. T ex fysisk aktivitet, mat, sömn på natten

måste vara likadana som innan förtestet utfördes.

2.5 Elstimulering Under för- och eftertesten mättes den elektriska aktiveringen av lårmusklerna med EMG. En

svaghet med EMG är att absolutvärdena har låg tillförlitlighet. Eftersom den fem veckors långa

träningsperioden kan leda till en minskning av fettvävnaden kan EMG-signalen öka utan att det

motsvarar en ökad muskelaktivering. Mätningarna har därför kompletterats med en mer valid

mätning av förmågan att viljemässigt aktivera muskulaturen. Femoralisnerven stimuleras elektriskt

via elektroder som är placerade på huden. För att möjliggöra den elektriska stimuleringen av

femoralisnerven placerades en stor elektrod (kolgummielektrod, 100 x 50 mm, CEFAR, Malmö,

Sverige) mitt emellan trochanter major och nedre kanten på kristakanten. En annan elektrod (AG-

AgCl, Blue M-00-S) placerades i ljumsken (fossa inguinalis). Stimuleringen bestod av en

fyrkantspuls med tidslängden 1 ms från en konstantströmsstimulator (Digitimer DS7A, Digitimer,

Hertfordshire, UK). Amplituden stegades upp successivt så att elektriska pulsen rekryterade hela

femoralisnerven. När en ytterligare höjning av intensiteten inte resulterade i en större twitch höjdes

intensiteten med ytterligare 30 mA under förutsättning att twitchen då inte minskade. Denna

intensitet användes sedan under själva mätningarna. Vid mätningarna levererades 2 pulser med 10

ms mellanrum när benet passerade mitten på rörelseomfånget (se Figur 6). Elstimuleringen i vila

inducerade en resting twitch i kraftmomentsignalen och elstimuleringen vid MVC inducerade en

11

interpolerad twitch i kraftmomentsignalen. Dessa användes sedan för att bedöma förmågan att

viljemässigt aktivera muskulaturen, se avsnitt som följer.

Figur 6. Grafisk representation av datainsamlingsprogrammet ”Signal”. På x-axeln visas tiden i sekunder. De fyra översta kurvorna (1-4) är EMG-signalerna i volt av VM, RF, Ham, och VL. De två nedersta kurvorna är (5) vinkeln i grader och (6) kraftmomentet i Nm. (vänster) Passiv, excentrisk rörelse för det dominanta benet med elstimulering när benet passerade mitten på rörelseomfånget. (höger) Excentrisk MVC rörelse med elstimulering i mitten av rörelseomfånget. 2.6 Mätningar 2.6.1 Styrka Kraftmomentsignalen samplades i 1500 Hz från Isomed 2000. Signalen filtrerades vid 50 Hz med

ett lågpassfilter (NL125, Digitimer, UK) innan de analoga signalerna omvandlades till digitala i en

Power 1401 (CED, UK). Digitaliserade data skickades sedan via en RS232-utgång till en PC med

datainsamlingsprogrammet ”Signal”, se Figur 9 i avsnitt 2.6.3.

Styrka mättes som medelkraftmomentet över hela rörelseomfånget vid excentrisk quadriceps-MVC

utan elstimulering. För att benets vikt inte skulle påverka styrkemåttet subtraherades kraftmomentet

över motsvarande passiv extensionsrörelse från kraftmomentet vid MVC för att få det slutgiltiga

värdet som användes vid vidare analys.

12

2.6.2 Viljemässig aktiveringsförmåga

Resting twitch (RT) beräknades som det kraftmoment man får när en passiv muskel stimuleras.

Interpolated twitch (IT) beräknades som det extra kraftmoment man får när en muskel aktiverats

maximalt viljemässigt, se Figurer 6, 7.

Figur 7. Schematisk illustration av (6)

kraftmomenten i Nm i Figur 6 (vänster) och

(höger).

Viljemässiga aktiveringsförmågan (AF) räknas fram enligt (Nordlund Ekblom 2010):

AF = 100 × (1 − IT/RT)% (1)

För att erhålla IT från två excentriska MVC med elstimulering subtraherades det genomsnittliga

kraftmomentet över 50 ms strax innan den elektriska stimuleringen från det högsta kraftmomentet

som mättes inom 150 ms från det att den elektriska stimuleringen applicerades. RT uppskattades

som det högsta kraftmomentet som mättes inom 150 ms från det att den elektriska stimuleringen

applicerades, minus det genomsnittliga kraftmomentet över 50 ms strax innan den elektriska

stimuleringen i en passiv rotation av benet in i extension. Dessa beräkningar resulterade i två värden

för viljemässig aktivering före och två efter träning för respektive försöksperson, varav det högsta

av de två vid respektive mättillfälle användes i vidare analys.

2.6.3 Registrering och bearbetning av EMG EMG registrerades med bipolära ytelektroder (självhäftande Ag-AgCl, Blue M-00-S, Ambu,

Danmark, med en yta av 13.2 mm2). Elektroderna placerades parvis med ett avstånd av ca 2-3 mm

mellan elektrodkanterna parallellt med muskelfibrerna för vastus lateralis, vastus medialis, rectus

femoris, och hamstring. Elektroderna placerades enligt rekommendationer av Konrad, 2005

Noraxon (se bilagor 3 och 4) För att få bästa möjliga selektivitet användes mittdelen av

RT

I T

13

muskelbuken. Dessutom placerades en referenselektrod på ett större avstånd, ca 12 cm, medialt över

knäleden. Innan elektroderna fästes på huden användes en engångsrakhyvel för att avlägsna allt hår.

Därefter tvättades huden med sprit tills en lätt rodnad uppstod. Detta är det optimala förhållandet för

registrering av EMG-signaler (Konrad 2005). För FB-gruppen användes elektroder vid varje

träningstillfälle eftersom EMG BF var en avgörande komponent i träningsprocessen.

Positionerna där elektroderna placerades markerades med en vattentålig penna så att elektroderna

kunde placeras på samma ställe vid varje tränings- eller testtillfälle. Figur 4 visar hur elektroderna

placerades på en försöksperson. Figur 8 visar elektromyograf Noraxon TeleMyo 2400TG2.

EMG-signalerna överfördes trådlöst mellan en Noraxon TeleMyo 2400T G2 till en Noraxon

TeleMyo 2400R G2, samplades i 1500 Hz, filtrerades mellan 10 och 500 Hz, och överfördes sedan

via en CED Power 1401 (Cambridge Electronic Design, UK) till datainsamlingsprogrammet

”Signal” (Signal 2:16, Cambridge Electronic Design, UK), se Figur 9.

Noraxon TeleMyo2400T G2

Trådlös överföring

Noraxon TeleMyo2400R G2

1 2 4 3

DynamometerIsomed 2000

FilterNL125

Vinkel Styrka

CED Power 1401 Datainsamlingssystem

”Signal”Datainsamlings- ochanalysprogram

Figur 9. Datainsamlingssystemet för EMG-signaler (TeleMyo), kraftmoment och vinkel (Dynamometer). De

fyra EMG-signalerna gick till en CED Power 1401-modul, ett processbaserat datainsamlingssystem. De två

signalerna från dynamometern (vinkel och styrka) filtrerades i ett NL125-filter innan de matades in i CED

Figur 8. Noraxon TeleMyo 2400TG2. Trådarna från

apparaten kopplas till elektroderna som placeras på

försökspersonen.

14

Power 1401. Från en RS232-port skickades datainformationen till en PC i vilken mjukvaran ”Signal”

användes.

Aktivering av Ham mättes som Ham EMG(rms, root-mean-square) under Quadriceps MVC och

Ham EMG(rms) vid excentriska Quadriceps MVC normaliserades sedan till Ham EMG(rms) vid

koncentriska Ham MVC och vice versa som ett mått på antagonistaktivering vid Quadriceps MVC.

På grund av problem med rörelse-artefakter i hamstring EMG, exkluderades fem personer ur

analysen av coaktivering. Detta innebär att FB-gruppen i denna analys bestod av sju personer och

ejFB-gruppen av åtta personer.

2.7 Statistik Datans normalfördelning kontrollerades med ett Shapiro Wilks W-test. I ett första steg av den

statistiska bearbetningen av datan genomfördes sedan tre separata ANOVA för upprepade

mätningar i ”Statistica” (StatSoft, Inc.), med styrka, viljemässig aktivering och coaktivering som

beroende variabler och tid (före eller efter träning) och grupp (FB eller ejFB) som faktorer. Om en

signifikant effekt hittades för en faktor eller en interaktion hittades mellan faktorerna så

genomfördes ett Tukey HSD-test. p-värden ansågs signifikanta vid p < 0,05; värden 0,05 < p < 0,1

ansågs vara tendenser.

15

3 Resultat ANOVA-analysen visade att det fanns en skillnad i träningseffekt i styrka mellan ben

(dominant/ickedominant) och aktionstyp (excentrisk/koncentrisk) (p=0,0006). Det fanns ingen

skillnad i träningseffekt mellan grupperna (p=0,32). Muskelaktiveringen visade en tendens till

skillnad mellan grupperna och mellan benen (p=0,076).

3.1 Träningseffekt på styrka ANOVA för upprepade mätninga visar att det finns en signifikant effekt av tid (p<0,05), (se

Figur 10), men det finns ingen interaktion mellan tid och grupp, (se Figur 11).

Eftertesten visade att båda grupperna förbättrades benets knäextensionsstyrka signifikant (p<0,05),

från 152,3±50,0 Nm till 206,5±63,3 Nm (se Figur 10). Förbättringen i styrka var således

35,59%±30,65%.

Figur 10. Medelvärdet för excentrisk styrka för båda grupperna före träning och efter 5 veckors träning. Standardavvikelsen visas med de vertikala linjerna. För båda grupperna förbättrades knäextensionsstyrkan signifikant (*=p<0,05).

Båda grupperna förbättrades lika mycket i styrka. Det fanns ingen signifikant skillnad i excentrisk

styrkeökning mellan grupperna (se Figur 11).

0

50

100

150

200

250

300

Styrka (N

m)

Träningseffekt på styrka

*

före träning efter träning

16

Figur 11. Medelvärdet för förbättring av styrkan hos FB- och ejFB-gruppen. Standardavvikelsen visas med de vertikala linjerna. Båda grupperna förbättrade sin styrka lika mycket. Det finns alltså ingen signifikant skillnad i excentrisk styrkeökning mellan grupperna. i.s.=p>0,1.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

100Styrka (N

m)

FB                                           ejFB

Förbättring av styrka

i.s.

Grupper

17

3.2 Träningseffekt på aktiveringsförmåga (AF) ANOVA för upprepade mätningar visade en interaktion mellan tid och grupp (p<0,05). Eftertesten

(Tukey HSD-test) visade att aktiveringsförmågan hos FB-gruppen förbättrades signifikant (p<0,05)

av träningen. För ejFB-gruppen förbättrades aktiveringsförmågan däremot ej signifikant (p>0,05),

(se Figur 12). Förbättringen av AF i FB-gruppen var 15,4%±10,8%, i ejFB-gruppen var ökningen

5,8%±8,5%.

Quadricepsmusklernas aktiveringsförmåga hos FB-gruppen för det dominanta benet ökade

signifikant från 72,84±13,84% före träningsperioden till 84,06±9,11% efter träningsperioden. För

ejFB-gruppen var ökningen inte signifikant, från 79,83±11,53% till 84,46±7,19%.

Figur 12. Medelvärdet i aktiveringsförmågan (i enhet %) för FB- och ejFB-gruppen före och efter träning. Standardavvikelsen visas med de vertikala linjerna. *= p<0,05; i.s.= p>0,1.

0

20

40

60

80

100

120

FB                                            ejFB

AF (%

)

Grupper

Träningseffekt på AF

Före

Efter

* i.s.

18

3.3 Träningseffekt på coaktivering ANOVA för upprepade mätningar visade en tendens (p=0,07) till interaktion mellan grupp och tid.

Eftertesten visade att medelvärdet av Ham-coaktiveringen i ejFB-gruppen ökade från 10,93±3,68%

till 18,91±12,93% efter träning, vilket inte utgör en signifikant skillnad (p=0,14), (se Figur 13).

För FB-gruppen minskade coaktiveringen från 10,43±6,95% före till 8,00±4,44% efter träning;

heller inte signifikant (p=0,95).

Det fanns en tendens till skillnad i coaktivering efter träning mellan grupperna där FB-gruppen hade

mindre coaktivering än ejFB-gruppen (p=0,07), (se Figur 13).

Figur 13. Medelvärdet för Ham-coaktivering (i enhet %) för FB- och ejFB-gruppen före och efter träning. Standardavvikelsen visas med de vertikala linjerna. Tendens (*) definieras som 0,05<p<0,1; i.s.=p>0,1.

Det går inte att v isa bilden för tillfället.0

5

10

15

20

25

30

35

Coaktiv

ering (%

)

före                                     efter                                  före                           efterFB                                                                        ejFB  

Grupper

Träningseffekt på coaktivering

(*)

i.s.

i.s.

19

4 Diskussion Syftet med denna studie var att jämföra effekterna av ren excentrisk isokinetisk träning med och

utan EMG feedback.

4.1 Kraftmoment för båda grupperna För båda grupperna var den observerade ökningen i maximala kraftmomentet efter en fem veckors

träningsperiod förväntad. Det finns ett stort antal rapporter i den vetenskapliga litteraturen som visar

att styrketräning leder till en ökning av styrkan (Hather et al. 1991, Gabriel et al. 2006, Folland &

Williams 2007), och att ökningen av den dynamiska muskelstyrkan är större när excentriska

aktioner ingår i tränigsprogrammet (Higbie et al. 1996, Hortobagyi et al. 1996b, Carrasco et al.

1999, Aagaard et al. 2000, Fang et al. 2001, Miller et al. 2006, Roig et al. 2009, Aagaard 2010).

Normalt uppvisar man ökningar på 20-50% efter några månader av styrketräning (HRST) hos unga

otränade personer (Croce 1986, Toji et al. 1997, Seger et al. 1998, Seger & Thorstensson 2005). Det

är i linje med vår studie där ökningen var 35,6%. Under den tidiga fasen av styrketräningen (upp till

åtta veckor) spelar de neurala faktorerna (se nedan) särskilt stark roll (Gabriel et al. 2006, Aagaard

& Thorstensson 2003). Ökningen i styrka åtföljas av en ökning av EMG-aktiveringen. Detta har

tolkats som en ökning av den neurala drivkraften, som utmärker storleken av efferenta neurala

utdata från centrala nervsystemet till aktiva muskelfibrer. Förändringarna i EMG-aktivitet som

kunde observeras i denna studie, var i överensstämmelse med förändringar som observerats i

tidigare studier (Aagaard et al. 2000, Aagaard & Thorstensson 2003, Gabriel et al. 2006, Folland &

Williams 2007).

4.2 Effekterna av EMG BF Hypotesen är att ett isokinetiskt styrketräningsprogram kombinerat med EMG biofeedback ger

betydande vinster i maximalt kraftmoment och EMG-aktiveringsförmåga. Enligt hypotesen förväntades att FB-gruppen skulle uppvisa en ökning av benets

knäextensionsstyrka och EMG-AF (efter träningsperioden) som var signifikant större än ejFB-

gruppen. I den genomförda studien var ökningen i styrka för FB-gruppen 36,2% och för ejFB-

gruppen 34,7% (d.v.s. inte signifikant). Däremot var det en signifikant skillnad mellan EMG-

aktivering mellan grupperna, 15,4% för FB-gruppen och 5,8% för ejFB-gruppen. Detta innebär att

den andra delen av hypotesen är bekräftad, vilket möjliggör att man kan föreslå att en signifikant

ökning i styrka för FB-gruppen kan komma senare.

Det finns en allmän enighet om att användning av EMG är ett bra mått på muskelaktivitet därför att

ökningar i EMG-amplituden är korrelerade med ökad muskelkraft (Andreassi 2000). Mycket av den

20

tidigare forskningen drog slutsatsen att neurala faktorer, vilket visades av EMG-nivåer, spelar en

viktig roll i utvecklingen av muskelstyrka (Aagaard et al. 2000, Aagaard & Thorstensson 2003,

Gabriel et al. 2006, Folland & Williams 2007). De visade att det under styrketräningen finns en

tydlig omställning i motorenheternas urladdningsmönster, och att ökningen i styrka kan associeras

med en ökning i EMG-aktiviteten till följd av styrketräning, något som ger en mycket tydlig

förklaring till styrkeökningen under de tidiga stadierna av träningen.

Att styrkan hos FB-gruppen inte ökade signifikant mer än hos ejFB-gruppen, utesluter inte

nödvändigtvis EMG BF som metod för styrkeökning. En ökning av AF är någonting som normalt

leder till en ökning i styrka, vilket föreslår att FB-gruppens stora ökning i AF skulle kunna få ett

sekundärt utslag på styrkan; något som inte hann observeras under 5-veckorsperioden. Enligt

Gabriel et al. (2006) tar den neurala anpassningen ungefär åtta veckor, vilket ytterligare föreslår att

perioden var för kort för att se resultat. Vernon (2009) föreställde sig att andra faktorer också

påverkar resultatet, såsom försökspersonen motivation och träningens intensitet, vilka är variabler

som inte undersöktes i denna studie.

4.2.1 Jämförelse med effekterna av EMG BF i rehabilitering Många studier har undersökt effekterna av EMG BF hos patienter under rehabilitering efter

operation. Rapporter har visat en betydligt större utveckling av styrka och aktiveringsförmåga av

quadricepsmuskeln i kombination med mer traditionell form av sjukgymnastik (Draper 1990,

Draper & Ballard 1991, Kilci et al. 2001, Kirnap et al. 2005).

I dessa fall med rehabiliteringspatienter är det lättare att visa en effekt än det är för friska

människor. Genom träning med EMG BF återupprättas den nedsatta innervationen av

muskelfibrerna, som får dem att aktivera musklerna mer, samtidigt som muskelagonisterna lär sig

fungera bättre tillsammans vilket resulterar i ökad muskelstyrka. För friska människor tar det längre

tid för att en effekt av EMG BF ska visas på grund av att musklerna redan har en ganska stor initial

nivå av aktiveringsförmåga. Det förefaller rimligt att förmoda att ju större aktiveringsförmågan är

från början desto svårare (man måste ta hänsyn till många faktorer) blir det att tydligt visa en effekt

av träning med EMG BF.

4.2.2 Jämförelse med Croces studie Det finns bara en studie av EMG BF till vilken vi kan vända oss, nämligen den av Croce (1986).

Croce utförde studien med en liknande metod som vi. Han hade friska collegestudenter som

tränades tre gånger per vecka under en femveckorsperiod (precis som i vår studie) och rapporterade

att för- och efterträningen i jämförelse visade signifikanta ökningar i maximal

kraftmomentprestanda (p<0,001) och i EMG-aktiveringsförmåga (p<0,001). Ökning för

21

kraftmoment var 41,7% och 27,6% för FB- respektive ejFB-gruppen. Ökning i integrerade

elektromyografinivåer var 18,7% och 11,7% för FB- respektive ejFB-gruppen.

Croce observerade en signifikant skillnad i ökning av kraftmomenten mellan grupperna, i motsats

till vår studie. Det kan bero på att 1) Croces använde träningspass med högre intensitet. Man kan

notera en uppenbar skillnad mellan Croces och vårt upplägg av träningspasset: Croce använde ett

extra set med fem maximala repetitioner samt en kortare viloperiod mellan två träningsset (två

minuter jämfört med fyra minuter i vår studie). Det skulle kunna vara en förklaring till att vi efter en

femveckors period inte fick en signifikant skillnad i kraftmomenten mellan grupperna trots att vi

kunde notera en signifikant ökning i aktiveringsförmåga för FB-gruppen jämfört med ejFB-

gruppen. Man kan tänka sig att träningsintensiteten inte var tillräcklig för att öka muskelstyrkan

signifikant för FB-gruppen jämfört med ejFB-gruppen även om det var tydlig effekt i ökning av AF.

2) En annan orsak kan vara det faktum att det initiala medelvärdet för kraftmomenten i Croces

studie för båda grupper var ganska lika 165,28±14,78 Nm och 165,85±14,02 Nm för FB- respektive

ejFB-gruppen. I vår studie var skillnaden mellan de initiala medelvärdena nästan 10 Nm,

157,03±65,01 Nm och 147,65±31,80 Nm för FB- respektive ejFB-gruppen. Skillnaden kan tyckas

liten, men i praktiken kan även en liten skillnad göra så att träningseffekten är snabbare för dem

som har mindre anpassning till styrketräning, vilket i vårt fall är ejFB-gruppen. Detta skulle kunna

påverka resultatet och vara en del av förklaringen till att förbättringen i styrka hos FB-gruppen inte

var så snabb som man hade kunnat förvänta sig.

4.3 Coaktivering Det är allmänt accepterat att träningsrelaterade ökningar i musklers styrka är förknippade med en

minskning av antagonist-coaktivering (De Luca & Mambrito 1987, Sale 1998, Gabriel et al. 2006),

medan en ökning av antagonist-coaktivering är viktig för att bibehålla integriteten i leden (Baratta et

al. 1988, Gabriel et al. 2006). I vår studie hade vi inte signifikant skillnad i träningseffekt av

hamstring-coaktivering inom grupperna, men fick en tendens till skillnad mellan grupperna efter

träning (se Figur 13). Seger (2005) fick heller inga skillnader i träningseffekt på coaktivering

(medan ökningen i styrka var signifikant) för grupper (excentrisk och koncentrisk träningsgrupp)

som tränade ett ben under tio veckor. Vår studie visade en tendens till skillnad i träningseffekt på coaktivering mellan grupperna, där FB-

gruppen hade lägre värden och ejFB-gruppen hade betydligt högre (p=0,07). Man kan tänka sig att

för FB-gruppen var det träningseffekten på EMG BF som i mindre utsträckning coaktiverade

hamstring och signifikant öka quadricepsmuskelns AF för att öka det quadricepsexcentriska

kraftmomentet.

22

4.4 Praktiska kommentarer 4.4.1 Uppvärmningsset före träning Alla försökpersonerna utförde träningen enligt protokollet, som har utarbetats tidigare och är

kompatibelt med andra vanliga styrketräningsrutiner (Kramer & Ratamess 2004, Ratamess et al.

2009). När det kommer till uppvärmningsset, däremot, diskuterades det inte tidigare (Seger et al.

1998, Fleck & Kraemer 2004, Seger & Thorstensson 2005, de Salles et al. 2009), eller diskuterades

men skilde sig från vårt uppvärmningsset (Croce 1986). Croce använde i sin studie ett set med fem

repetitioner med hastighet 180°/s.

I föreliggande studie hade alla deltagarna uppvärmning med tre kontraktioner för hamstring och tre

för quadriceps (två av dem submaximala och en MVC). Det är viktigt att påpeka att de initiala

värdena på kraftmoment för båda grupperna var mellan 87,91 Nm och 292,62 Nm samt på AF

mellan 46,68% och 92,43%. En möjlighet är att för dem som från början hade jämförelsevis högt

kraftmoment (över 150 Nm) och hög aktiveringsförmåga hade fler uppvärmningsset behövts för att

snabbare aktivera (värma) alla muskelfibrer som kan deltaga i MVC, för att på så sätt få dem att bli

fullt integrerade i de tre arbetsset som följde direkt efter uppvärmningssetet. I vår studie fanns

risken att de två första arbetsseten fungerade mer som uppvärmningsset, vilket skulle betyda att

bara i det tredje, sista setet, kunde försökspersonen visa sitt maximala kraftmoment fem gånger.

Åtta personer av tjugo hade kraftmoment över 150 Nm i förtest och sexton personer hade det efter

träningsperioden. Därför skulle det ha varit bättre att ge alla deltagarna fler uppvärmningsset. En

annan anledning att diskutera uppvärmningsseten är relaterad till risken för skador. I denna studie

hade en deltagare ont i knäet under hela träningsperioden och ytterligare två fick ont under ett par

träningar. Alla tre hade initiala kraftmoment över 180 Nm. Seger (1998) rapporterade liknande

iakttagelser i sin studie; fem av tio personer hade då ont knäet under träningsperioden.

I praktiken jag kan hänvisa till min egen erfarenhet som idrottare och tränare i styrkelyft. Om jag

t ex som tränare hade två personer som skulle göra knäböj, tre set med vikt 40 kg fem ggr för den

första personen och 80 kg fem ggr för den andra (för båda är det submaximal belastning), så skulle

den första personen i praktiken ha uppvärmningsset 20/8, 30/5 och den andra personen 20/8, 40/6,

60/5, 70/3 (enhet kg/ggr). Med andra ord, ju mer arbetsvikt man har under träningen, desto fler bör

man göra antalet uppvärmningsset, för att göra styrketräningen mer effektiv och för att undvika

skador.

4.4.2 Antal försök av MVC i testprocedur För att undvika slumpmässiga fel och att göra resultaten mer tillförlitliga brukar man göra flera

försök av MVC i testprocedurdelen. I vår studie genomförde vi endast ett försök för varje MVC för

att undvika stor trötthet i quadricepsmusklerna hos deltagarna. Det tvingade oss att vara ytterst

23

försiktiga och ordentligt kommunicera med försökspersonerna under testen, och att ha ständig

kontakt med dem för att kontrollera deras uppfattning av uppgifterna. Croces (1986) test bestod av

tre försök för varje MVC, Seger (1998) och Seger & Thorstensson (2005) använde två försök för

varje excentrisk och koncentrisk MVC. Testet med det högsta värdet av kraftmoment valdes för

vidare analys. För framtida forskning kan man diskutera möjligheten att använda första

träningsresultatet av MVC för vidare analys i studien om det inte finns en rimlig möjlighet att göra

flera försök i testproceduren.

4.5 Sammanfattande resultat Det är helt klart från denna studie att EMG BF i styrketräningsprogram signifikant ökar musklernas

aktiveringsförmåga och påskyndar inlärningsmekanismer jämfört med en kontrollgrupp som inte

använde feedback. Försökspersonerna kan styra sina motorprestandor genom att ständigt övervaka

sina Quadriceps EMG-aktiviteter. En EMG BF:s stora roll är att ge utövarna den information som

behövs för att uppnå det önskade resultatet (d v s att öka styrkeproduktionen genom neurala

anpassningar).

Dessutom kan EMG biofeedback ses som något som ger en motiverande funktion för utövaren. Nio

av tio deltagare i vår studie noterade att EMG BF gav dem extra inspiration. Visuell EMG BF under

träningen kan ha varit tillräckligt stark för att inspirera dem att arbeta hårdare och kvarstå längre för

att öka sin styrkeproduktion.

Samtidigt måste vi konstatera att EMG BF inte gav styrkefördel jämfört med kontrollgruppen, ett

resultat som inte harmoniserar med Croces. Jag har ovan diskuterat några tänkbara orsaker. Man

kan också spekulera i att om träningsperioden hade pågått betydligt längre hade FB-gruppens högre

aktiveringsförmåga hos musklerna givit utslag också i form av en större styrkeökning. Möjligheten

att följa grupperna under en längre tid hade förmodligen utjämnat eventuella tidsvariationer i det

kortare perspektivet.

4.5.1 Slutsats och framtida forskning

Det finns många faktorer som påverkar resultat av styrketäning med EMG BF. Denna studie visade

att adaptativa ändringar efter fem veckor av Quadriceps-isokinetisk träning för båda grupperna var

olika. Men den viktigaste delen av hypotesen, att ett träningsprogram av kombinerad isokinetiska

kontraktioner och EMG biofeedback ger betydande vinster i maximal kraft av quadricepsmuskler,

bekräftades inte. Samtidigt var ökningen i aktiveringsförmåga för FB-gruppen efter fem veckors

träning signifikant högre än den för ejFB-gruppen, vilket är i linje med hypotesens andra del, och

är en av effekterna av användning EMG BF i styrketräningsprogram. Man kan hävda att för att visa

en tydlig effekt i styrkeökning spelar längden på studien en viktig roll.

24

Det behövs helt klart betydligt mer forskning innan effekterna av EMG BF kan klarläggas. Man

behöver strikt forskning för att undersöka de olika parametrarna för EMG BF-metoden för att

fastställa vilka faktorer, såsom träningens längd, intensitet, procedur, som påverkar sådan träning,

för att på så sätt identifiera ett optimalt träningsparadigm.

Det är egentligen förvånande att Croces studie inte följdes av andra, och man kan bara spekulera om

orsaken. Gissningsvis har betydligt större resurser kanaliserats till att utreda hur biofeedback kan

användas inom rehabilitering än hur det kan utnyttjas för att förbättra idrottsprestationer.

25

Käll- och litteraturförteckning Aagaard, P. (2010). The use of eccentric strength training to enhance maximal muscle strength,

explosive force (RDF) and muscular power - consequences for athletic performance. The

Open Sports Sciences Journal 3: 52-55

Aagaard, P., Simonsen E. B., Andersen J.L., Magnusson S. P., Halkaer-Kristensen J., and Dyhre-

Poulsen P. (2000). Neural inhibition during maximal eccentric and concentric quadriceps

contraction: effects of resistance training. Journal of Applied Physiology 89(6): 2249-2257

Aagaard, P., Thorstensson, A. (2003). Neuromuscular aspects of exercise – adaptive responses

evoked by strength training. Chap 1.4 in Text Book of Sports Medicine: Basic Science and

Clinical Aspects of Sports injury and Physical Activity, ed. M. Kjaer et al., Oxford:

Blackwell Publishing Ltd, s. 70-106

Andreassi, J.L. (2000). Psychophysiology: Human Behavior and Physiological Response. 4th

edition. Mahwah, New Jersey: Lawrence Erlbaum Associates

Baratta, R., Solomonow, M., Zhou, B.H., Letson, D., Chuinard, R., D’Ambrosia R. (1988).

Muscular coactivation. The role of the antagonist musculature in maintaining knee stability.

American Journal of Sports Medicine 16(2): 83-87

Beckham, J.C., Keefe, F.J., Caldwell, D.S., Brown, C.J. (1991). Biofeedback as a means to alter

electromyographic activity in a total knee replacement patient. Biofeedback Self-Regulation

16(1): 23-35

Bodor, M. (2001). Quadriceps protects the anterior cruciate ligament. Journal of Orthopaedic

Research 19(4):629-633

Carrasco, D.I., Delp M.D. Ray CA. (1999). Effect of concentric and eccentric muscle actions on

muscle sympathetic nerve activity. Journal of Applied Physiology 86(2): 558–63

Chernikova, L.A., Ioffe, M.Y., Busheneva, S.N., Shestakova, M.V., Bilimenko, A.Ye. (2010). EMG

biofeedback and functional magnetic resonance imaging in the post-stroke rehabilitation

(precise grip training) (in Russian). Бюллетень сибирской медицины (Buleten sebirskoi

medicine) 9(2): 12-17

Corrigan, D., Bohannon, R.W. (2001). Relationship between knee extension force and stand-up

performance in community-dwelling elderly women. Archives of Physical Medicine and

Rehabilitation 82(12): 1666–72

Croce, R.V. (1986). The effects of EMG biofeedback on strength acquisition. Biofeedback and Self-

Regulation 11(4), 299-310

Davlin, C.D., Holcomb, W.R. and Guadagnoli, M.A. (1999). The effect of hip position and

electromyographic biofeedback training on the vastus medialis oblique: vastus lateralis ratio.

Journal of Athletic Training 34(4): 348–349

26

De Luca, C.J., Mambrito, B. (1987). Voluntary control of motor units in human antagonist muscles:

coactivation and reciprocal activation. Journal of Neurophysiology 58(3): 525-542

De Salles, B.F., Simão, R., Miranda, F., da Silva, N.J., Lemos, A., Willardson, J.M. (2009). Rest

interval between sets in strength training. Sports Medicine 39(9): 765-777

Demos, J.N. (2005). Getting Started with Neurofeedback. New York: W.W. Norton

DeWitt, D.J. (1980). Cognitive and biofeedback training for stress reduction with university

students. Journal of Sport and Exercise Psychology 2(4): 288-294

Draper, V. (1990). Electromyographic biofeedback and recovery of quadriceps femoris muscle

function following anterior cruciate ligament reconstruction. Physical Therapy 70(1): 11–7

Draper, V., Ballard L. (1991). Electrical stimulation versus electromyographic biofeedback in the

recovery of quadriceps femoris muscle function following anterior cruciate ligament

surgery. Physical Therapy 71(6):455–461

Enoka, R.M. (1996). Eccentric contractions require unique activation strategies by the nervous

system. Journal of Applied Physiology 81(6): 2339-2346

Enoka, R.M. (1997). Neural adaptations with chronic physical activity. Journal of Biomechanics

30(5): 447-455

Fang, Y., Seminonow, V., Sahgal, V., et al. (2001). Greater movement related cortical potential

during human eccentric versus concentric muscle contractions. Journal of Neurophysiology.

86: 1764–1772

Fleck, S.J. and Kraemer, W.J. (2004). Designing Resistance Training Programs. (3rd ed.)

Champaign, IL: Human Kinetics

Folland, J.P. and Williams, F.G. (2007). The adaptations to strength training morphological and

neurological contributions to increased strength. Sports medicine 37(2): 145-168

Gabriel, D.A., Kamen, G. and Frost, G. (2006). Neural adaptations to resistive exercise:

mechanisms and recommendations for training practices. Sports Medicine. 36(2): 133-149

Grabiner, M.D., Owings, T.M. (2002). EMG differences between concentric and eccentric

maximum voluntary contractions are evident prior to movement onset. Experimental Brain

Research 145(4): 505–511

Hather, B.M., Tesch, P.A., Buchnan, P.B. and Dudley, G.A. (1991). Influence of eccentric actions

on skeletal muscle adaptations to resistance training. Acta Physiologica Scandinavica

143(2): 177–185

Higbie, E.J.,Cureton, K.J.,Warren, III G.L. and Prior, B.M. (1996). Effects of concentric and

eccentric training on muscle strength, cross-sectional area, and neural activation. Journal of

Applied Physiology 81(5): 2173-2181

27

Horowitz, S. (2006). Biofeedback applications. A survey of clinical research. Alternative and

Complementary Therapies 12(6): 275-281

Hortobagyi, T., Hill, J.P., Houmard, J.A., Fraser, D.D., Lambert, N.J., Israel, R.G. (1996a).

Adaptive responses to muscle lengthening and shortening in humans. Journal of Applied

Physiology. 80(3):765-772

Hortobagyi, T., Barrier, J., Beard, D., et al. (1996b). Greater initial adaptations to submaximal

muscle lengthening than maximal shortening. Journal of Applied Physiology 81(4): 1677–82

Hortobagyi, T., Lambert, J., Hill, J. (1997). Greater cross education following training with muscle

lengthening than shortening. Medicine and Science in Sports and Exercise 29(7): 107–12

Keays, S.L., Bullock-Saxton, J., Keays, A.C., Newcombe, P. (2001). Muscle strength and function

before and after anterior cruciate ligament reconstruction using semitendonosus and gracilis.

The Knee 8(3): 229-234

Keays, S.L., Bullock-Saxton, J.E., Newcombe, P., Keays, A.C. (2003). The relationship between

knee strength and functional stability before and after anterior cruciate ligament

reconstruction. Journal of Orthopaedic Research 21(2): 231–237

Kilci, M., Senel, K., Erdal, A., Ugur, M. (2001). The efficacy of EMG biofeedback to increase

quadriceps femoris muscle power (in Turkish). Ege Fiz Tip Reh Der 7(1-2): 21-28

Kirnap, M., Calis, M., Turgut, A.O., Halici, M., Tuncel, M. (2005). The efficacy of EMG-

biofeedback training on quadriceps muscle strength in patients after arthroscopic

meniscectomy. The New Zeeland Medical Journal 118(1224): U1704

Konrad, P. (2005).The ABC of EMG - A Practical Introduction to Kinesiologica

Electromyography. Version 1.0. Noraxon Inc. USA

Kramer, W.J., Ratamess, N.A. (2004). Fundamentals of Resistance Training: Progression and

Exercise Prescription. Medicine and Science in Sports and Exercise 36(4): 674-688

Krebs, D.E. (1981). Clinical electromyographic feedback following meniscectomy. A multiple

regression experimental analysis. Physical Therapy 61(7): 1017-1021

Levitt, R., Deisinger, J..A, Remondet, W.J., Ford, L., Cassisi, J.E. (1995). EMG feedback-assisted

postoperative rehabilitation of minor arthroscopic knee surgeries. Journal of Sports

Medicine Physical Fitness 35(3): 218-223

Lewek M., Rudolph K., Axe M., Snyder-Mackler L. (2002). The effect of insufficient quadriceps

strength on gait after anterior cruciate ligament reconstruction. Clinical Biomechanics 17(1):

56-63

Maitland, M.E., Ajemian, S.V., Suter, E. (1999). Quadriceps femoris and hamstring muscle

function in a person with an unstable knee. Physical Therapy 79(1): 66–75

28

Marinacci, A.A., Horande, M. (1960). Electromyogram in neuromuscular re-education. Bulletin of

the Los Angeles Neurological Society 25: 57-71

McCafferty, W.B., Horvath, S.M. (1977). Specificity of exercise and specificity of training: a

subcellular review. Research Quarterly 48(2): 358-371

Miller, L.E., Pierson, L.M., Nickols-Richardson, S.M., Wootten, D.F., Selmon, S.E., Ramp,

W.K., Herbert W. G. (2006). Knee extensor and flexor torque development with concentric

and eccentric isokinetic training. Research Quarterly for Exercise and Sport 77(1): 58-63

Milner, T.E., Cloutier, C. (1993). Compensation for mechanically unstable loading in voluntary

wrist movement. Experimental Brain Research 94(3): 522-532

More, R.C., Karras, B.T., Neiman, R., Fritschy, D., Woo, S.L., Daniel, D.M. (1993) Hamstrings—

an anterior cruciate ligament protagonist. The American Journal of Sports Medicine 21(2):

231-237

Nardone, A., Romano, C., Schieppati, M. (1989). Selective recruitment of high threshold human

motor units during voluntary isotonic lengthening of active muscles. The Journal of

Physiology 409: 451-471

Nordlund Ekblom M.M.(2010). Improvements in dynamic plantar flexor strength after resistance

training are associated with increased voluntary activation and V-to-M ratio. Journal of

Applied Physiology 109(1): 19-26

Petruzzello, S.J. (1991). Biofeedback and sport/exercise performance: applications and limitations.

Behavior Therapy 22(3): 379-392

Ratamess, N.A., Alvar, B.A., Evetoch, T.K., Housh, T.J., Kibler, W.B., Kraemer, W.J.,Triplett,

N.T. (2009). Progression models in resistance training for healthy adults. Medicine and

Science in Sports and Exercise 41(3): 687-708

Roig, M., O’Brien K., Kirk, G., Murray, R., McKinnon, P., Shadgan, B., Reid, W.D. (2009). The

effects of eccentric versus concentric resistance training on muscle strength and mass in

healthy adults: a systematic review with meta-analysis. British Journal of Sports Medicine

43(8): 556-568

Sale, D.G. (1998). Neural adaptations to resistance training. Medicine and Science in Sports and

Exercise 20(5 suppl): S135-S145

Schwarzenegger, A. (1998). Mind over matter: mind, the most powerful tool. Encyclopedia of

Modern Bodybuilding. Book 2, chapter 7, 232

Seger, J.Y., Arvidsson, B., Thorstensson, A. (1998). Specific effects of eccentric and concentric

training on muscle strength and morphology in humans. European Journal of Applied

Physiology and Occupational 79(1): 49-57

29

Seger, J.Y., Thorstensson, A. (2005). Effects of eccentric versus concentric training. International

Journal of Sports Medicine 26(1): 45-52

Smith, A.M. (1981). The coactivation of antagonist muscles. Canadian Journal of Physiology and

Pharmacology 59(7): 733-747

Tesch, P.A., Dudley, G.A., Duvoisin, M.R., et al. (1990). Force and EMG signal patterns during

repeated bouts of concentric or eccentric muscle actions. Acta Physiologica Scandinavica

138(3): 263–271

Toji, H, Suei, K, Kaneko, M. (1997). Effects of combined training loads on relations among force,

velocity, and power development. Canadian Journal of Applied Physiology 22(4): 328-36

Vernon, D. (2009). Human potential: exploring techniques used to enhance human performance.

East Sussex, UK: Routledge

Wolf, S.L. (1980). Electromyographic biofeedback in exercise programs. The Physician and

Sportsmedicin 8(11): 61-69

Zaichkowsky, L.D., Fuchs, C.Z. (1988). Biofeedback applications in exercise and athletic

performance. Exercise and Sport Sciences Reviews 16: 381-421.

Bilaga1

Godkännandefördeltagandeiträningsstudieangåendemaximal

muskelaktivering

I den här studien utvärderar vi effekten av styrketräning. Du kommer främst att jobba med lårens framsida. Studien börjar med ett antal mätningar där vi mäter din maximala styrka.  Därefter följer en fem veckor lång träningsperiod där får träna tre gånger per vecka enligt ett bestämt schema. Efter träningsperioden genomför vi ytterligare ett testtillfälle där effekten av träningen utvärderas. 

Under varje tillfälle (test och träning) kommer vi att registrera din muskelaktivering med hjälp av yt‐EMG. Det innebär att vi kommer att fästa elektroder på fyra muskelhuvuden på lårets fram‐ och baksida. Under det första och sista tillfället kommer vi även att ge elstimulering under testerna. Det innebär att du kommer att känna ett visst obehag under bråkdelen av en sekund.  

Under både test och träning ska du tänk på att ta i maximalt varje gång. Oroa dig inte för att bli trött mot slutet. Du ska inte försöka ”spara” dig för att orka prestera maximalt hela testet. Ge järnet varje gång. 

Du kan när du vill under testet (eller träningsperioden) välja att avbryta försöket utan att uppge något skäl för detta. 

 

Vid avslutad studie får du en ersättning på 3000 kronor.  Ersättningen är skattepliktig. 

 

 

 

Jag är införstådd med vad studien handlar om och väljer att vara med. 

 

 

Underskrift 

 

 

Namnförtydligande    Datum 

Bilaga 2

Käll- och litteratursökning

Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie var att jämföra effekterna av ren excentrisk isokinetisk träning med och

utan EMG BF. Frågeställningar är: Resulterar träning med EMG biofeedback i en större

styrkeökning än utan? Ökar den viljemässiga aktiveringsförmågan (AF) som ett resultat av

styrketräning? Blir ökningen ännu större om man dessutom använder sig av EMG BF-träning?

Finns det en skillnad i träningseffekt hos antagonist-coaktiveringen mellan grupperna?

Vilka sökord har du använt? EMG biofeedback, strength training, eccentric training, concentric training. Jag använde också ryska sökord som motsvarar de här uppräknade sökorden. Olika kombinationer av sökorden prövades, vilket gav de mest relevanta referenserna.

Var har du sökt? Jag har använt Googlescholar och SciFinder for Academics (ett mycket kraftfullt interface mot databaser såsom PubMed). Eftersom Croce (1986) är en nyckelreferens, gick jag igenom samtliga artiklar och böcker som har citerat Croce sedan 1986 (17 referenser).

Sökningar som gav relevant resultat Jag hittade de flesta artiklarna med hjälp av Googlescholar och SciFinder, och genom referenser i artiklar och böcker jag läste. Googlescholar har fördelen att vara publik, vilket gör det lätt att arbeta med den hemifrån. Den är inte heltäckande och jag använde SciFinder som komplement.

Kommentarer Artiklarna jag citerar i uppsatsen är spridda över många olika tidskrifter. Jag har tvingats vara restriktiv i citeringen av artiklar som gäller biofeedback i rehabilitering.

Bilaga 3

Figur 25 i Konrad (2005)

Bilaga 4

Figur 26 i Konrad (2005)