Bad, bad boys come with me, come with me.

Midi, Maxi & Efti

Mats Andersson, vinnare av ICA Galaxens Lasse Kronér look-alike

tävling 2002, kände att han var helt rätt klädd. Grå träningsbyxor i

bomullstyg som hängde löst från benen, en gammal t-shirt med

reklamtryck och sina slitna löpskor.

Fanns ingen anledning att göra sig till.

Snart skulle han ändå svettas som en gris. Det här var idrott för i

helvete. Eller, det var vad utövarna påstod i alla fall. Och varför inte?

Vem var han att opponera sig? Det fanns de som kallade innebandy för

en sport så varför skulle inte badmintonspelarna få leva i samma

illusion?

Terje, däremot, var inte rätt klädd, tänkte Mats och kliade sig med

sidan av pekfingret under näsan medan han drog in luft. Killen såg ut

som om han klivit direkt ut på planen från en 90-tals version av 60-

talet, toppat med fjärde säsongen av Mad Men och några skopor fjolla.

Hans tjocka mörka lockar hölls fast med ett pannband så som Björn

Borg patenterat det. Den vita pikétröjan var en sort som Mats själv bar

till vardags, skorna var vintage i stilen men knappast i priset. Troligen

specialbeställda från Tokyo via någon affär i New York. De tighta, små

bomullsshortsen hölls uppe av ett litet skärp med tre ränder i olika blå

nyanser som matchade någon designers tolkning av tubsockor.

Underpresterare överklär sig alltid, muttrade Mats och svingade sitt

racket.

Va? ropade Terje.

Håll käften och serva, svarade Mats.

Mats var grundare och, fram till nyligen, enda ägare av Mats-point. Ett

företag som blev så framgångsrikt på så kort tid att han var tvungen att

sälja av några andelar för att ha råd att växa. Försäljningen hade lett till

att det nu fanns en styrelse, ett management, med en massa åsikter de

grundade på undersökningar. En åsikt de hade var att Mats var den

4

minst populära personen i hans företag. 75% av de anställda var

missnöjda eller mycket missnöjda med den högsta ledningen: Mats.

Otacksamma jävlar.

Här hade han skapat ett framgångsrikt företag som såg till att varenda

en av dem kunde duka upp gourmémiddagar till vardags och sedan

hade de mage att vara missnöjda med hur han drev det? Va?! Bort

skämd a.

Den nya ledningen tyckte att Mats skulle börja röra sig mer bland sina

anställda. Se dom. Lyssna till dom. Bli en av dem. Fan. Man blev inte

number one på att vara ett med sina anställda. Rädsla och respekt var

vad de jävla fjollorna behövde. Han hade god lust att ge dom sparken

allihop, det skulle lära dom att snacka skit om honom i anonyma

undersökningar. Han skulle rada upp dom mot väggen och peka på

dom med kuken. Du har fått sparken, och du har fått sparken och du

och du har också fått sparken. Motherfuckers.

Men svensk lagstiftning skulle ha motarbetat honom på alla punkter.

Okej att man inte fick sparka sina anställda hur som helst, det kunde

han väl kanske låtsas att han förstod med lite ansträngning, men att

det var olagligt att peka mot dem med sin penis.. . Så han hade bitit

5

ihop och lovat att börja umgås med personalen. Valt ut en populär

medarbetare, som kanske kunde påverka de andra och övertyga dem

om att Mats var boss of the day. Every fucking day.

Terje din lyckliga jävel, hade han ropat över kontorslandskapet där

kadavren satt framför datorerna, du ska få äran att umgås med mig!

Vad vill du hitta på? Terje såg upp från vad det var han höll på med

och sa: Va?

Just det, sa Mats, det låter för bra för att vara sant men de nya

slavdrivarna tror på den platta organisationen, själv tror jag att den

platta organisationen är exakt vad den heter men, va fan, nu är det

som det är och vi får göra det bästa av situationen, eller hur?

Va? sa Terje igen.

Fritiden! Skrek Mats. Vad gör du på den?

Öh, sa Terje.

Har du någon hobby? Utövar du någon sport? Försökte Mats. Kom

igen här nu, hjälp till lite.6

Tja, sa Terje försiktigt, jag spelar Badminton. Hur så?

Va! skrek Mats. Är du bög?

Jag... va? sa Terje.

Bögjävel! Skrek Mats nu också. Han hade lätt svarat på den första

serven med en snygg lobb som Terje sedan kontrade med en smash

rätt ner i golvet. Omöjlig för Mats att hinna på. Terje log vad som bara

gick att tolka som ett överlägset leende. Är det så du vill spela så är det

så vi ska spela, sa Mats.

Det hade inte varit helt enkelt att få till en match. Mats hade börjat ta

kaffe i personalrummet med de andra vid 9:30 och varje gång han

pratade med Terje såg han besvärad ut. Sa att han inte hade tid just

den här veckan, att det var mycket nu.

Sa att han skulle tänka på saken.

De andra gav varandra menande blickar när de trodde att han inte såg

och log stelt mot honom annars. Mats tog det inte personligt. Det

hörde till den svenska arbetskulturen att vara obekväm kring chefen.

Det var som det skulle. Med rädsla, respekt och obekväma situationer

7

skapades succé.

Till slut hade han bokat ett datum själv. På torsdag är det du och jag

som spelar fjolltennis om du har något som helst intresse av att

avancera inom det här företaget, hade han sagt och med det fått den

lilla jävelns uppmärksamhet.

Det är ingen fjollsport, muttrade Terje.

Visst, sa Mats, och bollen är inte klädd i fjäderboa heller, va? Är du

med eller är du med?

Jag är med, sa Terje. Det blir kul.

Så ska det låta, sa Mats och gav Terjes jeansrumpa en hård klatch. Din

lilla streber där.

Nu skrek han: Faaan! Det var den tredje bollen han förlorade. Terje

lekte med honom, fick honom att springa från kant till kant och hela

tiden arbeta defensivt. Mats ogillade att arbeta från defensiven. Han

var den attackerande sortens man, en som ledde och pekade ut

8

riktningen. Flåsande gick han fram till bollen. Okej, sa han, slut på

uppvärmningen, nu kör vi.

Vadå uppvärmingen? sa Terje, det är tre noll till mig.

Jag börjar känna mig varm nu. Vi kör va? Jag servar. Mats väntade inte

på svar utan gick och ställde sig vid höger ruta. Terje muttrade något

han inte kunde höra men placerade sig snett emot, redo för spel.

Felserve, ropade Terje.

Vaddå felserve?

Man servar nedifrån, det är inte tennis.

Nej, det är det verkligen inte, sa Mats. Han svingade sitt rakett

irriterat. Menar du att jag måste serva som nån jävla brud?

Man håller rakettet rakt nedåt vid serve, sa Terje och sköt tillbaka

bollen över nätet.

9

Vilken fjollsport, sa Mats och skakade på huvudet, vilken fjollsport.

Han plockade upp bollen och servade nerifrån i en överdriven rörelse

med ena benet ut åt sidan. Terje svarade med att tvinga över honom

på andra sidan planen. Var Mats än sköt bollen så stod Terje och

väntade och svarade med att tvinga honom till en plats i rakt motsatt

håll. Han svettades och kämpade, han var en fighter, han var number

fucking one, han var vinnaren och han skulle inte förlora. Bollen

studsade i backen och det var som att Mats kunde höra den dunsa när

han sprang förbi oförmögen att bromsa sin tunga kropp. Han föll

framåt och rullade över på rygg. Taket var av trä med synliga stolar

och var tredje meter fanns ett fönster där ljus släpptes in. Han suckade

djupt. Om det här hade varit tennis hade det sett annorlunda ut.

Badminton var en för vek sport för en alfahane.

Ett noll då, sa Terje.

Mats vände sig hastigt mot honom. Såg hans fläckfria skor, följt av

strumporna och de bruna benen. Ett par perfekta ben med perfekt

lagom behåring. Det var inte bara mängden hår, utan tjockleken på

varje individuellt hårstrå var också perfekt.

10

Strånas längd var perfekt.

Det var som om någon tagit benen och kört dom genom varje

program i den senaste versionen av Creative suite. De var lite för

perfekta in i minsta muskulös detalj. Mats blick fortsatte uppåt dit där

de möttes.

Inte ett noll, sa han argt. Det var i min serve. Du får inga poäng i min

serve.

Den regeln tog de bort typ 2006, sa Terje och flinade. Ett noll.

FAAAAN! skrek Mats igen så att alla vid de andra planerna vände sig

mot honom. Han brydde sig inte. Mats Andersson kunde köpa och

sälja dem allihopa, om han kände för det. Han gick till sin väska som

stod på sidan av planen vid nätet. Medan han gick raljerade han.

Menar du att man ändrar reglerna? Det bevisar bara vilken

underlägsen sport det här är tennisen, du vet där man har riktiga

rakett, med tyngd i, och där folk vet vad de bästa spelarna heter och

där man inte håller på och ändrar de jävla reglerna! Han tog upp en

vattenflaska och sin snuffdosa.

Hans snuffdosa var genialisk.

11

För ett halvårsen hade han börjat använda den offentligt, pratat om

snuff och demonstrerat för alla som var intresserade och inte

intresserade av vad det var. Pratat om hur han försökte sluta röka och

inte ville snusa, och hur nicotintuggumin bara var för fjollor och

brudar. När alla vant sig vida hans snuffande bytte han ut innehållet i

dosan mot kokain. Färgen var i och för sig helt annorlunda men det

var det ingen som kollade ändå. Så nu kunde han dra en Björn Borg

när helst han kände för det utan att någon reagerade. Han pickade ut

en vit hög på pekfingret och drog upp den i näsborren, pickade ut en

till och tog den i andra sidan. Sköljde ner allt med lite vatten och gick

tillbaka. Han var illröd i ansiktet och han kände sig mer redo än

någonsin. Han skulle tvätta bort det där överlägsna flinet på sin

motståndare. Han skulle visa vem fan som var chef. AAAARGHH, sa

han.

För varje boll han vann såg Terje desperationen i chefens ögon växa

sig större. Ansiktet blev rödare med varje tur till väskan där han drog i

sig amfetamin eller kokain eller något annat liknande. Chefens

snuffdosa var ökänd på kontoret och föremål för många samtal och

skämt bakom ryggen på honom. Den och hans förträngda

homosexualitet. Fast där brukade Terje försvara Mats eftersom

12

diskussionen alltid tog en homofobisk inriktning. Kontentan blev mest

att Mats antagna homosexualitet var ytterligare ett bevis på hans

uselhet. Terje brukade hävda att den sexuella läggningen inte hängde

ihop med resten av en människas personlighet och att han i så fall

snarare trodde att det var självförnekelsen som var orsaken till många

av deras chefs brister. Sådana argument hade man inte mycket för på

Terjes arbetsplats. Det var 2011 och fortfarande använde man

människors ursprung, kön och sexualitet som en ursäkt att hela

grupper över en kam, tänkte Terje. Något som fick en del människor

att förneka sig själv, må dåligt, och behandla sig själv illa. Och i vissa

fall andra. Det var en ond nedåtgående spiral som skulle kräva något

drastiskt för att brytas.

Han vann ännu en boll och Mats såg ännu rödare ut. Snart skulle Terje

ha en hjärtattack på halsen om det fortsatte så här, så han började

försöka skänka bort några bollar. Men det gick ju inte. Mats var så

jävla värdelös på badminton att man kunde lobba en boll långsamt

rakt mot honom och han lyckades ändå snubbla över sig själv i sitt

försök att ta emot den. Han förstod inte varför Mats envisats med att

spela badminton? De kunde bara ha gått till en pub eller nått.

13

Tankarna rusade i Mats huvud, han hade redan lagt grunden för tre

nya företag, strukturerat en idé på en stiftelse för unga företagare som

dels skulle skapa ett stort nätverk, dels ge honom en liten extra hacka,

och allt det här medan han spelade som en gud - och även om han

förlorade just den här matchen så vann han, vann han på det stora

hela, men det var såklart ett jävla helvettes irritationsmoment att Terje

lekte med honom på planen, precis som den nya styrelsen lekte med

honom och hans företag som om det var de som byggt upp succén

från grunden men fuck em all, en alfaochomegaman med hans talang

kunde göra om samma bedrift hundra gånger om, det gick inte att

stoppa honom och FAAAAAAN! Han föll framlänges ned mot det

mörkbruna, blanka trägolvet med en duns. Andades häftigt och

mumlade, jag ska visa er era jävlar. Terje böjde sig under nätet och

närmade sig sakta steg för steg.

Ska vi lägga av? frågade han.

Aldrig, sa Mats. Jag ska visa er. Jag ska visa dig din jävel.

Terje skrattade genom näsan och sa, okej.

14

Du ska få känna på den riktiga Mats Andersson, sa Mats.

Det ser jag fram emot, sa Terje och sträckte fram sin hand. Mats lät sig

dras upp till sittande position, hans huvud hamnade en halvmeter från

Terjes skrev. De blev kvar så, hand i hand, i en långt utdragen sekund

tills Terje släppte greppet och hämtade vattenflaskan åt honom.

Utklassning, sa Terje när de gick genom korridoren till

omklädningsrumet.

Mats såg surt ner i golvet och sa, äh. Du hade tur att jag skadat vristen,

muttrade han, och inte kunde ge hundra procent. Annars hade du fått

se. Terje höll upp dörren och flinade.

Visst, sa han.

Käften, sa Mats.

Du är min chef och allt men ingen kan förneka att du var min slav där

ute, sa Terje. Mats blick svartnade och hans händer knöt sig. Men

smällen som var så påväg att Terje kunde känna den blev hängande i

15

luften medan Mats gick igenom tre övningar i självkontroll.

Jag har aldrig varit någon lokalvårdare, fortsatte Terje, men idag

sopade man ju mattan rejält i alla fall. Han skrattade när Mats högröd

gick till sitt skåp utan att säga något. De klädde av sig och gick mot

duscharna.

Mats kände för att slå den smala, hälsosamma och seniga kropp som

gick framför honom. Slå tills den jämna solbrännan var fläckig och

svullen. Han kände sig hyperkänslig och medveten om allt, särskilt sin

egen kropp. Terje däremot var helt omedveten om sin nakenhet, som

om den var något naturligt. Mats följde honom med blicken när han

ställde sig under en dusch och lät vattnet falla över det mörka håret.

Snart hade han en tunn våt yta över sig som fick hans hud att blänka.

Jag måste... kommer snart, sa han och gick tillbaka till skåpet. Efter

några hastiga indragningar med näsan återvände han med två öl och

full kontroll. Så vadå om Terje vann matchen? Mats ägde hela jävla

spelet. Även när han förlorade så var han vinnaren. Terje arbetade för

honom. Terjes segrar var hans segrar. Han kunde inte förlora. När han

startade duschen visste han exakt vilken droppe som skulle träffa var,

han visste alla Sveriges kungar och statsministrar och han visste vilka16

nästa års alla trender skulle vara, han visste att han skulle knocka Terje

om han fortsatte skryta och han visste exakt vilket vin han skulle

plocka upp från källaren ikväll för att fira att han var han.

Nu bastar vi, sa han.

Bastun stod i stark kontrast till det ekande, vita och stela

duschrummet. Den dova tystnaden slog emot dom lika mycket som

den fuktiga värmen när de klev in. Det fanns utrymme för kanske tio

personer men de var de enda där. Terje började klättra upp för

raderna av bänkar.

Jag tar mig väl upp till första plats, sa han.

Mats räckte över den ena ölburken till honom. Jag varnar dig, sa han.

Ett ord till och jag blir tvungen att radera den där självgodheten och

visa dig vem som är chef. Du har väl inte glömt vem som är chef?

Terje sa att normalt är det du, men idag var du mest min bitch.

Det var då Mats höll vad han lovade. Terje hade ryggen vänd mot

17

honom och märkte inte vad som hände förrän ölburken träffade

honom i bakhuvudet. Han tappade balansen och föll framåt. Mats var

snart uppe bredvid och tog en handfull av hans hår och drog upp

honom, för att sedan snabbt och hårt slå ner ansiktet mot träbänken.

Ljudet av hur något krossades mot planket fick adrenalinet att pumpa

på Mats. Hans kuk styvnade och han böjde sig ner och viskade.Vem

vinner nu då va? Vem vinner nu?

Han boxade i sidorna och varierade sig genom att då och då drämma

ned båda händerna i korsryggen på sitt offer. Terje låg framåtböjd med

knäna på den mellersta bänken och bröst och huvud på den översta.

Varje gång Mats slog sina krokar så gjorde rörelsen att han smiskade

Terjes skinkor med penisen och när han höjde armarna över huvudet,

för att göra korsryggsslaget, pekade den in i skåran. Det blev som en

lek. Smisk, smisk, pek och sedan hoppade hela kroppen på Terje när

han lät nävarna slå ner i ryggen. Smisk, smisk, pek, hopp. Repetera.

När han tröttnade böjde han sig flåsandes fram över sitt offer. Blod

rann ur Terjes näsa och han såg ut att sakna några framtänder. Mats

gav honom en till smäll över ögat, mest för att han kunde, Terje

gnydde som en sparkad hund och stönade när Mats föll över honom

och, till sin egen förvåning, in i honom.

18

Hupp, tänkte Mats, vad händer nu? Han testjuckade lite, när han ändå

var inne, och konstaterade att det var skönt. Han fylldes med en

enorm maktkänsla. Mats Andersson tog vad fan han ville ha och

gjorde vad fan han ville göra. När han ville. Han tog ett fast grepp runt

höfterna och trängde in helt. Det var förvånade hur lätt han gled in,

nästan som om Terje varit inoljad. Han började stöta aggressivt och

kom nästan med en gång medan han slog Terje hårt i sidan. Kokainet

verkade funka som Viagra på honom för han slaknade inte. Det var

lika bra att fortsätta mot en andra orgasm.

Det tog lite längre tid den här gången, han svettades och stånkade.

Böjde sig framåt och kysste Terjes blodiga ansikte och andades tungt i

hans öra. Sträckte på sig för att ordentligt kunna knulla av sig alla

aggressioner. När han äntligen tömde sig andra gången föll han framåt

av utmattning. Han blundade och kände hur han sakta gled ur när

blodet slutade pulsera i kuken. Det här var det absolut skönaste, bästa

sex han någonsin haft, tänkte han. När han öppnade ögonen såg han

rätt in i Terjes sönderslagna, blodiga... och leende ansikte?

Vad är det här? tänkte Mats. Egentligen borde han slå in knytnäven i

det där leendet men två orgasmer hade gjort honom trött och blödig.

19

Det var ett vänligt, nästan kärleksfullt leende. Terje måste ha förlorat

förståndet, tänkte Mats. Chocken av att möta sin överman så nära

hade fått honom att gå in i en egen värld. Det bubblade blod ur

munnen och det kom ett väsande gurgelljud. Mats vände örat mot

Terjes mun för att höra vad han försökte säga. Terje la en svag hand på

Mats huvud och samlade alla sina krafter.

Det blev lite aggressivt, viskade han genom trasig mun, men tillslut

fick jag dig dit jag ville.

20

Mårten Vennelin, Bad Boy Badminton

2011

Novell - skönlitteratur

Släpps under Creative Commons licens:

Erkännande och dela lika. (cc by-sa)

Kontor Björksätra/kontorbjorksatra.se