August strindberg - Ett Drömspel & Fröken Julie

7/26/2019 August strindberg - Ett Drömspel & Fröken Julie

http://slidepdf.com/reader/full/august-strindberg-ett-droemspel-froeken-julie 1/80

PDF skapad med hj€lp av det •ppna k€llkod-verktyget mwlib. Se http://code.pediapress.com/ f•r mer information.

PDF generated at: Thu, 02 Jun 2011 23:37:27 UTC

Ett Dr€mspel/Fr€ken JulieAugust Strindberg



Inneh€ll

Artiklar

Ett dr•mspel 1

Fr•ken Julie 36

Referenser

Artikelk‚llor och f•rfattare 77

Artikellicenser

Licens 78



Ett dr•mspel 1

Ett dr€mspel

Ett dr€mspelav August Strindberg

P‚ Wikipedia finns en artikel om Ett dr•mspel

ERINRAN.

F•rfattaren har i detta dr•mspel med anslutning till sitt f•rra dr•mspel ƒTill Damaskusƒ s•kt h€rma dr•mmens

osammanh€ngande men skenbart logiska form. Allt kan ske, allt €r m•jligt och sannolikt. Tid och rum existera icke;

p‚ en obetydlig verklighetsgrund spinner inbillningen ut och v€ver nya m•nster; en blandning av minnen,

upplevelser, fria p‚hitt, orimligheter och improvisationer. Personerna klyvas, f•rdubblas, dubbleras, dunsta av,

f•rt€tas, flyta ut, samlas. Men ett medvetande st‚r •ver alla, det €r dr•mmarens; f•r det finns inga hemligheter, ingen

inkonsekvens, inga skrupler, ingen lag. Han d•mer icke, fris€ger icke, endast relaterar; och s‚som dr•mmen mest €rsm€rtsam, mindre ofta gl€ttig, g‚r en ton av vemod, och medlidande med allt levande genom den vinglande

ber€ttelsen. S•mnen, befriaren, upptr€der ofta pinsam, men n€r pl‚gan €r som stramast, infinner sig uppvaknandet

och f•rsonar den lidande med verkligheten, som huru kvalfull den €n kan vara, dock i detta •gonblick €r en njutning,

j€mf•rd med den pl‚gsamma dr•mmen.

F•RSPEL

[Fonden f•rest€ller molnk‚por liknande raserade skifferberg med slott och borgruiner.

Stj€rnbilderna Lejonet, Jungfrun och V‚gen synas, och mellan dem st‚r Planeten Jupiter med starkt sken.]

INDRAS DOTTER [st‚r p‚ molnet h•gst upp].

INDRAS R„ST [uppifr‚n] Var €r du dotter, var?

INDRAS DOTTER H€r, fader, h€r!

INDRAS R„ST Du har g‚tt vilse, barn, giv akt, du sjunker ... Hur kom du hit?

INDRAS DOTTER Jag f•ljde blixtens str‚le ifr‚n h•ga etern och tog ett moln till resvagn ... Men molnet sj•nk, och

nu g‚r f€rden ned‚t .. S€g h•ge fader, Indra, vilka regioner jag r‚kat i? Vi €r s‚ kvavt s‚ tungt att andas?

INDRAS R„ST Du l€mnat andra v€rlden och g‚tt in i tredje, fr‚n Cukra, morgonstj€rnan, du fj€rmat dig och tr€der

in i jordens dunstkrets; tag d€r m€rket p‚ solens sjunde hus, det heter V‚gen, d€r dagens stj€rna st‚r vid h•stens

j€mning n€r dag och natt de v€ga lika ...

INDRAS DOTTER Du n€mnde jorden, €r det denna m•rka och tunga v€rld som lyses av m‚nen?INDRAS R„ST Det €r den t€taste och tyngsta av kloten som i rymden vandra.

INDRAS DOTTER S€g, lyser aldrig solen d€r?

INDRAS R„ST Visst lyser solen d€r, men icke alltid ...

INDRAS DOTTER Nu r€mnar molnet, och jag ser dit ner ...

INDRAS R„ST Vad ser du, barn?

INDRAS DOTTER Jag ser ... att d€r €r sk•nt ... med gr•na skogar, med bl‚a vatten, vita fj€ll och gula g€rden ...

INDRAS R„ST Ja det €r sk•nt som allt vad Brahma skapat ... men d€r har varit €nd‚ sk•nare en g‚ng i tidens

morgon; sedan skedde n‚got, en rubbning uti banan, kanske n‚got annat, ett uppror f•ljt av brott, som m‚ste st€vjas

...

INDRAS DOTTER Nu h•r jag ljud d€rnerifr‚n ... Vad €r f•r sl€kte som d€rnere dv€ljes?

http://sv.wikisource.org/w/index.php?title=W:Ett_dr%C3%B6mspel

http://sv.wikisource.org/w/index.php?title=F%C3%B6rfattare:August_Strindberg



Ett dr•mspel 2

INDRAS R„ST Stig ner och se ... jag ej f•rtalar Skaparns barn, men vad du h•r hitupp €r deras spr‚k.

INDRAS DOTTER Det ljuder likt ... det klingar icke gl€ttigt.

INDRAS R„ST Jag t€nker det! Ty deras modersm‚l det heter klagan. Ja! Ett of•rn•jt, otacksamt sl€kte €r de

jordiske ...

INDRAS DOTTER S€g icke s‚, nu h•r jag gl€djerop, och skott och d‚n, ser blixtar ljunga, nu ringas klockor, t€ndas

eldar, och tusen g‚nger tusen st€mmor d€r sjunga lov och tack till himlen ...

[Paus.]

Du d•mer dem f•r h‚rt, o fader ...

INDRAS R„ST Stig ner och se, och h•r, kom sen tillbaka, f•rt€lj mig d‚ om deras klagom‚l och j€mmer €ga sk€l

och grund ...

INDRAS DOTTER V€lan, jag g‚r dit ner, men f•lj mig fader!

INDRAS R„ST Nej, jag kan icke andas d€r ...

INDRAS DOTTER Nu sjunker molnet, det blir kvavt, jag kv€vs ... Det €r ej luft, men r•k och vatten som jag andas

... S‚ tungt, den drar mig ned‚t, ned‚t, och nu jag m€rker ren dess kr€ngning, den tredje v€rlden €r dock ej den b€sta

...

INDRAS R„ST !!Den b€sta ej, f•rst‚s, men ej den s€msta, han heter Stoftet, rullar som de andra alla, och d€rf•r

sl€ktet stundom grips av yrsel, p‚ gr€nsen mellan d‚rskap och f•rryckthet - Hav mod, mitt barn, det €r en pr•vning

endast.

INDRAS DOTTER [p‚ kn€, d‚ molnet s€nker sig]. Jag sjunker!

[Fonden f•rest€ller en skog av j€ttestora stockrosor i blom; vita, sk€ra, purpurr•da, svavelgula, violetta, •ver vilkas

toppar synes det f•rgyllda taket av ett slott med en blomknopp liknande en krona •verst. Nedanf•r grundmurarne av

slottet synas halmd•sar utbredda, t€ckande utkastat stallstr•. Sidokulisserna, st‚ende f•r hela pj€sen, €ro stiliserade

v€ggm‚lningar, p‚ en g‚ng rum, arkitektur och landskap.

Glasm€staren och Dottern in p‚ scenen.]

DOTTERN Slottet v€xer alltj€mt ur jorden ... Ser du hur mycket det vuxit sen i fjor?

GLASM…STAREN [f•r sig sj€lv] Jag har aldrig sett det slottet f•rr ... har aldrig h•rt att ett slott v€xer ... men - [Till

Dottern med fast •vertygelse.] Ja, det har vuxit tv‚ alnar, men det €r d€rf•r att de har g•dslat det ... och om du l€gger

m€rke, skall du se att en flygel slagit ut p‚ solsidan.

DOTTERN Det borde v€l blomma snart efter som vi €ro f•rbi midsommar?

GLASM…STAREN Ser du icke blomman d€roppe?

DOTTERN Jo, jag ser! [Klappar i h€nderna.] S€g far, varf•r v€xer blommorna upp ur smuts?

GLASM…STAREN [fromt] D€rf•r att de icke trivas i smutsen, skynda de s‚ fort de kunna upp i ljuset, f•r attblomma och d•!

DOTTERN Vet du vem som bor i det slottet?

GLASM…STAREN Jag har vetat det, men minns det inte.

DOTTERN Jag tror att det sitter en f‚nge d€r ... Och han v€ntar s€kert att jag skall befria honom.

GLASM…STAREN Men till vilket pris?

DOTTERN Man k•psl‚r inte om det man skall. L‚t oss g‚ in i slottet! ...

GLASM…STAREN Ja, l‚t oss g‚!

[De g‚ mot fonden som sakta •ppnar sig ‚t sidorna.

Scenen €r nu ett enkelt, naket rum med ett bord och n‚gra stolar. P‚ stolen sitter en officer i en h•gst ovanlig nutida

uniform. Han gungar p‚ stolen och sl‚r med sabeln i bordet.]



Ett dr•mspel 3

DOTTERN [fram till Officern och tar sakta sabeln ur hans hand] Inte s‚! Inte s‚!

OFFICERN Sn€lla Agnes, l‚t mig beh‚lla sabeln!

DOTTERN Nej, du sl‚r s•nder bordet! [Till fadren,] G‚ nu ner i sel-kammarn och s€tt i rutan, s‚ r‚kas vi sedan!

GLASM…STAREN [g‚r].

DOTTERN Du €r f‚ngen p‚ dina rum; jag har kommit att befria dig!

OFFICERN Jag har nog v€ntat p‚ det, men jag var icke viss du skulle vilja.

DOTTERN Slottet €r starkt, det har sju v€ggar, men - det skall g‚! ... Vill du eller vill du inte?

OFFICERN Uppriktigt talat: jag vet inte, ty i vilket fall som h€lst f‚r jag ont! Varje fr•jd i livet f‚r betalas med

dubbla v€rdet sorg. D€r jag nu sitter €r det sv‚rt, men skall jag k•pa den ljuva friheten s‚ f‚r jag lida trefalt. - Agnes,

jag dras hellre me't, bara jag f‚r se dig!

DOTTERN Vad ser du i mig?

OFFICERN Det sk•na, som €r harmonien i universum. - Det finns linjer i din gestalt som jag endast ‚tefinner i

solsystemets banor, i den sk•nt ljudande str€ngen, i ljusets vibrationer. - Du €r ett barn av himmelen ...

DOTTERN Det €r du ocks‚!OFFICERN Varf•r skall jag d‚ vakta h€star? Sk•ta stall och l‚ta k•ra ut str•?

DOTTERN F•r att du skall l€ngta d€rifr‚n!

OFFICERN Jag l€ngtar, men det €r s‚ besv€rligt att ta sig ur det!

DOTTERN Men det €r en plikt s•ka friheten i ljuset!

OFFICERN Plikt? Livet har aldrig erk€nt plikter mot mig!

DOTTERN Du k€nner dig f•ror€ttad av livet?

OFFICERN Ja! Det har varit or€ttvist ...

[Nu h•r man r•ster bakom avdelningssk€rmen, vilken straxt d€rp‚ drages undan. Officern och dottern se dit‚t, stanna

d€rp‚ i gest och miner f•rstelnade.

Vid ett bord sitter Modren, sjuklig. Framf•r henne brinner ett talgljus, som hon d‚ och d‚ putsar med en ljussax. P‚

bordet ligga staplar av nysydda skjortor, som hon m€rker med m€rkbl€ck och g‚spenna. Ett brunt kl€dsk‚p till

v€nster.]

FADREN [l€mnar en sidenmantilj, milt] Du vill inte ha den?

MODREN Sidenmantilj, ‚t mig, k€ra v€n, vad nyttar det, d‚ jag skall d• snart!

FADREN Tror du vad l€karen s€ger?

MODREN …ven vad han s€ger, men mest tror jag den r•sten som talar h€rinne.

FADREN [sorgset] Det €r d‚ allvar? ... Och du t€nker p‚ dina barn, f•rst och sist!MODREN Det var ju mitt liv: mitt ber€ttigande ... min gl€dje, och min sorg ...

FADREN Kristina, f•rl‚t mig ... allt!

MODREN Ja vad? F•rl‚t mig, k€re; vi ha pl‚gat varann; varf•r? Det vet vi inte! Vi kunna icke annat! ... Emellertid,

h€r €r barnens nya linne ... Se nu efter att de byter tv‚ g‚nger i veckan, onsdag och s•ndag, och att Lovisa tv€ttar

dem ... •ver hela kroppen ... Ska du g‚ ut?

FADREN Jag skall upp i kollegiet! klockan elva!

MODREN Bed Alfred komma in f•rr€n du g‚r!

FADREN [pekar p‚ Officern] Han st‚r ju h€r, k€ra hj€rtans!

MODREN T€nk att jag b•rjar se illa ocks‚ ... ja, det m•rknar ... [putsar ljuset.] Alfred kom!

FADREN [g‚r ut mitt igenom v€ggen nickande till avsked].



Ett dr•mspel 4

OFFICERN [fram till Modren].

MODREN Vem €r flickan d€r?

OFFICERN [viskande] Det €r Agnes!

MODREN †, €r det Agnes? Vet du vad de s€ger? ... Att hon €r guden Indras dotter, som bett att f‚ komma ner p‚

jorden f•r att k€nna hur m€nskorna egentligen har det ... Men s€g ingenting! ...

OFFICERN Ett gudabarn €r det!

MODREN [h•gt] Min Alfred, jag skall snart skiljas ifr‚n dig och syskonen ... L‚t mig s€ga dig ett ord f•r livet!

OFFICERN [sorgsen] S€g, moder!

MODREN Bara ett ord: Tr€t aldrig med Gud!

OFFICERN Vad menar du, mor?

MODREN Du skall icke g‚ och k€nna dig f•ror€ttad av livet.

OFFICERN Men n€r man behandlar mig or€ttvist.

MODREN Du anspelar p‚ den g‚ngen du blev or€ttvist straffad f•r att du skulle ha tagit en slant som sedermera

‚terfanns!OFFICERN Ja! Och denna or€ttvisa gav en skev riktning ‚t hela mitt liv sedan ...

MODREN Jav€l! Men g‚ nu till sk‚pet d€r ...

OFFICERN [blyges] Du vet det d‚! Det €r ...

MODREN Den Schweiziske Robinson ... Som ...

OFFICERN S€g inte mer! ...

MODREN Som din bror blev straffad f•r ... och som du rivit s•nder och g•mt!

OFFICERN T€nk att det sk‚pet kan st‚ d€r kvar efter tjugu ‚r ... Vi ha ju flyttat s‚ m‚nga g‚nger, och min mor dog

f•r tio ‚r sen!

MODREN Ja, vad g•r det? Du skall d‚ fr‚ga om allting och d€rigenom f•rd€rvar du livets b€sta f•r dig! ... Se d€r €r

Lina!

LINA [in] Sn€lla frun, jag f‚r tacka s‚ mycket, men jag kan icke g‚ p‚ kristningen ...

MODREN Varf•r det, mitt barn?

LINA Jag har ingenting att ta p‚ mig!

MODREN Du skall f‚ l‚na min mantilj h€r!

LINA Nej, k€ra, inte g‚r det an!

MODREN Jag f•rst‚r dig inte! Aldrig kommer jag att g‚ p‚ bjudning mer ...

OFFICERN Vad skall far s€ga? Det €r ju en g‚va fr‚n honom ...MODREN Vilka sm‚ sinnen ...

FADREN [sticker in huvet] Skall du l‚na ut min present ‚t pigan?

MODREN S€g inte s‚ ... minns att jag varit tj€nsteflicka ocks‚ ... varf•r skall du s‚ra en oskyldig?

FADREN Varf•r skall du s‚ra mig, din make ...

MODREN Hu, detta livet! N€r man handlar vackert, s‚ finns alltid n‚gon f•r vilken det €r fult ... g•r man en gott,

g•r man en annan ont. Hu, detta livet!

[Hon putsar ljuset s‚ att det slocknar. Det blir m•rkt p‚ scenen och sk€rmen dras f•r.]

DOTTERN Det €r synd om m€nniskorna!

OFFICERN Du finner det!



Ett dr•mspel 5

DOTTERN Ja, livet €r sv‚rt, men k€rleken besegrar allt! Kom och se!

[De g‚ mot fonden.]

[Fonden dras upp; nu synes en ny fond f•rest€llande en gammal ruskig brandmur. Mitt i muren €r en grind som

•ppnar till en g‚ng, vilken mynnar ut i en gr•n ljus plats, d€r en kolossal bl‚ stormhatt (Aconitum) synes. Till v€nster

vid grinden sitter Portvakterskan med en schal •ver huvud och axlar virkande p‚ ett stj€rnt€cke. Till h•ger €r en

affischtavla som affisch•ren reng•r; bredvid honom st‚r en s€nkh‚v med gr•nt skaft. L€ngre bort till h•ger €r en d•rrmed lufth‚l i form av en fyrv€ppling. Till v€nster om grinden st‚r en smal lind med kolsvart stam och n‚gra

ljusgr•na l•v; d€rinvid en k€llarglugg.]

DOTTERN [g‚r fram till Portvakterskan] …r inte stj€rnt€cket f€rdigt €n?

PORTVAKTERSKAN Nej, lilla v€n; tjugusex ‚r €r ingen tid f•r ett s‚dant verk!

DOTTERN Och f€stmannen kom aldrig igen?

PORTVAKTERSKAN Nej, men det var inte hans fel. Han m‚ste ge sig av ... stackaren; det €r tretti ‚r sen!

DOTTERN [till Affisch•ren] Hon var ju vid baletten? D€roppe i operan?

AFFISCH„REN D€r var hon numro ett ... men n€r han reste, s‚ tog han liksom hennes dans med sig ... och s‚ fick

hon inga partier mer ...

DOTTERN Att klaga, med •gonen ‚tminstone, och med r•sten ...

AFFISCH„REN Jag klagar inte som v€rst ... inte nu, sen jag f‚tt en s€nkh‚v och en gr•n sump!

DOTTERN Och det g•r er lycklig?

AFFISCH„REN Ja, s‚ lycklig, s‚ ... det var min ungdoms dr•m ... och nu €r den sannad, jag €r visserligen fylld

femti ‚r, f•rst‚s ...

DOTTERN Femti ‚r f•r en s€nkh‚v och en sump ...

AFFISCH„REN En gr•n sump, en gr•n ...

DOTTERN [till Portvakterskan] giv mig schalen nu, f‚r jag sitta h€r och se p‚ m€nniskobarnen! Men ni skall st‚bakom och s€ga mig! [Tar p‚ schalen och s€tter sig vid grinden.]

PORTVAKTERSKAN Det €r sista dan i dag och operan st€ngs ... det €r nu de f‚ veta om de €ro engagerade ...

DOTTERN De som inte f‚ anst€llning, d‚?

PORTVAKTERSKAN Ja, Herre Jesus, det €r att se ... jag drar schalen •ver huvet, jag ...

DOTTERN Stackars m€nniskor!

PORTVAKTERSKAN Se, d€r kommer en! ... hon €r icke bland de utvalda ... Se, hur hon gr‚ter ...

S†NGERSKAN [fr‚n h•ger rusande ut genom grinden med n€sduken f•r •gonen. Stannar ett •gonblick i g‚ngen

utanf•r grinden och lutar huvudet mot v€ggen, d€rp‚ hastigt ut].

DOTTERN Det €r synd om m€nniskorna! ...

PORTVAKTERSKAN Men, se h€r; s‚ h€r ser en lycklig m€nniska ut!

OFFICERN [in genom grindg‚ngen; i redingot och cylinder med en rosenbukett i handen. Str‚lande, glad].

PORTVAKTERSKAN Han skall gifta sig med fr•ken Victoria! ...

OFFICERN [nere p‚ scenen; tittar upp‚t, sjunger] Victoria!

PORTVAKTERSKAN Fr•ken kommer strax!

OFFICERN Det €r bra! Kaleschen v€ntar, bordet €r dukat, champagnen ligger p‚ is ... F‚r jag omfamna er, fruar.

[Omfamnar Dottern och Portvakterskan. Sjunger.] Victoria!

EN KVINNOR„ST [uppifr‚n, sjunger] Jag €r h€r!OFFICERN [b•rjar vandra] N‚v€l! Jag v€ntar!



Ett dr•mspel 6

DOTTERN K€nner du mig?

OFFICERN Nej, jag k€nner bara en kvinna ... Victoria! I sju ‚r har jag g‚tt h€r, och v€ntat henne ... om middagarne,

d‚ solen n‚dde skorstenarne och om aftnarne, n€r nattens m•rker b•rjade falla ... Se h€r p‚ asfalten, kan ni se sp‚ren

efter den trogne €lskaren! Hurra! Hon €r min! [Sjunger.] Victoria! [Han f‚r intet svar.] N‚, hon kl€r p‚ sig nu! [Till

Affisch•ren.] D€r €r s€nkh‚ven ser jag! Alla vid operan sv€rma f•r s€nkh‚var ... eller r€ttare f•r fiskar! De stumma

fiskarne, d€rf•r att de inte kan sjunga ... Vad kostar en s‚dan d€r pj€s?AFFISCH„REN Den €r ganska dyr!

OFFICERN [sjunger] Victoria! ... [Skakar p‚ linden.] Se nu gr•nskar han igen! F•r ‚ttonde g‚ngen! ... [Sjunger.]

Victoria! ... Nu kammar hon luggen! ... [Till Dottern.] H•r nu frun, l‚t mig g‚ upp och h€mta min brud! ...

PORTVAKTERSKAN Det sl€pps ingen upp p‚ scenen!

OFFICERN Sju ‚r har jag g‚tt h€r! Sju g‚nger tre hundra sextiofem g•r mig tv‚ tusen fem hundra femtifem!

[Stannar och petar p‚ d•rren med fyrv€pplingen.] ... Och den h€r d•rren har jag sett p‚ tv‚ tusen fem hundra

femtifem g‚nger, utan att komma under fund med vart den b€r! Och den d€r v€pplingen som skall sl€ppa in ljus ... ‚t

vem skall den sl€ppa in ljus? …r det n‚gon d€rinnanf•r? Bor det n‚gon d€r?

PORTVAKTERSKAN Det vet jag inte! Jag har aldrig sett den •ppnas! ...OFFICERN Det ser ut som en skafferid•rr som jag s‚g n€r jag var fyra ‚r och en s•ndagseftermiddag f•ljde med

jungfrun bort! Bort, i familjer, till andra jungfrur, men jag kom aldrig l€ngre €n i k•ken, och jag satt mellan

vattentunnan och saltsk€ppan; jag har sett s‚ mycket k•k i min dar, och skafferierna var alltid i farstun, med borrade

runda h‚l och en v€ppling! ... Men inte har operan n‚got skafferi efter de inte har n‚got k•k! [Sjunger.] Victoria! ...

H•r frun, hon kommer v€l inte ut n‚gon annan v€g €n den h€r?

PORTVAKTERSKAN Nej, det finns ingen annan v€g!

OFFICERN V€l, d‚ skall jag r‚ka henne! TEATERFOLK [rusa ut, och m•nstras av Officern].

OFFICERN Nu m‚ste hon vara h€r snart! ... Frun! Den d€r bl‚a stormhatten d€r ute! Den har jag sett sen jag var barn

... …r det samma en? ... Jag minns i en pr€stg‚rd, d‚ jag var sju ‚r ... det sitter tv‚ duvor, bl‚a duvor under den d€rhatten ... men den g‚ngen kom det ett bi, och gick in i hatten ... d‚ t€nkte jag: nu har jag dig! och s‚ knep jag om

blomman; men biet stack igenom, och jag gr€t ... men s‚ kom prostinnan och lag v‚t jord p‚ ... sen fick vi smultron

och mj•lk till kv€llen! ... Jag tror att det m•rknar redan - Vart g‚r affisch•ren?

AFFISCH„REN Jag skall hem och €ta kv€ll.

OFFICERN [tar sig f•r •gonen] Kv€ll? S‚ h€r dags? - H•r nu! ... F‚r jag g‚ in och telefonera till "det v€xande

slottet" ett •gonblick.

DOTTERN Vad skall du d€r att g•ra?

OFFICERN Jag skall s€ga ‚t glasm€starn att han s€tter i dubbla rutor f•r det €r snart vinter och jag fryser s‚ fasligt!

[G‚r in till Portvakterskan.]DOTTERN Vem €r fr•ken Victoria?

PORTVAKTERSKAN Det €r hans k€resta!

DOTTERN Det €r r€tt svarat! Vad hon €r f•r oss och andra, det bryr honom icke! Endast det hon €r f•r honom, det

€r hon! ...

[Det m•rknar skarpt.]

PORTVAKTERSKAN [t€nder lyktan] Det kv€llas fort i dag!

DOTTERN F•r gudarne €r ett ‚r som en minut!

PORTVAKTERSKAN Och f•r m€nniskor kan en minut vara l‚ng som ett ‚r!

OFFICERN [ut igen. Han ser dammig ut; rosorna €ro vissna] Hon har inte kommit €n?



Ett dr•mspel 7

PORTVAKTERSKAN Nej!

OFFICERN Hon kommer nog! ... Hon kommer nog! [Vandrar.] ... Men det €r sant, jag kanske g•r klokast i att

avbest€lla middan €nd‚! ... efter som det €r kv€ll ... Jaha, det skall jag g•ra!

[G‚r in och telefonerar.]

PORTVAKTERSKAN [till Dottern] F‚r jag min schal nu!

DOTTERN Nej, min v€n, var fri du; jag skall g•ra din tj€nst ... ty jag vill k€nna m€nniskorna och livet, f•r att utr•na

om det €r s‚ sv‚rt, som det s€ges.

PORTVAKTERSKAN Men man f‚r inte somna h€r p‚ posten, aldrig somna, varken natt eller dag ...

DOTTERN Inte sova om natten?

PORTVAKTERSKAN Jo, om man kan, med klockstr€ngen om armen ... ty det g‚r nattvakter p‚ scenen, och de

avl•sas var tredje timma ...

DOTTERN Det €r ju tortyr ...

PORTVAKTERSKAN S‚ tycker ni, men vi andra €r glada f‚ en s‚dan plats, och om ni visste hur avundad jag €r ...

DOTTERN Avundad? Man avundas den torterade?PORTVAKTERSKAN Ja! ... Men ser ni, det som €r sv‚rare €n nattvak och sl€p, och luftdrag och k•ld och fukt, det

€r att, som jag f‚tt, mottaga alla olyckliges f•rtroenden d€roppe ... Till mig kommer de; varf•r? De l€sa kanske i mitt

ansiktes f‚ror den runskrift lidandet ristar och som inbjuder till f•rtroenden ... I den schalen, v€n, g•mmas trettio ‚rs

egna kval och andras!

DOTTERN Den €r tung ocks‚, och den br€nner som n€sslor ...

PORTVAKTERSKAN B€r den efter ni •nskar ... n€r den blir f•r tyngd, s‚ ropa p‚ mig, skall jag komma och avl•sa

er!

DOTTERN Farv€l! Det ni kan, skall v€l jag kunna!

PORTVAKTERSKAN Vi m‚ se! ... Men var sn€ll mot mina sm‚ v€nner och tr•ttna icke p‚ deras klagan.[F•rsvinner i g‚ngen.]

[Det blir kolm•rkt p‚ scenen. D€runder f•r€ndras sceneriet: s‚ att linden sedan st‚r avl•vad. Den bl‚ stormhatten €r

snart vissnad; och n€r det blir dager igen, synes det gr•na i g‚ngens perspektiv h•stbrunt.]

OFFICERN [kommer ut n€r det ljusnar. Nu har han gr‚tt h‚r och gr‚tt sk€gg. Kl€derna €ro f•rfallna, l•skragen svart

och slankig. Rosenbuketten avfallen s‚ att bara kvistarne synas. Han vandrar] - Av alla tecken att d•ma €r sommaren

f•rbi och h•sten €r n€ra. - Det ser jag p‚ linden d€r, och stormhatten! ... [Vandrar.] Men h•sten €r min v‚r, ty d‚

•ppnas teatern igen! Och d‚ m‚ste hon komma! Sn€lla frun, f‚r jag sitta p‚ den h€r dtoln s‚ l€nge.

DOTTERN Sitt min v€n, jag kan st‚!

OFFICERN [s€tter sig] Om jag bara fick sova lite, s‚ var det b€ttre! ... [Han somnar ett •gonblick och rusar s‚ uppatt vandra; stannar framf•r d•rren med v€pplingen och petar.] - Denna d•rr, som icke ger mig n‚gon ro ... vad €r d€r

bakom? N‚got m‚ste det vara! [Man h•r svag musik uppifr‚n i danstakt.] S‚! nu har repetitionerna b•rjat! [Scenen

upplyses nu ryckvis s‚som av en blinkfyr.] Vad €r det? [Skanderar efter ljusets klipp.] Ljust och m•rkt; ljust och

m•rkt?

DOTTERN [h€rmar honom] Dag och natt; dag och natt! ... En n‚dig f•rsyn vill f•rkorta din v€ntan! och d€rf•r fly

dagarne, jagande n€tterna!

[Det blir stadigt ljust p‚ scenen. Affisch•ren in med s€nkh‚ven och affischeringsgrejor.]

OFFICERN Det €r affisch•rn, med s€nkh‚ven ... Har det fiskat bra?

AFFISCH„REN Jo, d‚! Sommaren var varm och lite l‚ng ... h‚ven var nog s‚ bra, men inte s‚ som jag hade t€nktmig ... d€rf•r att tanken €r mer €n g€rningen - h•gre €n saken ...



Ett dr•mspel 8

[Vandrar och sl‚r med rosenkvasten i v€ggarne s‚ de sista bladen falla.]

AFFISCH„REN Har hon inte kommit ner €n?

OFFICERN Nej, inte €n, men hon kommer snart! ... Vet affisch•rn vad det €r bakom den d€r d•rrn?

AFFISCH„REN Nej, jag har aldrig sett den d•rrn •ppen.

OFFICERN Jag skall telefonera efter en smed som kommer och •ppnar den!

[G‚r in till telefonen.]

AFFISCH„REN [klistrar upp en affisch och g‚r ut till h•ger].

DOTTERN Vad var det f•r fel p‚ h‚ven?

AFFISCH„REN Fel? Ja, det var inte egentligen n‚got fel ... men den var inte som jag hade t€nkt mig den, och d€rf•r

blev fr•jden inte s‚ stor ...

DOTTERN Hur hade ni t€nkt er h‚ven?

AFFISCH„REN Hur? ... Det kan jag inte s€ga ...

DOTTERN L€t mig s€ga't! ... Ni hade t€nkt er den s‚ som den inte var! Gr•n skulle den vara, men inte det gr•na!

AFFISCH„REN Ni vet det, ni, fru! Ni vet allt - och d€rf•r kommer alla till er med sina bekymmer ... Om ni villelyssna till mig, en g‚ng ocks‚ ...

DOTTERN Det vill jag g€rna ... Kom in hit och utgjut ert h€rta ...

[Hon g‚r in i sitt rum.]

AFFISCH„REN [st‚r utanf•r f•nstret och talar].

[Det blir kolm•rkt igen; d€rp‚ ljusnar det och nu gr•nskar linden igen och stormhatten blommar, solen lyser p‚

gr•nskan i g‚ngens perspektiv.]

OFFICERN [ut; nu €r han gammal och vith‚rig; trasig med utn•tta skor; han b€r kvistarne av rosenbuketten. Vandrar

av och an; l‚ngsamt som en gubbe. Han l€ser p‚ affischen].

EN BALETTFLICKA [in fr‚n h•ger].

OFFICERN Har fr•ken Victoria g‚tt?

BALETTFLICKAN Nej, det har hon inte!

OFFICERN D‚ v€ntar jag! Hon kommer v€l snart?

BALETTFLICKAN [allvarligt] Det g•r hon s€kert!

OFFICERN G‚ inte nu, skall ni f‚ se vad som €r bakom denna d•rr, f•r jag har skickat efter smeden!

BALETTFLICKAN Det skall bli riktigt intressant att f‚ se den d•rrn •ppnas. Den d•rren och det v€xande slottet,

k€nner ni det v€xande slottet?

OFFICERN Om jag? - Jag har ju suttit f‚ngen d€r?BALETTFLICKAN Nej, var det ni? Men varf•r hade de s‚ mycket h€star d€r?

OFFICERN Det var ett stallslott f•rst‚s ...

BALETTFLICKAN [sm€rtsamt] S‚ dum jag var! som inte kunde f•rst‚ det!

KORIST [in fr‚n h•ger].


KORIST [allvarligt] Nej, inte har hon g‚tt! Hon g‚r aldrig!

OFFICERN Det €r d€rf•r att hon €lskar mig! ... Koristen f‚r inte g‚ nu f•rr€n smeden kommer, som skall •ppna

d•rren h€r.

KORISTEN †, skall d•rren •ppnas! Nej, s‚ roligt! ... Jag vill bara fr‚ga portvakterskan n‚got.



Ett dr•mspel 9

SUFFL„REN [in fr‚n h•ger].


SUFFL„REN Nej, inte vad jag vet!

OFFICERN Se d€r! sa jag inte att hon v€ntar p‚ mig! - G‚ inte, f•r d•rrn skall •ppnas.

SUFFL„REN Vilken d•rr?

OFFICERN Finns det mer €n en d•rr?

SUFFL„REN Nu vet jag: den med v€pplingen! ... D‚ stannar jag best€mt! Skall bara spr‚ka lite med

portvakterskan!

[Balettflickan, Koristen, Suffl•ren gruppera sig bredvid Affisch•ren utanf•r Portvakterskans f•nster, d€r de turvis

tilltala Dottern.]

GLASM…STAREN [in fr‚n grinden].

OFFICERN …r det smeden?

GLASM…STAREN Nej, smeden hade visiter, och det g‚r ju lika bra med glasm€staren.

OFFICERN Ja, visserligen ... visserligen, men €r diamanten med?GLASM…STAREN Naturligtvis! En glasm€stare utan diamant, vad €r det f•r slag?

OFFICERN Det €r intet! - L‚tom oss allts‚ skrida till verket! [Sl‚r i h€nderna.]

ALLA [samlas i krets omkring d•rren].

KORISTER [kl€dda som M€sters‚ngare, och figurantskor som danserskor i A •da st•ta till fr‚n h•ger].

OFFICERN Smed eller glasm€stare - g•r er plikt!

GLASM…STAREN [fram, med diamanten].

OFFICERN Ett •gonblick som detta ‚terkommer icke ofta i en m€nniskas liv, d€rf•r god' v€nner, ber jag er ... noga

eftersinna ...

POLISEN [fram] I lagens namn f•rbjuder jag •ppnandet av denna d•rr!

OFFICERN †, Gud, vilket br‚k n€r man vill g•ra n‚got nytt och stort! ... Men vi skola processa! ... Till advokaten,

allts‚! S‚ f‚r vi se om lagarne €ga best‚nd! - Till advokaten!

[Scenen f•r€ndras till advokatbyr‚, f•r •ppen rid‚, s‚lunda: Grinden blir st‚ende och fungerar som grind till

kontorsskranket som g‚r r€tt •ver scenen. Portvakterskans rum €r kvar s‚som advokatens skrivb‚s men •ppnat

fram‚t; linden, avl•vad, €r hatt- och kl€dh€ngare; affischtavlan €r beh€ngd med kung•relser och utslag i m‚l; d•rren

med fyrv€pplingen h•r nu till ett dokumentsk‚p:

Advokaten i frack och vit halsduk sitter s‚ledes till v€nster innanf•r grinden vid en pulpet fylld med papper. Hans

utseende vittnar om oerh•rda lidanden; det €r kalkvitt med f‚ror, och skuggorna €ro liksom violetta; han €r ful, och

ansiktet speglar alla slags brott och laster varmed hans yrke n•dgat honom att taga befattning.

Av hans tv‚ skrivare har den ena blott en arm, den andra €r en•gd.

Folket som samlades f•r att ‚se "d•rrens •ppnande" st‚r kvar men nu liksom v€ntande f•retr€de hos advokaten, och

tyckas alltid ha st‚tt d€r.

Dottern (i schalen) och Officern i f•rsta planet.]

ADVOKATEN [g‚r fram emot dottern] S€g, min syster, f‚r jag denna schalen ... jag skall upph€nga den h€rinne tills

jag f‚r eld i kakelugnen; d‚ skall jag br€nna den med alla dess sorger och el€nden ...

DOTTERN Inte €n, min broder, jag vill ha den riktigt full f•rst, och jag •nskar framf•r allt f‚ uppsamla dina

sm€rtor, dina mottagna f•rtroenden om brott, laster, or€tt f‚nget, baktal, sm€delser ...

ADVOKATEN Lilla v€n, d‚ r€ckte icke din schal! Se p‚ dessa v€ggar; €r det icke som om alla synder solkat

tapeterna; se p‚ dessa papper d€r jag f•rfattar historier om or€tt; se p‚ mig ... Hit kommer aldrig en m€nniska som



Ett dr•mspel 10

ler; bara onda blickar, visade t€nder, knutna n€var ... Och alla spruta sin ondska, sin avund, sina misstankar •ver mig

... Se, mina h€nder €ro svarta, och kunna aldrig tv€ttas, ser du hur de €ro spruckna och bl•da ... jag kan aldrig ha

kl€der mer €n n‚gra dagar, ty de stinka av andras brott ... Ibland l‚ter jag r•ka med svavel h€rinne men det hj€lper

icke; jag sover h€rinvid, och dr•mmer endast om brott ... Jag har ett mord f•r n€rvarende vid tinget ... det g‚r v€l an,

men vet du vad som €r v€rre €n allt? ... Det €r att skilja makar! - D‚ €r det som om det skrek ini jorden och uppe i

himmelen ... skrek f•rr€deri mot urkraften, det godas k€lla, mot k€rleken ... Och, ser du, n€r pappersris €ro fyllda

med deras •msesidiga anklagelser, och slutligen en k€rleksfull m€nniska tar ena maken mellan fyra •gon, nyper den

i •rat och leende fr‚gar den enkla fr‚gan: vad har ni egentligen emot er man - eller hustru - s‚ st‚r han - eller hon -

svarsl•s d€r, och vet icke orsaken! En g‚ng - ja, det r•rde sig visst om en gr•nsallad, en annan g‚ng om ett ord,

mestadels om ingenting. Men kvalen, lidandet! Dem f‚r jag uppb€ra! ... Se hur jag ser ut! Och tror du att jag kunde

vinna en kvinnas genk€rlek med denna uppsyn av brottsling? Och tror du att n‚gon vill vara v€n med mig som har

alla stadens skulder, penningskulder, att indriva! ... En j€mmer €r det att vara m€nniska!


ADVOKATEN Det €r det! Och vad m€nniskorna lever p‚, €r mig en g‚ta! De gifter sig med tv‚ tusen kronors

inkomst, n€r de beh•ver fyratusen ... de l‚nar f•rst‚s, alla l‚nar! Det g‚r p‚ bank och skruvar €nda fram till d•den ...

d‚ har boet alltid skuld! Vem som slutligen f‚r betala't, ja s€g det!DOTTERN Den som f•der f‚glarne!

ADVOKATEN Ja! Men om den som f•der f‚glarne ville stiga ner p‚ sin jord och se till hur de stackars

m€nskobarnen har det, skulle han kanske fattas av medlidande ...


ADVOKATEN Ja, det €r sanningen det! - [Till Officern.] Vad •nskar ni?

OFFICERN Jag ville bara fr‚ga om fr•ken Victoria har g‚tt!

ADVOKATEN Nej, det har hon inte, ni kan vara alldeles lugn ... Varf•r petar ni p‚ mitt sk‚p d€r?

OFFICERN Jag tyckte att d•rrn var s‚ lik ...

ADVOKATEN †nej, ‚nej; ‚nej!

[Man h•r ringning i kyrkklockor.]

OFFICERN …r det begravning i stan?

ADVOKATEN Nej, det €r promotion, doktorspromotionen. Och jag skall just upp och f‚ juris doktorsgraden.

Kanske ni har lust att promoveras och f‚ en lagerkrans?

OFFICERN Jaa, varf•r inte? Det €r alltid en liten distraktion ...

ADVOKATEN Kanske vi genast skola skrida till den h•gtidliga akten? - G‚ och kl€d om dig bara!

(Officern ut; nu blir det m•rkt p‚ scenen varunder f•ljande f•r€ndring f•rsigg‚r. Skranket f•rblir, nu tj€nande som

balustrad till koret i en kyrka; affischtavlan blir nummertavla f•r psalmerna; linden-kl€dh€ngaren blir kandelaber;advokatens pulpet blir promotors kateder; d•rren med fyrv€pplingen leder nu till sakristian ... Koristerna ur

M€sters‚ngare bli h€rolder med spiror, och figurantskorna b€ra lagerkransarna. „vriga av folket st‚ som ‚sk‚dare.

Fonden g‚r upp och den nya fonden f•rest€ller en enda stor orgel med klaviaturerna nertill och d€rovanf•r spegeln.

Musik h•res! P‚ sidorna de fyra fakulteterna filosofi, teologi, medicin, juridik. Scenen st‚r tom ett •gonblick.]

H…ROLDERNA [fr‚n h•ger].

FIGURANTSKORNA [efter med lagerkransar i h€nderna str€ckta framf•r sig].

TRE PROMOVENDI [en efter annan fram fr‚n v€nster, och bekransas av figurantskorna, varp‚ de g‚ ut till h•ger].

ADVOKATEN [fram f•r att bekransas].

FIGURANTSKORNA [v€nda sig bort, v€grande att bekransa honom, och g‚ ut].



Ett dr•mspel 11

ADVOKATEN [skakad, lutar sig mot en pelare].

[Alla draga sig ut. Advokaten ensam.]

DOTTERN [in, med en vit sl•ja •ver huvud och axlar] Ser du, nu har jag tv€ttat schalen ... Men varf•r st‚r du h€r?

Fick du icke kransen?

ADVOKATEN Nej, jag var icke v€rdig.

DOTTERN Varf•r? D€rf•r att du tagit de fattiges sak, lagt ett gott ord f•r den brottslige, l€ttat b•rdan f•r den

skyldige, skaffat uppskov ‚t den d•mde ... Ve m€nniskorna ... €nglar €ro de icke; men det €r synd om dem.

ADVOKATEN S€g icke ont om m€nniskorna, jag skall ju f•ra deras talan ...

DOTTERN [lutad mot orgeln] Varf•r sl‚ de sina v€nner i ansiktet?

ADVOKATEN De f•rst‚ icke b€ttre!

DOTTERN L‚tom oss upplysa dem! Vill du! Tillsammans med mig!

ADVOKATEN De mottaga icke upplysningar! ... O, att v‚r klagan n‚dde himmelens gudar ...

DOTTERN Den skall n‚ tronen! ... [St€ller sig vid orgeln.] Vet du vad jag ser i spegeln h€r? ... V€rlden r€ttv€nd! ...

Ja, efter som den €r avig i sig sj€lv!ADVOKATEN Hur blev den avig?

DOTTERN N€r kopian togs ...

ADVOKATEN Se nu sade du det! Kopian ... det var alltid min aning att det var en felaktig kopia ... och n€r jag

b•rjade minnas urbilderna, s‚ blev jag missn•jd med allt ... Det kallade m€nniskorna of•rn•jsamhet, och dj€vulens

glasbitar i •gat och annat mer ...

DOTTERN Nog €r det f•rryckt! Se p‚ de h€r fyra fakulteterna! ... Den samh€llsbevarande regeringen l•nar dem alla

fyra: teologin, l€ran om Gud, som alltid angrips och f•rl•jligas av filosofin, vilken uppger sig vara visheten sj€lv!

Och medicin som alltid j€var filosofin och icke r€knar teologin med bland vetenskaperna utan kallar den f•r

vidskepelse ... Och de sitter i samma konsistorium som skall l€ra ungdomen respekt - f•r universitetet. Det €r ju ett

d‚rhus! Och ve den som f•rst blir klok!

ADVOKATEN De som f•rst f‚ veta det €r teologerna. Som f•rstudier f‚ de filosofi, som l€r dem att teologin €r

nonsens; sedan l€ra de i teologin att filosofin €r nonsens! D‚rar, va?

DOTTERN Och s‚ juridiken, allas tj€nare, utom tj€narnes!

ADVOKATEN R€ttvisan, som n€r den vill vara r€ttvis, blir sin mans bane! ... R€tten, som s‚ ofta g•r or€tt!

DOTTERN S‚ ni har st€llt till f•r er, m€nniskobarn! Barn! - Kom skall du f‚ en krans av mig ... en som kl€r dig

b€ttre! [L€gger en t•rnekrona p‚ hans huvud.] Nu skall jag spela f•r dig!

[Hon s€tter sig vid orgeln och spelar ett "Kyrie"; men i st€llet f•r orgeltoner h•ras m€nskor•ster.]

BARNR„STER Evige! Evige![Sista ton uth‚lles.]

KVINNOR„STER F•rbarma dig!

[Sista ton uth‚lles.]

MANSR„STER [tenorer] Fr€ls oss, f•r din barmh€rtighets skull!

[Sista ton uth‚lles.]

MANSR„STER [basar] F•rskona dina barn, Herre, och var icke vredgad emot oss!

ALLA F•rbarma dig! H•r oss! Medlidande med de d•dlige! - Evige, vi €r du fj€rran? ... Ur djupen ropa vi: n‚d,

Evige! G•r icke b•rdan dina barn f•r tung! H•r oss! H•r oss!

[Scenen blir m•rk, Dottern reser sig, nalkas Advokaten. Orgeln €ndras genom €ndrad belysning till Fingalsgrottan.

Havet g‚r i dyningar in under basaltpelarne, och frambringar en ljud-ensemble av v‚g och vind.]



Ett dr•mspel 12

ADVOKATEN Var €ro vi, syster?

DOTTERN Vad h•r du?

ADVOKATEN Jag h•r hur droppar falla ...

DOTTERN Det €r t‚rar, n€r m€nniskorna gr‚ta ... Vad h•r du mer?

ADVOKATEN Det suckar ... det vinslar ... det j€mrar ...

DOTTERN Hit har de d•dliges klagan n‚tt ... l€ngre icke. Men varf•r denna eviga klagan? Har livet intet att gl€djas

‚t!

ADVOKATEN Jo, det ljuvaste som €r det bittraste, k€rleken! Maka och hem! det h•gsta och det l€gsta!

DOTTERN M‚ jag pr•va!

ADVOKATEN Med mig?

DOTTERN Med dig! Du k€nner klipporna, st•testenarne, m‚ vi undvika dem!

ADVOKATEN Jag €r fattig!

DOTTERN Vad g•r s‚ det, blott vi €lska varann? Och litet sk•nhet kostar intet!

ADVOKATEN Jag har antipatier som kanske €ro dina sympatier?DOTTERN Dem f‚r man j€mka!

ADVOKATEN Om vi ledsna?

DOTTERN S‚ kommer barnet och sk€nker en f•rstr•else som alltid €r ny!

ADVOKATEN Du, du vill ha mig, fattig och ful, f•raktad, utst•tt?

DOTTERN Ja! M‚ vi f•rena v‚ra •den!

ADVOKATEN Ske allts‚!

[En mycket enkel kammare innanf•r advokatbyr‚n. Till h•ger en stor tv‚manss€ng under omh€ngen; invid ett

f•nster. Till v€nster en pl‚tkamin med kokk€rl. Kristin h‚ller p‚ att klistra innanf•nstren. I fonden •ppen d•rr till

byr‚n; d€rute synes fattigt folk som v€ntar p‚ f•retr€de.]

KRISTIN Jag klistrar, jag klistrar!

DOTTERN [blek och avt€rd, sitter vid kaminen] Du st€nger ute luften! Jag kv€vs! ...

KRISTIN Nu €r det bara en liten springa kvar!

DOTTERN Luft, luft, jag kan icke andas!


ADVOKATEN Det €r r€tt, Kristin; v€rmen €r dyr!

DOTTERN †, det €r som om du limmade igen munnen p‚ mig!

ADVOKATEN [st‚r i d•rrn med ett papper i handen] Sover barnet?

DOTTERN Ja, slutligen!

ADVOKATEN [milt] Detta skrik skr€mmer bort mina klienter!

DOTTERN [v€nligt] Vad kan man g•ra ‚t det?

ADVOKATEN Ingenting!

DOTTERN Vi f‚r ta en st•rre v‚ning!

ADVOKATEN Vi ha inga p€ngar!

DOTTERN F‚r jag •ppna f•nstret, denna d‚liga luft kv€ver mig?

ADVOKATEN D‚ g‚r v€rmen ut, och s‚ f‚ vi frysa!DOTTERN Det €r rysligt! ... F‚ vi skura d€rute d‚?



Ett dr•mspel 13

ADVOKATEN Du orkar icke skura, jag icke heller, och Kristin skall klistra; hon skall klistra hela huset, varenda

springa, i tak, i golv, i v€ggar!

DOTTERN Fattigdom var jag beredd p‚, icke smuts!

ADVOKATEN Fattigdomen €r alltid relativt smutsig!

DOTTERN Detta €r v€rre €n jag dr•mt!

ADVOKATEN Vi ha det icke v€rst! …n finns det mat i grytan!

DOTTERN Men vilken mat? ...

ADVOKATEN K‚l €r billig, n€rande och god!

DOTTERN F•r den som tycker om k‚l! Mig €r den motbjudande!

ADVOKATEN Varf•r sade du icke det?

DOTTERN D€rf•r att jag h•ll av dig! ville jag offra min smak!

ADVOKATEN D‚ m‚ste jag offra dig min smak f•r k‚l! Offren m‚ste vara •msesidiga.

DOTTERN Vad skola vi d‚ €ta? Fisk? Men du hatar fisk.

ADVOKATEN Och den €r dyr!DOTTERN Detta €r sv‚rare €n jag trodde!

ADVOKATEN [v€nligt] Ser du s‚ sv‚rt det €r! ... Och barnet, som skulle bli f•reningsbandet och v€lsignelsen! ...

blir v‚r underg‚ng!

DOTTERN …lskade! Jag d•r i denna luft, i detta rum, med utsikt ‚t bakg‚rden, med dessa barnskrik i €ndl•sa

timmar utan s•mn, med dessa m€nniskor d€rute, och deras j€mmer, kiv och beskyllningar ... Jag m‚ste d• h€rinne!

ADVOKATEN Stackars lilla blomma, utan ljus, utan luft ...

DOTTERN Och du s€ger att det finns de, som ha det sv‚rare!

ADVOKATEN Jag €r en bland de avundade i kvarteret.

DOTTERN Allt ginge an, om jag endast kunde f‚ n‚gon sk•nhet in i hemmet!

ADVOKATEN Jag vet du menar en blomma, en heliotrop s€rskilt, men den kostar en krona och femtio •re, det €r

sex liter mj•lk eller fyra kappar potatis.

DOTTERN Jag skall g€rna vara utan mat bara jag f‚r min blomma.

ADVOKATEN Det finns ett slags sk•nhet som icke kostar n‚got, och vars fr‚nvaro ur hemmet €r den st•rsta pl‚ga

f•r en man med sk•nhetssinne!

DOTTERN Vad €r det?

ADVOKATEN Om jag s€ger det, blir du ond!

DOTTERN Vi ha kommit •verens icke bli onda!ADVOKATEN Vi ha kommit •verens ... Allt g‚r nu, Agnes, blott icke de korta, h‚rda tonfallen ... k€nner du dem!

…nnu icke!

DOTTERN Vi skola aldrig h•ra dem!

ADVOKATEN Aldrig f•r s‚ vitt p‚ mig beror!

DOTTERN S€g nu!

ADVOKATEN Jo; n€r jag kommer in i ett hem, ser jag f•rst hur gardinen sitter nere vid h‚llaren ... [G‚r fram till

f•nstergardinen och r€ttar den.] ... sitter den som ett rep eller en trasa ... d‚ g‚r jag snart! ... D€rp‚ kastar jag en blick

p‚ stolarne ... st‚ de r€tt, s‚ stannar jag! ... [R€ttar en stol mot v€ggen.] Sen ser jag p‚ ljusen i stakarne ... Luta de, d‚

€r huset p‚ sned! [R€ttar ett ljus p‚ byr‚n.] ... Det €r denna sk•nhet, ser du min lilla v€n, som icke kostar n‚got!DOTTERN [b•jer huvudet mot br•stet] Icke de korta tonfallen, Axel!



Ett dr•mspel 14

ADVOKATEN De voro icke korta!

DOTTERN Jo, de voro!

ADVOKATEN Se s‚, f•r tusan! ...

DOTTERN Vad €r det f•r spr‚k?

ADVOKATEN F•rl‚t, Agnes! Men jag har lidit av din oordentlighet lika mycket som du lider av smuts! Och jag har

icke v‚gat sj€lv l€gga hand vid st€dningen, ty d‚ blir du ond s‚som om jag f•rebr‚dde dig ... uff! Ska vi sluta nu?

DOTTERN Det €r rysligt sv‚rt att vara gift ... det €r sv‚rare €n allt! Man m‚ste vara en €ngel, tror jag!

ADVOKATEN Ja, det tror jag!

DOTTERN Jag tror jag b•rjar hata dig efter detta!

ADVOKATEN Ve oss d‚! ... Men l‚tom oss f•rekomma hatet! Jag lovar jag aldrig skall g•ra n‚gon anm€rkning mer

p‚ st€dningen ... fast€n det €r tortyr f•r mig!

DOTTERN Och jag skall €ta k‚l fast€n det €r kval f•r mig!

ADVOKATEN Allts‚ ett samliv i kval! Den enas njutning, den andras pl‚ga!

DOTTERN Det €r synd om m€nniskorna!ADVOKATEN Du inser det?

DOTTERN Ja! Men l‚t oss i Guds namn undvika klipporna, nu d‚ vi k€nna dem s‚ v€l!

ADVOKATEN L‚t oss g•ra det! Vi €ro ju humana och upplysta m€nniskor; vi kunna ju f•rl‚ta och •verse!

DOTTERN Vi kunna ju le ‚t sm‚sakerna!

ADVOKATEN Vi, endast vi kunna det! ... Vet du, jag l€ste i dag i Morgonen! ... a propos - var €r tidningen?

DOTTERN [f•rl€gen] Vilken tidning?

ADVOKATEN [h‚rt] H‚ller jag mer €n en tidning?

DOTTERN Le nu, och tala inte h‚rt ... Din tidning har jag gjort eld med ...

ADVOKATEN [h€ftigt] Se s‚ f•r tusan!

DOTTERN Le nu! ... Jag br€nde den d€rf•r att han h‚nade vad som €r mig heligt ...

ADVOKATEN Vilket €r mig oheligt! Tja ... [Sl‚r i h€nderna, utom sig.] Jag ska le, jag ska le s‚ att oxelt€nderna

synas ... jag ska vara human, och sticka under stoln med mina meningar, och s€ga ja till allting, och smita och

hyckla! Jas‚ du har br€nt upp min tidning! Jas‚! [L€gger om gardinen p‚ s€ngstolpen.] Ses‚! nu g‚r jag och st€dar

igen s‚ att du blir ond! ... Agnes, detta €r helt enkelt om•jligt!

DOTTERN Visst €r det!

ADVOKATEN Och likafullt m‚ste vi h‚lla ut, icke f•r l•ftenas skull, men f•r barnets!

DOTTERN Det €r sant! f•r barnets! †! - †! ... Vi m‚ste h‚lla ut!ADVOKATEN Och nu f‚r jag g‚ ut till mina klienter! H•r, de sorla av ot‚lighet att f‚ riva varandra, bringa varann

till b•ter och f€ngelse ... osaliga andar ...

DOTTERN Arma, arma m€nniskor! Och detta klistrande!

[Hon b•jer huvudet mot br•stet i stum f•rtvivlan.]


ADVOKATEN [st‚r vid d•rren och hanterar d•rrl‚set nerv•st].

DOTTERN O, vad l‚set skriker; det €r som om du kramade mitt hj€rtas fj€drar ...

ADVOKATEN Jag kramar, jag kramar ...

DOTTERN G•r'et inte!



Ett dr•mspel 15

ADVOKATEN Jag kramar ...

DOTTERN Nej!

ADVOKATEN Jag ...

OFFICERN [inifr‚n byr‚n, tar i l‚set] Till‚t mig!

ADVOKATEN [sl€pper l‚set] Var s‚ god! Efter som ni €r promoverad!

OFFICERN Nu €r hela livet mitt! Alla banor st‚ mig •ppna, parnassen €r betr€dd, lagern €r vunnen, od•dligheten,

€ran, allt €r mitt!

ADVOKATEN Vad skall ni leva p‚?

OFFICERN Leva p‚?

ADVOKATEN Ni skall v€l ha bostad, kl€der, mat?

OFFICERN Det finner sig alltid, bara man har n‚gon som h‚ller av sig!

ADVOKATEN Kan t€nka det! ... Kan t€nka! ... Klistra, Kristin! Klistra! tills de inte kan andas!

[G‚r ut bakl€nges, nickande.]

KRISTIN Jag klistrar, jag klistrar! tills de inte kan andas!OFFICERN Kommer du med nu?

DOTTERN Genast! Men vart?

OFFICERN Till Fagervik! D€r €r sommar, d€r skiner solen, d€r finns ungdom, barn och blommor; s‚ng och dans,

fest och jubel!

DOTTERN D‚ vill jag dit!

OFFICERN Kom!

ADVOKATEN [in igen] Nu ‚terv€nder jag till mitt f•rsta helvete ... det h€r var det andra ... och st•rsta! Det ljuvaste

€r det st•rsta helvetet ... Se s‚, nu har hon lagt h‚rn‚lar p‚ golvet igen! ...

[Plockar p‚ golvet.]

OFFICERN T€nk, han har uppt€ckt h‚rn‚larne ocks‚!

ADVOKATEN Ocks‚? ... Se p‚ den h€r! Det €r tv‚ skalmar, men en n‚l! Det €r tv‚, men det €r en! R€tar jag ut den,

s‚ €r det ett enda stycke! B•jer jag det, €r det tv‚, utan att upph•ra vara ett! Det betyder: de tu €ro ett: Men bryter jag

av - h€r! D‚ €ro de tu, tu!

[Bryter h‚rn‚len och kastar bitarne.]

OFFICERN Allt detta har han sett! ... Men innan man kan bryta, m‚ste skalmarne divergera! Konvergera de, s‚

h‚ller det!

ADVOKATEN Och €ro de parallella - s‚ r‚kas de aldrig - det varken b€r eller brister.OFFICERN H‚rn‚len €r det fullkomligaste av alla skapade ting! En r€t linje som €r lika med tv‚ parallella!

ADVOKATEN Ett l‚s som st€nger n€r det €r •ppet!

OFFICERN St€nger •ppen en h‚rfl€ta som f•rblir •ppen n€r den st€ngs ...

ADVOKATEN Liknar denna d•rr! N€r jag st€nger den, •ppnar jag, v€gen ut, f•r dig, Agnes!

[Drar sig ut och st€nger d•rren.]

DOTTERN Allts‚?

[Scenf•r€ndring: S€ngen med omh€ngena f•rvandlas till ett t€lt; pl‚tkaminen st‚r kvar; fonden g‚r upp; man ser till

h•ger i f•rgrunden br€nda berg med r•d ljung och svartvita stubbar efter skogseld; r•da svinstior och uthus. D€r

nedanf•r en •ppen mekanisk sjukgymnastik, d€r m€nniskor gymnastiseras p‚ maskiner liknande tortyrinstrumenter.Till v€nster i f•rgrunden en del av karant€nbyggningens •ppna skjul med eldst€der, pannmurar och r•rledningar.



Ett dr•mspel 16

Mellangrunden €r ett sund. Fonden i bakgrunden en vacker l•vstrand med bruggor, prydda med flaggor, d€r vita

b‚tar €ro f•rt•jda, dels med segel hissade, dels utan. Sm‚ italienska villor, paviljonger, kiosker, marmorstatyer synas

i stranden mellan l•vverket.]

KARANT…NM…STAREN [kl€dd som morian g‚r p‚ stranden].

OFFICERN [fram och skakar hand] Nej, si Ordstr•m! Har du hamnat h€r?

KARANT…NM…STAREN Ja, h€r €r jag!

OFFICERN …r det Fagervik det h€r?

KARANT…NM…STAREN Nej, det ligger mitt •ver; h€r €r Skamsund!

OFFICERN D‚ har vi kommit gali!

KARANT…NM…STAREN Vi? - Vill du inte f•rest€lla mig?

OFFICERN Nej, det passar inte! [Halvh•gt.] Det €r ju Indras egen dotter!

KARANT…NM…STAREN Indras? Jag trodde det var Waruna sj€lv! ... N‚ €r du inte f•rv‚nad att jag €r svart i

ansiktet!

OFFICERN Min son, jag har fyllt femtio ‚r, och d‚ f•rv‚nas man icke mer! - Jag antog straxt du skulle p‚ maskeradi eftermiddag!

KARANT…NM…STAREN Alldeles riktigt! Och jag hoppas ni f•ljer med?

OFFICERN S€kerligen; ty h€r ... h€r ser icke lockande ut! ... Vad €r det f•r folk som bo h€r?

KARANT…NM…STAREN H€r bo de sjuka, d€r•ver bo de friska!

OFFICERN H€r €ro v€l bara fattiga d‚?

KARANT…NM…STAREN Nej, mitt barn, h€r €ro de rika! Se p‚ den d€r p‚ str€ckb€nken! Han har €tit f•r mycket

g‚slever med tryffel och druckit s‚ mycket Bourgogne att f•tterna g‚tt i masur!

OFFICERN Masur?

KARANT…NM…STAREN Han har f‚tt masurf•tter! ... Och den d€r som ligger p‚ guillotin; han har druckitHenessy s‚ att ryggraden m‚ste manglas ut!

OFFICERN Aldrig €r det bra heller!

KARANT…NM…STAREN F•r •vrigt bo h€r p‚ sidan alla som ha n‚got el€nde att d•lja! Se p‚ den som kommer, till

exempel!

[En €ldre spr€tt rullas in i en rullstol, beledsagad av en 60-‚rs mager, ful kokett, kl€dd efter sista modet och som

uppvaktas av "V€nnen" p‚ fyrtio ‚r.]

OFFICERN Det €r majorn! V‚r skolkamrat?

KARANT…NM…STAREN Don Juan! Ser du, han €r €nnu f•r€lskad i sp•ket vid sidan. Han ser icke att hon ‚ldrats,

att hon €r ful, trol•s, grym!

OFFICERN Det €r ju k€rleken det! Och aldrig hade jag trott den flyktige i st‚nd att €lska s‚ djupt och allvarligt!

KARANT…NM…STAREN En vacker synpunkt, du har!

OFFICERN Jag har sj€lv €lskat Victoria ... ja jag g‚r €nnu i korridoren och v€ntar p‚ henne ...

KARANT…NM…STAREN …r det du som g‚r i korridoren?

OFFICERN Det €r jag!

KARANT…NM…STAREN N‚, har ni f‚tt upp d•rren €nnu?

OFFICERN Nej, vi processar fortfarande ... Affisch•ren €r ute med s€nkh‚ven f•rst‚s, s‚ att vittnesm‚len f•rdr•jas

... under tiden har glasm€staren satt i rutorna i slottet som vuxit en halv v‚ning ... Det har varit ett ovanligt gott ‚r i ‚r... varmt och fuktigt!



Ett dr•mspel 17

KARANT…NM…STAREN Men s‚ varmt som inne hos mig har ni €nd‚ inte haft!

OFFICERN Hur varmt har du i ugnarne d‚?

KARANT…NM…STAREN N€r vi desinficera kolerasuspekta, ha vi sextio grader.

OFFICERN …r koleran i g‚ng nu igen d‚?

KARANT…NM…STAREN Vet du inte det? ...

OFFICERN Jo visst vet jag, men jag gl•mmer s‚ ofta det jag vet!

KARANT…NM…STAREN Jag •nskar ofta jag kunde gl•mma, mest mig sj€lv; d€rf•r s•ker jag maskerader,

utkl€dslar och s€llskapsspektakel.

OFFICERN Vad har du haft f•r dig d‚?

KARANT…NM…STAREN Talar jag om'et, s‚ s€gs det att jag skryter, f•rtiger jag, kallas jag hycklare!

OFFICERN Det €r d€rf•r du sv€rtat dig i ansiktet?

KARANT…NM…STAREN Ja! Lite svartare €n jag €r!

OFFICERN Vem €r det som kommer?

KARANT…NM…STAREN †, det €r en diktare! som skall ha sitt gyttjebad![Diktaren in med blickarna mot skyn och ett €mbar gyttja i handen.]

OFFICERN Kors, han skulle v€l ha ljusbad och luftbad!

KARANT…NM…STAREN Nej, han h‚ller sig alltid i de h•gsta rymderna, s‚ att han f‚r en heml€ngtan efter gyttjan

... det g•r huden h‚rd som p‚ svinen, att v€lta sig i dyn. Sedan k€nner han icke bromsarnes stygn!

OFFICERN Denna underliga v€rld av mots€gelser!

DIKTAREN [extatiskt] Av lera skapade guden Ptah m€nniskan p‚ en krukmakarskiva, en svarv, - [Skeptiskt.] - eller

vad fan som h€lst annat! ... [Extatiskt] Av lera skapar bildhuggaren sitt mer eller mindre od•dliga m€sterverk, -

[Skeptiskt.] - som oftast €r bara skr€p! [Extatiskt.] Av lera tillverkas dessa f•r skafferiet s‚ n•dv€ndiga k€rl, vilka

med ett gemensamt namn kallas krukor, tallrikar, - [Skeptiskt.] - det r•r mig s‚ lite f•r resten vad de kallas![Extatiskt.] Detta €r leran! N€r leran €r tunnflytande kallas den gyttja - C'est mon affaire! [Ropar.] Lina!

LINA [in med ett €mbar].

DIKTAREN Lina, visa dig f•r fr•ken Agnes! - Hon k€nde dig f•r tio ‚r sedan, d‚ du var en ung, glad och l‚tom oss

s€ga vacker flicka ... Se nu hur hon ser ut! Fem barn, sl€p, skrik, sv€lt, stryk! Se hur det sk•na f•rg‚tt, hur gl€djen

f•rsvunnit, under ut•vandet av plikterna, vilka skulle ha sk€nkt den inv€rtes tillfredsst€llelse som ger sig uttryck i

anletets harmoniska linjer och •gats stilla gl•d ...

KARANT…NM…STAREN [h‚ller handen f•r hans mun] H‚ll mun, h‚ll mun!

DIKTAREN S‚ s€ger de alla! Och tiger man, s‚ s€ger de: tala! De oregerliga m€nniskorna!

DOTTERN [fram till Lina] S€g dina klagom‚l!

LINA Nej, det t•rs jag inte, f•r d‚ f‚r jag det v€rre!

DOTTERN Vem €r s‚ grym?

LINA Jag t•rs inte tala om, f•r d‚ f‚r jag stryk!

DIKTAREN S‚ kan det vara! Men jag skall tala om'et, €ven om Morianen vill sl‚ t€nderna ur mun p‚ mig! ... Jag

skall tala om, att det €r or€ttvist ibland ... Agnes gudadotter! H•r du musik och dans d€ruppe i backen? - V€l! ... Det

€r Linas syster, som kommit hem fr‚n staden, d€r hon gick vilse, du f•rst‚r ... Nu slaktas den g•dda kalven, men

Lina som blev hemma f‚r g‚ med €mbaret och mata svinen! ...

DOTTERN Det blir gl€dje i hemmet, d€rf•r att den vilseg‚ngna •vergivit den d‚liga v€gen, och icke bara d€rf•r att

hon kommit hem! M€rk det!



Ett dr•mspel 18

DIKTAREN Men st€ll d‚ till bal med soup‡ varje afton f•r denna of•rvitliga arbeterska, som aldrig g‚tt p‚

villov€gen, g•r det! ... Det g•r de inte, utan n€r Lina €r ledig, f‚r hon g‚ i b•nhuset och mottaga f•rebr‚elser f•r att

hon icke €r fullkomlig! …r detta r€ttvisa?

DOTTERN Era fr‚gor €ro s‚ sv‚ra att besvara, d€rf•r att ... det finns s‚ m‚nga of•rutsedda fall ...

DIKTAREN Det ins‚g kalifen, Harun den R€ttr‚dige ocks‚! - Han satt stilla p‚ sin tron och s‚g aldrig d€ruppe hur

de hade't d€rnere! Slutligen n‚dde klagom‚len hans h•ga •ra. D‚ steg han ner en vacker dag, kl€dde ut sig, och gickof•rm€rkt in i folkhoparne f•r att se hur dant det kunde vara med r€ttvisan.

DOTTERN Ni tror v€l inte att jag €r Harun den R€ttr‚dige?

OFFICERN L‚t oss tala om n‚got annat! ... H€r kommer fr€mmande!

[En vit b‚t i drakform med ett ljusbl‚tt sidensegel p‚ guldr‚ och gyllene mast med rosenr•d vimpel glider fram i

sundet fr‚n v€nster. Vid rodret sitta med armarne om varandras liv Han och Hon.]

OFFICERN Se d€r, den fullkomliga lyckan, s€llheten utan gr€nser, den unga k€rlekens jubel!

[Det ljusnar p‚ scenen.]

HAN [reser sig i b‚ten och sjunger] Hell dig, fagra vik, d€r min ungdom s‚g sina v‚rar, d€r jag dr•mde mina f•rsta

rosendr•mmar, h€r har du mig ‚ter, ej ensam som d‚! Lundar och vikar, himmel och hav, h€lsen henne! Min k€rlek,min brud! Min sol, mitt liv!

[Flaggorna p‚ Fagerviks bryggor h€lsa, vita n€sdukar vifta fr‚n villor och str€nder och ett ackord av harpor och

violiner klingar •ver sundet.]

DIKTAREN Se vad det lyser av dem! H•r hur det klingar •ver vattnet! - Eros!

OFFICERN Det €r Victoria!

KARANT…NM…STAREN N‚ en sen?

OFFICERN Det €r hans Victoria, jag har min f•r mig! Och min, den f‚r ingen se! ... Hissa karant€nflaggan nu, skall

jag hala in n€tet!

KARANT…NM…STAREN [vistar med en gul flagga].

OFFICERN [drar i en lina s‚ att b‚ten v€nder in mot Skamsund] H‚ll an d€r!

[Han och Hon blir nu varse det rysliga landskapet och yttra sin fasa.]

KARANT…NM…STAREN Jojo! Det kostar p‚! Men hit m‚ste alla, alla, som komma fr‚n smittade orter!

DIKTAREN T€nk, att kunna tala p‚ det s€ttet, att kunna g•ra s‚dant, d‚ man ser tv‚ m€nniskor som m•tas i k€rlek!

R•r dem icke! R•r icke vid k€rleken; det €r h•gm‚lsbrott! ... Ve oss! Allt sk•nt skall nu ner, ner i gyttjan!

[Han och Hon stiga i land, sorgsna och skamsna.]

HAN Ve oss! Vad ha vi gjort?

KARANT…NM…STAREN Inte beh•ver man ha gjort n‚got f•r att r‚kas av livets sm‚ obehag!HON S‚ kort €r gl€djen och lyckan!

HAN Hur l€nge m‚ste vi dr•ja h€r?

KARANT…NM…STAREN Fyrtio dagar och n€tter!

HON D‚ g‚ vi hellre i sj•n!

HAN Leva h€r, bland br€nda berg och svinstior?

DIKTAREN K€rleken besegrar allt, till och med svavelr•k och karbol!

KARANT…NM…STAREN [t€nder i kaminen; bl‚a svavel‚ngor sl‚ upp] Nu t€nder jag svavlet! Var s‚ god och stig

in!

HON O! min bl‚ kl€dning skall mista f€rgen!



Ett dr•mspel 19

KARANT…NM…STAREN Och bli vit! Dina r•da rosor skola ocks‚ bli vita!

HAN Och dina kinder €ven! P‚ fyrtio dagar!

HON [till Officern] Det skall gl€dja dig!

OFFICERN Nej, det skall icke! ... Dina lycka blev visserligen k€llan till mina kval, men ... det g•r ingenting - jag €r

nu promoverad och har kondition d€r mitt •ver ... h‚h‚ jaja; och i h•st f‚r jag plats i en skola ... att l€sa med pojkar,

samma l€xor som jag sj€lv l€st hela min barndom, hela min ungdom, och nu skall l€sa, samma l€xor, hela minmanna‚lder och slutligen hela min ‚lderdom, samma l€xor: hur mycket €r tv‚ g‚nger tv‚? hur m‚nga g‚nger g‚ tv‚

j€mnt upp i fyra? ... tills jag f‚r pension, f‚r g‚ - sysslol•s och v€nta p‚ m‚ltiderna och tidningarne - tills jag omsider

f•res ut till krematoriet och br€nnes upp ... Ha ni ingen pensionsm€ssig h€rute? Det €r visst det v€rsta n€st tv‚ g‚nger

tv‚ €r fyra; b•rja skolan igen, n€r man v€l €r promoverad; fr‚ga samma fr‚gor tills man d•r ... [En €ldre herre g‚r

f•rbi med h€nderna p‚ ryggen.] Se d€r g‚r en pensionerad och v€ntar livet ur sig; det €r visst en kapten som inte gick

‚r majorsidan, eller en hovr€ttsnotarie som inte blev assessor - m‚nga kallas, men f‚ utkoras ... Han g‚r och v€ntar p‚

frukosten ...

PENSION…REN Nej, p‚ tidningen! Morgontidningen!

OFFICERN Och han €r bara femtiofyra ‚r; han kan g‚ tjugofem ‚r till och v€nta p‚ m‚ltiderna och tidningen ... …rdet inte rysligt?

PENSION…REN Vad €r det som inte €r rysligt? S€g, s€g, s€g?

OFFICERN Ja, s€g den som kan! ... Nu ska jag l€sa med pojkar, tv‚ g‚nger tv‚ €r fyra! Hur m‚nga g‚nger g‚r tv‚

j€mnt opp i fyra? [Han tar sig i huvet f•rtvivlad.] Och Victoria, som jag €lskade och d€rf•r •nskade den st•rsta lycka

h€r p‚ jorden ... Nu har hon lyckan, den st•rsta hon vet, och d‚ lider jag ... lider, lider!

HON Tror du jag kan vara lycklig, n€r jag ser dig lida? Hur kan du tro det? Kanske det lindrar din sm€rta att jag skall

sitta h€r f‚ngen i fyrtio dagar och n€tter? S€g, om det lindrar din sm€rta?

OFFICERN Ja, och nej! Icke kan jag njuta n€r du lider! †!

HAN Och tror du min lycka kan byggas p‚ dina kval?OFFICERN Det €r synd om oss - alla!

ALLA [str€cka h€nderna mot himlen och upph€va ett sm€rtans skrik liknande ett dissonerande ackord] †!

DOTTERN Evige, h•r dem! Livet €r ont! Det €r synd om m€nniskorna!

ALLA [som f•rut] †!

[Det blir kolm•rkt p‚ scenen ett •gonblick, varunder alla innevarande avl€gsna sig eller byta plats. N€r det blir ljust

igen, synes Skamsunds strand i fonden men i skugga. Sundet ligger i mellanplanet, och Fagervik i f•rgrunden, b‚da i

full belysning. Till h•ger ett h•rn av societetshuset med f•nster •ppna; inne ses dansande par. P‚ en toml‚r utanf•r

st‚ tre jungfrur, h‚llande varann om livet och titta p‚ dansen. P‚ husets trappa st‚r en b€nk d€r "Fula Edit" sitter,

barhuvad, sorgsen, med stort rufsigt h‚r. Framf•r henne st‚r ett piano uppslaget. Till v€nster ett gult tr€hus.Tv‚ sommarkl€dda barn kasta boll utanf•r.

I f•rgrundens fond en brygga med vita b‚tar, flaggst€nger med flaggor. Ute i sundet ligger en vit •rlogsman,

briggtacklad med kanongluggar.

Men hela landskapet €r i vinterdr€kt med sn• p‚ avl•vade tr€d och p‚ marken.]

DOTTERN och OFFICERN [in]

DOTTERN H€r €r frid och lycka i ferietid! Arbetet har upph•rt; fest varje dag; heldagskl€dda g‚ m€nniskorna;

musik och dans redan p‚ f•rmiddagen. [Till jungfrurna.] Varf•r g‚ ni inte in och dansa, barn?

JUNGFRUN Vi?

OFFICERN Det €r ju tj€nare!

DOTTERN Det €r sant! ... Men varf•r sitter Edit d€r i st€llet f•r att dansa?



Ett dr•mspel 20

EDIT [g•mmer ansiktet i h€nderna].

OFFICERN Fr‚ga henne icke! Hon har suttit d€r i tre timmar utan att bli uppbjuden ...

[G‚r in i gula huset till v€nster.]

DOTTERN Vilket grymt n•je!

MODREN [ut; barhalsad fram till Edit] Varf•r g‚r du inte in som jag sagt dig?

EDIT D€rf•r ... att jag icke kan bjuda ut mig. Att jag €r ful, det vet jag, och d€rf•r vill ingen dansa med mig, men jag

kunde slippa erinras om det!

[B•rjar spela p‚ pianot Sebastian Bachs: Toccata con Fuga n:r 10.]

[Valsen inifr‚n salen h•res svagt, men stiger liksom k€mpade den emot Bachs Toccata. Edit spelar dock ner den och

bringar den till tystnad. Balg€ster synas i d•rren och lyssna till hennes spel; alla p‚ scenen st‚ and€ktiga och h•ra

p‚.]

EN SJ„OFFICER [fattar Alice, en av balg€sterna, om livet och f•r henne ner till bryggan] Kom, fort!

EDIT [avbryter spelet, reser sig och ser p‚ dem f•rtvivlad. Blir st‚ende som f•rstenad].

[Nu bortlyftes v€ggen till gula huset. Man ser tre skolb€nkar med gossar p‚; bland dem sitter Officern och ser oroligoch bekymrad ut. Magistern med glas•gon, krita och rotting, st‚r framf•r dem.]

MAGISTERN [till Officern] N‚, min gosse, kan du s€ga mig nu hur mycket €r tv‚ g‚nger tv‚?

OFFICERN [blir sittande; letar med sm€rta i sitt minne utan att finna svaret].

MAGISTERN Du skall stiga opp n€r du blir fr‚gad.

OFFICERN [pl‚gad, reser sig] Tv‚ ... g‚nger tv‚ ... L‚t mig se! ... Det €r tv‚ tv‚!

MAGISTERN Jas‚ du! Du har inte l€st •ver din l€xa!

OFFICERN [skamsen] Jo det har jag, men ... Jag vet hur det €r, men jag kan inte s€ga't ...

MAGISTERN Du €mnar sv€nga dig! Du vet det, men kan inte s€ga s€ga't. Kanske jag ska hj€lpa dig!

[Han luggar Officern.]

OFFICERN †, det €r rysligt, det €r rysligt!

MAGISTERN Ja det €r rysligt att en s‚ stor gosse inte har ambition ...

OFFICERN [pinad] En stor gosse, ja, jag €r ju stor, mycket st•rre €n de h€r; jag €r fullvuxen, jag har slutat skolan ...

- [Liksom vaknande.] - jag €r ju promoverad ... Varf•r sitter jag d‚ h€r? …r jag inte promoverad?

MAGISTERN Jo visst, men du ska sitta och mogna, ser du. Du ska mogna ... …r det inte r€tt kanske?

OFFICERN [tar sig f•r pannan] Jo, det €r r€tt, man skall mogna ... Tv‚ g‚nger tv‚ ... €r tv‚, och det skall jag bevisa

med ett analogibevis, det h•gsta av alla bevis! H•r nu p‚! ... Ett g‚nger ett €r ett, allts‚ €r tv‚ g‚nger tv‚ tv‚! Ty det

som g€ller om det ena g€ller om det andra!

MAGISTERN Beviset €r alldeles enligt logikens lagar, men svaret €r or€tt!

OFFICERN Det som €r efter logikens lagar kan icke vara or€tt! L‚tom oss pr•va! Ett uti ett g‚r en g‚ng, allts‚ g‚r

tv‚ uti tv‚ tv‚ g‚nger!

MAGISTERN Alldeles r€tt enligt analogibeviset. Men hur mycket €r d‚ en g‚nger tre?

OFFICERN Det €r tre!

MAGISTERN F•ljaktligen €r tv‚ g‚nger tre ocks‚ tre!

OFFICERN [eftert€nksamt] Nej, det kan inte vara r€tt ... det kan inte ... eller ocks‚ ... [S€tter sig f•rtvivlad.] Nej, jag

€r inte mogen €n!

MAGISTERN Nej, du €r inte mogen p‚ l‚ngt n€r ...OFFICERN Men hur l€nge skall jag sitta h€r, d‚?



Ett dr•mspel 21

MAGISTERN Hur l€nge h€r? Tror du att tid och rum existerar? ... Antag att tid existerar, d‚ skall du kunna s€ga vad

tid €r! Vad €r tid?

OFFICERN Tid ... [T€nker.] Jag kan inte s€ga't men jag vet vad det €r: Ergo kan jag veta hur mycket tv‚ g‚nger tv‚

€r utan att jag kan s€ga det! Kan magistern s€ga vad tid €r?

MAGISTERN Visst kan jag det!

ALLA GOSSARNE S€g det d‚!

MAGISTERN Tid? ... Ge mig si! [Blir st‚ende or•rlig med fingret p‚ n€san.] Medan vi tala flyr tiden. Allts‚ €r tiden

n‚got som flyr medan jag talar!

EN GOSSE [reser sig] Nu talar magistern och medan magistern talar, s‚ flyr jag; allts‚ €r jag tiden! [Flyr.]

MAGISTERN Det €r alldeles r€tt enligt logikens lagar!

OFFICERN Men d‚ €r logikens lagar galna, f•r Nils som flydde kan icke vara tiden.

MAGISTERN Det €r ocks‚ alldeles r€tt enligt logikens lagar, fast€n det €r galet.

OFFICERN D‚ €r logiken galen!

MAGISTERN Det ser verkligen s‚ ut! Men €r logiken galen, d‚ €r hela v€rlden galen ... och d‚ skall sj€lva fan sittah€r och l€ra er galenskaper! ... …r det n‚gon som bjuder p‚ en sup, s‚ ska vi g‚ och bada!

OFFICERN Detta €r en posterus prius eller bakv€nda v€rlden, ty man brukar bada f•rst och ta badsupen sedan!

Gamla stofil!

MAGISTERN Doktorn ska inte vara h•gmodig!

OFFICERN Officern om jag f‚r be! Jag €r officer, och jag begriper inte varf•r jag sitter h€r och tar ovett bland

skolpojkar ...

MAGISTERN [lyfter fingret] Vi skulle mogna!

KARANT…NM…STAREN [in] Karant€nen b•rjar!

OFFICERN Se d€r €r du! Kan du t€nka att han d€r l‚ter mig sitta p‚ skolb€nken, fast€n jag €r promoverad!KARANT…NM…STAREN N‚, men varf•r g‚r du inte din v€g?

OFFICERN S€g det! ... G‚? Det €r inte s‚ gott det!

MAGISTERN Nej, jag t€nker det! F•rs•k!

OFFICERN [till Karant€nm€staren] R€dda mig! R€dda mig fr‚n hans •gon!

KARANT…NM…STAREN Kom bara! ... Kom och hj€lp oss dansa ... Vi m‚ste dansa innan pesten bryter ut! Vi

m‚ste!

OFFICERN Skall briggen g‚ d‚?

KARANT…NM…STAREN F•rst skall briggen g‚! ... Det blir ett gr‚tande f•rst‚s!

OFFICERN Alltid gr‚t: n€r han kommer, och n€r han g‚r! ... L‚t oss g‚!

[De g‚ ut. Magistern forts€tter tyst sin lektion.]

[Jungfrurna, som st‚tt vid danssalens f•nster, draga sig ledsna ned ‚t bryggan; Edit, som st‚tt f•rstenad vid pianot,

drar sig efter.]

DOTTERN [till Officern] Finns d‚ ingen lycklig m€nniska i detta paradis?

OFFICERN Jo, d€r €r tv‚ nygifta! H•r p‚ dem!

[De nygifta in.]

MANNEN [till Hustrun] Min s€llhet €r s‚ utan gr€ns att jag •nskade d• ...

HUSTRUN Varf•r d•?



Ett dr•mspel 22

MANNEN Emedan mitt i lyckan v€xer ett fr• till olyckan; den €ter sig sj€lv som eldsl‚gan ... den kan icke brinna

evigt, utan m‚ste slockna; denna f•rk€nsla av slutet f•rintar s€llheten mitt p‚ h•jdpunkten.

HUSTRUN L‚t oss d• tillsammans, just nu!

MANNEN D•? Ja v€l! Ty jag fruktar lyckan! Den bedr€gliga!

[De g‚ mot sj•n.]

DOTTERN [till Officern] Livet €r ont! Det €r synd om m€nniskorna!

OFFICERN Se p‚ den h€r som kommer d‚! Det €r den mest avundade av d•dliga i denna orten! [Den Blinde ledes

in.] Han €ger dessa hundra italienska villor; han €ger alla dessa fj€rdar, vikar, str€nder, skogar, med fiskarne i

vattnet, f‚glarne i luften och villebr‚det i skogen. Dessa tusen m€nniskor €ro hans hyresg€ster och solen g‚r upp •ver

hans hav och ner •ver hans l€nder ...

DOTTERN N‚v€l, klagar han ocks‚?

OFFICERN Ja, och med sk€l, ty han kan icke se!

KARANT…NM…STAREN Han €r blind! ...

DOTTERN Den mest avundade av alla!

OFFICERN Nu skall han se briggen g‚, d€r hans son €r med!

DEN BLINDE Jag ser icke, men jag h•r! Jag h•r hur ankarklon river i bottenleran som n€r man drar en metkrok ur

en fisk och hj€rtat f•ljer med upp genom halsen! ... Min son, mitt enda barn skall resa i fr€mmade land p‚ det vida

havet; jag kan endast f•lja honom med mina tankar ... nu h•r jag k€ttingen gnissla ... och ... det €r n‚got som fladdrar

och sn€rtar som tv€ttkl€der p‚ torkstreck ... v‚ta n€sdukar kanske ... och jag h•r hur det hulkar och snyftar som n€r

m€nskor gr‚ta ... om det €r sm‚v‚gornas skvalp mot n‚ten eller om det €r flickorna i stranden ... de •vergivna ... de

tr•stl•sa ... Jag fr‚gade en g‚ng ett barn varf•r havet var salt och barnet som hade en far p‚ l‚ngresa svarade genast:

havet €r salt d€rf•r att sj•mannen gr‚ter s‚ mycket. Varf•r gr‚ter sj•mannen s‚ mycket d‚? ... Jo, svarte han, d€rf•r

att de j€mt ska resa bort ... Och d€rf•r torkar de alltid sina n€sdukar uppe i masterna! ... Varf•r gr‚ter m€nniskan n€r

hon €r ledsen, fr‚gade jag vidare? ... Jo, sade han, d€rf•r att •gonglasen skola tv€ttas ibland f•r att man skall seklarare! ...

[Briggen har g‚tt till segel och glider bort; flickorna i stranden vifta med n€sdukar och torka •msom t‚rarne. Nu

hissas p‚ signalst€llet fr‚n f•rmasten signalen "ja", en r•d kula p‚ vit botten! Alice viftar jublande till svar.]

DOTTERN [till Officern] Vad betyder den flaggan?

OFFICERN Den betyder "ja". Det €r l•jtnantens "ja ord" i r•tt, som det r•da hj€rtblodet, ritat p‚ himlens bl‚a duk!

DOTTERN Hur ser "nej" ut d‚?

OFFICERN Det €r bl‚tt som det sk€mda blodet i de bl‚ ‚drorna ... men se vad Alice jublar?

DOTTERN Och vad Edit gr‚ter! ...

DEN BLINDE R‚kas och skiljas! Skiljas och r‚kas! Det €r livet! Jag r‚kade hans mor! Och s‚ gick hon! Sonen hade

jag kvar; nu gick han!

DOTTERN Han kommer v€l igen! ...

DEN BLINDE Vem €r som talar till mig? Jag har h•rt den r•sten f•rr, i mina dr•mmar, i min ungdom, n€r

sommarlovet b•rjade, i min nygiftastid, n€r mitt barn f•ddes; varje g‚ng livet log h•rde jag den r•sten, som en

sunnan-susning, som ett harp-ackord uppifr‚n, s‚som jag f•rest€ller mig €nglah€lsningen julnatten ...

ADVOKATEN [in, g‚r fram till Den Blinde och viskar].

DEN BLINDE Jas‚!

ADVOKATEN Jo, s‚ €r det! [Fram till Dottern.] Nu har du sett det mesta, men du har icke pr•vat det v€rsta.

DOTTERN Vad kan det vara!





Ett dr•mspel 24

ADVOKATEN D€rf•r att solen skiner h€r, d€rf•r att det €r musik h€r, dans h€r, ungdom h€r! D‚ k€nna de sina

lidanden s‚ mycket djupare.

DOTTERN Vi m‚ste befria dem!

ADVOKATEN F•rs•k! Det kom en g‚ng en befriare, men han blev h€ngd p‚ kors!

DOTTERN Av vem?

ADVOKATEN Av alla r€tt-t€nkande!

DOTTERN Vilka €ro de?

ADVOKATEN K€nner du icke alla de r€tt-t€nkande? D‚ skall du f‚ k€nna dem!

DOTTERN Var det de som v€grade dig promotion?

ADVOKATEN Ja!

DOTTERN D‚ k€nner jag dem!

[En strand vid Medelhavet. Till v€nster i f•rgrunden synes en vit mur, •ver vilken fruktb€rande orangetr€d sticka

upp. I fonden villor och Casino med terrass. Till h•ger ett stort upplag av stenkol med tv‚ skottk€rror. I fonden till

h•ger en flik av det bl‚a havet.Tv‚ kolb€rare nakna till midjan, svarta i ansiktet, om h€nderna och de nakna delarne av kroppen, sitta f•rtvivlade p‚

var sin skottk€rra.

Dottern och Advokaten i fonden.]

DOTTERN Detta €r paradiset!

1:a KOLB…RAREN Detta €r helvetet!

2:a KOLB…RAREN F•rti‚tta grader i skuggan!

1:a KOLB…RAREN Ska vi g‚ i sj•n?

2:a KOLB…RAREN D‚ kommer polisen! F‚r inte bada h€r!

1:a KOLB…RAREN Kan man inte f‚ ta en frukt fr‚n tr€det?

2:a KOLB…RAREN Nej, d‚ kommer polisen.

1:a KOLB…RAREN Men jag kan inte arbeta i denna hetta; jag g‚r ifr‚n alltsammans.

2:a KOLB…RAREN D‚ kommer polisen och tar dig! ... [Paus.] Och f•r •vrigt blir du utan mat ...

1:a KOLB…RAREN Utan mat? Vi som arbetar mest, f‚ €ta minst; och de rika som inte g•ra n‚gonting de ha mest! ...

Skulle man inte - utan att g‚ sanningen f•r n€r - kunna p‚st‚ att det €r or€ttvist? ... Vad s€ger Gudarnes dotter d€r?

DOTTERN Jag €r svarsl•s! ... Men s€g, vad har du gjort efter du €r s‚ svart och din lott s‚ h‚rd?

1:a KOLB…RAREN Vad vi ha gjort? Vi ha blivit f•dda av fattiga och t€mligen d‚liga f•r€ldrar ... Kanske straffade

ett par g‚nger!DOTTERN Straffade?

1:a KOLB…RAREN Ja; de ostraffade sitta d€roppe i Casino och spisa ‚tta r€tter med vin.

DOTTERN [till Advokaten] Kan det vara sant?

ADVOKATEN I stort sett, ja! ...

DOTTERN Du menar att varje m€nniska n‚gon g‚ng gjort sig f•rtj€nt av f€ngelse?

ADVOKATEN Ja!

DOTTERN …ven du?

ADVOKATEN Ja!

DOTTERN …r det sant att de arma icke f‚ bada i havet h€r?







Ett dr•mspel 27

DOTTERN Ej verklighet, men mer €n verklighet ... ej dr•m, men vakna dr•mmar ...

DIKTAREN Och m€nskobarnen tro att vi diktare blott leka ... hitta p‚ och finna upp!

DOTTERN V€l €r det, min v€n, ty eljes skulle v€rlden l€ggas •de av brist p‚ uppmuntran. Alla skulle ligga p‚ rygg

och titta ‚t himlen; ingen skulle ta i tu med plog och spade, hyvel eller hacka.

DIKTAREN Detta talar du, Indras dotter, du som till h€lften h•r hemma d€rovan ...

DOTTERN Du har r€tt att f•rebr‚ mig; jag har g‚tt f•r l€nge h€r nere och badat gyttjebad som du ... Mina tankar

kunna icke flyga mer; lera p‚ vingarne ... jord p‚ f•tterna ... och jag sj€lv - [Lyfter armarna.] - jag sjunker, sjunker ...

Hj€lp mig, fader, himmelens Gud! [Tystnad.] Jag h•r ej mer hans svar! Etern b€r icke fram ljudet fr‚n hans l€ppar

till mitt •ras sn€cka ... silvertr‚den har brustit ... Ve, jag €r jordbunden!

DIKTAREN …mnar du stiga ... snart?

DOTTERN S‚ fort jag br€nt stoftet ... ty oceanens vatten kan icke rena mig. Vi sp•rjer du s‚?

DIKTAREN D€rf•r att ... jag har en b•n ... en b•neskrift ...

DOTTERN Vad f•r en b•neskrift ...

DIKTAREN En m€nsklighetens b•neskrift till v€rldens h€rskare, uppsatt av en dr•mmare!

DOTTERN Att framl€mnas av? ..

DIKTAREN Av Indras dotter ...

DOTTERN Kan du s€ga din dikt?

DIKTAREN Jag kan.

DOTTERN S€g den d‚!

DIKTAREN B€ttre du!

DOTTERN Var l€ser jag den?

DIKTAREN I mina tankar, eller h€r!

[L€mnar en pappersrulle.]

DOTTERN V€l, s‚ skall jag s€ga den!

[Mottager papperet, men l€ser utantill.]

DOTTERN "Varf•r f•des du med sm€rta, varf•r pl‚gar du din moder, m€nskobarn, n€r du skall sk€nka henne

modersfr•jden, fr•jden •ver alla fr•jder? Varf•r vaknar du till livet, varf•r h€lsar du p‚ ljuset, med ett skrik av

ondska och av sm€rta? Varf•r ler du ej mot livet, m€nskobarn, d‚ livets g‚va skall ju vara gl€djen sj€lv? Varf•r

f•das vi likt djuren, vi av gudastam och m€nsko€tt? Anden kr€vde dock en annan kl€dnad €n den h€r av blod och

smuts! Skall Guds avbild •msa t€nder ..." ... Tyst! f•rvetne ... verket klandre icke m€starn! Livets g‚ta l•ste ingen

€n! ... "Och s‚ b•rjar vandringsloppet •ver t•rne, tistel, stenar; g‚r det n‚gon g‚ng p‚ banad v€g kallas genast den

f•rbjuden; plockar du en blomma, straxt f‚r du vet att den €ges av en annan; st€nges v€gen av en ‚ker och du m‚stefram din f€rd, trampar du i andras gr•da; andra trampa sen i din, f•r att g•ra skillnan mindre! Varje gl€dje som du

njuter bringar alla andra sorg, men din sorg g•r ingen gl€dje, d€rf•r €r det sorg p‚ sorg! S‚ g‚r f€rden till din d•d

som tyv€rr blir andras br•d!" - - - …r det s‚ du €mnar nalkas, stoftets son, den allerh•gste ...?

DIKTAREN Hur skall stoftets son v€l finna ord nog ljusa, rena, l€tta, att fr‚n jorden kunna stiga ... Gudabarn, vill du

v‚r klagan s€tta •ver i det spr‚k de Od•dlige b€st fatta?

DOTTERN Jag vill!

DIKTAREN [antyder bojen] Vad €r det som flyter d€r? ... En boj?

DOTTERN Ja!

DIKTAREN Den liknar en lunga med ett struphuvud!

DOTTERN Det €r havets v€ktare. N€r fara €r ‚ f€rde, sjunger den.



Ett dr•mspel 28

DIKTAREN Mig synes havet stiger och sj•arne b•rja g‚ ...

DOTTERN Olikt €r det icke!

DIKTAREN Ve! Vad ser jag? Ett skepp ... utanf•r revet.

DOTTERN Vilket skepp kan det vara?

DIKTAREN Jag tror, det €r sp•kskeppet.

DOTTERN Vad €r det?

DIKTAREN Flygande Holl€ndaren.

DOTTERN Den? Varf•r straffas han s‚ h‚rt, och varf•r tar han ej i land?

DIKTAREN D€rf•r att han hade sju otrogna hustrur.

DOTTERN Skall han straffas f•r det?

DIKTAREN Ja! Alla r€tt-tankande d•mde honom ...

DOTTERN Underliga v€rld! ... Hur kan han befrias fr‚n bannet d‚?

DIKTAREN Befrias? Man aktar sig v€l att befria ...

DOTTERN Varf•r?

DIKTAREN D€rf•r, att ... Nej, det €r icke Holl€ndarn? Det €r ett vanligt skepp som €r i n•d! ... Varf•r skriker icke

bojen nu? ... Se havet stiger, sj•n g‚r h•g; snart €ro vi st€ngda i grottan! ... Nu ringer det i skeppsklockan! - Snart f‚r

vi en galjonsbild till ... Skrik, boj, g•r din plikt, v€ktare ...

[Bojen sjunger ett fyrst€mmigt kvint-sext-ackord liknande mistlurar.] ...

Bes€ttningen vinkar ‚t oss ... men vi sj€lva f•rg‚s!

DOTTERN Vill du icke befrielsen?

DIKTAREN Jo visst, visst vill jag, men inte nu ... och inte i vatten!

BES…TTNINGEN [sjunger fyrst€mmigt] Krist Kyrie!

DIKTAREN Nu ropa de; och havet ropar! Men ingen h•r.

BES…TTNINGEN [som f•rut] Krist Kyrie!

DOTTERN G‚ngande p‚ vattnet? Det €r bara en som g‚r p‚ vattnet - Petrus, h€lleberget, €r det inte, ty han sj•nk

som en sten ...

[Ett vitt sken synes utp‚ havet.]

BES…TTNINGEN Krist Kyrie!

DOTTERN …r detta Han?

DIKTAREN Det €r han, den korsf€ste ...

DOTTERN Varf•r - s€g mig, varf•r blev han nu korsf€st?

DIKTAREN D€rf•r att han ville befria ...

DOTTERN Vilka - jag har gl•mt det - vilka korsf€ste honom?

DIKTAREN Alla r€tt-tankande.

DOTTERN Vilken underlig v€rld!

DIKTAREN Havet stiger! M•rkret •verfaller oss ... Stormen •kas ...

BES…TTNINGEN [ger ett anskri].

DIKTAREN Bes€ttningen skriker av fasa, n€r de f‚ se sin r€ddare ... Och nu ... de springa •ver bord, av fruktan f•r

fr€lsaren ...BES…TTNINGEN [ger ett nytt anskri].







Ett dr•mspel 31

DEKANUS F„R JURIDISKA FAKULTETEN Vad €r sanning? Var €r sanningen?

DEKANUS F„R TEOLOGISKA FAKULTETEN Jag €r sanningen och livet ...

DEKANUS F„R FILOSOFISKA FAKULTETEN Jag €r vetandets vetande ...

DEKANUS F„R MEDICINSKA FAKULTETEN Jag €r det exakta vetandet ...

DEKANUS F„R JURIDISKA FAKULTETEN Jag betvivlar!

[De brasa ihop.]

DOTTERN Ungdomens l€rare, blygs!

DEKANUS F„R JURIDISKA FAKULTETEN Lordkansler, regeringens ombud, l€rarek‚rens huvud, beivra denna

kvinnas f•rseelse! Hon har bett er blygas, det €r skymf, och hon har kallat er i f•rsm€dlig, ironisk bem€rkelse

ungdomens l€rare, och det €r sm€dligt tal.

DOTTERN Arma ungdom!

DEKANUS F„R JURIDISKA FAKULTETEN Hon beklagar ungdomen, det €r att anklaga oss. Lordkansler, beivra

f•rseelsen!

DOTTERN Ja, jag anklagar er, er i gemen, att s‚ tvivel och tvedr€kt i de ungas sinnen.DEKANUS F„R JURIDISKA FAKULTETEN H•r, hon v€cker sj€lv tvivel om v‚r auktoritet hos de unga, och s‚

anklagar hon oss att v€cka tvivel. …r det inte en brottslig handling, fr‚gar jag alla r€tt-tankande?

ALLA R…TT-TANKANDE Jo, det €r brottsligt.

DEKANUS F„R JURIDISKA FAKULTETEN Alla r€tt-t€nkande m€nniskor ha d•mt dig! - G‚ i frid med din

vinning! Eljes ...

DOTTERN Min vinning? - Eljes? Eljes vad?

DEKANUS F„R JURIDISKA FAKULTETEN Eljes blir du stenad.

DIKTAREN Eller korsf€st.

DOTTERN Jag g‚r. F•lj mig, och du skall f‚ veta g‚tan!

DIKTAREN Vilken g‚ta?

DOTTERN Vad menar han med "min vinning"? ...

DIKTAREN Troligen ingenting. Det €r s‚dant vi kallar prat. Han pratade.

DOTTERN Men han kr€nkte mig djupast med det!

DIKTAREN D€rf•r sa han v€l det ocks‚ ... S‚dana €ro m€nniskorna.

ALLA R…TT-T…NKANDE Hurra! D•rren €r •ppnad.

LORDKANSLERN Vad doldes bakom d•rren?

GLASM…STAREN Jag kan inte se n‚gonting.LORDKANSLERN Han kan inte se n‚gonting, nej, det tror jag det! ... Dekanerna! Vad doldes bakom d•rren?

DEKANUS F„R TEOLOGISKA FAKULTETEN Intet! Det €r v€rldsg‚tans l•sning ... Av intet skapade Gud i

begynnelsen himmel och jord.

DEKANUS F„R FILOSOFISKA FAKULTETEN Av intet blir intet.

DEKANUS F„R MEDICINSKA FAKULTETEN Bosch! Det €r intet.

DEKANUS F„R JURIDISKA FAKULTETEN Jag betvivlar. Och h€r f•religger ett bedr€geri. Jag v€djar till alla

r€tt-t€nkande?

DIKTAREN Ja, s€g det, den som kan. Alla r€tt-t€nkande €r oftast bara en person. I dag €r det jag och de mina, i

morgon €r det du och de dina. - Det utn€mns man till, eller r€ttare, det utn€mner man sig till.

ALLA R…TT-T…NKANDE Man har bedragit oss!



Ett dr•mspel 32

LORDKANSLERN Vem har bedragit er?

ALLA R…TT-T…NKANDE Dottern!

LORDKANSLERN Vill dottern vara god och s€ga oss vad hon menat med denna d•rr•ppning?

DOTTERN Nej, go v€nner! Om jag sade't, skullen I icke tro't.

DEKANUS F„R MEDICINSKA FAKULTETEN D€r €r ju intet.

DOTTERN Du sade't. - Men du f•rstod det intet!

DEKANUS F„R MEDICINSKA FAKULTETEN Det €r bosch vad hon s€ger.

ALLA Bosch!

DOTTERN [till Diktaren] Det €r synd om dem.

DIKTAREN Menar du allvar?

DOTTERN Alltid allvar.

DIKTAREN Finner du synd om de r€tt-t€nkande ocks‚?

DOTTERN Kanske mest om dem.

DIKTAREN Om de fyra fakulteterna ocks‚?

DOTTERN …ven, och icke minst! Fyra huven, fyra sinnen, p‚ en kropp! Vem har skapat det monstret?

ALLA Hon svarar icke!

LORDKANSLERN Sl‚ henne d‚!

DOTTERN Jag har svarat.

LORDKANSLERN H•r, hon svarar.

ALLA Sl‚ henne! Hon svarar.

DOTTERN Antingen hon svarar, eller icke svarar; sl‚ henne! ... Kom, Siare, skall jag - l‚ngt h€rifr‚n! - s€ga dig

g‚tan - men ute i •demarken, d€r ingen h•r oss, ingen ser oss! Ty ...ADVOKATEN [fram, tar Dottern i armen] Har du gl•mt dina plikter?

DOTTERN †, Gud, nej! Men jag har h•gre plikter.

ADVOKATEN Och ditt barn?

DOTTERN Mitt barn! Vad mer?

ADVOKATEN Ditt barn ropar efter dig.

DOTTERN Mitt barn! Ve, jag €r jordbunden! ... Och denna pl‚ga i mitt br•st, denna ‚ngest ... vad €r det?

ADVOKATEN Vet du icke?

DOTTERN Nej!

ADVOKATEN Det €r samvetskvalen.

DOTTERN …r det samvetskvalen?

ADVOKATEN Ja! Och de infinna sig efter varje f•rsummad plikt, efter varje n•je, €ven det oskyldigaste, om det nu

finns oskyldiga n•jen, vilket €r tvivelaktigt; och efter varje lidande man tillfogat sin n€sta.

DOTTERN Och det givs ingen bot?

ADVOKATEN Jo, men bara en! Det €r att genast uppfylla plikten ...

DOTTERN Du ser ut som en d€mon, n€r du n€mner ordet plikt! - Men n€r man som jag har tv‚ plikter att fylla?

ADVOKATEN S‚ fyller man f•rst den ena, sen den andra!

DOTTERN Den h•gsta f•rst ... d€rf•r, se efter mitt barn, du, s‚ skall jag fylla min plikt ...

ADVOKATEN Ditt barn lider av saknaden ... kan du veta att en m€nniska lider f•r dig?



Ett dr•mspel 33

DOTTERN Nu fick jag ofrid i min sj€l ... den gick i tu och det sliter ‚t tv‚ h‚ll!

ADVOKATEN Det €r livets sm‚ disharmonier, ser du!

DOTTERN †, vad det sliter!

DIKTAREN Anade du vad jag spritt sorg och f•r•delse genom uppfyllandet av min kallelse, m€rk kallelse, som €r

den h•gsta plikten, skulle du icke vilja ta mig i handen!

DOTTERN Hur s‚?

DIKTAREN Jag hade en far vilken byggt sitt hopp p‚ mig s‚som enda sonen, vilken skulle forts€tta hans aff€r ... Jag

rymde fr‚n handelsinstitutet ... Min far gr€mde ihj€l sig. Min mor ville ha mig till religi•s ... jag kunde icke bli

religi•s ... hon f•rsk•t mig ... Jag hade en v€n som underst•tt mig i n•dens h‚rda tider ... V€nnen upptr€dde som

tyrann mot dem jag talade f•r och sj•ng f•r. Jag m‚ste st•ta ner min v€n och v€lg•rare f•r att r€dda min sj€l! Sen

dess har jag ingen ro mer; m€nniskorna kalla mig €rel•s, avskum, det hj€lper icke att mitt samvete s€ger: du har gjort

r€tt, ty n€sta stund s€ger samvetet: du har gjort or€tt! S‚dant €r livet.

DOTTERN F•lj mig ut i •demarken!

ADVOKATEN Ditt barn!

DOTTERN [antyder alla n€rvarande] H€r €ro mina barn! En och en €ro de sn€lla, men bara de r‚ka ihop, s‚ kivas deoch bli till d€moner ... Farv€l!

[Utanf•r slottet; samma dekoration som 1:a tabl‚n i 1:a akten. Men marken nedanf•r slottsgrunden €r nu t€ckt med

blommor (Bl‚ stormhatt, Aconitum). P‚ slottets tak l€ngst upp p‚ lanterninen syns en Chrysanthemumknopp f€rdig

att sl‚ ut. Slottsf•nstren €ro illuminerade med stearinljus.

Dottern och Diktaren.]

DOTTERN Stunden €r icke avl€gsen, d‚ jag med eldens hj€lp skall stiga till etern igen ... Det €r detta ni kallar att d•

och som I nalkens med fruktan.

DIKTAREN Fruktan f•r det ok€nda.

DOTTERN Som I k€nnen.

DIKTAREN Vem k€nner det?

DOTTERN Alla! Varf•r tron I icke era profeter?

DIKTAREN Profeter ha alltid varit misstrodda; hur kommer det sig? - Och "om Gud har talat, varf•r tro d‚ icke

m€nniskorna"? Hans •vertygande makt borde vara oemotst‚ndlig!

DOTTERN Har du alltid tvivlat?

DIKTAREN Nej! Jag har haft vissheten m‚nga g‚nger; men efter en tid gick den sin v€g, som en dr•m n€r man

vaknar!

DOTTERN Det €r icke l€tt att vara m€nniska!DIKTAREN Du inser och erk€nner det? ...

DOTTERN Ja!

DIKTAREN H•r du! Var det icke Indra som en g‚ng s€nde sin son hit ner f•r att h•ra m€nsklighetens klagom‚l?

DOTTERN Jo, det var! Hur blev han mottagen?

DIKTAREN Hur fyllde han sin mission? f•r att svara med en fr‚ga.

DOTTERN F•r att svara med en annan ... Blev icke m€nniskans st€llning f•rb€ttrad efter hans bes•k p‚ jorden?

Svara sanningsenligt!

DIKTAREN f•rb€ttrad? ... Jo, litet! Mycket litet! ... Men, i st€llet f•r att fr‚ga: Vill du s€ga mig g‚tan?

DOTTERN Ja! Men till vad gagn? Du tror mig ju icke!

DIKTAREN Dig vill jag tro, ty jag vet vem du €r!



Ett dr•mspel 34

DOTTERN N‚v€l, jag skall s€ga!

I tidernas morgon innan solen lyste, gick Brama, den gudomliga urkraften, och l€t f•rleda sig av Maja,

v€rldsmodren, till att f•r•ka sig. Detta det gudomliga ur€mnets ber•ring med jord€mnet var himlens syndafall.

V€rlden, livet och m€nniskorna €ro s‚lunda endast ett fantom, ett sken, en dr•mbild ...

DIKTAREN Min dr•m!

DOTTERN En sanndr•m! ... Men, f•r att befrias ur jord€mnet, s•ker Bramas avkomlingar f•rsakelsen och lidandet... D€r har du lidandet s‚som befriaren ... Men denna tr€ngtan till lidandet r‚kar i strid med beg€ret att njuta, eller

k€rleken ... f•rst‚r du €n vad k€rleken €r, med dess h•gsta fr•jder i de st•rsta lidanden, det ljuvaste i det bittraste!

F•rst‚r du nu vad kvinnan €r? Kvinnan, genom vilken synden och d•den intr€dde i livet?

DIKTAREN Jag f•rst‚r! ... Och slutet? ...

DOTTERN Det du k€nner ... Striden mellan njutningens sm€rta och lidandets njutning ... botg•rarens kval och

v€llustingens fr•jder ...

DIKTAREN Allts‚ strid?

DOTTERN Strid mellan motsatser alstrar kraft, liksom elden och vattnet ger ‚ngkraft ...

DIKTAREN Men friden? Vilan?

DOTTERN Tyst, du f‚r icke fr‚ga mer, och jag f‚r icke svara! ... Altaret €r redan smyckat till offringen ...

blommorna st‚ vakt; ljusen €ro t€nda ... vita lakan f•r f•nstren ... granris i portg‚ngen ...

DIKTAREN Detta s€ger du lugnt som om icke lidande fanns f•r dig!

DOTTERN Icke? ... Jag har lidit alla edra lidanden, men hundrafalt, ty mina f•rnimmelser voro finare ...

DIKTAREN S€g dina sorger!

DOTTERN Skald, kunde du s€ga dina, s‚ att icke ett ord stack ut•ver; kunde ditt ord n‚gon enda g‚ng n‚ upp mot

din tanke?

DIKTAREN Du har r€tt, nej! Jag gick som en d•vstum inf•r mig sj€lv, och n€r hopen lyssnade med beundran till

min s‚ng, fann jag den sj€lv vara skr‚l ... d€rf•r, ser du, blygdes jag alltid, n€r man hyllade mig!

DOTTERN Och d‚ vill du att jag? Se mig i •gat!

DIKTAREN Jag h‚ller icke ut din blick ...

DOTTERN Hur ville du d‚ h‚lla ut mitt ord, om jag skulle tala mitt spr‚k! ...

DIKTAREN S€g dock, innan du g‚r: vad led du mest av, h€rnere?

DOTTERN Av - att vara till; att k€nna min syn f•rsvagad av ett •ga, min h•rsel f•rsl•ad av ett •ra, och min tanke,

min luftiga ljusa tanke bunden i fettslyngors labyrinter. Du har ju sett en hj€rna ... vilka krokv€gar, vilka krypv€gar

...

DIKTAREN Jo, och det €r d€rf•r alla r€tt-t€nkande t€nka krokigt!DOTTERN Elak, alltid elak, men det €r ni alla! ...

DIKTAREN Hur kan man vara annat?

DOTTERN Nu skuddar jag f•rst stoftet av mina f•tter ... jorden, leran ...

[Hon tar av skorna och l€gger dem i elden.]

PORTVAKTERSKAN [in, l€gger sin schal i elden] Kanske jag f‚r br€nna upp min schal med? [Ut.]

OFFICERN [in] Och jag mina rosor som bara har taggarna kvar! [Ut.]

AFFISCH„REN [in] Affischerna f‚r g‚, men s€nkh‚ven aldrig! [Ut.]

GLASM…STAREN [in] Diamanten, som •ppnade d•rrn! Farv€l! [Ut.]















Fr•ken Julie 41

KRISTIN

Inte! - Inte f•r s‚ lite, det vet han nog; och jag vet min plats ocks‚ ...

JEAN

l•gger handen om hennes liv

Du €r en f•rst‚ndig flicka Kristin och du skulle bli en bra hustru ...

FR„KEN

in; obehagligt ‚verraskad; med tvungen sk•mtsamhet

Ni €r just en charmant kavaljer som springer ifr‚n er dam.

JEAN

Tv€rtom, fr•ken Julie, som ni ser har jag skyndat upps•ka min •vergivna!

FR„KEN

turnerar

Vet ni att ni dansar som ingen! - Men varf•r g‚r ni i livr‡ p‚ helgdagsafton! Tag av det d€r genast!

JEAN

D‚ m‚ste jag be fr•ken avl€gsna sig ett •gonblick, f•r min svarta rock h€nger h€r ... - g€r €t h‚ger med en gest

FR„KEN

Generar han sig f•r mig? F•r att byta en rock! G‚ in till sig d‚ och kom tillbaka! Annars kan han stanna s‚ v€nder

jag ryggen till!

JEAN

Med er till‚telse min fr•ken!

g€r €t h‚ger; man ser hans arm n•r han byter rock

FR„KENtill Kristin

H•r Kristin; €r Jean din f€stman efter han €r s‚ f•rtrolig?

KRISTIN

F€stman? Ja, om man s‚ vill! Vi kallar det s‚.

FR„KEN

Kallar?

KRISTIN

N‚, fr•ken har ju sj€lv haft f€stman, och ...

FR„KEN

Ja vi voro f•rlovade riktigt ...

KRISTIN

Men det blev ju till ingenting €nd‚ ...

JEAN

in i svart bonjour och svart melonhatt

FR„KEN

Tr‰s gentil; monsieur Jean! Tr‰s gentil!

JEAN

Vous voulez plaisanter, madame!



Fr•ken Julie 42

FR„KEN

Et vous voulez parler franŠais! Var har ni l€rt det?

JEAN

I Schweiz medan jag var sommelier p‚ ett av de st•rsta hotellen i Luzern!

FR„KEN

Men ni ser ju ut som en gentleman i den d€r redingoten! Charmant!

s•tter sig vid bordet

JEAN

†h ni smickrar!

FR„KEN

st‚tt

Smickrar honom?

JEAN

Min naturliga blygsamhet f•rbjuder mig tro, att ni s€ger veritabla artigheter ‚t en s‚dan som mig, och d€rf•r till€t jagmig antaga att ni •verdrev, eller som det kallas smickra!

FR„KEN

Var har ni l€rt er att l€gga orden s‚ d€r? Ni m‚ste ha bes•kt teatrarna mycket?

JEAN

…ven det! Jag har bes•kt m‚nga st€llen, jag!

FR„KEN

Men ni €r ju f•dd h€r p‚ trakten?

JEANMin far var statkarl hos advokatfiskalen h€r bredvid, och jag har nog sett fr•ken som barn, fast€n fr•ken inte

observerat mig!

FR„KEN

Nej, verkligen!

JEAN

Jo, och jag minns s€rskilt en g‚ng ... ja det kan jag inte tala om!

FR„KEN

†hjo! G•r det! Va? S‚ h€r undantagsvis!

JEAN

Nej jag kan verkligen inte nu! En annan g‚ng kanske.

FR„KEN

En annan g‚ng €r en sk€lm. …r det s‚ farligt nu?

JEAN

Farligt €r det inte, men det tar emot! - Se p‚ den d‚! - antyder Kristin som har somnat i en stol vid spisen

FR„KEN

Det blir en trevlig fru, det d€r! Kanske hon snarkar ocks‚?

JEAN

Det g•r hon inte, men hon talar i s•mnen.









Fr•ken Julie 46

FR„KEN

Kanske! Men det €r ni ocks‚! - Allting €r underligt f•r •vrigt! Livet, m€nskorna, allt €r en s•rja som drivs, drivs

fram p‚ vattnet, tills det sjunker, sjunker! Jag har en dr•m som ‚terkommer d‚ och d‚: och som jag erinrar mig nu -

Jag sitter oppkl€ttrad p‚ en pelare och ser ingen m•jlighet att komma ner; jag svindlar n€r jag ser ner, och ner m‚ste

jag, men jag har inte mod att kasta mig ner; jag kan inte h‚lla mig fast och jag l€ngtar att f‚ falla; men jag faller inte;

och €nd‚ f‚r jag ingen ro f•rr €n jag kommer ner! ingen vila f•rr €n jag kommer ner, ner p‚ marken, och komme jagner p‚ marken ville jag ner i jorden ... Har ni k€nt n‚got s‚dant?

JEAN

Nej! Jag brukar dr•mma att jag ligger under ett h•gt tr€d i en m•rk skog. Jag vill opp, opp i toppen och se mig

omkring •ver det ljusa landskapet d€r solen skiner, plundra f‚gelbot d€roppe d€r guld€ggen ligga. Och jag kl€ttrar

och kl€ttrar men stammen €r s‚ tjock, och s‚ sl€t, och det €r s‚ l‚ngt till f•rsta grenen. Men jag vet att n‚dde jag bara

f•rsta grenen skulle jag g‚ i toppen som p‚ en stege. …nnu har jag inte n‚tt den, men jag skall n‚ den, om det bara s‚

skall bli i dr•mmen!

FR„KEN

H€r st‚r jag och pratar om dr•mmar med er. Kom nu! Bara ut i parken!hon bjuder honom armen, och de g€

JEAN

Vi ska sova p‚ nio midsommarsblomster i natt, s‚ bli vi sanndr•mmade, fr•ken!

Fr‚ken och Jean v•nda i d‚rren. Jean h€ller handen f‚r ena ‚gat.

FR„KEN

F‚r jag se vad ni f‚tt i •gat!

JEAN

†h det €r ingenting - bara ett smolk - och det g‚r straxt •ver.

FR„KEN

Det var min kl€nningsarm som skrubbade er; sitt ner nu s‚ skall jag hj€lpa er!

tar honom i armen och s•tter honom; fattar hans huvud och lutar det bak€t; med snibben av n•sduken s‚ker hon f€

ut smolket

Sitt still nu; alldeles still! - sl€r honom ‚ver handen - S‚! vill han lyda! - Jag tror han darrar stora, starka karlen! -

k•nner p€ hans ‚verarm - Med s‚dana armar!

JEAN

varnande

Fr•ken Julie! Kristin har vaknat, g€r s‚mndrucken till h‚ger att l•gga sig

FR„KEN

Ja, monsieur Jean.

JEAN

Attention! Je ne suis qu'un homme!

FR„KEN

Vill han sitta stilla! S‚ d€r! Nu €r det borta! Kyss min hand, och tacka mig!

JEAN

stiger upp















Fr•ken Julie 53

JEAN

Till Schweiz, till Italienska sj•arna; d€r har ni aldrig varit?

FR„KEN

Nej! …r det vackert d€r?

JEAN

†h, en evig sommar, oranger, lagrar, ‚h!

FR„KEN

Men vad ska vi sedan g•ra d€r?

JEAN

D€r s€tter jag opp ett hotell med f•rsta klassens varor och f•rsta klassens kunder.

FR„KEN

Hotell?

JEaN

Det €r ett liv skall ni tro; oupph•rligt nya ansikten, nya spr‚k; inte en minuts ledighet till grubbel eller nerver; intetletande efter syssels€ttning, d‚ arbetet ger sig sj€lv; natt och dag klockan som ringer, t‚get som bl‚ser, omnibussen

som kommer och g‚r; under det guldstyckena rulla p‚ byr‚n. Det €r ett liv!

FR„KEN

Ja, det €r att leva! Och jag?

JEAN

Husets h€rskarinna; firmans prydnad. Med ert utseende, och ert s€tt - ‚h - det €r en given succ‰s! Kolossal! Ni sitter

som en drottning p‚ kontoret och s€tter slavarne i r•relse med att trycka p‚ en elektrisk knapp; g€sterna defilera inf•r

er tron och l€gga blyga sin skatt p‚ ert bord - ni kan aldrig tro vad m€nskorna darra n€r de f‚ en r€kning i sin hand -

jag skall salta notorna och ni skall sockra p‚ dem med ert vackraste leende - ack! l‚t oss resa h€rifr‚n - -tar upp en

kommunikationstabell ur fickan- genast, med n€sta t‚g! - vi €ro i Malm• klockan sex och trettio; Hamburg ‚tta och

fyrtio i morgon tidigt; Frankfurt - Basel en dag och i Como genom Gotthardbanan om, l‚t mig se, tre dar! Tre dar!

FR„KEN

Allt det d€r €r bra! Men Jean - du skall ge mig mod - S€g att du €lskar mig! Kom och omfamna mig!

JEAN

tvekande

Jag vill - men jag t•rs inte! Inte h€r i huset mer! Jag €lskar er - kan ni tvivla p‚ det?

FR„KEN

blygt, sant kvinnligt

Ni! - S€g du! Mellan oss finns inga skrankor mer! -S€g du!

JEAN

pl€gad

Jag kan inte! - Det finns skrankor mellan oss €nnu, s‚ l€nge vi vistas i detta hus - det finns det f•rflutna, det finns

greven - och jag har aldrig tr€ffat n‚gon person, som jag har s‚dan respekt f•r - jag beh•ver bara se hans handskar

ligga p‚ en stol, s‚ k€nner jag mig liten - jag beh•ver bara h•ra klockan d€roppe, s‚ far jag ihop som en skygg h€st -

och n€r jag nu ser hans st•vlar st‚ d€r s‚ raka och kavata, s‚ drar det i ryggen p‚ mig! - sparkar till st‚vlarna -

Vidskepelse, f•rdomar, som man har l€rt oss fr‚n barndomen - men som man kan gl•mma lika l€tt. Kom till ett annat

land bara d€r det €r republik, och man st‚r p‚ n€san f•r min portiers livr‡ - p‚ n€san ska man st‚, se; men jag ska det

inte! Jag €r inte f•dd till att st‚ p‚ n€san, f•r det finns stoff i mig, det finns karakt€r, och bara jag f‚r fatt i f•rsta





Fr•ken Julie 55

Var finner ni den i hast?

JEAN

Den skall ni finna, om ni vill bli min kompanjon!

FR„KEN

Det kan jag inte, och jag €ger intet sj€lv.

paus

JEAN

D‚ f•rfaller hela saken - - -

FR„KEN

Och - - -

JEAN

Det blir som det €r!

FR„KEN

Tror ni att jag stannar under detta tak som er frilla? Tror ni att jag vill l‚ta folket peka finger ‚t mig; t€nker ni att jagkan se min far i ansiktet efter detta? Nej! F•r mig bort h€rifr‚n: fr‚n f•rnedringen och van€ran! - O, vad har jag gjort,

min Gud, min Gud! -gr€ter

JEAN

Se s‚, b•rjar det nu p‚ den l‚ten! - Vad ni har gjort? Detsamma som m‚ngen f•re er!

FR„KEN

skriker i krampanfall

Och nu f•raktar ni mig! - Jag faller, jag faller!

JEAN

Fall ner till mig, s‚ skall jag lyfta er sedan!

FR„KEN

Vilken f•rf€rlig makt drog mig till er? Den svages till den starke? Den fallandes till den stigandes! Eller var det

k€rlek? K€rlek, detta? Vet ni vad k€rlek €r?

JEAN

Jag? Jo, det vill jag lova; tror ni inte jag varit med f•rr?

FR„KEN

Vilket spr‚k ni talar, och vilka tankar ni t€nker!

JEAN

S‚ har jag l€rt, och s‚dan €r jag! Var nu inte nerv•s och spela inte fin, f•r nu €ro vi lika goda k‚lsupare! - Se s‚ min

flicka lilla, kom s‚ ska jag bjuda dig p‚ ett glas extra!

‚ppnar bordsl€dan och tar fram vinbuteljen; fyller tv€ begagnade glas

FR„KEN

Var har ni f‚tt det d€r vinet ifr‚n?

JEAN

Fr‚n k€llarn!

FR„KENMin fars bourgogne!













Fr•ken Julie 61

Alldeles riktigt! Han beh•ll dem! - Detta allt kommer till min fars k€nnedom; han kan inte g•ra process, inte betala

sin hustrus €lskare, inte bevisa att det €r hustruns pengar! Den g‚ngen h•ll han p‚ att skjuta sig! - det gick rykten att

han gjort det och misslyckats! Men han lever opp, och min mor f‚r umg€lla sina handlingar! Det var fem ‚r f•r mig,

m‚ ni tro! Jag €lskade min far, men jag tog parti f•r min mor, emedan jag icke k€nde omst€ndigheterna. Av henne

hade jag l€rt hat mot mannen - ty hon hatade manfolk efter vad ni h•rt - och jag svor henne, att aldrig bli en mans

slavinna.

JEAN

Och s‚ f•rlovade ni er med kronofogden!

FR„KEN

Just d€rf•r, att han skulle bli min slav!

JEAN

Och det ville han inte?

FR„KEN

Han ville nog, men han fick inte! Jag ledsnade p‚ honom!

JEAN

Jag s‚g det - p‚ stallg‚rn?

FR„KEN

Vad s‚g ni?

JEAN

Det jag s‚g - Hur han slog opp f•rlovningen!

FR„KEN

Det €r l•gn! Det var jag som slog upp! Har han sagt att det var han den uslingen?

JEAN

Det var troligen ingen usling! Ni hatar manfolk, fr•ken?

FR„KEN

Ja! - F•r det mesta! Men ibland - n€r svagheten kommer - ‚h fy!

JEAN

Ni hatar mig ocks‚?

FR„KEN

Gr€nsl•st! Jag skulle vilja l‚ta d•da er som ett djur...

JEAN"Den brottslige d•mes till tv‚ ‚rs straffarbete och djuret d•das!" Inte s‚?

FR„KEN

Just s‚!

JEAN

Men nu finns ingen ‚klagare - och inte n‚got djur! Vad ska vi d‚ g•ra?

FR„KEN

Resa!

JEAN

F•r att pina ihj€l varandra?







Fr•ken Julie 64

dr‚jande

Men - det kan ske en g‚ng till!

JEAN

Det €r sant!

FR„KEN

Och f•ljderna?

JEAN

skr•md

F•ljderna! - Var har jag haft mitt huvud att jag inte t€nkt p‚ det? - Ja d‚ finns bara ett - h€rifr‚n! Genast! - Jag f•ljer

er ej, ty d‚ €r allt f•rlorat, utan ni m‚ste resa ensam - ut - vart som helst!

FR„KEN

Ensam? Vart? - Det kan jag inte!

JEAN

Ni m‚ste! Och det innan greven €r tillbaka! Stannar ni, s‚ vet vi hur det kommer att g‚! Har man en g‚ng felat, s‚vill man forts€tta, efter som skadan €nd‚ redan €r skedd - s‚ blir man dj€rvare och dj€rvare - och till sist st‚r man d€r

uppdagad! Allts‚, res! Skriv sedan till greven och bek€nn allt, utom att det var jag! Och det kan han aldrig gissa! lika

litet som jag tror han €r angel€gen f‚ veta det!

FR„KEN

Jag skall resa, om ni f•ljer med!

JEAN

…r ni rasande m€nniska? Fr•ken Julie skulle rymma med sin betj€nt! Det stod i tidningarna i •vermorgon och det

•verlevde aldrig greven!

FR„KEN

Jag kan inte resa! Jag kan inte stanna! Hj€lp mig! Jag €r s‚ tr•tt, s‚ gr€nsl•st tr•tt! Befall mig! S€tt mig i r•relse, f•r

jag kan inte t€nka mer, inte handla mer!

JEAN

Ser ni d€r nu s‚dant kr€k ni €r! Varf•r borstar ni opp er och s€tter n€san i v€dret som om ni skulle vara skapelsens

herrar! N‚; jag skall befalla er! G‚ opp och kl€d er; f•rse er med respengar och kom s‚ ner!

FR„KEN

halvh‚gt

F•lj med opp!

JEAN

P‚ ert rum? - Nu €r ni galen igen! - tvekar ett ‚gonblick - Nej! G‚! Genast! - tar hennes hand och leder henne ut

FR„KEN

i det hon g€r

Tala d‚ v€nligt till mig, Jean!

JEAN

En befallning l‚ter alltid ov€nlig; k€nn p‚! k€nn p‚!

JEAN

ensam; drar en suck av l•ttnad; s•tter sig vid bordet; tar fram annotationsbok och penna; r•knar h‚gt d€ och d€;

stumt minspel, tills Kristin kommer in k‚rkkl•dd; med en nattkappa och en vit halsduk i handen



Fr•ken Julie 65

KRISTIN

Herre Jesus vad h€r ser ut! Vad har ni tagit er till f•r slag?

JEAN

Ah, det €r fr•ken som dragit in folket! Har du sovit s‚ h‚rt, att du inte h•rt n‚got?

KRISTIN

Jag har sovit som en stock!

JEAN

Och k•rkkl€dd redan?

KRISTIN

Jaa! Han har ju lovat att f•lja med mig till skrift i dag!

JEAN

Ja, det var ju s‚ sant det! - Och d€r har du skruden! S‚ kom d‚!

s•tter sig; Kristin b‚rjar kl• p€ honom nattkappan och vita halsduken

paus

JEAN

s‚mnigt

Vad €r det f•r evangelium i dag?

KRISTIN

Det €r v€l om Johannes D•paren halshugges, kan jag t€nka!

JEAN

Det blir nog fasligt l‚ngt det d€r! - Aj du stryper mig! - †h jag €r s‚ s•mnig, s‚ s•mnig!

KRISTINJa vad har han gjort oppe hela natten; han €r ju alldeles gr•n i ansiktet?

JEAN

Jag har suttit h€r och pratat med fr•ken Julie.

KRISTIN

Den vet d‚ inte vad som passar sig, den m€nniskan!

paus

JEAN

H•r du Kristin, du!KRISTIN

N‚‚?

JEAN

Det €r underligt i alla fall n€r man t€nker efter! - Hon!

KRISTIN

Vad €r det som €r s‚ underligt?

JEAN

Alltihop!

paus



Fr•ken Julie 66

KRISTIN

ser p€ glasen som st€ halvt‚mda p€ bordet

Har ni druckit ocks‚ tillsammans?

JEAN

Ja!

KRISTIN

Fy! - Se mig i •gonen!

JEAN

Ja!

KRISTIN

…r det m•jligt? …r det m•jligt?

JEAN

efter bet•nkande

Ja! Det €r det!

KRISTIN

Usch! Det hade jag €nd‚ aldrig kunnat tro! Nej fy! Fy!

JEAN

Du €r v€l inte svartsjuk p‚ henne?

KRISTIN

Nej inte p‚ henne! Om det hade varit Klara eller Sofi; d‚ hade jag rivit ut •gonen p‚ dig! - Ja, det €r s‚ nu en g‚ng;

varf•r det vet jag inte! - Nej det var ot€ckt!

JEAN…r du ond p‚ henne, d‚?

KRISTIN

Nej, men p‚ honom! Det var illa gjort, mycket illa! Stackars flicka! - Nej vet n‚gon; jag vill inte vara h€r i huset

l€ngre; n€r man inte kan ha respekt f•r sitt husbondfolk.

JEAN

Varf•r skall man ha respekt f•r dem?

KRISTIN

Ja, s€g det, han som €r s‚ knipslug! Men inte vill han tj€na ‚t folk som b€r sig oanst€ndigt ‚t? Va? Man sk€mmer ut

sig sj€lv med det, tycker jag.

JEAN

Ja men det €r ju en tr•st f•r oss att de andra inte €ro en bit b€ttre €n vi!

KRISTIN

Nej, det tycker jag inte; f•r €ro inte de b€ttre, s‚ €r det ingenting att str€va efter att bli b€ttre folk. - Och t€nk p‚

greven! T€nk p‚ honom som har haft s‚ mycket sorg i sin dar! Herre Jesus! Nej jag vill inte vara h€r i huset mer! -

Och med en s‚n d€r som han! Om det hade varit kronofogden; om det hade varit en b€ttre karl...

JEAN

Vad f•r slag?

KRISTIN



Fr•ken Julie 67

Jaja! Han €r nog bra f•r sig, men det €r skillnad p‚ folk och f€ i alla fall. - Nej jag kan aldrig f•rg€ta detta med

fr•ken! - Fr•ken som var s‚ stolt, s‚ fr€n mot manfolk, s‚ man aldrig ville tro att hon skulle g‚ sta och ge sig; och ‚t

en s‚dan! Hon som h•ll p‚ att l‚ta skjuta hyndan f•r att den sprang efter grindstugans mops! - Ja, jag s€ger det! -

Men h€r vill jag inte vara l€ngre, och till tjugufj€rde oktober g‚r jag min v€g!

JEAN

Och sedan?KRISTIN

Ja, efter vi kommit p‚ tal om det, s‚ vore p‚ tiden att han s‚g sig om efter n‚got, efter som vi ju €nd‚ ska gifta oss.

JEAN

Ja, vad skulle jag se mig om efter! En s‚n h€r plats kan jag inte f‚ som gift.

KRISTIN

Nej det f•rst‚r sig! Och han f‚r v€l ta en portvaktarsyssla eller s•ka sig in som vaktm€stare i n‚got verk. Kronans

kaka €r knapp, men den €r s€ker och s‚ f‚r hustru och barn pension...

JEAN

grimas

Det €r mycket bra det d€r, men inte €r det i min genre! att s‚ straxt b•rja t€nka p‚ att d• f•r hustru och barn. Jag f‚r

erk€nna att jag verkligen hade lite h•gre vyer!

KRISTIN

Hans vyer, ja! - Han har skyldigheter ocks‚! T€nk p‚ dem, han!

JEAN

Du ska inte reta mig med att tala om skyldigheter, jag vet nog vad jag har att g•ra €nd‚! - - lyss ut€t - Det h€r ha vi

emellertid god tid att fundera •ver - G‚ nu in och g•r dig i ordning s‚ g‚ vi till k•rkan!

KRISTINVem €r det som vandrar d€roppe?

JEAN

Jag vet inte jag, om inte det €r Klara!

KRISTIN

Det kan v€l aldrig vara greven heller som kommit hem s‚ ingen h•rt honom!

JEAN

r•dd

Greven? Nej, det kan jag aldrig tro, f•r d‚ skulle han nog ha ringt!KRISTIN

g€r

Ja Gud hj€lpe oss! Aldrig har jag varit med om slikt!

Solen har nu g€tt upp och lyser p€ parkens tr•toppar; skenet flyttar sig sm€ningom, tills det snett faller in genom

f‚nsterna.

JEAN

g€r till d‚rren och ger ett tecken

FR„KEN

in reskl•dd med en liten f€gelbur h‚ljd av en handduk och vilken hon st•ller p€ en stol

Nu €r jag f€rdig!



Fr•ken Julie 68

JEAN

Tyst! Kristin €r vaken!

FR„KEN

ytterligt nerv‚st det f‚ljande

Misst€nkte hon n‚gonting?

JEAN

Hon vet ingenting alls! Men min Gud, s‚ ni ser ut!

FR„KEN

Hur ser jag ut?

JEAN

Ni €r blek som ett lik och - f•rl‚t, men ni €r smutsig i ansiktet.

FR„KEN

L‚t mig tv€tta mig d‚! - hon g€r till handfatet och tv•ttar ansikte och h•nder - S‚! Ge mig en handduk! - †h - det €r

solen som g‚r opp!JEAN

Och d‚ spricker trollet!

FR„KEN

Ja det €r trollen som varit ute i natt! Men Jean, h•r p‚! F•lj med, f•r nu har jag medel!

JEAN

tvekande

Tillr€ckligt?

FR„KENTillr€ckligt att b•rja med! F•lj mig, f•r jag kan inte resa ensam i dag. --T€nk, midsommardagen, p‚ ett kvalmigt t‚g

inpackad bland massor av folk som ska gapa p‚ en; st‚ stilla p‚ stationerna n€r man ville flyga - nej, jag kan inte, jag

kan inte! Och s‚ komma minnena; barndomens minnen av midsommardagar med den l•vade kyrkan - bj•rkl•v och

syrener; middagen med det dukade bordet, sl€ktingarna, v€nnerna; eftermiddagen i parken, dans, musik, blommor

och lekar! †h man flyr, flyr, men minnena f•lja p‚ packvagnen, och ‚ngern och samvetskvalen!

JEAN

Jag ska f•lja er! Men nu genast innan det blir f•r sent! Nu p‚ •gonblicket!

FR„KEN

S‚! kl€d p‚ er d‚! - tar f€gelburenJEAN

Men intet bagage! D‚ €ro vi r•jda!

FR„KEN

Nej, ingenting! Bara det man kan ha i kup‡n!

JEAN

har tagit sin hatt

Vad har ni d€r f•r slag? Vad €r det!

FR„KEN

Det €r bara min gr•nsiska! Den vill jag inte l€mna!







Fr•ken Julie 71

KRISTIN

Hm, hm!

FR„KEN

ljusnar

Men ser du, nu fick jag en id‡ - om vi skulle resa alla tre - utomlands - till Schweiz och s€tta opp ett hotell

tillsammans - jag har pengar ser du - och Jean och jag skulle st‚ f•r det hela - och du, hade jag t€nkt, skulle ta k•ket -

blir det inte bra! - S€g ja nu! Och kom med oss, s‚ €r allting arrangerat! - S€g ja d‚! - omfamnar Kristin och klappar

henne

KRISTIN

kall och eftert•nksam

Hm, hm!

FR„KEN

presto-tempo

Du har aldrig varit ute och rest, Kristin - du ska ut och se dig om i v€rlden - du kan aldrig tro s‚ roligt det €r att resap‚ t‚g - nya m€nniskor oupph•rligt - nya l€nder - och s‚ kommer vi till Hamburg och ser p‚ Zoologiska tr€g‚rn i

f•rbifarten - det tycker du om - och s‚ g‚ vi i teatern och h•r p‚ operan - och n€r vi kommer till M‹nchen s‚ ha vi

museerna - du - och d€r €r Rubens och Rafael, de d€r stora m‚larne som du vet - du har ju h•rt talas om M‹nchen

d€r kung Ludvig bodde - kungen, vet jag - som blev vansinnig - och s‚ ska vi se hans slott - han har slott €nnu som

€ro inredda alldeles som i sagorna - och d€rifr‚n €r inte l‚ngt till Schweiz - med alperna du - t€nk alperna med sn• p‚

mitt i sommarn - och d€r v€xer det apelsiner och lagrar som €r gr•na hela ‚ret om - - -

Jean syns i h‚gra kulissen strykande sin rakkniv p€ en rem, som han h€ller med t•nderna och v•nstra handen; lyss

f‚rn‚jd p€ samtalet och nickar bifall d€ och d€.

FR„KEN

prestissimo-tempo

- och d€r tar vi ett hotell - och jag sitter vid kassan medan Jean st‚r och tar emot de resande - g‚r ut och handlar -

skriver brev - det blir ett liv m‚ du tro - s‚ bl‚ser t‚gen, s‚ kommer omnibussen, s‚ ringer det i v‚ningen, s‚ ringer

det i restaurangen - och s‚ skriver jag ut r€kningarne - och jag kan salta dem jag - du kan aldrig tro s‚ blyga de

resande €r n€r de ska betala r€kningen! - Och du - du sitter som hovm€starinnan i k•ket. - Du ska naturligtvis inte st‚

vid spisen sj€lv - och du f‚r lov att g‚ fint och n€tt kl€dd, n€r du ska visa dig f•r folk - och du med ditt utseende - ja

jag smickrar dig inte - du kan nog knipa dig en man en vacker dag! en rik engelsman, ser du - det folket €r s‚ l€tt att

-saktar av- f‚nga - - - och s‚ bli vi rika - och bygger oss en villa vid Comosj•n - det regnar visserligen lite ibland d€r

- men - domnar av - - solen skall v€l skina ocks‚ n‚gong‚ng - - - fast€n det ser m•rkt ut - - - och - s‚ - annars kan vi

ju resa hem igen - och komma tillbaka - paus - - - - hit - eller n‚gon annan stans - - -KRISTIN

H•r nu! Tror fr•ken sj€lv p‚ det d€r?

FR„KEN

tillintetgjord

Om jag tror p‚ det sj€lv?

KRISTIN

Ja!

FR„KEN

tr‚tt





Fr•ken Julie 73

KRISTIN

Kommer han med nu till k•rkan? Han kan beh•va en god predikan p‚ sin bragd!

JEAN

Nej, jag g‚r inte i k•rkan i dag; du f‚r g‚ ensam och skrifta dina bedrifter!

KRISTIN

Ja, det skall jag g•ra, och jag skall komma hem med f•rl‚telse s‚ det r€cker ‚t honom med! Fr€lsarn har lidit och d•tt

p‚ korset f•r alla v‚ra synder, och om vi nalkas honom med tro och botf€rdigt sinne s‚ tar han all v‚r skuld p‚ sig.

FR„KEN

Tror du det Kristin?

KRISTIN

Det €r min levande tro s‚ sant jag st‚r h€r, och det €r min barnatro, som jag bevarat fr‚n ungdomen, fr•ken Julie.

Och d€r synden •verfl•dar, d€r •verfl•dar n‚den!

FR„KEN

Ack om jag hade din tro! Ack, om...KRISTIN

Ja men si den kan man inte f‚, utan Guds s€rskilta n‚d, och det €r inte allom givet att f‚ den - - -

FR„KEN

Vilka f‚r den d‚?

KRISTIN

Det €r n‚daverkets stora hemlighet det, ser fr•ken, och Gud har intet anseende till personen, utan d€r skola de

yttersta vara de fr€mste

FR„KEN

Ja, men d‚ har han ju anseende till de yttersta?

KRISTIN

forts•tter

och det €r l€ttare f•r en kamel att g‚ igenom ett n‚ls•ga €n f•r en rik att komma in i Guds rike! Si s‚ €r det fr•ken

Julie!

Nu g‚r jag emellertid - ensam, och i f•rbig‚ende ska jag s€ga ‚t stalldr€ngen att han inte l€mnar ut n‚gra h€star i fall

n‚gon skulle vilja resa innan greven kommer hem! - Adj•!

g€r

JEANEn s‚dan dj€vel! - Och allt detta f•r en gr•nsiskas skull! -

FR„KEN

sl‚

L‚t gr•nsiskan vara! - Ser ni n‚gon utv€g ur detta, n‚got slut p‚ detta?

JEAN

funderar

Nej!

FR„KEN

Vad skulle ni g•ra i mitt st€lle?





Fr•ken Julie 75

ytterligt •ngslig

Vad sa han? Herre Jesus, vad sa han?

JEAN

Han beg€rde sina st•vlar och sitt kaffe om en halvtimme!

FR„KEN

Allts‚ om en halv timme! - †h, jag €r s‚ tr•tt; jag f•rm‚r ingenting, f•rm‚r inte ‚ngra mig, inte fly, inte stanna, inte

leva - inte d•! Hj€lp mig nu! Befall mig, och jag ska lyda som en hund! G•r mig den sista tj€nsten, r€dda min €ra,

r€dda hans namn! Ni vet vad jag skulle vilja, men inte vill, vill det, ni, och befall mig utf•ra det!

JEAN

Jag vet inte - men nu kan jag inte heller - jag f•rst‚r inte - det €r alldeles som om den h€r rocken gjorde att - jag inte

kan befalla •ver er - och nu, sen greven talte till mig - s‚ - jag kan inte redog•ra f•r det riktigt - men - ah det €r den

dj€vla dr€ngen som sitter i ryggen p‚ mig! - jag tror att om greven kom ner nu - och befallde mig sk€ra halsen av

mig, s‚ skulle jag g•ra det p‚ st€llet.

FR„KEN

L‚tsas d‚ att ni €r han, och jag €r ni! - ni kunde ju spela nyss s‚ bra, n€r ni l‚g p‚ kn€ - d‚ var ni adelsmannen - eller

- har ni aldrig varit p‚ teatern och sett magnetis•ren -

jakande gest av Jean

han s€ger ‚t subjektet: tag kvasten; han tar den; han s€ger: sopa, och den sopar - - -

JEAN

D‚ m‚ste ju den andra sova!

FR„KEN

extatisk

Jag sover redan - hela rummet st‚r som en r•k f•r mig och ni ser ut som en j€rnkamin som liknar en svartkl€dd man ih•g hatt - och era •gon lysa som kolen n€r elden g‚r ut - och ert ansikte €r en vit fl€ck som falaskan -

Solskenet har nu fallit in p€ golvet och lyser p€ Jean.

- det €r s‚ varmt och gott -

Hon gnuggar h•nderna som om hon v•rmde dem framf‚r en eld.

- och s‚ ljust - och s‚ lugnt!

JEAN

tar rakkniven och s•tter i hennes hand

D€r €r kvasten! G‚ nu medan det €r ljust - ut p‚ logen - och... - viskar i hennes ‚ra

FR„KEN

vaken

Tack! Nu g‚r jag till vila! Men s€g nu bara - att de fr€msta ocks‚ kunna f‚ n‚dens g‚va. S€g det, om ni ocks‚ inte

tror det!

JEAN

De fr€msta? Nej, det kan jag inte! - Men v€nta - fr•ken Julie - nu vet jag! - Ni €r ju icke l€ngre bland de fr€msta - d‚

ni €r bland de - yttersta!

FR„KEN

Det €r sant. - Jag €r bland de allra yttersta; jag €r den yttersta! †h! - Men nu kan jag icke g‚ - S€g en g‚ng till att jagskall g‚!





Artikelk€llor och f•rfattare 77

Artikelk‚llor och f€rfattareEtt dr€mspel K•lla: http://sv.wikisource.org/w/index.php?oldid=21392 Bidragsgivare: Notwist, Thurs

Fr€ken Julie K•lla: http://sv.wikisource.org/w/index.php?oldid=22293 Bidragsgivare: Hetaira, Thurs



Bildk€llor, -licenser och -bidragsgivare 78

LicensCreative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unportedhttp:/ / creativecommons.org/ licenses/ by-sa/ 3.0/

http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/

Documents

August strindberg - Ett Drömspel & Fröken Julie