Anders Johansson: Review of Ulf Olsson

7/24/2019 Anders Johansson: Review of Ulf Olsson

1/3

86 TFL 2014:1

ULF OLSSONSILENCE AND SUBJECT IN MODERN

LITERATURE. SPOKEN VIOLENCE

Basingstoke & New York: PalgraveMacMillan, 2013, 216 s.

Grundidn i Ulf Olssons bok Silence and Sub-ject in Modern Literature r att det nns envldsamhet i sjlva sprket, och att det r dettavld som formar subjekt. Denna id utvecklasteoretiskt i bokens frsta kapitel, fr att sedanprvas i sju litterra studier. Att boken p detviset tar bde teorin och de litterra objekten p

lika stort allvar, att den inte ger ngon av sidor-na prioritet utan snarare avlser vad som hnderi mtet mellan de teoretiska utgngspunkternaoch de valda exemplen, hr till dess stora fr-tjnster. Det frhllningssttet gr Silence andSubject in Modern Literaturetill en djrv och in-spirerande bok: Olsson drar sig inte fr att drivateser; han garderar sig inte i ondan och fastnarinte i smttigheter. Drmed inbjuder hans bokocks till invndningar. Efterhand blir minafrgetecken i marginalen ganska mnga inte

ndvndigtvis fr att det som str r felaktigt,utan fr att resonemangen r ansprksfulla, be-greppen stora, frgorna viktiga.

Att i en recension gra reda fr hela innehl-let i Silence and Subject in Modern Literaturer svrt. Teoretiskt lutar den sig i frsta handmot Michel Foucaults ider om makt och sub-

jektivitet, men ven Giorgio Agamben, RolandBarthes och Michail Bachtin spelar viktigaroller. De litterra exemplen r hmtade frnrelativt kanoniserade vsterlndska frfattar-skap frn - och -talet: Jane Austen,Herman Melville, Robert Musil, Witold Gom-browicz, August Strindberg, Albert Camus,Samuel Beckett, Harold Pinter, MargueriteDuras, Peter Handke. Om det r ngra namnsom sticker ut s r det de bda kriminalfrfat-tarna Ian Rankin och Tomas Harris.

ven om man naturligtvis inte ska lasta

Olsson fr det, s illustrerar detta urval i n-gon mn en problematisk konsekvens av detinternationaliseringskrav dagens forskning runderstlld: vill man n ut i det internatio-nella (det vill sga anglosaxiska) kretsloppet sfr man lov att hlla sig till dess kanon. Svensklitteratur? Ok, Strindberg kan vl f vara medp ett hrn d

Bokens prgel r essistisk, i den bemrkel-sen att diskussionen konsekvent gr direkt tillsaken: verken, texten, problemen. Vad somdrmed mjligen offras r dels omsorgsfullakontextualiseringar, dels en mer solid frank-ring i sekundrlitteraturen kring de enskilda

frfattarskapen. I lsningen av Musil saknarjag exempelvis Stefan Jonssons Subject WithoutNation. Robert Musil and the History of ModernIdentity. Inte fr att man mste redovisa alltsom skrivits om Musil, utan fr att Jonssonsanalys av Musils subjekt hade kunnat strkaOlssons analys.

De olika studierna r relativt oavhngiga avvarandra, men som Olsson sjlv konstaterarnns det en tendens till en vergripande bert-telse i boken, en bild av en historisk utveckling

where literature slowly becomes more andmore turned towards silence, invaded by it, andtrying to exploit it in ways impossible before(s. ). Citatet kan tjna som ingng till ngraav de kritiska frgor Olssons bok vcker: hurska man frst formuleringen om att litteratu-ren i allt hgre grad har vnt sig mot tystnaden?ven om det spontant r ltt att hlla med visst r tystnaden strre hos Beckett, och Duras,n hos lt sga Cervantes och Balzac? r enhgst trivial invndning ndvndig: r inte allskriftlig litteratur per denition tyst? Till skill-

nad frn teatern eller musiken r litteraturen, isin nedskrivna form, ingen ljudande konstform.Fr att Olssons citerade pstende ovan, liksomhans vergripande teser, ska ha ngon meningmste de allts frsts antingen mer metaforiskt(tystnad som avsaknad av mening), eller p ettkonkret innehllsligt plan. Det nns emellertid


2/3

RECENSIONERTFL 87

en oklarhet p den hr punkten: ibland syftarsilence p en romangestalts beskrivna tigandeeller en tystnad markerad i texten (till exem-pel genom ordet pause); andra gnger r detfrga om tystnad i en mer verfrd betydelse,som nr det sgs att litteraturen kan genereraen talande tystnad, att den rymmer en kampmellan tal och tystnad, och liknande. Det r na-turligtvis ett stt att beskriva ett skeende som alllitteratur inbegriper: trycksvrta formar sig tillord, det stumma genererar mening. Men r detinte i s fall snarare lsaren det vill sga, tolk-ningen, kritiken, litteraturvetenskapen somstr fr talet? Och r det verkligen en kamp eller

ett tvingande det r frga om? Vad jag menar ratt det nns en viss brist p precision hr, i detsom r ett av bokens centrala begrepp.

Jag kan tnka mig att Olsson i ngon mnskulle hlla med om det: glidningarna r enfljd av den essistiska strategin. Begreppen som silence, violence fr ett innehll intei frsta hand genom att denieras, utan genommtena med olika litterra exempel. I huvudsakfungerar det bra, men det nns en tendens attlsningarna efterhand lutar sig mot de psten-

den som skulle utredas. Teserna stelnar till san-ningar: r sprk vld? Sprk r vld. Ett viktigtbegrepp i den argumentationen r anakrisis: endialog- eller frhrsteknik som gr ut p att fngon att tala. And the practising of anacrisisalways opens up to violence som Olsson vidett tillflle konstaterar. Det r inte svrt atthlla med, men fortsttningen av meningenr mer tillspetsad: within it [anacrisis] lurksphysical violence (s. ). Vad innebr det attdet fysiska vldet lurar i sprket? I en verfrdbemrkelse r pstendet rimligt (frhr kan

i vissa sammanhang leda tilleller kombinerasmedfysiskt vld), men nns det inte goda skl,i synnerhet analytiska, att upprtthlla grnsenmellan sprk och vld? Skulle man inte rent avkunna se sprk och fysiskt vld som inkom-patibla? Olsson gr i den motsatta riktningen:till upprepade konstateranden att sprk r vld,

att vrldens ordning r vldsam, att det fysiskavldet nns i sprket, och s vidare. Det jagvnder mig mot i det synsttet r idealismen:det nns, menar jag, ett underskott p mate-rialitet i Olssons diskussioner. Problemet medatt hvda attsprk r vld r att det riskerar attrelativisera eller osynliggra det vld som inter sprkligt. Att frst vld som ngot sprkligtger oss kanske en bttre frstelse av hur sprkfungerar. Dremot ger det knappast en bttrefrstelse av hur vld fungerar.

Men att det nns en sprklig slagsida i bo-ken r nu inte s konstigt sprket, sprketsvldsamhet, r dess mne. Likvl fr jag lust

att citera Karen Barad: Language has beengranted too much power. Denna invndninghar bring inte bara p synen p vldet, utanocks vad gller idn om subjektet som eneffekt av sprkligt vld. Subjektivitet konsti-tueras av sprk, hvdar Olsson med Barthes;sprket r subjektets mjlighetsbetingelse.Det ligger naturligtvis mycket i det, men p-stendet vcker ocks en mngd fljdfrgor:om subjektivitet r ngot rent sprkligt, hurska vi d frst kroppslighet, biologi, natur,

materialitet? Vad med svlt, sjukdomar, fysisktlidande, sexualitet, ldrande, sinnesfrnimmel-ser, gester, utseendexering ? Vad jag menarr att frestllningen om subjektet som sprk-ligt konstituerat r omjlig att upprtthlla omdet sprkliga inte vore medierat av ngot; detvill sga om subjektet inte p samma gng voremateriellt, fysiskt, kttsligt.

Fljande kommentar, hmtad ur kapitlet omAustensManseld Park, frtydligar problemet:Fanny endures this linguistic hell, along withthe normalizing one at Manseld Park; she

endures its linguistic violence, its noise andtherefore is rewarded with becoming a subject.(s. ) Det sprkliga vldet gr, menar Olsson,indirekt Fanny till ett subjekt. Det nns enmngd snarlika iakttagelser i boken det rjust den hr sortens subjektblivande och sprk-ligt vld Olsson konsekvent sprar upp. Den


3/3

88 TFL 2014:1

frga som resonemanget vcker r vad Fanny,i meningens brjan, i s fall r. Vadr detta somfregr det sprkliga vldet, det som uthrdar,om det nu inte r ett subjekt?

Ett annat exempel: i diskussionen av Gom-browicz Ivona, Princess of Burgundia, skriverOlsson om Ivonas vgran att tala: in her refusalto speak and her apathetic respons to any ques-tions, she also refuses to become a subject. Shedoes not curtsy, that is, she does not subordi-nate herself to an arbitrary order, but neitherdoes she speak out for herself, she denies herselfagency and thereby she interrupts the circula-tion both of speech and power. (s. ) Jmfrt

med Fanny iManseld Parkr resultatet alltsdet motsatta, enligt Olsson: Ivona vgrar attbli subjekt. Kommentaren vcker emellertidnd samma undran som det frra citatet: vadr detta som vgrar, om det inte r ett subjekt?Ligger det inte en sjlvmotsgelse redan i for-muleringen she denies herself agency? Vadjag menar r att Olsson i sina lsningar stngerdrren till en agens, ett grande som fregrdet erknda subjektet.

P s vis nns det ngot underfrsttt i

dessa lsningar som pminner om Kants upp-lysningsideal om att trda ut ur sin omyndig-het, om Mills fria individ, eller fr den delenom Beauvoirs manliga fria subjekt: subjekt rngot man kan bli genom sprk, upplysning,utveckling. Olsson visar framgngsrikt upp dettvingande och vldsamma i detta subjekt-blivande, men det hindrar inte att det nnsspr av en traditionellt liberal syn p vad ettsubjekt r i hans egen analys. Liberalismen haralltid gjort agensen till ngot exklusivt fr indi-viden. Ett problem med denna agens r att den

krver ngon annans svaghet eller passivitet fratt verhuvudtaget komma till stnd. Mot denbakgrunden menar jag att den subjektivitetOlsson rr sig med skulle behva dekonstru-eras, kompletteras, p roblematiseras. Kanskekan eller mste man tnka sig subjektivitetmed utgngspunkt i passivitet, brcklighet och

lidande, snarare n i frment handlingskraft,erknnande och sprk.

Mina invndningar mot Silence and Subjectin Modern Literature r som synes av diskute-rande art. Frgan r, som jag ser det, inte huru-vida jag har rtt och Olsson fel; frgan rom det r jag som kommer till boken med felteoretiska utgngspunkter, eller om hans teo-retiska perspektiv ibland stnger drren frmjligheter som de samtidigt ppnar. Annor-lunda uttryckt r denna recension inget annatn ett frsk att tnka vidare lngs ngra av delinjer Silence and Subject in Modern Literatureavtcker. Det r sllsynt med litteraturveten-

skaplig forskning som r s inspirerande.

Anders Johansson

EVA HEGGESTAD, ANNA WILLIAMS&ANN HRBERG (RED.)FLT I FRVANDLING. GENUSVETEN-

SKAPLIG LITTERATURFORSKNING

Hedemora: Gidlunds frlag, 2013, 336 s.

Genusvetenskapen har haft ett omstrtandeinytande p de senaste decenniernas littera-turvetenskap. Men litteraturvetenskapen harocks varit med om att forma genusveten-skapen. Hur ser d frhllandet mellan, ochkombinationen av, dessa vetenskapsgrenar utidag? Med avstamp i konferensen Flt i fr-vandling i Uppsala har redaktrerna EvaHeggestad, Anna Williams och Ann hrbergsammanstllt en uppdaterad positionsbeskriv-ning av nulget i den genusinriktade litteratur-vetenskapen. Antologin kretsar bde kringfrgor om historieskrivning och om nyoriente-ring. Ledordet r tradition och frnyelse iproduktiv frening.

Bokens omslag, en detalj av en jugend-litogra av Hans Christiansen, sammanfat-tar snillrikt fltet. Det frestller Venus i PaulVerlaines dikt, som strosar bland vallmo. Men

Documents

Anders Johansson: Review of Ulf Olsson